gorse

Hm, är inte häxjakten över ännu? Att skrika PEDOFIL och peka med pekfingret mot godtycklig person och på fullaste allvar mena att man skall ingripa för det är ju så hemskt så alla till medel stående bud är tillåtna, ja då är det 1600-talsfasoner. Bevare mig.

Som stor fan av svartvit skräckfilm så är det inte Plan 9 From Outer Space som är normen, tyvärr. Den filmen är enbart soppig och jag begriper inte hur den blivit kult. Jag har ofta tänkt samma tanke. Men, det kräver nog en del eftertanke för musiken är inte grammofonaktig, eller bilden är inte suddig. Men karaktären av filmen är lite speciell. Man får nog titta en del på filmer för att förstå karaktären på filmengenren. Två filmer jag tror är bra att se är Skräcken från svarta lagunen (jag har en dublett till salu :-) ) och Invasion of the body snatchers. Them är också superbra. http://video.google.com/videoplay?docid=-5371334531532627662&q=black+lagoon

Jag märkte ingenting. Och föresten, hur skulle det gå till i så fall? Röntgen är inte magnetiskt. Förr i tiden kunde det påverka oexponerad film men nuförtiden påverkars inte film heller.

Jag läste inläggen en gång till. Om vi skall diskutera vore det mycket roligare om vi hade olika åsikter. Det är svårt att vara osams i sak vi tycker ganska lika. Det jag vill ha sagt är att man skall skriva så att kamerarörelserna är givna, men inte genom att skriva att kamera A skall zooma, eller göra en åkning, utan genom att skriva måleriskt så att man aldrig får något alternativ än vad som står i manus. Eller hur tusan man nu skall uttrycka det?

Jag är böjd att hålla med om att det verkar som vi talar förbi varandra. Och att jag talar otydligt eller så fattar du trögt eller en kombination av båda två. Jag tycker det första exemplet är mer utförligt än det andra, men jag tycker fortfarande att ditt första exempel är att berätta vad som händer och inget annat. Jag misstänker att min mening "vad som händer" ger utrymme för andra tolkningar än vad jag föreställde mig när jag skrev det. Beskrivningar av miljön och detaljer är naturligt inkluderat i "vad som händer". Men inte att kameran skall peka eller röra sig i någon särkilld rikting. Jag tror vi är i grunden överens.

Jag tycker inte det är att ge upp som manusförfattare att berätta vad som händer och inget annat. Snarare tvärtom, det är att skriva så att man målar upp bilder. Jag gav ett exempel och du gav ett annat exempel på text som inte innehåller en rad vart kameran skall peka, men som inte är allför svårt att filma begripligt. "Att ge upp" skulle vara att bara skriva "indianerna intog fortet" vilket antagligen skulle ge regisören minst en veckas arbete att utforma. Jag envisas med att det är inte regisörens jobb att göra sånt jobb. Då är inte manuset färdigt. Men att skriva att man skall filma skorna är att ge enbart fragmentariska instruktioner, medan mycket annat lämnas i frågetecken. Men, att beskriva en film med ord är inte så lätt. Tänk om vi skulle skriva manus om vad en tavla skall föreställa, men enbart med ord? Att berätta att himlen skall vara himmelsblå med enstaka moln är rätt. Att beskriva hur konstnären skall doppa penslen i färgburk 123 och stryka ut färgen på övre delen av panån är fel enligt mig (utan att egentligen berätta att det skall bli himmel).

Mja, jag håller inte riktigt med, men i övrigt är det ett bra inlägg. Ett manus är en berättelse som lämpar sig för att återge i bilder, eller egentligen teater av någon firm. Skriver man en novell kan man vika ut sig i tankar, synonymer, symbolik, drömmar och göra språkliga akrobatkonster som mycket väl lämpar sig i skriven form. En manus för film är en berättelse som lämpar sig för att berätta med bilder. Men, varje försök att beskriva en bild slutar som regel med så utförliga beskrivningar som ändå inte är begripliga att berättelsen kommer i skymundan. Men säg att vi skriver att manus för radioteater? Då beskriver vi vad vi hör istället, dvs dialoger och ljud. Vips blir det lite lättare. Men som man berättar vad som händer i en film, tycker jag det räcker utmärkt att bekriva vad som händer. Är det en bra berättelse, kommer bilden att målas upp på ögonlocken av sig själv utan att tala om var kameran står. Ursprungsfrågan är inte så tydlig heller. Varför skall kameran åka in i skogen och tilta upp mot himlen? Jag har ett bättre förslag: "Johan 18, står på trotoaren. Han vänder hastigt huvudet. Hans uppsrärrade ögon panorerar den tomma gatan men ser ingenting misstänkt. Johan rivstartar och springer med bultande hjärta rakt in i skogen. Johan snubblar och rullar runt, blir liggande på rygg tittande upp i himlen. Himlen är blå med få moln." Här finns utrymme för många tolkningar för bildspelet. Nått förslag på bildmanus?

