Shelly

Det börjar med en del ”fel”. Det ska stå: INT. TOALETTEN – LUNCHTID Jag bryr mig inte så mycket med det är lättare att läsa om det är som det ”ska” vara samt att det är ganska många här som är petigare än vad jag är då det gäller format. Sen så står det KOLLEGA 1 och sen samma sak vid nästa replik, då kan man skriva (paus) mitt i en dialog, det kan bli väldigt rörigt annars. Bara det att du skrev KOLLEGA 1 får en att tro att det ska vara mer än en kollega och är det inte det så skriv kanske bara KOLLEGA, eller ge honom/henne ett namn vilket kanske skulle vara en idé då det känns lite stelt manuset. Nu verkar jag vara på mitt petiga humör… men du skrev ”… sätter i första bandet på kvällen han kollar jättelänge…” vill du att vi (som läser/tittar)ska se på vad som är på övervaknings bandet jätte länge? Ska vi se hur han stirrar? Tror inte att det var så du tänkte. Varför inte klippa efter det att han satt i filmen och börjat titta, sen kan man visa att det gått lång, en klocka på övervaknings videon eller i närheten av Jerry, att Jerrys chipspåse är slut eller det att korsordet är nästan färdigt? Skriv inte ”hahaha!” i en replik för då säger personen det och det är inte samma sak som att skratta. Om det är viktigt att han skrattar så skriv då istället CHEFEN: (skrattar) Och sedan repliken. Eller som action efter repliken ”chefen skratta högt” eller liknade. Det enda som blir sagt, i mitt tycke är det att Jerry är galen i chips och godis och det är det enda jag minns efter att ha läst det. Den här ”superkraften” han har är… det känns inte riktigt som om det fungerar, gillade inte det då han åkte till vallmovägen och vips hittade tjejen. Då det gäller superkrafter så är det bra att ha något annat, något utanför huvud ploten som visar oss att vad det är som händer samt att det kan vara ganska användbart. Man kanske kan ge igen på en översittare, lyfta på snygga grannens kjol och så vidare… Um… Vad är den ”gyllene fjädern” som plötsligt dyker upp. Montaget är ordentligt grötigt, det skulle behövas städas upp. Jerry får jag aldrig någon bild av det känns ganska tunt på karaktärer. Stelt och jag tycker inte att man kommer in i det för det händer inte särskilt mycket.En morot behövs, vad är det som driver Jerry? En tydlig bad guy och en tydlig historia. Good guy Jerry vs bad guy, men varför? Vill de båda ha något, måste Jerry stoppa honom och om det nu är ploten varför är detta viktigt för Jerry?

Jag håller dock INTE med om att det skulle bli trist med skjortbyten. Tänker mig att han sitter kanske vid skrivbordet, man ökar tempot, kalendern fladdrar på, folk springer runt men Jan sitter stilla, ny skojorta och slips...

Nej, orginellt är det knappast. Mycket känns igen från andra filmer men jag tror att det fungerar i alla fall. Annars, som du själv säger så kan det alltid bli en b-rulle. Kanske blir kult status på den, sånt vet man aldrig på förhand.

Tycker att det låter ganska intressant, dock ganska svårt att säga efter denna korta beskrivningen men det kan nog bli något.

Vad kul med en massa förändringar, och till det bättre dessutom. Gillar den här varianten bättre än den (de) förra. Gillar konflikten mellan Alice och Julia, den dominerande kompisen. På sida 47 vaknar Alice, det är MORGON, men sen är det natt igen…? Hon har tagit en dusch, sedan klär hon på sig, tar lite pengar och tänker gå ut att köpa godis eller något men sen då hon kommer in så ska hon tvätta av sig sminket? Snacka om fåfäng att sminka sig direkt efter duschen och för att gå till kiosken… hon kanske kan gå på toa eller borsta tänderna eller nått? Kanske bara skölja ansiktet i vatten, vad hon gör i badrummet är egentligen inte viktigt men smink efter duschen låter som slöseri med smink :p Kan väl inte hitta något att klaga på :)

Sparat, ska läsa :)

Jag gillar det MEN jag är inte helt hundra på att jag verkligen förstår vad som hände på slutet, var det brevet han var ute efter hela tiden eller var det ett nytt brev? (Känner mig dum då jag inte förstår saker) Gillar i alla fall Jan och jag ser det så här: att han uttråkad och skapar lite drama i sin vardag. Något som i alla fall jag kan relatera till. Sen om det är så det är meningen att jag ska tolka det är en helt annan sak. Mannen med rocken är det enda. Jan verkar tänka att den här männikan endast är en budbärare inte att det är han som skrivit brevet och säger, "Någon vill mig någonting" och för mig känns det lite märkligt. Själv hade man kanske frågat vem han var och vad han ville... Jag kanske har tolkat allt fel? Det hade varit kul att veta hur andra upplevde det. Manuset var bra skrivet, inga problem eller saker som jag störde mig på och jag hade nog kollat om jag slagit på teven. Kanske hade jag i slutet som sagt kanske inte känt att jag kanske inte fattade det men det verkar inte påverka mig så mycket för jag gillar det i alla fall.

Har läst den, ska ut med hunden och sen ska jag nog läsa den en gång till bara för att.

