Désirée

Men det du beskriver är väl i den beskrivande texten? Det ser jag inte som något problem, att beskriva vad man ser och först när man verkligen ser och "kommer i kontakt" med karaktären och denne börjar prata, ge den en benämning. Vad jag tänkte var typ THE BOY What's up? och sen när vi fått veta att han heter Kurt byta och skriva KURT I still don't know what's up. Det kan bli oerhört förvirrande och konstigt. --- Sen var det en annan sak jag tänkte på med att hålla inne med information: glöm inte att det du beskriver är det vi ser och hör. Om du håller inne med informationen att THE BOY har en blårutig stjorta, som avslöjas som en viktig detalj senare, så har vi som åskådare av filmen SETT honom med den blårutiga stjortan hela tiden. Sådana grejer måste stå med från början. Ser någon ut eller beter sig på ett visst sätt som är avgörande för historien, måste det framgå så fort åskådaren kommer att se det.

Det viktigaste är att man inte förvirrar läsaren. Om du kallar en karaktär för "The Boy" genom hela manuset är det inget problem. Det är när karaktärer byter namn under manusets gång som det lätt blir rörigt. Det vill säga du ska inte du först benämna honom som "The Boy" och sen när vi får veta att han heter "Kurt" benämna honom som "Kurt" i resten av manuset. Samma benämning/namn genom hela manuset. Titta på t ex Kill Bill där Beatrix kallas för The Bride.

Ingen fara, den är flyttad nu.

Tack för dina synpunkter. Texten som läses är "skapelsehistorien" i den världen. Det är bakgrunden till hur de kom till. Och det är meningen att det ska vara upprepande - den typen av gammaldags texter är ofta det. Det är ett medvetet val från min sida. Med risk givetvis att vissa inte skulle gilla det. Jag hoppas givetvis att det är fler som gillar det än ogillar det, men jag vet inte. Med tanke på dina synpunkter så verkar du ha uppfattat det som en beskrivning av vad som händer i bildromanen, korrekt? Jag får fundera över hur jag skulle gjort för att få det tydligare. Trailern är tänkt att fånga intresse för historien som kommer att berättas i bildromanen och skapa en stämning; Det är inte en sammanfattning av händelserna i bildromanen.

Tackar. Religiös som i kristen? Nej, den handlar inte om kristen tro, utan mer frågeställningar om gott och ont, rätt och fel men framför allt våra egna inneboende möjligheter. Fantasy? YES!!! "Word", ja. Har du läst Johannesevangeliet någon gång? Början är inspirerad av det. Där var det Ordet som var först och Ordet var Gud. I original texten står det tydligen "logos" som betyder både ord och världsförnuft. Så, Ordet, är den gudomliga kraft som Gud ger till människorna. Som det är nu kommer den enbart att släppas digitalt (de första sidorna finns redan på plats), eftersom antalet sidor kommer att bli stort och den är i färg, så blir tryckkostnaderna för stora för mig som enskild person. Min förhoppning är ju givetvis att den ska bli film. Bildromanen baserar sig på mitt filmmanus.

Här är en "trailer" för en bildroman jag håller på med som publiceras allteftersom den blir klar på The Recreators - a Graphic Novel Jag skulle gärna vilja höra vad ni tycker om trailern och vad jag hade kunnat göra bättre. Eftersom det är en bildroman så var rörliga figurer inget alternativ, men i övrigt?

Nej, det ska inte vara något mellanrum, precis som du trodde. Det ska vara: ANNA (ropar) Hej! Final Draft har en särskild formatmall för ()-texten som inte ger mellanrum. Jag skulle gissa att du nu har "(ropar)" formaterad som dialog. I Celtx heter rätt formatmall "Paranthetical", men jag vet inte vad Final Draft kallar den. (Tänk också på att namnet ska stå med stora bokstäver och utan kolon efter)

Tänk på att filma material till en bra inledning, som förberedelserna, så att det inte börjar med att de står på startlinjen.