Med rök, är det oftast så att de flesta vet inte vilken rök som är oskadlig och inte. Men all rök gör alltid nån sorts påverkan, mer eller mindre. Ibland är påverkan försumbar och då kallas den ofarlig. Men den ansvariga har antagligen fått instruktionerna eller har förställningen att rök skadar och då blir det hans ord som gäller. Vad det gäller de religiösa aspekterna så är det klart att man skall ha respekt för religionen, men det är sällan en vanlig kyrka är så superhelig att man måste kyssa marken innan man går på den. Jag har varit på konserter, guidade rundvandingar, konstutställningar, bröllop, begravningar och diverse tillställningar i kyrkor och det är vad det är. Vår mellanflicka hqar sovit över i sovsäck i kyrkan under hennes konfirmationsläsning och det verkade inte vålla några problem heller. Jag tror att de som inte är så kyrkligt vana, gärna överdramatiserar andäktigheten i kyrkan. Vissa kyrkor uppskattar inte tex att man går innanför koret, medan andra inte alls tycker det spelar nån roll.

När man får en ett fragment till en ide, eller en vision hur en scen skall se ut, är det lätt att man fastnar för hur detta skall se ut. Denna vision gnager i huvudet och man försöker skriva ett manus, en berättelse runt denna tanke. Tyvärr är det inte riktigt samma sak, tror jag. När man skriver manus skall man försöka få ihop en berättelse. Det är ofta svårt som det är utan att behöva bekymra sig om bild vinklar etc. Spar visionen till manuset är klart. Sen skriver man bildbeskrivningarna på nått papper, inte tvärtom. Även om det är för sig själv. För jag tror att under berättelsens utveckling så kanske ursprungstanken blir utdaterad och inte längre passar in, och det är svårt att döda sina favorit-tankar. Lite samma sak som när tex delar av manus känns väldigt färdigutvecklat och man har skrivit dialoger och allt, samtidigt som andra delar bara består av en en enda beskrivande mening. Att då radera det som man lagt ner jobb på är svårt, även om det inte längre passar in. Då är det bättre att avstå med detaljerna och dialogerna tills alla delar av manuset är färdigtänkt, dvs man har hela handlingen klar för sig.

I kontrollpanelen finns System, välj fliken maskinvara, enhetshanteraren. Tryck på plusset framför Display Adapters så att underlistorna öppnas. Markera grafikkortet. Högerklicka och välj avinstallera. Följ anvisningarna och svara "ja, jag vill verkligen ta bort" på alla varningar. Eventuellt startar du om, och då hittas kortet på nytt vid uppstart. Eller så högerklickar på datornamnet högst upp i listan och välj "sök efter maskinvaruförändringar" och följ sen anvisningarna. Om du inte behöver sätta i någon cd-skiva under installationen kan du välja att högerklicka på grafikkortet och välja uppdatera drivrutin, och välj att du själv vill välja drivrutin och peka ut var den är sparad. tex på CD eller på hårddisken om du laddat ner den från tillverkarens hemsida.

Rök kan skada artefakter i kyrkan så det var säkert inte av religösa skäl utan pragmatiska.

I pulp fiction är inte det _vad_ de säger som är av väsentlighet, utan att de babblar skit. Jag kan mycket väl föreställa mig att i första skisserna står det i scenbeskrivningen, "massa gubbar spelar kort och babblar en massa skit". Med andra ord, i Pulp Fiction är subtexten mycket tydlig och babblet är av samma karaktär som tex att man spelar såndär hög technomusik för att markera att det är ravedansställe scenen utspelar sig på. Jag vet inte riktigt varför Pulp Fiction nämns upprepade gånger. Det är nästan som när folk talar om erotiska filmer och nämner "¨9 1/2 vecka". De har ju inte fattat filmens handlig!! "9 1/2 vecka" är inte en erotikfilm utan handlar ju om makt och dominans.

