Mr A

What If Someone Steals Your Screenplay? |

Your Ideas Will Be Stolen - Sharing Your Screenplay | scriptxray

Varför gräver dom upp Evas grav?

Jag bumpar upp denna för jag tycker fler borde få chansen att läsa den.

30min gör det väl snarare till en novellfilm än en kortfilm? Hinner inte se själva filmen, men såg trailern. Jävligt snygg och välgjord. Fick lite Snabba Cash vibbar av den. Får ta och se hela filmen senare när jag har tid. Men varför en engelsk titel på en svensktalande film? Eller är det bara den internationella titeln?

Hade nog kört detsamma. En mer detaljerad beskrivning kan du ha i eftertexterna istället.

Är det det enda du tänker göra? Skriva sammanfattningar? SKRIV MANUSET

Jag håller absolut inte med. Jag tycker det finns potential för en bra film här. Angående vampyrmytologin så är det inte alls så "ologiskt" att man ska kunna omvända processen/förbannelsen genom att döda "ursprungsvampyren", detta hittade man exempelvis i Fright Night som kom ut nyligen. Men förövrigt tycker jag inte alls det är något problem att ändra om lite i "vampyr reglerna", när var det vi sist såg en "ren" vampyrfilm (eller bok, eller serie, eller t.o.m. TV-spel) som förhåller sig 100% i enlighet med någon "vampyrkanon" egentligen? (och VAD skulle den vara, för den delen?) I Blade introducerades idéen om halvvampyrer som kunde vara ute i sol. I Stakeland och 30 Days of Night är vampyrer nästan oskiljbara från zombies. I Buffy, och i Fright Night, ändrade vampyrer skepnad när de använde sig av sina krafter. I American Vampire så har vampyrer utvecklats genom evolution till att kunna vandra i sol och inte skadas av vatten. Finns fler exempel. Det är inte alls fel att leka med och dekonstruera gamla myter och sagor, tvärtom tycker jag att detta borde uppmuntras. Sen finns det bra strukturell grund i denna berättelse: vi har ett tydligt mål (döda vampyrerna), vi har "stakes" (uppfyller inte karaktären sitt mål så förvandlas han själv till en vampyr), och vi har brådska/urgency (han har en vecka på sig). Sen har vi en intressant inre konflikt att leka med: Döda frun och förlora det han älskar mest i hela världen, eller ge efter åt ondska och leva "lyckligt i resten av sitt (odödliga) liv"? Detta är en stark och urgammal filosofisk problematik: Pig satisfied or Socrates unsatisfied? Detaljerna må vara lite luddiga och behöver omarbetas (Hur får Johan reda på att Eva bet honom? Varför bet Eva honom? Varför just 1800-talet? Etc..) Men överlag så tycker jag det finns en bra berättelse här.

En synopsis är en sammanfattning av en berättelse, inte en berättelse i sig själv. Du ska beskriva var filmen utspelar sig, vilka aktörer som finns, och i generella drag vad som händer. Här har du t.ex. synopsisen till Moon, från filmens press kit/mini kit: Nu är jag inte hundra på om du nödvändigtvis måste ha en mer detaljerad beskrivning angående t.ex slutet i en synopsis (känns mer som något som hör hemma i ett treatment, enligt mig), men första och (vad som händer i) andra akten bör definitivt vara med i din synopsis.

Oerhört oprofessionellt.

Hade jag varit du hade jag redigerat inlägget ovan. Ingen poäng i att börja bränna broar, speciellt inte så här tidigt i ens "karriär". Lite tips: 1. Specificera - Både genre och längd på manuset (Kortfilm? Långfilm?). Jag läste 5 rader in i din synopsis och förstod fortfarande inte vad detta var för film. 2. Skriv gärna till en logline så läsaren vet vad det är för sorts film han/hon förväntas ska läsa 3. "Less is more" - Ha bara med essensen i din synopsis; just nu har du skrivit något mellan en treatment och en synopsis som tyvärr är otroligt jobbigt och tidskrävande att läsa. En manusförfattare som inte kan skriva en läsarvänlig sammanfattning kan förmodligen inte skriva ett bra/läsarvänligt manus. Detta är inte nödvändigtvis sant (jag själv tycker det är jobbigare att skriva en synopsis än ett manus), men det är så folk inom industrin (producenter) tänker.

