Mr A

Har alltid undrat: När övergår ett kortfilmsmanus till att vara ett manus till en novellfilm? 30+ sidor, eller? Finns det någon generell konsensus?

Det är väl lite olika med det här med ljudeffekter. Har sett vissa köra med en ny rad där hela meningen är understruken och meningen börjar med "sfx:" exempelvis: "JOHAN är trött. Han går in i rummet. SFX: Telefonen ringer JOHAN plockar upp luren."

Haha jag tyckte den var riktigt skön! Väldigt välproducerad. Men varför lägga upp den på intenet så tidigt? Det försvagar era chanser att kunna skicka ut den till filmfestivaler.

Skön video! Jag tycker absolut ni har fångat den mer komiska melankolin i låten. Nice touch med ballongerna också! Bra jobbat :) Vart spelades denna in?

Ett annat tips är Sean Bateman i Rules of Attractions. http://www.imdb.com/title/tt0292644/ I princip en yngre Patrick Bateman (det antyds att dem även är släkt) fast utan de mordiska tendenserna.

Inte för att låta som en tråkig party pooper, men oavsett om manuset är långt eller kort så är problemet det samma: Vad ska locka tittare? Och hur ska du hålla kvar dem? Rent strukturellt så snackar vi fortfarande här om en passiv protagonist som varken säger eller gör någonting förutom i slutet av filmen. Hade du betalt för att gå och se en film där ingenting händer i mer än en timme? Personligen tycker jag inte detta låter som en långfilmidée för jag tycker den låter svår att leverera även i kortfilmsformat. Men det är ditt projekt, "your call". Kör på oavsett. Langa fram manuset när du är färdig.

Finns en liknande film som kommit ut: http://www.youtube.com/watch?v=mMaJET7mD0M Fast jag antar att du tänker dig mer drama än dramedy.

Det är det som är utmaningen. Testa dig fram. Men vet detta: det kommer krävas jätte mycket för att du ska verkligen klara det, speciellt om vi bara snackar om manuset ur egenskap av manusförfattare. Redan nu kan jag säga att det inte finns någon ritkig hook i din story, alltså något som får en bli intresserad i att läsa. Men absolut, skriv det sen får vi se. I värsta fall OM du skulle misslyckas så kommer du lära dig av det till nästa gång.

Om marken ägs av någon så känns det som att du måste be om tillåtelse först, ja.

Börja skriv i så fall. Under tiden kommer du få en snilleblixt eller två angående vilka dina karaktärer är och hur de förhåller sig till varandra.

Finns ingen skillnad. Bara kör på.

....vilket är EXAKT det Celtx gör åt dig: Hollywoodstandardformatering in till typsnittet, helt gratis. Välkommen till det nya milleniet, liksom. Där man inte behöver längre slösa timmar på att lägga in rätt mått på indragen eller bekymra sig över ifall radavståndet är korrekt. Programmet gör det åt dig.

Men du har väl en ganska god uppfattning om storyn? Vad skulle du kortfattat säga att den handlar om?

Hur skulle du pitcha detta projektet i bara ett par meningar?

Idéer och berättelser (man möter kvinna, man söker frälsning, etc etc) kan inte upphovsskyddas. Och inte heller gamla fabler eller verk vars upphovsrätt gått ut. Däremot kan filmer (den slutgiltiga audiovisuella produkten) skyddas, och Avatar är långt ifrån att vara en "kopia" av Pochahontas som det går.

Okej, så nu har jag läst manuset. jag börjar först med format/formalia och sedan innehållet. Jag tycker du har ett bra grepp om själva formateringen av manuset, alltså hur ett manus bör tekniskt sett se ut. Däremot så är Mr Carlsson långa utläggning om sig själv verkligen FÖR lång. Hans dialog tar i princip hela sidan. Du måste låta läsarens öga vila lite, en stor klumpig dialogparagraf är bara jobbig att läsa. Du kan lätt lägga in lite handling emellan stycken av hans långa utläggning. Detta underlättar både för läsaren och kan tjäna till att skapa en mer dramatisk effekt. Du har även glömt att lägga in när scenen ska utspela sig, typ: Int. - Mr Carlssons kontor - Dag. I detta fallet kan jag faktiskt förstå att det inte är viktigt, eftersom allt utspelar sig på en och samma plats och tidpunkten känns inte relevant. det är väl mer ett tips till framtiden. Men nu måste jag tyvärr erkänna att innehållsmässigt så är tyvärr inte manuset något vidare. Tok för många grammatiska fel och stavfel på engelskan för att man ska ta det på allvar. Språket och dialogerna kändes inte alls genuina utan kändes snarare mer som om du försöker härma Tarantino. Karaktärerna var för stela och stereotypa och kändes inte levande. Men du har passion och ambition, det ser man. Jag föreslår helt ärligt att du skriver om manuset på svenska istället.