_nemo_ Klart att det finns dåliga ideér, jag har mängder av dem ;) Det blir bara Ringen grejer hur jag än vrider och vänder på det, och jag som inte ens gillade den filmen... men man måste ju bolla lite och då mina vänner är totalt ointresserad av film (de tittar bara på filmer med snygga killar i) så är det ju bra att man har er :)

Fick ett sånt där kedjesms igår... "1984 mördades en 4 årig flicka, hon blev strypt av sin styvpappa. Om du inte skickar detta till 19 pers inom 30 min kommer hon sitta vid din sängkant å stirra på dig med sina mörka ögon fulla av sorg och den 13onde natten kommer hon att strypa dig långsamt till döds. Sov gott." Låter det inte som om det är taget från en japansk skräckfilm eller vad? Fast det kanske finns någon liknande film? Titel är ju också bra, "Den trettondedagen". Vad tror ni, är det trist eller är det något att slipa på?

Tycker att det är lite otydligt ibland, vill ha det tydligare, lite mera rakt på sak. ”I hennes väg går många människor. Ett par skrattar och mannen ser inte Sofie förrän kvinnan i sista stund tar tag i honom.” Här tex, skrattande PAR, en man och en kvinna står i vägen. Visst har Sofie det trist, om det här var dag ut och dag in så hade man helt klart varit deprimerad men, jag vet inte… självmord? Känns trist, ”Lifes a bitch and then you die”, vet dock inte hur man skulle skriva för att få det hela mera intressant. Jag fattade aldrig något riktigt tycke för Sofie, kände aldrig för henne. Men jag tycker att känslan i manuset är bra, ”JÄVLA HORA”, killarna på tunnelbanan och så vidare, det gillade jag. Jag tycker det är okay med lite målade språk.

