gorse

Hur det är med kamerabatterier vet jag inte, men till datorer räknar man med två års livslängd på uppladdningsbara batterier. Sen kasseras de och man köper nya. Piratbatterier har antagligen kortare livslängd än så. Köper man märkesbatterier håller de längre. Köper man piratbatterier så håller de kortare. Men att man skadar kameran är nog ett påhitt av säljaren. Edit: Min gamla sony digitalkamera med disketter hade batterier för ca 800 spänn. Jag köpte original och de höll ungefär 2 år. Samma piratbatteri höll drygt hälften men kostade däremot ungefär hälften.

Att man aldrig blir klar hade jag länge misstänkt, men att man hela tiden lägger ribban allt högre hade jag aldrig gissat i förväg. Klippet var från början tänkt till min påhittade dokumenär om ingången till jordens inre, belägen i Åtvidaberg. Det blev inte riktigt så bra jag hade tänkt mig så det hamnade i papperskorgen. Originalet skall vara såhär, dem första sekunden. http://www.livingtv.co.uk/mosthaunted/video.php En parodi som är kanske lite tydligare är

Jag tror det är ett genialt drag med dvd-kameror. För normalkonsumenten. Jag har lessnat på att hjälpa folk som bara vill trolla kamerans band till en skiva. Lika bra att det hamnar på skiva direkt. Att importera med moviemaker och bränna på en skiva är alltför stort hinder i vägen för de flesta.

Nuförtiden går det inte, då man inte längre kan köpa smällare men jag kommer ihåg när man som grabb la en liten smällare i pipan på knallpulverspistolerna. Det small högre än knallpulver med rök och hela videvippen. Annars var ju ollonpistoler rätt läckra. Small som tusan och om farsan borrade upp pipan kom det ju en bra flamma ut ur pipan, med tillhörande rökpuff. Men nu finns det restriktioner hur högt leksaker får smälla. För 30 år sen var reglerna lite mer liberala. En mer seriös fundering: Jag hade korkpistoler som grabb. Om man lade potatismjöl i pipan innan man satte på korken small det med rök värre än en piratpistol. Såg djädrigt ballt ut. Man nästan försvann bakom rökpuffen.

Jo, jag har renoverat fönster hela helgen. Undrar om jag någonsin kommer bli klar med vårt hus? Att bo granne med en snickare är guld värt. Bara att fråga dumma saker, och låna riktiga verktyg kan förändra ett amatörjobb till riktigt proffsjobb i världsklass. Och jag måste hålla med om att man måste prova sig fram. Det är ingen tvekan om det. Nått jag tycker verka funka rätt skapligt för mig är att försöka härma nått jag ser och tycker om. http://www.ida.liu.se/~gse/slask/test3.wmv hamnade slutligen i papperskorgen härmade från most haunted.

Jag har aldrig funderat över hur mitt nick uttalas. Jag hade så dålig fantasi när jag skapade mitt första nick på internet (sådär runt 1991 eller så) så jag tog de tre första bokstäverna ur mitt förnamn och de två första ur mitt efternamn, så jag hade en chans att komma ihåg det. Det var exakt samma som mitt allra första inloggningsnamn på en dator över huvudtaget, på nån mysko DEC eller PDP11. Jag kommer inte riktigt ihåg. Men mitt egentliga inloggningsnamn var bara tre bokstäver, men allteftersom åren gick tog trebokstavsnamnen slut. Jag har fortfarande samma epostadress (med tre bokstäver) sen hösten 1988. Jag tror mitt nick uttalas "gårse" eller möjligen "gårs" beronde på vem som uttalar.

Jag vet inte vad jag skall tro. I ena ögonblicket är vetskap om hur man tillverkar en berättelse ingenting att ha enligt många. I andra ögonblicket arbetar man hysteriskt för att uppnå filmlook. Jag är förvirrad. Att internet översvämmas med skit som är nära nog helt otittbart gör inte läget bättre. De få pärlor som dyker upp är ju faktiskt tillverkade med vetskap hur man gör film och/eller med resurser men tyvärr försvinner i smörjan. Allteftersom jag läser om film, destå mer inser jag hur viktigt det är att göra rätt och avvikelser är ett medvetet stilbrott för att förstärka det man vill visa. Att göra allt totalt fel och utan att ens veta om det, och kalla det för en stil är inget annat än både fult och ignorant. Den enda som jag tycker faktiskt lyckats göra något som jag tycker är nyskapande för film är Lars von Trier. Om det är bra eller inte hör inte hit, men helt klart annolunda och mycket medvetet. Som avslutning, utbildning är för det mesta bra och man kan skaffa sig utbildning på många olika sätt. Att gå i skola tycker jag är ganska effektivt, men att läsa böcker funkar utmärkt också. Att prova sig fram ger säkert också resultat men jag tycker det är onödigt att prova alla fel som andra redan gjort. När jag skall måla en bräda brukar det blir bra om jag läser brochyren jag fick i färgaffären och göra som de står. Men när man gör film, så verkar det gå bra att ignorera erfarenhet som redan finns. -"Jag struntar i grundfärgen, den målar jag efteråt" och "Det är inga problem att måla när det regnar". Jag tror att de unga filmare här på forumet som listat ut att faktiskt titta i den litteratur som finns, det är den som är morgondagens filmare. Det har inget med mainstream att göra utan att göra film som går att titta på. På tal om det, nån som gått på konstutställning och tittat på videokonst? Tyckte ni om det?

