Désirée

Att skriva ner historien så att man inte glömmer den är väl aldrig fel. Men det behöver ju inte vara i form av ett synopsis. Egna anteckningar för att man ska komma ihåg och komma igång kan ju ha vilket format som helst. Innan jag börjar skriva på ett manus - kort eller långt spelar ingen roll - jobbar jag mycket med strukturen med hjälp av en mindmap (Free download movie script structure template | Me, a writer of movie scripts). Utan att jag har strukturen klar för mig, brukar jag köra fast ganska snart. Att bara skriva ett sjok med text blir så oöverskådligt och svårt att ta till sig för någon annan.

Jag gillar att du bygger historen kring barns fantasi. Men jag får ingen känsla för exakt vad det är du vill säga med historien. Jag får någon vag känsla av att de lever i sina fantasier, som barn gör, och möter verkligheten väldigt abrupt, men jag får inte grepp om syftet med detta. Ditt synopsis är egentligen inget synopis för det är en noggran beskrivning av varje scen och vad som sägs. Det kan också vara bra att skriva, men en synopsis är en beskrivning av historien i kortare drag. Jag skulle föreslå att du försöker formulera historien i en mening, för att du ska finna fokus. Jag läser gärna manuset när du skrivit det.

Det finns inga sådana "ska". Ett synopsis ska bara ge en lust att läsa manus. Budskap är författarens ensak och de andra får tolka in det som passar dem. Målgrupp är inte ens manusförfattarens sak. Jag har sett så många synopsis som förstörts för att författaren har skrivit just den infon och skrivit mig på näsan hur jag ska tolka och tänka om historien jag läser. Jag skulle säga skriv aldrig, aldrig, aldrig något annat än en välformulerad text om vad manuset innehåller.

Spontant känns formateringen av manuset snygg och klockren. Det enda jag reagerade på var att versionen av manuset bredvid titeln och ”klipp till”, som inte behövs. Inga stora grejer. Personligen gillar jag inte ”vi ser” i ett filmmanus. Jag tycker att det förstör läsupplevelsen och den interna film som startar i mitt huvud när jag läser ett filmmanus. Karaktärsbeskrivningen ”JIM 23. Blont hår och ljusa ögonbryn” säger inget om vad det är för en person. Försök och beskriv något som ger oss en uppfattning om vem han är. Prydlig/slusk, fattig/rik, stressad/lugn. Samma sak gäller Malin. Om jag förstod dig rätt så skulle du själv regissera filmen, så ditt sätt att sätta tydliga kameravinklar är kanske motiverat. Annars skulle jag säga att du kanske är lite för tydlig med vad som exakt syns i bild och hur bilden är komponerad. Det kan nästan bli lite tokigt ibland, som första scenen i badrummet där vi får träffa Malin. När det stod att en kran sätts på, tänkte jag på en kran till ett badkar, istället för ett handfat. Jag skulle nog hellre beskriva det omvänt – Malin vrider på kranen till handfatet, tvättar sig – och lämnat bildkompositionen till regissör och kameraperson. Alla repliker börjar med liten förstabokstav. Varför då? Är det någon tanke bakom. Sedan skulle jag haft färre ”…” och ” - - ” och lämnat det till skådespelarna. Så kommer vi då tillslut till själva historien. Jag tycker helt klart att den är häftig och med potential. Det känns som manuset kan slipas till lite grand. Hon pratar t ex om att hon har haft drömmar förr, men att de inte slagit in – det gäller de flesta. Jag skulle tagit bort det och gått mer direkt på att hon vunnit pengar, typ: välkommen hem, älskling, gissa vad, jag drömde att jag vann pengar och det gjorde jag. Jag skulle gärna få någon hint om att Jim värderar pengar högt. Varför skulle Jim anförtrott sina mordplaner till Jocke? Jag skulle hellre sett att hon själv försöker sätta sig in i och förstå varför och om denna morddröm hon haft är sann eller ej, hålla det mellan dem två enbart. Nu vet hon redan att han ska mörda henne, inte bara via en dröm. Hon skulle ju kunna vara tveksam in i det sista, om mannen hon älskar, den charmige, underbare mannen framför henne, verkligen skulle mörda henne. Jag gillar inte att hon tar kniven och kör den i bröstet på honom. Det är en hatreaktion, och om hon sen begår självmord så tyder det på att hon älskar honom och vill dö med honom. Det känns inte riktigt som att de två aktionerna passar ihop, enligt mitt tycke. Jag skulle hellre sett att hon drack vinet än att ha henne stirrandes in i kameran med glaset vid munnen som sista bild. Jag gillar manuset och jag tror att det har potential att bli en riktigt bra kortfilm. Hoppas du har lust att ladda upp den på Voodofilm någongång. Lycka till.

