Vad är svensk films största styrka?

[gorse]

Jag har nog nämnt det förut att sen min fru äntligen lärt sig svenska så har vi börjat se svensk film. Det är poppis att kritisera svensk film, men när jag nu sett en massa svensk film så måste jag nog säga att det finns rätt gott om pärlor. Filmer som jag hittills tycker håller världsklass är (utan inbördes ordning);

Mannen på taket.

Änglagård/Änglagård andra sommaren. (man kan tycka saker om Helena Bergström, men här är hon helt lysande)

Under solen.

En sång för Martin.

Mitt liv som hund.

Fanny och Alexander.

Så som i himmlen.

Barnens ö.

Det nya landet.

Onskan.

 

Säkert många glömda i skrivande stund. Ge gärna fler förslag (INTE hundtricket). Så jag klurade lite över varför de är så bra? (förvisso är smaken delad, men när jag kollade i IMDB så ser jag att samtliga har diverse filmpris). Jag tror det starkaste kortet med svensk film är de starka rollkaraktärerna och deras relationer i filmen. Det som engagerar i filmen är mäniskorna i filmen och dess konflikter. Vad tycker ni?

 

Jag skulle kunna tänka mig att göra gemensam filmanalys av någon eller flera av ovanstående filmer om någon är intresserad.

 

Meta-ämne: Ni som gillar genrefilm, om får vi se vampyrfilm med Colin Nutley som regisör? Hur skulle den i så fall se ut?

[walfridson]

zozo gillade jag

[Speero]

Sverige börjar komma upp på en helt ny nivå nu tycker jag. Delvis att våra skådespelare börjar bli bättre och fler. Sedan att vi vågar ta på oss lite udda svenska film genrer. Nu så är styrkan variation. Den fanns knappt förut bland alla drama filmer.

[mjg]

Din fru bör se "Picassos äventyr" och Troells "Här är ditt liv".

[louis cyphre]

Svensk film blir inte bra innan vi oberoende filmmakare tar över från det statliga filmmonopolet. Bidragsfilmerna från SFI är nästan enbart statligt finanserade propagandafilmer som hyllar svensk polis, svensk natur eller den svenska landsbygden eller liknande..

 

Självklart är en film som mannen på taket grym, men fortfarande polispropaganda.

 

Men visst, det blir kul med vampyrer nästa år.. Men tror att svensk film skulle må bättre om vi slopade statens bidragsfilmskapande. Det säger jag trots att jag röstar vänster, kultur är faktiskt något som mår bättre av lite kapitalsim.

 

He he, ledsen att jag pratar ofördelaktigt om svensk film i din tråd Gorse... :) Nu var ju tråden svensk films styrka så för att jämna ut lite, det sjunde inseglet är ju faktiskt bra på riktigt.

[T-kock]

[citat=gorse]

Meta-ämne: Ni som gillar genrefilm, om får vi se vampyrfilm med Colin Nutley som regisör? Hur skulle den i så fall se ut?[/citat]

Rikard Wolff skulle knalla runt och äta upp folk. Sen skulle allt bli jätteljust och mysigt och Helena Bergström dansar till dansbandsmusik med Rolf Lassgård. Sen kommer Rikard Wolff på en motorcykel och spelar djävulsk rockmusik och ser allmänt elak ut och skrattar som dr. Evil. Så äter han upp Rolf Lassgård som blir en snäll vampyr som skickar chokladaskar till Helena Bergström. Allt slutar med att Helena Bergström räddar dagen genom att döda Rikard Wolff.

 

 

Nämnde jag att Helena Bergström spelar en polis som precis skiljt sig, är ensamstående mamma till två barn och att hennes chef inte gillar henne?

