Vad har ni på hjärtat egentligen?

[vilcans]

Jag vet inte riktigt om det du säger är ett svar på det jag sa.

Nej, det var det inte heller. Det var bara en observation. Vi diskuterar att ha en vision och skapa något eget, och du tar upp experimentfilm. Någon annan skulle ta upp zombiefilm. En tredje skulle börja prata om tunga dramaproduktioner. Jag menar alltså att det här med att ha en egen vision kan yttra sig på många skilda sätt. Som obegriplig konst eller popcornfilm. Alla har ju olika visioner.

[hampusforev]

Ja absolut, så fungerar ju individer. Vissa berörs av det ena, andra berörs av något annat. Experimentalfilm kanske inte passar in i hela, men min poäng var egentligen att lugna ner de som vill ha lite mer konst i svensk film. Det finns, men inte på de stora biodukarna.

[Blue Chip]

Jag har fått medhåll och håller med flera härinne. Att vara pretentiös ser jag kanske inte som något självändamål, även om en del konstnärsskap ryms i det. Intelligens och intellektualism är däremot roligt. Eller kan vara. Som Snatch t ex. Snubblande nära slapstickhumor men ändå med en enorm värme och personkännedom i botten. Tom Hanks banala historia Big har skänkt mig mycket värme och glädje. Eller varför inte all time high i filmen Döda Män Klär Inte I Rutigt. Intelligent är ordet.

 

Vi kan, tack och lov, inte förbjuda ungdomlig enfald. Men vi som är lite äldre eller bara lite mer medvetna kan kanske korta ned led-tiden då den förhärskar genom goda råd? Forumet är till för alla och bara för att en halvtaskig idé är banal då man är 16 betyder det inte att den inte utvecklas och blir lysande när filmaren är 25 (Blair Witch Project t ex).

[barnholdt]

Är det så här filmens framtid ser ut? Jag ser inte voodoofilm som ödets vågskål för svensk film. Då hade vi varit mycket illa ute. Det är snarare tvärt om, här visas ett mycket brett spektrum med allt från, hurra jag har fått en videokamera trallalaaaa.... till seriösare projekt.

 

Där emellan har vi en stor skara som försöker så gott den kan och vissa i den stora skaran utvecklas på sikt. Andra här har både producerat för film och TV-program. En ganska härlig blandning när man tänker efter lite.

 

Så vad är problemet?

[OP5]

Tycker inte heller att det skulle vara något problem med det här forumet. Tycker det är en skön stämning här och att kunnandet ofta håller hög klass och bredd, bättre än något annan svenskt forum jag lyckats hitta. Kollar iofs aldrig i manusdelen, men kan hålla med om att bristen på bra manus är ett stort problem inom svensk film och det gäller säkert även här också. Tror dock inte att det beror på att författaren haft "fel" intentioner eller inte skrivit med hjärtat, utan att det i Sverige saknas ett dramaturgiskt kunnande om hur man skriver manus samt att svenska bolag inte har råd/tid att lägga den tid och resurser på utvecklingsarbete som amerikanska bolag har.

[RalfDuran]

Vi svenskar kommer från en lång kultur av ett eget och personligt uttryck som i egen mening står sig högt även rent internationellt. Så varför lyftes allt för få sanna och slagkraftiga visioner fram? Mediet film har otrolig potential så till vida. Jag tror att sanningen är den att det är otroligt banalt att ens försöka tänka utanför barriären av mentalitet och förutfattade normer, därför premieras även de lättsamma komedierna och halvtaskiga thrillerna. Och det är helt okej. För vi har ett nog schemabelagt liv redan som det är och behöver inte heller något ungt undergroundgeni att påpeka det.