Att bara ha yxor och knivar - det är väl järnåldern ungefär, tidig medeltid kanske. Om vi pratar stickvapen så fanns värjor och svärd. Gevär med hjullås fanns redan på 1500-talet. I mitten av 1800-talet uppfanns den patron som är grunden för den som finns nu, dvs du behövde inte hälla i krut och kula löst utan allt fanns i ett "kit" som du laddade med. Och vad det gäller bazookor så fanns kanoner redan på 1300-talet. Mörsare som är föregångaren till dagens granatkastare fanns också på 1800-talet. Sen har vi ju pilbågar och armborst, icke att förglömma. Det är inget fel i att sätta sin historia i en historisk miljö, men det sätter större krav på författaren när miljön inte längre är ens hemmiljö.

Jag skulle nog säga att du glömt två väsentliga punkter: konflikt och karaktärsutveckling. Utan dem blir det i regel en ganska ointressant story.

En mycket bra artikel. Tack för länken.

Gratis? Nej, det finns det ingen som gör. Varför skulle dom? De vanligaste är Writers Guild of America (WGA) och Library of Congress. Men "de går inte i god" för någon vad jag vet. Det de kan erbjuda är en daterad kopia av ditt manus så att du kan visa att du skickade in manuset till dem vid ett visst datum. Det innebär inte att det är bevisat att det är du som skrev det.

Processen från idé till filmmanus är individuell mellan varje författare, så några rätt eller fel finns inte. Man testar andras tips, testar egna och efter ett antal år har man förhoppningsvis funnit det mest effektiva sättet att skriva ett manus. Jag håller inte med dig om att "Budskap = Vad filmen handlar om." Filmen kan handla om en fattig flickas väg till att bli VD, men filmens budskap kan vara att allt inte kan köpas för pengar eller att det var bättre som det var innan hon blev rik. Målet med att göra filmen känner jag är utanför manusförfattarens område. "Skriv i förstånde Svenska eller Engelska" är en obegriplig mening. Menar du att man ska skriva på begriplig svenska eller engelska? (Hm. . . Lite ironiskt i så fall) Sedan undrar jag om du avser ett synposis som du presenterar för en intressent eller ett synopis som du skriver för egen del mellan idé och färdigt manus. Det är två olika saker. Exempelvis så jobbar jag alltid med en mindmap istället, och det är den jag presenterar för den som beställt manuset för att stämma av att vi är överrens om innehållet. (Ja, det är en strukturerad mindmap som är fullt begriplig.) Har jag ett manus som jag vill sälja, så har jag givetvis skrivit ett synopsis baserat på hur manuset blev. Detta med att skriva detaljerade synopsis på det sätt du beskriver som förstadium till att skriva själva manuset är inget jag personligen skulle rekommendera, men som jag sa förut så är processen individuell. Det finns inga exakta regler för hur ett synopsis ska se ut, på det sätt som det gör för ett filmmanus. Det det handlar om är att intressera läsaren och ge en bild av huruvida det är ett manus av intresse eller ej. Personligen skulle jag t ex inte ta med årtal som historien utspelar sig eller beskriva miljöerna om det inte är av speciell vikt för att förstå historien.

Jag behöver väl knappast säga att sånt här leder till varningar?

Vi stänger inte av medlemar för att de lägger upp dåliga synopis och inte kan ta kritik. Låt bli att ge kritik om responsen inte passar. Var vänlig och håll en kamratlig ton i forumet. Personangrep gör inte saken bättre. Jag ser att du har bett om om ursäkt och jag hoppas att det blir sista gången jag behöver sansa de heta känslorna som svallar runt denne medlem.

Varför utspelar den sig 1855? Varför återuppstår hon som vampyr? Vad är det du vill säga? Att det är okey att slakta vampyrer? Varför skulle det var det? Varför skulle det inte vara det? Varför skulle jag bry mig om John? Vad finns det i hans liv som jag kan känna gemenskap med och bry mig om? "Får gå igenom en massa saker" skriver du? Vad går han igenom? Vad lär han sig? Vilken förändring går han igenom? Konstiga meningar. Tänk på ditt språk! Det är det du säljer i slutänden. Det finns en hel del legender kring vampyrer. Så när vampyer dyker upp förväntar man sig vissa saker. Helt nytt var är att det dröjer en vecka innan man blir en vampyr själv och att man kan få motgift genom att döda vampyren som orsakat det. Väldigt ologisk "regel". Om du har fått i dig i ett gift så spelar det i regel ingen roll vad du gör med den som har gett dig giftet. Och det är vanligtvis inte en silverpåle som ska slås genom hjärtat på en vampyr. Hur vet han att det är sin fru han ska jaga? Slår det honom aldrig in att frun bet honom för att hon ville han hans sällskap? Hur vet han var han ska börja leta. Historien verkar dåligt genomtänkt, utan syfte och mening och smått slaffsligt skriven. Den har inte fångat mig.

