Gå till innehåll

Leeloo

Medlemmar
  • Inlägg

    4
  • Blev medlem

Utmärkelser för Leeloo

Nybörjare

Nybörjare (1/14)

  • Första inlägget
  • Konversationsstartare
  • Överlevde första veckan
  • En månad senare
  • Ett år

Senaste emblem

10

Anseende

  1. Hej Daniel! Tre brasklappar: 1. Jag studerar manus i USA, mina kommentarer är därför baserade på vad jag lär mig här borta. Är osäker på om det följer den svenska modellen, men om inte annat så får du lite alternativ input. 2. Jag väljer att inte läsa de andras kritik, för att förbli ofärgad. Men kom ihåg att om två personer påpekar samma sak, så är det något att ta till sig. 3. Jag kommenterar det språkliga innehållet och formatet (eftersom jag direkt upptäckte att det behöver arbete) och har därför bara läst första scenen. Okej? Okej! Vad jag kommer att upprepa mycket i min kritik är begreppet "HDWK?". How do we know? När man skriver manus måste man visa, inte berätta. Ingenting får vara internt, allting måste vara visuellt eller hörbart. Om det inte går att fånga med en kamera eller en mikrofon hör det inte hemma i texten. Man måste också tänka på att varje ord är avgörande. Man vill inte slösa bort livsviktigt utrymme i onödan. Tänk dig att skrivarbläck kostar en miljon kronor, då vill man att varje ord har ett syfte på pappret. Låt mig gå igenom detta då, så får vi se hur det blir. Finns det någon poäng med att det är tidig förmiddag? Räcker det inte med att vi vet att det är "dag" i slugline? Om tidig förmiddag är superviktigt för scenen så skriver du det i slugline. Beskriv platsen. Just nu har vi karaktärer som gör saker, men vi har ingen aning om hur platsen ser ut. Är det asfalterat? Gräsplan? Folktätt? Glest? Well, ett torgstånd är något, men ger inte mig en känsla för platsen. Börja också med beskrivningar, sedan handling. Om du först skriver att ett gäng turister går förbi och sedan stannar upp texten för att beskriva, så läser det långsammare. "Går" och "tittar" är extremt tråkiga verb. Lär dig älska verb, det gör en enorm skillnad. "Spatsera, trava, lunka, marschera, strosa, skutta, vanka, tassa" är alla mer visuella än "gå", men du använder fortfarande bara ETT ord. "Glo, stirra, spana, glimta, kisa" är bättre än "titta", osv. Bröd? Vad för bröd? Du fattar... Att gå omkring är också väldigt tråkigt, försök att göra folk mer aktiva! Ska vi prova att skriva om detta efter dessa punkter då? INT. TORG I STOCKHOLM - TIDIG FÖRMIDDAG Ett stånd fyllt av rykande färska frallor, grönsaker och plockgodis kastar en välbehövlig skugga över den solblekta asfalten. Några JAPANSKA TURISTER tar porträtt framför en lågmäld staty. Ett GAMMALT PAR (80) strosar förbi, hand i hand. På en bänk gullar ett UNGT PAR (35) med sin BEBIS (1). En RULLSTOLSBUREN MAN (50) skrockar i sin mobiltelefon. Detta är såklart långt ifrån bra, jag skrev bara ihop det snabbt nu, men ser du hur det blir lite mer visuellt? Lite mer intressant? HDWK? Hur vet vi att det är hans senaste mästerverk? Hur fångar vi det med en kamera eller en mikrofon? Och att den handlar om att brinna, det framgår av dialogen sedan. Och finns det ett syfte med att "dölja" Inferno i början? Undvik att regissera sådant i texten, en bra regissör vet att man kan klippa in reaktioner innan man går till källan. Och här kommer ett textblock text som tar säkert 15-20 sekunder att läsa. Det ser klumpigt ut och det sänker tempot. Skriv in reaktionerna mellan textraderna, då blir manuset luftigare och läser snabbare. Och varför byta ut karaktärerna här? Varför inte låta samma människor reagera på olika sätt? "titta med starkt ogillande" är något du kan skriva om i ett ord, t ex: blänger, för att spara enormt mycket utrymme och luft.... osv. Omskrivning: Plötsligt bryts idyllen av INFERNO (40), som SKRÅLAR, ackompanjerad av en hopplöst ostämd AKUSTISK GITARR. INFERNO Kan ni, kan ni, kan ni, kan ni, kan ni inte släcka mig?... Det gamla paret blänger storögt. INFERNO ... Kan ni, kan ni, kan ni, kan ni, kan ni inte släcka mig?... De japanska turisterna fnittrar och kamerablixtarna går varma. INFERNO ... Kan ni, kan ni, kan ni, kan ni, kan ni inte släcka mig?... Blabla.... Också uselt, men du förstår varför det blir lite mer intressant? Lite luftigare och går mycket snabbare att läsa? Jag är inte van att ge skriven feedback, så ge gärna mig lite feedback på denna feedback, så jag vet vad som var bra, vad som var mindre bra, så hjälper jag gärna till mer när du skrivit nästa draft! //Leeloo
