Smörgåsmannen

Ja du ser, var av intrycket att Pascal var förra generationen och att nya Titan hette något annat än "X", men suveränt, då var det inget! Supporten för grafikkortet borde ju dock komma rätt snart tycker man, de brukar ju vara snabba med sånt. Men att kolla med dem om det finns någon form av uppskattning när i tiden det dyker upp, skadar ju inte.

Det jag klurar lite på är väl att GTX1080 bygger på modernare arkitektur än Titan X och presterar bättre i fall där det inte krävs så mycket minne. Att köra 2 st GTX 1080 i SLI slår dock Titan X i samtliga aspekter, varpå jag funderar om det kanske är värt klivet upp? Det drar dock ca. 100W mer ström. Genom att följa Peus rekommendation kan du dock få ner priset lite på SSDerna (samt öka storleken) genom att skaffa en 2 TB 850 EVO istället för OCZen, vilket då tar ut prisskillnaden mellan Titan X och 2 st 1080 i SLI. Sedan tänker jag på chassiet som jag tycker känns väl billigt och saknar ljudisolering. När man köper en såpass dyr dator tror jag att man vill ha ett chassi man kan känna är rejält. Nu är det mycket möjligt att det du valt är det, men det var inte dämpat av vad jag såg, så det kan vara en grej när man ska bygga en prestandamaskin (och bryr sig om ljudnivåer). Men förankra gärna det första i nån annan också, Blackmagic har ju inte med 1080-korten på sin lista än, så det kanske inte funkar klockrent i nuläget - eller så är manualen bara inte uppdaterad.

Det bästa vore väl ändå att ge svar som man inte behöver tolka, utan förmedlar det som trådskaparen vill veta på en gång? 1. Du konstaterar att GTX 960 knappt klarar 4K, ellaborerar inget mer på det. 2. Upprepar det Max sagt om nätaggregat. 3. Konstaterar att Asus Strix-modellen är det enda 960-kortet med 4 videoutgångar (även om jag var tvungen att läsa meningen ett antal gånger, för att förstå vad du ville ha fram - och då har jag ändå kortet själv). 4. Monolog om att uppgradera processor utan att lyfta vare sig innebörden av i5 vs i7 för den generationen, eller ge minsta antydan på varför denna uppgradering skulle vara värd mödan för TS del, i det TS gör. Och sedan fortsätter du nu med: 1. Hävda att kortet funkar bra till 1080p. 2. Men trots det föreslår du att vänta tills nya amd eller nvidia sjunker i pris för TS ändamål. 3. Säger att 960 inte funkar så bra att färgkorra med - utan att ge någon form av förklaring till vad ditt problem är, men att det kanske avhjälps med träning, med slutsatsen att man ändå borde köpa ett videokort fastän problemet skulle avhjälpas med träning (???), och ger återigen ingen som helst förklaring. En helt uppriktig fråga, vad ska en medlem som ponerat tekniskt mindre kunnig (menar inte nödvändigtvis att Anders är det, utan hypotetiskt), göra med den informationen? - - - Edit: För övrigt kan jag instämma med Pontus, på att köpa ett lite billigare kort och lägga undan pengar, säg - ett begagnat 750 ti, som detta: https://www.blocket.se/uppsala/EVGA_GeForce_GTX_750_Ti_FTW_68406284.htm?ca=5&w=3 Givetvis ett nedbyte, men ändock ett helt ok kort, åtminstone för spel (och säkert även viss klippning), i dagsläget. Vill du däremot ha mer skalbarhet ifall du köper en bättre kamera framöver och absolut inte kan tänka dig att köpa en helt fräsch dator då, skulle jag välja 960 m. 4GB som en kompromissad framtidssäkring. Enda anledningen att jag köpte 960 var för att det var billigaste kortet med 4 GB vram och för att den hade 3 x Display Port + 1 HDMI (som går att använda samtidigt). Annars hade det nog blivit ett 750 ti. För att jag ändå tänker byta ut kortet eller hela datorn inom en relativt snar framtid, då jag egentligen behöver ännu mer kräm. Men då är det främst för att jag sysslar en del med 3D och inte för videoredigerings-bitens skull.

