Jump to content

Sämsta filmen...


Recommended Posts

Många kastar skit på Black Hawk Down för att den dels inte har mycket till story och dels endast proträtterar de amerikanska soldaterna.

 

Personligen tycker jag att det är en ganska bra film, men så har jag också ett förflutet som yrkesmilitär. Filmen skildrar ett slag och då blir det genast en begränsning i dramaturgin. Man får se filmen som en rekonstruktion av just detta slag. Sedan att man enbart skildrar de amerikanska soldaternas bild tycker jag är effektivt då man lättare kan leva sig in i hur ena sidans soldater upplever motståndssidan. Sedan tycker jag filmen är mycket välgjord och rent tekniskt ett utmärkt hantverk. Jag tycker att Ridley Scott ändå lyckas att hålla uppe en nerv och göra filmen ganska spännande ändå, trots de dramaturgiska begränsningarna. Dessutom får man en mycket god inblick hur ett modernt krig förs både från de enskilda soldaternas sida och från befälhavarnas perspektiv. Jag blev personligen imponerad hur en befälhavrare (General) kunde leda sitt förband (en division har jag för mig) i realtid, genom modern kommunikation, tv-monitorer, etc. Detta visar denna film mycket bra. Kanske fungerar filmen bättre som instruktionsfilm än som spelfilm?

Link to post
Share on other sites

Två filmer jag har svårt för av samma anledningar klart Contact och Signs.

 

problemet är att båda filmerna verkar vara gjorda av folk som tar för givet att alla andra delar deras personliga tro eller religion. Ska man göra en film som handlar om att finna sin tro måste man nog göra det antingen mer allmänt, eller få det att handla om själva tron som ett värde i sig, och inte just tron på något specifikt.

 

ett bra exempel som funkar är Donnie Darko. Den handlar om att hitta sin tro, men man behöver inte vara agnostiker för att uppskatta den även om Donnie är agnostiker. Man kan identifiera sig med hans sökande för att det är själva sökandet och avsaknandet av riktiga bevis som driver honom. Jämför det med Signs, där protagonisten är en präst som tappat sin tro, men istället för att återfinna den (som troligen var meningen) så får han klara bevis för att gud existerar, vilket faktiskt gör idén med "tro" helt överflödig och därför gör att hela filmen faller platt.

 

det var länge sen jag såg Contact, men slutar inte den liknande med att rymdvarelsen kommer till henne i form som hennes farsa och ger henne svaret på allt?

 

två fall av att missbruka deus ex machina klumpigt...

Link to post
Share on other sites
Många kastar skit på Black Hawk Down för att den dels inte har mycket till story och dels endast proträtterar de amerikanska soldaterna.

 

Personligen tycker jag att det är en ganska bra film, men så har jag också ett förflutet som yrkesmilitär. Filmen skildrar ett slag och då blir det genast en begränsning i dramaturgin. Man får se filmen som en rekonstruktion av just detta slag. Sedan att man enbart skildrar de amerikanska soldaternas bild tycker jag är effektivt då man lättare kan leva sig in i hur ena sidans soldater upplever motståndssidan. Sedan tycker jag filmen är mycket välgjord och rent tekniskt ett utmärkt hantverk. Jag tycker att Ridley Scott ändå lyckas att hålla uppe en nerv och göra filmen ganska spännande ändå, trots de dramaturgiska begränsningarna. Dessutom får man en mycket god inblick hur ett modernt krig förs både från de enskilda soldaternas sida och från befälhavarnas perspektiv. Jag blev personligen imponerad hur en befälhavrare (General) kunde leda sitt förband (en division har jag för mig) i realtid, genom modern kommunikation, tv-monitorer, etc. Detta visar denna film mycket bra. Kanske fungerar filmen bättre som instruktionsfilm än som spelfilm?

 

 

Inte säker på att jag kommer ihåg rätt men filmen är väl inte en korrekt rekonstruktion av slaget då alla amerikanska soldater dog i verkligheten? Fast det var kanske inte det du menade med rekonstruktion av ett slag utan att det var skickligt gjort...

Link to post
Share on other sites

det var länge sen jag såg Contact, men slutar inte den liknande med att rymdvarelsen kommer till henne i form som hennes farsa och ger henne svaret på allt?

 

två fall av att missbruka deus ex machina klumpigt...

 

Jag tycker nog inte att detta slut hade så mycket av deus ex machina över sig, då det kändes bra intergrerat med resten av filmen. Jag tyckte snarare det var ett exempel på "välj-ditt-eget-slut"-lösningen (som används även i "KPax"). Filmen lämnar ju till tittaren att avgöra ifall Judie Foster hade drömt alltihop eller inte.

