Désirée

Dels så finns det lite språkliga formuleringar som jag absolut tycker att du ska göra något åt. Och sen känns tempot långsamt. Språket: Det första jag reagerade på den något komplicerade beskrivningen av ljudet av en tändskicka som tas ur asken och skrapar mot plånet när den tänds. Jag förstår vad du menar, men du skriver något enkelt onödigt kompicerat. "Gatorna är betäckta med snö". De är "täckta", inte "betäckta". "Betäcka" kan förvisso betyda att dölja, men vanligare användning av ordet är "att para sig med", "göra dräktig". "Julklappar ska handlas, helst under mellandags-rea". Hum. . . Mellandagsrean är efter jul, innan nyår. Det blir sena julklappar. "I distansen kan vi se två ungdomar". Konstig formulering. "I distans kan vi..." möjligen, eller "På avstånd kan vi...", men "I distansen" då är dom i en distans, vilket blir helt absurt. "Kan vi inte fråga om vi kan i alla fall hänga upp en stjärna". Konstig formulering igen. "Kan vi inte fråga om vi iallafall kan hänga upp..." eller "Kan vi inte iallafall fråga om..." "springer med jävligt lätta". Om dina karaktärer behöver svära, låt dem göra det, men håll svordommarna borta från den beskrivande texten. Det finns betydligt intressantare adjektiv att använda. Tempot: Det är berättarröst som pratar mycket utan att det finns så mycket att titta på. Särskillt i slutet. Det är lätt att det kan kännas långt om det inte finns något värt uppmärksamhet i bild. Anton och Helens dialoger är låååånga och det känns inte att den leder någonstans. Det känns som att det du vill ha sagt kan du få sagt på betydligt kortare tid än 20 minuter. Lite mer fokus. Storyn: Det är inte troligt att David har nyckeln till fotbojan. Det är väl bara polisen som har den möjligheten. Den är ju något du ska ha dygnet runt. Dela en flaska glögg utanför Ica? Kall, alkoholfri glögg. Julstämning så det förslår. . . not. David, Tove och Johan är tre ganska otydliga men till synes otrevliga karaktärer. Johan försvinner och in kommer Tove. Tove vem och varför? Sen tror några helt plötsligt på Grinchen?!? Gör en ordentligt setup av det i början. Så kan de jobba filmen igenom på att övertyga honom om motsaten. Två praktikanter dagen före julafton försöker skapa julstämning. Trevlig idé, men har de ingenstans att bo? De bor väl inte i AF-borgen? Vad gör det om det saknas julstämning där? Idén är trevlig, men den behöver göras tydligare.

Ålder på reklamfilmen?

Jadu. . . Hm. . . -Åldersvariabel - skulle anta att det handlar om vilken åldersgrupp som reklamen riktar sig till. -Språkvariabel - vilket språk eller kultur som den riktar sig till, kanske? -Kunskapsnivå - Huh? Hur mycket förkunskaper den som ser reklamen förväntas ha? Om det är reklam för en app så förväntas man antaligen veta vad en smartphone är t ex.

Analys av en reklamfilm alltså?

Men snälla du, lägg inte upp dina manus om du inte tål kritik. Om jag inte orkar läsa igenom manuset, så är det ditt problem, inte mitt. Om du inte kan presetera upplägget på ett sådant sätt att du fångar mitt intresse, då är det ditt problem! Du har problem, inte jag. Jag läser setupen av ditt manus och förstår inte vad det är för karaktärer och du skyller på att jag inte läst hela manuset. Jag ska inte ha behöva läsa hela manuset för att förstå vad det är för personer jag läser om, det ska jag få ett grepp om från första början. Jag ska inte behöva läsa hela manuset innan jag förstår om huvudpersonen är en lodis eller en greve. Men, om det kan glädja dig, så ska jag hädanefter inte lämna vidare kommentarer på dina manus. Jag hoppas att att du slipper kommentarer från de övriga "utan hjärna" också.

Det märks. Som jämförelse kan jag säga att ett proffs får i regel 12 veckor på sig att leverera ett långfilmsmanus.

