Moiraine

Konstaterar mest vad som redan har blivit sagt. De flesta av de bästa gjorde helt andra saker innan de började regissera. En del jobbade inom film en del inte alls. Tarantino började skriva manus (Natural Born Killer b. la) och sålde dem och finansierade på så sätt sina första filmer. Vad jag vet hade han inte pysslat direkt med filmskapande innan, men hans intresse sägs ha uppstått i väldigt tidig ålder.

Du kan också skriva: INT. EN TRAPPUPPGÅNG/MARITS LÄGENHET - NATT Jag har inte mina papper med de exakta "reglerna" framför mig just nu, men personligen anser jag att ovanstående duger fint. Men vad jag vet kan du köra som du gjort också. Som sagt, har inte papprena och kan inte ALLA regler utantill. Men men.

Själv lyssnar jag hejdlöst mycket på musik...gärna på spårvagn/buss/tåg och dylikt där jag kan slappna av men ändå är i rörelse. I huvudet när jag lyssnar skapar jag grunden till historien och sedan använder jag samma musik hela manusarbetet igenom. När jag skapat en bild av hur manuset ska vara skriver jag ner det utan begränsingar etc. Rakt ner i en Word-fil och skriver ut det utan någon som helst research eller nåt annat alls som "hämmar" mig. Sen justerar jag allt gradvis. Plats är oviktigt så sett att jag skriver överallt, men helst på natten dock. En gång nattmänniska, alltid...och så vidare. :) Jag har också en ful förmåga att skriva grovmanuset först och sedan vilja lära känna mina karaktärer på en djupare nivå så EFTER det första manusarbetet skriver jag ner lååånga onödiga, men för mig viktiga, listor över karaktärerna och deras bakgrunder, fysik och personligheter, så som man brukar göra innan arbetet sätter igång på riktigt. Jag kan inte säga att jag egentligen har någon vidare rutin när jag skriver ett manus, men ovanstående är ungefärligt hur det brukar gå till för mig.

Det är nog ingen fara. Tråden lever alltid vidare förr eller senare. :)

Kunde tyvärr inte se den...:( QuickTime krånglade som vanligt... får väl försöka få tag på en annan dator och se. Det verkar lovande bara på beskrivningen (älskar äventyrsfilmer!).

Haha, ja du verkar verkligen vara ett stort fan. Men jag håller iofs med. Såg också lite av Doktor Zjivago igår...höll tyvärr på med en del andra julbestyr samtidigt, och det är fantastiskt vad duktig han är.

Håller med Pandan. Imponerande skådespelarlista. Ser mycket lovande ut tycker jag.

[citat=Pandan]O på tal om Bryan Singer, om du nu tar upp honom måste du ju nämna Misstänkta! Där har vi en riktig pärla...[/citat] Jupp, håller med där. Hur många gånger har man inte gjort parodier på Keyser Sozse och slutscenen? Underbart. Många parodier tyder på att det har gett genomslag, och då är det väl bra? ;)

tja, allt är ju individuellt som sagt. Jag gillar både ren underhållning och "djupare" filmer, helt beroende på vilket humör man är på. Men jag håller mig nog till vad jag sagt tidigare...visst vet du "typ" vad han gör för filmer, men se bara på Nemo. Han såg hela Sjunde inseglet och gillade den. Vem vet, du kanske gillar någon/några av Bergmans ändå i slutändan om du ger det en chans...eller två.

[citat=jonvision]Fast i gökboet så uppstår det alltid diskussioner om vem som är huvudkaraktären. För nog skiljer sig huvudroll och huvudkaraktär i den filmen, roller som ofta slås ihop i samma karaktär annars. Min åsikt är att McMurphy inte utvecklas på något sätt och därför enbart har en huvudroll. jon[/citat] Ja just det, det är väl olika klart i olika diskussioner, men generellt är väl McMurphy snarare den drivande karaktären, syster Ratchet antagonisten och Chief (hövdingen) huvudkaraktären. Jag ser det så och de diskussioner jag läst om det brukar skriva ut det så, men det är inte självklar för den delen. (Jag älskar att analysera sådant...jag, underlig? nejdå) I övrigt måste jag hålla med de flesta som har skrivit här om att det som kallas för "Hollywoodstilen" eller snarare den klassiska, är ett utmärkt ställe att börja på. Det ger rutin i skrivandet och det behöver inte alls vara "tråkigt".

Två stora favoriter, även om jag med mer eftertanke kan komma på många fler: * The Draughtman´s contract * Hero

Skuggan av ett brott

Ready to rumble

Det är så sant som du säger miss Woods, men samtidigt tycker jag om att det ger lite tid att fundera över det som precis eller för ett tag sedan har hänt. I många filmer som görs nu känner jag att jag inte hinner få upp känslan för en scen innan det klipps och går vidare för de måste klara klippningen under si och så många minuter. Exempel: Jag älskar att gråta till film (dock aldrig kärleksdrama etc). Inte fasiken hinner jag känna klumpen i strupen innan nästa actionscen sätter igång. "Sörja kan man göra när filmen är slut." Inget fel i det, men det är vad jag verkligen uppskattar med t ex Bergmans låååånga scener.

