Tillägg: Som jag förstår är texten för lång för att vara en synopsis, men jag skulle uppskatta lite åsikter kring själva idén. All kritik uppskattas :) Jag har även bytt titel.
Hej Alla Sköna! Nu gör jag min första post här på Voodoofilm och hoppas på mycket feedback. HIT ME ;)
/ Elizta
Syfte: Att väcka hoppet hos människorna. Jag vill visa att man trots svåra motgångar kan ta sig upp och ge livet en ärlig chans.
Budskap: Det löser sig alltid
Den identitetssökande och något medfarna unga kvinnan Mishas tillvaro vänds upp och ner då hon handlöst förälskar sig i den karismatiska sångerskan London. En färgstark ung kvinna med affro och piercingar. Misha är inte bara obekant med att känna passionerad kärlek, att det dessutom är inför en annan tjej gör det hela mycket omtumlande. Livet har fått en ny färg, och Misha kommer aldrig att bli
densamma.
Misha lever tillsammans med Ray en före detta alkoholist som tog Misha under sina vingar under hennes tidiga tonår. Hennes gravt alkoholiserade mamma klarade inte längre av att ta hand om varken Misha eller sig själv. Den trygghet som Misha hittar hos Ray övergår efter några år till en kärleksrelation, trots att Misha egentligen aldrig behövt något annat än en förälder.
Under en längre tid träffar Misha London i smyg, hon är mycket förvirrad över sina stora känslor. Inte heller berättar hon för London om sitt förhållande med Ray utan säger att hon bor hemma hos en snäll man, en gammal vän till hennes mamma.
Hon är så rädd för att London skall se igenom henne och lämna henne om hon får reda på sanningen. Hon vill inte att London skall få veta att hon har en sådan relation med en man som dessutom nästan skulle kunna vara hennes pappa. Hon börjar känna skuld till dem båda men också börjar hon att sakta finna sig själv. Dock inte till den graden att hon kan vara sann mot sin omvärld. Hon vågar inte än.
Samtidigt har Ray börjat söka efter sin dotter som han aldrig har träffat, han berättar att hon idag bara några år yngre än Misha. Det var efter en kort romans, när en ung och förförisk Ray varit ute och rest i världen som han fick ett brev ifrån en utav de kvinnor han erövrat. I brevet meddelade hon att hon väntade hans barn. Sen hörde han inget mer, och det var då Rays missbruk tog över. Nu vill han få ro, han vill hitta den förlorade dottern och fylla sitt tomrum. Efter en tids letande får han veta att hon antagligen finns i samma stad. Ray är en krigare, och även han precis som London är en mycket karismatisk och stor människa. Tidigt varje morgon och sent varje kväll ligger han på sin spikmatta och som han säger - driver ut dem onda demonerna. Misha känner en djupt rotad kärlek för denna man. Samtidigt har hon levt så länge i en lögn både mot sig själv och mot Ray, att hon inte längre klarar av att vara honom nära.
Misha börjar leva genom London, som bara bor några kvarter bort ifrån henne och Ray. Hon går på alla hennes spelningar och beger sig hem till London varje gång hon får chansen. London är spännande, och hon sjunger ofta för Misha. Hon är annorlunda än alla andra människor som Misha har träffat. Misha kan vara sig själv, plötsligt så finns hon. Misha känner igen sig i många utav Londons texter och dem har båda växt upp helt utan fäder. Till skillnad ifrån Misha, vars pappa tog livet av sig innan hon föddes så har London en romantiserad bild utav sin pappa. Han bor någonstans i England och skriver böcker. Hon berättar om att hon fått sitt namn då hennes mamma mötte honom i London.
Mishas mamma som är alkoholist håller till med ett par andra spritmissbrukare i en liten park som Misha passerar varje gång hon ska hem till London. Hon brukar stanna till och gömma sig lite bakom ett träd för att iaktta sin mamma. Men hon klarar inte av att gå fram, det gör för ont. Hennes mor skrattar högt och gällt och är mycket härjad utav alkoholen och livet. Hon brukar ses tillsammans med en man som liknar fiskargubben med pipan ifrån målningen som dem hade hemma på köksväggen när Misha var liten. Hon minns hur hon ofta som liten kunde sitta i timmar och bara titta på detta mycket förtröstansfulla ansikte. Hon brukade önska att det var hennes pappa som snart skulle komma och rädda henne. Det är tryggt att hennes mamma har denna man i sitt liv tycker Misha.