Jag tyckte den var sjysst! Väldigt enkel (på ett bra sätt) och väldigt opretentiös. Har du hört något om mottagningen den fick i Sacramento?

Jag har inte läst ditt manus än (kommer göra det när jag har tid), men jag kan direkt säga att det där är en dålig vana som du måste släppa med detsamma. Som manusförfattare ska du alltid vara kommunikativ gentemot dina läsare. Alltid vara tydlig (obs: men aldrig övertydlig) med vad du menar och vad du vill få fram. Ett av dem största misstagen nybörjare alltid gör (och speciellt manusförfattare-regissörer) är att de i princip regisserar filmen redan när de skriver manuset. Du är inte Christopher Nolan, du kommer inte kunna komma undan med ett "nä men det är lugnt, jag ska regissera filmen så jag vet hur det ska se ut". Du skulle, t.ex. aldrig skicka in ett otydligt CV till en arbetsgivare med motiveringen "det är lugnt, jag vet själv vad jag menar" när du söker jobb, eller hur? Du ska ha samma inställning när du skriver ett manus som du planerar att lägga upp för att få feedback eller bli producerad. Jag menar inte att vara elak här. Jag vill bara hindra dig från att utveckla ett drag som är högst kontraproduktivt för en manusförfattare att ha. Något som jag ser väldigt ofta hos folk. Jag kommer tillbaka senare med feedback till manuset! :)

Och ang. "känslolösa karaktärer": http://www.imdb.com/title/tt0238380/ Eller, ja, dem försöker ju framställa karaktärerna som känslolösa från början, men faller då det är så många element i manuset som vilar på emotionella reaktioner. Sen finns det ju också denna: http://www.imdb.com/title/tt1686313/ Inte direkt "känslokall", men Bills karaktär är, som jag uppfattar det, något känslomässigt hämmad p.g.a. sin åkomma.

Nej, det är inte bara du, jag tyckte likadant. Wikus var ett jävla kräk genom hela filmen. Jag vet om att jag är undantaget, men jag tyckte inte alls han var sympatisk på något sätt. Se om filmen, Wikus gör aldrig något av altruistiska skäl, allt han gör är av personlig vinning. Jag tror helt ärligt att anledningen till att folk uppfattade honom som sympatisk är just enbart p.g.a att detta är vad som förväntas av huvudkaraktären i en sådan film. Inväntar en stor utskällning nu :)

Varsågod! Ursäkta att det har tagit så lång tid att svara, att plugga 200% kan verkligen ta musten ur en. Nu har jag inte läst de andras svar eller eventuella nya drafts av ditt manus sen förra gången, så tag kritiken med en nypa salt. Ser du stycket jag har understrukit? Där har du din story. Jag tycker det är ett utmärkt tema, frihet, och konsekvenserna av det, VS ett ordinärt "instängt" liv. Var det i slutändan värt det? Finns mycket du kan spåna runt kring det temat, och vad jag kommer ihåg från min förra läsning så är det just det du vill få fram. Vid eventuella omskrivningar tycker jag att du borde fokusera och utgå efter det understrukna snarare än den delen jag har fetstilat. Fastna inte i ett tankesätt där du känner dig tvingad till att rama in Inferno som "schizofren". Jag hoppas att det framgår vad jag menar. Jag tycker snarare att din berättelse om din rumskamrat låter som en egen berättelse i sig själv, faktiskt! Tycker du borde skriva ett manus om det. Men angående schizofrenin så var jag snarare mest ute efter att du kanske inte borde haka upp dig med att nämna att Inferno är schizofren vid en eventuell pitch eller synopsis. Skippa att du, som "Gud" och manusförfattare, ska definiera karaktären i förhand åt andra som ska läsa ditt manus. Låt karaktären istället definiera sig själv för läsaren genom sina handlingar. Men det är snarare bara en högst personlig åsikt jag har. Det handlar inte om att få det "serverat", det handlar om att den enstaka kopplingen enbart är stark för dig. Om det är ett centralt element för din berättelse så måste du se till att det inte uppfattas som diffust (såvida det inte är meningen, förstås). Förstärk symbolismen med teddybjörnen åtminstone så att folk från början kan ana att det finns en koppling mellan de två karaktärerna. Inga problem! Se fram emot att läsa de nya utdragen, och eventuellt det manuset jag tipsade om förut som jag tycker du borde skriva ;)