Budget är tyvärr något som hänger över alla producenter. Är de inte på jakt efter ett manus med skyhög budget så är det för att de inte har råd att göra filmer i den prisklassen. Jag har fått tipset att undvika barn, djur och folksamlingar för det kostar i regel pengar. Sen är det ganska givet att biljakter, krig och sjunkande båtar kostar. Pratar man kortfilm så är det ännu viktigare att tänka på platserna som filmen utspelar sig på. Allting som är udda och speciellt kan ställa till det. Jag har själv skrivit ett kort drama mellan tre personer --- som utspelar sig på en fallfärdig gård = osäljbart --- om du inte lyckas hitta någon köpare som vet precis var denna fallfärdiga gård ligger.

Slängde ett getöga på manuset och vill bara tipsa om att dela upp den beskrivande texten i mindre stycken. Dels blir det mycket mer lättläst, men sedan handlar det även om tempo på filmen. En sida manus motsvarar ungefär en minut film. När man skriver kompakt blir alltså tempot i filmen mycket snabbt och man dröjer sig inte kvar utan rusar vidare. Skriver man glesare, så saktar tempot ner. Att skriva sådana stora block med beskrivande text är bara avskräckande för en van manusläsare och än mer för en tänkbar köpare.

Att få in feedback behöver inte betyda att författaren måste hålla med om allt som sägs. Du gav feedback, Daniel ställde följdfrågor och förklarade sin ståndpunkt, och - tycker jag - i det stora hela respekterade din åsikt. Ibland är man inte överrens. Men man bör inte ge feedback i tron att alla ens idéer faller i god jord, lika lite som man ska lägga upp ett manus och tro att man bara får positiv feedback tillbaka.

Ja, det är sant, men det har inte framgått om andersrune vill betala något för manuset. Då kan det vara intressant att veta om alla i produktionen jobbar gratis, eller om bara författaren förväntas göra det. Sen skriver Hogge "räkna in löner" och då får man ju en känsla av att hen tänker på mer än själva manuset.

Nu känns det som stämningen i den här tråden har glidit iväg till det negativa. Byllan, när folk tar sig tid att läsa och kommentera hör det till god ton att lyssna och begrunda istället för att ifrågasätta. Om du får kritik du inte kan förstå eller ta till dig, fråga vidare hur personen tänkt och menar. Du behöver inte hålla med, men läsaren har rätt till sin åsikt. Jag har själv gett kritik till två av dina alster, utan att du på minsta vis visat att du ens läst den. Det är inget som uppmuntar att läsa något annat du har skrivit. Om du bara vill ha positiv feedback så kan du räkna med att du aldrig kommer att utvecklas som författare. Hogge, jag tycker att händelser utanför det här forumet mellan er båda, ska hållas mellan er båda. Försök undvik att kasta pajer. Jag förstår din frustration, men försök om möjligt att rikta den direkt till Byllan och inte lämna ut den fullt så publikt.

Nu har jag bara läst Hogges synpunkter, men jag vill ändå kommentera lite grand, baserat på det. Sjukhus har egen strömförsörjning i händelse av strömavbrott. Ingen dör pågrund av strömavbrott på ett sjukhus. Och givetvis är detta säkerhetssystem inte beroende av strömförsörjning :-) Sedan verkar din historia gå ut på att alla datorsystem är uppkopplade mot Internet och på nått sätt accessbara. Så är inte fallet. Du kan t ex inte hacka dig in i en stads trafikljus och styra dem, som i Die Hard 4. Det är viktigt att veta vad som är rätt och fel för den historia man skriver. Om du ska ha en organisation som mördar folk, så måste du motivera det på ett sätt som en vanlig människa kan acceptera någorlunda - eller åtminstone förstå och sympatisera med karaktären som gör det. Ett bra exempel enligt min mening på detta är Wanted (Wanted (2008) - IMDb) där huvudpersonen sällar sig till en grupp lönnmördare. Man kan tycka att en film bara skulle kunna visa på ett skede utan att ta ställning, men så är det inte. Det handlar alltid i slutänden om att man vill visa på vad som är rätt och fel enligt de som gör filmen. Det är filmens tema, så att säga. Tillochmed de som gör en dokumentär har en agenda.

Jag har gett dig feedback.

