jbergman

Har du någonsin övervägt styckeindelning? Disney channel? Aldrig hört talas om. /Jakob

Jag gillar premissen, men jag tycker inte att det görs så mycket vettigt med den. Efter scen 2 vet jag exakt vad som hänt, och resten av filmen är bara en väntan på slutet. Hannas förhållande till sin far och sin festpolare blir ändå bara bisaker i förhållande till vad som hände med bilkillen, så det blir rätt poänglöst. Jag kan också nämna att replikerna ofta är onödigt långa. I scen 2 skulle du kunna stryka den första meningen i alla Svens repliker, som exempel. Det var även en hel del "tekniska" problem med manuset, men de ids jag inte ta upp. /Jakob

Ånej, ägg steker jag på min kolsvarta porsches motorhuv under sommarmånaderna (och fryser in för för bruk under de kalla årstiderna). Seriöst, vad mumlar du om? Jag har inte ens tillgång till vare sig spis eller mikrovågsugn. Det är tragiskt, jag vet. /Jakob

Slå för guds skull inte med en riktig yxa mot någon! Galenskap... /Jakob

Intressant att du tar upp Mikaels motiv, för jag börjar undra om det inte hänger ihop med att jag känner mig så avig till Las Vegas. Det har helt enkelt inget med huvudpersonen, Joppe, att göra, och därför känns det så godtyckligt. Jo, jag förstår hur du tänker, men det är just det där "men hallå, vad händer NU?" som gör att jag tappar bort mig som läsare/tittare. Det hänger ihop med att början bygger upp för en liten rysare i svensk miljö som sedan slänger sig huvudstupa in i fantasy. Skåne förresten... Jag tänker mig mer mörka småländska skogar. Det här köper jag till hundra procent. Jag såg en filmatisering av den när jag var liten, och den har bitit sig fast på näthinnan. Jag kan fortfarande se hur han sitter med ena handen fastbunden och flippar upp sin zippotändare med hopp om att den inte skall svika honom. Jag har senare läst novellen den byggde på, men den kommer jag däremot inte ihåg mycket av... Samma här. Nu var det dock länge sedan jag läste något av honom, och numera läser jag mest facklitteratur även om jag klämmer ned en del skönlitteratur också. Visst, ju mer av handlingen som hamnar på den första vägkrogen, desto mindre finns kvar, men det är som sagt svårt att avgöra från utkastet. Men det är ju också så att om man kör på det ödsliga ökenlandskapet etc så är det en stor del av sekvensen, medan om man gör som jag föreslår och tar en liten avtagsväg in i en mörk skog, så finns mer utrymme på själva platsen de kommer till. Eh, hänger du med? Jag känner själv att jag blir lite vilsen i mina kommentarer, för jag har redan byggt upp en bild av filmen som inte är den som beskrivs i utkastet... /Jakob

Mm, inte slumpmässigt ur Mikaels perspektiv kanske, men för mig som läsare kändes det som att då han "genom ett trollslag" förflyttas till Las Vegas hade han lika gärna kunnat flyttas till månen eller till sitt pojkrum. När författaren kan ta sig den typen av friheter så kan vad som helst hända, och det är därför det känns som slumpmässigt var han hamnar. Det bryter mot suspension of disbelief, som det kallas. Ja, den första vägkrogen ja, där är vi ense. Eller nja, vad jag föreslog var egentligen att det skulle finnas två vägkrogar, men redan då jag skrev det insåg jag hur dumt det lät. Man skulle kunna låta allt utspela sig på en enda vägkrog, men ett alternativ är att halvvägs förflytta handlingen till en annan plats, där djävulen kikar fram, så att säga. Jag tänker på den där novellen av Bradbury (?) om killen som slår vad om att hans tändare kommer att tändas tio gånger på tio försök, om du vet vilken jag menar... Känslan av att dras in i något där man känner att man förlorar all kontroll. I novellen är insatserna en massa pengar mot ett av hans fingrar. Tja, mer tyngd i bemärkelsen att man drar ut på den viktiga uppenbarelsen lite mer än vad det ser ut i utkastet, för där känns den sekvensen som väldigt raskt överspelad. Men som sagt, det är ett utkast vi talar om, så det blir av nödvändighet ganska vaga kommentarer. Intressant, jag tänkte inte alls så mycket på monstereffekter, utan tänkte mig snarare någon slags Twin Peaks-stämning som eskalerar till att Joppe ser Ben för den han egentligen är. Kul att höra! Anledningen till att jag började skriva filmmanus var att jag skrev noveller, och sedan började jag skriva filmmanus och regissera av en ren slump. När jag läser nybörjarmanus önskar jag ofta att författarna kunde börja med att skriva noveller istället så att de kunde fokusera på att komma på spännande premisser och intriger istället för allt filmtjafs... /Jakob

