Mr A

Jag gillar verkligen denna idén. Jag kan säga att jag absolut fick känslan av att han var alldaglig, tycker det framgår rätt så bra redan, kan framgå kanske lite bättre. Vad du än gör så var inte övertydlig. Säg aldrig rakt ut att han är alldaglig. Jag menar verkligen aldrig. Få fram poängen genom handling, reaktion, ordval, miljö.... men aldrig någonsin vill jag en se ordet "alldaglig" eller synonymen "vanlig" ens dyka upp i dit manus. Tror detta utdraget från denna intervju kan lärorik för dig just nu: ScriptShadow: F. Scott Frazier (The Numbers Station) Interview

Håller nästintill med till 100 här (jag tyckte inte incidenten med gubben förstörde realismen) Jag tyckte du fick fram jättemycket information på ett väldigt minimalistiskt sätt, vilket är svårt, så det ska du ha props för. Dina svaga punkter är ren formalia: Jag tänker inte vara snäll här: du har förfärlig grammatik och begår många störiga stavfel. Du kanske har en bra ursäkt till det, men det är sak samma: be en vän korrekturläsa ditt manus. Som redan nämnts så är det lite jobbigt, och onödigt, att du slutar så många meningar med ett utropstecken. Sist men inte minst tycker jag du borde snygga upp dina scenhuvuden De enda anmärkningarna jag har om själva handlingen är att jag tycker du borde som redan nämnts beskriva miljön lite mer (jag fick dock för mig att detta utspelades på någon ödelägsen liten förort), beskriv postombudet bara lite mer (var inte säker på om han var civilklädd eller i uniform), och diverse andra saker som likeavirgin redan nämnt, som roboten t.ex. Sen undrar jag varför gubben dog? Var han redan sjuk, eller? Men annars tyckte jag det var ett riktigt kul manus, otroligt visuellt. Bra jobbat! Se bara till att snygga till det :)

Men de ska kunna se skillnaden, alltså? Då låter det mer som ett jobb för regissören att bestämma hur han ska förmedla det visuellt. Om du har något specifikt du vill förmedla som drömscenerna präglas av kan du skriva in det i en paragraf i början på första drömscenen och sedan bara låta det vara, exempelvis: "Det är mörkt och rökigt i rummet. Denna dimmiga atmosfär präglar drömscenerna även hädanefter". Så slipper du konstant upprepa dig för varje gång du byter till en drömscen.

Beror på. Är det meningen att publiken ska direkt kunna särskilja mellan fantasiscenerna och verklighetsscenerna? I så fall borde det helt enkelt räcka med en extra parentes vid scenhuvudet (ex: Int. Mitt Rum -Natt (Dröm), Ext. Skolan - Dag (Verklighet) ) Om det är meningen att publiken inte ska kunna särskilja så undrar jag med hur man gör, faktiskt.

Håller med. Känns pretentiöst, bara. Men din idé är bra! Kör på den.

Tackar!! Jag tänkte mig mer att de skulle ha varit där minst några timmar innan handlingen börjar. Dem här två ser jag som lite "tuffare" än vanligt folk, därav inte den omedelbara paniken. Eller om den nu har funnits så är dem redan förbi det stadiet. Sen ville jag försöka förmedla en mer sorts ton som var mer stillsam och isolerad, nästan "tragi-seren", istället för en mer hetsig och panikartad ton ala Panic Room. Håller med absolut, bra förslag där.

Tack!! Just denna hittade jag genom tidningen Creative Screenwriting. Prenumerera på den (rätt så billigt, kostar bara ca 300kr för 6 nr, och det är inklusive frakt), för där tipsar dem om väldigt många resurs-sidor och tävlingar o.s.v. Har inte läst tidningen på ett helt halvår nu, vilket är otroligt skamlöst, men ska beställa den igen strax efter nyår.

