Moiraine

Ja det är lite synd om Math som startade tråden och så kommer det mest en massa västkustbor och skriver. :) Tycker det vore väldigt kul med något i Gbg måste jag ändå säga eftersom det är där jag befinner mig. Har inget direkt mer vettigt att tillägga till diskussionen. Inte för tillfället i alla fall. Flera små kortisar verkar dock vara ett bra knep som jag också tror på. Så får man igång det hela lite.

Förvisso är pressfrihet och yttrandefrihet två olika saker. Helt olika vill jag nog inte mena men men. Till saken hör att båda två är grundpelare i en demokrati och tycka vad man vill men jag lever hellre i en demokrati än i en diktatur. Visst är det hemskt att det visas tragiska händelser helt ocensurerat på internet, men om man börjar censurera är det lätt att fortsätta. Inga fler avrättningar eller bilvrak med döda människor i och inga fler frispråkiga filmer om allt som finns mellan himmel och jord. De flesta filmerna i dagens läge hade nog blivit nedklippta till obefintlighet till slut om man så smått började rucka på rätten till b la pressfrihet.

Det hänger mycket på vad för slags film du gör. Gjorde en "talkie" så det var mestadels stillastående kamera och längre tagningar och färre klipp. Det enda som jag hade problem med var ljudet som sket sig fullständigt. En film måste inte nödvändigtvis bli ful utan pengar. Min lät mest dåligt.

Det var just så jag menade. Att man nästan överallt får lära sig att om man ska följa alla regler så ska man beskriva så noga som möjligt utan att någon ska behöva tolka. Inte att man måste göra det för att skriva ett bra och/eller framgångsrikt manus. Grundfrågan var om det var lättare att skriva manus efter bok, och sedan verklade det utvecklas till hur de två olika skrivstilarna ser ut. Visst kan en person se fundersam ut eller det kan stå att han funderar, men allra helst bör man enligt en del manusförfattare och lärare i ämnet undvika allt sådant. Dock inte tankar och känslor. T ex kan man beskriva att han funderar över varför hans fru har lämnat honom. Fundera kan vara ett dåligt exempel. Men som sagt. Ingen har sagt att man inte får. Jag brukar blanda ganska friskt. Men i grunden är det en del av det som skiljer manus från bok. I ett manus finns det instruktioner för andra att skapa. Om du skriver en bok finns bara dina ord och läsarens fantasi.

Det är ju så olika. I hårda manusskolor är känslobeskrivningar totalförbjudna. Man ska kunna beskriva hur personen verkligen ser ut t ex. Big no no: Mannen såg fundersam ut. Typ mer i stil med: Mannen rynkade pannan och bet sig i underläppen. Jag menar inte att man inte får. Man får göra som man vill. Men i manusförfattande så handlar det ju om att regissören och skådespelarna ska kunna tolka det som står. Om det är väldigt rakt på och exakt så är det lättare. Det handlar inte bara om hur skådespelarna ska agera utan även detaljer. Vem fasiken vet hur någonting är vackert eller fult t ex. Om man som manusförfattare istället beskriver tingesten på ett bra och utförligt sätt så kommer hans/hennes inre vision att kunna bli förstådd och bli verklighet lättare.

30 minuter. Blev mycket gott emottagen trots sämre teknisk kvalitet, men det är inte min starka sida (även om jag försöker bli bättre hela tiden) och det som var viktigast för mig var att äntligen få se ett av mina manus bli film. Spenderade nog inte ett öre över DV-banden och bensinen när jag skjutsade mina skådespelare....jo på ett värdelöst batteri till ljudet, men i övrigt har jag mest haft tur och många goda vänner. Längden är som tidigare sagt troligtvis viktig för den enskilda berättelsen, men totalt oviktig i jämförelse.

Håller med om att det finns risk för sketch utan röd tråd, men det låter iofs i övrigt som ett kul projekt. Skulle vilja se t ex första scenen först. Som sagt lite koll på kvaliteten osv.

