Vad har ni på hjärtat egentligen?

[OP5]

Varför skulle det vara mer elitistiskt att hänvisa till andra värden än pengar än att med säkerhet hävda att pengar är den enda giltiga måttstocken på kvalitet?

 

Helt enkelt därför att man med ett marknadsekonomiskt synsätt inte sätter sin egen/någons smak/värden (subjektivt) över andras utan låter folk välja efter eget huvud. Jag ställer samma fråga till dig som till hampusforev: Om vanligt ekonomiskt marknadstänkande nu är så förödande för filmskapandet, VEM anser du då skall betala för de filmer som är så själsligt berikande, men ingen/väldigt få går och ser?

[jbergman]

Helt enkelt därför att man med ett marknadsekonomiskt synsätt inte sätter sin egen/någons smak/värden (subjektivt) över andras utan låter folk välja efter eget huvud.

 

Jag ställer samma fråga till dig som till hampusforev: Om vanligt ekonomiskt marknadstänkande nu är så förödande för filmskapandet, VEM anser du då skall betala för de filmer som är så själsligt berikande, men ingen/väldigt få går och ser?

För det första vill jag konstatera att jag inte sagt att ekonomiskt marknadstänkande nödvändigtvis är förödande för filmen. Tvärtom bör man som filmmakare sträva efter att folk går och ser filmen, så att man inte går back. Därmed inte sagt att en film som drar in 50 miljoner nödvändigtvis skulle vara "bättre" än en film som drar in 10 miljoner. (Såvida man inte menar att definitionen av "bättre" är "drar in mer pengar", men det är långt ifrån givet.)

 

För att förtydliga mig kan jag dra upp en annan, hypotetisk definition av kvalitet som likväl låter publiken avgöra vad som är kvalitet. Säg att en bra film är en film som fortfarande har en publik 20 år efter att den släppts. Det är en definition som inte kräver att jag över huvud taget behöver blanda in min egen smak, så på vilket sätt skulle den vara underlägsen det renodlade pengaräknandet?

 

Ett annat exempel skulle vara att vi lät alla i publiken bedöma filmen. En film som får 90 procent "bra" och 10 procent "dålig" borde väl vara bättre än en film som får 50 procent "bra" och 50 procent "dålig"? Problemet är förstås att man redan måste ha betalat för att se filmen, så pengarna är redan intjänade oavsett vad publiken tycker i efterhand. Och återigen, inte heller detta synsätt kräver att någon annan än publiken sköter bedömandet.

 

Jag vidmakthåller att inställningen att "en film är bättre ju mer pengar den drar in" är ett enögt förhållningssätt som blundar för den verkliga diskussionen som är betydligt mer komplicerad.

 

Den andra delen av din fråga, vem som skall betala för film som inte går runt ekonomiskt, är varken enkel eller uppenbar. Man kan anföra att det är fel att ta skattebetalarnas pengar för att göra film, men som skattebetalare känner jag samtidigt att jag hellre betalar för sunkig svensk film än för att lata människor skall kunna leva på bidrag istället för att arbeta (okej, i någon mån är det väl samma sak... ). Om man skall diskutera filmfinansiering kan man inte göra det enkelt för sig och bortse från alla andra skattebördor. Om staten inte tog alla pengar man tjänade skulle det vara mycket billigare att göra film, och då skulle i gengäld inte lika mycket statliga subventioner behövas. Nu sitter vi alla i ett högskatteträsk som ingen kommer ur, och då går det inte att se filmproduktion som en isolerad företeelse.

 

Visst skulle vi kunna lägga ned 90 procent av all svensk filmproduktion, men då skulle vi samtidigt sätta stopp för alla framtida talanger som skulle kunna göra inkomstbringande filmer. Frågan blir i slutändan om vi vill ha någon svensk filmkultur eller inte. Jag ser inga som helst problem med att små länder subventionerar inhemsk produktion för att behålla kunskapen om hantverket inom landet. Oavsett vad man tycker om SFI (som med rätta bör kritiseras) så ser jag inget principellt fel med att staten ägnar sig åt den typ av långsiktiga prioriteringar som den fria marknaden har problem med.

 

Nu var inte tanken att snöa in på svensk filmpolitik, men det var du som drog upp finansiering... ;)

 

/Jakob

[OP5]

Om en film har en publik efter 20 år så ÄR väl det bra även i pengar räknat. Ingen motsättning, tvärt om. Utifrån MIN PERSONLIGA smak så är en ren marknadsstyrd filmindustri inte heller idealiskt, MEN det är utan tvekan det bästa och mest realistiska system eftersom det i STÖRRE mån en något annat system jag känner till producerar filmer som tillgodoser störst antal människors behov. Tycker ditt inlägg indirekt förtydligar det ganska väl faktiskt.

