Désirée

Använd Celtx eller något annat manusprogram så ni får hjälp med att få en korrekt formatering. Den är just nu bedrövlig. Ett välformaterat manus ger inte bara ett positivt intryck utan underlättar också läsningen. Det ni har skrivit är ett "shooting script", dvs det som används när man ska börja filma. Det är inte ett manus man skickar runt till tänkbara köpare. Musik skriver man så vitt jag vet inte ens in i sådana manus. Om det är så att ni ska filma själva, så ska det vara ett shooting script när det är läge att filma, men det är en god idé att skriva det utan regi- och kameraanvisningar först. Er dialog är skriven för mycket i talspråk. Skriv "och" inte "å" t ex. Man bör i regel skriva så att det är lättläst, men på ett sätt som folk pratar vad det gäller ordföljd och uttryckssätt. Skriv inte ut anvisningar till dialogen som "(argt)", "(lessen)" osv, utom där det är absolut nödvändigt. Poliserna känns inte trovärdiga. De har noll koll på förhörsteknik. De beter sig som två skolpojkar som leker tjuv och polis med några kompisar. Man förhör t ex inte berusade personer och frågorna ställs betydligt mer sofistikerat. Sen är slutet väldigt dåligt underbyggt. Att bara kasta om allt i slutet utan förklaring eller förberedelser brukar inte ge gott resultat. Visserligen är det en god idé att ha en twist, men en twist kan inte vara tagen ur tomma luften.

Hm, nä det förståss. Vad som ska sägas är ju liksom spikat. När jag lyssnade på sången så såg jag en mycket närgången kamera som liksom var röstens POV. Men där ju något helt annat än manus.

Jag gillar fotot skarpt. Det är en kul ref till Gladiator (det kan inte varit en slump). Och från väderkvarnar till vindkraft är också bra. Några synpunkter på ljudmixningen har jag inte. Den dög för mina öron, men det är å andra sidan inte min nisch riktigt. Säger Tolin att det går att göra bättre har han säkert rätt. Det som voiceovern sa kändes bra, utan att bli högtravande eller för smörigt. En röst med dialekt är ju helt rätt i dessa lägen. När jag läste att Tolin associerat mannen med en blottare så blev jag lite häpen, och sen när jag såg filmen igen lite irriterad på mig själv för att jag började tycka att killen var skum. Kanske är det för att man aldrig ser hans ansikte? Och en lång mörk rock? Eller helt för att Tolin såg nått jag inte såg? (Nu brukar ju inte blottare ha långbyxor på sig under rocken, det är liksom grejen - fast den jag stötte på en gång hade joggingbyxor och ingen rock) Kort och gott tycker jag att det är bra jobbat och ni fick mig nästan att flytta dit.

Kul idé med en musikvideo. Nu känner jag inte till låten, men sponant skulle jag försökt med något i still med: ÄNGELN Fåglarna ömkar dig, dom tycker du är en ynklig figur. ÄNGELN Dom skrattar åt dig. ÄNGELN Ni kommer aldrig någonsin att bli vänner. Hur ska dom någonsin kunna förstå dig? ERIK Vad begär ni av mig?! Jag bad inte om det här! Jag bad inte om att födas! Jag bad inte om att förbannas med ett samvete! Jag bad inte om någonting av det här! ÄNGELN Tiden är förbi då du kan skylla på någon annan. Det här gäller bara dig. Du står ensam. (Och här kommer Gud gående, dvs han står ensam inför Gud och kan inte skylla sina handlingar på någon annan) Ängeln talar här om för Erik vad fåglarna tycker och tänker, som vi inte kan förstå. Han talar till Erik, inte runt honom. Nej. Åtminstone inte om Eriks utbrott sägs av Erik själv och inte citeras av Ängeln. För då vet vi att det är Eriks tankar och inte Änglen som påstår. Men på det stora hela, så tror jag nog att man förstår det. Hade du däremot inte tänkt dig att han skulle dränka sig, så hade nog bildspråket varit missvisande. Tack så mycket. Det värmde.