Min poäng? Förutom att ägna mig åt min favoritsysselsättning; att fortsätta poängtera att Aettan inte verkar läsa frågorna han svarar på. - Så kommer ett GTX 960 med 4 gb vram och en i5:a duga alldeles utmärkt för att klippa material från en AF101. Jag skaffade själv nämnda Asus 960-kort för ca. en månad sen och det presterar bra, men inte exceptionellt. Däremot klarar ju min gamla imac, med 512 MB vram, i5 2400s (från samma generation som din) och 12 gb ram, att klippa det allra mesta utan större problem. Iom. att jag helt bytte dator, och alltså inte bara grafikkort, så kan jag säga att klivet från HD6750M-grafiken som min imac har, till GTX960 var betydligt mycket större än klivet mellan min gamla i5 till senaste modellens i7. Utvecklingen av processorer, annat än i ren strömförbrukning för normala konsumentdatorer har onekligen stagnerat. Har man inte nytta av Hyperthreading finns ingen anledning att byta till en i7, är min åsikt. Summan? Med en budget på 2000 kr: Köp ett 960. Om du ska vänta (säg, till i jul/mellandagsrea), så har det precis släppts en ny generation grafikkort som är betydligt vassare och bör sjunka i pris närmsta halvåret. Att vara uppmärksam på alltså. Jag rekommenderar dig inte att vänta; kommer alltid nåt bättre runt hörnet.

Lite sen på bollen. Datorn är redan köpt. GTX 960 med 4 GB VRAM och en i7 6700 föll det på. Dubbla SSD på 256 GB, 16 gig ram. Betalade omkring 9000. Moderkortet har endast USB 3 och 3.1/usb-c-portar. Så det är ganska framtidssäkrat, även om jag spår att jag inte kommer ha datorn så jäkla länge. Anledningen att jag inte byggde en Hackintosh var att jag inte ville behöva skaffa flera år gammal hårdvara för att matcha Mac Pro specar. Jag använder fortfarande Macen till 80% av allt mitt jobb, men kör tyngre projekt som jag klipper i Da Vinci/Fusion på både Mac och PC (lättare projekt i endast fcpx). Fördelen med att arbeta på macen är att jag då har två skärmar, iom. att det är en imac och saker som loggning m.m. går helt enkelt snabbare där. Sedan bollar jag över till PC:n när det är dags för finklipp och Fusion. Var inte så länge sen jag skaffade den, men funtar på att börja använda Cineform mer genomgående och arbeta fram ett workflow för det som funkar. Har dock inte kommit så långt än, som sagt. Har inte stött på några direkta problem, förutom att jag helt enkelt inte gillar Windows. Men det visste jag ju redan. Försöker dock hålla mig till att just bara göra tyngre klippningar och rendering av 3D-scener på den, medan all typ av projektplanering, grafisk form och sånt jag annars sysslar med sker på Macen. Undvika Windows-UI:t så mycket som det går. Tids nog lär jag nog gå över mer helhjärtat på PC:n, men den tiden är inte kommen än, så håller hårt i imacen tills dess. Alternativt så köper jag en Mac Pro om det dyker upp en ny version någon gång.

Räknade lite snabbt på det. Förutsatt att man får tulla på en Feiyutech från Kina, så får man betala omkring 4500 kr för en sån, kontra ca. 5500 för en Osmo inom EU. Man sparar 1000 kr; ca. 20%. På att köpa en produkt som man kan anta tas fram med mindre etiska metoder, troligtvis saknar ordentliga garantier - vilket uppenbarligen bevisat sig nu, är mindre genomtänkt och där varenda Youtube-test man hittar dessutom visar på skakigt material. Mitt intryck är att ingen av dessa enhands-gimbals är några underverk direkt, men att Osmo hör till de bättre. Och dessutom patchas den frekvent där många ursprungliga problem ska ha fixats, som jag förstått det. DJI känns dessutom så prispressade som någorlunda kvalitetsprodukter kan bli, så jag tror man får finna sig i högljudda motorer och liknande med sånt som är än billigare. Sensmoralen: Gör alltid ordentlig research på allt som kommer från Kina; vem som egentligen tillverkar det och hur många, samt vilka varumärken som säljer identiska produkter. Att man har snygg marknadsföring och en professionell hemsida idag är i princip ett tecken på att man köpt ett Wordpress-tema för $50 och inte för att produkterna man säljer är kvalitativa. Feiyutechs produkter kan mycket möjligt vara bra, men då är det troligtvis någon annan som tillverkar dem än just denna modell.

