tomgrejs Postad 4 april 2011 Dela Postad 4 april 2011 mitt förslag var ett dåligt förslag, alltså ingen handling jag rekomenderar, utan en sak jag ville poängtera.. dramaturgi! det spelar ingen roll varför och hur bra något är, om vi ändå inte gillar filmen. saknar den mening, kommer folk säga, okej, vad var det där? vad handlade det där om? och i många fall säga att de ödslat 5 minuter av sina liv. även en sketch behöver vändpunkter och vara tydlig i sina intutioner. du som författare kanske vet precis alla viljor och mål hos karaktärerna, varför de gör sina val och när de gör dem. men det står inte om att läsa i manuset och det är bara manuset vi kan tyda ifrån. så skriv om, skriv bättre. det är så det funkar. :) 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Daniel Hållquist Postad 5 april 2011 Författare Dela Postad 5 april 2011 Du generaliserar, vilka är folk? Du? Det finns faktiskt människor som tycker om svårare filmer. Vad sägs tex om Tarkovsky? Men det är okej om du inte förtsår det. Det är faktiskt meningen att man ska få tänka efter, i den bemärkelsen kan man se på som en konstfilm, som för att förstå en dikt eller en tavla krävs ett annorlunda tänk, att man helt enkelt fyller i luckor själv. Det kan inte vissa och då kommer man naturligtvis kalla det konstigt, meningslöst, etc. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
tomgrejs Postad 5 april 2011 Dela Postad 5 april 2011 Du=större delen av befolkningen i mitt sammanhang... men iallafall jag visste inte att du vill göra en konstfilm och då funkar manuset säkert som det är. dock ser jag det som lite meningslöst att göra konstfilm utan mening eller poäng. och luckor finns i alla filmer, för film är tolkning, oavsett format. när man läser ett manus får man alltid läsa minsta ord och böjelse för att se alla detaljer i filmen och dess handling. och det är då man kan se det pussel av småbitar och lägga samman dem till en tolkning av filmen. och min tolkning av din film är att den trots genren inte kommer fram till något, en man är lycklig på gatan, förföljer en tjej, och sen slutar det. tarkovsky har alltid en poäng med sina filmer. :) 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Daniel Hållquist Postad 5 april 2011 Författare Dela Postad 5 april 2011 Version 3 är klar. Bättre än förra men inte bra nog. Inferno måste lida mer, ha större ångest över att ha förlorat sin dotter. Behöver också förklara vad teddybjörnen betyder för honom, vilket fortfarande är otydligt. Hur visar jag detta på bästa sätt? /D 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
jakethesnake Postad 5 april 2011 Dela Postad 5 april 2011 Måste hålla med tomgrejs. En film blir inte svår för att den är meningslös och att man inte fattar något. Tarkovsky har gemensamt med alla andra andra stora regissörer att han är en mästare av dramaturgi som bygger på så simpla regler som tom förklarat här. Om man kan sin dramaturgi kan man fortfarande göra en film som är "svår" och djup, som bara är effektfull hos de som "tänker till" men utan den faller det pladask. Och ett manus ser ut som det ser ut för att det är så det ska skrivas om det ska genomföras. Det handlar inte om att folk vill leka poliser. Om du vill skriva som en dikt gör det istället. Ett manus är inget konstobjekt, det är en mall till en film som är en teknisk process. Hoppas du får någon lärdom av detta. Lycka till! 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Daniel Hållquist Postad 5 april 2011 Författare Dela Postad 5 april 2011 Måste hålla med tomgrejs. En film blir inte svår för att den är meningslös och att man inte fattar något. Tarkovsky har gemensamt med alla andra andra stora regissörer att han är en mästare av dramaturgi som bygger på så simpla regler som tom förklarat här. Om man kan sin dramaturgi kan man fortfarande göra en film som är "svår" och djup, som bara är effektfull hos de som "tänker till" men utan den faller det pladask. Och ett manus ser ut som det ser ut för att det är så det ska skrivas om det ska genomföras. Det handlar inte om att folk vill leka poliser. Om du vill skriva som en dikt gör det istället. Ett manus är inget konstobjekt, det är en mall till en film som är en teknisk process. Hoppas du får någon lärdom av detta. Lycka till! Hej, och tack för den åsikten. Men vad tyckte du om historien då? Eller tror du verkligen på fullaste