gorse

Det hör inte hit egentligen, men jag kanske kan det passa i tråden i alla fall. Min fru fick sluta på sitt jobb. Nu letar hon jobb inom IT-branchen. Att vara utlänning och leta jobb är lite besvärlig ekvation. Tanken fanns att starta eget. Men vi bor på en liten ort. Så har hon fått kontakt med ett litet företag som eventuellt kan vara intresserad av hennes tjänster. Då slog det oss båda; Detta företag har en inarbetat kontaktnät och drivs av en entraprenör av stora mått, som känner alla och vet hur man snackar och erbjuder tjänster och kan förhandla avtal. Då slog det mig, att min fru hade inte haft en chans med sitt företag även om säkert skulle vara mer kompetent IT-konsult. Men hon har inte kontaktnätet. Det är skillnaden.

Max H är inne på rätt spår. Leta en gång till. Men det är inte säkert att det är det som är felet, men det är ett förslag.

I brevlådan trillade det in den vanliga reklamen och nu ser jag att på expert stormarknad (alltså i butik, inte postorder) kostar en JVC GR-D320 inte mycket pengar alls. Hör och häpna när priset är satt till 1999 :- Och då finns det också mic-ingång enligt reklambladet. Om man tänker på att en skaplig MP3-spelare kostar ungefär samma, eller hygglig mobitelefon. http://www.euroshop.lv/shop/images/GR_D320_b.jpg Edit: Jag kom på att det kanske kan uppfattas som reklam. Det var inte avsikten, utan snarare som tips. I annat fall får ni redigera inlägget.

Behöver man dator för att göra det? kan man inte bara går rakt mot väggen med kameran tills linsen stöter emot tapeten (och det blir mörkt) och sen stänga av, gå in i andra rummet, sätta handen över linsen och trycker på rec, ta bort handen och gå vidare?

I teaterföreningen i omgivningarna betalades det ut en ansenligt summa för ett manus till en manusförfattare. Att sen manusförfattaren råkare vara med bland arrangörerna av föreställningen är kanske fusk i sammanhanget, särskullt som resten av de inblandade mer eller mindra arbetade gratis. Manuset lär ha bokförts som omkostnader på samma som sätt som tex ljuset.

Skadan är ju redan skedd. Prova om mitt tips i denna tråden kan funka? http://forum.voodoofilm.org/showthread.php?t=8586

Mmmm, jag känner i alla fall en som kan spanska som modersmål. Skulle det vara svårt att trolla fram medarbetare som kan spanska? Bara här på forumet finns många med utlänsk härkomst om jag fattat inläggen rätt, även om jag inte ännu sett någon från latinoland. Om det blir lite rulljans i NYA_SFI kanske man kan avlöna folk med rätt kompetenser? Jag tackar för klargörandet. Detta är ett område jag gissade förfaringssättet helt baserat på den förställningsvärld de flesta amatördrömmare tror hur det är. Du har naturligtvis helt rätt. Appråpå dubbning av svensktillverkad film; Mats Helges filmer var väl inte native american när den spelades in? Pratar man inte svengelska och dubbar till riktigt americanska? *Funderar*