Jorå, jag förstår hur du tänker, men för egen del så känns det som att när landskapet plötsligt förändras till Mojaveöknen så har historien tagit en helt slumpmässig vändning in i fantasilandet. Som jag ser det så är det egentligen bättre om stället som Mikael kör till inte alls ligger så långt borta från huvudvägen. Jag tänker mig att det är det här stället som man skulle kunna råka stanna vid om man kört lite vilse. Stället som ligger bara ett stenkast bort från det trygga, normala. Det blir obehagligt eftersom det är så nära. Om filmen lyckas så skall man bli rädd för att stanna vid vägkrogar, så att säga. Men jag är medveten om att mina idéer har dragit iväg en bit från vad du skrev. Jag skulle vilja lägga mer tyngd vid "las vegas-sekvensen" än vad du gör i ditt utkast. Ah, jag var lite otydlig. Det jag menar är övertydligt är de tre plyschtärningarna, inte att Ben får huggtänder och svarta ögon. Ju mer jag tänker på idén, desto mer tror jag att det går att göra något riktigt bra av den. En svensk Stephen King är precis vad som behövs. Om det inte blir en film går det att skriva en novell på idén. /Jakob

Jag gillar början, men när de kommer till Las Vegas har historien gått över styr, och slutet är lite väl övertydligt. Jag tror att det går att göra en liten rysare av idén, men jag skulle ha hållit mig till svenska miljöer (t ex låta Las Vegas vara ett hak för backgammonspelande långtradarchaffisar, eller något liknande), och slutet skulle ha varit mer subtilt. Men i slutändan står och faller en sådan här historia med utförandet, så du måste lyckas skapa spänning, atmosfär och nerv för att det skall kunna bli en spännand efilm av det. Lycka till! /Jakob

Den här tråden kan också vara intressant läsning: http://forum.voodoofilm.org/showthread.php?t=12944 /Jakob

Jag kollade, men eftersom det var felformaterat läste jag inget. Som sagt, jag har inte kikat närmare på manuset, men det jag omedelbart lade märke till var att karaktärsnamn och dialog låg på samma avstånd från vänstermarginalen. /Jakob

Eh, du letar bara efter folk som håller med dig, eller? Grejen är ju att affärsmodeller ständigt förändras, och det är inget konstigt med det. De produkter som finns kvar är de produkter som folk är villiga att betala för. Det är marknadsekonomi när det är som bäst. Här röjes blott för esplanaden! /Jakob

Du kan förbättra formateringen... /Jakob

Det var ett stycke av Shostakovich, inspelat av en holländsk orkester, vilket efter prut kostade sex lax för rättigheterna i norden (jag har för mig att de ville ha typ åtta från början). Då kan du kanske gissa vad det kostat med ett stort band... /Jakob

Det kostar en massa pengar och innebär en massa pappersarbete. Om pengarna kommer ur din egen ficka så nej, nej, nej. Jag har gjort det, och jag gör aldrig om det. Vete fan vad jag tänkte egentligen... /Jakob

Lustigt att du nämner Buffy. Deras bild av vampyrer går nämligen tillbaka på en äldre tradition där vampyrer är döda människor vars kroppar tagits i besittning av demoner, istället för den gothromantiska bild som propagerats av bl a Anne Rice och White Wolf. Vampyr är helt enkelt ingenting man vill vara. /Jakob

