jbergman

Om det är den historia du vill berätta så har du misslyckats, för det finns inte mycket av det i manuset. Men jag gillar manuset i alla fall, även om det är lite väl ofokuserat och bitvis rätt taffligt skrivet. Det skulle må bra av en ordentlig redigering. Liksom nemo tycker jag att du skall skippa snacket om vampyrer, och att utveckla manuset till att inkludera hur han blir biten och förvandlad till vampyr känns som helt fel väg att gå. Men men, jag tror att vi ser ganska olika saker i manuset, och om du vill berätta den historia som du skisserat ovan så är det nog lika bra att strunta i vad jag säger. Men du får i alla fall en tumme upp från mig. /Jakob

Det känns som att vi har diskuterat det där till döddagar i andra trådar. Kan vi hålla den här tråden fri från fildelningsdiskussioner? /Jakob

Själv röstade jag på Piratpartiet eftersom jag starkt ogillar den nuvarande tendensen att både företag och stater stärker sin kontroll och övervakning av individerna. I grunden är jag liberal, men dessvärre finns det inget liberalt parti i Sverige, utom möjligtvis KLP, och de ställde inte upp i förra riksdagsvalet. Alla riksdagspartier är mina ögon på tok för socialistiska för att jag någonsin skulle kunna tänka mig att rösta på dem. Jag kommer alltid att sätta individen framför kollektivet, och då finns det inte så mycket att rösta på. Tills vidare nöjer jag mig med att kalla mig för anarko-liberal, vilket torde beskriva mitt förhållande till staten hyfsat väl. De får försöka tvinga mig att följa deras normer bäst de vill, men jag har inget dåligt samvete när jag bryter mot deras regler. Så länge jag inte inskränker någon annan individs frihet har jag inget att skämmas för. /Jakob

Eh, va? Hur tänker du nu? /Jakob

En tjuvjävel stack in handen genom mitt fönster medan jag låg och sov och snodde min kära flaska tequilacider som jag haft i flera år, så då blev jag förbannad. Men nu har jag köpt allt som behövs för en livsfarlig el-fälla, så nästa tjuv får räkna med att bli stekt, och det skänker mig i alla fall en liten smula glädje. Fan vad jag hatar tjuvar! Jag skulle inte tvekat att köra kniven i honom om jag hunnit ifatt. Edit: Äsch, nu är jag missnöjd över att jag inte får min el-fälla att fungera. Konstigt, konstigt... Vart tar elen vägen egentligen? Nu tvingas jag leta rätt på mätinstrument för att felsöka min konstruktion. Gnäll, gnäll. /Jakob

Nä, jämför "flera trådar per story" och "flera storysar per tråd". Inte för att jag tror att någon skulle få för sig att posta helt olika manus i en och samma tråd, men men... /Jakob - viktigpetter med glimten i ögat

En tråd per story blir det väl? ;) /Jakob

Äh, läs mina kommentarer till andra manus så inser du att jag är hård och obeveklig mot alla. Se det inte som ett allmänt omdöme om ditt manus, utan se det som just vad det är tänkt att vara, två möjliga problem som du kan rätta till. Men som sagt, jag kan vara ute och snurra med mina kommentarer just eftersom manuset är oavslutat. Min ena kommentar gick ut på att historien går för snabbt och den andra att historien går för långsamt, så min kritik är öppen för tolkning. Hur långt är manuset tänkt att vara, och har du lust att lägga upp en synopsis för resten av historien? /Jakob

Man har inte patent på namn, och även om det var möjligt så är upphovsmannen okänd. Vill man skydda ett namn får man varumärkesskydda det, men eftersom Snövit redan från början var i public domain så går inte det att äga namnet i sin helhet. Det går dock säkerligen att registrera namnet kopplat till en viss produkt, som en möbel, men jag är inte säker och det spelar ingen roll. Att kalla kaninen för Snövit torde inte vara något som helst problem. Lite intellektuell frihet finns det fortfarande. /Jakob

Jag tänkte att istället för att som nu låta skogen bara vara en plats där Snövit vistas ett tag mot sin vilja, så kan det hända något i skogen som får honom att bestämma sig för att återvända. Lägga in en motivationsförändrande händelse, med andra ord. /Jakob