Tack!! Det jag ursprungligen ville var att Robert's insikt om att hans fru är svartsjuk skulle komma långt efteråt. Innan dess ville jag ursprungligen ha en hantlangare som går in, rotar i deras väskor och pratar i något språk som paret inte kan. Medan Robert försöker resonera med honom så sitter Catherine och förolämpar honom (något i stil med "han pratar ju uppenbarligen inte engelska! vad är det du inte förstår!?") och det är DET som skulle vara droppen för Robert och det är där jag ursprungligen ville att han skulle börja käfta tillbaka. Skrockandes går hantlangaren och hämtar Simon. Under tiden skulle biten med svartsjukan komma in. Jag ska vara helt ärlig, anledningen till att jag just valde "Afrika" var för att jag skulle kunna vädja till 'ignorans' och stereotyper. Alla får sig en rätt klar bild, tänkte jag, om jag beskriver det så generellt som möjligt. Men du har rätt, det kan egentligen utspela sig var som helst. Istället för safari hade de kunnat åka på en skidsemester uppe i Åre, bergsklättring i Ryssland, etc. Och ja...jag antar att du har en poäng med lampan, men ingen har kommenterat detta faktum hittils, så jag tror att jag kan nog komma undan med det :p Mmm, jag förstår vad du menar. Vet inte riktigt hur det hade sett ut, dock.

I ditt fall så bör det vara som det är i stycket jag har citerat ovanför. Sen behöver du inga parenteser för Kajsas resterande rader efter den första

Återigen: vad är det du vill säga? Verkar ju snarare så att gamla gubben Aristoteles håller med i vad jag säger. Inte förren V/VI, ja. Men ändå köpte publiken IV... 30 år senare, ja... Som vi aldrig får reda på. Ändå så köper vi det. "Brister" har inget med att göra om ett manus är high-concept eller inte. X-Men: First Class är en enda stor brist. Fortfarande en high-koncept film. Vad skulle det annars vara, liksom?

Genre: Drama Synopsis: Om ett kidnappat par på semester i Afrika vars äktenskapsproblem nu kommer till ytan medan de väntar på att deras kidnappare ska börja ställa sina krav. Ett "kortfilmsmanus" jag skrev till en tävling (första manustävlingen jag någonsin var med i, förövrigt) . Tävlingen gick ut på att man skulle skriva en scen på max 5 sidor under en helg där man blev tilldelad en premiss för scenen. Premissen för den första rundan var något i stil med "din protagonist har hållt något inuti sig själv för en annan karaktär som nu kommer ut". Så detta manus skrev jag långt innan mitt förra som jag lade upp innan (Désirée: därav parentesdirektiven och understrykningarna ;) ). Otroligt Blood Diamond inspirerat (kom på mig själv efteråt). Lite väl raskt, dessutom. Ville egentligen att konversationen mellan paren skulle hålla på längre, och att det skulle komma in en hantlangare innan "Simon" kommer in. O just ja, upprepningen i slutet "och de väntar..." är totalt snott från slutat av Social Network manuset. Överlag tycker jag dock att det är fortfarande ett rätt så okej manus ändå. Kom inte vidare, men fick höga poäng (90/100) och bra kritik. Vad tycker ni? 32395.Ammar.AlSubahi.pdf

Jag är sämst på att bedöma manus efter bara en synopsis. Men visst, jag kan se en high-concept komedi. men vad är grejen med att dem är vegetarianer, egentligen?

Kort sagt: jag är bara förundrad över att du vill ha mer av ett sånt här manus som jag personligen tycker är bra som det är.

Jag förstår inte riktigt vad det är du vill säga? Det du frågar om är ju just karaktärens inre. Absolut inget konstigt att fråga någon sånt. Jag tycker bara det framhävs i manuset just genom Mentor - Lärjunge dynamiken. Skillnaden är att jag köper det och nöjer mig där medan du inte gör det. Varför är Darth Vader ond? Varför är Caligula i Hets som han är? Varför är Biff i Tillbaka Till Framtiden en översittare? Det sägs aldrig, men vi köper det ändå. Så länge en antagonist kan sättas i kontrast till vår hjälte och vi förstår dynamiken mellan dem så känns det som om extra förklaring blir just bara överflödigt. Mystiken är ofta en stark nog motivator, tycker jag. Speciellt vid mera high-concept manus som detta.

