Désirée

Om man ser bakgrunden som "bara bakgrund" så kan det blir ganska långdraget, men det är en väldigt viktig del av storyn som det är viktigt att visa ordentligt. Precis som i "Handen som gungar vaggan", "Hitta Nemo" och "Inglorious Bastards" verkligen visar vad som hände "innan". Varför Rumänien? Som du har beskrivit historien så finns det inga skäl till att den ska utspela sig i två länder. Det är lättare att få något producerat som man inte flyttar runt för mycket.

Jag gillar helt klart upplägget. Det är ett av de bästa idéerna jag sett presenteras på den här sidan, enligt mitt tycke. Film är ett visuellt media och det är viktigt att man är visar och inte berättar. Så som du beskrivit filmen så vill du inte visa bakgrunden utan berätta den i form av flashbacks. Det tror jag är till filmens nackdel. Jag skulle heldre sett att hela första akten - de första 30 minutrarna - är det som du beskrivit som bakgrund. Skippa psykologen helt. Det är för klisché att ha någon fläka ut hela sin barndom för en psykolog. Åldrarna känns lite konstiga. 11 år och gravid? Nja... Det är lite tidigt. 13 är troligare. 46 och gravid är också lite ovanligt. Onödigt ovanligt. Om man skaffar sitt tredje barn så sent - och lyckas - så måste det finnas en förklaring. Att systern skulle bära en mask är fullständigt otroligt. Då är det bättre om hon fått en brännskada i ansiktet eller liknande. Jobba vidare med idén!

Monologer är svåra för det är egentligen något som man som manusförfattare för film får lära sig att undvika, eftersom det inte är särdeles visuellt. Men om jag skulle komma med några goda råd rent generellt, så är det viktigt att ha med början, mitten och slut. Focus är viktigt, att hålla sig till den röda tråden. Det känns ännu viktigare när det är en monolog, så att det blir lätt att följa med. En monolog jag såg en kompis framföra innehöll frågor som besvarades. Jag vet inte i vilken mån du får lova att agera, typ göra saker på scenen, men jag är mycket för visuella saker och skulle gärna se en monolog med mycket tystnad.

Ah, ja det står ju faktiskt att det är början på ett manus. Förlåt mig. Då är ju tempot ett annat. Om vi tar första stycket som exempel: Du presenterar ett rum och tre personer i samma stycke. Med dessutom lite väl mycket komman istället för punkter. Engelsktalande föredrar i regel kortare meningar. Jag skulle ha styckat upp det något i den här stilen: Eller kortare, men mindre beskrivande: Jag vet att du skrev att du inte ville ha kommentarer på språket, men man kommer inte ifrån att stavning och grammatik är viktigt för att fånga läsaren - eller rättare sagt: inte stöta bort dom.

"Yeah it’s copyrighted, so don’t even think about it" Hmm! Förutsätter du att jag tänker stjäla din idé? Inte särdeles fina fasoner. "Don’t spamm me" Nej, det ska jag inte, men jag är grymt frestad. Scener har inte nummer förän filmen ska produceras. Man ska ange tidpunkt på dagen (DAY / NIGHT). Alla karaktärer ska skrivas med stora bokstäver, helst namnet, första gången vi stöter på dem. Dina beskrivande texter är kompakta och svårlästa. En och annan punkt och nytt stycke skulle inte skada. Jag har tagit mig igenom en sida. Dvs en tiondel av filmen har gått utan att jag har fått något grepp om vad den handlar om. . . De snackar väldigt mycket som inte känns som att det leder någonstans. Eftersom du inte ville att jag skulle kommentera språket så får jag nu sluta nu, för jag kan inte se bortom alla stavfel och grammatiska plumpar. Det är bara för mycket som distraherar från innehållet.

