Mr A

Beror på syftet. Är det meningen att publiken (och förmodligen flickvännen) ska direkt förstå eller ana att Johan bara försöker dölja att han blir sårad tycker jag det är motiverat, för då beskriver man det på ett sätt som tyder på att skådespeleriet inte ska vara så subtilt (utan att explicit skriva det). Om man däremot utelämnar det, låter dialogen gå som man hade tänkt (låt oss säga att det slutar med att flickvännen lämnar rummet) och istället avslutar scenen med att Johan plockar upp ett glas vatten och man ser hans hand skaka; detta implicerar mer att Johan ska ha lyckats att under grälet ha lurat flickvännen och/eller läsaren. I det första styr man tolkningen mer åt hållet att själva skådespeleriet ska avslöja karaktärens sinnestillstånd "on the spot". Det kan handla om att Johan stammar ut sin replik (upp till antingen skådespelaren eller regissören att tolka/bestämma), eller levererar den på ett sätt som är karakteristiskt för honom när han försöker bluffa. Medan i det andra styr man tolkningen mer åt hållet att den specifika händelsen (handskakningarna) ska avslöja, eller åtminstone bekräfta, karaktärens sinnestillstånd. Alltså då att hans bluff inte märks i stunden, utan antyds/avslöjas i slutet. Har man däremot etablerat Johan redan tidigare som överkänslig och dålig på att dölja det blir det första överflödigt, då bör det räcka med enbart dialog för att förstå att han bluffar. Men vill man lura läsaren/publiken till att tro att Johan faktiskt har kontroll över sina känslor så kanske man skriver på det sättet du beskrev ("Johan skiner upp och säger...: ) för att sedan avsluta scenen med den skakande handen för bekräfta att han blev sårad, men lyckades att inte visa det. Är det inget man reflekterat över (alltså då oväsentligt för storyn), så är det skitsamma om regissören eller skådespelaren vill tillägga till scenen genom att ge intrycket av att han bluffar (och lyckas/inte lyckas). Som sagt tidigare, allt beror på kontext och syfte. Ingen rad, inget ord, är oberoende av den tidigare eller den efterföljande i ett manus.

Jag har sett både understrykningar och mycket med parentes-direktiv i Black List manus, bl.a. i College Republicans som var den mest omnämnda. Används de i syfte för att framhäva karaktärsdrag eller specifika känslotillstånd etc så är det motiverat. Målet är ju såklart att berätta så mycket det går genom att beskriva så lite som möjligt. Lyckas man framhäva det med ett enda parentes-direktiv som sedan implicerar kroppsspråk och dylikt tycker jag att man just har ådstakommit det målet. Jo, men jag har tänkt i dom banorna. Ha det som en del i min "portfolio", oavsett vad. Precis som jag kommer använda mig av detta manus.

Var det någon som förresten kopplade vad stdens namn skulle anspela på? Reverend's Dale = Rivendell (alvstaden) Eller kanske för långsökt? :p

Tack! Hehe, jag gillar alternativet, men tror faktiskt inte det hade funkat i och med att jag redan har etablerat Gandalf som fysiskt överlägsen. Sen dessutom gillar jag personligen att det slutar gott för båda. Jag vill inte reducera Gandalf till att enbart vara ett hinder för Messenger. Det jag hoppades på är att man skulle gilla honom också, och kanske även heja på honom.