Jag förstår inte riktigt kritiken som riktas mot karaktärernas motivation här och realismen i manuset (ursprungliga betydelsen av ordet). Jag personligen fick uppfattningen om att antagonisten helt enkelt bara vara en...ja, bad guy. Han lider av någon form av storhetsvansinne och vill bevisa sig själv överlägsen sin lärare. Klassisk antagonistisk mentor - lärjunge dynamik. Går tillbaka till grekisk mytologi; fadermord/patricide. Inget Hamlet eller Tony Soprano djup, men funkar bra för ett sådant situationsdrivet/high-concept manus som detta.

Håller med till 100 på allt. Jag tycker att det är okej med en liten "vi ser"-formulering då och då, men just här var det för många sådana efter varandra. Grejen är att du lätt kan bara stryka bort "vi ser" och behålla exakt samma essens: "Vi ser hästen stå en bit in i skogen" = "Hästen står en bit in i skogen" "Vi ser pojken och mannen som ligger orörliga i en snödriva" = "Pojken och mannen ligger orörliga i en snödriva" "Vi ser hur mannen har trillat i diket" = "Mannen har trillat i diket" Etc.

Tycker det är helt okej, absolut en bra början/start att utveckla sin logline från, åtminstone. Sen är jag ganska säker på att det inte är något sorts "industrikrav" på att en logline måste vara enbart en mening. Kan svära på att jag har sett logglines som är snäppet längre, typ två meningar. Ju kortare och mer koncis en logline är desto större tecken är det för producenter att ditt manus är high-concept (lätt att ta till sig, lätt att sälja). Just i ditt fall så skulle jag starkt avråda dig från att skriva manuset FÖR "high-concept'igt". Till din logline skulle jag nog rekommendera att du lade till en avslutande mening i en form av en öppen fråga som behandlar själva konflikten eller temat i filmen, alltså exempelvis: "Svensk man förälskar sig i ung vitryska på rymmen och slits mellan kärleken till henne och helvetet som är hennes bakgrund. Kan kärleken verkligen förlåta allt?" "Svensk man förälskar sig i ung vitryska på rymmen och slits mellan kärleken till henne och helvetet som är hennes bakgrund. Kan ett förhållande förankrat i svek och oärlighet hålla?" "Svensk man förälskar sig i ung vitryska på rymmen och slits mellan kärleken till henne och helvetet som är hennes bakgrund. Hur långt är man villig att kämpa för kärleken?" Kanske inte de bästa exemplen...men, ja, du fattar poängen. Jag är absolut ingen logline expert så om någon inte håller med så säg gärna till.

Låter som Starke Man, fast med präster, och inte alls roligt. Inget jag personligen skulle vilja se. Jag tror din idé behöver mer fokus: utgå ifrån EN huvudkaraktär, varifrån vi som publik/läsare får följa hans/hennes värld genom hans/hennes ögon.

Tror absolut det hade funkat, faktiskt. Men hade nog varit viktigt att lägga in en sido-handling för att inte göra det för monotont. Jag tänker mig något i stil med en sido-handling som utspelar sig i det förflutna där vi får reda på hur de träffades, eller något i den stilen.

Ca en halv sida är vad jag har sett på de flesta mini-kits. Här är den officiella synopsisen för Moon: It is the near future. Astronaut Sam Bell is living on the far side of the moon, completing a three-year contract with Lunar Industries to mine Earth’s primary source of energy, Helium-3. It is a lonely job, made harder by a broken satellite that allows no live communications home. Taped messages are all Sam can send and receive. Thankfully, his time on the moon is nearly over, and Sam will be reunited with his wife, Tess, and their three-year-old daughter, Eve, in only a few short weeks. Finally, he will leave the isolation of “Sarang,” the moon base that has been his home for so long, and he will finally have someone to talk to beyond “Gerty,” the base’s well-intentioned, but rather uncomplicated computer. Suddenly, Sam’s health starts to deteriorate. Painful headaches, hallucinations and a lack of focus lead to an almost fatal accident on a routine drive on the moon in a lunar rover. While recuperating back at the base (with no memory of how he got there), Sam meets a younger, angrier version of himself, who claims to be there to fulfill the same three year contract Sam started all those years ago. Confined with what appears to be a clone of his earlier self, and with a “support crew” on its way to help put the base back into productive order, Sam is fighting the clock to discover what’s going on and where he fits into company plans.