Drama: A struggling artist teams up with a well-built female cyborg to find the true meaning of love. In the process they sign a suicide pact with a super intelligent chimpanzee. By the end of the movie they blow up 3 oogly aliens and end up winning the admiration of their spouses, living happily ever after. Think Die Hard meets Tomb Raider. MmmmMumma! Ser fram emot att se den här filmen.

Jag håller med Tolin; jag tror att det är helt naturligt att de kontaktar en advokat. Det behöver ni inte se som en krigshandling i sig.

"Ruggedly handsome" är helt korrekt. Men kliché så man studsar.

"ruggedly handsome". . . "RUGGEDLY HANDSOME"!!! Min mage vänder sig och jag får ett enormt behov att låta middan passera revy baklänges. Nä, nä, bättre kan du. "Ruggedly handsome" är så mycket cliché så jag tror inte att du få en enda läsare förbi de två orden.

Jag vet inte riktigt om det är det du är på jakt efter men det finns gratisprogram på nätet som kan sätta ihop en svit med jpg-bilder till en filmsnutt.

Ja, då var det väl bara jag kvar då :) Det intressanta är en man som simmar som det gällde livet över en flod som riskerar att dra iväg med honom, eller hur? Första raden ger mig en väldigt lugn bild. Lite clichéartad beskrivet, kanske, dessutom, men i det stora hela så är det en lugn bild. Någon simmar. I mitt sinne i lugnt vatten, någon som njuter av en nattlig simtur. En man. Å, en man. Jaha, spännande, undras om han är naken? Sen får jag veta att han är 35, orakad och andfådd. Hm, en orakad trettiofemåring som är ute och simmar mitt i natten och blir andfådd? Snälla nån, har killen ingen kondis? Ser du vad jag far efter? Börja med det om är intressantast: en man simmar för glatta livet över en strid flod som ingen normal människa skulle få för sig att simma över. Nu har jag bilden klar för mig på en gång. Inga romantiska nakenbad här inte. Här är det fråga om liv och död och panik! SEN kan du lägga till att det är mörkt och höst och allt det, om det är viktigt för storyn och stämningen. Din engelska är okej. Lite passiv, lite tråkig, men igen felstavad grammatisk röra. Jag tyckte för egen del att det var väldigt inspirerande att läsa en bok om engelsk grammatik - låter dötrist, men är den välskriven och man är intresserad av att utveckla sitt språk så kan det faktiskt vara intressant. Att skriva konkret och målande i korta ordalag är en svår konst. Det är bara att jobba vidare och öva och öva.

Det är tankegångar som funkar för en tonåring och en tonårings liv utan ansvar för familj och ekonomi. Tio eldsjälar utan betalning skulle kunna funka för en långfilm, men inte för ett företag som producerar film regelbundet och vill nå ut till en publik. Tänk också på detta att de gör en investering, som förhoppningsvis betalar sig. Du kommer antaligen inte att tjäna en spänn på din film. Du är lika glad för det ändå, för du har antaligen inga lån att betala tillbaka, ingen hyra, inga nämnvärda utgifter i ditt dagliga liv och du gjorde det för att det var roligt. Men en dag kommer din ambitionsnivå kanske att sträcka sig utanför din förmåga i tid eller kompetens och du måste begära hjälp av andra. En och annan kompis kanske kan ställa upp gratis, men återigen, en dag sträcker sig ambitionsnivån bortom deras tid eller kompetens också och då måste du betala för att få det du behöver. Sen är det en annan aspekt med de tio eldsjälarna också och det är detta att komma överens. Tio eldsjälar som lyckas sträva mot samma mål och hålla sams och jobba lika hårt utan att grumsa sinsimellan om Putte som inte gör jobbet lika bra och Ida som inte jobbar lika hårt - nej, sannolikheten är inte så stor. Om du betalar någon för ett arbete så har du också rätt att styra arbetet och äga resultatet, vilket jag tror Pixar ser som en fördel.

Jag håller med daac om att börja med storyn. Alla historier har en början och en mitten och ett slut. En längre TV-serie har flera parallella historier, som alla har en början och en mitten och ett slut. Varje avsnitt bör i sig ha någon form av början, mitten och slut.