[OP5]

Min uppfattning om svensk filmpolitik industri står här (om nu nån skulle vara intresserad)...

 

http://forum.voodoofilm.org/showthread.php?t=19610&page=2&highlight=solstorm

[jbergman]

Om en film har en publik efter 20 år så ÄR väl det bra även i pengar räknat. Ingen motsättning, tvärt om.

Nej, det är mycket riktigt ingen motsättning, men oavsett vilka kvalitetsdefinitioner vi använder oss av tror jag inte att vi kommer att finna några motsättningar. Det är ju inte så att någon skulle hävda att en film är dålig enbart för att den säljer. Självfallet kan en film vara bra enligt många olika definitioner samtidigt.

 

Nu var jag aldrig ute efter att propagera för någon viss kvalitetsdefinition, utan jag ville mest påvisa att det inte är så enkelt som att säga att pengar är det enda "objektiva" måttet på en films kvalitet. Den måttstocken är lika godtycklig som alla andra.

 

Det blir liksom så trist om man diskuterar vad som är "bra" film och någon kommer och påstår att pengar är det enda giltiga måttet, och att alla som inte håller med är elitister som ser ned på publiken. Punkt.

 

/Jakob

[OP5]

ok. fair enough. men jag har fortfarande inte fått ett rakt svar på vem som skall betala för de filmer som ett fåtal tycker är bra, men aldeles för få för att de skall gå runt och betala sig själv. Och framför allt hur och av vem det urvalet skall ske. svenska konsulentsystemet har väl inte direkt bidragit till en ökad BREDD i alla fall, oavsett vad man anser om filmerna. Själv skulle jag föredra om staten gav lite skattepengar till svenska Ninjafilmsprojekt...

[Rabies]

Film är som att köpa en gris i en säck, det finns många sätt att lura publiken på till exempel genom marknadsföring. Flashiga trailers, snygga bioafficher som egentligen inte säger nåt om hur bra själva filmen är, sen köper publiken varsin biljett, kollar på filmen och upptäcker att den är ren och skär dynga. Då har man inte tilgodosett publikens behov utan lurat den. Därför är ett betygsystem det bästa sättet att mäta om en film är bra eller inte, en skala från 1-10 precis som imdb har, där 10 är det bästa och 1 är det sämsta, där är det publiken själv som avgör ifall filmen höll måttet eller inte.

[vilcans]

Lite synd att diskussionen har halkat in på att diskutera "bra film" istället för problemet att det saknas bra manus och filmer på det här forumet, men okej... Problemet med att prata om "bra film" är att man inte kan använda ordet "bra" utan att tala om vad filmen ska vara bra på. Ordet "bra" är helt innehållslöst om det står för sig själv.

 

En film kan ge god ekonomisk avkastning, få positiva recensioner, få bra betyg av publiken, bli känd för en bred allmänhet etc etc. Alla dessa är olika former av "bra", och de går att mäta på ett eller annat sätt. Då kan man sätta upp objektiva kriterier för om man anser att en film är bra eller inte, så länge man talar om vad tusan man menar med "bra".

[GodeDoktorn]

Det som motiverar mig till att vilja skapa är att jag faktiskt kan påverka människor med mina produkter. Om jag har en åsikt så kan jag förmedla den genom diverse konstformer, och därmed inge andra människor med samma känsla av den åsikten. Jag kan ge uttryck för mina bättre sidor, och därmed förhoppningsvis även inge andra med dessa.

 

Skapande i alla dess former bör utnyttjas, inte bara för att ge en positiv erfarenhet, utan för att skänka insikter som binds samman med produkten av skaparen. Man kan genom sitt skapande påverka andra människor och därmed på något plan förändra världen. Om inte en film ger en särskild insikt om någonting, så är det sällan mer än en pizza-film (man slökollar på den över en pizza på lördags-eftermiddagen).

 

Om man bara vill skapa film för att man vill underhålla, eller för att man tycker att det är skojigt, utan att utvecklas eller att ha ett syfte med sin film (för tanken är väl att visa film för andra människor?), så tror jag inte att man kommer att komma långt i filmvärlden och sitt skapande. Det går inte bara att ha en oslipad idé och slänga upp den på filmduken som ett klistermärke.

 

Back on topic, någon?

 

EDIT: Och, nej, försäljningssiffror kan aldrig någonsin representera en produkts kvalitet.

[klas persson]

Om man bara vill skapa film för att man vill underhålla...