När jag ser ordet "sketch" så tänker jag på något som är riktigt roligt, med en punchline. Det kan man inte påstå att jag tyckte om detta manus. Den var inte rolig, men konstig. Det behöver inte vara negativt att den är konstig. Det beror ju lite grand på vad du vill uppnå. Det finns vissa mindre formatfel, som att Eriks replik "Ok" inte står som: ERIK Okej Och karaktärerna har inte stora bokstäver första gången vi stöter på dem. Men för att se till innehållet. . . En konstig värld är helt okej, men det kan lämna läsaren/tittaren mer förvirrad än insiktsfull. Jag gillade idén med ängeln och Erik, men jag hade svårt att ta till mig att Ängeln bara sa precis det som hände och vad Erik tänkte, saker som kändes som om vi som tittare skulle kunna förstått det själva. Det blev lite mer som en störande voice over. Jag tror att du skulle kunna göra den karaktären mycket mer spännande. Människofåglarna är vad? Är de utklädda människor som du skrivit i manus? Vad gör de där? Representerar de någon dröm Erik har? Sitter Erik på stranden för att han är på väg att gå och dränka sig? Det är det intrycket jag får. Intressant läsning i vilket fall. Lycka till.

Jag hoppas att kunna komma från det intrycket utan att det ska framgå tydligare att det är upptakten till en serieroman. Språket av avsiktligt högtravande, eftersom det har biblisk grund. Det ska vara ett gammalt dokument. Det är väl lite som Silmarillion (http://sv.wikipedia.org/wiki/Silmarillion); antingen älskar man det eller står inte ut. Tanken är den ska väcka intresse för storyn. Ge lite av den stämning och den färg som ännu inte finns i serieromansmaterialet. Serieromanen ska publiceras på theRecreators.net så fort som historien går att läsa från början till slut, men bilderna kommer inte att vara de slutliga hela vägen igenom, utan man ska kunna följa arbetet att färdigställa den. Detta beror på praktiskta skäl. Vi båda som jobbar med den, vill se manuset som film, men historien är udda och kontroversiell och förhoppningen är att vi ska kunna bygga upp en läskrets och fånga intresset från ett produktionsbolag bildmässigt istället för manusmässigt. Men samtidigt så tar det väldigt lång tid att göra färdigt 320 sidor i färg och den andra parten av oss har haft problem med hälsan det senaste året. Så vi vill publicera så snart vi kan. I nästa version kommer jag ha mer rörelse och en voice over - OCH KORTARE. Men du behöver inte se denna för att förstå storyn. Den ska vara en teaser för serieromanen. Bakgrunden ska locka till att läsa mer, men bakgrunden framgår av historien. Du låter inte hård och elak. Du ger konstruktiv kritik. Det tar jag tacksamt emot.

Tiderna ändras och idéer om hur saker ska vara med dem. Jag vet att det finns fler sätt att sälja ett manus på idag än som ren text. Som Serieromaner (Graphic novels). Men jag skulle aldrig någonsin chansa på att lägga in illustrationer i ett ordinärt manus. Jag skulle kunna tänka mig att illustrera de första sidorna eller liknande, separat, men inte i manus. Sedan är det en annan aspekt med bilderna och det är att det måste vara gjorda för just det här specifika projektet och inte bara "inspiration", annars bidrar de inte ett dugg i längden, lika lite som att skicka med en cd med stämningsmusik. Och givetvis ska författaren ha rättigheter till bilderna. För mig är illustrationer i ett standardmanus samma sak som att säga att man inte klarar av att presentera världen i text, samt att man som författare byggt upp en färdig värld som regissören bara ska köpa rakt av. Kan ge ett väldigt dåligt intryck.

Tack så mycket för stödet och länkarna, Mr A. Jag måste se till att få sidorna i ett presentabelt skick först i vilket fall :)

Ta bort bilden!!! Du ska ge en bild av filmen med text, inte med illustrationer. Ha aldrig någonsin någonting annat än text i filmmanuset. Det känns som du inte är riktigt bekväm med engelskan än. "He starts walking" är inte bra. Skriv "He walks" istället. "They come walking along a road" är ganska mycket svengelska. "They walk along a road" är bättre. "Is chewing", "is sewing" - skriv "chews" and "sews" istället. "Jacket arm" är svengelska. "Arm" kan visserligen betyda "ärm", men jag har aldrig stött på det vad jag kan komma på. "Sleeve of the jacket" - observera ordningsföljden på orden. Sen borde det räcka med "sleeve" för det är ganska rimligt att anta att det är ytterplagget man griper tag i. "a HORSE come riding". Hästar rider i regel inte. Och precis som jag skrev ovan är det ett svengelskt uttryck "come riding". Du har på ett par ställen skrivit "Gerard and Sandra walks". De är två så det ska inte vara något "s" på "walk". Beskrivningarna är lite stolpiga med upprepningar av samma ord: "Two dead horses lie..." "A burnt human carcass lie..." Försök att variera valet av ord för att få en trevligare text. Överlag skulle jag säga att du behöver jobba på din engelska. Det är inget som är gjort i ett trollslag och kräver massor av övning. Ge inte upp. Jag rekommenderar en engelsk grammatikbok. Själv valde jag "Grammatically correct“ av Anne Stilman, men det finns gott om böcker i ämnet. Du behöver inte skriva så mycket med versaler. Det är lite av en myt att man måste göra det med allt som är viktigt. Ta bort "Close on". Det är sådant som kan läggas in i samråd med regissör och kameraman när manuset ska filmas. Dina beskrivningar ger mer en bild av - ibland ointressanta - detaljer än helheten. Jag får ingen känsla för vilken typ av miljö det är, eller väder, eller hur de ser ut och är klädda. Försök att använda mer "power verbs" dvs verb som beskriver mer. "Walks" är väldigt allmänt hållet sätt hur man rör sig. "Slides", "rushes", "sags" - hitta ett ord som beskriver mer målande. Försök undvika "..." i den beskrivande texten. Undvik helst att regissera det som sägs med "shouting" och "crying". Oftast framgår det ändå och skådespelare är bra på att tolka rollerna. Om det är viktigt hur någon reagerar och det inte framgår tydligt nog är det bättre att skriva det som beskrivande text. Jag hänger inte riktigt med när det först står "Two wargs" (vad är en "warg"?) och sen är det en namngiven "goblin" som pratar. Historiemässigt så har jag svårt att hänga med. Svårt att förstå syftet och miljön och vad det är för karaktärer. Hoppas att det är till någon hjälp. Lycka till.