Vad är du intresserad av? Genre, längd, språk, etc?

En synopsis på fyra sidor? Ser mer ut som ett treatment.

Namn ska bara skrivas i versal när de introduceras för första gången. Sen förstår jag absolut inte var du har fått för dig att man inte ska använda utropstecken i dialog. Det är en signifikant skillnad mellan "en varg." och "en varg!"

Jag dubbelkollade slutet och upptäckte precis att han faktiskt aldrig går ut, utan istället går och lägger sig, och väntar tills det blir ljust igen (antar jag?). Okej, jag antar att det också funkar. Det är definitivt det "smarta" valet av honom att göra, men jag personligen tycker att detta scenario då saknar brådska (varför då inte lika gärna vänta på hjälp?), och är lite passivt. Om han bestämmer sig för att gå ut direkt har vi en lite mer "active protagonist"-grej på gång, i alla fall. Eller du kanske tänker dig att trollet ska komma till honom, istället? Då kan det väl lika gärna göra det samma natt, tycker jag (och alltså då kan han bokstavligen inte vänta på hjälp). Då kan du fortsätta med en kamp, Jim lyckas skada trollet på något sätt och det flyr, sen försöker Jim följa efter det. Hur hade du tänkt att detta ska sluta?

Skippa "regissörssnacket", d.v.s. saker som "LÅNGSAM PANORERING", "Jim kommer i bild", etc. De kändes överflödiga och kändes inte nödvändiga för hur du berättar din story. POV-tagningarna känns berättigade, men jag personligen tycker du borde dramatisera dem bara lite mer. Snyggt skrivet, måste jag säga. Tunna paragrafer med nödvändig information. Bra formatering. Du är även duktig på att förmedla information genom dialog utan att reducera det till onödig exposition. bara i dom två första sidorna, t.ex: förstod jag klart och tydligt att det är bara de två (vad dem vet) ute i skogen, att de är bröder, och att de är lååångt borta från "civilisation"; och inte en sekund kände jag att detta var bara info-dump. Några mindre stavfel (ex: s.1 "du behöver inte säg mitt namn", s.2: "uttåkat" etc), men inget allvarligt. En mindre sak jag anmärkte på var hur Jim först gör narr av Karl för att han använder hans namn i början...endast för att sedan själv göra samma sak en sida senare ("vafan gör vi här ute, Karl?...han tog aldrig ut oss här..."). Smågrej, som sagt. Och jag förstår att du vill att hans namn ska förtydligas i själva filmen. Går ju att fixa hur lätt som helst, dock. Typ ändra om raden (s.1) "just det...du behöver inte säga mitt namn, pucko" till "just det, KARL...du behöver inte säga mitt namn, pucko". Eller ja, hur du nu än vill, OM du vill. Ville bara uppmärksamma dig om denna lilla detalj. En annan detalj på s.3: du behöver inte uttryckligen skriva "*Vi klipper till Karl*. Han ser framåt, besegrad." "Karl ser framåt, besegrad" är mer än nog för att läsaren ska förstå att vi ser Karl, sepciellt med tanke på att du tidigare har etablerat att det ska växelklippas mellan dem. Någon större detalj däremot är att du bör dramatisera Karls kidnappning (slutet av s.3) lite bättre. Exempelvis kan han först höra något konstigt ljud, titta runt, försöka se vad det är för något, och SEDAN upptäcka trollet. Sen efter det kan du fortsätta med samma beskrivning som du har nu ("Han står upp, stirrande på något med en skrämmande blick..."). Efter det kan du förresten skippa parentes-direktiven (för sig själv, irriterad, etc) eftersom det är redan införstått att Jim är irriterad och att han pratar för sig själv. Det största problemet angående berättelsen däremot är att Jim gör ett typiskt dumt beslut som bara känns orealistiskt/omotiverat: Han kommer fram till stugan där han befinner sig i säkerhet, ringer upp 112 och sedan sin far för att få reda på namnet på skogen....men sen bestämmer han sig för att gå och rädda Karl själv, mitt i natten. Hur tänker han där, liksom? Problemet ligger i att Jim här har val. Beröva honom hans val: tvinga honom till att gå ut i skogen mitt i natten själv. Jag har ett par förslag: A) Batteriet på mobilen är slut/samtalet bryts/ingen täckning (Standard, visst. Men det funkar) B) Jim ringer upp 112, förklarar situationen MEN: - Jim berättar inte om trollet/drar en lögn om att han har blivit kidnappad eller försvunnen: Larmcentralen berättar för honom att de inte kan göra något förrän om 24h (vilket är faktiskt så det går till med försvunna personer). - Jim berättar om trollet: Larmcentralen tror att det är ett dåligt skämt och lägger på. Finns säkert fler tillvägagångssätt. Dessutom tycker jag du borde skippa hela kamera/bild grejen. Återigen något som bara känns konstigt: killen är i chocktillstånd, så bestämmer han sig för att titta på några bilder? Jag förstår vad du är ute efter: visa bandet mellan dem. Men jag tycker detta redan framgår i manuset tidigare. Försök istället att komma på något alternativt incitament/"power moment": Han hittar en FET jävla bössa, annan jägarutrustning, och en lampa; han bestämmer sig för att ta saker i egna händer eftersom ingen annan kan hjälpa honom. Överlag gillade jag detta, tycker definitivt att du har en bra berättelse här. Hur hade du tänkt att det skulle fortsätta?