 

Roy Andersson beundrar jag. Filmen öppnade ett nytt perspektiv för vad som är tillåtet rent berättarmässigt. Ett runt och härligt spektrum över människans mest grundläggande emotionalitet. Problemet är bara att många ser filmen som allt för genomtydlig och i slutändan väldigt väldigt repetativ. För trots allt måste man innan man försöker skapa sitt egna mästerverk, ställa sig frågan "vad har jag har arbeta med". Hjärnan kan inte hantera ett outgrundligt perspektiv, och överdrivet pretto finner sällan en funktion eller effekt för den delen, och istället väljer man då att skapa något normalt. Något lagom, för i sverige är lagom bäst. Lagom både i budskap, rolighet och sorglighet. Där finns trots allt en tillfällig underhållning, och därför funkar det också. Och i slutändan vet jag inte om det är just förändring vi verkligen vill ha. Vill vi det?

 

Jag tror mig själv vara något av en visionär, fast samtidigt kan det inte ta för mycket av min tid då jag även behöver social tillfredställelse. Men jag har iaf skapat ett modernt mästererk som heter just Mästerverk. Ska posta det manuset här på voodoo kanske lite senare för er att läsa. Tror det kan vara ganska intressant och ge er en hel del perspektiv över sann vitalitet hehe.

[klas persson]

Det är skillnad på prettofilm och pretto personer som inte förstår att deras missförstådda mästerverk inte får någon finansiering från stora pappa staten.

 

Put your money where your mouth is.

 

Och man kan även säga "slappna av för sjutton!" till någon med en prettopinne uppkörd i röven, final_cut. ;) (Inte menat att du har det) Jag lovar att det finns fler med pretentiösare intentioner än att lista ut hur man dödar någon på ballast sätt i utbildningar och liknande än här på ett forum. Däremot är genrefilmare lätträknade där av någon anledning... Men att en övervägande majoritet av sveriges framtida filmare skulle hata pretentiösa filmer har jag svårt att tro. Sedan säger nog de flesta "jävla prettofilm" med glimten i ögat. Ni vet, ironi. Något som kan vara svårt uppfatta uppe från höga hästar... Hehe.

 

Men de flesta som verkligen gör film, även genrefilm, vill naturligtvis säga något med den. Samtidigt som man försöker låta bli att bli pretto. Francis Ford Coppola säger ju något roligt om det där i Hearts of darkness när han är övertygad om att Apacolypse bara är pretentiöst skräp. Ljuva filmskaparångest.

[GodeDoktorn]

Angående budskap i filmer så är jag väldigt anti sådana saker. Sensmoraler, uppenbart lyckliga slut, utan gråzoner eller nyanser av färger likt såsom verkligheten ser ut. Det är sällan filmer idag verkar skapas för att berätta en historia på ett emotionellt fångande plan, utan för att rent impulsmässigt imponera på åskådaren för stunden.

 

Jag brukar oftast kolla på film för att bli tillfälligt underhållen - jag blir sällan påverkad av filmer, ju närmare dagens datum de kommer. Håller fast vid att de absolut mest genialiska filmerna skapades på 70-talet, för då handlade det just mer om att berätta , hellre än att bara visa, en historia.

 

Roman Polanski är en av de få regissörer som fortfarande håller fast vid att själva berättandet borde vara centralt för filmer. Istället för att bara köra ner en historia i halsen, så lockar han i sina filmer alltid åskådaren till att utforska historien själv (bildligt talat). Berättelserna i hans filmer är sällan intressanta i sig, men när han börjar berätta dessa - genom sitt filmspråk - så kan jag inte slita mig för en sekund.

 

Det är så filmskapare borde tänka, enligt mig. Isbergsmetoden verkar ju helt bortglömd.

[Munthe]

Bra berättande kommer som ett brev på posten och som en följd av hantverksmässighet, yrkesmässigt kunnande och näsa för affärer i en salig blandning.

 

Dåliga berättelser är nämligen dålig business.

 

Allt annat är smak. Och smak kommer vi aldrig att enas om. När den här planeten tar sin sista suck och om mänskligheten fortfarande då existerar så kommer "en människas skit vara en annan människas guld" precis som nu och precis som för tusen år sedan. Det är mänsklighet.

[hampusforev]

Dåliga berättelser är nämligen dålig business.

