jbergman

Jag skulle säga att idén om en tjej som dejtar två killar utan att de vet om varandra håller för en kortfilm, men manuset som det är nu håller inte måttet. Tja, om jag skall vara hård så får jag säga att manuset faller på så gott som varje punkt, och jag vet inte riktigt i vilken ände jag skall börja, men jag får väl försöka utveckla kritiken så gott det går. Låt mig börja med din egen beskrivning av filmen: "Ett romantiskt drama med komiska inslag". Var är romantiken, dramat och komiken? Det blir inte romantiskt bara för att man tänder levande ljus; man måste fås att bry sig om karaktärerna också. Jag återkommer till det. Och dramatiken lyser också med sin frånvaro, som sagt. Var finns spänningen, de svåra valen, situationerna som verkligen känns? Och komiken... jag skrattade i alla fall inte. Det enskilt största problemet med manuset är karaktärerna. De är platta som kartong. Vad vet vi om Daniel? Att han tränar. Vad vet vi om Rikard? Att han jobbar natt. Vad vet vi om Sofie? Inget. Sofie säger att hon tycker om dem bägge två, men varför? För att de är måna om sitt yttre? Vad ser Daniel och Rikard hos Sofie? Inget svar ges. Vad är det för skillnad på Daniel och Rikard? De framstår som praktiskt taget identiska. Du måste få oss att förstå och bli intresserade av karaktärerna, annars blir historien fullständigt ointressant. Intrigen är tunn och leder aldrig fram till några dramatiska situationer. Vissa scener som man kunnat förvänta sig lyser med sin frånvaro. Med tanke på att Sofie spelar ett dubbelspel så borde det finnas lite spänning, exempelvis en scen där killarna är på väg att upptäcka varandra, dvs som slutet på filmen, fast utan killarnas teater. För i och med att tittarna vet att killarna bara spelar så försvinner varje uns av spänning ur scenen. Vi vet redan hur det skall sluta. Och slutet? Den tredje killen borde definitivt strykas med tanke på att han kommer från ingenstans och dessutom tömmer slutet på den dramatik man kunnat förvänta sig. Det skulle bli mer intressant om killarna inte tidigare fullständigt dumpat idén om att få ihop det med henne, så att det väsentligen blir en fråga om vem som skall få vem. Att ingen får någon är liksom inte en spännande upplösning. Enskilda saker i intrigen som stör mig är bland annat hur killarna träffas och bondar med raketfart. Jag köper varken det faktum att Rikard ger sitt visitkort till Daniel eller att Daniel faktiskt ringer upp honom senare. Och varför i all sin dar tittar Sofie på samma film två kvällar i rad om hon inte tyckte om den första gången? Lider hon av en personlighetsstörning, månne? Manuset i sin helhet är stora mängder betydelselöst fluff, och därför faller historien som den gör. Ett råd, som jag inte minns vem som kom med, men som jag själv lever efter är att göra varje scen i filmen till filmens bästa scen. Det tycker jag att du skall tänka på. Tja, det var lite lösa tankar i alla fall, och om du har några frågor eller kommentarer rörande min kritik så är du hemskt välkommen. Jag önskar dig lycka till med manuset, för efter att ha läst det fick jag ett helt gäng idéer om olika sätt att berätta historien på, så grundidén är det inget fel på. /Jakob

Jag måste bara få inflika: varför snackas det över huvud taget om dpi? Det är ju inte direkt så att bilden skall tryckas på papper, eller hur? Så varför pratet om tryck-/utskriftsupplösning? /Jakob - konfys

Astral: Om du klickar på Best Settings så ställer du ju in fps, eller hur? Att du lyckas få 29,97 fps får mig att tro att din comp är inställd på det, men så vill du ju inte ha det. I övrigt så förstår jag inte vad du menar. Var strömmen för stor? Vill du köra okomprimerat eller inte? Exportera som huffyuv eller någon annan förlustfri codec om du tycker att det tar för stor plats, men jag misstänker att det inte är det som är problemet. Men 100 MB/s? Det låter lite väl mycket... Hur blev filen du exporterade från PP? /Jakob