Jag gillar dem. De var snyggt gjorda. Om jag ska vara kritisk, så var det få utav dem som stack ut. Det var den där med det gula ägget som rullade runt, som var lite udda och överraskande. Och därför den jag kommer att komma ihåg. Jag vet inte hur mycket du har möjlighet att sväva ut, men jag skulle gärna se lite mer djärvhet och mindre mainstream.

Håller med om att engelska är bättre om du kan skriva - eller få hjälp med att skriva - tillräkligt bra engelska. Dålig engelska är nog värre än god svenska i Danmark-fallet.

Sålt manus: ja, flera. Leva på: nej. Om man bara ser till om man kan leva på det, så, jo, då är jag inte professionell, men om man ser till att jag får betalda uppdrag att skriva, så är jag professionell. En väldigt vanlig uppfattning om ordens innebörd handlar inte om faktiska pengar man tjänar utan hur man presterar något och beter sig mot andra yrkesmässigt.

Dialogen i första scenen är nog inte "off screen" utan "voice over" (V.O) eller möjligen en flashback. Det du har skrivit nu är att vi ser dem utslagna på golvet, samtidigt som de pratar i rummet bredvid. Och om det är som du säger att dialogen bara ska höras, så ser vi alltså grabbarna utslagna på golvet en lång stund - fyra och en halv minut - medan vi lyssnar på en dialog. Det funkar inte - det är film (rörlig bild), inte radio. Och det känns inte som du skrivit det så heller faktiskt. Det känns som du tänkt dig att vi ska se dem prata. Dialogen är överlag lite för mycket skrivet på näsan. Tex: "Hon har slutat lånat ut. Vilket kanske inte är så konstigt när hon aldrig får tillbaka." Det är väldigt övertydligt. Det räcker med "Hon har slutat låna ut." Då framgår det att hon har gjort det tidigare, men nu slutat. Varför kan man förstå ändå. Sen är den första scenen fyra och en halv minuter lång med bara en lång dialog (som vi dessutom bara hör och inte ser, om man får tro din beskrivning). Den kan kortas betydligt. Vi fattar poängen redan av att se dem och röran. Dialog måste leda någonstans, föra historien framåt. Även om jag gillar idén med två kompisar som beslutar sig för att råna en tredje så löper du inte linan hela vägen ut och utnyttjar de konflikter som finns och det känns inte som historien leder någonstans. Vi börjar där vi slutar utan att något egentligen har hänt. De är fortfarande suputar. Ingen har blivit nykter, ingen har supit ihjäl sig, ingen har lärt sig något. Utnyttja det visuella mediet bättre. Nu berättar du historien mest genom dialogen och väldigt lite med hjälp av vad vi ser. Lycka till.

Det var den springande punkten som jag uppfattade det som att PontusParson avsåg, nämligen hur man berättar historien, inte den rent tekniska kvalliteten i antalet pixlar. Just den här historien som han har berättat tycker jag att han har berättat bildmässigt med god kvallitet. Men om killen i filmen hade haft repliker av något slag och inte varit någon vidare skådis, skulle kvalliteten på historien blivit sämre på grund av att berättelsen framförts sämre. Ja, en bra story väger bättre än bra teknisk kvallitet, absolut. Och utan en bra story kan man inte göra en bra film. Men dålig kameraföring, dåligt ljud, dåliga skådespelare kan sänka en bra story.