Nej, jag kan skvallra att det heter "Yodeling" på engelska om du vill söka de ljudbanker man kan hitta om söker här på forumet.

Alla scheman jag sett hittills är på engelska. Sen är frågan om man kan göra schema efter vokalerna? Skall det inte vara efter ljuden?

Det är en grej jag inte riktigt fattar; Utbildning behöver väl för tusan inte betyda 6 terminer i skola, 8-16.30 fem dagar i veckan? Att läsa böcker på fritiden när man själv har tid har i alla tider kallats självstudier, och är enligt min mening utbildning det med. Kanske är sådana studier inte lika målinriktigade, men jag är helt övertygad om det fungerar minst lika bra. Förr kunde man ofta läsa i tidningens familjesidor om nån 40-50-60-årings presentation inför en födelsedag att denne var självlärd i sin profesion. Varför går inte det i dag?

Jag har en riktigt tråkig hypotes om hur det är att dö. Tyvärr kan jag inte göra annat än att illustrera hypotesen och ni har redan nämnt hur det är innan man föds, fast tvärtom. Ärligt talat, är det någon som kommer ihåg själva ögonblicket när ni somnade igår kväll? Så tror jag det är, fast man aldrig vaknar igen. Särskillt om man inte kommer ihåg några drömmar under natten. Nån som fått ett brännbollsträ i skallen så man tuppar av? Det bara försvinner. Så tror jag det är, fast man aldrig vaknar igen. Med andra ord, i det där "ingenting" är att vara död. Helt utan medvetenhet.

I facklitteraturen brukar det stå "kris" men det behöver inte betyda att det är en traumatisk katastrof. Kris betyder tydligen också utveckling på nått språk. Kanske drömmer jag.

Hm, jag skulle tro att din rädsla kommer att gå över av sig själv när du finner din plats i livet. Du har nog en "bli-vuxen-kris" och såna olika kriser drabbar oss alla förr eller senare i livet, lite beroende på vilket stadium i livet man befinner sig i. Det konstiga är att det är mest bara 40-årskriser man läser om i aftonbladet, men vi dras med diverse olika faser i livet och en del av dem kan upplevas rätt jobbigt. Det finns böcker i ämnet "kriser i livet" och finns på biblan. De behandlar allt från traumat att lära sig sitta på pottan till ålderskomplex att känna att man inte längre presterar lika bra som när man var ung. Dessa böcker är inte bara riktigt bra utan rent av riktigt underhållande. Rena läroböckerna även för karaktärsbeskrivingar i filmmanus.

Är det inte reklam finns det inte lagligt tvång på tillstånd. Det enda man kan riskera är förtal om man blåljuger ofördelaktigt om personen, men det kan man göra i text likaså. Men att bara hamna i teve är inte förtal.

Vad var det han sa, Karl-Oskars yngre bror? "Döden kan inte komma åt mig" och med det menade att han hade funnit sig i sitt öde. I och med det, var inte döden skrämmande längre och på så sätt kunde inte komma åt honom. Jag tror att man när man är ung så är slutet av livet så långt borta att det knappas är något bekymmer för ögonblicket. Skulle inte förvåna mig att det finns nått testorsteron eller hormon som till och med stöder vildhjärnepåhitt som att flyga fort, hoppa högt eller på andra sätt riskera liv och lem. Kanske är det rent av en bra imponansfaktor för den kvinliga grottmäniskan? Man är ju odödlig och inget kan stoppa en. Någonstans i mitten av livet upptäcker man att döden inte längre är så avlägset. Kanske rent av kan livet förkortas oavsikligt genom en vildhjärneaktivitet eller en olycka (eller fiende?). Man har ju mycket kvar att uträtta så det är bäst att vara lite mer försiktig i livet, särkillt om man har en avkomma att ta hand om. Om man lyckas bli ca dubbelt så gammal än första stycket i detta inlägg är man inte lika övertygad om sin odödlighet. Nu är det inte längre intressant att slå hastighetsrekort utan nu tar man det riktigt lugnt. En del drabbas av ålderspanik och vill lämna avtryck till eftervärlden som permanenta storverk. Till sist tycker man nog att man gjort sitt och nu är inte döden längre skrämmande. Därmed har jag en hyptes om att din rädsla för döden går över med tiden.