Det är verkligen inte lätt att kommentera ej avslutade manus, och jag brukar låta bli att göra det, men något skall jag väl kunna få ur mig. Det manusutdrag som finns uppvisar i alla fall två problem. Det första är att vi aldrig får lära känna karaktärerna innan helvetet bryter löst. Jag förstår att du vill slänga oss snabbt in i handlingen med bara en kort introduktion, men jag tycker att det slår fel. I en krissituation är det viktigt att vi som tittare bryr oss om karaktärerna för att vi skall kunna dela deras engagemang, och som det är nu så har vi inte lärt känna dem det minsta. Min instinktiva lösning är att vänta med att låta monstret (eller vad det nu är) anlända till skeppet, men hur väl det funkar går inte att säga utan att veta hur resten av manuset ser ut. Min andra invändning rör den rätt långsamma framåtrörelsen. Scen 6-9 skulle kunna strykas rakt av, och intilliggande scener skulle kunna trimmas. Vi behöver inte se hela konversationen mellan kommandobryggan och sjukstugan, utan vi kan skulle kunna hoppa direkt från att Eva är skadad till att Jill dyker upp och försöker rädda henne, om vi så vill. Jag är nyfiken på att läsa fortsättningen, så posta mer om du har! Lycka till! /Jakob

Jag har svårt att komma på några enkla lösningar på hur historierna skall vävas samman bättre, men ett sätt att tona ned vampyrdelen är att låta scen 2-3 komma senare, ungefär då scen 11 kommer, och i gengäld stryka det mesta av scen 11 och bara använda de bästa bitarna vid något annat tillfälle. Jag skulle nog också ha strukit några av vampyrerna. Vi behöver egentligen inte Vampyrkungen, Vlad, Bela, Alf, Lestat och Akasha plus några icke namngivna vampyrer. Jag skulle ha strukit kanske två av dem och fokuserat mer på dem som fanns kvar. Nej, skriv före berättarrösten vad som händer, och var inte rädd för att avbryta berättarrösten om det skall hända något särskilt i bild just då. Men min kommentar handlade inte främst om hur det skall skrivas, utan om att det måste finnas något spännande att titta på under berättarrösten. Det går att hitta på när man gör bildmanuset, men ju mer tid man har på sig att fundera desto bättre, så det är bra att tänka redan på manusstadiet även när man regisserar själv. Jag förstår att det hör till sagostilen att ha berättarröst, men det är viktigt att den säger något annat än vad vi ser i bild. Och bild är alltid att föredra. Show, don't tell, som det heter. En tanke jag har är att Snövit först springer vansinnigt djupare och djupare in i skogen innan han lugnar ned sig, och att det sedan händer något som får honom att vilja återvända, så att skogen inte bara blir en förvaringsplats. Han kanske möter häxan i pepparkakshuset eller stöter på sitt totemdjur när han inte ätit på flera dagar eller vad som helst som du tycker passar in. Man låter alltså skogsvistelsen vara en vändpunkt istället för att bara vara en del av vägen. Jo, jag misstänkte att det var det som var tanken, även om det inte framgår så bra i manuset, men jag tycker fortfarande att det är problematiskt att vi som tittare får se Snövit springa förbi för att sedan titta på en lång trappvandring. Det känns mer naturligt att gå från den intensiva striden mellan Snövit och ninjorna till ett lugnare parti i trapphuset för att sedan höja tempot igen när Snövit springer förbi. Hm, jag tänkte mer något i stil med att vi ser Bosse och Gustav bli torterade och en blodig Snövit som återävnder till sin tronkammare, där en ruttnad Astrid säger åt honom att komma och lägga sig i hennes knä, vilket han gör. Snipp snapp slut. Jag tycker verkligen inte att Snövits hämnd måste motiveras med. Dagliga våldtäkter och mordförsök? Jag skulle vara helt loco själv. /Jakob