[gorse]

mjg

 

 

[citat=louis cyphre]Självklart är en film som mannen på taket grym, men fortfarande polispropaganda.[/citat]

Mja, jag håller inte med om det. Med risk att upprepa mig så hävdar jag att "Mannen på taket" var på sin tid ett genombrott för svensk film. Tidigare hade aldrig våld och action tagit någon plats alls. Innan "Mannen på taket" var svensk action lika dramatisk som Agata Christie. Att filmen senare kom att falla in i samma fack som polispropagandan är inte Videbergs fel. Att det föresten skulle vara progaganda håller jag inte heller med om. Tvärtom, den vedervärdige från säffle (som filmen faktiskt handlar om) var ingen sympatiskt person, inte heller poliskåren och inte heller de personer som medverkar. I sjöwall/Wahlös version är polisen ena riktiga krattor och inte mycket bättre i Videbergs version. På sin tid oerhört samhällskritisk, samma årtionde som almarna i kungsträdgården, Norrmalmstorgdramat, Västtyska ambasaden och kungens bortgång.

Anledningen att filmen kom med i min lista är inte våldet eller poliserna utan att vi får följa och komma nära en massa männsikor, inte alltid från dess ljusa sida.

 

[citat=louis cyphre]...bättre om vi slopade statens bidragsfilmskapande. [/citat] Det finns säkert mycket att säga om svenskt filmskapande, men nu har jag bara tagit hänsyn till det som synts på duken/teveskärmen. Jag tror det finns gått om trådar om filmpolitik.[/citat]

[citat=louis cyphre]He he, ledsen att jag pratar ofördelaktigt om svensk film i din tråd Gorse... :) [/citat] Det gör ingenting, det är också viktiga åsikter. Allt är inte guld som glimmar. Det finns mycket skit också, så det är därför jag sa "INTE hundtricket".

[citat=louis cyphre]Nu var ju tråden svensk films styrka så för att jämna ut lite, det sjunde inseglet är ju faktiskt bra på riktigt.[/citat]Ja, den är bra. Kan du motivera lite mer?

[mjg]

Alla europeiska länder har statligt filmstöd - det är en del av den demokratiska civilisationen. Vad man sen gör av dessa stålar kan se olika ut, men själva företeelsen med statligt stöd innebär inte per automatik dålig film. Titta på Frankrike, Spanien och Danmark t.ex. Där verkar det t.o.m. svårt att hitta en riktigt dålig film gjord med skattemedel.

Problemet i Sverige är att vi har inga producenter med stake i. Konflikträdsla och vår oerhört lilla klick av kompisar i Stockholm som sköter allt - gör att ingen stoppar skit tidigt i processen.

 

Däremot kan man ju ifrågasätta om vi ska ha kulturstöd över huvud taget, men att såga just filmstöd - och inte t.ex. teaterstöd - går inte ihop för mig.

 

Om bara marknaden får råda så blir det inte mycket film gjord i detta land. Moodyson's rullar skulle aldrig ha blivit till t.ex. Men vi skulle nog ha fått ännu mera Beck-filmer (undrar var smärtgränsen går) och Sällskapsresan 2,3,4,5,6,7,8,9. :-D

[Salleman]

Svensk films styrka på senare år är att aöldrig vara orginella utan alltid visa samma skit med samma skådespelare med historier vi hört miljoner gånger. "Så som i himlen" är det bästa exemplet hittills. Den prickar in c.a 70% av alla filmklyschor som finns.

 

Det ända orginella förra året var Killinggängets "Fyra nyanser av brunt" och till viss del Simon stahos "Dag och natt"(sisodär film).

 

Moodyssons "Ett hål i mitt hjärta" kändes mest bara konstig o inte ås jätteorginell. Men den hade sina stunder.

 

Annars var i stort sett allt skit.

[louis cyphre]

Bidragsfilm är kanske bra om den inte används till propaganda.. Jag hävdar att svensk film liknar den i diktaturer. Potemkjin är en lysande film, men fortfarande sovjetisk propaganda.

 

Bidragsfilm har också sin plats som motpol mot kommersiell film. Den kan göra vad svt gör för tvn, en motpol mot reklamtvn. Men när det inte finns en kommersiell motsvarighet är bidragsfilmen mest obehaglig tycker jag.