Är lagen definitionen av rätt och fel? Innebär huruvida det är lagligt eller inte att man bör undvika det? Tycker det är upp till var och en att bedöma om det är rimligt att göra det man gör. Vad det står i en lagbok bekommer mig inte, så länge det är jag som eventuellt får ta smällen för det. Är riskerna minimala med att ladda upp en viss upphovsrättsskyddad låt och jag tycker det förhöjer upplevelsen - så gör jag det. Är det ett kundjobb och någon annan är ansvarig utgivare, så gör jag det givetvis inte. Vidare så är samtliga exempel du länkar till, filmer som fått många miljoner visningar och frågan är om böterna de som ens blivit dömda, är större än de intäkter de fått genom att bryta mot lagen? För mig är det en win-win-situation. Skivbolagen får mer pengar än vad de hade fått om den som laddade upp innehållet - lät bli att använda deras musik; och den som laddade upp videon fick mer visningar och uppskattning för sin film. Sedan finns det ju förmodat tusentals motsvarande fall där det kunnat lösas på bättre sätt än med långdragna rättstvister och miljonböter. Youtube har system som känner igen musik och möjliggör inkomstgenerering för förlag/skivbolag för att skapa en alternativ inkomstkälla för dem som inte skulle vara möjlig om folk inte "bröt mot lagen". Våra lagar finns till för att skydda, inte stjälpa. Så: Nej. Jag ser inte varför man ska låta bli, om den enda distributionsvägen är just där. Såtillvida att man kan acceptera att den kan tas bort och att man är med på att man inte kommer tjäna pengar. På ämnet lagar och att göra saker med andras musik/verk:

Har det någonsin hänt? Och vem stäms? De flesta Youtube-konton har väl potential att vara anonyma utan uppenbar personkoppling.

Notera att du inte kan bli anmäld för upphovsrättsbrott personligen. Youtube/Google är juridiskt ansvariga för innehållet på sidan - däremot kan de ju ta bort det. Och det är ju tråkigt när en film man lagt mycket tid på blir borttagen. Det hände dock oftare förut än nu. Jag har fått flera hundra "copyright infringement" på ett av mina Youtube-konton och det är fortfarande i mycket god ställning. Kontot postar DJ-set, live-sändningar av festivaler m.m. om någon undrade hur man kan samla på sig så många intrång.

Youtube har ju system för sånt där, så det är upp till varje förlag, skivbolag eller artist att avgöra om det är okej. Oftast så kan man använda vilken musik som helst, men beroende på vad upphovsrättsmannen sagt så tvingas du till att ha olika mycket reklam på dina videor. Vissa nöjer sig med en liten banner, andra kör full blown. Vidare så blir det alltså förlaget som håvar in intäkterna på reklamen och inte du. Jag misstänker att de innehållsmakare som använder mer känd musik livnär sig på sponsring istället, men det kanske finns möjlighet att avtala att dela på intäkterna från reklam med förlag, men det är mer än vad jag vet. En väldigt kompakt redogörelse, hoppas den gav klarhet :).

Jag skulle vilja slänga fram ett typiskt klipp-övnings-tips. Prova att klippa utan transitions. Dvs. raka klipp, och få det att funka. Inte för att det nödvändigtvis blir bättre - men för att man tydligare märker vad som funkar och inte funkar av det man fotat. Och på den vägen tvingar sig själv att vid nästa projekt tänka på bildordningar m.m. Det här är lite nostalgi dock, nånstans märks det att du har klippkänsla även om det finns många tekniska aspekter/estetiska val att slå ner på. Jag började själv med att bara klippa videor, och blev rätt bra på det. Innan jag gav mig in i film, dramaturgi och så vidare. Men utan berättelse, så är det bara en video klippt i takt, med en tjej, på en bro över en väg. Utan emotion eller människa. Oavsett om man klipper eller fotar, om det finns en handling eller ej så bör ju målet vara att förmedla något. En känsla eller något som händer.

Vidare kan tilläggas att mängder av dessa filmer som lockat miljontals, hundratusentals eller bara tusentalet tittare, ligger i hinken för upphovsrättsskyddat material, och de som laddat upp dessa tjänar inte en krona på det. Och i de flesta fall; inte bryr sig heller. Det är helt enkelt inte värt mödan. Enda sättet att tjäna några pengar via Youtube är att ha kontinuitet, ladda upp grejer varje vecka, göra det år efter år tills man nött in sig i folks huvuden.

Sony A7s eller möjligen C100 är väl två av få kameror man kan rekommendera om man vill göra sånt man inte "ska" göra med kameror.