Det budskap du vill förmedla kan du enbart förmedla genom den historia du berättar i ditt manus. Om du inte har fått fram det där, så har du inte skrivit det manus du vill få producerat. När du sålt ett manus så är du ute ut leken. Du får räkna med att regissören gör vad hen vill med manuset. Oftast är det ju så att de köpt manuset för att de gillar det som det är, men saker är fortfarande öppna för tolkning. Men det är så det ska vara. Många författare är rädda för att få sitt manus förstört, men alla inblandade är ju trots allt intresserade av att göra en bra film och faktum är att sannoliketen att filmen som kommer ut är bättre än den du har tänkt dig faktiskt är väl så stor. Enligt min erfarenhet jobbar regissören tillsammans med manusförfattaren för att få fram ett bra manus, innan regissören går vidare för att starta produktionen. Detta tycker jag själv är den mest spännande och kreativa delen av manusprocessen. Sen kan man ju självklart hamna i ett läge att det manus du har skrivit inte passar det som regissören vill ha och känner man då att det inte funkar så får man helt enkelt backa ur och tacka för sig och ta sitt manus och gå vidare.

Jag bara gav mina synpunkter på vad jag skulle velat se annorlunda. Som sagt, synopsis är mer personligt utformade än filmmanus. Det finns inga regler. En del vill ha synopsis på en sida, andra en halv, andra vill ha med en budget. ??? Nu förstår jag inte riktigt. Det är klart att du ska berätta. . . Men en film berättar med bilder och ljud, så att ta med vad någon tycker, tänker och planerat och människors bakgrundshistoria blir inte en historia berättad med en film. Om du beskriver filmen i korta drag och inte historien i korta drag, kanske det blir tydligare vad jag menar. Tyvärr, presenterar inte synopsis eller idéer publikt. De är mellan mig och den jag skriver manus för. Idéer är inte heller upphovsrättsskyddade, tillskillnad från manus. Själv blir jag vansinnig om någon talar om för mig vad det är för budskap med en film eller "vits med filmen". Antingen är det en bra story som jag gillar, eller så når den helt enkelt inte fram till mig. Om jag inte förstår varför jag ska se den när jag läst idén, förstår jag det ännu mindre när någon talar om för mig varför. Men det är väldigt populärt att klämma in sånt i synopsis av någon anledning. Men försök att få ner komplexiteten och få fram vad det är du vill få sagt och ditt budskap som del av historien - inte på näsan - så kort som möjligt. Hitta kärnan i det hela. Det är ju det som filmmanus gör ju. Beskriv vad du ser och hör så kortfattat som möjligt och ha bara med det som är viktigt för historien.

Man ska förstå vad det kan bli för film, det gör man inte nu. Där finns väldigt mycket som lätt känns som om det kommer att berättas som en lång omständig monolog, eller inte komma med alls. Jag tror inte att de är så intresserade innan det finns ett manus. Men sen får man ju också betänka att det inte är någon billig film med flygplan och rymdskepp. Man kan också fundera över om en långfilm är bäst eller om det är en miniserie? Vad jag menar med att du tappade mig var just vad jag fick för intryck att det som stod på sidan. UFO i all ära, men vi har bara haft en dödad stadsminister, så när du skriver att den är baserad på sanna händelser, så blir det den kopplingen åtminstone jag gör och då var det aliens som dödade Palme.

Tyvärr tappade du mig redan på de första meningarna när du säger att en UFO-historia som orsakat stadsministerns död och FN-problem baserar sig på sanna händelser. Christer Petterson en alien??? Personligen tror att att om du får problem att sälja in en actionsfilmsidé genom att ge den dokumentärdrag. Åtminstone när det gäller UFOn i Sverige.