Okej, nu tycker jag generellt sätt att synopsis är ganska ointressant läsning. Jag vet att producenter vill ha synopsis för att snabbt kunna bilda sig en uppfattning om det är ett manus de vill läsa eller ej, men för egen del så finner jag dem ganska ointressanta. * Lär dig skilja mellan "de" och "dem". Att inte kunna sin stavning och sin grammatik är alltid ett minus. Tänk på att detta är människor som läser massor. * Ett synopsis på tre sidor, då skulle jag förvänta mig att manuset var för en långfilm. * Det är väldigt svårt att följa historien. Det är väldigt många personer inblandade och texten är inte strukturerad på ett lättläst sätt. Jag förstår faktiskt inte vad historien handlar om. Inte ens vem som är huvudperson. Vad är det du vill ha sagt? Det känns mer som en strävan efter slagsmål än att det finns någon egentlig story eller syfte. * Istället för att skriva kort och fokuserat så målar du ut språket och beskriver hur folk ser ut och vad de säger. Håll dig till det som är intressant för att vi ska förstå vad historien handlar om. * Vems är historien? Vem är det historien handlar om? Varför skulle vi bry oss om denne? * Sparkar i magen är livsfarligt. Du blir inte bara mörbultad. Du behöver ambulans till närmaste akutintag. Att filmer genom åren har visat annorlunda är olyckligt och lett till att många missbedömer den mängd våld de utövar mot andra männsikor. Det är alla manusförfattares ansvar att inte vidarebefodra så gravt felaktiga bilder av verkligheten. * Polisen skulle aldrig låta någon gå iväg med pengarna. Det kan ibland vara storymässigt bättre om så hände, men då får man bygga upp det bättre och låta dem vara på tumanhand, inte tillsammans med mängder med andra poliser.

Jag skulle inte ha bankat på den som gjort så, för det är fullt begripligt att dela på det också, men det är i längden bättre att behandla en story per tråd. Man kan ju redigera sitt första inlägg och säga att det finns nyare versioner längre ner (men inte ta bort den första versionen).

Formatmässigt sätt så skulle jag starkt rekommendera att du använder ett program för manusskrivande, som t ex Celtx. Manuset var ganska svårläst som det var nu. Din scenindelning med 1:1, 1:2 har jag aldrig sett förut och känns ganska onödig. Man brukar ofta ha tumregeln att en scen är något som du kan filma utan att flytta kameran. Gå på det kort och gott. Titelsidan var lite avskräckande eftersom den inte såg så standardmässig ut. Jag tycker titeln är lite märklig dessutom. Du beskriver väldigt målande och det skulle passat utmärkt i en skönlitterär text, men är alldeles för detaljerad för att fungera i ett filmmanus. Ta bara med det som verkligen behövs för att berätta historien. Som det är nu finns det med väldigt noggrant beskrivet, men vi får faktiskt veta väldigt lite om huvudpersonen, förutom att han har ett välstädat kök. Varför har han en skuld? Varför tror han att kompisen har en miljon att låna honom? Det är väl inte direkt normalt att tro att kompisen är villig att låna de summorna, ens om de skulle ha dom. Varför skulle vi bry oss om att han har en skuld? Vad finns det hos honom som vi kan känna igen och ta till oss? Att bara presentera en skuld utan att ge ett skäl till den väcker inga sympatier hos mig. Att han sedan så lätt går med på att begå brott för att kunna betala tillbaka känns omotiverat. Vad är risken om han inte betalar jämfört med risken att åka fast? Vi måste få veta och förstå. Sen känns inte bankrånet så realistiskt. Det är inte direkt smart att knata in på en bank med vapen och tro att man får stora pengar. Åtta miljoner får ingen med sig från en bank idag. Jag saknar driv i historien. Det händer ganska mycket som inte känns som att det för historien framåt. Som en faktiskt beskrivning av vad som hände, snarare än ett filmistiskt berättande. Han träffar sin dotter och det går lång stund innan han får ur sig varför han ville träffa henne. Jag skulle också gärna se lite djupare karaktärer. De känns väldigt ytliga och jag får ingen känsla för dem. Inget som gör att jag bryr mig eller engagerar mig. Att vara pank i desperat behov av pengar är något som många kan relatera till, så det är något du definitivt kan bygga vidare på med att han blir kriminell, men då måste vi förstå varför. Börja gärna historien tidigare så att vi förstår vad som leder till att han så desperat behöver pengarna. Lycka till.

Helt riktigt. Även om det tyvärr innebär att det man ombeds läsa hamnar väldigt långt ner, så är det ändå lättare att hålla ordning på än tre trådar med olika versioner.

Skriva nått kan ingen hindra dig att göra, men du kan få problem att sälja det om du inte har rättigheter till materialet du baserat ditt manus på. Men du kan alltid skriva för att visa vad du kan göra. Och i rätt händer så kan det ju hända att köparen av manuset köper rättigheterna.