Link to post
Share on other sites
Jag tycker nog inte att detta slut hade så mycket av deus ex machina över sig, då det kändes bra intergrerat med resten av filmen. Jag tyckte snarare det var ett exempel på "välj-ditt-eget-slut"-lösningen (som används även i "KPax"). Filmen lämnar ju till tittaren att avgöra ifall Judie Foster hade drömt alltihop eller inte.

jo men deus ex machina behöver ju inte vara att något oväntat och oplanterat händer, det har väl också en mer bokstavlig översättning? gud (eller en rymdvarelse i det här fallet) kommer ner i form av en karaktär och säger att "såhär funkar det". i Contact vaknar jodie foster och man vet inte om det är en dröm eller inte så den biten har de försökt göra tvetydig, men för mig funkade det inte.

 

iaf inte när jag såg den för många herrans år sedan.

Link to post
Share on other sites
Filmen lämnar ju till tittaren att avgöra ifall Judie Foster hade drömt alltihop eller inte.

 

Nja. Det finns ju ett ganska starkt bevis i filmen för Fosters karaktärs sak som inte går bortförklara.

 

Personligen har jag inget problem med regissörer eller manusförfattare som har en religiös synvinkel på ett tema (kanske för att jag själv är religiös). Men varför skulle det överhuvudtaget vara ett problem när majorieteten av världens befolkning har en religiös tro? Men även för en ateist så kan en religiös film vara provokativ för tankeprocessen, precis som det kan vara nyttigt för religiösa att se agnostiska eller t.o.m. ateistiska filmer. Alla människor bör ha en ständig inre diskussion om livets yttersta frågor, även om Guds vara eller inte vara.

 

Sedan förstår jag inte riktigt varför filmen Donnie Darko skulle vara agnostisk. Att någon är agnostiker innebär väl att man inte har tagit ställning för eller mot och att man avvaktar i väntan på bevis?

 

http://susning.nu/Agnostiker

 

Jag tycker personligen att filmen Donnie Darko är gnostisk i sitt budskap, dvs. den förutsätter att det finns tidsresor och att det finns ett högre syfte med detta. Karaktären Donnie för ju detta resonemang med sin fysiklärare. Donnie är egentligen en klassisk gnostiker, som har en skeptisk syn på den konsensusbaserade verklighetsuppfattningen. Jakten efter sanningen driver honom och i detta är han beredd att avsölja falska profeter. Gnostiker har länge varit förföljda av sin samtid och i synnerhet de religiösa institutionerna, bara för att de har varit subversiva i sin verklighetsuppfattning.

Link to post
Share on other sites
Inte säker på att jag kommer ihåg rätt men filmen är väl inte en korrekt rekonstruktion av slaget då alla amerikanska soldater dog i verkligheten? Fast det var kanske inte det du menade med rekonstruktion av ett slag utan att det var skickligt gjort...

 

Jag menade att den var en sanningsenlig rekonstruktion av en historisk händelse.

 

Jag googlade lite för att kolla upp lite fakta:

 

*Task Force Ranger på sammanlagt 450 man var delaktiga i detta slag, bestående av:

-En avdelning från Delta Force (diversionsförband)

-Ett kompani med Rangers (jägarsoldater)

-En avdelning med helikoprar

 

*Hur många av dessa 450 som deltog i själva striderna vet jag inte

 

*De amerikanska förlusterna uppgick till 18 döda och 73 sårade; det är uppenbart att de flesta överlevde

 

*Filmen baserar sig på boken "Black Hawk Down", skriven av journalisten Mark Bowden

 

Jag utgår från att filmen ger en ganska autentisk beskrivning av vad som hände.

Link to post
Share on other sites

TomStac: jag menar inte att filmen Donnie Darko är agnostisk, utan att karaktären Donnie Darko är agnostisk. kolla in director's cut versionen, det finns en scen som klipptes bort från originalet i den där hans terapeut talar om för honom att han är agnostiker och förklarar varför.

 

jag har inga problem med religiösa synvinklar på ett tema heller, det finns jättemånga bra religiösa filmer och jättemånga bra teman inom religion (och jag själv tar avstånd från organiserad religionsutövande för egen del och av egna skäl). men religion hör till de "svåra" ämnena som man inte kan ge sig i kast med rakt på utan det är bäst att använda sig av metaforer och liknelser, annars tappar man alla som inte håller med och det riktiga budskapet försvinner.

Link to post
Share on other sites
kolla in director's cut versionen, det finns en scen som klipptes bort från originalet i den där hans terapeut talar om för honom att han är agnostiker och förklarar varför.

 

Jag har båda versionerna (föredrar bioversionen) och jag skall kolla in Director's Cut och ha denna scen i åtanke.