Jag gillar din entusiasm Martin. Det är helt fantastiskt. Men, låt inte svårigheter lägga hinder i vägen. De kulturella skillnaderna mellan Sverige och USA är inte försumbart små. En av mina vänner i den lilla håla jag bor i är från Philadelfia. När jag lärde känna honom inser jag snart att gratinerad sötpotatis med honung och smält machmallow och stuffed turkey är långt från svensk kultur. Eftersom jag är gift med en latino, blir det rätt naturligt att man snart får annan syn på gringos (folk från USA) som kanske inte alltid är rättvis. Att gringos måste ha subtitles på brittiska filmer är nästan patetiskt. Latino-kulturen är inte svårare än nån annan kultur. Jag tror inte det spelar så stor roll. Varför krångla till det? Om man skall göra film på engelska skall man nog göra som man uppmanar folk på många forum. Man uppmanar folk att ha i åtanke att de flesta medlemmar i forumet inte talar engelska som modersmål. Samma sak gäller här. Rak och enkel engelska med minimal subtext. Jag har också iaktagit att mycket film ändå får nya röster på nya språk i alla fall och är dialogerna alltför subtila så försvinner detta i översättningen. Jag har sett "El attack de los clones" och konstigt nog fungerar det med när man vänjt sig. Engelska är inte heligt. Nu börjar det klarna för mig vad som rör sig i Martins huvud. Det är en lysande ide, men när man diskuterar ett NYA_SFI skall man nog inte i detta plan definera vad för film som skall göras och vilken dialekt som skall talas. Martin talar för sina visioner och de är otroligt bra och är beprövat i Martins värld. Har dessa visioner något släktskap med Mats Helge? Men jag tror att om all film skall stöpas efter Martins visioner blir NYA:_SFI lite inskränkt. Martin har mycket erfarenhet av vad han gör och det är värdefullt. Martin har slagfärdigt skrivit många saker på min näsa, och jag har blivit överaskad många ggr av klarsynen. Jag erinrar mig (har jag redan skrivit detta?) när biblioteken vägrade att köpa in Steven King och Jackie Collins för det var ju skitlitteratur samtidigt som bokhandeln och bokcirklarna slog nya rekord medan biblioteken hotades av stängning. Det är nog detta fenomen som SFI drabbats av, att självutnämna sig till kulturelit. Då måsta man ju göra allt själv och om andra gör bättre blundar man. Om någon kommer till NYA_SFI med ett manus om ett oförklarligt dödfall med varg-riv i same-kultur helt på samiska och det finns försäljningpotential i detta, så skall det inte möta några hinder. Om någon kommer med ett manus och filmidé som kan fungera för en latinopublik så är det bara att sätta igång att läsa på hur man gör för att ro den båten i land. Genrefilm behöver inte bara vara vampyrer och blodsugare. Det går bra att göra slaktarfilm också:-) När jag sovit på saken, har jag en fundering till: Vilka resurser skulle NYA_SFI kunna skjuta till när någon kommer med ett ganska skralt manus och obefintlig genomförelseplan som med bearbetning skulle kunna ha försäljningspotential? Vilka resurser och hänvisningar skulle NYA_SFI kunna ge till tex en same-film som man inte tror går att sälja till USA men som kanske skulle kunna filmas med tex banklån? Edit: Jag glömde säga det jag tänkte när jag började skriva. Om nu olika länder ofta dubbar film till sina hemspråk, och usa gärna vill ha dubbat till gringospråk, vad hindrar att man dubbar svensk film till gringospråk med infödda?

Vad skulle det spela för roll? Spela in eller spela upp? Största faran med 20 minusgrader är 20 plusgrader inomhus. Låt prylarna tina resp frysa i väskan tills temperaturen gämna ut sig.

Martin sa: %2$s skrev: ... ingen poäng att producera internationell film på något annat språk än amerikanska engelska. Mja, jag håller inte med om det även om du kanske har rätt. Jag glor på en del spansktalande film och den är riktigt bra emellanåt. Första och enda gången jag varit i USA var nu julas, märkte jag att spanska är den dominerande språket i USA. Jaja, i södra delarna ja kanske någon invänder. Mja, min fru fick sköta snacket i Harrisburg med. Man får inte underskatta andelen spansktalande i usa och resten av världen för den delen. Men, jag tycker inte det är konstigt att du gärna gör amrikafilmer för det är den verklighet som du möter. Frågan är bara om "international marknad" är likhetstecken med USA? Jag ser bra film från frankrike, asien, latinamerika, och jag är sker på att finns bra film från italien även om jag inte sett (modern) italiens film. Vilken är deras internatiella marknad? Hursomhelst är min språkinvänding irrelevant i sammanhanget. Jag tycker det låter skitbra.

Plastbyggsats. Jag har en magnumrevolver i samma stil men jag monterade den på en platta och hängde den på väggen. En liten episode hände på jobbet. Jag tog med revolvern till jobbet för att borra två hål i den för att kunan montera den på plattan. Eftersom metalfärgen färgade av sig vid beröring lindade jag in den i lite gammalt lakan, för att skydda färgen. Borrandet drog ut på tiden eftersom det händer att jag måste jobba, och revolvern kom att bli liggandes på skrivbordet ett tag, inlindad i sin trasa. När jag kom tillbaka till kontoret var det ett härrans uppståndelse om denna revolver innan jag lyckades övertyga alla att det var en plastmodell.

Mja, jag har aldrig provat droger även om min skolgång genomleds mellan 1970-1979. Hehe. Jag ser inga problem med fantasimonster i ett manus. Jag har sett mer än en film där man just zoomat in mot en garderob och det var skitläskigt. Till och med Monsters Inc har ju en sådan scen, om jag minns rätt. Fast det är klart, det är enklare att skriva dialoger och skriva namn i rollistan om det är en fysisk person.