Absolut, men de flesta digitala plattformar främjar ju just projekt med internationell målgrupp. Vilket gör att om man gör något annat, så har man redan där motvind. Om lyckas blir ett självändamål, gör man då filmerna man vill? :) Att man vill distribuera sin film själv, utan någon i ryggen tänker jag beror på att det är för smalt, men jag kanske har fel ingång.

Minst sagt intressanta referenser du drar upp. Lite "svenska indie-filmer från 90-talet" över det hela. Jag kollade faktiskt upp de flesta för sakens skull, och förutom att jag inte tyckte de såg nå vidare ut - så är du inte omnämnd nånstans? Förutom på ett ställe. Att flagga med det som referens för att du "visst är bättre", känns lite skevt. Att du själv inte försörjer dig på film, och säljer dig med att du ska försörja andra på det också, gör mig konfunderad. Jag kan ju bara summera lite: - 1/1000* kortfilmer som görs går med vinst. Det är för att den där promillen produceras för minimala pengar och rullar på Youtube-kanaler som många prenumererar på. - Det mesta som SFI finansierar är dött lopp, det finns genier som skapar undantagen och det finns stora produktionsbolag som delvis finansierar sina filmer via dem - som ibland gör vinst på sina filmer. - Bland filmer som finansieras privat och av icke-kommersiella intressen, så ser det än mörkare ut än i första exemplet. *statistiken är tagen ur luften och bygger på kvalificerade gissningar från södra norrland. Högt flygande ambitioner behövs. Intressanta idéer behövs. Många saker kan vara bra, utan att vara en vinstaffär - men man ska inte lova motsatsen. Det är verklighetsfrånvänt och inger inget som helst förtroende. Det sagt så finns det inget med den etablerade branschen som är direkt Bra (enligt mig), och jag vill gärna se fler rörelser inom film som är vinstdrivande och har råd att anställa folk. Men det krävs förbannat drivna personer, affärsmässiga visioner och unika idéer för det. Anledningen att jag ens utarbetar det här svaret så mycket är att det dyker upp så mycket projekt som är så fruktansvärt märkliga och som lovar så mycket, och jag kan tänka mig att jag själv för säg, fem år sen hade funnit en viss lockelse i många av dem. Av egen erfarenhet får man inga jobb ens i framtiden genom färska regissörer. De flesta fullbordar inte sina projekt - eller gör det undermåligt och faller sedan bort. Det är i princip en av de ca. 10 som var med på min första kortfilm (som blev klar), som jag fortfarande jobbar med - på mer professionell basis. Och då kanske jag är en av de bättre exemplen på att hålla kontakten med folk jag jobbat med dessutom. Ytterligare två-tre som jag skulle kunna anlita (från tidigare gratisprojekt). Men verkligheten är den att 95% av de jobb jag får in bara räcker åt mig själv. Som ett typexempel på någon som är utanför den "riktiga" branschen, men ändå försörjer sig på film/kulturarbete. Så till er som är nya inom film och vill ha jobb som regissör/whatever: Prod-assa för SVT, Yellowbird, FLX eller whatever på någon dramaproduktion, hellre än att lägga ner tid, energi och passion i märkliga projekt där regissören har kontrollbehov till den punkt att det slutar med att du knappt får cred för din insats. Lär dig hur man jobbar och hur branschen fungerar. Regissera sedan din egen film tillsammans med de som jobbar med film på heltid och ställer upp gratis för att du ställt upp så många gånger för dem. Det låter skrämmande enkelt, men faktiskt. Det handlar mest om att vara på tårna, vara jävligt trevlig och ha råd att överleva i Stockholm på undermålig lön för att ta sig in i branschen. Indie-filmer är definitivt en omväg (det sagt, är det inte omöjligt att gå den vägen).