Dåså… Det slog mig att det står att håret är blött men regnar det? Det vilja inte minnas att det gör, det kanske bara är svett… Hur som helst. ”Hon har svart långt hår och är en aning blek i ansiktet. Föräldrarna och Julia går med raska steg till Alices dörr. De öppnar dörren.” Slarvfel, glömt ändra föräldrarna. Att Mats berättar att han är brorsan och att föräldrarna dött och så vidare är trist. Det hade man kunnat visa bättre och under historians gång, man behöver inte vet allt på direkten. Ja, du ”säger” Sten två gånger. Och jag vet inte för jag har inte haft så där väldigt många samtal med poliser, tilltalar man dem med deras förnamn överhuvudtaget? Polisen känns sur och butter, som om han inte riktigt litar på det som Alice säger. Har han någon anledning att inte göra det? Brorsan känns väldigt beskyddande och kritiskt till polisen, är det vad du vill att vi ska ”se”? Vad är det egentligen som har hänt med Julias familj? Det är ganska mycket prat om detta men vi får aldrig reda på vad som har hänt. Tycker att det är en ”konflikt” som får ganska mycket plats men inte tillför något till historian. ”Alice: Ojdå detta verkar seriöst…” Det här är en sån där replik som jag tror Fredrik menade på är onödig. Här är det upp till skådisar och så vidare att visa att det är viktigt. Samt att med … känns det som om det ”inte” är viktigt och som om Alice sätter Julia lite på pottan framför Mats. Vad vill du säga med meningen, ha alltid det i huvudet då du skriver. Julia är det som propagerar för ”Kul utan sprit” men det verkar också som om det är väldigt viktigt för de båda att dricka. Kanske gör de en deal, ingen dricker? Du har tagit bort den delen då de bråkar över att Julia är full men ändå så får ”dricka eller inte dricka” väldigt mycket utrymme men det leder ingen vart. ”JULIA (sarkastikt) åh tack herr Svensson” Då du nu ändrat det till att det är Alice 27 åriga bror så blir det nog svårt att inte se det sarkastiska i detta. Igen, vad vill du med meningen? Jag får känslan av att Julia är uppstudsig och egentligen så borde hon vara glad eftersom de nu kan gå på festen samt att hon kan dricka eftersom det blir Alice som kör. ”JULIA nej jag vet varför. Bara för att kunna skapa den mest skräckinjagande miljö när han drar sina löjliga spökhistorier.” Jag vet inte hur då pratar men det här känns mera skriftspråk, samt att då hon säger detta förväntar i alla fall jag mig att det ska bli lite spökerier från Kims sida. ”JULIA Jag hörde att Kims kusin skulle vara här ikväll” Hela den här kärleksdelen bli hängande i luften, på samma sätt som hela Julias familj. Är Alice intresserad eller inte? ”ALICE snälla! för det första var han full som ett svin och för det andra var han full som ett svin. Och jag tror inte att han kommer ihåg det.” Är det meningen att det ska vara upprepning här? ”JULIA vad ligger i släkten?” Om kusinen nu ska vara med eller inte, jag misstänker att det är Ricke som ska vara kusinen men jag kanske har fel? Om inte så är det här ett perfekt tillfälle att presentera kusinen utan att knäppa folk på näsan. Namnet på ”sjukan” gillar jag inte och jag brukar ta efternamn på folk jag gillar inte gillar då jag skriver, bara en idé. Det är ganska många bollar i luften, Julias förflutna eller var vi ska kalla det, Alice hångel samt nu detta, ”Den bara la av igår… likaså hela huset.” Varför? Många lösa trådar. Ricke hörde ljud i skogen, kan inte vi också få göra det då? Kanske är någon ute och röker eller pratar i telefon underkvällen? ”Ricke lägger märke till att Kim inte får igång stereon. Då böjer sig Ricke ner och sätter i kontakten. Musik spelas. Kim blir glad när musiken kommer, för han såg aldrig när Ricke böjde sig ner. Alice såg allt och skrattar lite åt Ricke.” Skriv det i den ordningen det händer, här går du liksom tillbaka i tiden och säger att Kim inte såg något. Skriv istället tidigare, ”Kim ser inte detta” eller likande. Hela Kims historia ogillar jag språket, tex ”Brodern” ja, kanske om det var en historia om munkar. Kanske slänga in små saker i historian som vi sedan sakta men säkert ser hända så att vi som ”tittar” vet vad som väntar men inte karaktärerna? Bara en idé… Tror att ”got ya” ska vara ”gotcha” ”INT. VARDAGSRUMMET - NATT Julia kommer tillbaka till Kim som tar emot henne med öppna armar. Kim tar Julia i handen och drar henne upp ur soffan.” Hon kommer in i rummet men sedan blir hon uppdragen ur soffan, jag hängde upp mig på detta då det aldrig stod klart att hon satte sig ner. ”RICKE mina polare har alltid sagt att jag är paranoid...men jag tror inte jag behöver den längre...här, ta du den.” Ricke som verkar vara en ganska nojjig fegis, varför tror han inte att han inte behöver den längre? ”KIM var min vän Erik, håll käften!” Här kan man spä på, anledningen till att Kim och Stompa inte är vänner kan ju vara den påstådda våldtäckten? Känns som om det finns väldigt mycket moral bland dessa ungdomar, inte dricka, inte köra full som tas upp på ett eller annat sätt vi två tillfällen. Det känns inte som moralkakor men nära på. Känns nästan ibland som du skrivit det bara så att ingen ska tror att du tycker att det är okay att köra full. Flera lösa trådare, ”de misstänker honom för alla inbrott som inträffat” Om det har varit felar inbrott så är det väl inte så konstigt om de också har råkat ut för det men Kim tror att syrran har tappat bort sin docka. Samt ”…jag tror att han bor i närheten.” Mer än ett inbrott och av någon anledning så tror Kim att psykot bor i närheten, varför? Tycker inte att det finns tillräkligt för den paniken som Alice, Julia och Kim känner. Men det kanske beror på alla skräckfilmer man sett genom åren men men. ”Han hoppar in de också och börjar köra efter Alice” Öh, låter lite felskrivning här. En av Stompas killar stannar vid Alice bil och jag undrar hur psykot hinner ut då. I Stompas flashback säger han ”Alice” men det är först inne på macken han får reda på hennes namn. Det hade varit kul att veta vad det är för hund, tax eller rottweiler. Vi har redan varit i Alice badrum en gång så då behövs det egentligen ingen beskrivning av det. Jag förstår vad Fredrik menare med sida 3-14 är tråkiga för det händer egentligen ingenting. Det är lätt att man blir blind då man läser sina egna saker men det som står där är Alice och Julia som deppar över att det kanske inte blir någon fest samt att det dyker upp frågor om Julias familj samt Alice hångel men en kusin, frågor som vi inte får några svar på. De här sidorna skulle (bör) användas till att bygga uppstämning. Vi skulle tex kunna höra mera om Kims bravader, vi hör lite prat om att Kim gillar att skrämmas men jag tycker inte att vi ser det någon gång. Symbolik är svårt i film, klockor brukar man fatta men att dockan ” Dockan är egentligen bara där för att symbolisera psykopatens tomma och livlösa tänkande, precis som dockans.” Är det nog inte många som kommer att fatta men… Plocka isär manusets dialoger totalt, så här: Första dialogen i manuset är ”Åh, Alice jag kom så fort jag kunde!” Egentligen skulle man kunna hoppa över denna. Brorsan kommer in och de kramar om varandra, vi fattar att de här är två människor som bryr sig om varandra och vi vill veta vad som har hänt. Julia säger sedan: ” förlåt mig Alice...hade jag bara...” vilket egentligen inte heller är nödvändigt. Hade Julia ståt där, tittat på Alice utan att kunna få fram ett enda ord samtigit som hon ser uppgiven och skämd ut (tex) så hade vi fattat att det här en tjej som känner Alice, bryr sig om henne och kanske känner hon sig skyldig? Jag säger inte att du ska ta bort allt som inte behövs men det är ett tips då man ser över dialog då det är dags för gallring. Den enda frågan som vi ställer oss här i öppning är ju ”Vad är det som har hänt?” Och om man vill så är det inte nödvändigt att ens använda sig av den repliken heller eftersom vi får se vad som händer. Svammel drottningen Shelly slår till igen… Hoppas att du hittade något du har användning för. Kommer knappt ihåg vad jag skrivit. Usch, jag känner mig så himla petig med alla mina kommentarer...