Misha slungas emellan att vara förälskad och att känna djup skuld till sin överbeskyddare och pojkvän Ray som i sin tur ger Misha det rum hon behöver för att hitta sig själv. Han är nästan tjugo år äldre och läser av hennes flyktighet som ett tecken på att hon behöver känna sig fri och upptäcka livet även på egen hand. Med London känner sig Misha vacker för första gången i sitt liv. Hon hoppas på att Ray skall tappa känslor så att dem bara kan vara goda vänner. Misha uppfattar Rays storhet som ett tecken på att han börjar svalna. Men vad hon inte förstår är att hon trasslar sig djupare och djupare in för varje dag som går. London som i sin tur ser Misha som sin flickvän, börjar ifrågasätta om det inte vore bättre om Misha flyttade in hos henne. Hon undrar varför Misha inte alltid kan sova över, London börjar bli orolig.
En dag då Misha kommer hem ifrån sitt jobb nere i videobutiken så hittar hon Ray gråtandes vid köksbordet. Han ställer sig upp och ropar upphetsat ut att han funnit sin dotter. Han berättar att hon bor här i samma stad. Nu kan dem äntligen bli som en liten familj. Misha blir glad för Rays skull men förstår att han har andra tankar om framtiden än vad hon själv har. Men kan den förlorade dottern vara en väg ut? Nu blir inte Ray ensam om hon lämnar honom. Han berättar att han har kontaktat sin dotter och att dem skall ses i veckan. Misha börjar drömma sig bort, snart skall världen få veta vem hon är. Nu dröjer det inte länge innan hon bara kan vara med London, inga mer lögner. På riktigt.
Samma kväll berättar London om att hon sökt efter sin pappa en längre tid, men hon har inte velat berätta det för att hon inte trott hon skulle finna honom. Hon berättar att han skall komma snart och hälsa på. London vill att Misha skall följa med den dagen hennes far kommer, men Misha vågar inte och säger nej. Det är något som inte riktigt känns bra. London förstår inte varför och blir besviken. Misha anar oråd, tänk om Ray skulle vara Londons pappa? Men hon lugnar sig och konstaterar att Ray är ju faktiskt vit och London mörk.
Dagen kommer då Ray beger sig iväg för att träffa sin dotter. Misha får inte tag på London och bestämmer sig för att följa efter Ray och spionera. Hon måste få veta, men hon vågar inte fråga. Hon vill inte heller förstöra för Ray eller London, om det nu är så att det hon befarar allra mest stämmer. Hon följer efter Ray en bit bakom nästan hela vägen fram till det café där dem skall mötas. Ray går in för att se om hans dotter har kommit. Misha ser hur Ray går fram till en tjej som sitter med ansiktet vänt bort från Misha. Snälla ber hon, snälla låt det vara hans dotter. Hon är blond och inget alls som London. Ray lyser upp, den unga tjejen ställer sig upp. Misha sträcker på sig, hon står nästan på tårna av lycka. Ray ler inte längre, och hon ser hur han ber om ursäkt och brister ut i skratt med den unga tjejen som precis nästan räddat livet på Misha. Ray står nu bara mitt inne i caféet, han plockar upp sin mobil. Plötsligt ser Misha något i periferin, och hon blickar upp mot gatan. Där i solen kommer hon, London. Som i slowmotion. Misha kan inte andas, hon kan inte tro att det är sant. Kan det vara ett bisarrt sammanträffande? Hon vill bara springa fram och krama henne, och hitta på en lögn så att hon får känna sig levande med London igen. Hon gör det. Misha springer och möter henne. Hon kastar sig om Londons hals. London skrattar och kramar Misha kärleksfullt. Tiden stannar för ett litet ögonblick. Men tystnaden bryts snabbt av en genomträngande ringsignal. Någon försöker att nå London. Misha håller ett krampaktigt tag om London, allt hårdare ju fler signaler som går. Med tårarna rinnande längs sina kinder tittar Misha upp på London och säger - Jag älskar dig. Hon förstår att det är Ray som är Londons pappa. Misha vänder om och går sin väg.
Misha vandrar genom staden. Hon gråter hysteriskt. Men hon lever. Ett litet frö av hopp har planterats i Mishas hjärta. Plötsligt stannar hon upp som om hon glömt något, för att sedan vika av in på vägen som leder mot den park där hennes mamma brukar hålla till. Och mycket riktigt där sitter hon med sin "fiskargubbe". Misha gömmer sig inte bakom trädet idag, hon fortsätter fram. Mamman tittar förvånat upp och bara gapar. ”- Min Michelle", viskar hon . Misha tittar hoppfullt på sin mor.