  2. Intressant manus, det bygger upp väldigt fint men slutar tyvärr inte i något vidare klimax. Vad vill du säga med slutet? Att hon ångrar sig? Ett manus i behov av en vändning, känner jag spontant. Att Melker och Erik är samma person, eller att det är en bild på Thea på fotot. Det bygger och bygger, men rinner ut i ingenting mer eller mindre. Dialogen fungerar, men bör kortas ner. Det här manuset kan förmodligen halveras och ändå få fram all nödvändig information. Korta ner de långa monologerna också, lägg till mer rörelse. Låt Melker cirkulera i rummet, komma lite för nära mot slutet, precis när strömmen går. Rent tekniskt finns det inget syfte att skriva något som en karaktär inte gör. blir alltså Överväg också, som tidigare nämnt, kortare block med text. Exempel: ... kan förslagsvis skrivas om till något sånt här: "Jag ville inte ha dig då, jag vill inte ha dig nu" är underförstått i konversationen och onödig överinformativ text som men fördel stryks. Vad tror du om det? Leeloo
  3. Hej Amanda, Ett tips om du vill att någon ska läsa ditt manus och ge dig kritik är att formatera det korrekt. Det enklaste är att använda ett manusprogram, t ex Celtx som går att ladda ner gratis här. I nuvarande format är ditt manus tyvärr oläsligt. Inte bokstavligt talat, men du förstår vad jag menar. Skriv om det med ett manusprogram och ladda upp det igen så ska du se att du får svar. Leeloo
  4. Hej Sebastian, Kommer med förslag i punktform nedan: - Varför börjar historien i en Volvo? Det enda som etableras på de första 2,5 sidorna är att Teddy skiter i sina kompisars åsikter samt att de ska göra något "speciellt" ikväll. Varje film och varje scen bör börja så sent som möjligt och sluta så tidigt som möjligt. Därför kan filmen börja redan i Teddys kök, där Sacke kan få sms samt antyda att han egentligen inte vill vara där. - Dialogen är ibland i för stora block. Tänk på att varenda ord på pappret måste ha betydelse för historien/karaktären. Om Sacke vill se Avatar så måste det faktum att han vill se just den filmen säga något om honom, annars kan det strykas. - Inte bara dialogen utan även händelseförloppen är för utdragna, ger exempeländringar nedan: Detta är ett enormt block av text vars enda syfte är att förklara att Sacke klär upp sig när han ska festa (vem gör inte det?) och att han ska hämta Brorsan dagen efter. Scenbeskrivningar bör alltid inledas med just beskrivning, handling följt av beskrivning är tråkigt att läsa. Börja med att etablera platsen, fortsätt sedan med handlingen. Jag föreslår något i stil med: Inte perfekt, men i nuvarande form har vi en stillbild på Sacke där han tittar på sig själv i över tio sekunder. Tråkigt. Jag läste bara sex-sju sidor, men förstår av synopsis att de kommer att lämna staden en bra bit framöver och att Sacke därför inte kommer kunna hämta sin bror? Om det inte handlar om ett race mot klockan så är tiden irrelevant enligt mig. Allt man kan skära bort bör man skära bort. Mitt exempel är inte perfekt, jag skrev det bara på studs nu, men jag hoppas du förstår vad jag menar. Vi tar ett exempel från dialogen: Sacke återberättar en historia. Bra med Nortons reaktion, men det behöver mer. Släng in fler reaktioner, fler händelser i monologen. Annars har vi bara en statisk kamera på Sacke som sitter där och pratar. Sacke kan gestikulera, Norton kan ta en sup och Teddy, framförallt, måste reagera mer visuellt. "Du är sjuk!" kan inte vara det enda han skulle säga, så långt in i Sackes historia? Försök rent generellt att ha så små block av text som möjligt. Ju mer vitt det är på sidan, desto mer lättläst är det. Lycka till med det fortsatta skrivandet!
×
×
  • Skapa nytt...