De pengar SFI ger i bidrag, tjänas de någonsin in igen? Om inte, tror jag det är svårt att se någon affärside med alternativt SFI, i alla fall som det ser ut i nuvarande form. Då tror jag mer på att se hela projektet som rent och skärt vinstdrivande affärside och ta alla till buds stående resurser både inhemsk och utländsk. (Jag såg för mina inre ögon ett riskkapitalbolag som jagar kapital bland pengaplacerare, ungeför som Lloyds försäkringsbolag). Jag skulle vara intresserad, men tyvärr inte ett dugg kompetent. Edit: Risken finns också att även detta NYA_SFI måste vara oerhört kritisk till filmförslag och få ungefär samma kritik som dagens SFI. Men jag tycker det låter spännande. Ärligt talat, hur många filmskapare finns det som kan tävla med Martin?

Jag tror inte det behövs någon person alls. Kanske är det rent jävligare om man inte kan se vad det är för jävulskap man har emot sig? När jag var liten var jag mörkrädd. Och bakom varje hörn, under varje stol, i varje garderob på glänt fanns det minst tusen otäckheter som bara väntade på att sätta tänder i'en. Eller åtminstine nått litet spöke i alla fall, eller?

Appråpådet. Läser man inte hela manuset innan man sätter igång att spela in? Påminner mig lite om nått sorts prov jag fick i småskolan. En lapp med massa uppgifter numrerade från 1 till 15. Som nummer ett stod det att man skulle läsa alla frågorna innan man började. Som två skulle man skriva namn på lappen. Som tre skulle man stå på bänken och ropa kucklilku. Som tre, skulle man hoppa gämfota. Resten av uppgifterna var konstiga grejor som att stå på huvudet etc. På sista raden stod det att man endast skulle genomföra uppgift 2. hehe

Jag har ofta funderat över vad man är rädd för. Som vuxen har jag kommit på att jag sällan är rädd för samma saker som när jag var barn. Jag har nog ältat detta i andra trådar. När jag funderat färdigt så har jag kommit fram till att man är som regel rädd för det som inte vet något om. Nån gång under funderandets gång misstänkte jag att den egna hjärnan är den bästa skrämselmotorn. Det är nog kanske riktigt. Det man inte vet något om, det fantiserar hjärnan ihop de jävligaste man kan komma på. Det gör ju att skräcfilmer från olika tider handlar om olika saker. Tidig skräckfilm handlade ofta om vidskepelse, medan 50-talet handlade om följdverkningar av atombomben, och typiskt åttiotal är skumma knivmän och massmördare. Men alla är inte rädda för samma saker.

Nu är det snabba ryck... i skrivande ögonblick 21 timmar kvar. http://www.tradera.com/auction/Plastbyggsatser/aid_38160812

Jag glor på lite på icke-hollywoodfilm och jag har sett en och annan pärla om jag får tycka. Jag tror nyckeln till bättre film är att sluta stirra (sig blind) på hollywoodfilm och göra film som är unik på sitt sätt. Problemet är att svensk film inte är unik med några undantag. Det är ofta slätstruket och stundtals riktigt dåligt. Jag tror inte dogma behöver vara dåligt, men jag tycker dogma är lite för överpretantiöst och i dag kanske lite omodernt. Dogmas regler ger ju filmarna massa handikapp och begränsningar. Vad är det bra för? De filmer från andra länder som är riktigt bra berör tittaren med en gripande och medryckande berättelse filmat i miljöer som är unika för produktionsplatsen. Det finns något att berätta. Eftersom min fru blir allt säkrare på svenska ser vi gärna svensk film, och i helgen såg vi "hans och hennes" (eller vad den nu hette?). Hm, jovars, den var bättre än jag trodde när min fru höll upp den som förslag på kvällens film. Men, skulle den funka internationellt? Mja, kanske. Min fru tyckte om den, den är så typiskt svensk (ur hennes ögon) och hon sa att nu när hon känner sverige så var det ju rätt likt. Själv tyckte jag den var OK, men inget som kommer vinna pris. Varför? Tja, det var ingen berättelse som drar i nerven. Det var en långfilm som ihopklippt skulle kunna passa som brevfilm i Bullen. Men jag börjar tro att det är inte SFIs fel att det inte blir så bra. Det är "vi" som är filmmakare som kanske inte klarar av att göra bättre. Eller så gallrar inte producenterna tillräckligt hårt. Kanske borde SFI sluta ge filmstöd? Regisörerna får låna pengar av banken till sin film?