Detta var faktiskt en av grejerna jagoroade mig mest över, ifall manuset var 'roligt'. Skönt att se att det lyckas med det. Jag håller faktiskt inte med. Understrykningar kan klargöra vad som ska framgås. Det klargör vem, eller vad, objektet egentligen är. Exempelvis skillnaden mellan "Det är INTE fel på mig!" och "Det är inte fel på MIG!" I detta fallet understryker jag just r:en i "greetings" för att att just det förlänga R-ljudet är det mest störigaste att lyssna på i jämförelse med andra alternativa sätt att uttala "greetings" på. Fast det kanske egentligen framgår ändå genom att jag just har skrivit "grrrrreetings", om jag kommer ihåg rätt. Angående parentes-direktiven så känner jag personligen att det förtydligar inte bara sättet dialogen berättas genom utan även hans karaktär. Förutom bugningen på Jester så skriver jag inte till andra direktiv men så som jag tänker mig så håller han på och gestikulerar och artikulerar ord rätt överteatraliskt genom dialogens gång. Detta skrev jag inte ner direkt, för jag ville inte kludda till läsningen, men jag hoppades på att det just skulle framgå indirekt med just understrykningen och parentes-direktivet. Kan vara så att det är rätt överflödigt på andra ställen, dock. Men jag kommer inte ändra på detta utdraget (eller heter det upplaga på "manussvenska"?) för jag vill behålla detta som en sorts "competition draft". Men kommer ha det du har sagt på minnet och kolla igenom för att se om det är överflödigt eller inte, ifall jag kommer skriva om det för andra syften. Det skulle det från början, den ursprungliga dialogen mellan honom och Falcon är lite längre (med ett mer ordentligt avsked). Jag ville egentligen även att han emellanåt skulle komma tillbaka och prova fler knep för att komma förbi Gandalf. Men jag var tvungen att inte ha med det p.g.a tävlingens sidbegränsningar. Är det verkligen det, dock? Hade man inte kunnat klä om statisterna och sen bara klona dem med redigeringsprogram? Jag tänker mig i stil med hur man gör i filmer där två stora arméer möts. Fast jag är ju direkt en värst teknisk kille, så jag har ingen aning om det blir bara dyrare och jobbigare. Men det är en bra poäng du tar upp, och en väldigt aktuell för mig då mina två nästa kortfilmsprojekt (efter denna jag håller på med nu) i princip har noll produktionsvärde: Båda är adaptioner av två st kapitel i Illiaden. Anledningen till att jag vill göra dem ändå är att jag tycker båda styckena är "litterärt rika", så att säga. Det är två otroligt bra kapitel med stark karakterisation och mycket känsla i dem. Sen dessutom så vill jag utmana mig själv genom att just skriva en adaption, eftersom det är högst troligt att jag en gång i framtiden ändå skulle få göra det, OM jag nu skulle få jobb som manusförfattare åt en studio. Sen vill jag även utmana mig själv som författare genom att just anamma den typ av språk som används i Illiaden, men ändå samtidigt hålla det inom en manus-deskriptiv nivå. Men sen återstår ju frågan... är det VÄRT att skriva något som förmodligen inte kommer att produceras? Jag vet inte, och jag har fler karriärs-relaterade frågor som jag vill få svar på, men det får bli en annan tråd. Tackar! :) Och tack så mycket för kommentarerna. Mycket givande och som sagt så ska jag ha det i åtanke vid en eventuell omskrivning.

Den misslyckade STHLM självmordsbombaren. Har typ redan gjorts i Four Lions, men den är inte baserad på en verklig händelse.

Borde väl räcka med att man inleder med "vi ser allt från X's P.O.V" tror jag.

Hittade ett exempel från ett manus, Sidney Grimes, av Brian Helgeland: LISA BELL In a RITZ-CARLTON HOTEL ROOM. Downtown LA can be seen out the 30th floor window, but if you’re looking at that there is something wrong with you. Seen from behind, sweat glistening on her back, Bell is on top and serious about what she’s doing. The MAN on the bottom reaches back for the headboard as he grunts in pleasure. He kinda can’t believe his eyes as she looms over him. And her Blackberry BUZZES like a sonuvabitch. It stops. Starts again. On the night stand. She finally glances over, spots the name: FOWLER. BELL Shit... As she leans forward to get it, he comes out of her. MAN No, don’t -- Fuck... BELL (answering phone) What is it? FOWLER’S VOICE Ray Childress is dead. BELL When?! Where?! CUT TO: INT. OFFICE - FIRST STREET LAPD HEADQUARTERS - NIGHT (SAME) In a white shirt and shoulder holster, RON FOWLER is 50, a straight arrow. On the phone, CITY HALL out the window. FOWLER Fifteen minutes ago. At his house in Encino. Someone walked in, shot him, walked back out. INTERCUT: As Bell completely forgets what she was just doing... BELL Jesus... We should make sure Roman Cahill has a very good alibi. You at the office? FOWLER Yeah. Where are you? BELL Five minutes away. I’ll pick you up out front. We end on Fowler as he hangs up. Här har man helt enkelt bara sagt att det klipps mellan engång, så då behövs det inte att gå fram-och-tillbaks med scenhuvuden hela tiden.