Om till exempel pacman påverkade barn födda på 80-talet skulle vi i dag ha en massa ungdomar som springer runt i ett mörkt rum och äter vita piller samtidigt som de lyssnar på monoton och enformig musik. Ärligt talat, med så mycket folk på jorden, kommer det alltid att hända konstiga saker. Jag tycker tex att man skall förbjuda glass: Statistiken är helt tydlig. Antalet drunkningsolyckor i sverige följer solklart försälningssiffrorna av glass. När glassförsäljningen ökar så ökar antalet drunkningsolyckor. Apprpåpå kalsongbyten så måste jag kommentera det; Det inte när man dör som man gör tömning utan när man blir riktigt riktigt riktigt rädd. Två gånger i livet har det varit nära kalsongtömning för egen del; Ena gången var det i lumpen när jag skulle vara sårskademarkör och skulle rusa fram i en sänka på givet tecken. Det övades med skarp amunition och jag skulle rusa fram vid ett eldupphör. Jag fick tecken och rusade hukande genom en sänka i terrängen. Inte fan vart det eldupphör, eller så misstolkades något tecken nånstan utan jag hörde inslag i trädtopparna. I det ögonblicket kände jag hur det liksom sög luft i ändtarmen. Ändå var det aldrig någon egentlig fara då jag befann mig i en sänka. Andra gången blev jag påkörd bakifrån i bil av en golf i skapligt hög fart. Jag han uppfatta bilen i bakspegeln innan det small. När synen klarnade igen och de flesta stjärnorna skingrats och jag kravlade ut genom sidorutan kändes det som jag hade gjort i kalsongerna. Vid inspektion fanns däremot ingeting att anmärka på. Senare har jag fått förklarat att katter som riskerar livhanken, tex ramlar ner automatiskt tömmer blåsan för att lindra skadorna vid nerslaget.

Varför inte?

Svenska spelare spelar oftast upp NTSC-skivor utan knot även om teven inte klarar NTSC. Det är möjligt att ut-signalen är PAL-60 dvs NTSC med PAL färginformation och det klarar alla moderna teve i sverige. Men det är inte säkert att NTSC-spelare spelar upp PAL-skivor.

Prova att reklamera kameran. En konsumentköplagen gäller 3 års reklamationsrätt och för elektronikprodukter behövs inga bevis att skadan inte fanns vid köpet, såvida man inte handhavit oaktsamt (mao fuktskador). Man kan få tjabla lite, men att ha med sig en utskrift av konsumentköplagen brukar vara bra. Man skall alltså hävda att det var fel på den när man köpte den, så att livslängden är begränsad. (det brukar vara sånt de säljer försäkringar för...)

Har ni provat windows inbyggda backup? Fungerar faktiskt. Välj optionen att själv välja vad som skall backas upp och kör mot externa HDen. Du kan köra varje dag om du vill. Man får indexering med datum på köpet. Du kör "full" backup första gången på de filer du valt och inkrementell resten av gångerna, tills dess att du tycker det är dags att börja om från början. På det sättet tar det obetydligt mer plats än originalfilerna även om backar upp varje dag i flera veckor.

Jag kan nog sträcka mig till att konstatera att varje regisör (eller vem som nu är sammankallande?) har sin stab av skådespelarkompisar. Och det syns. Flera svenska filmer på sistone har haft lite "fel" skådespelare tillsatta tycker jag, tillsatta för att de är polare. Man kan ju nästan gissa regisörens namn på vilka skådisar som medverkar. Jag ser gärna latinamerikansk film och de som är bra, är bra för att de inte liknar Hollywood-film utan görs efter sina förutsättningar. Jag tycker inte svensk film är så dålig. Det har kommit en och annan film som står sig i världsklass och varit nära att vinna riktigt fina priser. Men, jag har en liten misstanke att vi själva har lite svårt att ta svensk film på allvar. Om man filmar på en svensk gata, så ser det svenskt ut och det har vi lite svårt att ta. Efter 14 dar i USA måste jag erkänna att Amerikansk film har i mina ögon fått lite samma stämpel för mig. Efter jag suttit och glott på film på teve, konstaterar jag att det ser exakt likadant ut som när jag tittar ut genom fönstret. Jag känner igen mig. En illusion har brustit. Sen tror jag att filmer vi ser från USA är redan skräpsorterade medan vi ser ALLT som produceras i Sverige, även riktigt billig film. Vi ser mönster som vi upplever enformigt.