Bortsett från att det är roligt att det går fort, vad annars gör rendering kritiskt? Räknar man inte på dataströmmen allteftersom den ramlar in och ritar tillbaka den till disk allteftersom filmen färdigkalkulerad? Om man då har lite tålamod (och för den som är van att vänta på beräkningar), går det inte då att bara låta datorn jobba tills den är färdig? Att det förr i tiden var bra ide att inte röra datorn medan man brände en CD känner säkert de flesta (i min ålder i alla fall) till, men nuförtiden verkar man ju nästan kunna lyssna på webbradio, samtidigt som aftonbladets hemsida kan roa mig medan den kontaminerar datorn med virus. Bäst att viruskolla samtidigt medan man ändå väntar på bränningen...

En litet oseröst experiment jag kom på när jag släpade in bräder, var att helt enkelt montera min semesterkamera på en riktigt regäl planka. Denna planka lade jag på axeln med kameran i framkant. Det blev rätt tungt men det gick att bära. Med en järnbalk kanske det inte behöver bli så skrymmande. Det blev förvånansvärt stadigt att ränna runt med om man nöjde sig med att bara gå omkring utan alltför exotiska kamerarörelser. Det går nog att utveckla lite. Även gångtekniken. Klart att det inte konkurerar med dessa steadyglidecam men billigt är det.

Xp skriver preventivt som jag sa. Men jag frågade mina kolleger som är lite duktiga(re än mig i alla fall) på hårdvara. Det är nog så att två diskar är fortfarande bäst, även om de var lite osams. Å andra sidan trodde min ena kollega att det är ren filöverföring vid tex capture från kameran så det var kanske inte så mycket att lita till. Men min kompis som är riktigt bra menade att även SATA-diskar är inte på långa vägar så snabba som kanalerna medger. Å andra sidan tyckte han att det var nog inte OS på ena och data på andra utan snarare läsning från ena disken och skrivning som skulle vara mer optimalt. Vad skulle det innebära för redigering? Ha klippen på en disk och rendera till den andra? (Ta nu inte detta inlägg för seriöst, jag svamlar mest nu)

Här är en annan som passar webkameror. Jag provade och lyckades installera drivrutinen för DV-kamera också. Men det är det ingen garanti på att det funkar. Men jag gillar programmet för det är så enkelt. http://www.animateclay.com/index.php?name=Sections&req=viewarticle&artid=24&page=1

Hm, man kanske inte behöver direkt säga; "Du är precis så tjock och ful som jag behöver". Det kanske räcker att säga "vill du vara med i min film? Den skall handla om bla bla". Antingen säger han ja eller så säger han nej.

I mitt exempel skrev jag i parantes för att jag i skrivande ögonblick inte ville anstränga mig att skriva "bra". Nåja, i expemplet finns ju möjligheten att Lisa är oskyldig, men det är filmiskt stilistiskt att tex visa överfallet som en skugga mot väggen och sen efteråt ser man förövaren skynda sig därifrån. Men louis cyphre har en viktig poäng i att man inte byter namn på karaktärer sådär utan vidare. Möjligen kan man göra det om det gäller transvestiten Bosse som hela filmen heter Lisa och inte förän i slutet avslöjas att han faktiskt var en man. Kanske.

Jag röstar också för jbergmans argument. Jag stöder min röst på att det är så jag läst i existerande manus. Sen finns det i viss mått av skicklighet i detta med. Jag har vid något tillfälle argumenterat om att man inte skall skriva kamerainstruktioner, och efter ett tag visade det sig att min kombatant argumenterade för samma sak. Om man är skicklig skriver man tex; "det är ett öde landskap. Det står ett hus i landskapet" och det är troligt att den slutgiltiga filmen kommer att först visa ett öde landskap och kanske zooma in mot ett hus, istället för tvärt om om man skrivit "Det står ett hus i ett öde landkap". I detta fall, skulle jag skriva om det var jag som skrev; Det är mörk folktom gatumiljö med gatubelysning. Sten viker av runt hörnet och försvinner utom synhåll. Mot motstående vägg av gatan bildas ett skuggspel av sten kämpande mot någon som anfaller med en yxa. Ett avgörande hugg avslutar slagsmålet och anfallaren springer därifrån. Här kanske man redan nu skulle kunna avslöja anfallarens identitet om man vill? "Runt hörnet kommer Lisa (beskrivning av lisa) och går i rask takt utmed gatan..." Men då har man också avslöjat identiteten för tittaren.