På det hela taget är det en underhållande film med många små komiska pärlor, men det finns en del problem. Det största problemet är vampyrerna och deras maktens stenar. Jag ser poängen med att göra Snövit till kung och att ge honom möjligheten att väcka de döda till liv, och vampyrer är alltid trevliga, men kopplingen till huvudstoryn är i tunnaste laget. Det i sig hade kanske inte gjort så mycket om det inte varit för att vampyrdelen tar upp en så stor del av manuset. Mitt förslag är att antingen intergrera de två historierna mer, eller att tona ned vampyrdelen en aning. När berättaren i scen 1 säger att sagan börjar med stölden av maktens sten känner jag mig lurad, för det har så lite med Snövit att göra, och det är ju främst honom som sagan handlar om. Han hinner trots allt bli galen helt utan vampyrernas inblandning. Resten av mina kommentarer rör mindre grejer. I scen 1 och 2 är beskrivningarna lite för odetaljerade. "Ett skrivbord" och "en villa" säger inte så mycket. Jag tänker mig att skrivbordet är ett riktigt sagoberättarskrivbord i mörk ek med läderunderlägg etc, men manuset säger inget om saken. Scen 3 är riktigt bra, men slutet gör mig lite frustrerad. Vlad och Bela sitter i knipa och är vettskrämda och de finns ingen väg ut, sedan dyker de bara upp igen i scen 13 som om inget hänt. Det känns som om de saknas en scen däremellan. Scen 4 visar upp ett problem som finns i många andra scener, och det är att man inte vet vad som händer under berättarrösten. Är det tänkt att Gustav skall leka med sin boll och Bosse skall sitta och titta hela tiden? Det är viktigt att tänka på vad som skall hända under en voice over, och jag vet själv av erfarenhet hur lätt det är att glömma eftersom det ser så bra ut i manuset, men när man skall regissera filmen står man och förbannar sig själv för att man inte tänkt igenom bilderna ordentligt. I scen 8 tycker jag att du skall stryka de sista två replikerna. Berättarrösten har redan förklarat att det var sommarstugeincidenten som fick bägaren att rinna över, och det är roligare om scenen slutar med att dörren slängs igen i deras ansikten, varpå nästa scen börjar med att Bosse konstaterar att Snövit inte kommer att vara kvar länge till. I scen 9 tycker jag att du skall ta bort berättarrösten helt. Karaktärsintroduktionen av Blixten i scen 10 är perfekt och avslöjar allt som berättarrösten säger och mer därtill. Dessutom är det roligare att upptäcka vem han är genom snacket om knark och horor och se tecken på hans våldsamhet än att höra det av en berättare. I scen 11 tycker att det är skitkul när vampyrkonungen matar fåglarna med gift, men jag tycker att det hade varit bättre om fåglarna sedan inte nämndes igen. Nu känns det som att skämtet mjölkas för långt och blir tråkigt istället. I scen 11 tycker jag också att den sista raden (att Alf slår sig för pannan) skall strykas. Den gör skämtet för långt. I scen 12 tycker jag att Bosses replik "Mord? Sen när bryr du dig om sånt? Sen senaste gången du våldtog han eller?" är skitkul, men skämtet sänks av Gustavs svar. Jag skulle ha nöjt mig med att låta Gustav skruva besvärat på sig istället, alternativt inte ha någon reaktion alls och fortsätta direkt med Bosses nästa replik. I scen 12 tycker jag också att du skall mjölka situationen efter att Snövit druckit giftet lite mer. Eftersom vi som tittare spänt väntar på att se vad som skall hända så kan du dra ut på tillfället. Antingen med dialog, eller bara med att Bosse och Gustav står och tittar intresserat, medan Snövit ser sig omkring osäkert, och inget verkar hända och Gustav och Bosse börjar titta nervöst på varandra etc. I scen 15 tycker jag att du skall stryka de två sista replikerna, och låta vampyrkungen skratta elakt medan han gör sorti. Det höjer tempot. Scen 16 gillar jag, men jag förvirras av tidsperspektivet. Jag antar att allt vi ser sker mer eller mindre simultant (om inte annat så gäller detta Snövits och vampyrkungens tidslinjer), men hundarna hinner med lite väl mycket medan Snövit står och tar sig loss. Jag är väl mest nyfiken på hur du har tänkt... Hur länge är Snövit ute i skogen egentligen? Förutom att Berättaren säger att det är "länge" så får vi inte se mycket av detta. Det skulle vara lättare att förstå om vi fick se hur Snövit bygger en koja och släpar hem smådjur som han dödar etc. Och hur i hela friden kan han vara så vilse så länge? Det måste ju vara gångavstånd hem. Och slutet på hans skogsäventyr är lite luddigt. Jag förstod först nu när jag skriver kommentarer att Snövit följde brödsmulorna tillbaka till staden, för tidigare hade jag bara tänkt att han följde efter Hans och Greta för att äta upp dem. Jag tycker att det borde finnas en kort scen där han följer smulspåret och kommer fram till stadens utkant. Så kan han stå med den nedåtgående solen bakom sig och se farlig ut. Typ. I scen 25 tycker jag att berättarrösten kan strykas helt. Allt den berättar ser vi i bilder i alla fall. I scen 26 tycker jag också att berättarrösten kan strykas helt. Det den berättar är ändå rätt ointressant och inget vi behöver veta. I scen 27 tycker jag att berättarrösten är lite tråkig. Jag skulle helst se att den ströks och ersattes med bilder. Det skulle kunna bli hur bra som helst, med Snövit som hittar sin gamla cykel och en bild på Astrid medan han för sitt inre öga ser Bosse, Gustav och Blixten och grimaserar. Typ. I scen 29 tycker jag definitivt att du skall ta bort Blixtens replik där han nämner att han har gjort en karta. Vi ser ju exakt det i alla fall när Snövit hittar den i nästa ögonblick. Med Bosses efterföljande replik så förstår vi som tittare ändå att Blixten har erkänt. Scen 31 hade du kunnat börja med att Vampyrkungen hittar kartan. Allt som händer innan är överflödigt och sänker tempot. Scen 33 skulle jag har stuvat om och kortat ned. Flytta cancerskämtet (om du vill ha kvar det) till början av scenen och sluta med att Nin säger "Ok, U guys will go and hide in your house in the woods..." för att sedan klippa direkt till scen 34. I scen 35 tycker jag att berättarrösten kan strykas helt. Låt Nin och Jah vänta och skapa lite spänning utan att sänka tempot. Angående Nin och Jah så undrar jag om det inte skulle bli bättre om deras dialog på kinesiska var otextad. I scen 38 förstår jag inte hur Vampyrkungen kan undgå att känna igen Snövit när han springer förbi honom. Jag skulle föreslå att scenen stuvas om så att vi först ser Vampyrkungen och Akasha och deras vedermödor för att ta sig uppför trappan, och när de är nästan ända uppe så springer Jah och Snövit förbi dem, varpå Vampyrkungen känner igen honom. Det blir dessutom trevligare tempo då. I scen 39 tycker jag att kortet som Jah har av sig och Nin skall vara en bildserie från en fotoautomat. I scen 39 undrar jag hur den blå stenen kan rulla ned i luckan. Står den öppen hela tiden? I scen 42 tycker jag att Zombiekatten skall säga något annat, typ "Bra knark sa du?! Super-affe från Amsterdam sa du?!" så att historien om den döda knarkhoran avslutas som den bör. I scen 45 tycker jag att Snövits replik "Vi ses senare" borde ersättas med ett galet fnitter istället. Det är ondare. Jag tycker dessutom att Snövit skall ha grävt upp Astrid och väckt hennes ruttnande lik till liv, så att hon också får vara med någonstans på slutet. Ja, det var det, men jag har säkert glömt en massa som jag tänkte på under läsningen. Men det är något att börja med i alla fall. Lycka till! /Jakob