Hur man skriver synopsis är väldigt personligt och kan vara svårt att presentera för andra. Det du får börja med är att skilja mellan det du skriver för din skull och det du skriver för att presentera idén för andra. I det synopis du har skrivit berättar du väldigt mycket om vad folk inser, tänker, tycker och har planerat långt tillbaka i tiden, men väldigt lite av det visuella vi kommer att se som film. Beskriv historien som vi kommer att se den, med så lite tankar och tyckanden som möjligt, utan visuellt istället. Tja... Om ett produktionsbolag anlitar en manusförfattare för att skriva ett manus så pratar man om några månaders arbete. Men det ska du nog inte räkna med :) Håller du på i flera år, så kan jag nog säga att du jobbar ineffektivt, men det är också en viktig erfarenhet. Mitt förslag är att du börjar med att planera strukturen och karaktärerna. Hitta alla viktiga punkter (vilka dessa är varierar beroende på "skola") och fundera över hur dina karaktärer kommer att förändras över historiens gång. Själv brukar jag sen planera scen för scen innan jag börjar skriva, men det är för att det funkar bäst för mig. Pröva dig fram vad du tycker funkar bäst för dig. Lycka till och välkommen till en ny värld. En sak i taget. Manus först. Men annars är faktiskt din fråga något som väldigt många undrar över.

Hmmm det var ett tag sedan. Jag har för mig att man valde att lägga till ny skrivare och valde FILE som port. Och Microsoft XPS Document Writer som drivrutin. Jag är inte hundra på det här, för det var ett tag sedan. Men poängen är att alla program hanterar den som en skrivare, men det "skrivaren" gör är att skapa en binär fil i det format som en skrivare läser, så man kan ta den filen och skicka till en skrivare från en annan dator (som inte har programmet du har skrivit ut ifrån).

Hm, det där kommer jag ihåg, med skrivaren. Jag tror att det funkar med en sån där "fejkskrivare" typ "Microsoft XPS Document Writer".

Kameran har det inte heller hänt så mycker med användargränssnittsmässigt - du ser vad du kommer att ta kort på, du tittar på slutartid och skärpa och trycker på en knapp. Resten är bara användarvänlighet - eller ergonomi om du så vill. Sen har linserna blivit bättre, det finns autofokus m.m. och icke att förglömma: digitala bilder - men det är ju som att prata om datorn som tangetbordet är kopplat till. Det är klart att ergonomin på ett tangentbord är lika relevant som autofokus på en kamera. Har du någonsin suttit och skrivit sida upp och sida ner vid en oelektrisk skrivmaskin? Okej, du har inte hängt med där alltså; Om barnböcker på surfplattor. Som man kan klicka på och skaka om för att ändra historien. Det är klart att det är en teknisk koppling! Men ja, här är det helt klart de tekniska möjligheterna som förändat berättartekniken. Sagan behöver inte längre vara fix.

Vi har faktiskt gått från handskrivet. . . Visserligen gick den första verkligen användbara skrivmaskinen i produktion redan 1870, men när jag gick i skola suckades det om man inte fick lämna in arbetet handskrivet. Det finns mycket att säga om skrivandets historia men sättet att berätta en saga har knappats hängt på om det skrivits för hand med fjäderpenna eller på en dator i ett ordbehandlingsprogram. Det är klart att det har hängt i viss mån på praktiskta faktorer som tillgång på skrivmaterial eller yta att fylla i en tidskrift, men mest av allt har det nog hängt på författarens mod att våga experimentera och hur dessa experiment mottagits av läsarna. Som jag ser det är det samma sak med film. Sen blir jag lite förbluffad när du påstår att vi har nått den rent tekniska gränsen för skrivande. Har du inte sett några av de senaste experimenten inom barnböcker t ex? Är skrivande för dig bara en text rakt upp och ner som man läser? Eller kan en bok vara något mer som utnyttjar möjligheten att inte vara fix på ett papper?