Jag har sparat det och ska förhoppningsvis läsa det i morgon på jobbet då jag i alla fall inte har något att göra ;) Synd bara att jag jobbar ensamt samt att det spökar på stället

Jag ska försöka läsa det i kväll, annars hoppas jag att jag hinner läsa det i veckan. (Nu då jag har skrivit att jag ska läsa det så kanske det faktist händer :))

Jag tänkte på det som Mr. Orange om Hitchcock, man ska veta vad som ska hända (på ett ungefär) för då vet man om något håller på att gå fel och så vidare. Någon sa "Såna plötsliga scener så publiken rycker till är bra. Ska man få dom att hålla för ögonen så ska man nog ha rätt grova scener med mycket blod" Och det är sånt jag hatar med skräckfilm. Klart att man hoppar till om det plötsligt kommer ett högt ljud, hatar såna scener... Och det där med mycket blod och hugga folk i huvudet, det är inte läskigt. I såna fall är det mer läskigt om någon blir huggen i benet och inte kan springa så fort. Det blir läskigt då folk måste vända om, de kommer till en återvändsgränd eller liknande och vi vet att mördaren/monstret är i krockarna. En scen i en av alla dessa "nya" skräckfilmer som kom var i Scream 2 (tror jag) då Sydney eller vad hon nu hete måste klättra över mördaren som låg avsvimmad, med masken på så kunde vi ju inte se om han/hon verkligen var det. Morden är ju aldrig läskiga i sig, utan det upp till att de blir mördade. Egentligen behöver man inga mord men... Exorcisten är bland de läskigaste filmerna jag sett men jag vet inte vad det är egentligen. Kanske det att det utspelar sig i hemmet, ett ställe där man ska kunna känna sig trygg. Det är dottern som är "monstret" men på samma gång är det ju dottern som måste räddas... Såg en trailer för en film som heter Joshua (http://www.youtube.com/watch?v=l5MBh1T04LY) och sånt här får mig att bli rädd. Saker och ting som ska vara goda men inte är det får mig att bli rädd. Och här är samma sak, sonen är monstret. Som du märker, frågar du hundra personer vad som är läskigt så får du hundra olika svar. Men för mig, clowner, sprutor och monster i vatten så som Hajen. I skogen har man skuggor och läskiga ljud att leka med.

Ah (ett bra ah alltså), gillar flytet i replikerna, låter naturliga och jag får flashbacks av min jobbiga mamma. Lite trist då det inte finns något att klaga på… Skulle kanske vara det att pappan skriver ner saker på en lapp men han tar den inte med sig, det är lite lustigt men jag förstår varför det händer. Historian i sig är lite… för mig är den inte engagerande, tycker att det börjar bra men slutet är lite otydligt. Visst, vi ”ser” hur hon blir knuffad och liknande men det skulle nog kunna göras lite tydligare utan att bli övertydligt. Känns inte som om det vi har ”sett” är tillräckligt för att motivera, söka upp mannen och döda honom… men detta är förstås bara mina personliga åsikter. Manuset var bra, bra repliker, inga frågetecken, inga felstavningar eller andra irritationsmoment. Enda felet var väl att det inte var en historia som föll mig i smaken men det är ju inte ditt fel. Så nu får du skriva flera manus att posta.

Just det, det var den här historian… I början av det hela känns det väldigt dramatiskt, som om Alice har varit med om något VÄLDIGT DRAMATISKT men sedan då man läst alltsammans (eller i alla fall tills det att hon lämnar det vita rummet) så känns det inte SÅ dramatiskt. (Eller kanske är det jag som blivit påverkad av all skräckfilm man såg som ung?) Samma ”mening” som förra gången men fortfarande är jag inte nöjd, trotts att du faktiskt ändrat den… ”I ansiktet har hennes mascara, som en gång varit i hennes ögon, smetat sig ner på hennes kinder.” Um… utsmetat smink/maskara, ränner längs kinderna efter maskaran… det räcker, det här låter så knäppt att jag måste nämna det, men egentligen är det inget ”fel”. ”mascaran och målar sina ögonbryn” ögonfransar. ”JULIA, Åh tack herr Svensson” Pratar man verkligen så, eller är hon bara rolig? Det är lite här och där. Finns det någon särskild anledning till att sjukhuset heter Bento? (Bara undra eftersom jag tänker på japanska lunchlådor då.) En tanke slog mig, den här Kim gillar att berätta historier, ”och ljuger gör han också” för att citera Julia. Kanske låta tjejerna tro att Kim bara ljuger om inbrottet och alltsammans? Tjejerna himlar med ögonen ala ”killarna försöker skrämma oss?” Ännu mera tvivel och suckningar från tjejerna? Julia kanske bara kastar ur sig sarkastiska kommentarer? Bara en idé. ”Det enda lyse och ljud kommer från Kims hus.” Lyse låter hel knäppt, kör på ljus. ”…bodde där en familj…” då det står ”där” så låter det som något annat stället, ”här” låter bättre, men ”bodde här en familj” låter kanske lite ålderdomligt. Hela delen låter mera som skrivspårk, jobba på talspråk, aka tvärtom från det ens svenskalärare vill att man skriver =P Egentligen är det lite kinky att gå in i sin lillasysters rum och hångla, den det löser man lätt med en snabb bild av att Kims rum redan är upptaget och att han är tvungen att gå in till syrrans. Snacket om pingviner är kul, jag gillar det. Typisk paranoid fyllesnack, perfekt. MEN, att det är Halloweeen… (kanske är jag bara väldigt anti Halloween?) Kanske en fredag den 13 i stället, eller bara en kväll med Kim? Han är ju lite skräckgalen killen… Att Kim och Julia berättar om galningen för Alice och hon tror på det… Det är väl lite av grejen i skräckfilmer, att ingen tror på dem? Släng in en massa skitsnack av Kim så att vi inte tror ett ord på vad han säger, Julia är kanske full och tror på honom och Alice blir förbannad och sticker? Det ska ta ett tag innan huvudrollen tror att hon/han är i fara, hon/han ska tror att hon/han bara är ”nojjig” medans vi sitter där och hojta framför TV, ”Behind you!” ”KIM, hejdå Kim, äh..tack för en rolig fest...” Antar att du menade att det var Alice som sa det. ”MATS (leendes)hej då Jenni” Här har du glömt ändra. Kan tänkas petigt men, det står NATT och sedan står det att klockan är typ 21. Står det natt så tänker i alla fall jag att klockan är kanske 00 och att Julia redan varit där. Kniven, varför är den med? Varför tog du med den? Den hamnar givetvis i fokus få hon får den från killen som tycks gilla hennes men varför? Helt onödigt att ha med en kniv om den inte ska användas. Det var någon som sa något i stil med, ”Om man visar ett gevär i första akten så ska det användas i den tredje” och det är stunder som denna man förstår vad som menas med det. Varför inte visa att kniven saknas sedan från baksätet? Då vet vi att han är beväpnad. Och föresten, vart tog karl vägen? En av Stompas kompisar skyndade väl upp till Alice bil, hur lyckades han ta sig förbi? Eller förstod jag det hela fel? Vette tusan vad det är men då jag sitter och läser detta så frågar jag mig själv, ”Varför är det inte läskigt?” kan inte riktigt komma på det. Bli jag rädd innan det att Alice kliver in i sin bil? nej. Blir jag rädd då hon blir jagad av Stompa? Nej… Kanske titta på lite skräck, thrillers som du gillar och försök se vad det är som bygger upp stämningen. Naturligtvis kan man göra mycket med ljus i just den här typen av film men… det behövs något mera. Ps, ler har ingen apostrof (undra om jag stavade rätt nu...?)