Bara underhålla? Det är inte så bara. Att lyckas med det är något beundransvärt och något att sträva efter. Har man ingen publik i åtanke eller en intention att underhålla är filmen bara egoistiskt trams. Underhållning utesluter inte djup, ytlig film behöver inte vara trams och djup utan underhållning är bara onani.

[gorse]

Vildcans är inte på liknande iaktagelse som jag, men jag skall inte kommentera det mer för debattens skull.

 

Jag måste vara osällsamt naiv. Motivet för att göra film har jag för mig är lika indiviellt som det finns filmare, trodde jag.

 

Jag kan mycket väl föreställa mig ett antal motiv för att filma (utan inbördes ordning).

 

*Jag filmar för att underhålla mig (själv). Det vill säga, det är roligt och kunde lika gärna vara min frimärkssamling jag håller på med.

*Jag filmar för att underhålla (andra). Det vill säga, jag hoppas att andra blir underhållna av vad jag filmar.

*Jag filmar för att jag hoppas slå som filmare och bli berömd regisör. Kosta vad det vill, dvs jag skiter i metoderna bara jag blir berömd.

*Jag filmar för att jag hoppas jag kan tjäna pengar och bli berömd rik regisör. Kosta vad det vill, dvs jag skiter i metoderna bara jag blir rik.

*Jag filmar för att jag har konstärliga ambiotioner och vill erkänd konstnär av andra konstnärer (eller vem som helst som vill erkänna mig).

 

Fler förslag? Lite beroende på vad som är huvudmotivet tror jag att filmens utseende och kvalitativa krav ser ganska olika ut. Beror också på hur målgruppen ser ut. Vad som är värdemätare, beror säkert också på vem som mäter och vad man vill få ut av det.

Allt som är konstnärligt har inte komersiellt värde och tvärt om, men det kan ha det.

 

Tror jag.

[jmalmsten]

gorse... jag skulle nog vilja tillägga:

 

* jag filmar eftersom det är tydligen enda gången jag kan koncentrera mig till hundra procent på mitt arbete.

 

Därav mitt egna lilla dilemma... jobbval... svårt att hänge sig totalt till ett arbete som arbetskonsulent eller karriärsjobb om man hela tiden i bakhuvudet tänker på hur man ska filma saker eller tänker på nya filmidéer... Lite off topic men men...

 

Vad jag har på hjärtat förresten? Vill man köra på konstnärs-temat så skulle jag väl sagt att jag vill "förmedla en känsla"... men lite mer krass är jag. Jag har en idé när jag filmar om hur mottagaren ska uppfatta mitt verk. Och utefter det gör jag val för att försöka få fram den uppfattningen. Dessa val modifieras för varje gång jag gör något utefter de svar jag får när jag frågar om reaktionen på det förra.

 

Har jag ett dolt budskap eller sensmoral att förmedla? inte än... och troligtvis inte på ett bra tag... och fram tills dess gör jag filmer som jag tycker saknas i marknaden.

 

Det är väl i korthet vad som driver mig...

[GodeDoktorn]

Bara underhålla? Det är inte så bara. Att lyckas med det är något beundransvärt och något att sträva efter.

Semantik. Att lyckas med att underhålla, och vara inställd på att underhålla, är två skilda saker. Underhållning kommer genom berättarstilen, inte tvärtom. Vilket är vad jag menade.

 

Är vi på samma sida?

[Munthe]

Film är som att köpa en gris i en säck, det finns många sätt att lura publiken på till exempel genom marknadsföring. Flashiga trailers, snygga bioafficher som egentligen inte säger nåt om hur bra själva filmen är, sen köper publiken varsin biljett, kollar på filmen och upptäcker att den är ren och skär dynga. Då har man inte tilgodosett publikens behov utan lurat den. Därför är ett betygsystem det bästa sättet att mäta om en film är bra eller inte, en skala från 1-10 precis som imdb har, där 10 är det bästa och 1 är det sämsta, där är det publiken själv som avgör ifall filmen höll måttet eller inte.

 

Om man råkar instämma med IMDb-demografin. Några av mina absoluta favoritfilmer ligger på IMDbs botten 250. Om jag skulle gå på IMDb-rekommandationer så skulle jag bli lurad på mina pengar hela tiden.

 

Det finns en smak för allt. En människas skräp - en annan människas guld.

[Rabies]

Om man råkar instämma med IMDb-demografin. Några av mina absoluta favoritfilmer ligger på IMDbs botten 250. Om jag skulle gå på IMDb-rekommandationer så skulle jag bli lurad på mina pengar hela tiden.

 

Det finns en smak för allt. En människas skräp - en annan människas guld.

