gorse

Det slog mig nu att jag bör förtydliga mig; När jag skrev att jag hellre läser böcker menade jag förståss att läsa böcker om hur man gör film och läroböcker i dramaturgi. Att jag läser läroböcker hellre än manuskript. Jag har redan listat ut att dramaturgi skiljer sig ganska mycket från skönlitteraturens disposition. Det är därför det är nästan stört omöjligt att göra en riktigt bra film av en bok (som följer boken). Varför då? Tja, en bok på 350 sidor tar åtminstone för mig minst en vecka att läsa om jag läser lite varje dag. En film är sällan längre än 120 minuter även om många undantag finns, och ca 120 minuter film brukar vara ca 120 sidor glest skrivna manussidor. Stryk bort 300 sidor ur boken, och skriv resterande 50 sidor utspritt på 120 sidor så är det svårt att behålla historian intakt.

[citat=jacobsteel]...först och främst trovärdighet...[/citat]Och trovärdigt blir det med rätt presentation. Fast så är det väl egentligen med alla grejor på film. Med risk att upprepa mig som en papegoja, så är det inte en tillfällighet man har en sorts mall för hur man bygger upp en historia på film sk dramaturgi. Fast det är kanske inte så skitenkelt att följa alla trixen för att göra en figur skitläskig. Jag har tänkt mycket i dessa banor eftersom mitt eviga dagdrömsprojekt handlar just om att göra en person SKIT-LÄSKIG. Jag inser alltmer att min figur kommer antagligen inte nå toppkurvan av läskighet föränn filmen är slut. Men då j*vlar....

hm, att ringa en firma och fråga om man kan hyra vapen påminner lite om när Hazzan ringde och beställde taxi och hade lite instruktioner till chaffören. Taxin skulle vänta utanför banken prick klockan 15.00 med motorn på. När kunden hoppar in med en tung säck skulle taxin skyndsamt köra därifrån... Skulle tro att om man skall skådespela med skjutvapen kan det vara bra att berätta det för polisen i förväg, så det inte blir några missförstånd. Polisen har bättre puffror nuförtiden som gör gätteont.

Oj, har du nån sida att kika på? Inte en aning.

Nu är det kanske inte aktuellt, men jag kan tala om att internet explorer klarar inte filöverföring på filer som är större än 4 Gbyte.

[citat=Lasse_laser]Jo, men det känns lite som om Sverige har fastnat i en genre.[/citat]Ja, om räknar fucking-åmål och dess kopior, och hundtrickar-filmerna såsom Zingo och allt vad de heter. Det är de genrer jag tycker är lite pinsamma inom svensk film.

[citat=WilmaP]Plus att det inte går att göra samma sorts filmer i Sverige som i många andra länder. På grund av vår historia och vårt samhälle.[/citat]Det var ett inskänkt uttalande. Varför inte det? Om man tar El Mariachi som exempel så tror jag inte det är så komplicerat. Man tar lite miljö från kvarteret där man bor och filmar en inte alltför komplicerad histora och så har man en El Mariachi. Grejen är att Rodrigues spelar in på sin hemmaplan, i Mexico eller latino-områden i USA. En svensk motsvarighet spelas förståss in i Gamla stan i huvudstaden, Borgholms fästning på Öland, Vadstena kloster, Söderköping eller nån annanstans som har "mysig" SVENSK miljö. Utrusta skådespelarna med SVENSKA gangsterkläder/vampyrkläder/vad man nu vill göra och hitta på en SVENSK story. Hade vi bott i checkien till exemple så hade vi fått hitta på checkiska grejor istället. Att El Mariachi ser exotisk ut, berör på att det är för oss exotiskt här i kalla sverige. För mig som är gift med en mexikanska, och är lite mer "van" vid miljöerna ser det lika spännande ut som kungsgatan/storgatan i vilken svensk småstad som helst. Fast jag måste förstss erkänna att jag fortfarande blir tagen av de latinamerikanska miljöerna när jag är där. Föresten, frågan är om svensk film är så sopig egentligen. Sen min fru äntligen lärt sig svenska ser vi mycket svensk film. Det finns en hel del höjdpunkter, där den senaste "så som i himmelen" klart toppar hittills. Flera svenska filmer har varit oskarsnominerade, nu två år i rad. Jag har garvat åt DOGMA-film med det är egentligen inte så dumt. Jag överväger att min film (om det blir av nångång) blir dogma-inspirerat, dvs billig miniDV, befintligt ljus etc där tyngpunkten blir själva berättelsen. På det viset hoppas jag få superrealism. Vi får se...

Jag måste erkänna att jag inte läser så mycet manus. Dels tar det en bra stund, och jag föredrar att läsa böcker. Några manus har jag läst, mest filmer som jag själv gillar extremt mycket. Roligare är att läsa andras filmanalyser tycker jag. Det ger mer för mig, känns det som, mer pang på rödbetan varför filmen blev så bra som jag tycker.