Netonnet? Min kostade 500 plus ett huvud. Jag tycker det är ett bra stativ, men jag köpte kanske lite för billigt huvud men hittills har det fungerat.

Nu är jag lycklig ägare av Tintin i piraternas våld och Tintin och Mysteriet med den blå apelsinen. Jag vann båda två för sammanlagt 40 spänn på tradera. Jag får hålla med Martin att Piraternas våld är grymt bra. Det är verkligen som att läsa seriealbumen. Och Tintin gör sig riktigt bra på franska och på något sätt gör sig karaktärerna mer rättvisa på detta för mig knepiga språk. Hadocks vokabulär brillierar. Synd att textremsan är lite tam med översättningen, men jag fattade ändå. Filmen har några år på nacken och vid nått enstaka tillfälle tyckte jag mig ana lite Pippi-långstrump-stil. Föresten, det har aldrig slagit mig in att tintin heter ju "Teng-teng"? Kanske av samma skäl jag fortfarande säger Man-drak-e och Lo-is Laa-ne? Nu när jag sovit på saken. Varför spelar man in Tintin i usa över huvud taget föresten? Det är väl inte en kotte som vet vem det är? Det kommer gå på två sätt. Filmfiasko utan dess like, eller så kommer amerikaner äntligen börja läsa europeiska serier. Eller ännu värre; Upphovsrätten till Tintin kommer på ett eller annat sätt att beslagtagas av Hollywood och om 10 år hävdar medelamerikanen att Tintin är amerikan uppfunnen av en amerikansk författare bosatt i california.

Jag har alltid funderat på var man skall spara sina filmer man filmar med HD-kamera. Hur byter man HD när den är full?

Jag har en annan idé. På titelsidan när premiere elements startar; Längst upp till höger står det "självstudier". Välj den. Samtidigt hoppar också premieres hjälpfunktioner igång. De är väldigt utförliga och indelade i steg för steg. Sen när du redigerar på egen hand kan du trolla fram hjälpen igen genom att välja hjälp ur menyerna till höger.

Jovars. Men man artikulerade i allmänhet bättre förr. Och i gämförelse med i dag, mycket mer styltigt. Eller högtidligt om man så vill. Motala rundradiomuseum kan jag rekomendera om man har vägarna förbi. Det var egentligen Lennart Hyland som införde familiärt småprat i radion, men även han låter ju som i givakt gämfört med i dag. I Sveriges radios arkiv finns mycket kul, bla är ju de inspelade klagomålen på den kvinnliga nyhetsuppläsaren nån gång 30-talet. http://www.sr.se/cgi-bin/Mall/amnessida.asp?programID=1602&grupp=2371 Nils. Vi närmare eftertanke var "häromåret" ganska många år sen. Den bekante var min förre chef.

Man pratade så på 30-talet. I övrigt misstänker jag att det fattas både lite bas och diskant. En bekant har en avlägsen släkting som flyttade till australien på 60-talet kom härom året till sverige på besök. Det var verkligen en upplevelse att höra svenska i verkligheten så som den talades på 50-60-talet. De hade inte ändrat sitt tal ett smack sen dess.

Nu tänkte jag ifs att man har en bred räls med tillhörande dolly, ett system, för ett behov (som tar lite längre tid att rigga upp). Och när man klarar sig med M-rälssystem, ett annat system, har man den i kappsäcken och flyttar runt den lätt som en plätt efter behov (som är lätt att rigga upp). Jag skrev nog lite otydligt. Blev det bättre?

Om man har en trave "normal" räls sen förut borde det vara ganska lätt att välja utrustning efter behov? När M-rälsen passar använder man den, och om man behöver rigga lite större räls gör man det? Har jag fattat det rätt? M-räls föresten. Det heter ju Märklins rälsskenor i katalogen :-)

Seriöst alltså. Jag har allvarligt funderat på att tälja till en kameraattrapp att lägga på axeln och skruva fast min semesterkamera på den. Idén fick jag när jag bar in bräder vid den eviga husrenoveringen. Vad jag hoppas uppnå med denna konstruktion är en stabilare kamera utan att att för den skull ha en stabilizerare. Jag hoppas få nått så som gamla videokameror funkade.

Hm, hm, hm. Sotaren provtryckte vår skorsten härom månaden. Eftersom jag har så stökigt i pannrummet glömde han kvar rökpatronen. Det stod en adress på den. Om jag kommer i håg i kväll skall jag se om jag har tompaketet kvar.