Precis i början skulle jag nog vilja ha lite mera info. Just nu tolkar jag det hela ganska fritt och ser Alex sitta på motorhuven (och av någon anledning så röker han då jag ser det framför mig) på en bil, öde landsväg ala Arizona med endast ett enda hus i närheten, ett hus som Alexs blick är fäst vid. Samt att jag inte är nöjd med dialogen, tycker att Alex framstår som ganska ung till sinnet och… jag skulle vilja se honom ganska avslappnad, inget ”snälla” och sånt utan att han var lite mer av ett ”coolt mysterium”. Hur är det tänkt att vi ska uppfatta Alex? (Det är så här jag kommenterar saker jag läser, säger allt som ploppar upp i mitt huvud även om det inte är relevant eller viktigt.) Vart är det tänkt att det ska utspelas? Poliserna säger chips då de pratar om pommes frites och det göra man i England men det hela känns inte särskilt engelskt. Och ”lame” känns inte riktigt rätt att använda, känns inte som ett ord som används så ofta. En hel del av replikerna känns, konstiga… Det är inget egentligt ”fel” på dem men det låter inte som saker man säger, ”Yeah, I have such an important job.” stinker av sarkasm men det känns inte som om det är meningen att det ska göra det. Såna här ”fel” finns lite här och där i replikerna. Ibland får man även känslan av att du slagit upp ett ord som är ”rätt” men används på fel sätt. Översatt saker direkt från svenska så att det inte fungerar på engelska… Det låter inte som engelskt talspråk. Då poliserna stormar in i rummet känns hela dialogen, knäpp… Då Dr Abraham råkar skjuta sig själv i halsen… um, kan han inte få skjuta sig i foten eller nått? Hörde ingen skottet? Varför sno en plånbok om man ändå hade tänkt att råna en bank? Varför alla dessa upprepningar i meningarna? Varför ha ordet normal eller boss typ tio gånger i en och samma replik? Ju mer jag läser desto sämre känns dialogen, ha någon som är lite vassare på engelska se över den för det är inte bra. Inte bara engelskan, det hela känns väldigt seg, trist och orealistiskt. Oj, de sista 20 sidorna var riktigt tröga att läsa. Historian är tunn, om man nu kan kalla det för historia. Det hela känns trist, man får aldrig lära känna någon och jag blir aldrig engagerad i något som händer. Jag vill inte vara elak men det är… tråkigt. Kanske dra ner på antalet karaktärer och lägga ner mera fokus på några utvalda få? Känns inte som den där aha känslan som man ska få i den här typen av berättelse kommer. Det är tydligt att du har mycket att säga och lagt ner tid på att försöka knyta samman allt men jag tror nog att du måste lägga ner ännu mera tid. Klichén, ”Att skriva är att skriva om” får jag nog lov att använda. Vet egentligen inte vad som är "felet" men jag kom i alla fall aldrig in i det, hoppas att någon annan kan ge dig lite raka besked om hur man skulle kunna förbättra det.