 

Von Triers kritik mot danmark ses nog av svenska regeringen som något positivt då de, med all rätt, tycker att den suger. Alltså får han gärna använda sig av trollhättans studior. Skulle en svensk Von Trier göra svenskkritiska filmer har jag svårt att tro att det skulle kunna ske genom SFI.

 

En film som Baltic Storm tex, nu har jag ju inte sett den, skulle aldrig ha fått bidrag från staten.

 

I andra europeiska länder är inte filmen lika förstatligad trots bidragssystemet. I tex prag spelas det in många hollywood filmer, tror Underworld är inspelad där. Läste i en tidning någon gång, kommer inte ihåg vart, om något filmbolag som ville spela in en uppföljare till the italian job i sverige. The stockholm job tror jag den skulle heta. Det sket sig pga den svenska filmpolitiken. Nu tror jag inte att det är någon film någon saknar, men ändå.

 

 

Mats-Helge hävdar också att han blev motarbetad av sveriges regering när han gjorde filmer under åttiotalet.

[krockis]

Största problemet med svensk film som jag ser det är att svensk film tenderar att skildra situationer och inte en historia i sin helhet. Man nöjer sig med några roliga secener som gör ett försök att svetsa samman en massa skit och då blir det som det blir, dvs skitfilm som inte vinner några priser internationellt. Svensk film måste gå in på djupet och skildra människans psykologiska inre och natur som Bergman gjorde, som modysson, rugge försöker. Men det är klar, vill man få in en fot i branschen så får man göra komersiell skit i början så man får experimentera lite sen. Ju tidigare man inser detta, destå tidigare får man leva på film.

[tomasz1985]

Håller med krockis. Sen är ett problem också att svensk film tenderar att inte koncentrera sig på en historia utan ska alltid innehålla massa subplots. Problemet är kort och gott att manusförfattarna inte vet hur man skriver eller att någon annan som inte vet hur man skriver ändrar i manuset hej vilt.

 

Lilja 4ever är fantastisk. Men jag skulle inte kunna komma på en enda film förutom den som skulle kunna hamna på min top 25 lista. Sedan tycker jag snarast är poppis att kritisera film från amerika när sanningen är att det kommit enormt många bra drama filmer på sistonde som producerats där.

[qwertyunion]

Nej just det. Under den senaste tiden tycker jag det har kommit många grymt bra dramafilmer från Amerika. Några exempel på enligt mig mycket bra dramafilmer:

 

Mystic River

21 grams

Million Dollar Baby

Monster,

 

Det finns säkert många fler men just nu tycker jag att dessa är värda att iallafall nämna. Kommer säkert på fler senare....

[ourkid]

Svensk films största styrka är väl att den är svensk!?

Jag menar det finns väl inget som vi gör filmiskt i sverige bättre än andra länder? Det bästa bidraget vi har är väl att vi gjorde vardagsrealistiska polisfilmer, men det har ju gått helt överstyr där också.

Fucking Åmål är ju en bra film till exempel. Men den slog väl inte världen med häpnad, utan bara Sverige. Just för att den var svensk.

Svensk film är så lågmäld att så fort något blixtrar till så utropar vi den till den bästa Svenska film vi sett. Jägarna är ju egentligen bara bra för att den är svensk, eller?

Fyra nyanser av Brunt, tycker jag visar på svensk styrka i film. Den "vet" att den är svensk. Det var väl inte direkt att man gick ut ur biografen och sa att "fan va bra den var, för att vara svensk"

Eller är jag helt ute och cyklar? (roligt uttryck)

[mjg]

Jag tror inte svensk film generellt är usel därför att det finns en politisk styrning - en dold agenda som hindrar politiskt inkorrekta och Sverigekritiska filmer - jag är inte tillräckligt paranoid för denna teori :-)

 

Jag tror helt enkelt att svensk film är generellt usel därför att dom som får göra film inte kan göra film - och dom har ingenting att säga...dom ÄR politiskt korrekta och tycker att allt i stort sett är toppen i Sverige (Stockholms innerstad). Dom kan inte berätta en historia eller skriva dialog - dom råkar bara tycka att det är häftigt med film och hela grejen kring film - dom sökte sig till DI och på den vägen är det. En del ännu uslare filmare - dom kan inte ens få ihop en usel film - sitter på positioner som hanterar stålarna. Allt som allt handlar det om ca. 50-100 personer som fullständigt kontrollerar filmen i Sverige. Dom bor uteslutande i Stockholms innerstad och känner varandra allihopa. Ingen vill stöta sig och middagsbjudningarna avlöser varandra.