Är budget ett kriterium? I vår familj gör vi piñata av vetemjöl man blandar i vatten och kokar upp. Då får man nån slags klister som är förbluffande likt tapetklister. Rivna remsor av tidningspapper doppas i klistret och lindas runt en uppblåst ballong. Nu är kanske inte ett tjurhuvud klotrund, men även piñatas har olika former och när ett första lager torkat tejpar man fast kartong till den form man vill ha. Maskeringstejp funkar även för att göra former. När allt torkat så gröper man ur innehållet och dekorerar ytan efter behov. http://images.google.com/images?hl=en&q=Pi%C3%B1ata I ditt fall kanske du vill använda annan klädsel än krepp-papper. Föresten varför är krepp-papper så löjligt dyrt i sverige? För priset av ett paket i sverige för man en hel hink med papper i mexico.

Då kanske jag skall kasta in en spännande konspirationshypotes som förvisso saknar underbyggnad men som jag kom på i skrivande ögonblick. Den grundar sig lite på en del av turerna kring Palmeutredningen. Föresten, som ett stickspår måste passa på att hävda att man måste gå på universitet för att bli nått, varken man avslutar studierna eller inte. Det är under utbildningen man skaffar viktiga kompisar. Till och med komiker började sina karrierer på universiteten. Hursom helst; Hur kommer det sig att en bokförläggare Ebbe Carlsson satt med i den innersta kretsen av mordutredare tillsammans med Holmer, och vad hade Annagreta Lejon med saken att göra? Inte är väl titeln "Bokförläggare" en merit för utredning av statsministermord, alá Blomqvist där man illegalt smugglade avlyssningsutrustning? Tja, allihop är jämgamla och gick antagligen på samma fester under studietiden. Dessa fester grundlade en tät kamratskap som man ser spår av senare i livet. Inom kulturen finns säkert samma kontaktnät, som grundlagts under studietiden. Det är detta kontaktnät som i dag styr vilka som får komma fram eller inte. Hur kommer det sig att Cicci Elwin blev VD för Svenska filminstitutet och inte Martin Timell? (Läs: "Bullen") Tja, finns det något samband med att Cicci är dotter till Göran Elwin, programledare och producent vid Sveriges Television? Eller skall man vara riktigt konspiratorisk, vilka viktiga personer är med i samma frimurarloge? Eller vilka viktiga personer drar några öl i bastun om fredagarna efter en golfrunda? Ovanstående text är naturligt rena fantasier från min sida, och Cicci Elwin är helt säkert kvalificerad för jobbet, men håll med om att det är lite spännande konspiration? På mitt jobb har jag sen länge listat ut att viktiga beslut fattas i korridorerna, kontaktnäten skapar man vid kaffeautomaten, och riktig (skoslickar-) vänskap skaffar man på golf- och bowlingbanan. Eventuellt på styrketräningslokalen.

Jag tror vi är oerhört bortskämda här i sverige att utbildning är i princip gratis. Och ändå är det många som inte utbildar sig. (!?)

Det är bara att prova om det går på garantin. Säg att den spontansprack, inte ett ord om golvsyning. Se ut som ett frågetecken på alla frågor. Men jag tvivlar på att de går på det, men det är gratis att prova. Jag har lyckas få en ny telefon som synade golvet och tappade luckan.

Nils, Tack bra. Jag blev förkyld på hemvägen så jag brottas med feber förutom den värsta jetlag jag någonsin haft. Legat vaken hela natten och har grus ögonen om dagen, och som sagt; feber och hosta. Universal studios och MGM ägde. Med det som gjorde störst intryck på mig var en simulerad raketuppskjutning med G-påverkan. Antagligen hade de nån sorts centrifug för g-kraften fick skinnet att vecka sig och det nästan svartnade för ögonen. Vilket drag!!

Ni som funderar över utbildningar i USA, hur har ni tänkt lösa terminsavgifterna samt finnansiera uppehället? Får man stipendium från Sverige?

Min hypotes är att det pladdras alldeles för mycket i amatörmanus. Rena radioteatern och saknar nästan alltid subtext. Film är bild och man berättar med bild, dvs om man skriver manuset utan dialoger till en början, så finns det chans att manuset blir skapligt. Min nästa hypotes är att man pratar inte i verkligheten som på film. Film är teater som man spelar in på band av något slag. Var och en pratar i sin tur, förhoppningsvis tydligt, har något viktigt att säga etc. Då gäller det att välja sina ord så att det ändå låter naturligt och okrystat. Personligen tycker jag att även professionella filmer ofta spenderar för mycket tid att i dialogen förklara varför filmen är som den är. Synd. Exempel på filmen som har krystad dialog: Matrix II. Frostbiten. Det har redan innan sagts att varje mening skall ha ett motiv att finnas där, men motivet skall inte vara att förklara filmens handling, utan dialogen skall sitta följd av handlingens utveckling. Men det är min egen personliga reflektion och knappast någon reel sanning.