Dåså, nybakta munkar och en stor kopp te, då kan vi sätta igång. Du är 14 (precis som karaktärerna i historian), går man i sjuan då? Försöker bara tänka tillbaka för att se hur pass hård jag ska vara. (Sjuan...? Just det, falska idioter och psykologisk krigsföring) Stavfel ” Viktir sätter sig bredvid honom” Nu kanske jag är petig men jag ogillar då man byter namn/betäckning på folk mitt i, först är det LÄRAREN och sedan är det MAGNUS. Skriv LÄRAREN MAGNUS på direkt eller bara Magnus. TJEJEN (Glad) Vad roligt det skall bli att börja ny skola i dag! KILLEN (Irriterad) Mhm... Vilka är det här? Får känslan av att det ska vara Emma? För Emma saknar presentation senare då hon kliver ut ur klassrummet efter provet. ”Erik har gått till platsen där Erik och Viktor är.” Det är en ganska imponerande bedrift =P Gissar att det ska vara Emma och Viktor är. ”Hans ögon är stora som fotbollat och munnen är hängande.” För det första är det stavfel och sen så är det farligt att skriva att ögon är stora som fotbollar för då ÄR de stora som fotbollar, jag gissar att de egentligen är uppspärrade i chock och inte 30cm i diameter? Äldre eleven 1 är med ganska mycket så varför inte ge honom ett namn? Det här berget som ÄE1 (äldre eleven 1) knuffade ner honom för var högt nog för Erik att tro att han skulle dö men ÄE1 verkade inte ett dugg bekymrad över att kanske ha mördat någon? Felstavning ” ERIK Jag vet inte. Men varför inter utnyttja dem?” Ligan känns trist, lösensumman är orimlig och vart bor dessa människor? I något korrupt land i central Amerika då ett gäng kan terrorisera en stad och har egna helikoptrar. Det känns inte rimligt. Kan det inte bara bankrånare eller nått annat istället? Börja lite smått? Vill ha mera anledning till att de bestämmer sig för att ”rädda stan”, jag skulle vilja se en personlig anledning till varför de är villiga att göra något farligt. Just det där med dräkter får mig att undra, vem är det som gör dem samt, hur hade de i det här fallet tid att göra dem? Dialogen är, ganska komisk ibland men det passar inte alltid in. Soldaterna skjuter kallblodigt ner en pojke (men de tvekar sedan då Emma dyker upp) och då vet jag inte om repliker så som ”ha ha vilken tönt” är direkt passande. Skulle vilja se att det börjar lite sakta, det kanske är kliché i den här typen av historia men jag tycker att det fungerar. Börja sakta så att vi får lära känna karaktärerna lite, tyckte inte att jag gjorde det nu. Och det är klart att man vill veta varför de har krafter, eller att vi i alla fall får följa hur de utvecklar sina krafter. Som i Spindelmannen tex då han försöker få sitt nät att fungera så som han vill, han klättrar längs väggen i bakgatan och så vidare, här är det bara pang på rödbetan. Får känslan av att detta är en helt ny skola, alla verkar vara nya inklusive läraren, varför detta? Igen kanske kliché men varför inte ha att en av dessa tre är nya i skolan? Det är ett lätt sätt att presentera historia, karaktär, och stället där allt utspelar sig på då karaktären precis som jag är ny och behöver en stund för att känna mig bekväm i storyn. Tänk ”10 orsaker att hata dig”, då Cameron är ny och blir guidad av vad han nu heter och får allt presenterat, likadant i ”Uppdrag mord”, Bayliss är nu på mordroten och på så sätt kan man berätta utan att det låter tillgjort vilka alla är och hur saker och ting fungerar. TEX. Viktor är ny och kanske är Erik lite av en outsider och tar på sig att hjälpa Viktor runt. Viktor vet inte att ÄE1 är en idiot som man inte ska bråka med så han går rakt fram för att försvara Emma (som kanske är en outsider hon också eftersom hon är ”så smart att hon skulle platsa i en privatskola”) Usch vad jag svamlar… men det känns som om vi saknar en bad guy och jag tycker nog att storyn passar bättre på en lite mindre skala (mindre helikoptrar och bomber alltså) och att ÄE1 ska vara bad guy. Så bad guy vs good guys, så vad är det bad guyn har/gör som orsaker konflikten? Att det är ett gäng som bara spränger och skjuter folk på måfå känns som sagt trist, kom på något som vi alla kan relatera till. Något som de flesta av oss varit med om. Vad får dig riktigt arg, så pass arg att du vill hämnas? Nåja, hoppas du kan hitta några bra tips i allt mitt skitsnack =P Fortsätt skriv!!

Får ta och hålla med Nemo, det är lite trist. Det är för långt i mitt tycke, tex prästens prat… dock väldigt realistiskt eftersom alla bröllop jag har varit på är tråkiga och känns olidligt långa men har du läst hela prästens repliker och kollat hur långt det blir? Jag tycker inte heller att det är viktigt att skriva med förtexter i ett manus men… om man nu vill det så. Gillar även Nemos idé med de snabba klippen. Tror att man kanske kan få ut mer av det, bilder på det lyckliga paret och allt är söt och gulligt, pang! Sen så är det också svårt att egentligen säga något då det är bara inledningen. Även detta är en klassisk historia som nog det flesta har hört på ett eller annat sätt så det ska bli kul att se hur du vill berätta den.