Um. . . Du vill ha feedback, men sen säger att den inte är klar. . . Så syftet med att vi ska läsa den och ge feedback är. . .?

Jag föreslår att du börjar jobba med strukturen på din historia. En början, en katalysator, en vändpunkt, en mittpunkt, en vändpunkt till och en final. Det finns massor att läsa om struktur. Själv föredrar jag Blake Snyder's böcker. Att spela in en nollbudgetfilm innebär att om du inte vill/kan betala en krona så måste du se till att du använder dig av allmänna utrymmen för inspelning = oftast utomhus och att alla kläder och rekvisita redan finns eller går att låna gratis. Det är viktigt att tänka på när man skriver manus. Så fort en karaktär t ex kör en bil, så är det upplagt för att det kommer att kosta pengar.

Daac har helt rätt. En idé har du inga rättigheter till alls. Alla kan komma på en idé. Det är förmågan att skriva ett manus utav den som en producent i regel är villig att betala för. Om du pitchar en idé som en producent nappar på blir du i regel ombedd att skriva manus. Om du är okänd utan referenser, så skulle jag tro att du blir ombedd att skriva gratis (men å andra sidan så har de inte köpt manuset heller, så du har kvar alla rättigheter). Visst, de kan ta idén och låta någon annan skriva, men varför krångla till det? De riskerar bara en upprörd manusförfattare som tycker att de snott hans/hennes idé. Och dessutom att be dig skriva är lätt och smidigt utan förpliktelser eller engagemang från deras sida. Gillar de manuset, och det passar deras produktionsplan, köper de manuset och anlitar dig för omskrivningar i första hand. Om de gillar storyn, men tycker att manuset inte lever upp till lämplig standard, så kanske de köper det för att låta en ettablerad manusförfattare skriva om det. Undantag finns säkert, men det här är min erfarenhet av hur det går till (både egen och vad jag hört av andra).

Även om du har filmen klar i huvudet så tror jag att din process skulle må bra av att du skrev ner, eller gjorde storyboard, på alltihop först. Du pratar om en film på 90 minuter. Du har mycket jobb ändå, utan att behöva ta onödiga risker.

Det känns som du går händelserna i förväg här. Börja inte med manus innan du har klart för dig vad du ska skriva om. Du funderar på särskilda scener innan du ens har klart en ordentlig synopsis.

Från vems synvinkel ska du berätta det? Det du har beskrivit är egentligen ingen story utan en situation. Berätta någons historia. Någon som får en livsavgörande händelse i sitt liv i de svenska bärskogarna, någon som återvänder förändrad. "Gubbarna". . . He, he, jag kan nästan se tre gubbar mellan 70 och 90 gå runt och hota bärplockare med kniv.

Större produktionsbolag läser i regel inte manus från okända manusförfattare. Mindre produktionsbolag är lättare. Om du vill skicka ditt manus någonstans, ta ALLTID kontakt och fråga först.

Jo, men de är ett team på många personer. Och observera att de har gjort en noggrann planering innan, så de vet precis vad de ska göra. Sedan kan de ta hjälp av att spela in rörelser från människor och använda, något som vi vanliga dödliga bara kan drömma om i de flesta fall. Det är klart att du ensam kan göra en långfilm på ett år, men det blir ju kvaliten på genomförandet därefter. Det viktigaste är trots allt att du har en bra story. Gör en ordentlig storyboard som du kan "testköra" som tecknad film och visa och se om storyn funkar och tempot är bra. Då kan du upptäcka brister innan du börjar med det tunga jobbet. Om det hade gått att göra en lättanimerad människa på åtta timmar hade det inte funnits en marknad för program som Poser. Söker du fotorealism och inte seriefigur så får du räkna med mycket mer jobb än så. Det går att göra en skaplig människa på åtta timmar, om den ska stå still! Så fort den börjar röra sig krävs mer.