Självklart kan man rent spontant träffa folk som bor i närområdet. Över en fika eller så, för att se om man kommer bra överens. Men det är min fasta tro att det i längden krävs mer struktur än så. Borde själv inte ens veta ordets innebörd trots att jag ofta velat försöka få igång någonting. Uddevalla behöver inte vara för långt. Det beror på hur man utformar en grupp. Det kan alltid vara bra att vara lite spridda, även om det finns fördel i att finnas inom resonabelt avstånd om man tänker filma något utan ekonomiska möjligheter att fixa boende etc.

[citat=TheBrotherOfLight] Jag tycker inte om pressfrihet, men även om jag accepterar den som en grundlag som förmodligen aldrig kommer att försvinna,[/citat] Jag förstår din avsky för filmer som visas på internet av mänskliga tragedier, men jag skulle vilja att du ändå förklarar varför du menar att du inte tycker om pressfrihet? Var det mest ett ogenomtänkt yttrande som mest var för att peka på filmerna du skriver om eller menade du vad du skrev? Pressfriheten (liksom yttrandefriheten och tryckfriheten) är enormt viktiga. Utan dessa hade vi inte kunnat sitta vid våra datorer och hålla sådana här diskussioner. Moraltant? Kanske lite. Förbud är troligtvis ingen bra lösning, men samtidigt funkar det inte med att säga "låt gå" heller. Mycket intressant och bra diskussion detta.

Fler goa göteborgare här. Borde finnas tillräckligt för någon lokal grej om man vill det. Då skulle jag definitivt vara på.

Jag förstår Danyaelx och håller delvis med. Jag funderar bara om det kommer att råda brist på intresse för att svara på dessa newbiefrågor. Man kanske tappar en del kunniga personer på just det forumet om de inte går in så ofta där. Bara en tanke. ?? Å andra sidan är folk glada åt att hjälpas åt här så det kan ju lika gärna gå helt utan problem.

[citat=Zarakow]Jag skulle gärna vilja få in ett ämne som: Faktainsamling & Tillgångar ...där man kan ställa specifika frågor som t.ex. "hur det fungerar när man kontrollerar fingeravtryck", "hur en DNA-analys går till" o.s.v. /H[/citat] Ett researchforum typ? Låter intressant. DanceK du kommer inte bli helt ensam i alla fall.

Oförutsägbarhet kanske inte har ett egenvärde i sig, men jag måste säga att det är uppskattat från min sida. Och just det att vill Roy Andersson göra en usel Wallanderfilm så varför inte? Det gör det så mycket mer spännande att vänta och se hur filmen efter det kommer att vara. Med mitt uttalande menade jag mest att om Moodysson bestämmer sig för att göra kommersiell film igen så låt honom. Kalla det inte att han kryper till korset eller ger sig. Varför kan man inte få variera sig...om man vill. Jag tror inte heller att folk rent generellt, som publik, är rädda för ångesten som Moodysson vill förmedla. De allra flesta som skriver i min närhet vill och försöker ta fram den djupaste ångesten som finns i deras egna liv, men Moodysson har medlen att få ut det på vita duken och även i sina publiceringar. Det är mest bolagen och producenterna som är fundersamma och varav ingen konkurrens för Moodysson heller. Om man tittar på de senare koreanska filmerna En hämnares resa, Old Boy m.fl så har de blivit enormt stora i väst (för att vara asiatisk film som inte är skräck eller kung-fu). I Korea tycker de allra flesta att de är jobbiga, just för att de är tunga och ångestfyllda.

Jag tänker ialla fall inte skälla. Jag håller nog också med. Jag vill inte mena att jag har jobbat med "kändisar" men om man inte har sett en person i så många roller eller inte alls så är det lättare att låta den personen representera just den karaktären som han/hon spelar just i den filmen. Så även för publiken känns det nog ofta bra med nya förmågor om de är tillräckligt bra. Förvisso ett relativt kasst exempel, men det senaste jag såg och det visar att detta även gäller internationella skådisar. Heat Ledger som Casanova? Det funkade någorlunda till slut men halva filmen irriterade jag mig på det. Vill du ha nam? Ja vad vet jag....Gustaf Skarsgård, Tuva Novotny öh...Torkel Petersson, Eva Röse....kanske? Är inte heller direkt uppdaterad. .