Om jag var du hade jag lagt undan idén och kommit tillbaka till den om några månader, när den fått sätta sig lite. Så brukar jag göra med mina större visioner. Av den enkla anledningen att testa om det är affärsmässigt hållbart. God tanke till trots så tycker jag att det känns väl traditionellt och investerade tiden riskerar lätt få ett större värde än den slutgiltiga avkastningen. Det är en sån sak jag själv försöker akta mig för. I synnerhet när det gäller andra människor än mig. Tänkvärd frågeställning till dig själv: Om du gör en nollbudgetfilm som blir oerhört framgångsrik och du därigenom får kontrakt med en filmstudio eller extern finansiär att göra ett kommersiellt projekt, med "riktiga" filmarbetare. Fullföljer du då din idé, eller lämnar du initiativet för någon annan att ta över? Att be om gratis arbetskraft med löfte om ett långsiktigt samarbete bör ju bara göras om det kan hållas, kan jag tycka. Att sätta sina ambitioner lagom höga till en början, så att man kan efterleva sina långsiktiga projekt i inkrementella steg, känns mer seriöst. Annan fundering: Om man inte lyckas ta sig in på en svensk filmskola av något slag, hur driven är man då själv i att göra film? Redan som det är idag så exas betydligt fler än vilka som faktiskt får jobb; många väldigt duktiga personer. Varför man som bolag skulle utbilda regissörer och manusförfattare från scratch är beyond me. Att man däremot utbildar gaffers, scenografi-assar och dylikt - det köper jag. Olika typer av kollektiva satsningar är i tiden och det krävs nya affärsidéer inom film. Men vore jag du hade jag funderat några varv till på utförandet av projektet som sådant.

Tilläggas kan att de har betydligt större marknader. I deras fall har de ju kunnat ge ut gratis och sedan levt på reklam, sponsring m.m. (inte levt, möjligtvis). Gör man film på svenska, för Sverige så är man redan väldigt nischad och jag skulle påstå att det är naivt om man tror att det ska få en att slå igenom att ge ut på typ Youtube. De som finns, som har lyckats, gjorde det för ganska länge sen, och ska man stå ut idag - på nätet. Så bör man verkligen stå ut, till den mån att det nästan blir ett självändamål. Inte minst i Sverige.

Det är väl lite oklart överlag hur man tjänar pengar på sina filmer på nätet, egentligen. Har bekanta som försökt med Vimeo VOD (eller vad det heter), de har fått några stöd-köp men sedan tvingats ge ut den helt gratis för att få spridning på det. Tyvärr finns det inga särskilt bra tjänster (alt. så vet inte jag om dem) för film i mellanskiktet mellan "Youtube-nivå" och de stora spelarna, ändå är det en hel del som produceras där. Tror det är bättre att satsa på en distributör i så fall, som är villig att få ut den på itunes och liknande, mer etablerade aktörer. Vimeo gör ju inget för att direkt highlighta din film (i regel), så där avgör du ju helt och hållet själv hur det går för din film.

Jag vet inte, jag ser inget direkt konstigt med det, kanske vill man testklippa det mot en annan skådespelare i en scen eller dylikt - i castingprocessen (om man inte kan identifiera om det funkar ändå). Då kan man ju förstås säga detta i beskrivningen, men ja, nä. Läser inte in någon direkt illvilja i det faktiskt. Sedan finns det ju andra saker att fundera på vad beträffar seriositet, exempelvis att man vill ha in casting-reels till den 11:e juli, men planerar inspelningen ett par veckor senare. En öppen casting dessutom, där man inte söker något väldigt specifikt [som man inte lyckats hitta och nu är det bråttom, bråttom]. Har aldrig sett något bra komma ur det.

Som alternativ för kameror med medhörning är ju GH3 en grej, jag köpte en sån ny, för snart två år sen, för 6000, såg den strax senare för runt 5. Så det känns ju inte helt omöjligt att man skulle kunna hitta en sån för ett väldigt ansenligt pris. Den har visserligen inte 4K, höghastighetsfilmning eller nån form av extremt platta färgprofiler, men den har en ALL-I-codec, om man nu gillar sånt. Börjar bli enfaldigt att ta upp exempel med egna produktioner, men: (har för mig att du sett den då jag tror att vi diskuterade den filmen rätt omfattande här när det begav sig - kan ha varit nån annan också). Hursom. GH3 rakt igenom (intervjuer). Det finns inget ambiensljud i filmen, utan istället ligger det musik igenom i stort sett hela filmen. Den enda mikrofonen vi hade var en mygga och det var innan jag hunnit köpa på mig den utrustning jag har idag. http://www.thomann.de/se/audio_technica_atr_3350.htm - Den myggan, line:ad in i kameran, för samtliga intervjuer. Tycker resultatet är ansenligt. I senare projekt har jag använt samma mygga till en H5:a (vilket ger större S/N, men ungefär samma ljudbild) den ger lite burkig och odynamisk ljudbild, men med bra hörbarhet. En observation är att den fungerar bäst på kvinnliga intervjupersoner, tyvärr med en tendens att ta upp en diskant som blir svår att hantera i post utan att totalt förstöra dynamiken, vilket märks på Eva som intervjuas runt 7:15. Dock är den onekligen prisvärd. Man kan sedan använda en hyfsat billig mikrofon för att ta just ambiens. Tänker jag. Kanske en stereo-mik. Men det blir generellt svårt att hålla sig under 5000 kr. Går man upp på 7000, så känns det som att man får betydligt mer att spela på. Kanske ser det lite ljusare ut om man köper allt begagnat och lurkar lite på Ebay dock!