En fundering appråpå jackass; Är det inte så att producenterna själva svärtar, pixlar och Beepar sina inspelningar så de får högre hip-faktor? Det låter ju mycker fränare om det pratas som, "here is my -beeep- bother who -beep- with my -beep- sister. I'm gonna -beep- him..." ocksåvidare...

Nu var det kanske inte arkiveringen som var min fråga även om det också är intressesant. Det jag undrade över var om det är vidskepelse eller om det verkligen spelar roll om man återanvänder digitala band.

Näe? Vi har väl ingen censur i Sverige? Det tog man bort sen åratal sen. Däremot är det inte tillåtet att visa utdragen och förhärligande våld. Men man förhandsgranskar inte utan tar upp anmälan i efterhand, så därför väljer ofta porducenten att klippa bort det man misstänker kan rendera en anmälan. Skulle tro att det ni sett är andra lagar tex om reklam för tobak och alkohol, eller att det tex inte är lagligt med barnpornografi eller vad sjutton som helst som är olämpligt och olagligt och därför täcks över.

Det finns ett slags "gips" som heter algonat (stavn?) som man använder för att göra avgjutningar av kroppsdelar för protestillverkning och även inom tandvården. Det kan man använda för att gjuta av. Glöm inte att använda rikligt med släppmedel, typ vaselin. Det är inte kul att gripas av panik när man upptäcker att ögonbryn och ögonfransar sitter fast i den stelnade massan.

Det enda som gör en karaktär (och inte särkillt mycket annat) riktigt läskig är presentationen. Sen spelar det ingen roll om de har huggtänder eller spetsiga öron. Den tiden man kunde skrämma barn med hörntänder är förbi. Hanibal Lecter har varken vassa hörntänder eller spetsiga öron och det är den karaktär som åtminsone jag tycker är den särklass läskigaste karatären i film. Exakt hur presentationen skall göra är jag mindre säker på, men en bra start är en gärning. Om en man springer in i scenen och klappar en hund och nästa man som kommer in i scenen brutalt sparkar hunden så har man presenterat den andre mannen som elak till kontrast till den snälle. Men man får inte ta bort den snälle, för då blir inte den andre elak eftersom då skulle hunden kunna vara enbart folkilsken. Man kan förstärka effekten genom att låta den snälle ha ljusa kläder medan den elaka har mörka kläder. Detta listade man ut redan på stumfilmens tid. En "likare" i scenen ovan, tex en flicka som reagerar som publiken förväntas göra, dvs bli skärrad och upprörd över den elaka mannens tilltag förstärker den elake mannens drag. Ett subtilt ljud när den elaka mannen är i bild förstärket ytterligare den elaka mannen. Tex hörs ett dovt motorljud var gång Hanibal Lecter syns i bild eller handlingen befinner sig i hans närmiljö. Lite senare kan man hitta på fler drag till karaktären som förstärker hans elakhet, och till sist innan man kastar in konflikten så är den elake mannen mycket elak i publikens ögon.

[citat=Uppsala BildTeknik]Känns 250:- istället för 75.000:- gratis nu då? ;)[/citat] Jag tror inte man behöver jämföra med film ens en gång. Vad kostade kameran? På el-giganten kostar en hygglig familjekamera ca 5000 spänn som billigast. Fast de flesta verkar ju ha bra dyrare kameror, eller? Då är 250 spänn rätt försummbart.

När jag var i mexico, så hade min svåger en cityjeep. Jag ställde ett vanligt stativ på golvet i baksätet. Det var lite pyssligt att passa in benen, och justera höjden. Sen var det bara att köra. Försvånansvärt skakfritt, det såg faktiskt ut som steadycam, utom när det var nått farthinder i gatan. Tyvärr blev kameran stulen så det blev inget filmandet....

Oye, varför är alla förslag på engelska? Är filmen på engelska? Jag tycker svenska filmer skall ha svenska titlar. (Fast det är ju förståss fritt att kalla filmerna vad man vill.)

Mja, det har du förvisso rätt i att om manuset är bra eller inte spelar inte någon roll. Men bara för att ett manus är dåligt så får man inte stjäla det. Dock hade jag i bakhuvudet att om manuset är dåligt är risken för stöld mindre. Men skulle det hända att någon kom ut med låt så är det fritt att anklaga vem som helst för stöld, dock ligger bevisbördan i så fall på dig, och ju fler bevis ju lättare är det att vinna.

[citat=Mickels]På analoga band svartrutar man vid analog redigering för att få en sk synkpuls.[/citat]Det där låter bekant från den första boken om filmning jag läste, som jag lånade från biblioteket. Att om man svartrutar hela bandet så skulle man få en kontinuerlig tidskodning av bandet. Är det riktigt?