[citat=krockis] ett hål i mitt hjärta är en underskattad film. tanken med filmen var att väcka känslor och få en att tänka efteråt och det har den asbolut lyckats med. att den skulle bara vara äcklig och dålig tycker nog den publik som enbart vill se underhållande film och då förstår jag inte ens hur man kan yttra sig. citat] Det är lite att underskatta en vanlig filmpublik. Idag är förståelsen för hela processen bakom en film stor hos allmänheten. Troligtvis större än vad filmbranschfolk kan tro. Gillar man inte Ett hål i mitt hjärta betyder inte det att man är obildad inom film. "Smaken är som baken" så är det bara. Ingen kan någonsin göra något som ALLA tycker är toppen. En del filmer måste hyllas för att tycker man inte om dem är man en ignorant idiot som bara vill se hollywood pang-pang. Huruvida Ett hål i mitt hjärta är en sådan film så minns jag inte vad som sades i samband med att den släpptes och visades. Mn som sagt, poängen är att vi lever i en demokrati (eller?) och man har rätt till en åsikt utan att dumförklaras.

jbergman: Hon har faktiskt inte dött än. Jag har utvidgat projektet till ett större och innan jag vågar skriva en nyversion vill jag att resten av pusselbitarna ska passa. Zaeakow: Du har helt rätt, och det är det som jag har lite problem med. Gorse problematik håller jag fullständigt med om och det är ju det som har skapat problemet från början. Grejen med pistol var från början att lilltjejen hänger med "bad seed" på ja en tio år över hennes ålder och de går ut för att skjuta prickskytte. Lite för mycket trailortrash a la USA tyckte jag när jag läste manuset sedan.

Värst vad död den här tråden var. Jag hade till och med glömt att jag lade in den för länge sen. Ang. originalitet är det inte vad jag är ute efter. Trovärdighet mer. Jag kom på massvis med sätt att döda tjejen på men det måste stämma in med allt och att få lite respons från andra är alltid bra. Lika bra som att läsa böcker/tidningar och se film. Men en idé som Sadulets hade jag inte kommit på själv. Alltid kul att få höra vad som rör sig i andra filmfreaks huvuden. (4 producerade manus, 2 toppbetyg, 1 sågning)

[citat=Munthe] Den nya Moodysson verkar skita totalt i att bli älskad av bidragsdåsiga kollegor. Jag håller på honom. Hoppas han lyckas med vad det nu är han vill lyckas med. Och jag hoppas att han aldrig "kryper till korset" och blir normal igen. Han tappar såklart sina fans och sin publik på det här sättet och bara det gör honom oerhört modig.[/citat] Jag håller faktiskt med. Jag är personligen inte förtjust i Moodysson men all heder åt honom ändå. Dock tycker jag att om han skulle känna för att göra en mer kommersiell film igen så borde man inte se det som att han skulle krypa till korset. Han likt alla andra kreativa människor får säkert väldigt varierande idéer och en del kanske passar massan bättre än andra. Framför oförutsägbarhet. ;)

[citat=Pandan] I sverige känns det mycket som om manuset i sig är underskattat och stora pengar läggs ner på själva regin och filmandet och inte på att hitta ett väldigt bra manus.[/citat] Jag håller med dig. Jag vet inte hur det ser ut i verkligheten, men nog känns det när man som allmänhet ser på vad som produceras i Sverige. Vad beträffar Sverige/USA så (också helt utan riktig statistik) verkar det oftare som att de kända regissörerna/manusförfattarna/producenterna väljer en arbetsuppgift per film, och vilket smart drag. Många gör allt, men sällan i en och samma film. Vad jag menade med tilliten till utbildning är att det kanske inte nödvändigtvis betyder att alla förväntansfulla ungdomar som börjar studera film/media tidigare och tidigare får noll använding av det i framtiden. För det första kanske det är ett tillfälligt intresse och då är det ju synd att man inte har skaffat en bredare utb. Tro mig jag började tidigt och jag tycker att det är synd att jag inte läste en del andra mer allmäna ämnen. I hur många jobbansökningar är textkommunikation en merit? Visst pratas det om att det är enormt svårt att ta sig in i branschen men ändå startas gång på gång nya utbildningar. Vanlig livserfarenhet och annan arbetslivserfarenhet kan vara lika viktigt, särskilt om man vill porträttera det verkliga livet.