För det första så är det bäst att du byter titel, då det redan finns en film som heter Försvunnen: För det andra så är det en TOK för lång synopsis. Själva idén är jag lite osäker på, men det är definitivt en annorlunda berättelse.

Snygg film. Ni ska vara stolta över det ni har åstadkommit.

Först och främst: Fan va kul att ni blev kontaktade till att göra en film! Grattis! Det kan ni ha med i CVet som ert första beställningsjobb. Och nu till era frågor...: Lite drama-specifika tips: 1. Ta inte i för hårt med själva drama-biten så att filmen inte blir överdramatisk eller för deprimerande. Ett bra tips är att ibland balansera ut tunga emotionella scener med lite mer lättsammare scener, så att publiken kan "pusta ut" lite, rent emotionellt. Tänk er själva: skulle ni själva vilja se en film där varje scen är bara ångest efter ångest? Tror jag inte. Ta en paus från ångesten då och då. 2. Folk pratar sällan klarspråk. Lägg in lite undertext i dialogerna. För att citera wikipedia (http://sv.wikipedia.org/wiki/Undertext): Undertext är vad som kan läsas mellan raderna. I vanligt umgänge med människor säger man inte alltid direkt rakt ut allt vad man menar. Ibland säger man vad mottagaren vill höra, ibland lindar man in sin åsikt i andra ord. Detta kan givetvis leda till missförstånd. När man skriver dialog för film eller teater är undertexten viktig. Dels låter inte dialogen naturlig om alla går runt och säger exakt vad de menar, dels blir resultatet intressantare för åskådaren. Skådespelarens jobb är att även få fram undertexten så att åskådaren förstår att till exempel personen som pratar om sin kärlek till havet i själva verket vill ha sex. Görs undertexten bra, tänker inte en åskådaren på att undertexten finns där. Kanske inte bästa utläggningen för begreppet, men den funkar. Någon mer kunnig får ge ett bättre svar...men tänk på försöka få publiken att identifiera med vad som händer. Detta kan du uppnå genom att göra situationen äkta och relaterbar, t.ex. Sen kan förutom musik förstärka den givna känslan du vill få ut i scenen genom dekor, klippning, färger, inramning/foto, och så vidare. Hoppas detta har varit till hjälp, och lycka till!

Du har här underlaget till ett ganska starkt manus: Du har ett klart mål, (få Leo till sjukhuset). En bra yttre konflikt (Julius kan inte köra), och en stark inre konflikt (Julius skyller sin familjesituation på Leo). Men allt detta kan förstärkas så oerhört mer, speciellt konflikten mellan Leo och Julius. Som Désirée nämner så går du väldigt ytligt in på den bakomliggande orsaken till varför Julius är så arg på Leo. Och jag ska meddela dig om att faktumet att de är bara halvbröder framgår inte alls i manuset. Jag läste bara din karaktärsbeskrivning efter jag läst manuset, och det var endast så jag förstod att dom var halvbröder. Utveckla familjedynamiken, vilket du kan koppla vidare till nästa punkt: Vad riskerar Julius att råka ut för eller förlora om han blir påkommen? Kanske här kan du lägga in att Julius faktiskt snott Leos pappas bil innan och har kört med den (familjeproblem!), och att om han blir påkommen en gång till så kommer hans mamma inte betala hans körkort. Du har en jättebra berättelse här, om man utgår från karaktärsbeskrivningen i början. Men verkställandet av denna berättelsen (själva manuset) lever inte upp till förväntningarna. Du kan lätt utveckla manuset mer. Skriva till lite mer, och fixa de logiska luckorna, som Désirée nämner, i handlingen. Lycka till!

Jag tolkade det snarare som att Leo såg det som ett yppert tillfälle för att äntligen få köra. Snarare en opportunist än otålig.