Jo, jag är med på att om jag läser hela så förstår jag historien, men det jag upplevde i läsvärde var inte något som gjorde att jag ville fortsätta. Jag delade med mig av mina intryck av de första sidorna - det kan också vara viktig information för du vill faktiskt ge "rätt" intryck hos din läsare redan från första början annars kommer dina manus inte att bli lästa längre än de första sidorna. Hallå, nu har du missuppfattat något otroligt viktigt. Ditt jobb är att skriva så att läsaren får en bild i huvudet om vad det är man ser. Det innebär inte att du behöver ge en komplett inventarieförteckning av vad som finns i ett rum, men ge en bild av det som är vestäntligt för historien. Om jag inte ens får en uppfattning om det är en stenrik, pompös, äldre herre, en neddekad, fattig alkis eller en inkontinent, senil man så har du missat det viktigaste av allt i ditt skrivande. Att skriva manus är inte bara att smeta ner en bra historia på ett papper. Du måste kunna förmedla den på ett sätt så att den får liv när man läser den.

Okej, nu har jag bara läst de fem-sex första sidorna, så jag tänker inte kommentera historien som helhet utan bara det intryck jag fick av de första sidorna. Personerna är väldigt vagt beskrivna. Enbart ålder och någon enstaka detalj som rullstol förekommer. Det ger en alldeles för klen bild om vad det är för personer. Platserna är obefintligt beskrivna. Dessutom så börjar det med en lång scen som verkar förflytta sig från arbetsrummet till köket och sedan ett hopp i tid (om de inte har enbart kokande vatten till middag) utan nya scenrubriker. Det känns torftigt och föga fantasieggande. Är Erik stenrik eller utfattig? Är det en miljonär som vill fördela arvet eller en fattiglapp som lever i en illusion? Köttbullar och makaroner talar för det sistnämnda. Dialogen är väldigt på näsan och berättar tydligt saker för oss som publik. Erik säger flera saker som Ingemar borde veta. Sedan säger karaktärerna väldigt mycket vad de tycker och tänker i klarspråk och det känns varken naturligt eller spännande. Det jag har läst så långt av historien känns däremot spännande och jag kommer nog att skumma igenom manuset för att få ett hum om hur det går. Jag funderar mycket på hur mycket nån som sitter och äter snabbt hopsvängt halvfabrikat med sin vuxna dotter har några pengar alls att fördela som skulle kunna intressera någon. Och Martin verkar ju inte så intresserad så att han har lust att smöra för sin pappa. Kanske vet han att han ändå får sin del, men han skulle ju kunna få mer om han höll sig väl med sin pappa. Och hustun som inte verkar vara någon hustru för att hon stack när han friade - och lämnade barnen?!? Hm... Jag kan inte neka till att upptakten på storyn gör mig lite nyfiken. Och varför skänker han inte bort sina pengar när han är i livet? Om det nu stör honom att ett av barnen kommer att ärva, så är det ju ganska lätt löst, kan man tycka, men något hindrar honom uppenbarligen.

Jag håller med Sarista. Vitsen med stödet är väl att du ska ha råd att jobba på heltid med att skriva manuset? Om du sitter och funderar på vad du ska göra med pengarna är det inte utan att jag undrar varför du sökte dem och hur du lyckades motivera det tillräckligt bra för att få några pengar.

Fundera på det mest omvälvande som har hänt i ditt liv. Vad skulle ha hänt om du gjort annorlunda? Hur påverkade händelsen dig? Vilka andra påverkade du? Har någon annan berättat en histora som berört dig? Varför berörde den dig? Vad får dig att gråta? Vad får dig att skratta? Och bli arg?