Läs andra manus så du vet hur ett manus bör se ut: The Internet Movie Script Database (IMSDb)

Jupp. De stora svenska filmbolagen är lite småkul på det sättet. Har kontaktat olika bolag angående en undersökning jag gjorde om hur ofta svenska produktionsbolag läser spec manus. Ett större (anonymt) bolag svarade att de inte alls läste spec manus, och att de bara kontaktade manusförfattare de har tidigare jobbat med, eftersom de oombedda manusen har "visat sig inte vara av intresse" för bolaget. Jag tror att detta kommer slå tillbaks mot svenska filmindustrin i slutändan om fler bolag anammar en sådan attityd. Varför skulle man vilja alienera manusförfattare på det sättet? tror dem att deras "hus-författare" kommer att vara kvar i all evighet? inte konstigt att folk satsar på Hollywood istället.

Har bara läst synopsisen än så länge. Men jag gillar idéen.

"Page not found" Är detta talet där han pratar om att konstnärer/författare är självupptagna?

Är du intresserad i enbart långfilmer eller kortfilmer också? Känner nämligen folket på ett produktionsbolag i Lund som just gör genre-kortfilmer: http://pastellfilm.wordpress.com/ De är just nu inne i post-produktion med deras senaste projekt, men kanske finns rum för framtida samarbeten? Känner även en till Lund-baserad producent/regissör som har ett sci-fi kortfilmsprojekt liggandes. Jag kan PM'a dig hennes kontaktuppgifter om du är intresserad. Svensk Sci-Fi behövs, hårt. Så jag önskar dig lycka till.

Otroligt jobbigt och högljutt titel-intro (Round Square Creations). Samma med berättarrösten. Sänk audion. Taskig engelska, och inte så mycket att hämta från detta på något håll. Tyvärr ser jag ingen möjlighet att visa denna "film" någonstans.