När du pratar om kvallitet så pratar du om rent teknisk kvallitet. Det tycker jag är sekundärt, precis som du. Det jag menade, och som jag tror att PontusParson menade, var saker som skådespelarprestationer och kameravinklar, saker som är en väsenligt del av berättandet av historien. Precis som vilken vits eller sketch som helt är beroende på ett bra framförande, så krävs det att en bra story berättas på ett bra sätt för att nå fram. Tänkt dig den filmen vi har sett här, med kameran enbart placerad snett bakom killen, utan närbilderna - det skulle inte längre vara samma sak; man skulle uppleva den som avsevärt sämre.

Tydliga symboler är bra, absolut, men jag tycker man ska akta sig för clichérna. Ska jag vara riktigt tyken och krass skulle jag kunna säga att clichéer inte är annat än latmansjobb för en som inte orkar tänka ut en karaktär själv, men det är inte riktigt så enkelt. Problemet, tror jag, är att när vi som skriver tänker ut karaktärer så blir det lätt stereotypa bilder utan att vi alltid reflekterar över det. Till exempel så får kvinnor som man tänker sig som intelligenta glasögon för ens inre öga. Glasögon har länge varit symbol för någon som är kunnig och klok. Number förekommer den symbolen mest på gamla män och unga kvinnor som man vill ska ge ett intelligent intryck. Precis som flickor med blont hår var snälla i sagorna, och flickor med mörkt hår var eleka och dumma; och cowboys med vit hatt är hjältar och svart hatt skurkar; kvinnor med utsläppt hår är frigjorda, uppsatt hår motsatsen. Själv suckar jag bara när jag ser kvinnor med glasögon på film, för det är så givet vad som kommer: hon är intelligentare än han. Vad jag menar är att du kan vara precis lika tydlig med att hon suttit länge vid skärmen, utan att hon har glasögon och smutsigt hår. Jag tror du får fram samma sak genom att hon ser trött ut, gäspar, sträcker på sig och "rullar" axlarna osv. Det kan vara mitt i natten, eller rent av gryning. Och helt plötsligt skulle mitt intresse stiga, för jag skulle få intrycket av en unik karaktär. Genom att använda sig av clichéer fastnar vi lätt i fördomar och förutfattade meningar utan att vi inte alls tänkt oss det. Ja, ja, tjejer är söta, killar stiliga. Flickor köper prinsessklänningar och killar piratkostymer. Är det viktigt för storyn att hon är "söt" (som rosa sockervadd och långa ögonfransar)? Tjejer som inte är söta kan också få en dejt.

En sak som jag fick lära mig när jag fick ett kortfilmsmanus producerat var att det är trevligare för skådespelarna om deras karaktär har ett namn. I detta fall hade två av tre karaktärer ett namn, så regissören gav den tredje ett namn också. Inget av namnen nämns i filmen. Så jag tycker att det är helt rätt att Adrian har ett namn.

Men jag gillade denna! Jag tycker inte att din film var en "meningslös struntsaga". Jag tyckte den var kul, även om jag själv skulle ha gjort lite annorlunda. Om man bara vet varför man gör en film, kan det aldrig bli riktigt "fel". Jag tycker du tänker helt rätt när du även tänker på produktionskvalitéten. Visst krävs det en bra story i botten för att nå ut långt, men en bra story kan aldrig kompensera för dålig kvalitet på produktionen. En riktigt bra film har både och.

"Dadaism". Kul att få lära sig ett nytt ord. Även om företeelsen som sådan inte var obekant, bara saknade formellt namn. Personligen ger jag inte myckt för den typen av filmistiska uttryck. Självklart tror jag dig. Jag har bara aldrig sett det.

En fin liten historia, om än med sorgligt slut. Det fanns två saker som jag reagerade negativt på. Det första var beskrivningen av Kia. Varför ska alltid tekniskt kunniga tjejer på film vara söta, ha glasögon och ha ovårdat hår? Suck, suck, suck! Om det varit en kille, skulle du beskrivit honom som söt, med glasögon och flottigt hår? Teknikskt kunniga tjejer ser faktiskt inte annorlunda ut än andra tjejer. Det andra jag reagerade på var att jag nog tycker att roboten borde ha försökt få Kias uppmärksamhet lite mer först och känt sig mer övergiven innan den tog det drastiska beslutet. Ett annat alternativ hade varit att tydliggöra allt som roboten ville göra, men inte kunde, och därmed låta detta bli sista droppen. Roboten behöver ju inte nödvändigtvis bli deppig för att den inte kan äta bröd och inte kan gå i naturen, men jag gissar att det var det du hade tänkt dig. Låt roboten isåfall visa det tydligare. Låt dess mimik för glad och deppig bli mycket mer konkret. Annars skulle jag säga att det är bra jobbat.

