TomStac

På de klipp som man kan se på hemsidan så finns det inget material som inte finns i Director's Cut i Quadrology-boxen. Det står också Copyright 1979, 2003 på varje videoklipp. Av detta drar jag slutsatsen att det är samma version som finns i boxen.

jbergman! Mitt misstag i denna tråd är att jag inte har understrukit att jag själv är nybörjare, med blott två manus på min meritlista (varav ett långfilmsmanus och ett för en kortfilm). Så mina ord skall ABSOLUT inte tas för något annat än det. Men som nybörjare, när man studerar ämnet, både på internet (bl.a. Voodoofilm) men ockå litteratur (både äldre och nyare) blir man smått förvirrad. Det är helt klart att det IDAG är tämligen samstämmigt att man skall göra manus som du beskriver. Men över tiden har det inte alltid sett ut på detta sätt. Även om jag inte alls har läst särskilt mycket i ämnet, i jämförelse med många här på forumet, står det ganska klart för mig att det finns dessa två sätt att skriva manus på (antingen med få eller inga hänvisningar till kameraarbete, eller med tydliga hänvisningar till bildlösningar). Jag har personligen valt att anväda det senare greppet för att det ger mig det stöd jag kommer behöva när jag gör mina filmer. Återigen, den kreativa processen för mig omfattar den visuella biten. Jag tänker nästan uteslutande i bilder och inte som en romaförfattare. Att skriva på annat sett skulle bara reducera mitt arbete, inte understödja. Bortsett från detta försöker jag att hålla mig till standardformateringen av manuskrivandet eftersom jag inser att det måste bli läsligt även för andra i produktionen. Men manuset är främst skrivet för mig, precis som jag kommer att göra mina filmer främst för mig själv. Jag hoppas dock att andra kommer att uppskatta min personliga smak, men det är inget självändamål Manuskrivande är väl bland de viktigaste komponenterna i filmskapandet, lika viktig som själva inspelningen av scenerna och klippningen. Jag menar, man lägger väl grunden för hur filmen skall bli, både omfattningen och avgränsningarna. Eftersom jag kommer att göra noll eller näst intill noll-budgetfilm så måste jag ha filmen klar i huvudet innan. Bildmanuset kunde naturligtvis ha varit ett fullgott alternativ till detta. Men, mitt gamla huvud sviker mig när det gäller minnet. När jag får en idé måste jag få ner den på papper. Att skriva manus är en mycket kreativ process i sig. Den ena scenen och bilden efter den andra dyker upp. I denna process måste jag skriva ner det väsentliga. Nu är inte manuset färdigt ännu och det är möjligt att jag kommer att förenkla det på sikt, när jag väl har skapat ett bildmanus. Men nu kommer en naturlig följdfråga. När man spelar in de olika tagningarna så anger man på klappan scennummer och vilken tagning i ordningen med just den kamerapostitionen. Hur gör man då när man har en generell scenangivelse som kan innefatta flera kamerapositioner? Vad skriver man på klappan menar jag så att man kan hålla reda på de olika tagningarna? Det räcker väl inte att skriva scen 14, tagning 1, om det i manuset inte specifieras någon bildlösning? Man kan väl inte använd samma scennummer till olika kamerapositioner, eller kan man det?

Det där är väl väldigt individuellt hur den kreativa processen ser ut när man skriver ett manus. Personligen ser jag allt redan i bilder när historien växer fram. Varför skall jag då inte skriva ner det jag ser framför mitt inre öga?

En gissning: PAL-kameror kör med 50 hz medans NTSC med 60hz? Annars skall ju upplösningen vara exakt densamma i alla länder.

Funderar på att lägga ett bud på en LW International Analysprojektor för 16mm film. Har sökt med lykta efter info angående denna och andra analysprojektorer men hittar inget med substans, förutom att forskare gärna använder dessa för att analysera inspelat material (botanik, etc.) i minsta detalj. Vad jag har förstått har den större möjligheter att manipulera den projicerande hastigheten (från en eller ett par bildrutor/sek till 18 eller 24), både framåt och bakåt. Man kan t.o.m. se bildruta för bildruta. Vad jag då har fått för mig att detta lämpar sig ganska väl om man vill detalstudera scener inför en grovklippning. Den kanske t.o.m. kan vara ett fullgott alternativ till en traditionell betraktningsapparat (viewer), som jag också äger. Är jag helt ute och cyklar? Är analysprojektorer helt värdelösa för att kolla igenom tagningar? Jag har sett att analysprojektorer har ganska korta armar (för spolarna). Jag antar att man inte kan ha de större spolarna, eller har jag fel? Men det gör väl inget om man endast skall använda projektorn till att kolla igenom sina tagningar inför klippning?