Att tänka funktionellt är helt rätt, men det här med att fokusera enbart på vad som fyller en "dramatisk" funktion är vanskligt. Det är ett påstående som är ganska vanligt på detta forum, men jag har aldrig i mitt liv läst ett manus som följer den modellen. Det skulle vara riktigt avskalade och själlösa manus i så fall. Den beskrivande textens roll i ett manus är att skapa bilder för läsarens inre öga i rätt tempo, och det misslyckas man med både om man skriver för mycket och om man skriver för lite. Som författare måste man göra en avvägning, och det bästa sättet att få ett hum om hur man bör göra är att läsa professionella manus. /Jakob

Tack för kommentarerna, greenlighted! Lustigt. Utan att försvara mig så vill jag säga att "Håll mig" inte kom till under inflytande av engelskan, utan var en medveten skrivning. Jag ville ha något kortare eftersom hon mumlar det med sina sista andetag, men också för att jag tycker att "håll om mig" känns rätt tillgjort. Fast varför jag tycker det har jag ingen aning om. En excentricitet antar jag... Mm, det är ju där man får de flesta ledtrådarna, om än mer i vad som inte sägs än vad som faktiskt sägs. I de första versionerna var det faktiskt lite mer kryptiskt, men jag gjorde det tydligare just för att ge tittarna en liten chans att förutse slutet. En knepig balansgång. Bra med konkreta kommentarer! /Jakob