Astral: På fliken har du "Render Settings" och "Output Module". Om du väljer "Best Settings" respektive "Lossless", så bör du rimligen inte ha några problem. Jag kanske förvirrade dig med kommentaren om "Make Movie", som hade funkat lika bra. Jag tänkte nog på något annat... /Jakob

wääuu: Låt mig citera mig själv: "dra det högra klippets vänsterkant högerut". Dra kanten, inte hela klippet! Fast det skulle du förstås känt till om du testat att göra som jag sa. Jag vet precis vad du vill göra och jag har gjort exakt samma sak själv. Det funkar och är inga problem. Tro mig, det är inte svårt! /Jakob

Quicktime 7 för Windows är buggigt skräp och kan göra After Effects fullständigt obrukbart, så användare av detta program bör vara försiktiga. Fast får man problem så är det bara att avinstallera QT7 så funkar det igen. /Jakob

Fast grejen är att det du vill åstadkomma är hur lätt som helst, och jag kan inte tänka mig att det skulle gå att komma på ett smartare. Ditt problem är att du inte har förstått grunderna i programmet. Så låt mig vara övertydlig och exemplifiera hur du kan göra: 1. Lägg två videospår ovanpå varandra. Det du ser nu är det övre videospåret. 2. Nu känner du att du har sett nog av detta spår och vill klippa till det som ligger under. Plocka fram rakbladet och gör ett snitt där du befinner dig. Du har nu två klipp i det övre spåret. 3. Använd pekverktyget för att dra det högra klippets vänsterkant högerut. Nu blir det tomt ovanför denna del av spåret under, så det är också vad du ser. Detta är vad du kallar att "klippa till ett annat spår". Som sagt, extremt grundläggande grejer. /Jakob

wääuu: Det du ser i Premiere är det videospår som ligger överst. Om du vill se ett spår som ligger under får du naturligtvis klippa bort det som ligger ovanför. Det här är extremt grundläggande grejer, och jag misstänker att du skulle spara ganska mycket tid om du kikade på en getting started-tutorial istället för att fråga om det här på forumet. /Jakob

Astral: Du kan visst exportera okomprimerad AVI från AE. Börja med att låta bli "make movie" och använd "add to render que" istället. /Jakob

Om du hade varit bunden av kollektivavtal så hade det gått på ungefär 6-9 tusen per skådis, beroende på hur många dagar det faktiskt blir. (Läs mer på http://www.teaterforbundet.se). Eftersom du inte är bunden av kollektivavtal så kan du naturligtvis betala vad du vill, men om du vill vara sjysst eller har budget så bör du inte gå under 150 kr/timme (på faktura). Det är lågt räknat, så om du har möjlighet att betala mer, gör det. Ett alternativ som endast är intressant om du tror att du kan komma att tjäna pengar på filmen är att betala i filmandelar (på bruttointäkten naturligtvis). /Jakob