En av sakerna jag reagerade mest på är att du 'regisserar' för mycket i början av ditt ditt manus (extrem närbild hit, bild dit,en bil rullar "mot oss", zooma in i bilspegeln etc). Skriv om dessa scener utan att använda dig just av termer som "bild" och "zoom" etc; Implicera istället för explicera. Detta vet jag att du inte kommer ha några problem med eftersom du gör helt rätt senare i manuset, exempelvis: En kran sätts igång. Vatten forsar ner i ett par händer och snart dyker ett ansikte upp, tillhörande en kvinna. MALIN 23. Hon sköljer ansiktet och sminkar sig -- återfuktande kräm, concealer, foundation, puder, ögonskugga, eyeliner, kajal, mascara, rouge, läppglans -- och ser sig sedan djupt i ögonen i spegeln. Detta tyckte jag var oerhört bra skrivet, otroligt visuellt. MYCKET mer visuellt än när du explicit förklarar dina scener genom att använda dig av visuella termer. Jag kan se hela scenen rent bildligt: Närbild på kranen vi ser händerna Kameran följer händerna till ett ansikte som sköljs När Malin tar bort händerna ser vi hennes ansikte i närbild Korta klipp på närbilder av Malin som sminkar sig Hon applicerar sista detaljen (läppglans, rougue, whatever), vi ser hennes ansikte rakt framför oss, som om kameran vore i spegeln, och vi stannar och ser Malin titta på sig själv i spegeln/oss. Otroligt bra grejer. Några andra mindre bitar jag har att anmärka på är mer manusformalia: JIM hur är det med henne då? Malin ser på honom med en bestämd min. JIM [b](continous[/b] har du varit och hälsat på henne? Normalt sett när man skriver manus så lägger man till *(Continous)* (eller är det kanske cont'd?? Kommer inte riktigt ihåg nu), som jag lagt till i stycket ovanför, när en karaktär tekniskt sätt inte har avbrytit sin dialog, utan något händer bara emellan. Nu vet jag dock inte vad man ska skriva på svenska, *(fortsatt)* kanske? En annan bit är slutet: Det hela slutar med att Malin ser rakt emot oss. En blick som säger: "Skulle ni gjort det?" En blick som säger "skulle ni gjort det?" Hur exakt ser en sådan 'blick' ut? Jag är rädd för att detta är en så kallad "unfilmable": något som inte kommer kunna uttryckas på film. Jag tror att om hon helt enkelt bara tittar in i kameran så blir det mycket mer suggestivt. Men det är bara min personliga åsikt. Det sista jag har att anmärka på rent skrivmässigt är Jims dödsscen: "Han skakar och rycker...Jim dör". Detta tycker jag var oerhört lamt. Dramatisera det mer: "Jim skakar och rycker, och hans blick stannar, hans ögon tomma. Malin böjer sig ner över honom och trycker sitt ena öra mot hans hals, lyssnar en stund, för att sedan dra undan det." Något i den stilen. Du förstår säker vad jag menar; precis som innan så bör du här implicera istället för explicera. Vi behöver inte bokstavligen få reda på att han är död. Överlag tycker jag detta var riktigt bra skrivet. Bra dialog för det mesta (det är något som stör mig lite då och då, men jag kan inte riktigt sätta fingret på det), och en bra story: jag gillade anspelningarna på Romeo och Julia med giftet i vinet (och kniven!), och att Malin sedan själv kontemplerar att dricka ur det. Framför allt gillar jag hur du sätter den mörka ödesdigra tonen direkt i första scenen. Jag var först lite orolig över att du tappade det när middagen/dialogen satte igång, men du återhämtar dig snabbt igen. En sak jag saknar är en lite tjockare karaktärsbeskriving: Du skriver inte hur dina karaktärer ser ut. Jag förstår att det inte är SÅ jätteviktigt, men ge oss åtminstone en beskrivning av Jims kläder, exempelvis, så vi kan åtminstone ana/gissa vad han jobbar med. Vi får ju trots allt inte reda på att Jim har kavaj på sig förrän i slutet när Malin berättar om sin dröm. Sen personligen tycker jag att situationen hade varit mer trovärdig om Jim och Malin hade varit ungefär 5 år äldre, runt 27-28. Jag kan inte riktigt se två 23-åringar äga bil och hus eller ha så välbetalda jobb. Jag kan lätt tänka mig att ett par runt 27-års åldern ha det, dock. Riktigt bra jobbat!