Jag kan ju åtminstone flika in på det där med obalanserad adapter. Jag kör en xlr-tele som jag köpte från Thomann (den enda jag hittade i hela sortimentet), kostade ca. 150 spänn. Jag får ut rätt bra nivåer med den, givet att man köra mikrofonen på batteri då. Har en Rode NTG2. Men har ju inte använt den för intervjuer, utan snarare som scratch-mic vid föreläsningar och konserter där vi ändå tagit en line-signal. Huruvida den står sig kvalitetsmässigt mot om jag spelar in på mixerbord eller recorder, har jag inte gjort några jämförelser med, men signalen är åtminstone hög nog för att få hyfsat S/N om man kör, säg en GH3 eller GH4. Det har heller inte fortplantat sig några konstigheter i den. Men det är nog inte ett förstaval om man ska använda det som huvudljud!

Ljud är ju onekligen en egen värld för sig! Ofta nöjer man ju sig vid "bra" när man jobbar på egen hand, och att gå den där extra rundan som man ofta är villig att göra med bild känns sällan lika lockande på ljud-sidan. Men det finns nog en poäng i det där att låga frekvenser fortplantar sig i andra och blir svåra att göra bort. Har haft lite problem med "fotsteg på scengolv" t.ex. och jag har då alltså inte kört nån EQ förrän i slutet hittills och det har gått rätt bra utom i några undantagsfall, men kanske är värt att omvärdera eftersom jag ändå har en mick med switch på.

Har funderat en del på det. Är det en universal rekommendation, eller hellre för att snabba upp workflow? (vilket såklart inte ska underskattas). Spontant känner ju jag att man vill behålla så mycket dynamik som möjligt genom hela kedjan och sedan fixa det på slutet, för maximal kontroll och potentiellt bästa resultat - även om det så blir försumbart. Men de (förmodat) analoga filtren i mikrofonerna kanske är det bättre valet ändå?

Ett objektiv-skydd, alltså ett objektiv-lock? Sådana borde man ju som produktionsbolag ha kass-vis med, för det försvinner ju på vartannat jobb man är ute på, och återfinnes sedan i nån jacka, byxa eller dylikt ca. halvåret senare. Däremot instämmer jag i att det är den som tappar bort grejerna som bör ersätta det rent principiellt. Det vore ju på något plan lite märkligt annars. Om arbetsgivaren däremot försatt dig i en situation där saker lätt kan gå sönder, och sedan ber dig ersätta något som går sönder, så är det ju inte helt rätt uppgjort. Och man skulle ju kunna applicera detsamma i det här fallet på något plan, så hur det faktiskt ser ut rent juridiskt är jag oklar på. Men nu är det ju en skitgrej som ska ersättas, sånt anser jag själv att man borde räkna med som bolag - att det försvinner ibland, och ha det i marginalerna. I det här fallet får du väl känna efter om det är värt att tjafsa om, eller bara gå med på det de säger i hopp om att få mer jobb framöver.

Upplevelser är individuella, det finns folk som hyllar de utbildningar jag gått och det finns de som rackar ner på dem. Sån är världen. Alla gillar inte lika. Och väl ute i verkligheten finns inga lärare, ingen utbildning kommer göra dig fullärd eller kvalificerad för att jobba i branschen, alla kommer se dig som en nybörjare när du gått ut, oavsett vilken utbildning du väljer, om du inte gått på stdh. Lärare kanske hjälper litegrann, men i slutändan ligger det alltid på ditt bord att på egen hand söka upp information för att bli konkurrenskraftig. Ingen utbildning, oavsett hur prestigefylld den är, kommer garantera någon form av framgång. Tyvärr. Sedan är det ju så att utbildningar med bra rykte lockar fler talanger än de med dåligt rykte. Så de blir ju på alla sätt och vis det bättre valet, förutsatt att man har det som krävs för att ta sig in. Men mer ofta än aldrig möter man folk utan någon relevant utbildning alls som tar sig fram alldeles lysande i branschen och det är ju knappast någon cred man kan tillskriva några skolors resurser.