Hm, jag vet inte i vilken ände jag skall börja. Får skådisarna betalt, förresten? Det påverkar hur man bör lägga upp castingen, men men... Antingen kan du hålla öppen casting som du föreslår, och antingen låta skådisarna provspela något annat än ditt manus, dvs något de redan har förberett, eller så ger du dem en scen när de kommer och ger dem några minuter att förbereda. Ge dem inte en timme, så länge vill de inte stanna i alla fall. En nackdel med denna senare lösning är att du inte vet hur bra de är på att förbereda sig, och när det väl är dags för inspelning så spelar det ingen större roll hur bra de är på att improvisera. Ett annat alternativ är du låter dem anmäla intresse och, om du anser dem vara intressanta, få manuset utskickat till sig och så bokar ni en tid. Utöver att skådisarna då får tid att förbereda sig så kan du sålla bort några på en gång, och dessutom har tidsbokning den fördelen att ingen skådis behöver sitta och vänta på obestämd tid på provspelningen. Dessa frågor handlar inte minst om hur många personer du vill hinna provspela och hur lång du vill att varje provspelning skall vara. Vill du t ex hinna snacka med om vad de tycker om manuset och se hur de är som personer? Eller skulle det vara okej om de sände arbetsprover till dig? Hur många roller skall tillsättas och hur många av dem är viktiga? Hur lika är rollerna ifråga om kön och ålder, dvs hur många misslyckade huvudrollsinnehavare kan du ge biroller? Casting är en praktisk fråga, så omständigheterna får till viss del avgöra hur man lägger upp det. Personligen uppskattar jag den möjlighet som filmcafe.nu ger. Lägg upp en annons, få svar, kolla deras cv, skicka manuset eller säg hej och tack; om fortfarande intressant, boka tid. Well, jag flummar, men det är bara att fråga om du undrar något. /Jakob

Tjena Neo! Jag kan på en gång säga att jag inte har några som helst kommentarer om själva historien, och till en början tänkte jag inte kommentera över huvud taget så att du slapp höra på mitt gnäll. Men sedan tänkte jag om. Du har trots allt skrivit ihop ett långfilmsmanus, vilket är en bedrift i sig, och du har rätt att veta varför jag inte har något säga. Enkelt uttryckt: jag kom inte igenom första sidan. Varför? Jo, för det första var det språkfelen - stavfel, grammatikfel och särskrivningar. Om du vill göra ett gott första intryck, så se till att fixa detta. Ärligt talat, jag får inte betalt för att läsa saker, och om jag skulle läsa allt jag blev ombedd att läsa så skulle det vara ett heltidsjobb, så därför läser jag bara första stycket och avgör sedan om det är värt besväret att läsa resten. I detta fall, liksom många andra, så var det inte det. Jag tycker att det är jobbigt att läsa dålig svenska, och så länge det inte är min plikt eller arbetsuppgift så har jag rätt att säga nej. Och varför säger jag detta? Jo, varken som privatperson, regissör, producent eller manusförfattare hade jag läst hela ditt manus, så varför skulle någon annan i samma position göra det? Min andra invändning mot den första sidan sammanfaller delvis med vad DanyaelX sade. Jag har inget emot fylliga beskrivningar och brukar snarare hävda att många amatörer, i synnerhet på detta forum, är på tok för rädda för att lägga in beskrivande detaljer, men när du beskriver saker som publiken omöjligen kan se, som hur smart någon är, så håller det inte. Det är helt enkelt dålig manusstil, och även om det inte hade varit för språkfelen så hade det räckt för att jag skulle lägga manuset åt sidan och läsa något annat istället. Okej, det här var inte vad du frågade efter, och du kan naturligtvis välja att fullständigt ignorera vad jag säger, eller skriva ett surt svar om du vill. Sanningen är förstås att det kvittar mig lika huruvida du bryr dig eller inte. /Jakob

Jag betvivlar att ett ungdomsfängelse kräver så mycket list för att rymma ifrån. Enklast är väl att dra medan man är på permis. En bekant till mig satt på kåken ett tag - öppen anstalt tror jag, dvs relativt låg säkerhet. Både att få in och ut grejer var inget som helst problem. Hehe, jag tror till och med att han rymde en gång och stack hem till familjen... Minns inte detaljerna dock. Så, vad jag försöker säga är att om du vill få till en dramatisk rymning så måste omständigheterna vara speciella, dvs det måste vara bråttom ut. Kanske har han precis snackat med någon i telefon och fått reda på något som gör att han måste dra på en gång. (Telefoner och annat göms alltid i de allmänna uttrymmena så att vakterna inte vet vem det tillhör om det hittas, för övrigt.) Ungdomsfängelser är inte som Hall, Kumla eller Alcatraz. Om det är sådan dramatik du vill ha så kan du lika gärna hitta på vad som helst, för särskilt nära verkligheten kommer det ändå inte att komma. /Jakob