 

Fast det håller jag verkligen inte med om, Fassbinders och Herzogs filmer t.ex. har fanemej inte gjort några pengar alls och deras filmer är ändå lysande.

[OP5]

Fast det håller jag verkligen inte med om, Fassbinders och Herzogs filmer t.ex. har fanemej inte gjort några pengar alls och deras filmer är ändå lysande.

 

Ja, det är DIN smak och det är naturligtvis inte mindre rätt eller fel än nån annans smak, men tydligen var det inte så många som delade den om dem nu inte gjort några pengar (har ingen aning om hurvida det är sant eller inte). Varför tror ni större delen av alla Hollywoodfilmer, som bevisligen många människor går och ser, bygger på samma gamla klassiska berättelser och strukturer om och om igen (Shakespeare, Homeros, etc)?

[hampusforev]

Ja, det är DIN smak och det är naturligtvis inte mindre rätt eller fel än nån annans smak, men tydligen var det inte så många som delade den om dem nu inte gjort några pengar (har ingen aning om hurvida det är sant eller inte). Varför tror ni större delen av alla Hollywoodfilmer, som bevisligen många människor går och ser, bygger på samma gamla klassiska berättelser och strukturer om och om igen (Shakespeare, Homeros, etc)?

 

De flesta bygger på Aristoteles analys hur bra tragedi skall vara, det är inte många som bygger sina filmer på Homeros poesi, då skulle de vara jäkligt mycket djupare. Men jag förstår vad du menar, men håller tyvärr inte med. "Bra" som munthe sa är ett helt jäkla oväsentligt ord och fel att använda. Jag vet inte om det går att förklara så enkelt som, "det kan inte vara många som delade din smak för de inte såg filmerna." Du tror inte det handlar om pr? Marknadsföring? Bara för att bra marknadsföring och för att många går och ser en film blandas in i ekvationen gör inte en film "bättre" än någon annan. Vet inte vart du får det ifrån. Pengar är enligt mitt naiva tycke en faktor som lätt förgiftar, jag säger inte att det är en umbärlig faktor. Tvärtom, men det är fortfarande destruktivt. Att som filmskapare se film som business och rätta sig efter det är enligt mig ett feltramp som många verkar göra.

[Munthe]

Fast det håller jag verkligen inte med om, Fassbinders och Herzogs filmer t.ex. har fanemej inte gjort några pengar alls och deras filmer är ändå lysande.

 

Bra att du tog just min stora idol Herzog som exempel. Herzog har alltid varit en entreprenör. När han började blev han t ex ganska hårt kritiserad av "Fassbindergänget" för att han gjorde sina filmer på engelska och strävade efter en internationell publik framför en tysk. Han var extremt mån om att ta reda på hur den internationella filmmarknaden fungerade och han har alltid drivit Werner Herzog Filmproduktion med järnhand tillsammans med sin bror Lucki Stipetic. Herzog har gjort gott om pengar på sina filmer. Och både Herzog och Kinski visste mycket väl att dom utgjorde ett starkt varumärke internationellt - därför fortsatte dom samarbetet så länge fast dom samtidigt hade så svårt att jobba ihop.

 

Nosferatu och Aguirre floppade i hemlandet men har varit långsiktiga kassakor internationellt och alltid sett till att placera pengar i näven på Herzog till nya filmer.

 

Det ska bli intressant att se hur Herzogs "nya liv" i USA kommer att fungera. Med tanke på hur illa Rescue Dawn fungerade så tror jag att det kan bli kort. Herzog är iongen Hollywood-kille. Han är en klassisk internationell indiefilmare av originalsnitt (som Leone, Argento eller Kurosawa).

 

Bara det faktum att Herzog idag kontrollerar hela sitt bibliotek och att du kan köpa Herzog-boxar på Statoil-macken bevisar det jag påstår.

 

Fassbinder var nog helt omedveten om sånt där. Han var nog mest intresserad av att jobba, supa och knarka ihjäl sig - och det lyckades han ju med ganska snabbt.