Helt okej skäl för mig.

Håller med att det är viktigt att det framgår att det är samma person som pratar. Och får man inte till det på något annat tydligt sätt så är det här en lösning, men jag skulle inte skriva den först, utan där det är aktuellt, när den andra karaktären pratar första gången. (Som i The King's Speech angående hans stamning.) Det känns inte bra att behöva tala om att man inte lyckats lösa ett problem på något annat sätt det första man gör. Hur har de gjort i Lord of the Rings med Smegol/Gollum? Någon som vet? Nä. Håller inte med. Historien skulle funka lika bra om rösten var pipig och gäll, läspande eller hes.

Tyvärr blir jag negativt inställd redan från början. Titeln är på engelska, men manuset är på svenska. Varför? Titlen är bra. Den lockar mig att läsa, men jag blir lite konfunderad när jag sedan ser att manuset är på svenska. Jag undrar om du helt enkelt bara tycker att det låter coolare på engelska. Din []-notering känns väldigt amatörmässig och jag får direkt en känsla av att det här skulle framgått av manus, inne i manus så att säga. Och att skriva typ av röst känns inte heller bra. Scenrubriker ska inte vara med kursiv stil. Det första vi får se är karaktären Rami. Det är bra att börja manuset med att se huvudpersonen. Men det enda vi får veta om honom är att han är arton år. Skulle vara bra om vi kunde få ett intryck av honom. Att han håller en yxa i ett bestämt grepp i händerna kan betyda att han ska mörda någon eller att han ska hugga ner ett träd – det säger ingenting i sig. Ser han arg ut? Drogad? Glad? Hur går han? Är han välvårdad? Klädd som en skogsarbetare? Sedan fastnar jag på språket. ”... en yxa med lika bestämt grepp...” Lika bestämt som vadå? ”Han går in mellan öppningen” Mellan öppningen? Han går in i öppningen, eller mellan stolparna, men mellan öppningen går inte. För att gå mellan något måste det finnas minst två att gå mellan. Du har skrivit ”SVING AV YXA”. Det finns en idé om att ljud ska skrivas med stora bokstäver, men det kan lätt bli en svårläst text, särskillt när man skriver ut ljudet ”löst” som du har gjort. Strunta i att markera ljuden, om de inte är väldigt viktiga för storyn. I det här fallet ser vi honom hugga ved, så någon extra ljudangivelse behövs inte. Du har potential till en verkligt spännande historia. Lite ”American Psycho” över den. Idén är bra och jag tycker absolut att du ska jobba vidare på den. Men du behöver se över ditt språk. Och du behöver komma på ett sätt att få hans dubbla personligheter att framträda bättre, utan att skriva det på näsan som du gjort nu. Lycka till.

Japp, så är det. Alla jobbar olika. I en logline står sällan namn, utan typ av karaktär. Där är namnet ointressant. Det är inte "Arne som finner kärleken men finner att Sara redan har sin Sven", utan "Äldre man finner kärleken hos en gift tvåbarnsmamma". I ett kortare synopsis skulle jag också heldre se typ av karaktär än ett namn; namnet säger ju ingenting. Men det är klart att man lämnar inte ifrån sig ett manus där inte namnen är klara, men det gäller ju då även bytet från Arne till Ajaccio. Precis. Det är själva vitsen. Att bli förälskad i sina karaktärer så att man börjar se dem som riktiga personer och inte den person man behöver för att berätta historien är inte så bra. Visserligen så bör en historia vara berättad ur en karaktärs synvinkel, men det är fortfarande historien som är det viktiga och karaktären som ska passa perfekt för historien. Det är inte historien om Arne jag vill berätta, utan kanske hur svartsjukan kan ta överhanden om man inte ser upp. Jodå. Karaktärsutvecklingen ger mig namnet och karaktärutvecklingen gör jag självklart innan jag skriver manuset.