allvar att jag skulle bry mig om att skriva något som jag tycker är meningslöst och saknar poäng? Givetvis inte, och det vet du och Tom också. Det är förstås schysst att ni försöker lära mig dramaturgi om det inte var för det att jag redan är införstådd i det, och jag vill inte använda mig av trestegs dramaturgi denna gång, anledningen? Jag tycker inte det passar för kortfilmer, och jag vill försöka mig på en mer abstrakt och poetisk berättarstil. Lyckas jag? Enligt er, nej. Okej, det kan jag ta, men har ni nånsin hört uttrycket "första versionen är alltid dålig"? Det stämmer iallafall i samtliga av mina manus, även i detta fall, jag har aldrig höjt det till skyarna och jag är absolut inte nöjd än, men jag har en önskan om att ni som skriver ändå säger något konstruktivt om vad jag försöker berätta, eller om ni inte förstår åtminstone ställer frågor, istället för att förkasta det och säga att det saknar substans. Det är väl inte för mycket begärt? /D 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
daarco Postad 5 april 2011 Dela Postad 5 april 2011 Tror det är lika bra att filma för att du ska kunna visa vad du menar : ) Kanske han ska krama nallen när han pratar med paret i hissen. Den var bra nerv i den scenen. Detta låter som ett manus som inte får filmas som en typisk "svensk film", du behöver lite Terry Gilliam/Chan-wook Park inspirerat foto till detta. /Henning 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
jakethesnake Postad 6 april 2011 Dela Postad 6 april 2011 Om du har en poäng och mening med din film och folk inte inser den då de läser manus så finns det ett problem. Det är min kostruktiva kritik. Du kanske ska förtydliga lite i alla fall, kanske ett slitet gammalt foto på flickan i hans ficka? Du har ju alltid möjligheten att klippa bort övertydligheter sedan. Tror säkert du har en perfekt film i tankarna, gäller bara att kommunicera den rätt. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Daniel Hållquist Postad 6 april 2011 Författare Dela Postad 6 april 2011 Om du har en poäng och mening med din film och folk inte inser den då de läser manus så finns det ett problem. Det är min kostruktiva kritik. Du kanske ska förtydliga lite i alla fall, kanske ett slitet gammalt foto på flickan i hans ficka? Du har ju alltid möjligheten att klippa bort övertydligheter sedan. Tror säkert du har en perfekt film i tankarna, gäller bara att kommunicera den rätt. Jo jag håller med. Även fast jag inte tycker att publiken måste förstå allt, så måste de ändå förstå varför han gör som han gör på slutet, som är en stor del av poängen. Det ska bli en film om ånger, vansinne, skuld, och slutligen, att släppa taget. Men problemet, som jag ser det, är att det inte riktigt är klart vad han måste släppa taget om (dottern) och ärligt talat vet jag inte riktigt hur jag ska visa det utan att det blir banalt eller övertydligt. Det är hans känslor, som jag vill att man ska uppleva, högmodet, självföraktet, skulden. Det behövs några fler scener i mtten, något som går på djupet, som tar oss till smärtpunkten. Men jag står handfallen just nu, ska låta det vila i en vecka eller två innan jag försöker mig på en ny version. Har ni några förslag, är jag idel öra! /D 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
tomgrejs Postad 6 april 2011 Dela Postad 6 april 2011 enda sättet att nå fram är att skriva om skriva om och skriva om. inget manus är perfekt från början, det är något man arbetar fram. jag skulle tipsa om att gå den långa vägen men enklare vägen, börja skriva ner filmen handling i en eller max tre meningar. då du verkligen konkretiserar vad filmen ska handla om. sen skriver du det lite utförligare i ett synopsis. för din film runt 5-10 meningar, max ett halvt a4. här kan du skriva lite litterärt det spelar ingen roll. bara du får ner hur allt börjar, hur det utvecklas och hur det slutar. när det sen är klart skriver du en outline. skapar scener som passar till synopsis. ska han se dottern i början och känna längtan efter henne. så skriv en sådan scen. dock ingen dialog och detaljer här. max en eller två sidor. när du har en outline med alla scener och framförallt viljor och mål för karaktärerna utlagda för varje scen! så kan du börja skriva på manuset. då blir det relativit enkelt att få din vision av filmen, och du kan sålla bort detaljer för att det ska bli en svårare och mer tolkningsbarfilm som du vill göra. men du vet helatiden vad du lär skriva för att din vision från första början ska vara den samma rakt igenom. kör du fast eller tappar bort dig är det bara att gå tillbaka ett steg och kolla vad du egentligen ville med filmen/scenen. lycka till. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Leeloo Postad 14 april 2011 Dela Postad 14 april 2011 Hej Daniel! Tre brasklappar: 1. Jag studerar manus i USA, mina kommentarer är därför baserade på vad jag lär mig här borta. Är osäker på om det följer den svenska modellen, men om inte annat så får du lite alternativ input. 2. Jag väljer att inte läsa de andras kritik, för att förbli ofärgad. Men kom ihåg att om två personer påpekar samma sak, så är det något att ta till sig. 3. Jag kommenterar det språkliga innehållet och formatet (eftersom jag direkt upptäckte att det behöver arbete) och har därför bara läst första scenen. Okej? Okej! Vad jag kommer att upprepa mycket i min kritik är begreppet "HDWK?". How do we know? När man skriver manus måste man visa, inte berätta. Ingenting får vara internt, allting måste vara visuellt eller hörbart. Om det inte går att fånga med en kamera eller en mikrofon hör det inte hemma i texten. Man måste också tänka på att varje ord är avgörande. Man vill inte slösa bort livsviktigt utrymme i onödan. Tänk dig att skrivarbläck kostar en miljon kronor, då vill man att varje ord har ett syfte på pappret. Låt mig gå igenom detta då, så får vi se hur det blir. INT. TORG I STOCKHOLM - DAG Tidig förmiddag, på ett torg i centrala Stockholm. Några japanska TURISTER går förbi och tittar storögt på omgivningen, som här består av torgstånd med nybakt bröd, grönsaker, godis. En 80-ÅRIG MAN och 75-ÅRIG KVINNA, går förbi hand i hand. De ser glada ut, nöjda. En MAN och en KVINNA med barnvagn, pussas. Deras BEBIS jollrar glatt. En MAN I RULLSTOL pratar i sin mobiltelefon. Finns det någon poäng med att det är tidig förmiddag? Räcker det inte med att vi vet att det är "dag" i slugline? Om tidig förmiddag är superviktigt för scenen så skriver du det i slugline. Beskriv platsen. Just nu har vi karaktärer som gör saker, men vi har ingen aning om hur platsen ser ut. Är det asfalterat? Gräsplan? Folktätt? Glest? Well, ett torgstånd är något, men ger inte mig en känsla för platsen. Börja också med beskrivningar, sedan handling. Om du först skriver att ett gäng turister går förbi och sedan stannar upp texten för att beskriva, så läser det långsammare. "Går" och "tittar" är extremt tråkiga verb. Lär dig älska verb, det gör en enorm skillnad. "Spatsera, trava, lunka, marschera, strosa, skutta, vanka, tassa" är alla mer visuella än "gå", men du använder fortfarande bara ETT ord. "Glo, stirra, spana, glimta, kisa" är bättre än "titta", osv. Bröd? Vad för bröd? Du fattar... Att gå omkring är också väldigt tråkigt, försök att göra folk mer aktiva! Ska vi prova att skriva om detta efter dessa punkter då? INT. TORG I STOCKHOLM - TIDIG FÖRMIDDAG Ett stånd fyllt av rykande färska frallor, grönsaker och plockgodis kastar en välbehövlig skugga över den solblekta asfalten. Några JAPANSKA TURISTER tar porträtt framför en lågmäld staty. Ett GAMMALT PAR (80) strosar förbi, hand i hand. På en bänk gullar ett UNGT PAR (35) med sin BEBIS (1). En RULLSTOLSBUREN MAN (50) skrockar i sin mobiltelefon. Detta är såklart långt ifrån bra, jag skrev bara ihop det snabbt nu, men ser du hur det blir lite mer visuellt? Lite mer intressant? Plötsligt bryts lugnet av en akustisk GITARR, hopplöst ostämd, och strax därefter hörs en plågad röst som skriker fram texten till sitt senaste mästerverk. En sång om att, ja brinna. Människorna vänder sig och tittar på gatumusikanten, med ett starkt ogillande. En FÖRSÄLJARE muttrar något innan han sekunden efter ropar till någon långt borta. En 20-ÅRIG KILLE i hiphopkläder, skrattar som om någon sagt något riktigt roligt. Två VÄKTARE kommer gåendes emot gatumusikanten, som ihärdigt spelar sin sång. HDWK? Hur vet vi att det är hans senaste mästerverk? Hur fångar vi det med en kamera eller en mikrofon? Och att den handlar om att brinna, det framgår av dialogen sedan. Och finns det ett syfte med att "dölja" Inferno i början? Undvik att regissera sådant i texten, en bra regissör vet att man kan klippa in reaktioner innan man går till källan. Och här kommer ett textblock text som tar