Jag är skeptisk. Jag ser inte det filmiska i att låta en gubbe sitta och skriva brev, men för all del, lycka till! /Jakob

Det är svårt att säga, för det beror mycket på vad du väljer att göra med scenerna med Nova och Hanna. Som många har sagt så är de ett stort problem med filmen, eftersom de känns så påklistrade och överflödiga. Det skall bli spännande att se vad du gör med dem. Jag kan dock konstatera att både Ola och Nova känns som rätt raka karaktärer som funkar, medan Hanna är den som skapar problem och samtidigt är mest spännande, eftersom hon går från en ståndpunkt till en annan. Just den här övergången måste du göra trovärdig, utan att låta allt hända i ganska ospännande dialog mellan henne och Nova. Hur är det med den där våldtäkten? Om Hanna verkligen upplever sig vara våldtagen av Ola så känns det inte naturligt att hon plötsligt bestämmer sig för att hjälpa honom (hon har ju i så fall starkare motiv än Nova att hämnas på honom). Om det å andra sidan inte är sant, utan något hon bara intalat sig själv för att motivera hämnden, så känns det som att det är något som borde behandlas i filmen. Hur det än ligger till så är filmen för oklar på den punkten. Hanna behöver mer jobb, helt enkelt. Vad gäller att "sno" min idé om filmens början, känner jag mig bara hedrad. /Jakob

För all del, det var intressant läsning, men författaren har inte helt rätt. Han missar att ord kan ha skilda betydelser i fack- och allmänsammanhang. Vokabulär skapas inte enkom av fackfolk, utan även av hur folk de facto använder orden. Engelska "font" och svenska "typsnitt" är i nästan alla sammanhang exakta motsvarigheter, och att hävda något annat, som artikelförfattaren gör, är ett tecken på överdrivet navelskåderi. /Jakob - lingvist

Det är bara att plocka fram måttbandet. /Jakob

Frånsett scenerna mellan Hanna och Nova, vilka jag kommenterat tidigare, tycker jag att början av filmen (allt fram till att Ola vaknar upp i källaren) är rätt svag. Det finns några olika detaljer jag inte gillar, som att det är för mycket fokus på ett enstaka sms, trist miljö samt ett ganska omotiverat påkslag i huvudet (om nu våldet skall trappas upp så känns det udda att börja med en så våldsam urladdning, för att dra en påk i skallen på någon så att denne blir medvetslös är en minst sagt brutal handling). Men framför allt är inte början vad den skulle kunna vara. Ett förslag är att börja filmen på en fest där vi får se lite av en packad Ola "in action", där han hamnar i bråk med en tjej etc., för att sedan gå därifrån, eller bara gå ut för att röka, där han träffar Hanna som bjuder hem honom och förklarar att hennes föräldrar är bortresta och att hon har tillgång till spritskåpet. Väl hemma super hon ner honom så att han slocknar, varpå han vaknar i källaren. Tiden från det att de kommer hem till henne till att han slocknar kan användas på en massa spännande sätt som förhöjer känslan att det är något skumt på gång och att det kommer att sluta illa. /Jakob

Det du skrev i promotiontexten höjde mina förväntningar, det är sant, men problemet kvarstår. Drömmar är helt enkelt rätt ointressanta ur en dramatisk synvinkel. Alla frågor som ställs i tittarens huvud, som "var är hon?", "hur hamnade hon där?", "varför är det ingen som ser henne?" etc., förblir obesvarade, och framför allt så gör det att hennes handlingar (i drömmen) blir helt meningslösa. Som publik känner jag mig fortfarande lurad. Om det ni vill göra är just att skriva en film om en dröm så tycker jag att ni bör låta bli att antyda att det skulle vara något annat. Låt det vara tydligt redan från början att drömmen är en dröm, och strukturera den därefter. Ge tittaren andra frågor att fundera på, som "vad betyder det här?" och "vad säger oss detta om Malin, och vad säger det Malin?" etc. Tänk på hur Dickens "En julsaga" är upplagd. I slutändan spelar det ingen roll om det Scrooge sett bara är en dröm eller om det är något annat. Innehållet i hans visioner är gripande i sig, och det lär honom något om sig själv oavsett. Avslutningsvis bör dock sägas att jag inte köper idén om att man kan förändras av en dröm, så egentligen faller idén redan där. Men vill ni köra drömgrejen så... Lycka till, får jag väl säga. /Jakob