Visst blir man blågult stolt. Är det någon som har hört om något DVD-släpp ännu?

När jag skrev mitt manus skrev jag en ny scen för varje ny bildvinkel. Det går väl att skriva manus på olika sätt: 1. Manus skrivet av en manusförfattare som ej skall regissera. 2. Manus skrivet av och för regissören. I den sistnämnda vill i alla fall jag fånga mina tankar kring bild- och scenlösningar som annars inte hade funnits i ett vanligt manusförfattar-manus. Sedan så kan man ju under filminspelningen spela in fler tagningar för insticksbilder bara för att ha extra material för klippning, som man eventuellt kan använda, och dessa kanske man inte behöver ha med i manuset om de inte är viktiga från första början förstås.

Man måste väl få våga ställa dumma (läs obildade) frågor? Vart skall jag annars vända mig? Kan ni hänvisa mig till någon annan hemsida?

Skall spela en enkel kortfilm under sommaren på 16mm, mest för att testa kameran och få en första känsla för filmandet (det är min första produktion). Manuset är färdigt men jag håller fortfarande på med hitta inspelningsplats till en scen, men har huvudinspelningsplatsen färdig. Har tänkt att spela in max 60 m film (ca. 5-6 min) som kommer att klippas ner till hälften ungefär. Kompisen skall vara skådespelare (det finns ingen dialog) men jag behöver en stand-in för några scener som jag inte har hittat ännu. Filmen kommer att vara en slasher kombinerat med ett symboliskt psykologiskt drama. Den befinner sig på gränslandet mellan verklighet och fantasi, vakenhet och sömn, medvetet och omedvetet. Opretantiöst men finurligt.

[citat=gorse]...och hur många tätskrivna sidor är en bok gämfört med ett glest skrivet manus? Eller om det är lättare att gämföra; Hur många timmar tar det att läsa en bok gämfört med att se filmen?[/citat] Precis. Därför är det bättre att vara "inspirerad av" eller låta manuset vara "löst baserat" på romanen istället för att vara slaviskt troget; det går inte att överföra en roman till film rakt av utan att boken blir reducerad. Ett bra exempel är Blade Runner som är löst baserat på Philip K. Dicks 'Do Android Dream of Electric Sheep'. Filmen står på egna ben helt och hållet och känns inte som en visualisering av romanen, så som det känns med Härskaringen eller Harry Potter. Jag är så trött på de där "direkt från roman till film" produktionerna. Nu senast DaVinci Koden. Det kan bli bra, trots allt, men jag är djävligt tveksam till själva grejen. Med Härskarringen fungerade det bra då hela projektet vilade på en regissörs personliga förhållande till böckerna och hans passion att göra filmatiseringen. Med Harry Potter och DaVinci är det endast penningsugna producenter som är den drivande faktorn bakom filmantiseringen.

Precis som jonkanon tror jag att det kommer att gå i vågor vad som är populärt angående filmlängd. Nu har Peter Jackson lagt ribban för att filmer skall vara onödigt långa. Problemet som många filmskapare har är att de använder romaner som förlagor för sina filmer. Det finns någon slags fixering med att få med så mycket som möjligt från romanerna, istället för att göra en avgränsning som fungerar. Man är rädd att reta upp fansen. En del fans av Tolkien var arga över att Jackson hade kapad bort Tom Bombadill. Men film är ett medium som står på egna fötter och kan göra precis vad det vill av en story, oavsett om det är J.R.R. Tolkien eller J.K. Rowling som har skrivit romanen. Det viktiga är att fokusera på en huvudlinje så mycket som möjligt. Allt som inte tillför något viktigt till denna huvudfåra skall helt sonika skalas bort. Det är också problemet med filmatiseringarna av Harry Potter-böckerna. I rädsla av att göra någon fan av böckerna förbannad försöker de att trycka in alltihopa. Resultatet blir alldeles för långa filmer som ändå hastar igenom alltihopa. Det ideala, tycker jag, är att skriva originalmanus för filmer. Storys som skrivs för filmer är uppbyggda kring en annan dramaturgi än böcker (som kan sväva ut hur mycket de vill till skillnad från film). Jag tycker fortfarande att ideallängden för en film ligger mellan 90-120 minuter (den mest ideala längden är 100 minuter). Filmer kan vara något kortare eller längre än så också, men filmer som blir betydligt längre måste verkligen ha en god anledning för att inte tappa i tempo och konsistens.