säkert 15-20 sekunder att läsa. Det ser klumpigt ut och det sänker tempot. Skriv in reaktionerna mellan textraderna, då blir manuset luftigare och läser snabbare. Och varför byta ut karaktärerna här? Varför inte låta samma människor reagera på olika sätt? "titta med starkt ogillande" är något du kan skriva om i ett ord, t ex: blänger, för att spara enormt mycket utrymme och luft.... osv. Omskrivning: Plötsligt bryts idyllen av INFERNO (40), som SKRÅLAR, ackompanjerad av en hopplöst ostämd AKUSTISK GITARR. INFERNO Kan ni, kan ni, kan ni, kan ni, kan ni inte släcka mig?... Det gamla paret blänger storögt. INFERNO ... Kan ni, kan ni, kan ni, kan ni, kan ni inte släcka mig?... De japanska turisterna fnittrar och kamerablixtarna går varma. INFERNO ... Kan ni, kan ni, kan ni, kan ni, kan ni inte släcka mig?... Blabla.... Också uselt, men du förstår varför det blir lite mer intressant? Lite luftigare och går mycket snabbare att läsa? Jag är inte van att ge skriven feedback, så ge gärna mig lite feedback på denna feedback, så jag vet vad som var bra, vad som var mindre bra, så hjälper jag gärna till mer när du skrivit nästa draft! //Leeloo 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Daniel Hållquist Postad 14 april 2011 Författare Dela Postad 14 april 2011 Hej Leeloo! Tack för bra kritik, mycket uppskattat, vet att jag skriver slarvigt ibland och kommer absolut på tänka på det inför nästa version. Men du får gärna kommentera historien också, behöver all hjälp jag kan få att fördjupa. /D 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Kidgray Postad 1 maj 2011 Dela Postad 1 maj 2011 Daniel, jag har inte tagit mig tiden att läsa ditt manus den här gången men jag vill ändå påpeka en del saker. Det har inte direkt med du skriver om utan snarare hur du bemöter kritik. Det finns folk som har kunskapen om hur man skriver litterära verk och även riktiga manus. Det verkar som du tror att det finns regler för hur man skriver ett manus och att det inte är av vikt eftersom det dödar det kreativa. Det finns regler eller som visa kallar det för, principer men det dödar inte kreativiteten. Snarare så utmanar det din kreativitet, ställer det på sin spets och förändrar dina tankar till det bättre men framför allt så blir din historia mer realistisk. Det är otroligt viktigt att du utvecklar dina karaktärer och att det är tydligt förklaras varför de gör som de gör. Alltså, det är otroligt tacksamt att folk på det här forumet tar sig tid att läsa dit manus och kommer med feedback. Många gånger är det svårt att vara objektiv och självkritisk. Därför är det viktigt att du inte tar det som ett hot när folk kommenterar ditt manus och absolut behöver du inte bli otrevlig. Folk försöker faktiskt hjälpa dig och det minsta du behöver är att sätta taggarna utåt. Nyckeln många gånger i en kreativ process är just att lyssna och ta tills det folk säger. Deras funktion kan vara väldigt viktigt eftersom de representerar publiken. Men visst förstår jag din reaktion, det kan vara blottande att visa upp sitt verk men tänk då på att du själv har valt att sätta upp det på forumet. Sen vill jag även poängtera att det är stor skillnad på litterära verk och manus. Manus är instruktioner för regissören att kunna göra en film. Det gäller att skriva exakt och att man är rationell i det man vill berätta. Du får tänka på att en film är otroligt dyr producera och varje scen måste ha sin mening annars ryker den direkt. Jag kan ge dig några tips, börja inte med att skriva ett manus direkt. Skriv ner idén som synopsis eller som storyline. Försök förstå dina karaktärer, jobba med konflikten, dramaturgin tills du känner att den håller. Faktum är att manus är det sista man skriver. Att skriva om ett manus på ca 90-100 sidor är ett monsterarbeta om du i grunden har skrivit en dålig historia. Jag är inne på mitt 5 år på universitetet och läser till manusförfattare. Det finns inga genvägar i att berätta en historia men vissa arbetsmoment kan förenkla ditt sätt att jobba. Så det på allvar om du verkligen vill förvekliga dina idéer till rörliga bilder. /K 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Daniel Hållquist Postad 2 maj 2011 Författare Dela Postad 2 maj 2011 Kidgray, att jag har taggarna utåt, betyder inte att jag inte lyssnar på andra eller inte uppskattar att de tar sig tid att skriva. Men jag tror det är sunt