Link to post
Share on other sites
föredrar bioversionen

håller definitivt med. det finns två bortklippta scener i dir. cutten som jag önskar varit med i originalet (scenen ovan med terapeuten och scenen när han sitter på baksidan och pratar med farsan). förutom de tyckte jag den nya versionen bara överförklarade allt som man inte ville ha förklarat för sig.

Link to post
Share on other sites

Det märks att ni inte har sett på Manos:The Hands of Fate (1966) =)

http://www.imdb.com/title/tt0060666/

 

Den är särklass den värsta skiten hittills.

Inget hantverk "what so ever" och absolut ingen underhållning á la kult/skräpfilm...Man mår fysiskt illamående av de ooooootroligt tråkiga scenerna (t.ex. 10 minuter med hemsk saxofon och vinkel ut över huven på en bil som åker på en landsortsväg) och äckliga musik. Kass dubbning (tydligen regissören och hans fru som har dubbat alla röster, det märks), kasst/obefintligt skådespeleri (får van damme att verka som...ja..bra skådis..), otroligt-kass-kass klippning som förstör all form av utbyte av filmen.

Den är 74 minuter men känns som fem svåra timmar och ibland när filmen verkar ska innehålla nåt spännande så får man istället för se några läskiga vampyrer jaga ner ett offer (ja, det finns vampyrer i filmen) så får man stirra på en tavla i två minuter...som för övrigt återkommer tre ggr i filmen..samma vinkel...Min datorröstuppläsningsprogram skulle kunna läsa replikerna bättre än denna film...film och film..snarare slöseri med negativet och onödigt slittage på kameran...hörde nångång om att varken regissören eller nån annan på inspelningen någonsin jobbade med film igen.

Lite hårt kanske..men jag har sett om den tre ggr för att plåga mig själv och se andras uttryck när de ser på filmen.....Jag rekommenderar alla vamt att ta en titt på den =)

Link to post
Share on other sites
Det märks att ni inte har sett på Manos:The Hands of Fate (1966) =)

http://www.imdb.com/title/tt0060666/

 

Den är särklass den värsta skiten hittills.

Inget hantverk "what so ever" och absolut ingen underhållning á la kult/skräpfilm...Man mår fysiskt illamående av de ooooootroligt tråkiga scenerna (t.ex. 10 minuter med hemsk saxofon och vinkel ut över huven på en bil som åker på en landsortsväg) och äckliga musik. Kass dubbning (tydligen regissören och hans fru som har dubbat alla röster, det märks), kasst/obefintligt skådespeleri (får van damme att verka som...ja..bra skådis..), otroligt-kass-kass klippning som förstör all form av utbyte av filmen.

Den är 74 minuter men känns som fem svåra timmar och ibland när filmen verkar ska innehålla nåt spännande så får man istället för se några läskiga vampyrer jaga ner ett offer (ja, det finns vampyrer i filmen) så får man stirra på en tavla i två minuter...som för övrigt återkommer tre ggr i filmen..samma vinkel...Min datorröstuppläsningsprogram skulle kunna läsa replikerna bättre än denna film...film och film..snarare slöseri med negativet och onödigt slittage på kameran...hörde nångång om att varken regissören eller nån annan på inspelningen någonsin jobbade med film igen.

Lite hårt kanske..men jag har sett om den tre ggr för att plåga mig själv och se andras uttryck när de ser på filmen.....Jag rekommenderar alla vamt att ta en titt på den =)

 

 

Vafalls?!?! Manos är en MYCKET underhållande film. ;) Skoj att notera är dom sista tre siffrorna i IMDB-länken. Slump?

Link to post
Share on other sites

Förlåt om jag går offtopic men vilken är den sämsta remaken på en film ni sett, personligen är det apornas planet... Tyckte det blev mycket sämre i den nya där alla människor pratar. Finns säkert sämre men den enda jag kommer på just nu:)

Link to post
Share on other sites

Det finns en liknande film som har fastnat ännu djupare ned, fast den är inte svensk - Ensam hemma 4. Vaaaansinnigt tråkig film, usla skådespelare och skämt som skulle få en treåring att gäspa käkarna ur led. Inte många som ens vet att den existerar.

Link to post
Share on other sites
Nu ska jag generalisera riktigt här... Alla filmer med Josh Hartnett är skräp. Visst kan några av filmerna vara bra, men Josh Hartnett förstör dem på egen hand. Jag blir nämligen så frustrerad när jag ser honom skådespela att filmerna förstörs för mig.

 

Tycker han "agerar" rätt så bra i sina 3 "senaste" filmer. Wicker Park, Lucky number Slevin och The Balck Dahlia.

 

Han är visserligen ingen Dicaprio eller Norton, men han sänker ju iaf inte filmerna han är med i.

Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Create New...