Finns det inte plats för ånger där? Eller gottgörelse? Jag tycker absolut inte att Charles-Peter nödvändigtvis bör uppnå det, men att han slutligen faktiskt kommer i fund med sig själv och strävar efter det. Precis som Jake La Motta (DeNiro) i Raging Bull. Men i och med att han inte sysslade med dessa aktiviteter innan så förknippas det här genom att det presenteras som om det vore något symptom på hans moraliska fördärv. Det finns subtilare sätt att implicera hans växande anti-sociala beteende än att ge efter till en syn som delas av de med moralpanik. Jag håller med dig. Men du behöver inte ändra honom till en seriemördare för att uppnå den effekten. Hur många av dom är faktiskt bra? Svårt att säga bara sådär. Men sluta någon gång efter hans andra försök till att nå toppen igen. Visa honom svag, men genuint ångerfylld av hans tidigare beteende.

En jämförelse mellan Celtx och Final Draft, för er som är intresserade: Final Draft 7 and CeltX comparison, review

Du kan fortfarande beskriva något som händer inombords en karaktär, så länge du formulerar på ett sätt som kan uttryckas i film. Allt beror på kontext. "Johan känner sig ledsen inombords och har lust att gråta" kan visst då funka, bara det sätts inom rätt kontext. Kanske hans flickvän säger till honom att han är ful som fan, varpå du beskriver Johans emotionella reaktion som "Johan känner sig ledsen inombords och har lust att gråta". MEN väljer att låta Johan besvara henne med "Jasså? Du är inte så vacker du heller. Du ska veta att enda anledningen till att jag valde att fortsätta träffa dig är för att jag tycker synd om dig." Du beskriver då vad som händer inombords Johan och vad han egentligen vill och sedan kontrasterar det med hur han faktiskt beter sig: Konflikt! (och manusförfattare författare ÄLSKAR konflikt!). I detta fallet bör det framgå att Johan enbart försöker dölja vad han egentligen känner, och detta kan absolut uttryckas: Jepp, det går också. Som sagt, det beror mycket på kontext, och hur du själv skriver (din "röst"/stil). Jag antar att det viktigaste är helt enkelt att vara konsekvent i hur man skriver.

Jag kunde definitivt se en film här tills jag läste detta: Vad är sensmoralen här, egentligen? Att "dåliga" människor förblir dåliga? Ganska kasst, om du frågar mig. och varför förknippar du porr och datorspelande med dekadens? Och sluta det hela med en klyschig skolmassaker? Ärligt? Nej, jag tycker verkligen inte om hur du hade tänkt dig avsluta filmen, och ser definitivt inte varför detta bör bli till film. Du erbjuder först en bra karaktärsark men sveper undan den och istället lägger fram en meningslös karaktärsregression. Jag säger här absolut inte att Charles-Peter (ett oerhört stelt och nästan parodiskt namn för en "brat", BTW) bör få tillbaks sina vänner, eller återförsonas med sin flickvän. Men han bör åtminstone växa som karaktär. Såga ner honom totalt, men låt han överleva händelserna och åtminstone komma ut med en ny syn på livet. Att ta livet av tonåring är bara för mycket (och hade bara känts för emo). Inte ens Bergman gick så långt i varken Hets eller Sommar Med Monika.

Ah, okej. De produktionsbolagen jag har kontakt med är belägna i Malmö/Lund regionen. Kanske går ändå? Hojta till med ett PM i så fall.

Inte bara det, det är så jävla TRÖTTSAMT med "film schizofreni", om ni frågar mig. Tycker detta var vettigt. Typ som i Pan's Labyrint, fast kanske mörkare.

Ordet du letar efter är "mockumentary" Mockumentary - Wikipedia, the free encyclopedia Vart är ni belägna?

Skulle inte förvåna mig om det är just så det ser ut i mansen till Scrubs. är det bara ett kort inslag så finns det ingen poäng enligt mig att kludda till det med ny scenformatering och så. Har läst ett par manus där man bara tappar bort sig p.g.a. att det klipps så mycket fram och tillbaks mellan scener där knappt något händer.