 

Då och då dyker det upp sanna visionärer som klämmer ur sig mycket bra film - TROTS situationen. Men i stort sett går det nio dyngrullar på varje hit. Att en del av dyngrullarna ens passerar manusfiltret är för många en gåta. Jag tror att det beror på att det inte finns något manusfilter - och om detta manusfilter verkligen finns så är det inte kompetent att känna igen ett skitmanus - eller så klarar dom inte av psykiskt att leverera en sågning. "Hon/han måste ju få öva lite...lära sig...nästa film kanske blir bättre". Detta skulle vara okej om det inte stod en kö utanför med bra projekt. För varje skitfilm så blir en bra film ogjord.

 

Jag ser ingen lösning på nepotismen och vänskapskorruptionen i svenskt kulturliv - främst i svensk filmkultur. Jag tror helt enkelt att det är kört. Systemet kan inte sanera sig inifrån - och utifrån kommer ingenting att ske. Vi får fortsätta och hiva in miljoners miljoner skattekronor och hoppas på att det ska dyka upp en Moodyson då och då...men nog fa'n önskar man sig att verkningsgraden var högre - att åtminstone 50% av rullarna når ovan vattenytan.

 

Nå - alla svenska filmer är dock "snygga". Vi har av tradition hur många sanslöst bra fotografer som helst i detta land. Synd att dom inte får skjuta vettiga scener med innehåll - och att skådisarna tvingas haspla ur sig pinsam dialog i så snygg ljussättning. År efter år. Film efter film.

 

Hallelujah!

[tomasz1985]

Men om det nu ligger bra manus längst ner i dessa damer och herrars manushögar borde något av dom bli till film någon gång ibland. Det borde ju finnas en och annan producent med viljan att vara med och göra en bra film.

Sen kan man definera en bra film på olika sätt.

 

När det gäller genre film eller film som inte är konventionell tror jag att en del damer och herrar är fega och filtrerar bort dessa manus ganska fort. Men jag tror att dom flesta bra manus i drama genren blir film av den enkla anledningen att bra manus = större chans att en film blir bra och drar in pengar.

 

Här är några möjliga faktorer som gör att svenska manus inte blir bra:

Man börjar med en dålig idé, idén har ingen anknytning till författaren, man lyssnar inte på sina karaktärer, man skriver sådant man redan sett (man tar den första bästa idé man kommer på istället för att gräva djupare och brainstorma mer), man vet inte hur man strukturerar sitt material, man vet inte hur människor agerar i olika situationer, man ger inte sitt skrivande tid (man gör massa annat som är roligare hela tiden). Notera att jag bara spekulerar.

[Quentrix]

En ganska meningslös men kul svensk film är The ninja mission tycker jag. Det är nog den enda riktiga actionfilm man gjort i Sverige någonsin. Fast att den är svensk så känns det inte riktigt så faktiskt. Men det är ju hela poängen, dessutom är skådisarna mestadels riktigt dåliga. Men helt okej action är det..

[Dawey]

Jag tycker att du frågar om, och blandar ihop, två helt olika saker. Du frågar dels om varför de filmer du nämner är bra, dels frågar du om vad som är styrkan i svensk film. Om du frågar efter något särskilt, en styrka eller kvalitet i svensk film, så innebär det något generellt för svensk flm som även kan återfinnas i dålig film. Men de filmer du nämner ger knappast en måttstock för att kunna utvärdera generella värden i svensk film. Flera av dom umärker sig på olika sätt som är radikalt olika från de normer som normalt äller svensk film. "Mannen på taket", "mitt liv som Hund" och "Barnens Ö" ovanliga i det att de alla är ypperligt välspelade svenska filmer och håller ett annat tempo än vad som är normalt i svensk film. Det är också mycket därför de är bra.