Jodå, fast jag avstod lite avsiktligt för jag var lite rädd att inlägget skulle bli 24 sidor långt. CD-bränningen var kanske inte så bra exempel vad det gäller spårkänsligheten, men inte så dum vad det gäller just informationslagringen (i en ideal värld) Jag tror jag börjar förstå vart du vill komma, även om jag inte är helt övertygad ännu. Jag har för mig att man svärtar analoga videoband för att slippa vitbrus vid start och stopp, dvs om man får en extra frame före och efter klippen så skall det vara svart bild. Men eftersom jag bara läst det i en bok så vet jag inte. Dock, är jag inte helt övertygad om att "kantinformation" spelar någon som helst roll när det gäller digitalt inspelade saker. Det är ju lite ideen med digitalt media att den är digital. Att bandet skulle variera i fart och vinkel, skulle på något sätt sämre bild är lite omöjligt eftersom vi "bara" läser av "data" och ignorerar brus och skruppel. Vad jag försöker säga är att jag tror att förhållandet mellan brus och signal är så stor att det inte spelar någon roll. Om man får en störning, så tappar man bort data. Därmed menas det inte att jag säger emot dig. Jag har ingen erfaren av filmning. Jag kan föreställa mig att om man av en eller annan anledning misslyckas att skriva på tejpen på ett par tvärspår, och sedan läser den igen så läses den gamla datan och det är den man ser. Men om det vore ett nytt band så uppstår problemet i alla fall med enda skillnaden att man inte får nån data alls. Men, jag tror min spekulation är dålig eftersom om det vore som du säger med kantinformation och spårkänslighet så kommer den felläsningen att vara helt ur syck och man får bara läsfel. I så fall skulle man ju behöva svartinspela digitala band med, vilket jag tror är nys. Jag tvekar inte ett ögonblick på att du har erfarit någon sorts dropouts men jag tror inte det beror på att det finns gammal data. Frågan är vad som orsakar felen? Vi kan låta frågan bero tillsvidare. Tycker du att du får bättre bild med nya band så gör så. EDIT: Vi kan byta samtalsämne föresten: Vad är det som gör att longplay blir longplay? Går bandet långsammare eller vaddå? Vad får det för konsekveser i så fall? Här gäller det att tänka till lite. Eller snurrar man huvut med annan fart? Vad ger det för kvalitetskillnad på ett digitalt media? Utan att ha en blåsning, skulle jag misstänka att man vid longplay helt enkelt har lägre bitrate och får mindre mängd data att spara på bandet och det rymms mer. Då får man såklart sämre bildkvalite. Hänger ni med?

-Det man inte har i huvudet. -Stor, större, störst. -Så som i kroppen. -Stor i orden -Liten på jorden. -Skrattar sist. -Liten tuva. -Täppa truten. -Den snabba tillväxten -Dörrvakten -Liten blir stor

Skitenkelt. För en gångs skull ett ämne jag begriper mig på. I byggvaruhandeln finns frigolitskivor. Om de är för tunna kan man limma ihop dem med antingen dubbelhäftande tejp eller vattenbaserad snickarlim (vitlim). Tälj med kniv till önskad form. Måla med vattenbaserad färg till önskad kulör. Det går inte att måla med löseningsmedelsbaserad färg för då smälter plasten. Vill man vara lite om sig, kan man göra en spraymall för namnet, och spraya tunnt med lösningsmedel/sprayfärg och då etsar sig namnet in i plasten. Gravstenen blir så bra som du är konstnärlig. Vad skivorna kostar är dock inte oklart. Sist jag handlade var de inte helt gratis. Kolla även om de har andra skivor som kan passa. Lite regelverk och spånplattor borde ockå gå bra. Eller rent av gipsskivor. Det skulle man kunna täcka med vanligt bruk och då slipper man måla.