Om någon drömmer bort sig till en annan plats så är detta en helt annan scen. Brukar även benämnas speciellt, t.ex: [int. Chokladfabriken - Dag (Dröm)] eller liknande. Om vi inte växelklipper mellan samtalsparterna så brukar man oftast bara skriva in en parentes i dialogen: JOHAN (O.S/Via telefon) bla bla bla Tror kanske det t.o.m. inte behövs, ska nog egentligen räcka med en beskrivning på en rad som förklarar att JOHAN är på andra sidan luren.

Helt ärligt så känns det som om ditt manus bara precis börjar. Jag tycker du borde skriva mer, och skippa de första två sidorna och börja manuset direkt med mobbningen.

Jag är mest imponerad över att du faktiskt har skrivit detta på word och manuellt formaterat det. Ladda ner Celtx (det är gratis!), det kommer gå såååå mycket smidigare.

Absolut. Vill du vara extra säker så kan du inkludera en bit dialog senare med ett vittne eller något som frågor honom vart han har lärt sig att slåss.

Nej, inget längre än ett kortfilmsmanus. Håller på att skriva ett manus på svenska nu som kanske, blir novellfilmslängd, vi får se. Självklart har jag lite idéer till långfilmer, men jag känner mig inte riktigt redo för den dedikationen än. Jag måste fortfarande lära mig mer ingående om struktur, lära mig skriva om oftare och bättre, och få större rutin på mitt manusskrivande. Jag hoppas på att ta steget längre efter jag är färdig med mina studier om ett år. Tills dess satsar jag på att försöka pumpa ut så många kortfilmsmanus som möjligt för att få mer rutin och känsla över det.

Tack! jag vill inte låta självgod, men jag är väl ganska bra på språk rent allmänt (svenska är inte mitt modersmål). Just (skriftlig) engelska har jag det ganska lätt för för att jag helt enkelt har blivit så exponerad med litteratur/film/TV/etc på engelska. Hänger mycket på engelsktalande forum sedan längesen och läser väldigt ofta bra manus på engelska. Tackar! Manus? Hmmm... något år eller två, antar jag. har inte haft så mycket tid till det p.g.a studier, tyvärr.

Tackar! :) HOLD ON = "Håll (kameran) på Kameraspråk, sånt man helst inte ska använda och väldigt sparsamt om man nu bestämmer sig för att göra det. Så du gick inte miste om något. Ville bara framhäva att sista bilden är på Gandalf. D'oh. Glömde det helt och hållet. Man ska inte behöva få folk att gå igenom en knepig registreringsprocedur för att läsa ens manus. Langar upp den som pdf.