Tron var en pionjärfilm inom datorskapade bakgrunder och 3D-grafik, och Disney producerade filmen. Vad mer kan man säga? Tron bevisade att det var möjligt, om inte annat. /Jakob

[citat=Adam88]Då tror jag du missuppfattat det här med film...[/citat] Mm, eftersom jag inte håller med dig så har jag säkert missuppfattat det här med film. /Jakob

Det enda positiva jag kan säga om Old Boy är att huvudrollsinnehavaren gör ett bra jobb; i övrigt är filmen rätt risig. Historien är fullständigt efterbliven om du frågar mig. Filmdiskussioner på voodoofilm intresserar mig föga, men då folk sätter upp filmen på köplistan så vill jag i alla fall ha varnat. Så. /Jakob

Du måste bestämma dig för om du vill vara framför eller bakom kameran, åtminstone när det kommer till val av utbildning. Utbildningar för arbete bakom kameran har diskuterats i flera tidigare trådar, som Clown påpekar, men då detta inte främst är ett skådespelarforum så har skådisutbildningar sällan nämnts. Det som då gäller är folkhögskolor som Calle Flygare, Molkoms fh, Skara Skolscen etc. Om du inte finner en komplett lista någonstans så kan du alltid gå in på filmcafe.nu och kolla en bunt skådisars cvn. Det är i mångt och mycket samma skolor som dyker upp, så någon ofantlig mängd rör det sig inte om. /Jakob