[OP5]

De flesta bygger på Aristoteles analys hur bra tragedi skall vara, det är inte många som bygger sina filmer på Homeros poesi, då skulle de vara jäkligt mycket djupare. Men jag förstår vad du menar, men håller tyvärr inte med. "Bra" som munthe sa är ett helt jäkla oväsentligt ord och fel att använda. Jag vet inte om det går att förklara så enkelt som, "det kan inte vara många som delade din smak för de inte såg filmerna." Du tror inte det handlar om pr? Marknadsföring? Bara för att bra marknadsföring och för att många går och ser en film blandas in i ekvationen gör inte en film "bättre" än någon annan. Vet inte vart du får det ifrån. Pengar är enligt mitt naiva tycke en faktor som lätt förgiftar, jag säger inte att det är en umbärlig faktor. Tvärtom, men det är fortfarande destruktivt. Att som filmskapare se film som business och rätta sig efter det är enligt mig ett feltramp som många verkar göra.

 

"Troy" byggde väl i alla fall på Homeros och den var väl inte så djup;) Hur som helst...det är väl bara en sanning att om du gillar en film och inte många har gått och sett den, så kan det ju inte vara så många som delade din smak. Man kan väl inte gilla en film man inte gått och sett eller? Sen orsaken att de gick eller inte (pr, tillgänglighet, förutfattade meningar, rekomendationer/recentioner, etc) är en annan sak. Har inte sagt nåt om bra eller dåligt (subjektiva värderingar), men oavsett om motivet är att tjäna pengar eller föra ut ett budskap så är det väl ett misslyckande om ingen går och ser filmen?

 

Volvo och Saab tillverkar bilar. Självklart strävar de efter god lönsamhet och vinst. Självklart anpassar de sina produkter efter marknaden och sina köpare. Och om Volvo kommer på en bra lösning till sina bilar, så tar Saab efter. De tillverkar också billigare modeller med lägre kvalitet/komfort och dyrare modeller med högre kvalitet och komfort. Så funkar även den internationella filmindustrin, och jag ser inga konstigheter i det eller att det det skulle bidra till sämre kvalitet. Snarare tvärt om.

[GodeDoktorn]

Dåliga berättelser är nämligen dålig business.

Roman Polanskis berättelser har sällan varit överdrivet märkvärdiga, och han är ändå hyllad som en av filmvärldens bästa regissörer. Det är berättandet som avgör berättelsen, inte tvärtom.

[StenR]

Roman Polanskis berättelser har sällan varit överdrivet märkvärdiga, och han är ändå hyllad som en av filmvärldens bästa regissörer. Det är berättandet som avgör berättelsen, inte tvärtom.

 

Jag är också fascinerad över berättandet i Polanskis filmer. Såg The Ninth Gate nyligen och det finns en stämning och nerv i scenerna som lockar mig.

[gorse]

Jag tycker det är lite symtomatiskt att trådar ränner iväg och blir så akademiska och hypotetiska. Ursprungsinlägget ifrågasatte manusena i det här forumet och undrade vad folk vill egentligen. Man hinner inte ens till sidan två innan man diskuterar erkända regisörer och internationella framgångar. Det hjälper inte manusförfattarna här på forumet.

 

Jag tror fortfarande att första steget att göra manus och göra film är att berätta en berättelse som någon är intresserad av lyssna på (eller se på i det här fallet). När ekvationen går ihop så är saken biff. Det återknyter till ursprungsfrågan, vad vill ni egentligen?

 

Krasst tror jag att 99,9999% av manusarna här på forumet är för dåliga för att de skall finna sin publik. Konstigare är det inte. Men det innebär inte att man skall ge upp. Uppenbarligen görs det film så nån lyckas ju. Om ens första manus i sitt liv skulle bli sån dundersucce att den banar väg till hollywood direkt, då undrar jag varför det finns så mycket dålig film egentligen?