Du skrev tidigare att du tror att det blir roligare när man ser filmen, men jag tror att du har fel där. Ser man inte poängen i manuset är det svårt att se den i den färdiga filmen. Jag har hittills aldrig läst ett i mitt tycke dåligt manus som har blivit en film jag gillat. Jag känner inte till Karatefylla men bara för att en författare kan skriva manus utan handling (om han nu gör det och kan det) behöver det inte betyda att alla kan det. Varför inte? Därför att alla manus/filmer kräver någon form av eftertanke, finess och mening. Även en till synes händelselös film är det förhoppningsvis av ett skäl och kan därför vara bra. Det kan vara lite som ikebana - japanska blomsterarrangemang där tomrummet betyder lika mycket som blommorna. Jag håller med shAArken. Ta och lägg ner lite mer tid på ett eller två manus och få dem riktigt bra. Bara en bra idé räcker inte långt. Mona Lisa målades inte på en dag.

Nu läste jag inte hela manuset, så jag kommenterar inte historien som sådan, men jag kände starka vibbar om fördomar mot katoliker. Jag har aldrig träffat en katolik som tror på övernaturliga väsen och besatthet. Det känns lite som du hämtat inspiration från någon USAs extrema grupper.

Hum, sorry men, nej, jag såg inget roligt i den. Alls. Manuset kunde gott ha börjat direkt i restaurangen. Det fanns ingenting innan dess som var av intresse. Dessutom sparar den som ska producera det mycket genom att ha så få platser som möjligt. Om en person har "vanliga kläder" är det inget som behöver skrivas ut. Det säger ingenting om personen. Din dialog är lite för mycket talspråk. Framförallt reagerade jag på alla "ljud" som aah och öööh. De behöver inte stå med. Vad var poängen med två killar som snackar porr? Skulle hans okunnighet om mänden porr på Internet vara kul? Jag såg ingen poäng i de obscena maträtterna och jag såg ingen poäng i att det slutar med att han springer iväg och köper sin tidning. Kort sagt såg jag ingenting som roade mig. Sorry.

Jag tillhör också beundrarskaran. Grattis till vinsten.

Jo, det går kanske snabbare att få det kortfattat förklarat, men det finns också ett skäl till att det finns utbildningar = det är inte lätt. Om du har pengarna, anlita en utbildad och/eller erfaren producent och en utbildad och/eller erfaren regissör.

??? Det var en väldigt konstig fråga. Inkomstskatt är inkomstskatt oavsett vad som orsakat inkomsten. Om du säljer dina tjänster som manusförfattare är momssatsen 25%. Om du har ett färdigt manus som du helt enkelt överlåter copyrighten på är den 12% (tror jag), men det är inte så vanligt vad jag vet att man gör så. Om du får inkomsten utan att ha eget företag, så deklarerar du den som inkomst av hobby.

En detalj, men skriv inte ut versionsnummer i de här sammanhangen. Versionsnummer kan vara intressant för dig själv och det är väldigt viktigt när man börjar ha kontakt med en producent/regissör och utveckla manuset tillsammans med, men i dessa sammahang kan det skicka oönskade signaler. Om det stått version 1 hade jag tänkt att du inte jobbat tillräckligt länge på det, version 15 att du aldrig får till det. Beskrivningen av Gunnar är en man i 60-70 års åldern. Överlag är det lite för detaljerade beskrivningar för ett filmmanus. "får än att flyga." än -> en "tar fram en bunt med papper" -> känns mer som han tar fram en bunt med foton. Varför flyttar vi från bänken och måsarna in på ett kafé? Skulle varit en bättre avslutning på scenen att haka på "Tore och Gunnar kollar sitter på bänken" -> "kollar sitter" ? "Men du kan ju inte vara rädd för din son längre." Är hon rädd för sin son?!? Vad har pojken gjort? "Han får väll förstå" väll -> väl Om polisen meddelar dödsfall beror det på t ex olyckor och självmord och de ringer i regel inte utan åker hem till familjen. I det här fallet dör Gunnar av en sjukdom. Då är i regel polisen inte inblandad. Mamman och Elisa kommer in alldeles för sent i historien. "den toma skolgården" toma -> tomma. "Skit fågel" jag gissar att det inte är en uppmaning till fåglen att skita, utan att du menar "skitfågel" :) Det känns väldigt märkligt att Tore i ena stunden älskar sin far och känner skuld för att han har burken och bara en kort stund senare känner att pappan inte älskade honom och bara brydde sig om sina resor och att han nu är så deprimerad att han vill begå självmord. Överlag är dialogen lite för övertydlig och säger precis vad som tycks och tänks utan undertexter. Historien som sådan är bra, men jag känner att växlingarna går lite för fort och du har inte utnyttjat de visuella möjligheterna tillräkligt väl. Du har lagt mycket krut på detaljer som origamifåglar och missat de övergripande visuella möjligheterna. Ta in alla karaktärerna från början och låt dem inte poppa in utan oss se relationen till dem redan från början.