A Bugs Life

Fassbinder är duktig. Jag är verkligen inne i hans sätt att filma. Den första jag såg av honom var Rädsla urholkar själen. Fin och på sina håll teatralisk (min stil!). Som sagt, personligen tycker jag inte många kan kallas för genier, men han är mycket mycket bra.

Det är klart att det är kul att komma igång med en diskussion, men helt ärligt kan man inte bedöma film och filmare efter bra och dålig. Det är så enormt individuellt från varje person som ser en film. Dock bör man ge allt en chans även om det är tråkigt. En film som jag tycker är skitdålig är ändå värd att jag ser hela filmen, annars kan man inte säga att den är skitdålig, bara att de första fem minuterna var det. Man måste inte gå en kurs för att säga att en film är bra och att man vet detta baserat på fakta. 1. Fakta ska vara näst intill obestridliga, som sagt filmsmak är individuell. 2. Det är främst erfarenhet som räknas, att se MYCKET film, och mycket OLIKA film.

Man kan säkert säga att han är överskattad, men det kan man säga om de flesta hyllade personer som finns. Särskilt när de får en genistämpel. Många av hans filmer är dock fantastiskt bra tycker jag. Han är utan tvekan en skicklig regissör och det syns. (Fanny och Alexander, Smultronstället, Det Sjunde Inseglet, Den Goda Viljan och Sommarnattens leende är filmer som jag tycker om i alla fall) Tyvärr tappade han kanske gnistan nu mot slutet och hans sista "Saraband" tycker jag var skit.

Martians Go Home

Oj oj oj pojkar. Ni leker väl snällt? Jag tror, utan att ta upp det tidigare bråket, att Opus menade kort och gott att vad en del anser som pretentiösa skitfilmer tycker andra om. Jag vet inte vilken av Nov.festivalens senaste du skickade in till faxe, men de senaste har jag vart och sett filmerna på och min åsikt är att kvaliteten varierar ganska starkt. Men å andra sidan kan man koncentrera sig på olika delar av en film också. Min första film som jag gjorde mer eller mindre på egen hand (bortsett tre vänner och fyra skådisar) fick mycket bra kritik för gripande ämne och bra manus. Jag var helt oerfaren när det gällde tekniken så den kunde säkerligen varit mycket bättre, men för att min film t ex bygger mest på dialogen menar inte jag att den ska vara superdjup och bergmankopia. Jag tog det jag var bäst på (manus) och gjorde det bästa jag kunde av resten (tekniken). Filmfestivalens jury är människor precis som du och jag. Din film föll dem väl inte i smaken. Det gjorde inte min heller.

Ja problemet är väl det att de flesta har mycket annat att göra. Har länge försökt få igång något...ja började t om den här långlivade tråden ser jag nu. ;) Men det händer oftast något som hindrar från större projekt dessvärre. Tänkte iofs kolla på möjligheterna nu när jag slutat plugga för ett tag. Men tyvärr är det inte så lätt.

Bad girls

Sant att kunna dela upp manuset är en fördel. Och det är som Pace säger att du ska utgå från vad som känns bäst själv. Ett litet tips om numreringen är dock att vänta med den tills åtminstone ditt första utkast är klart. Jag skrev ett längre manus med numrering från början och vad jag hatade mig själv när jag började flytta. I slutändan anser jag att man bör numrera, men det är mer för den senare delen av produktionen så tänk inte på det när du precis börjat på ditt manus. Som sagt, alla säger olika, även proffsen. Hade en manusförfattare som föreläste och hade workshop med oss och hon rekomenderade att INTE använda numrering. Det är alltså personligt.

Det är absolut inte fusk med symbollexikon. Den konstnärliga friheten (som jag alltid kommer att luta mig på) ger konstnären all frihet. Vill man använda sig av ett symbollexikon för att förbättra sina förkunskaper om ett ämne eller symboler för något så uttrycker man ändå SIN egen syn på det hela. Kanske dum liknelse, men jag skriver på en grej just nu och jag lånar högvis med böcker om krigsstrategi, vapen, religion, konsthistoria och arkitektur. Jag anser det jag skriver på som ett konstnärligt verk, och jag tycker inte att jag fuskar för att jag gör research. För all konst måste inte vara exlusivt för de som söker konst, det alienerar konst från vanliga människor och det känns fel. Det går utifrån konstnären själv, och som sagt, vill man ha en etnologiskt riktig symbolik bör man kunna leta reda på den. Vill du göra något "ovanligt" men ändå förståeligt leta i "ovanliga" kulturers symboler. Det är förvånansvärt hur olika kulturer tolkar saker.

Ja det beror alldeles helt på hur du själv känner att du vill jobba. Ska man göra längre och t ex statligt finansierade filmer krävs först synopsis, treatment, själva manuset, nedbrytning av manuset och även bild-och ljudmanuset brukar ibland ses som en del av manusarbetet före själv filmen planeras. Själv gör jag olika från gång till gång. Oftast skriver jag manuset först (som pandan) och sen förändrar jag det i några omgångar och till slut plockar jag isär det för att se om det håller på djupet. Låter vänner läsa och tycka och så vidare. Så som sagt, det är upp till dig själv. Men vill du göra allt "by the book" så är treatment nästa steg. Alltså en noggran genomgång av storyn, t om en del exempel på dialog om du känner för det. Treatmenten kan bli lång den också och man kan nästan säga att det är ett grovt manus som man sedan finslipar med detaljer etc till det färdiga manuset.