Nu vill jag inte vara sån MEN, postade inte du ett manus nyss? Jobbar du på det fortfarande eller? Eller lider du av den där konstiga sjukdomen då man påbörjar en massa men inte lyckas få saker färdiga? (Jag är en av dem) Jag är inte en av dem som stör sig på blandad svenska och engelska och det tror jag att jag sagt förut, men det är klart att man börjar undra. Kanske skriva allt på engelska och öva både engelska och att skriva manus samtidigt, två flugor i en smäll? Jag är lite lik då allt jag skriver måste utspela sig i USA eftersom det jag skriver om skulle aldrig folk köpa om det hände i Sverige (i alla fall inte jag, tycker att det vore fånigt att ens försöka). MEN, du skriver ”det ska vara överdrivet och löjligt!” och då börjar man faktiskt att undra (på riktigt), ”Varför vill du att det ska vara skit för?” För då det blir överdrivet och löjligt så är det ofta just det som händer, det blir skit. Är det överdrivet, visst det kan vara kul i komedier särskilt svarta och så. Löjligt kan vara lite kul i tex kärlekshistorier men både och? Dåså… över till att läsa manuset (attans, jag som hade lovat mig själv att skriva i minst en timme… men kvällen är inte slut ännu.) Okay, andra scenen, försöka att dela upp den lite. Varje HÄNDELSE på en ny rad, som tex all mobilen RINGER (ljud tror jag bestämt ska skrivas med stora bokstäver så att vi verkligen ska ”höra” dem. Har fått för mig att jag läst det någonstans men rätta mig gärna ni som kan och inte bara gissar som jag göra just nu). Vart är den lilla presentationen var karaktärerna? MARIE 17 klädd i träningsoverall tex. Tycker att detta böra vara med i manus, det säger en del om vem det är vi tittar på, ser vi en kvinna i 40 års åldern kläd i säckväv så kan vi kanske tänka oss att hon inte är den personen som vet hur man ska uppföra sig under finare tillställningar som Oscarsgalan tex, eller så är det just det hon gör och då undrar vi givetvis varför hon är kläd som hon är. (Då jag läser så ser jag The Cop som Ron Pearlman) Aj aj aj, vad har vi sagt om att draaaa ut på replikerna? ”JORKOWITCH Michael! Michaaaaaaaaaaael!” Jag tycker att du ska tänka över att kanske döpa om Jorkowitch till Jerkowitch för han verkar onekligen ganska korkad. Varför i hela världen skulle superskurken skicka iväg en sådan karl att försöka ta livet av ”the cop” om han inte ens kan rulla undan då det kommer en bil? Blir lite ledsen eftersom mycket av det som är ”fel” på det här manuset även är saker som jag påpekade på det andra vilket betyder att A) du har inte läst det som jag skrev eller B) du skiter i vad jag skrev… Du sa att du ville att det skulle vara överdrivet och löjligt och det har du lyckats med. Han heter… the cop… han pratar inte bara med sig själv utan även sin pistol. Och han kan inte öppna en dörr? Det känns som om du gärna vill komma till action scenerna tidigt men det känns lite stressat och som om vi inte vet vem som är vad. Vem är The Cop och vad är det för en polis som de ringer om de ska mörda någon? Kanske köra en James Bond inledning, ACTION! Skjut lite kommunister i Kuba, flirta med en snygg tjej, beställ en drick och kasta en replik. INLEDNING MED LÅTEN. Presentation av UPPDRAGET. Funkar varje gång… Manuset är uppenbarligen inte färdigt och jag tycker att det är jättekul att du gillar att skriva men det hade varit ännu roligare att se dig kanske jobba på ett och samma manus och se hur det blir bättre och utvecklas. Visst kan man jobba på flera saker samtidigt men det hade varit skoj att se en slut produkt. Slutord, jobba mera och fortsätt ha kul och posta igen.

A 4 blir nog mitt svar, har börjat men saker har kommit emellan, då jag kommenterar så brukar jag lägga ner tid på det och göra det ordentligt. Den skadade kaptenen scenen är bättre, och blodet finns numera i kylskåpet =) men det är än för mig lite väl detaljerat vilket gör att jag stör mig lite. Det kanske finns en anledning till varför det är ett hål rakt genom kroppen, och varför det måste vara på det viset men… Sitter inte levern på höger sida? Det hade varit kul att kanske låta någon medicin kunnig svara på lite frågor om hur man skulle gå till väga och hur pass logiskt det hela låter. Vet inte varför jag snöat in på just den här delen men det har jag… PS, man kan alltid skicka ett mejl till någon medicin kunnig för de brukar ofta ställa upp och hjälpa till. Jag frågade någon förening om en vis blodsjukdom och finns massa bra svar tillbaka. Det är nog det enda som jag kommer på annars, det var kul att springa på en ny karaktär, fick dock känslan av att han är lite av en stereotyp men men… Just det, Mikael ger sig iväg för att söka igenom skeppet efter vad det nu var som tog hand om kaptenen men han har inget skydd? Vad hade han tänkt göra om han sprang på vad det nu var? Fast de kanske inte har så mycket vapen eller liknande ombord…?