Tackar! Det är sant som du säger att det är en titel som är lätt att glömma, och jag får se till att komma på en bättre om filmen någonsin blir producerad. /Jakob

Tack för kommentarerna! Jag har nog inte reflekterat särskilt mycket över titeln. Jag drog mest bara till med något som dels referarar till tanken att lika barn leka bäst, och dels till idén att både robotar och människor egentligen är likadana, att de alltså är "lika barn". Jag behövde en arbetstitel, och det blev som det blev. Är det något särskilt med den du ogillar? Mm, det där var ett problem. Jag skulle naturligtvis ha kunnat beskriva hur fantastiska och visuella miljöer som helst, men det hade jag inte klarat av att spela in om jag vunnit. Jag var tvungen att förlägga handlingen till en förhållandevis tråkig plats för att kunna vara säker på att kunna få tag i den. Det var säkert 15 år sedan jag läste Asimov, så jag minns inte det specifika fallet, men visst hade jag Asimovs robothistorier i huvudet, liksom den sf-tradition som gärna avslutar noveller med en twist som skakar världen, så att säga. Men jag har alltid gillat robotar. Och golem. /Jakob

Mm, formen var det jag hade mest problem med. Att vara bunden till en så kort speltid gjorde att jag fick förkasta nästan alla mina ideer så snart jag fick dem. I slutändan blev det den här historien, där jag skrev en början och ett slut, och så upptäckte jag att det inte fanns plats för någon mitten. På sätt och vis kan det dock ha gjort att manuset än mer liknar de klassiska sf-noveller jag hade i åtanke då manuset skrevs. Kul att du gillade den i alla fall! /Jakob

Tack för kommentarerna! Nu vill jag inte spoila för mycket så högt i tråden, så mina svar kanske inte är så konkreta som du hoppats. Det bör framgå ganska tydligt om du läser slutet en gång till. Nä, det är ganska slitna sf-klyschor jag utnyttjar. Tja, fast det är ju inte därför de är jagade. /Jakob

Jorå, jag blev färdig med mitt bidrag, och just nu ligger det och väntar på godkännande från jonkanon att postas i Kolla mitt manus-forumet. Lägg upp ditt också, vetja. Jag vet inte heller något om tävlingens detaljer, men jag antar att det kommer upp info på hemsidan förr eller senare. /Jakob

Titel: Lika barn Voodooversion: 1 Samador och Mirina är på flykt i en dyster framtid, offer för sina egna känslor och samhällets oförståelse. Det här är mitt hastigt ihopsatta bidrag till FFFs kortfilmsmanustävling (som jag tidigare tipsat om), där förutsättningarna var att filmen skulle vara sci-fi, fantasy, skräck eller action, och längden på den färdiga filmen skulle helst inte överstiga fem minuter. Om det finns andra som i slutändan fick ihop sina bidrag så vore det självklart kul att se även dem postas här på forumet. /Jakob lika_barn_3.pdf

Man skall inte väcka den björn som sover. Klart fan den är sur med allt klägg i ögat... /Jakob

I så fall finns det ungefär tusen andra frågor som gör jobbet bättre. Den här frågan tar man bara till när man inte har något annat att fråga om i hopp om att man får ett roligt svar. Öh, när skulle den frågan någonsin kunna vara på allvar? /Jakob - en öde ö i sig själv

En film om en kille som sitter och chattar på nätet känns inte jättehett... Dramaturgin är inte heller så upphetsande: en kille blir lurad och tänker ta livet av sig för att sedan låta bli för att sedan kort därefter ta livet av sig i alla fall? Njae... Dessvärre kan jag inte komma med några konkreta tips på hur du skall förbättra din historia, för jag förstår faktiskt inte vad det är du vill berätta. Skriv vad du ser som berättelsens kärna och vilka tankar du har runt historien, så blir det lättare att förstå. /Jakob

Jag läste t o m de externa länkarna, och ingenstans nämndes att de små rackarna skulle finnas i norden över huvud taget. Allt jag läste stämde väl överens med kartan över deras utbredning. Nu tycker jag att vi kräver att Java tar med spindeln Skansenterrariet och får den säkert identifierad! Hehe, en av mina polare skulle garanterat få blodstörtning om det där hände honom. Jag har fått ta hand om spindlar stora som tumnaglar åt honom... /Jakob