 

Ja men det är din subjektiva bedömning om vad som är skräp eller inte. Om man ser rent objektivt på det så kan man säga att bra film är det som får bäst betyg av nöjda kunder. Sen håller jag itne med om att tex sagan om ringen är vidare bra men det är ju min subjektiva uppfattning men jag kan hålla med om att det är bra filmer rent objektivt, folk vill se dom liksom.

[Munthe]

Det finns absolut ingen objektivitet när det gäller smak. Många, många miljoner människor tycker att hästfilmer för tolvåriga tjejer är skittrista. Det betyder inte att det inte finns en nöjd målgrupp för hästfilmer. Och det betyder inte att det finns någonslags objektiv sanning som säger att hästfilmer för småtjejer är skit.

 

Detsamma gäller alla genrer. Det finns masor av människor som tycker att B-skräck är skitskoj och gör livet roligare. (Jag själv t ex) Och ännu fler som tycker att det är rena skiten och bortslängd tid och att filmarna som gör dom borde låsas in. Allt handlar om demografi.

 

Sedan finns det också en stor grupp människor som är dumma i huvudet. Som älskar att hata. Dom slänger bort sin egen tid på att se filmer i genrer och av regissörer som dom vet att dom kommer att bli besvikna på. Dom människorna får skylla sig själva. Om dom vägrar lära sig att dom ska sluta se en viss typ av film som dom bara hatar så är det absolut inte filmarnas problem. Där skulle man nog kunna fastställa någonslags objektiv sanning.

[Rabies]

Inte vad gäller smak nej, men man kan bedömma filmer rent objektivt utifrån ifall dom är hantverksmässigt bra eller dåliga. Star wars är ingen hanverksmässigt dålig film, det är inte kass regi, kassa skådisar, kassa kulisser, kasst manus osv, men i mina ögon går den inte hem, den faller inte mej i smaken så att säga men filmen är bra för det. Det är skillnaden, den måste du förstå.

 

Sen kan du inte kalla folk dumma i huvudet bara för att dom gick och såg Hjärta av sten, tror inte det va många som visste vem du var då och vilken typ av filmer du gilalr att göra så hur ska man då kunna ha en uppfattning? Det va det jag pratade om med att köpa grisen i säcken. Alla vet inte allt om alla filmmakare, tråkigt skulle det va att inte kunna upptäcka nya talanger.

[Munthe]

Nja, du pratade om att man marknadsför filmer stenhårt för att lura en demografi som kanske inte är målgruppen för filmen att ändå köpa den för att producenten ska tjäna max med dollars. Hjärta av Sten hade ingen marknadsföring så hur den hamnar i det resonemanget förstår jag inte.

[Rabies]

Hur ska den genomsnittlige publiken veta vilken som är målgruppen?

[Rogge]

Samarbetet var ett aprilskämt... ;)

[OP5]

Inte vad gäller smak nej, men man kan bedömma filmer rent objektivt utifrån ifall dom är hantverksmässigt bra eller dåliga. Star wars är ingen hanverksmässigt dålig film, det är inte kass regi, kassa skådisar, kassa kulisser, kasst manus osv, men i mina ögon går den inte hem, den faller inte mej i smaken så att säga men filmen är bra för det. Det är skillnaden, den måste du förstå.

 

Det är fortfarande subjektiva bedömningar du talar om. Den ena tycker att CGIn i ST3 är skitbra, en annan tycker det ser för jävligt ut. Vem har rätt? Den ena tycker Mark Hamill är usel skådis, den andra tycker han är skitbra. Vem har rätt?

[Rabies]

Nix det är det inte, det är summan och medelvärdet av en massa subjektiva bedömningar. Det meddelvärdet visar den genomsnittliga åsikten om filmen, vilket underlättar för efterkommande besökare att avgöra ifall dom vill se filmen eller inte. Annars blir det som sagt en gris i en säck effekt av det hela, vilket är lurendrejeri. Sen är det skitsamma om vissa gillar alla filmer som fått 2:or på betygskalan, majoriteten tycker fortfarande att filmen suger.

[OP5]

Att många människor tycker samma sak kan säkert vara både vägledande och missvisande för andra, men bara för att det är ett objektivt faktum att många människor tycker en sak så gör det inte att åsikten i sig mer objektiv.

[GodeDoktorn]

Nix det är det inte, det är summan och medelvärdet av en massa subjektiva bedömningar.

Men skärp dig nu. Man kan aldrig mäta en produkt rent objektivt efter vad folk tycker om saken och hur många som gör det. Dummaste jag har hört på länge. :p

[Rabies]

Det är precis vad det gör det, eftersom det inte är vare sej din eller min individuella åsikt vi utgår ifrån utan allas sammanslagna.