[citat=computer-nerd]Är "De Okända" den film där monstret ser ut som en grillad kyckling?[/citat] Ja. Angående Besökarna så var det ganska länge sedan jag såg filmen från början till slut, men jag minns att vissa scener på vinden var riktigt ruggiga.

[citat=_nemo_]Vad tycker ni förresten om att det skulle ha varit en manlig huvudroll istället för Lex? Hade inte den här respekten mellan krigarna i slutet varit trovärdigare? Istället för att det skulle likna förspel? Jag menar inte att tjejer inte kan vara krigare, men hon var ju absolut inte det. Jag menar nu väntade man ju bara på att predatorn och Lex skulle kyssas.[/citat] Saken är den att hela denna sub-plot i att en predator och en kvinnlig karaktär samarbetar är taget från ett av serierna 'Aliens vs. Predator'. Att hon inte skulle kunna vara en krigare tycker jag inte riktigt håller. O.k. Hon är ju ingen marinkårssoldat i grunden men en äventyrare utan dess like. Hon sägs i filmen vara en av de bästa guiderna när det kommer till expeditioner i farliga miljöer. Tycker att hon har potential att bli den hon blir på slutet.

[citat=maxv]Men jag gillar faktiskt en hel del andra äventyrsfilmer [snip] likaså Jurrasic Park filmerna av Spielberg... [/citat] Utan King Kong hade det inte blivit någon Jurrasic Park. Det finns ju hur många referenser som helst till King Kong i både Jurrasic Park och Jurrasic Park: The Lost World. %2$s skrev: Men det är nåt med King Kong som jag bara hatar från första början, känns som man hela tiden vet vad som kommer att hända och att man sett allting förut fast man inte har det. Det kanske beror på att King Kong har influerat äventyrsgenren så totalt att alla har försökt återuppfinna hjulet gång på gång. Det är ungefär när man tittar på Nosferatu och blir förbannad över att han (vampyren alltså) dör på slutet. Att Kong klättrar upp på Empire State Building (högsta skyskrapan i NY) är bara logiskt eftersom han på Skull Island föredrar det högsta berget på ön. King Kong (1933) är ren filmmagi! Referensen som allt annat jämförs med.

Jag har sett den sämsta filmen hittills idag! Den är t.o.m. sämre än 'Dogma'. Jag pratar om Dracula 3000. Den är allt som alla har sagt den är, fast mycket värre! Iofs är idén kul att använda referenser till Bram Stokers roman, i namnen på galaxer och planeter, samt karaktärer. Men vilka dåliga skådespelare! Vilken avsaknad av regi! Vilket jobbigt foto! Dekor och kostymer skall man inte prata om. Dessutom är den en ripoff på den betydligt bättre B-filmen 'Project Shadowchaser' (Project Shadowchaser III/Project Shadowchaser 3000); interiören från insidan av en kemifabrik, valet av vapen, en del karaktärer (varav en rullstolsbunden datanörd), etc. etc. Byt ut Greve Dracula mot en Terminator-android som löper amok så har du samma film, fast den saknar dess charm. Det finns ju inget bra alls man kan säga om Dracula 3000! Den enda behållningen jag fick från filmen var när jag bröt sönder den efteråt! Jag vill inte sprida sådan dynga vidare...