Aj då, jag får väl trilla in lite som en "Good Cop" här. Det folk tyvärr inte har berättat som du verkligen borde få höra är att din formattering/själva skrivandet är rätt bra här: Du har smala och korta actionparagrafer, vilket gör det väldigt lätt att följa handlingen. Dessutom har du inte några "onödiga" scener med, alla scener på något sätt för storyn vidare. Fast även fast du berättar din historia bra....så är det inga bra historia till att börja med, som många redan har anmärkt på. Jag har dock ett par anmärkningar angående formatteringen: Sida 1: "Alla utom Kalle radar upp sig för att titta på när Kalle ska göra sitt trick." det är väl ganska uppenbart att alla förutom Kalle radar upp sig för att titta på Kalle, eller hur? Visst, man ska vara tydlig i manus, men detta är bara onödigt. Sida 2: När ambulansen anländer (efter att Conny har ringt upp dem) bör detta vara en ny scen (EXT. MOTORCROSSBANA - DAG (SENARE) ). Det sker ju ett ganska stort tidsglapp mellan när Conny har ringt 112 och när ambulansen anländer. Två helt olika tagningar. Samma problem hittar vi i sida 5: Ny dag = Ny scen. Sida 6: OSCAR Det ska jag FAN visst det! (Argt) Parentes-direktiv ska du ha under karaktärshuvuden, alltså: OSCAR (Argt) Det ska jag FAN visst det! Men tips i framtiden är att vara restriktiv med parentes-direktiv. I detta fallet är det bara onödig upprepning; vi förstår ju av innehållet i vad Oscar säger att han är arg. Sida 9: "Killarna tar en kort paus från deppandet för att titta på affischen. Plötsligt skiner de upp när de ser vad som står vad som står på affischen. Kameran filmar affischen på vilken det står Handikapp-SM i friidrott." Här begår du en manusförfattar "ajabaja" genom att direkt säga var kameran ska gå. Det är inte ditt jobb att regissera, det är regissörens jobb. Det är en enstaka gång, så då oftast är det "lugnt". Är det verkligen nödvändigt för storyn, eller om du verkligen inte vet ett annat sätt att förmedla din syn på, så får du ta den nödvändiga risken att lägga in ett kamera-direktiv. Men det är bra att veta redan nu att du ska verkligen göra allt för att undvika lägga in kamera-direktiv eller på något sätt "regissera" filmen redan i manuset. Men varje gång du ställs inför en situation där du tror dig själv vara tvungen att lägga in kamera-direktiv, ställ dig frågan: "hur kan jag förmedla detta utan att faktiskt skriva det rakt ut?". När du ska beskriva en ond skurk i ditt manus så skriver du inte "Det här är Darth Ond. Han är ond", eller hur? Du beskriver hans attribut som väcker associationer av ondska hos läsaren, hans förhållningssätt till omvärlden, andra människors reaktioner på honom, etc. Här har du förresten Darth Vader's introduktion i det fjärde utdraget av Star Wars manuset: The awesome, seven-foot-tall Dark Lord of the Sith makes his way into the blinding light of the main passageway. This is Darth Vader, right hand of the Emperor. His face is obscured by his flowing black robes and grotesque breath mask, which stands out next to the fascist white armored suits of the Imperial stormtroopers. Everyone instinctively backs away from the imposing warrior and a deathly quiet sweeps through the Rebel troops. Several of the Rebel troops break and run in a frenzied panic. Exakt samma princip gäller för när du vill att din scen ska utspela sig på ett viss visuellt sätt. Exempel taget ur Nottingham (transkriberat): EXT. CASTLE UNDER SIEGE - NIGHT The same CATAPULT CREW loads up another BOULDER and the same Crewman YELLS UP to the walls: CYPRIOT CREWMAN > The crewman goes to fire the catapult -- but before he can make a move he's run through with a SWORD! Robert Tornham yanks his blade from the Crewman's chest then leads his SCREAMING, BLOODY AND HALF-NAKED TUNNEL SOLDIERS OUT THE ENTRANCE OF THE CYPRIOT SIEGE MINE in a MERCILESS SURPRISE ATTACK ON THE ENTIRE CYPRIOT ARMY Vad manusförfattaren ville förmedla är att scenen ska utspela sig först genom Cyprernas POV; när katapult soldaten blir stucken av Tornham ska detta komma som en plötslig händelse, inte bara för oss utan även för läsaren/publiken. Omvänd dramatisk ironi: karaktärerna har information som inte läsaren/publiken har. Istället för att rakt ut säga det så beskriver manusförfattaren situationen på ett sätt som implicerar det; genom att först rama in Cyprerna som fokus/subjekt i scenen, sedan genom ordföljd och handlingsföljd beskriva först vems handlingar vi följer, till en handling som drabbar karaktären som sedan agerar som en övergång till vem som blir det nya subjektet i scenen. Detta är vad manusförfattande i grunden handlar om. Den lilla hemlighet som regissörer, och tyvärr även majoriteten av manusförfattare, inte vet om: vi dikterar allt genom manipulation av bokstäver: Bokstäver är ordens fundamentala beståndsdelar, dess atomer som i kombination med andra atomer utgör molekyler. Ord är verklighetens beståndsdelar. Meningar sammanväver orden till att forma verklighetens form. Meningsföljd dikterar verklighetens kausalitet. Så för att återgå till ditt fall: hur kan vi skriva på ett sätt som indikerar att kameran ska fokusera på vad som står på lappen utan att rakt ut säga att kameran ska göra det? Så här hade jag gjort det: Killarna tar en kort paus från deppandet för att titta på affischen. Plötsligt skiner de upp när de ser vad som står på affischen: HANDIKAPP SM I FRIIDROTT. Ja, det där var skitlätt. Jag hade lika gärna bara kunnat skriva "gör så här istället". Men jag vill att du ska förstå VARFÖR man gör så. Jag hoppas du tar in detta. Lycka till i framtiden. Du är absolut ingen dålig författare, men detta var en dålig story, helt enkelt.