att vilja argumentera, om än något hetsigt, istället för att lyssna på andras åsikter som om de vore fakta. Annars instämmer jag i det du skriver. Lägger upp en ny version i slutet av veckan, läs och kommentera om du har tid och lust! /D 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Daniel Hållquist Postad 4 maj 2011 Författare Dela Postad 4 maj 2011 Ytterligare en version klar. Fast, det saknas fortfarande något i mitten, och jag hoppas att någon här kan hjälpa mig att komma underfund med vad. Borde jag kanske fördjupa ännu mer utav schizofrenin, skulden, saknaden över dottern? Eller göra något mer av Guds-temat som smugit in? Och det är bara att säga till om det är något som ni inte förstår så förklarar jag tanken bakom! Som jag skrev tidigare, gränsar det ju nästan till en konstfilm. /D 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Ivve Postad 10 maj 2011 Dela Postad 10 maj 2011 Jag tyckte om vad jag läste, absolut, och var intresserad av hela händelseförloppet. Dock dyker det onekligen upp en del frågor som du kanske inte behöver svara på här, men åtminstone ta till dig. "Flickan" är ju uppenbarligen imaginär, och förstår efter hans dialog samt smaklösa text på sina sånger att han är smått galen. Innan Tove dök upp resonerade jag i att han var totalt psykiskt sjuk (vilket blev en väldigt humoristisk bild gentemot hans eldiga kostym- / harley davidson tema byxor), efter en tragisk förlust. När Tove dök upp övergick mina funderingar mot pedofili, till 100%, eller något annat hemskt som att han skulle råna bort barnet för att han förlorat sitt egna. Men jag hade såklart tankarna kvar med att kvinnan i slutet var hans ex hustru och dottern, Tove, på ovanvåningen var hans dotter som har fått influenser från sin far med tanke på gitarren och rock n roll tema sakerna på sitt rum. En bra förbindelse, men är det den bästa? En idé jag fick bara som eventuellt skulle vara lite intressant hade varit ifall dottern hade haft den avrivna biten från fotografiet, ansiktet på kvinnan, som Inferno tidigare tittade på. Som kopplar ihop dem UTAN att du behöver dressera ett flickerum med rock n roll prylar. Vad tror du? Också, en god tanke som du kanske kan ta med dig handlar om Thorgny i slutet. Blickriktningar och ansiktsuttryck från Inferno när han får syn på honom är ett väldigt bra sätt att visa publiken om vad Inferno har för relation till Thorgny tidigare. För just nu är det bara ett par som han inte bryr sig om. Han har förmodligen fortfarande känslor för "mamman" och Thorgny är en ond varelse som har tagit hans liv ifrån honom, tänker jag. Allt som allt en bra story, men du har mer att arbeta på. Det är väldigt mycket "gång" och förflyttelse utan något snack eller någonting annat som händer i filmen, hur ska du få Inferno att framstå som scizofren kontra psykiskt sjuk då? Ticks eller något sånt kanske skulle kunna hjälpa till, för att i mina ögon kommer det se löjligt och naket ut med en man som bara går runder och scener innan skrek och framstod som galen. Man kan eventuellt utveckla hur han går i så fall, men någonting tål att ändras. Sen bör du se över din dialog. Den blir väldigt cliché emellanåt med saker som "Somliga ska inte ha barn, som jag till exempel". Lös det med att han säger "Somliga ska inte ha barn" och sen en blick ut i det tomma intet med blanka ögon. Ge inte publiken för mycket. Jag föredrar nästan att han skriker, sjunger och pratar om saker som för oss inte riktigt är förstådda, som att han är inne i sin egna värld, istället för att han säger de saker som gör det enklare för dig som författare att få fram den historia du vill. Lös det på annat sätt. Gör honom mer mystisk, då tror jag du får en både bättre och mer intressant film att titta på i slutändan. Men bra jobb, jag gillade det som sagt! EDIT: Uppenbarelse! I slutet när "flickan" tittar på Inferno och följer efter honom när han går. Flickan tittar på den avrivna biten på fotot som jag tidigare sa Tove gjorde. Och sen klipp till -> BLACK, CREDITS, BAM, OSCARS. Ridå. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Daniel Hållquist Postad 10 maj 2011 Författare Dela Postad 10 maj 2011 Tja, och stort tack för att du läste det och kom med så pass bra kritik som du gör, jävligt uppskattat ska du veta, kul när folk förstår vad man försöker berätta för något och kommer med förslag på förbättringar. Jag är för trött för att skriva mycket mer just nu, har varit hemma med en sjuk dotter i 2 dagar och har svårt att ställa om till manus-tänk men jag återkommer om en dag eller två och ger feedback på din feedback :) 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Daniel Hållquist Postad 13 maj 2011 Författare Dela Postad 13 maj 2011 Äntligen helg och äntligen frisk dotter också :) Du ställde några frågor som jag ska försöka besvara efter bästa förmåga, och jag har själv också en undran om att du kanske kan hjälpa mig vidare med historien. Hoppas det, behöver hjälp att ta mig vidare, ner i djupet, så det vore schysst om du ville skriva mer i tråden eftersom du verkar ha förstått vad som sker och vad det handlar om. Men ni andra på forumet är förstås även ni välkomna att skriva en rad eller två … En idé jag fick bara som eventuellt skulle vara lite intressant hade varit ifall dottern hade haft den avrivna biten från fotografiet, ansiktet på kvinnan, som Inferno tidigare tittade på. Som kopplar ihop dem UTAN att du behöver dressera ett flickerum med rock n roll prylar. Vad tror du? Jag är inte säker på att jag hänger med där, att dottern har den avrivna biten på mamman? Vad sägs om det här istället, hon har ett foto på Inferno? Eller en Lp-skiva av just honom? Min tanke är att han är något av en kulthjälte som släppte ett par skivor på 90-talet, typ som punkarnas variant av Lelia K. Vad tycks om det? Också, en god tanke som du kanske kan ta med dig handlar om Thorgny i slutet. Blickriktningar och ansiktsuttryck från Inferno när han får syn på honom är ett väldigt bra sätt att visa publiken om vad Inferno har för relation till Thorgny tidigare. För just nu är det bara ett par som han inte bryr sig om. Han har förmodligen fortfarande känslor för "mamman" och Thorgny är en ond varelse som har tagit hans liv ifrån honom, tänker jag. Det är precis så jag har tänkt det, därför jag skrev ”Han ser på dem med svarta ögon, en kraftig rynka mellan ögonbrynen”, men du har nog rätt, det går att utveckla, har du något förslag på hur jag ska göra det, få Thorgnys roll att ta mer plats? En tanke som föds: Thorgny kommer ut från sovrummet, för att hämta vinet, när Inferno går in i huset? De ser inte varandra men det byggs upp någon slags spänning? Inferno gör något hotfullt? Eller tittar på något visst sätt? Dåligt, jag vet, men något sånt, eller? Allt som allt en bra story, men du har mer att arbeta på. Det är väldigt mycket "gång" och förflyttelse utan något snack eller någonting annat som händer i filmen, hur ska du få Inferno att framstå som scizofren kontra psykiskt sjuk då? Med det prickar du in det som jag uppfattar det är problemet, det är helt enkelt för lång transportsträcka, förslag på strykningar? Ticks eller något sånt kanske skulle kunna hjälpa till, för att i mina ögon kommer det se löjligt och naket ut med en man som bara går runder och scener innan skrek och framstod som galen. Man kan eventuellt utveckla hur han går i så fall, men någonting tål att ändras. Det ska åtgärdas! Har som sagt bott med schizofren person så det lär inte bli något större problem. Sen bör du se över din dialog. Den blir väldigt cliché emellanåt med saker som "Somliga ska inte ha barn, som jag till exempel". Lös det med att han säger "Somliga ska inte ha barn" och sen en blick ut i det tomma intet med blanka ögon. Allright. Jo jag håller nog med. Har du fler förslag på ändringar i dialogen? Ge inte publiken för mycket. Jag föredrar nästan att han skriker, sjunger och pratar om saker som för oss inte riktigt är förstådda, som att han är inne i sin egna värld, istället för att han säger de saker som gör det enklare för dig som författare att få fram den historia du vill. Lös det på annat sätt. Gör honom mer mystisk, då tror jag du får en både bättre och mer intressant film att titta på i slutändan. Och sist men inte minst, tack för att du bekräftar det som jag redan känner :) Allt gott, /D 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Mr A Postad 30 maj 2011 Dela Postad 30 maj 2011 Tack som fan! Bra kritik, verkligen! Varsågod! Ursäkta att det har tagit så lång tid att svara, att plugga 200% kan verkligen ta musten ur en. Nu har jag inte läst de andras svar eller eventuella nya drafts av ditt manus sen förra gången, så tag kritiken med en nypa salt. Det har jag inte riktigt tänkt igenom, jag skriver mest