Jag gillar ditt språk, och jag gillar verkligen idén, men manuset känns för spralligt. Jag förstår verkligen inte vad det är du vill förmedla? Vad är det för teman du vill anspela på? Du säger här på tråden att Inferno är schizofren, hur framgår det i manuset? Vilken betydelse har det? Ja, vi alla förstår att han är udda, men hur ska vi förstå att han är schizofren? Det känns som en tom stämpel som inte säger någonting egentligen. Jag gillar litterära inslag i manus, saken är att de måste vara träffande och målande. Tomgrejs har rätt i den punkten att de inte är beskrivande. Just den här oxymoronen om att folket är "frusna i en dödsdans", t.ex. Vad är det du försöker säga? Analogier och metaforer finns för att måla upp en bild och ytterliggare förklara vad du vill säga, inte bara för att det ska bara se snyggt ut. Från resten av meningen ("Deras ansikten trötta och glåmiga..."), och från scenen tidigare när Inferno säger att han ska bara ägna sig åt det som ger honom mening, så får det mig att tolka som om Inferno är besviken/sorgsen över att folk lever som robotar och inte ägnar sig åt det som behagar dem. Detta är vad jag trodde manusets fokus var. Men sen helt plötsligt så dyker Tove upp och berättelsen byter riktning helt och hållet. Inferno "häpnas" och bestämmer sig för att följa efter henne, helt slumpmässigt. Ingen koppling etableras förrens i slutet, och då en väldigt vag en: du säger att hon ska vara hans dotter, men det finns inget som tyder på det. Hon spelar gitarr, precis som Inferno, ja, det är en koppling, men det säger inget konkret om deras relation. Teddybjörnen? På vilket sätt förstärker det banden mellan dem? Hur är teddybjörnen kopplad till henne? Vad betyder egentligen teddybjörnen för Inferno? Vad symboliserar den och hur framställs denna symbolik? Änsålänge så är det är bara ett slumpmässigt föremål han plockar upp från gatan. Vi vet inte varför han plockar upp den eller hur han känner inför den, han bara plockar upp den. Men du är bra på att skriva, tvivla inte på det.

SVårt att säga utan att läsa nya utdraget, enligt mig. Men hur kan Jonathan inte ha upptäckt blodfläckarna in till hans rum när han vaknade? Eller är det så att dem är helt färska och inte var där när han gick ut ur rummet?

Jag föredrar MyPdfScripts.com Det är tvärr så att Warner Brothers slog till mot dem ganska hårt nyligen, och de har varit tvungna till att ta bort en jävla massa manus. Men godbitar som Stanley Kubrick's Napoleon finns kvar.

Det ska finnas några "manuskonsulter" (eng: script consultants) i Sverige, eller "script doctors" som dem också kan kallas... det är folk som ger dig konstruktiv feedback på ditt manus för en summa pengar. Det är väldigt viktigt att kolla upp personens meriter och tidigare anställningar, så du vet att personen faktiskt är kunnig inom området. Men du har helt rätt, Sverige saknar en stark "filmmanuskultur", det är nästan lättare att hitta manuset till nästa års stora amerikanska blockbuster eller indie-sensation än det är att hitta manusen till svenska filmer som kom ut för två år sen. Jag funderar starkt på att starta någon sådan sida/forum eller en blogg som kanske följer någorlunda i samma spår som scriptshadow. Om någon känner till några bra svenska siter så får ni gärna meddela!