Uttryckte mig nog otydligt. Menar inte nödvändigtvis att han är ointressant i sig. I mina ögon väcker han inget intresse eftersom det måste vara på ett visst sätt. Ska han vara intressant vill man att han ska vilja komma fram med någonting. Inte bara provocera för sakens skull. Allt måste inte ha ett självklart budskap men till och med bra "konstfilm" är något MER. Vill gärna se Container innan jag säger mer om det. Kanske är det mycket bra och sevärd för den som är intresserad nog. Det kan ju ingen oss säga någonting om än, så länge vi inte var i Berlin nyss. Och djup och mörk kan han förvisso vara, men jag tror sällan på det riktigt äkta i det när man likt Moodysson lägger så pass mycket vikt vid att vara det. Har man en bra kontakt med sin "mörka" sida ska man inte behöva dra sig undan eller gång på gång påpeka hur man vill göra sin egna grej och skiter i vad andra tycker. Man skiter ju i det, vad bryr man sig då om huruvida folk vet om det eller ej? Roy Andersson är ett eget kapitel. Jag tycker att han helt och hållet skiljer sig från Moodysson. Såg intervjuer med dem båda nyss och jag kan faktiskt inte sätta fingret på det, men det är helt enkelt olika världssyn. Roy Anderssons står närmare min egen. Inte därför sagt att Moodysson är dålig så sett.

Brist på intresse tror jag knappast att det är iofs. Så många, särskilt unga, som drömmer om att jobba med film och som dessutom blir lurade att tro att det räcker med att dyka upp på någon utbildning och sedan är allt fix. Vad gäller manus så vet jag ingen sida direkt, men både här och på Filmcafe vet jag att det finns många som är intresserade av att bara få ut sina manus överhuvudtaget. Många skulle nu bli glada om någon var intresserad av att filma dem. Även om det är helt utan ekonomiska förutsättningar. En annan faktor antar jag är att väldigt många filmskapare i Sverige helst både skriver och regisserar. Alltså, de skriver sina egna verk och sedan gör de dem verkliga på vita duken (eller i videokameran). Om man ser till många andra länder så är Sverige lite unikt på det sättet. Särskilt i USA är det ju standard att en (eller några) skriver manus och någon helt annan regisserar.

Moodyssons (hur i h-vete stavar man nu?) problem: Han försöker vara djup och mörk utan att vara intressant/väcka intresse.

Jo man har ju hört om att det generellt ska vara lite lättare att få filma i Danmark. Frågan är varför man inte hittar på något liknande i Sverige. Det behöver inte ens vara något liknande, utan bara något överhuvudtaget. Det var en manustävling startad av ett nätverk med kvinnliga filmarbetare här i Sverige för ett tag sedan, men tyvärr tror jag att de har fått lite för lite uppmärksamhet för att kunna mäta sig med "det som händer i Danmark". Jo att emigrera av den anledningen har väl slagit en, men å andra sidan har de ju sina "trevliga" invandrarfientliga lagar som jag skulle kunna leva utan resten av mitt liv och vara lika glad för det. Men detta är ju övrig politik så det går vi inte in på. Poängen var att den enda befintliga anledningen skulle vara filmandet och det räcker inte känns det som.

Så sant, men följer kameran i dessa scener? Hur har du tänkt Daniel? Följer kameran eller är det ett klipp? Att ha med kamera i manus är också lite personligt. Ofta beroende på om man tänker filma själv eller inte.

Tror nog att det är så individuellt att man får vara duktig på att läsa människor och hantera dem på det sätt som känns bäst för just dem. En del kanske behöver lirkas med medans andra behöver ordentliga tillsägningar. Man fattar ganska snart vilka som är hur.