Tolin har helt rätt. Tänk det som att du gör en produkt som du sedan ska försöka sälja. Det är ingen som betalar dig för att utveckla produkten, men kan möjligen vara intresserade av att betala för det färdiga resultatet. Jag skulle säga att när det gäller filmmanus så handlar det alltid om att skriva mot en deadline och få betalat när varan är levererad.

Jag har "bara" skrivit kortfilmsmanus, så något "varje månad" har det inte varit tal om. Men jag vågar nog säga att det är mer regel än undantag att du får betalt när du levererar manuset. Sedan finns det ju andra former också. Jag träffade en manusförfattare som skrev avsnitt till tv-serier och han hade månadslön under den tid projektet pågick.

Med tanke på att denna tråd ligger under "För- och Eftertexter" så känns det väldigt mycket som att filmen är gjord utan att ni har en titel. . . Fullständigt obegripligt för mig som skriver filmmanus. Sätta titel är en av de fem första grejerna jag gör, för man måste ju veta vad det är manuset ska handla om. Titeln för mig är en säljande sammanfattning av filmen i så få ord som möjligt.

"Vägledande", precis. Det är skillnad mellan "vägledande" och tro att svaren kommer från någon som man kan lägga ansvaret på om det blir fel. Det är viktigt att förstå skillnaden.

Grattis! Jättekul att höra. De jobb jag har haft har varit en uppgift att skriva ett manus som ska vara klart ett visst datum, till ett visst fast pris. Hur och när jag jag skriver det har varit min ensak.

Som med alla juridiska frågor så bör man kolla av med en som man vet är jurist och inte enbart gå på vad som svaras i ett forum. Generellt sett gäller att du får filma var du vill om du håller i filmkameran (dvs du får inte ställa upp en kamera på stativ och filma utan att du är med). Undantag är t ex millitära områden och flygplatser, men här står det tydligt skyltat. Frågan är inte var du får filma utan hur du använder materialet. Du får t ex inte inkräkta på någons integritet. Att filma en okänd människa utan att denne inte vet om det är i regel inget brott, men att ta med klippet i en film som blir offentlig är inte lämpligt och jag skulle tro att du är ute på djupt vatten. Nyhetsteam filmar ofta gatumiljöer eller platser där något hänt och får med förbipasserande personer utan att det utgör något problem.

Det första jag reagerade på är att manuset inte följer standardformat för filmmanus. I början när man skriver filmmanus är det väldigt lätt att man tycker att det är onödigt med standardformat, men det finns där för att göra det lättläst och lätt att bedöma i form av t ex längd på färdig film. Dessutom reagerar alla läsare av filmmanus på avsaknaden av korrekt format, och det är inte att göra ett bra första intryck. Sedan kändes det inte som att manuset var särdeles visuellt. "I luften stannar allt" och sen tittar vi på en stillastående bild av någon som faller från en balkong i 3-4 minuter medan vi lyssnar till en berättarröst. En frusen bild i mer än tio sekunder upplevs som oerhört långt. Och att lyssna på någon som berättar historien dessutom. Det är inte filmistiskt. Det är mer radioteater eller något litterärt som en novell. För att få till standardformat på manuset så rekommenderar jag gratisprogrammet Celtx samt Filmmanus och dramaturgi

Med tanke på att de troligen ska spolas tillbaka ganska fort, så är det nog det tydligaste att skriva något i stil med "händelserna spolas tillbaka: café, trottoar, kontor, kaffeautomat". Sen kan man ju också fundera på om det är viktigt att se att det spolas tillbaka eller ej, eller om man kan lämna det till produktionen att lösa.