[citat=Zhyron]Naturligtvis dör folk hela tiden. Men i detta fall tar det riktigt hårt på David (vilket det också gör på många andra)[/citat] Jo, jag märker att det tar hårt på David, men det är fortfarande inte svar på frågan varför. David framstår inte som särskilt plågad; han framstår som ett psykfall. Jag kan inte relatera till honom någonstans, och inga försök görs att förklara honom. Det enda vi vet är att han har egenheten att vägra gå ut samt en ganska dyster bild av verkligheten. Marcus måste ju veta vad som trycker David, så varför pratar han inte om det med honom? Låt David komma till tals och säga något väsentligt. [citat=Zhyron]Han är överbevist att om han stannar inne så slipper han allt otäckt. [/citat] Varför? Var det för att han som liten var nära att bli påkörd av en bil och varnad av mamma för att gå ut, att han skulle stanna inne med henne istället? Och när sedan hon dog i en bilolycka så raserades även den tryggheten? Jag spottar bara ur mig exempel, men någonting behövs. Och hur går det ihop med att farsan hängde sig, för det var väl inomhus? [citat=Zhyron]temat är hur Marcus aldrig ger upp på sin bror utan fortsätter försöka. [/citat] Det är inget tema, det är en intrig. Temat skulle kunna vara att man trots alla motgångar inte får ge upp, eller att vissa saker är värda alla risker. (Fast ofta är ett tema något som kan uttryckas i ett enda ord, som rädsla, plikt eller whatever.) Temat måste alltid vara universellt, annars är det inget tema, och utan tema blir det sällan en bra film. [citat=Zhyron]Också att verkligheten utanför inte är så hemsk. [/citat] Återigen inte ett tema. [citat=Zhyron]Anledningen till varför Marcus vill bli jurist till att börja med är för att hjälpa de utsatta som han själv säger. Men han hittar en annan väg, en som nog känns lite bättre och nog mer naturlig [/citat] Varför är det bättre att vara clown? Jag tycker att den vändningen kommer från ingenstans och känns fullständigt påklistrad. Det hade varit en annan sak om Marcus fått ut David genom att spexa och larva sig och därigenom insett var hans riktiga talanger ligger, men så är det ju inte. [citat=Zhyron]Jag ville helst inte att slutet skulle vara en slump som det var från början, därför blev det så att Marcus gör det för att få ut honom. [/citat] Nu är slutet förvisso ingen slump i ordets egentliga mening, men det är inte vad deus ex machina betyder. Det nuvarande slutet är fortfarande en deus ex machina-lösning. Ponera att du ser en film som handlar om en grupp skeppsbrutna typer som försöker ta sig ifrån den öde ö de hamnat på genom att bygga flottar och grejer. Istället dyker det upp i slutminutrarna upp ett flygplan, av en slump, och räddar dem. Det är både en slump och ett exempel på deus ex machina. Ponera istället att flygplanet dyker upp i slutminutrarna för att det håller på att leta efter de skeppsbrutna. Då är det ingen slump, men det är fortfarande ett fall av deus ex machina. Vad som krävs är att historien leder fram till slutet. Det måste vara planterat och väl uppbyggd. Det är vad ditt manus behöver. Bråkscenen förbättrar filmen, även om jag gärna sett att David faktiskt gick med på att gå ut (även om han ändrar sig på vägen ut). Dels ger det möjlighet för trevliga skiftningar i känslolägen när Marcus blir glad och upprymd, ringer och bokar bord på stans bästa restaurang, för att sedan bli sviken av David i alla fall. Och i vilket fall som helst så tycker jag att du kan gå längre i konflikten. Det är bara bra om de är på väg att bli ovänner för att sedan försonas på slutet. Några andra blandade tankar som jag får av att läsa manuset är att David och Marcus inte borde bo i samma lägenhet. Du har då bättre möjlighet att med scenografin visa vad som sker. Med tanke på hur sinnesslö David låter så kan jag tänka mig att lägenheten skulle se riktigt risig ut. På det sättet blir det dessutom mer av en uppoffring av Marcus att gå dit med mat hela tiden. Och det sätt på vilket han blir lidande blir tydligare om han i ett vredesutbrott berättar hur hans förra tjej dumpade honom eftersom han aldrig kunde åka iväg eller vad som helst. Vidare så undrar jag i vilken värld David lever. Jag skulle kunna tänka mig att han satt och glodde på nyheterna hela tiden för att förstärka känslan av att det bara händer otäcka nyheter hela tiden, men så är uppenbarligen inte fallet. Istället tittar han på gulliga bilder i en Nietschebok. Vad söker han skydd ifrån? Varför sitter han inte inlåst på Beckomberga? Om vi varken förstår David eller Markus så blir filmen ganska ointressant. Om jag vore du så skulle jag fokusera på den ena broderns utveckling istället för bådas. Som det är nu funkar det inte. Tja, det är lite hastigt uppkomna tankar. Du har fortfarande inte svarat på de frågor jag ställde i mitt första inlägg, så jag vet fortfarande inte vad du vill få fram med filmen, och då är det svårt att komma med riktigt bra kritik. /Jakob

Eftersom jag visst hade lite mer tid över så kan jag ju svamla vidare. (Egentligen är jag ganska upptagen med att få ett av mina egna manus filmade, men jag fann en ficka i planeringen just nu.) I en kortfilm har man ganska kort tid på sig att presentera situationen och dramats aktörer, och som det ser ut så är det länge oklart att David och Markus ens är bröder. Med berättarrösten förstår man Davids position, men aldrig varför han hamnade där. Människor förlorar närstående hela tiden, så vad gör David speciell. Vi vet ingenting om hans relation till sina föräldrar. Utan berättarrösten vet vi knappt det utan måste vänta på tok för länge innan vi förstår var David befinner sig. Fast jag skulle stryka berättarrösten i alla fall, och visa vad som händer i bilder och dialoger i stället. Förhållandet mellan David och Markus är alldeles för ospänt. Om dramats konflikt ligger i att David vill vara hemma medan Markus försöker få ut honom så måste det leda till dramatik. Det närmaste vi har nu är en "obehaglig tystnad". Låt David gå med på att gå ut istället, med otrevliga resultat som verkar kontraproduktivt, eller kanske bara till en sistaminutenändring i ytterdörren som leder till bråk. Låt Markus bli förbannad. Släng in lite dramatik helt enkelt. Orelaterat snack om mat och tevenyheter är inte så spännande i längden. Well, lite tankar i alla fall. /Jakob