Såga lär vara det som jag är bäst på om jag har förstått reaktionerna rätt. Men jag försöker lära mig att göra det med varsam hand. Kul att du vill skriva filmmanus! Det var några spännande sidor du skrivit. Det är strongt att lyckas skriva ett manus utan dialog. Bra jobbat. Så, det var det spunna sockret, nu kommer den spanska pepparn. Du skrev att du använder Final Draft, men rft-filens format är väldigt konstigt. Manuset är väldigt smalt, med stora marginaler på båda sidor. Är det så konstigt formaterat i Final Draft också så har du nog fingrat för mycket på formatmallarna. Numrera inte scenerna. En detalj bara. Det gör man när det är dags för producktion. Dina beskrivande texter - action texter - är vädligt kompakta. Det är ingen novell; Bryt upp styckena till mindre. Man ska kunna scanna snabbt över texten och få ett grepp om vad som händer. Överlag får jag mer en skönlitterär känsla när jag läser än en filmmanuskänsla. Du skriver förvisso bara om det vi ser och hör, men den kompakta texten tillsammans med uttryck som "efter ett tag", "efter mycket irrande", "rädsla börjar lysa i hans ögon" gör att det inte känns som ett filmmanus. Tänk på att du skriver om det som händer nu. "Ett tag" måste ta "ett tag" även i text i manuset och visa vad han gör under tiden, eller så ska det vara ett scenklipp. Själva storyn var kanske inte väldigt originel, men ändå spännande. Jag skulle gärna sett ett annat slut - typ att han fryser ihjäl (hotet självuppfyllande så att säga) - men det är jag. Det fanns två saker som jag hakade upp mig på: - Varför flyr han ut i skogen?!? Genomtänkt eftersom han klär sig varmt, ogenomtänkt för att han inte får med sig så mycket annat, men frågan kvarstår varför skogen skulle vara det bästa stället att skydda sig från ett patetiskt "hot" ("hotet" var ju bara ett påstående. Det är klart att han ska. Det ska vi ju alla.) Vad som än förföljer honom behöver ju bara följa hans fotspår. - Risken för att frysa ihjäl är överhängande. Man sover inte utomhus på vintern utan tält och sovsäck. Men för att att vara ett första manus är det inte så illa som det kanske låter. Jobba vidare!

Vad jag har förstått så visas det upp en hel del nyheter och om alla vuxna får pilla och testa men inte barn. . . Jag skulle tycka att det var kul om min grabb blev intresserad och inte bortmotad. Sen är det klart att det inte är en lekplats och att han ska vara med mig hela tiden. Jag tar helt enkelt med honom, så får vi se.

Är det någon som vet om det är OK att ha ett skolbarn med sig på själva mäss-delen (inte föreläsningarna)?

En annan vanlig klyscha är när ett gäng är ute på någon form av äventyr eller uppdrag och en berättar vad han eller hon ska göra efteråt, vilket lyckligt liv det kommer att bli osv. Då vet man att denne dör innan filmen är slut.

Jag skulle gärna ha sett att inledningen och slutet var längre och mittenbiten kortare. Som jag ser det, var händer det spännande saker? Och när känner jag att jag förstått konceptet? Jag skulle gärna sett en längre sekvens i början på flygplatsen när han träffar Sara för att förstå att det är något mer än bara en kille som stöter på en snygg tjej. Och det gick väldigt fort på slutet, det var svårt att hänga med. Jag kunde backa i manuset och läsa om, men det kan man inte med film. Låt finalen få ta den tid det tar. Det är ju finalen vi har väntat på. Mittenpartiet när Daniel och Sara träffas och blir kära är lång. Det du vill ha sagt är ju i grunden att de blev lyckligt kära i varandra och trivdes bra ihop. När det är sagt behöver man inte säga det igen och igen. I klassisk filmstruktur går nästan 1/4 av filmen åt till att bygga upp för vändpunkten där det "händer något" och 1/4 på slutet för finalen och avrundningen.