[GodeDoktorn]

Gorse, vi analyserar ju stora regissörers och manusförfattares stil för att kunna peka ut vad som är bra i deras filmer, och sedan ta till oss den insikten. Diskussionen utvecklas. Nej, 99% av alla människor är inte "för dåliga" för att göra film. Nej, man bör inte skapa film efter vad man tror att folk vill se.

 

Däremot är det troligt att många människor saknar förmåga att kunna bedöma hur man gör någonting intressant. Att bara filma, rätt och slätt, fungerar som regel inte, även om man har tekniken och kunskapen för att göra det. Finns det ingen berättarstil kommer förmodligen filmen ej heller att vara intressant, oavsett om du har en Arri-kamera eller en camcorder.

 

Problemet är inte vad man ska berätta, utan hur man ska berätta det. Jag tror att man finner ett svar på den frågan om man börjar ifrågasätta hur man vill att åskådaren ska bli påverkad, vilka insikter man vill nå ut med, vilka känslor man vill frambringa, vilken erfarenhet man vill ge (inte att blandas ihop med budskap och sensmoral).

[gorse]

Ok, det köper jag utan att ifrågasätta. Varför gör inte fler det? I många andra trådar argumeterar man starkt att just inte göra som stora regisörer eller mainstream. Jag drar slutsatsen att filmare, både här på forumet, och i vida världen inte är en homogen grupp.

Nåja, fortsätt så skall jag lyssna. Jag hade kanske fel.

[hampusforev]

Volvo och Saab tillverkar bilar. Självklart strävar de efter god lönsamhet och vinst. Självklart anpassar de sina produkter efter marknaden och sina köpare. Och om Volvo kommer på en bra lösning till sina bilar, så tar Saab efter. De tillverkar också billigare modeller med lägre kvalitet/komfort och dyrare modeller med högre kvalitet och komfort. Så funkar även den internationella filmindustrin, och jag ser inga konstigheter i det eller att det det skulle bidra till sämre kvalitet. Snarare tvärt om.

 

Fast här kommer vi in på väldigt tunn is, i alla fall för mig. Det är svårt för mig att uttala mig utan att låta väldigt elitisktisk. När det gäller bilar, fine. Men enligt mig kan man inte riktigt jämföra den skapande processen av en bil med en film. Bilar har blivit en nödvändig konsumtion för 99% av alla människor på jorden, man kan nästan säga att det är som en bostad. Folk behöver transportera sig till ställen, folk behöver en bil för att det är en rätt vedertagen norm i samhället. När det gäller film så är det underhållning, man kan till och med sträcka sig till att det är konst. Konstens kvalité är enligt mig inte proportionell till pengar man satsar på något, den bästa konsten föds ur en enorm passion och sedan ett kreativt initiativ. En jämförelse med biltillverklig och konst (om jag nu får kalla film för konst) är helt irrelevant i mina ögon. Sen kan en bra film naturligtvis tjäna bra med pengar, men en film som görs enbart för att tjäna pengar kan aldrig bli bra. Den kan bli välgjord, och välproducerad. Men det blir aldrig djupare än så, pengar är HELT värdelöst på det mentala planet.

[Munthe]

Men enligt mig kan man inte riktigt jämföra den skapande processen av en bil med en film. Bilar har blivit en nödvändig konsumtion för 99% av alla människor på jorden, man kan nästan säga att det är som en bostad. Folk behöver transportera sig till ställen, folk behöver en bil för att det är en rätt vedertagen norm i samhället. När det gäller film så är det underhållning, man kan till och med sträcka sig till att det är konst. Konstens kvalité är enligt mig inte proportionell till pengar man satsar på något, den bästa konsten föds ur en enorm passion och sedan ett kreativt initiativ. En jämförelse med biltillverklig och konst (om jag nu får kalla film för konst) är helt irrelevant i mina ögon. Sen kan en bra film naturligtvis tjäna bra med pengar, men en film som görs enbart för att tjäna pengar kan aldrig bli bra. Den kan bli välgjord, och välproducerad. Men det blir aldrig djupare än så, pengar är HELT värdelöst på det mentala planet.