Vad jag redan från början uppfattade som ett problem med det här manuset är att jag inte vet vad det är du försöker berätta. Hur skulle du beskriva konflikten i dramat? Vilken poäng vill du få fram? Varför väljer du att berätta just den här historien? Vilket tema vill du föra fram? Hur hänger omvändelsen från jurist till clown ihop med Davids isolering? Beskriv ditt mål med filmen så blir det lättare att hjälpa dig. Om du vill skildra Davids väg ut ur isoleringen så verkar det underligt både att han luras ut och han lämnar den av rädsla för broderns liv. Om du vill ha en dramatiskt intressant väg ut ur isoleringen måste David ställas inför ett svårt val istället. Ponera istället att han från sitt fönster ser en person som blir påkörd av en smitare eller nåt. Personen ligger skadad och ropar på hjälp, men det finns ingen annan i närheten. Går David ut? Tja, klyschigt som attans, och det måste naturligtvis hänga ihop med resten av filmen. Kanske blev modern påkörd på samma sätt? Då skulle det också finnas en poäng med att David klagar över att Marcus skall försvara brottslingar. Men med ett dylikt upplägg tolkas naturligtvis Markus omvändelse som att brottslingar inte förtjänar att försvaras i domstol, och det är en ganska osympatisk poäng. Tja, det där var lite svammel, mest för att understryka vikten av att veta vart man är på väg med sin historia. /Jakob

Därför att en miljon pixlar skräp fortfarande bara är skräp... Det finns flera faktorer som påverkar hur bra en kamera är, och antalet pixlar är egentligen ganska oviktigt, åtminstone inom ett och samma format, som DV. Se http://www.voodoofilm.org/forum/showthread.php?t=2844 för en relaterad fråga. /Jakob

Final_cut: Det där är inte ett bevis; långt ifrån allt som står i tidningen är sant, och även om det var det så sägs det inte att de beställda filmerna faktiskt producerades. Och som det stod i en av länkarna som Ronnie postade (http://encyclopedia.laborlawtalk.com/Snuff_film): "A possibly credible case emerged in 2000, when an Italian police operation broke up a gang of child pornographers based in Russia who, it was claimed, were offering snuff films for sale to their clients. No such films have been found to date; it is unknown whether the "snuff film" angle to this bust was a scam by the pornographers, whose victims were unlikely ever to complain to the authorities, or a circulation-building ploy by Il Mattino, the Italian daily where the snuff charges were first reported. " Vad tidningar, poliser eller kriminella säger tar jag sällan på allvar. /Jakob

Fast att arbeta med filmstripformatet är ingenting jag rekommenderar i vanliga fall, och definitivt inte för den typen av animering. De gigantiska filerna får även en redig dator att knarka ihop, och hela arbetsgången är helt galen. Det är då faktiskt bättre att jobba efter metoden att ha en bild per bildruta och sedan importera dessa som en sekvens (är de bara vettigt numrerade så är det inga som helst problem att dra in dem i Premiere i rätt ordning). Fast antagligen är de program som är gjorda för denna typ av animering likväl bättre. Men okej, kanske har jag fel. Kan någon som ser någon användning för filmstripformatet beskriva dess fördelar. Santafantasma: Du kallar det väldigt, väldigt smart. Varför? /Jakob

Det har du förstås helt rätt i... /Jakob

Att sitta och maska själen är ju tid slängd i havet. Det är mycket lättare att maska killen som ligger död, för han ligger ju still. /Jakob