Historien var lite spännande och kändes som att den hade potential. Jag tyckte den hade lite otydlig struktur och vissa bitar kändes för långa, andra lite korta - som t ex slutet hinner man knappt ta till sig alls. Men jag tycker alla gånger att du ska jobba vidare på den. Numrera inte scenerna. Ingen fetstil. Varför är det viktigt att vi ska notera glasögonen som hänger i T-shirten? Senare kommer: "Lägg märke till att Daniel inte har glasögon." Det är svårt att ange vad vi ska lägga märke till när vi ser filmen. Nu blir det nästan som om kameran verkligen ska zooma in på glasögonens position - vilket blir svårt när de inte är närvarande. Du vill att vi ska notera något som inte är där. . . Skriva om frånvaron av något är svårt i filmmanus. Du får nog hitta något annat som skiljer dröm från verklighet, eller lämna det till regissören. Det är för många "vi ser". Personligen tycker att att det är en styggelse att överhuvudtaget skriva "vi ser" i ett filmmanus, för det är liksom underförstått, men när varannan mening börjar med det blir det tröttsamt att läsa. "Vi ser att det är varmt" känns tveksam ur beskrivningssynpunkt, bättre att hålla sig till att det är tropiskt, Daniel svettas och liknande sådant. Du beskriver lite väl noggrant hur skådespelarna ska agera. Behåll det som är absolut viktigt för historien, men lämna resten till skådespelare och regissör. "VI SER NÅGON I FÖRGRUNDEN SOM GÅR FÖRBI. (TRANSISTION)" "VI SER NÅGON I FÖRGRUNDEN SOM STÄLLER SIG UPP. (TRANSISTION)" Huh? Är det för att göra ett snyggt klipp? Helt onödigt i så fall. Det är något som kan stå med när manuset ska användas för en produktion, men inget som är intressant för läsaren i nuläget. Heter han först Oscar och sen Emil eller är det olika personer? Plötsligt står det "Scen" som rubrik. Hmm? Varför skulle denna scen inte ha en ordentlig scenrubrik? Din beskrivande text är vädligt kompakt. Det hinns med väldigt mycket på kort tid. Försök att hålla ett bra tempo/rytm i din text så att man får en känsla för hur snabbt eller långsamt någonting går. Men som sagt, även om det låter negativt, så finns det potential i historien och det är ju ändå det viktigaste. Resten är "bara" presentation. Lycka till.

Okej, det här får blir lite snabbt just nu, efter att ha scannat igenom de första sidorna. Jag återkommer förhoppningsvis med lite mer senare. Det första jag reagerar på är första sidan. Skriv inte verisonsnummer i detta läget. Det är intressant när du börjat ett samarbete inför en produktion, men inte för oss, nu, i detta läget. Skriv inte heller ut din adress i onödan, men det är ju en personlig risk, inget fel. Numrera inte scenerna. Det gör man inför en produktion när det är viktigt att hålla ordning på dem. Scenrubrikerna bör vara något i stil med: INT. VILLA, SOVRUM - NATT. Årtal är bara intressant om det är viktigt för historien. Det kan stå i scenrubriken, men det viktigaste är att vi visuellt förstår att vi backat i tiden. Styckena är väldigt kompakta. Tänk på att en sida motsvarar en minut färdig film. När det står så kompakt, betyder det att det händer väldigt mycket på kort tid. . . "Vi ser ett fönster, det är mörkt ute, men ljus från en gatulampa LYSER UPP REGNDROPPARNA SOM SMATTRAR mot fönstret. Vi FLYTTAR OSS från fönstret och ser att vi befinner oss i ett sovrum, ett typiskt familjärt sådant." - Blir en sekvens på kanske tio sekunder. Det är kanske inte vad du tänkt dig? Försök heldre att formulera dig kort och guida oss till vad vi ser utan att att ha kamerarörelser med och utan att texten blir kompakt. T ex: "Regndroppar smattrar mot rutan. En gatlykta utanför får dem att glimma i natten. Sovrummet är försänkt i mörker." Lessen att det inte blev mer just nu. Lycka till!

Eftersom man inte "ska" göra det i ett filmmanus, så tror jag inte att det finns en sådan funktion i programmet.