Jag är helt säker på att du fog för vad du säger; Det är därför jag frågar om och om igen tills jag förstår. Med samma argument som tidigare så kan vi bara bränna CD-RW skivor en gång för gammal data kan störa bränningen? Om bandet är felfritt, så sparas allt man skriver på bandet. När man läser bandet så kommer "allt" tillbaka. Formatet är digitalt, så kvaliten försämras inte. Data är data. En ett är en etta och nolla är en nolla. Det finns inga halvnollor eller kvartsettor. Så långt är vi väl överens? Vad kan då gå galet? För data i datorn är det ju rätt relevant att all data är 100% felfritt. Annars kan tex program inte exekvera eller word-dokument inte öppnas. I datorn har man en massa metoder för fel-tolernas, tex paritet och checksummor och felrättning och omtagning av sändning (om det är filöverföring). Detta fungerar förvånansvärt bra. Dock markerar inte datorn dåliga områden löpande under drift utan enbart vid lågnivåformatering. Defragmentering behövs inte på ett digitalt band eftersom vi läser och skriver sekvensiellt, men en HD skriver varhelst det är ledigt. Defragmentering åtgärdar inte fel i mediat utan sorterar bara data mer samanhängande. Min gamla CD-spelare för musik spelar gladeligen mina hembrända CD-skivor och när jag tröttnat på låtarna bränner jag om samma skiva med nya låtar. De nya låtarna har exakt samma kvalite som när de låg i datorn och lägger jag tillbaka dem i datorn har exakt samma data. Några kommandon som gämför data veriferar detta enkelt. Så, det verkar som vi oroar för fel i mediat. Är det det vi menar? Så, om vi spelar in något digitalt på band, så är det fortfarande digitalt när vi spelar upp det. Om datan ser annolunda ut när vi spelar upp det har vi förlorat data. Om det är spots på bandet som har sämre magnetiska egenskaper så lär det felet finnas även på ett nytt band. Jag lever i den naiva förställningsvärld att man även på dv-kameror har någon form av tolerans. Det kan vara så enkelt att man åtminstone skriver så brett på bandet att man inte får så stora fel att datan inte fastnar. Skulle det ändå komma bort data borde det vara att man tappar en "bildruta" just i det ögonblicket det inte kommer någon data från bandet. I analoga band skriver man ju ofta linjärt i bandets riktning och då är det ju bandets bredd som avgör hur brett man kan skriva, och när det gäller analogi så kan en signalstyrka variera i kvalite, med färgvariationer och liknande som resultat. Men, analogt är analogt och det är inte gämförbart här. Så, jag envisas med att "gammal" magnetism inte stör ny skriving för fem öre på digitala band. Med tiden kan jag mycket väl förställa mig att upprepad återmagnetisering försämrar bandets lagringegenskaper, men det är ju rent och skär utslitning och då skall bandet kasseras. Hur många grr man kan spela in innan det är dags för kassering låter jag vara fritt för spekulation. Jag tror fortfarande att det är vidskepelse att man bara kan spela in en gång på magnetiska band, för så har man ju alltid gjort med filmkameror. Men jag är inte dummare än jag kan ändra mig om man lyckas övertyga mig.

Mja, som "bevis" är det ganska värdelöst, även de här påhitten att posta manus till sig själv eftersom det är möjligt att manipulera bevismatrialen. Men, det som är viktigt att komma ihåg är att alla "bevis" är en ledtråd som styrker sin berättelse, ökar sin trovärdighet, när man hävdar att man skrivit det man skrivit. Om man har flera sådana "bevis" är det troligare att en jury kommer att tro på dig hellre än tjyven när ord står mot ord. Gämför gärna med polisens arbete, när de tar fingeravtryck. Fingeravtrycken bevisar inte brottet, men med ledning av avtrycken kan man påvisa att gärningsmannen har varit på brottsplatsen, altså är det troligt att den misstänkte är gärningsmannen. Om man hittar brottsoffrets dna på gärningsmannen förutom att man hittat fingeravtryck, tja då kan man vara ännu säkrare på att det är rätt gärningsman man fångat. Så, jag tror du har helt rätt att om man har originalfilen så är det en bidragande ledtråd till att du faktiskt äger manuset. Och inte att förglömma; Vi är ju rätt många medlemmar här på forumet som sett att du laddat upp manuset och kan vittna om det, förutom de tekniska detaljerna som administratörerna kan hjälpa till med. Mamma kan säkert vittna om att du spenderat timmar att skriva ditt manus och hon har säkert läst det? Om man inte hittar någon skyldig till själva spridningen så räcker det nog att bråka med den som gör anspråk på ägarskapet, dvs tjyven. Sen tror jag inte våra manus är så himla bra att de är så stöldbegärliga att vi behöver oroa oss för stölder. Dock är det inte stöld att läsa ett manus och gilla delar av det, och skriva en helt egen berättelse med egna ord. Så har man en ide och man för inga vilkor vill att någon annan skall på ta del av idén, så finns bara lösningen att knipa tjäft. Dock skall man ha i åtanke att idéer växer på träd men bra manus är det inte så gott om. Även om vi inte direkt "snor" ider från varandras manus så har jag sett flera inlägg här på forumet där många tagit inspiration från filmer vi sett. Det är inte fel.

Jag fattar ändå trögt. I mina ögon låter det som kalle-anka-fysik ungefär som att måla cd-skivor gröna på kanten. Man har inget raderhuvud på skivorna till hårddiskar. Man har inget raderhuvud till disketter. Att helt enkelt skriva över magnetiska media med digital data ser inte jag några problem med, dock endast med stöd av skolans fysikbok så jag vet inte. På datamedia har man ju lite faultolerans, så det var därför jag undrar.

Jag tror man vevade så gott man kan, dvs man har inte konstant frame per seccond.