Börja skriv. Helt enkelt. Att skriva är på ett sätt samma sak som att skådespela: precis som skådespelaren måste "klä på sig" sin karaktär och känna hur det är att vara denna karaktär så måste författaren faktiskt skriva sin berättelse för att känna av vart den egentligen går eller vilka dina karaktärer egentligen är. Personligen så outlinar jag bara makro-bitarna: vad händer i första akten? Hur leder den till andra akten? Hur leder den till tredje akten och hur knyter vi ihop allt? Ibland struntar jag helt och hållet i att tänka på akter och bara kör efter intuitiv förmåga och hoppas att den lyckas ändå behålla någon form av struktur. Allt annat går jag efter känsel (mikro bitarna). Ibland kanske jag redan vet hur en scen ska börja och sluta, ibland försöker jag testa mig fram. Efter ett tag så släpper jag ifrån mig manuset, låter det vara ifred i ett par dagar eller en vecka eller så, sen kommer jag tillbaks och kollar jag på vad jag har skrivit. Därefter beslutar jag om jag borde byta riktning (ändra om makro-planeringen), eller om jag borde gå tillbaks ett steg eller två och tänka om hur min karaktär kommer från punkt A till punkt B och skriva om det igen på nytt. Kanske inte det optimala sättet, men än sålänge har jag inte hittat ett bättre system som passar mig.