Det var svårt att se vad han fick för meddelande på telefonen - jag såg mest en naken tjej bakifrån och trodde möjligen att det var ett meddelende från flickvännen. Jag har inte så bekant med insulinsprutor, men de jag har sett hugger man sig inte i låret med genom kläderna. Å andra sidan kanske detta var en av poängerna med filmen. Han är upptagen med ett skjuta-spel - våldsamt - och hugger sig själv i låret med sprutan istället för ett lugnt och sansat bukfettsstick? Den var kort och koncis, men jag saknade något av en poäng i slutet. Något som påpekar / förstärker det vansinniga i att mamma måste sms:a sin son att ta insulin för att nå fram till honom.

Jag håller med de tidigare kommentarena. Denna film är inte seriöst gjord och det märks. Det känns inte som att det är någon tanke bakom bilderna. Man får inte någon känsla av att det finns en story. De säger inte ens några repliker utan dessa står som text. Pistolskotten hörs inte. Den lille killen är en hyffsad skådis, men de andra ger inget övertygande intryck. För att en film ska höja sig över en nivå så att fler än de medverkande vill se den måste det till mer än så här. Det måste finnas bra ljud, bra skådisar och bra bild (och då menar jag vad vi ser, inte den "fysiska" kvalliteten) och bra musik. Att göra film kräver mer kunskap och arbete än du visar upp det detta exempel.

För att kunna hjälpa till är det ju bra om man förstår karaktärerna så att man kan bygga vidare. Om man inte förstår vad du har för syfte med historien och vad det är du vill säga, så är det svårt att kunna ge några konkreta funderingar.

Du har redan fått en del synpunkter på formatet och grammatiken, så jag ska inte kommentera det. I första scenen reagerade jag på detta: "Dörren öppnas. En elev kliver in. En ny person. Läraren reser sig upp. Direkt får den här killen onda blickar mot sig." Jag gissar att det är den nya eleven som kommer inte, som får onda blickar på sig, men syftningen är faktiskt på läraren. Du inte har presenterat könet på varesig den nya personen eller läraren och de onda blickarna står i anknytning till läraren. I nästa scen när Pelle försöker få vänner så står det väldigt lite av vad som säjs. Hur försöker han komma in i samtalet? Skriv vad vi hör och ser. Det skulle vara mycket tydligare hur de behandlar Pelle och hurdan Pelle är om du skriver ut det. Börjar han prata om något helt befängt som rosa spunnet socker, eller något som faktiskt är relevant och kanske klokt? Ignorerar de andra vad han säger, eller stirrar de dumt på honom när han säger något? "OMG"?! I en dialog? Nä, knappast. Säger människor "omg" nuförtiden? Göteborska och finlandssvenska är inte särdeles lika. Varför den associationen? Det var kopiöst vad alla svär och allting är jävla hela tiden. Skulle inte Pelle och Simon sticka ut mer hur de pratar? Jag känner inte att det är realistiskt att läraren skulle reagera som han gjorde i dialogen med Pelle. Om han känt sig angripen, skulle han satt taggarna utåt och atackerat Pelle och påstått att han kom med falska anklagelser eller fantiserade. Om han varit en bra lärare, men tvekat på om Pelle talade sanning, skulle han kort och gott sagt att han skulle kolla upp saken. Att bara säga att "Nej, det stämmer inte" det är är för orealistiskt. Sen är lärare i regel inte så korkade att de inte ser och hör vad som pågår; däremot finns det dom som väljer att inte se och höra för det är bekvämare för dem. Jag tycker att historien slutar innan den ens har börjat. Du har visat en setup, men varken mitten eller slut på historien. Ingen har utvecklats eller förändrats, situationen är samma som den var i början. Det här är en bra början på en historia, men den kan inte vara slut här. Lycka till!

Det är inte särdeles smart beteende när man har ett tält att slå upp. Dessutom, om de bara vill ha en tältweekend, är det väl inte så troligt att de har så långt att gå att de behöver gå till sent in på natten. Vitsen är väl att gå iväg en bit från civilisationen för att campa och ha kul, inte att gå tills man stupar och slå upp tältet mitt i natten? Om det är det du tänkt dig, så får du nog få till en bra och trovärdig förklaring till det, som inte känns krystad för att passa att de ska hitta ett spökhus mitt i natten - som de borde ha sett när de slog upp läger, eftersom det syns när han går ut och slår en drill.