Grattis! Nu är det bara att lära sig hur man bryter dem ;) Så medan kameran sakta zoomar in på killen ska det klippas till diverse händelser han talar om på sin voice over? Vad för sorts klipp snackar vi om? En sekund? Tolv? jag tror att det är det som bestämmer hur du ska skriva det. Som jag ser det så kan du skriva det på åtminstone tre sätt: 1. Int. Lokal - Dag Samtidigt som vi hör Johans voice over så kryper kameran sakta men säkert fram till honom: JOHAN (V.O) En gång hade jag en hund. BILD på Johans hund JOHAN (V.O) Han dog, tyvärr. BILD på Johans hund, död 2. Int. Lokal - Dag Kameran rullar sakta fram in till Johan medan vi hör honom genom voice over: JOHAN V.O Det finns inte mycket att berätta om mitt liv, egentligen. (paus) En gång hade jag en hund. KLIPP TILL: En ung Johan leker med sin hund. Samtidigt som vi hör hans voice over så ser vi resten av hans berättelse utspela sig. Samma mönster upprepas varje gång vi klipper till en ny händelse. JOHAN V.O (cont'd) Han hette Teddy. Jag fick Teddy av pappa på min tolfte födelsedag. Jag älskade honom med hela mitt hjärta. Men när jag fyllde 13 år så dog han. Men blev inte ledsen. KLIPP TILLBAKA TILL LOKAL: kameran är nu ca 20 meter framför JOHAN. JOHAN V.O (cont'd) Pappa trodde däremot att jag var ledsen men vågade inte visa det för honom. Så han köpte en katt för att trösta mig. KLIPP TILL: En ung Johan smeker en svart katt. JOHAN V.O (cont'd) Hon hette Gullan. Hon brukade ofta klösa mig och morra åt mig. Jag tror hon aldrig älskade mig. Jag älskade aldrig henne, i alla fall. Så en dag tog jag en kökskniv och dödade henne. KLIPP TILLBAKA TILL LOKAL: kameran är nu ca 10 meter framför JOHAN JOHAN V.O (cont'd) Sen dess har jag aldrig haft ett husdjur Det tredje alternativen såg jag i ett manus nyligen (Your Bridesmaid Is A Bitch), och är förmodligen det enklaste. Helt enkelt bara beskriv kameraåkningen och skriv att vi ser scener av det din karaktär pratar om, och bara skriv ner voice overn: He walks away. Then suddenly returns, and goes for it. NOAH (CONT’D) Fuck you for stealing nine fucking years of my life! If those really were the best years of my life then I’m going to fucking murder you in the afterlife! But thankfully, you’ll probably be going to hell. And fuck you for thinking Train has great lyrics. And fuck you for thinking Crash was a good movie. I wish you’d go Sandra Bullock yourself down a flight of stairs. (We SEE scenes illustrating everything Noah attacks from here on out.) NOAH (CONT’D) Fuck your fucking hair and the way you chew on it when you’re thinking really hard. Fuck you for working at a special needs pre-school and for how fucking hard it is for anyone alive to understand how I could hate you since you’re career makes you a fucking saint. Fuck you for the five million, four hundred seventy six thousand and twenty three kisses I fucking wasted on you! You know what would have been a better use of my time and lips? EVERYTHING. jag antar att i slutändan så är det en smaksak. Om du inte är bekymmrad över specifika detaljer som hur dessa flashback-scener ska se ut eller exakt när de ska visas o.s.v så hade jag nog personligen rekommenderat no.3 Sen kan det bero på om du kanske vill "fuska" lite och vill höja sidantalet eller sänka det. Kör efter något som passar dig bäst. Hoppas det var till någon nytta.

För flera veckor sedan lade Julie Gray ( Fearless writing for the passionate screenwriter. ) upp en kortfilms manustävling på Circalit: Circalit - WRITE A SHORT SCRIPT Reglerna var att det skulle vara max 10 sidor långt, och ha inkorpererat orden "falcon" "water melon" och "ripped" i manuset på valfritt sätt. Jag skrev ihop något som jag faktiskt blev nöjd med och la upp det och hoppades på det bästa. Förväntade mig aldrig att jag skulle vinna, vågade inte ens läsa de andra bidragen så att jag inte skulle inse hur dåligt mitt eget manus egentligen var. Det enda jag ville veta var om jag "hade det i mig", så att säga. Gick med i Creative Screenwritings kortfilms/scen tävling och fick bra och positiv kritik, men kom tyvärr inte vidare. men jag tänkte att om jag får liknande kritik här, så borde jag åtminstone vara på rätt spår, eller hur? Men det visade sig... att jag VANN skiten!! :) Så för er som är intresserade kan ni läsa manuset online här: On The Bridge Of Khazad-Dûm (Or How A Crazy Old Coot Nearly Ruined My Day) Logline och synopsis (inte alls stolt över hur jag skrev ihop det när jag la upp manuset, men gjort är gjort): Logline A man with a massive craving for alcohol, and a mission to deliver a package in a remote desert town finds himself smack dab in a bizarre fantasy fair. Synopsis A man with a mission to deliver a package, and a great thirst for booze, crosses path with a bizarre figure dressed up as Gandalf in a crazy town which is celebrating a huge fantasy fair in the American desert. After failing to answer Gandalf’s riddle, our hero tries to muscle through him to enter a bar only to get utterly physically humiliated by him. After fruitless attempts of trying to get alcohol, he decides to just get on with his mission and be done with this town. Only the delivery adress happens to be the same bar that he was denied passage into… How is he going to get through Gandalf? 10 pages Tack på förhand för kommentarer/kritik! On The Bridge Of Khazad-Dûm (Or How A Crazy old Coot Nearly Ruined My Day).pdf