Varsågod, fråga släkt och vänner om de vill vara med. Ganska få porrskådisar skulle tänka sig att ta kontakt med en okänd annonsör, och det med all rätt. Vanligtvis får de etablerade porrproducenterna kontakt med aktörer genom att skådisarna själva tar kontakt med bolagen, och då gäller det att ha gott rykte i branschen. Varför skulle de göra det? /Jakob

Nej, man behöver inte skriva något särskilt för att markera att filmen är slut, och eftertexter är definitivt inget man skall nämna. Det jag menade med att slutet misslyckas, men vilket jag inte ville skriva så tydligt då för att inte spoila för framtida läsare, är grejen med att hon vaknar upp ur en dröm. Det är liksom den tristaste upplösning man kan tänka sig. Du skrev själv i presentationen "hur kommer hon därifrån?", och att låta allt vara en dröm är att fuska sig ur den frågeställningen. Därför är det dömt att misslyckas. /Jakob

Jag uttryckte mig lite slarvigt. Det jag uppfattade som ofokuserat var manuset i sin helhet, att vi inte gavs en komplett eller åtminstone koherent historia. Det faktum att du som författare och jag som läsare uppfattar historien helt olika är ett tydligt tecken på detta. Missförstå mig inte, jag har inget emot ett stort tolkningsutrymme, och det behöver definitivt inte vara fel att historien kan tolkas på skilda sätt, men jag kände att den tolkning jag kunde göra krävde att jag medvetet utelämnade vissa saker ur historien samtidigt som jag kände att andra saker saknades. Det är vad jag menar med att jag inte upplevde historien som koherent, att jag inte lyckades pussla ihop delarna till en fungerande helhet. Vad jag upplever som taffligt skrivet är en väldigt stor del av den beskrivande texten, som ofta är väldigt icke-visuell. Överlag beskriver du händelseförlopp snarare än bilder. Scen 1 är ett bra exempel på vad som skulle kunna skrivas som en serie spännande bilder där man sugs in i historien, men istället ruschar du texten. Var inte rädd för att använda fler ord och att låta textens tempo motsvara filmens. Ett ännu tydligare exempel är ett stycke som "Det är tumult hos publiken, extremt mycket bråk, knark, fylla, situationen blir inte bättre av att HELLS ANGELS (som arbetar som säkerhetsvakter) hellre hjälper till att starta slagsmål än att avbryta dem." från scen 7, som knappt säger oss någonting om vad som händer framför kameran. Det är ett stycke text som inte alls hör hemma i ett filmmanus. Du använder för övrigt inte heller manuskonventioner som POV och INSERT på ett vettigt sätt, men det är verkligen bara små skitsaker som jag tar upp bara för att ge exempel på sådant som bidrar till känslan av "tafflighet". Det jag gillar med filmen är att den innehåller en massa grymma idéer och scener, men där jag ser filmens budskap som ett likställande av människans och vampyrens naturer ser du något helt annat. För mig symboliserar din vampyr dagens människoideal. Han gör alla de häftiga grejerna, han är på alla de legendariska platserna, förnekar sig inga förlustelser, samtidigt som han är bättre än människorna omkring honom. Han är en övermänniska och därmed ett ouppnåeligt ideal. Jag sympatiserar med vampyren redan från början och fortsätter att göra det hela vägen till slutet. Det kanske är jag som är konstig? Lycka till! /Jakob

Det går inte att lyckas med ett sånt slut. Seriöst. /Jakob