 

Enzo Ferrari hade inte hållit med dig.

 

Överlag kan jag tycka att många filmmakares betydelse överdrivs något i otroligt om man tittar på t ex designers och arkitekter. Så har jag långt ifrån alltid tyckt. Det får jag nog säga är någonting som kommit lite med åldern. Vad är egentligen Fassbinders filmer ställt mot flygplanet, microprocessorn, det grafiska operativsystemet, Frank Lloyd Wright eller en räcerhoj i kolfiber designad av Ernesto Colnago? Världen är full av mänskliga prestationer. Jag tror att vi är på väg in i en period där just "filmkreatörer" kommer att få en allt mindre framskjuten roll betydelsemässigt i det enorma och välslipade mediabrus som omger oss idag. Långfilmen tror inte jag har särskilt lång tid kvar som distributionsformat t ex och den klassiske europeiske efterkrigs-"mästerregissören" är en långfilmare (innan dess fanns knappt regissörer - det var en kille med en kamera med en vev på, typ)

[Andreas Sjoeberg]

När det kommer till min eget filmskapande gör jag det för att utvecklas, olika projekt med olika mål, snarare för att underhålla mina vänner. Har precis filmat en dialogfilm, min första, ska bli väldigt intressant att se hur slutresultatet blir. Nästa film efter den kommer jag fokusera mera på ljud och berättande. Så jag tar min steg om än den högra foten efter den vänstra. Men jag går frammåt åtminstone :)

[OP5]

Det är svårt för mig att uttala mig utan att låta väldigt elitisktisk.

 

hehe. fast problemet med svensk film (poliktik) och prettofilmare är just att det ÄR elitistiskt. Och inte ur ett marknadsekonomiskt/Darwinistiskt perspektiv, där den som lyckas överleva och expandera bäst klarar sig. Utan istället så är det ett fåtal utvalda (av ett annat fåtal utvalda), vars verk och skapande anses vara så viktigt att det är en självklarhet att de skall få samhällets stöd, även om ingen sedan går och ser filmerna eller ens tycker de är särskillt bra. Rickard Hobert är skräckexemplet. Det största misstaget som filmare är när man tappar kontakten med sin publik, för att man är rädd för den eller ser ner på den (samma sak?). Då måste man hitta på ursäkter att gömma sig bakom ; "det här är en smalare kvalitetsfilm(?), det där är kommersiellt skräp".

[OP5]

Konstens kvalité är enligt mig inte proportionell till pengar man satsar på något, den bästa konsten föds ur en enorm passion och sedan ett kreativt initiativ. En jämförelse med biltillverklig och konst (om jag nu får kalla film för konst) är helt irrelevant i mina ögon. Sen kan en bra film naturligtvis tjäna bra med pengar, men en film som görs enbart för att tjäna pengar kan aldrig bli bra. Den kan bli välgjord, och välproducerad. Men det blir aldrig djupare än så, pengar är HELT värdelöst på det mentala planet.

 

Låt mig ställa en motfråga. Om vanligt ekonomiskt marknadstänkande nu är så förödande för filmskapandet, VEM anser du då skall betala för de filmer som är så själsligt berikande, men ingen/väldigt få går och ser?

[jbergman]

Då måste man hitta på ursäkter att gömma sig bakom ; "det här är en smalare kvalitetsfilm(?), det där är kommersiellt skräp".

Fast det innebär ju ingen skillnad från att omvänt ursäkta sig med att "det säljer, och det är huvudsaken". Varför skulle det vara mer elitistiskt att hänvisa till andra värden än pengar än att med säkerhet hävda att pengar är den enda giltiga måttstocken på kvalitet?

 

Det faktum till trots att jag själv är en mycket varm anhängare av marknadsekonomi har jag aldrig stött på så självgoda typer som de som hävdar att pengar är det enda goda kvalitetsmåttet och som föraktfullt ser ned på alla med avvikande åsikter. Man kan gott fråga sig vem som egentligen är elitist.

 

/Jakob