 

Men om du verkligen vill hitta en gemensam nämnare så skulle jag säga DET SVENSKA. Det finns något svenskt i sättet att porträttera människor, i miljöer, landskap m.m. Det är verkligen "något svenskt" som genomsyrar alla de filmer du nämner. Och lyckas man verkligen tangera och på ett ärligt sätt uttrycka något unikt för den här kulturen så kan det väl bara vara en styrka?

[mjg]

Styrkan i svensk film är att man talar svenska och att vi har utmärkta fotografer i landet.

[ourkid]

Meta-ämne: Ni som gillar genrefilm, om får vi se vampyrfilm med Colin Nutley som regisör? Hur skulle den i så fall se ut?

 

Vampyrfilm med Nutley hade väl haft Helena Bergström i hulkande gråt med snor och blod. Hade kunnat vara intressant...

 

......

 

Jag kan inte direkt se någon styrka i Svensk film. Jag menar, visst har vi bra filmer, men det är ju inte direkt som i filmens barndom då vi var tekniskt överlägsna och svensk film var nyskapande.

Styrka, för mig iallafall, är att kunna vara fri och obegränsad. Svensk film har inte det. Dels genom den filmpolitik som bedrivs och dels genom att branschen i sig är så liten.

Filmer som Ondskan till exempel är ju inte att vi har visat kraft på den svenska filmstyrkan, utan är ju bara mer att vi kommit ikapp andra filmländer såsom USA.

Vi har mycket tekniskt begåvade människor inom filmbranschen i Sverige. Men det spelar ju egentligen ingen roll eftersom vi inte vågar nyttja det. Vi filmar med fantastiskt foto, en skådespelare med kostym i korrekt färgskala som talar såsom på TE-a-TERN därför att den är klassiskt skolad. Detta till ett manus baserat på en bästsäljande bok, eftersom det garanterar en succé.

Jag kan inte se någon styrka i det. Försöker folk vara fria och obegränsade så slutar det med att de filmar med en DV-kamera i någons kök. Det hela handlar i slutändan om pengar. Inte om värdefull film.

[Eiik]

[citat=Dawey]

Men om du verkligen vill hitta en gemensam nämnare så skulle jag säga DET SVENSKA. Det finns något svenskt i sättet att porträttera människor, i miljöer, landskap m.m. Det är verkligen "något svenskt" som genomsyrar alla de filmer du nämner. Och lyckas man verkligen tangera och på ett ärligt sätt uttrycka något unikt för den här kulturen så kan det väl bara vara en styrka?[/citat]

 

Det kan jag hålla med om. Annars så tycker jag att Svensk film står och bara tramppar. Film i Sverige behöver utforska mer än Drama och Polisfilmer.

[Zhyron]

Jag är inte mycket av en filmanalytiker, jag vet bara att när jag läste "Vad är svensk films största styrka" Så tänkte jag "Polisfilmer"

Mina tankar gick automatisk dit

[Clown]

Den enfaldige mördaren är en helt okej svensk film enligt mig. En lite nyare svensk film som bryter mönstret är Fyra nyanser av brunt, det är alltid lite kul när svenska regissörer vill vara nyskapande.

Jag skäms lite för att jag sett så lite av Bergman men det jag har sett har varit bra.

[giulietta masina]

[citat=louis cyphre]Självklart är en film som mannen på taket grym, men fortfarande polispropaganda.[/citat]

 

Widerberg roterar förmodligen i sin grav när du skriver så. Har du totalt missat kritiken mot överdriven kåranda etc. i Mannen på taket?

[LamaHaag]

Jag tycker att det är kul med svensk svart humör.

Det är inte många som vågar, det gör svenskar.