Då så, då börjar vi om från början då… Gillar taglinen eller vad det heter, “They went to a party. They arrived in hell”, det är nästan så att man hör den där hesa rösten (för det later ju som samma kille som snackar på alla trailers). Hm, det är fest och i ett hörn står grandpa Simpson och berättar historier? Det är viktigt att berätta hur gamla de som festar är, är de i 20+ så börjar man (i alla fall jag) undra vad en gammal man gör där. Känns som en nödlösning för att få in kyrkogården och historian, då köper jag hellre att de är på väg till festen, stannar och frågar en gammal man om vägen och han säger saker som, ”Nej, åk inte dit!!” och så vidare. Om det inte är så att det finns en väldig bra anledning till att den gamla mannen är på festen, kanske är det personen som har festens farfar och hans hus, (och kanske är farfar en gammal zombie jägare och nu är de tillbaka för att hämnas!!) Petigt kanske men det tycks vara en del av min personlighet så… Skriv inte namnet på karaktären inom parantes. Skriv det du ser, ”PARKER 20+ kille (här kan du skriva om du finner det nödvändigt, tjock punkar, preppie eller annan info) sitter i soffan” Gillar inte heller sättet som du draaagit ut på Parkers repliker, skriv i så fall att Parker är full så fattar vi att det är fyllesludder som gäller. Hur många är det i rummet, i början står det ”flera”, Robert säger att det är en ”crowd” och Parker säger att det är 15, det hade varit kul att vet vem som har rätt, eller om båda har fel. Vet inte om jag är den enda, men jag får gayvibbar av scenen då Vincent kommer över. Parker gillar honom tydligen inte (vi vet inte varför). Vincent försöker ge honom en komplimang samt ta på honom? Fast det kanske bara är jag? Som när Gandalf visslar på hästar och de pratar om gyllene trumpeter och grejer… Parkers flashback känns totalt onödig, och inte särkskilt bra eller trovärdig heller. Att du skriver på svenska och sedan har dialogerna på engelska stör mig inte men ibland gör din engelska det, ”OLD MAN: In the old days you could kill a man for urinating in someones mouth! Ooh hail to the king we’d say, but not any heil to the hitler like nowadays!” Va? Kungar, Hilter (I bestämd form dessutom) vad snackar gubben om? Ska det vara roligt gubbsvammel så får du nog jobbar mera på det, ska det fylla någon funktion får du nog jobba ännu mera på det. Det händer ibland att du skriver vad som händer istället för att ”visa” det ”Han går till en buske och frågar denne var toaletten är.” Det här kan bli en kul scen, kanske bockar han då han frågar? Om människan nu är så full att han får för sig att gå upp på taket för att leta efter toaletten så verkade det som om personen i fråga är för full för att ens ta sig upp för en steg. (hittar på lite eget då jag läser så Parker ger sig naturligtvis upp på taket för att kissa i skorstenen, kul typ den där Parker) Det känns som en nödlösning att Parker ger sig upp på taket. Kan inte han få ställa sig vid och en zombie smyger sig på honom? Fortfarande är det lite missar med namnen här och där… ”Flera partyscener, musik, Robert går runt och letar efter Parker när han ser den tomma soffan. Parker kommer fram till honom.” Det ska vara Vincent och inte Parker som kommer fram till honom. Och sen så är det nog Parker som Vincent frågar efter (igen, dock inte lika starka gayvibbar, varför är han så intresserad av Parker, han märkte ju tidigare att han gick på hans nerver?) Varför dyker zombiesarna upp just nu? Vad är anledningen till att de kommer nu, den gamla gubben har ju hört historier så… Skriv inte att det står ”några” i köket, skriv antalet. Känns slappt då du inte ens har tagit dig tid att slå upp ord som eldgaffel och skriver ”metallpetpinne som mar har i öppna spisen” Alla dör som bananflugor eller nått men inte Robert, hur håller han dem undan? Och varför är alltid zombies på tv så sköra att man ta sticka saker igenom dem som om de vore gjorda av smör? Först verkar det som om de är helt omringade av blodtörstiga zombies men de två kompisarna kan i alla fall ha ett avslappnat samtal om zombies och film… Om Robert eller Vincent spottar ur sig detta medans de försöker barrikadera sig i köket eller nått så blir det bättre. Det är svårt att se vilka som är huvudpersonerna, finns det någon, förutom zombiesarna… Jobba mera på karaktärerna det känns som det som stör mig mest men historian behöver mera jobb också. Kanske en liten story mellan karaktärerna? Varför Parker ogillar Vincent tex, just nu är det bara ”överlevnad” och det känns tunt. Det behöver inte vara någon invecklad bakgrundshistoria, samt att en sådan skulle också kunna hjälpa oss att lära känna karaktärerna som känns klenare än historian just nu. Det hela känns stressad, vilket verkar vara ganska vanligt för jag får ofta den känslan då jag läser saker här (och på skribentforum), som om man vill få det hela överstökat men så lätt ska man inte få ha det. Låt det ta tid, Rom byggdes inte på en dag… Det känns som om du skrivit detta på en timme, ge det hela tid. Så skriv om och posta igen, och igen och igen och igen för att skriva är att skriva om…

Mä... nu har jag suttigt och läst och kommenterat och grejer så postar du nytt! Nu måste jag ju börja om från början... Man får ju bara hoppas att det nya manuset är bättre än det förra.

Då så, då har jag laddat upp med te och äpplekaka… När du skriver ”tona över” känns det som om du menar eller om det vore bättre med ”klipp till”. Hm, måste ta och läsa det en gång till… Ja du, vad ska jag säga? Kommer egentligen inte på något att klaga på, men det betyder inte att jag tycker om det. Tror inte att det här är riktigt min grej. Var det intressant? Nej, inte för mig i alla fall, men det kan ju bero på att detta helt enkelt inte föll mig i smaken. Det kändes… trist, ”handlingen” var inte ett dug engagerande (för mig alltså). Hoppas att någon här på sidan som gillar den här typen av historier ta sig tid och läser den.