som en dåre och och ser vart jag hamnar. Tänkandet är inte min starka sida, om man säger så :) Men skämt åsido, jag skojar men det är allvar i det, brukar ofta se ut typ så här när jag får en idé, en tanke föds, en situation, en uppgörelse, eller i detta fall, en karaktär, ja något som intresserar mig, rent känslomässigt, jag tänker mycket på det, sedan skriver jag i kaos, först därefter analyserar jag. Det är i den delen av processen jag är i nu. De teman som jag intreserar mig i denna historia är, det som Inferno upplever som sitt självvalda utanförskap, men också sorgen över vad han förlorat, för att vara fri. Men egentligen är det inte en historia med en riktig handling, utan mer av en karatärsstudie av en person i schizofren psykos. Ser du stycket jag har understrukit? Där har du din story. Jag tycker det är ett utmärkt tema, frihet, och konsekvenserna av det, VS ett ordinärt "instängt" liv. Var det i slutändan värt det? Finns mycket du kan spåna runt kring det temat, och vad jag kommer ihåg från min förra läsning så är det just det du vill få fram. Vid eventuella omskrivningar tycker jag att du borde fokusera och utgå efter det understrukna snarare än den delen jag har fetstilat. Fastna inte i ett tankesätt där du känner dig tvingad till att rama in Inferno som "schizofren". Jag hoppas att det framgår vad jag menar. Det framgår inte mycket, nej. Det är mest för mig, som bakgrundsinfromation, varför han är så paranoid och varför han valt att leva utanför samhället. 2005 - 2007 bodde jag i London, i ett kollektiv på ungefär tolv personer. En av dem insjuknade i schizofreni, och det var både skrämmande och fascinerande att bevittna, hur han gradvis tappade kontakt med verkligheten, blev alltmer paranoid och avskärmad från oss andra, för att efter nästan två månader flytta tillbaka till Sverige. Men iaf, ända sen dess har jag varit intresserad av schizofreni och jag återvänder ofta till det när jag skriver, försöker med fantasins hjälp närma mig det sjuka, se på världen med samma ögon. Det är i det syftet jag vill använda mig av schizofrenin, kanske inte något som är uttalat men som ändå färgar av sig över allting som sker. Är det kanske för abstrakt? Jag tycker snarare att din berättelse om din rumskamrat låter som en egen berättelse i sig själv, faktiskt! Tycker du borde skriva ett manus om det. Men angående schizofrenin så var jag snarare mest ute efter att du kanske inte borde haka upp dig med att nämna att Inferno är schizofren vid en eventuell pitch eller synopsis. Skippa att du, som "Gud" och manusförfattare, ska definiera karaktären i förhand åt andra som ska läsa ditt manus. Låt karaktären istället definiera sig själv för läsaren genom sina handlingar. Men det är snarare bara en högst personlig åsikt jag har. Det kan jag reta mig på, varfär måste publiken alltid få allting serverat, kan inte saker och ting komma som överraskningar, vara svårgreppade? Varför kan man inte lita på att folk förstår ändå? Att de klarar av att tänka lite själva? :) Det handlar inte om att få det "serverat", det handlar om att den enstaka kopplingen enbart är stark för dig. Om det är ett centralt element för din berättelse så måste du se till att det inte uppfattas som diffust (såvida det inte är meningen, förstås). Förstärk symbolismen med teddybjörnen åtminstone så att folk från början kan ana att det finns en koppling mellan de två karaktärerna. Tack än en gång! /D Inga problem! Se fram emot att läsa de nya utdragen, och eventuellt det manuset jag tipsade om förut som jag tycker du borde skriva ;) 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Daniel Hållquist Postad 9 juni 2011 Författare Dela Postad 9 juni 2011 Hej Kid A! Ingen anledning att be om ursäkt, bättre sent än aldrig. Du har bra tankar, ska klura på det du skrivit, samt det andra har haft att säga. Men för tillfället har jag tagit en paus från detta manus, skriver en novellfilm tillsammans med en annan medlem på forumet och vi satsar på att ha en slutversion klar i slutet av sommaren, siktar även på att spela in en teaser till ett långfilmsmanus som jag har under arbete, så det kommer bli en hel del förberedelser inför det också. Så jag tar upp det här nån gång i höst, tänker jag, för tyvärr kan man ju inte klona sig och jobba på hur många projekt som helst åt gången :) Men om du känner för att läsa och kommentera det senaste utkastet, så gör gärna det! /D EDIT: Historien om min rumskamrat låter intressantare än vad det var, faktiskt. Det var mer olustigt än otäckt. Men vem vet, kanske inspireras och skriver om det någon dag, inte helt omöjligt. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Daniel Hållquist Postad 22 november 2011 Författare Dela Postad 22 november 2011 BUMP! Hej, har skrivit klar version 5 efter en halvårs lång paus. Hoppas det är begripligt, har jobbat med en tydligare röd tråd samtidigt som jag behållit en del av det som varit diffust i tidigare versioner, något av en kompromiss kanske men på ett bra vis hoppas jag. För självklart är det ju meningen att man ska förstå vad det handlar om, men det är också meningen att man ska få tänka efter lite själv. /D 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Désirée Postad 28 november 2011 Dela Postad 28 november 2011 Kidgray, att jag har taggarna utåt, betyder inte att jag inte lyssnar på andra eller inte uppskattar att de tar sig tid att skriva. Men jag tror det är sunt att vilja argumentera, om än något hetsigt, istället för att lyssna på andras åsikter som om de vore fakta. Att lyssna utan att argumentera, behöver inte betyda att man tar det för fakta. Att ha taggarna utåt kan uppfattas som du inte lyssnar, vilket kan leda till att du tillslut inte får någon feedback. Att ha taggarna utåt kan också leda till att du själv inte tar till dig andras funderingar, även om du har intentionen. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Daniel Hållquist Postad 28 november 2011 Författare Dela Postad 28 november 2011 Att lyssna utan att argumentera, behöver inte betyda att man tar det för fakta. Att ha taggarna utåt kan uppfattas som du inte lyssnar, vilket kan leda till att du tillslut inte får någon feedback. Att ha taggarna utåt kan också leda till att du själv inte tar till dig andras funderingar, även om du har intentionen. Hej Désirée, det vore verkligen olyckligt, för om man läst alla mina tidigare versioner så är det tydligt att jag lyssnar på kritiken. Det jag ogillar är när folk försöker övertyga mig om att de har rätt och att jag har fel, jag tror mer på att ställa frågor och vilja ha en dialog, ta hänsyn till vad personen ifråga vill berätta, i det här fallet en skruvad liten historia om vansinne och skuld. Tänk dig Thorsten Flinck regisserad av Terrence Malick :) Det är något sånt jag siktar på. Jag vill göra något annorlunda, sketchartat men med hjärta, inte beskriva ett tillstånd som jag skrev tidigare, utan ett flöde, ett flöde som leder fram till något, en insikt om att vissa handlingar får man stå för svars för resten av sitt liv, att det ibland blir försent för försoning. Har du läst manuset? Vad tyckte du i så fall om det? /D 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Désirée Postad 28 november 2011 Dela Postad 28 november 2011 Hej Désirée, det vore verkligen olyckligt, för om man läst alla mina tidigare versioner så är det tydligt att jag lyssnar på kritiken. Det jag ogillar är när folk försöker övertyga mig om att de har rätt och att jag har fel, jag tror mer på att ställa frågor och vilja ha en dialog, ta hänsyn till vad personen ifråga vill berätta, i det här fallet en skruvad liten historia om vansinne och skuld. Jag ville bara påtala att det du känner och tänker om kritiken kanske inte alltid kommer fram. Att ta kritik är svårt, och även om man verkligen vill ha feedback, så känner man ju ändå som författare att man har rätt - och har rätt att ha rätt. Jag kommenterade egentligen bara den kritik du fick om att ta kritik och ditt svar. Har du läst manuset? Vad tyckte du i så fall om det? Nej, jag har inte läst det. Men jag kan göra det, om du vill. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Daniel Hållquist Postad 29 november 2011 Författare Dela Postad 29 november 2011 Jag ville bara påtala att det du känner och tänker om kritiken kanske inte alltid kommer fram. Det kan nog vara sant, min ursäkt är att jag allt som oftast har ont om tid och därför skriver spontant och omedelbart. Nej, jag har inte läst det. Men jag kan göra det, om du vill. Ja, om du har lust förstås. Du kom med bra kritik sist, när du kommenterade “Man väljer inte sin färg”. /D 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Delta i konversationen
Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.