Köpte faktiskt King Kong (originalet från 1933) för ett par dagar sedan, Atlantic-utgåvan. Jag var inte nöjd med bilden så jag köpte en annan brittisk utgåva från Universal dagen efter. Så bra var filmen! Valet hamnade dock på Atlantic-utgåvan till slut. Bilden är inte så där lysande på någon av sagda utgåvor. Atlantic-utgåvans bild var något gröntintad och i den högra bildhalvan fanns spår av en stor grön text ("version"). Detta går dock att ta bort genom att sänka färgintensiteten på bilden. Det finns tyvärr lite störningar i bilden i scenen när manskapet blir attackerad av sjöodjuret. Då och då dyker det också upp interlace-artefakter, i synnerhet kring facklor. o.d. Dock är bilden ändå bättre på Atlantic-utgåvan än på Universals utgåva från england då den sistnämnda har en betydlgt grynigare bild, i synnerhet i sista (och viktigaste scenen) när Kong står uppe på Empire State Building. Så mitt råd är att köpa Atlantics Special Edition. Den har också en färglagd version, men den är bara att ignorera då bilden förlorar kontrast och bilden har en massa gryninget som inte finns i den svartvita versionen. Färgerna är dessutom mycket tråkiga. Universal-utgåvan hade dock en intressant dokumentär. Ni som enbart tittar genom en normalstor TV kanske skulle få mer utdelning av Universals utgåva, men genom en projektor är Atlantic-utgåvans svartvita version av King Kong överlägsen. Ja, filmen är grym! Jag har inte sett Jacksons version men jag vågar gissa att den inte alls är lika banbrytande som 1933-versionen var. Den uppfann i praktiken stop-motiontekniken. Den var brutal som aldrig förr och spelade på sexualitet på ett ovanligt ogenerat sätt; kombinationen av sex och våld var något unikt. Dessutom är storyn gripande. Dess enda svaghet är det tidstypiska överspelet. Detta måste varit en av de tidigaste talfilmerna och det märks att vissa skådespelare fortfarande agerar som de blev upplärda under stumfilmstiden.

Aj då! M42 (pentax) fäste skulle de ju naturligtvis vara. Det är min Kinoflex Super8 (Quartz 1X8S-2) som har C-fattning. Blandade i ett svagt ögonblick ihop detta. Tack för att du gjorde mig uppmärksam på detta Mattsand.

Idag var jag på en loppmarknad och köpte en DVD för 20 kr. Det var den ökända Dracula 3000. Den är rankad som en av de (eller rent av den absolut) sämsta filmerna genom tiderna. Skall bli kul att se den. Köpte den för att omslaget var så djävla snyggt (Gieger-inspirerat) och att Udo Kier är med i den. Tittade på några scener som hastigast. Den verkar leva upp till sitt dåliga rykte. Återkommer med en recension när jag har sett den i kväll med frugan.

Wow! Den här tråden har blivit riktigt intressant! Lite kommentarer på Nemos omdömen. Jag håller med dig i mycket av det du säger. Jag tycker dock att Alien Resurrection inte riktigt är så dålig. Hade det inte varit för alla oneliners hade jag nog givit den lika högt betyg som Aliens. Storyn är fortfarande starkare i Aliens och Camerons film har bättre utkarvade karaktärer (den är mer spännade helt enkelt), men rent estetiskt är det få filmskapare som kan ge en så bländande visuell upplevelse som Jean Pierre Juenet. Jag är väldigt svag för snygga filmer och Alien Resurrection är den snyggaste filmen i serien (även Predator-serien). Karaktärerna är dessutom charmigt coola och vissa actionscener överglänser allt i serien. Problemet är dialogen och i vissa avseenden personregin, men det sistnämnda kan nog tillskrivas att regissören är fransk och inte behärskar engelska språket så väl. Angående Predator 2 tycker jag nog att karaktärerna är nästan lika kliché-fyllda i Predator 1. Arnolds karaktär är....en typisk arnold-karaktär. Så jäkla stor skillnad är det inte mellan 'Commando' och 'Predator' i detta avseende. Det som är intressant är att man får se Arnold kräla i stoftet och bli rejält mörböltad (visar på en god portion självdistans till Arnolds image). Vissa andra karaktärer är också klichefyllda, bl.a. tuggtobak-tuggande Texas-typen med den stora gatling-kanonen. Den mest klichéfyllda karaktärern är dock CIA-agenten med den dolda agendan. Dessa anabola-knaprande broilertyperna ger inte direkt något bra underlag för en trovärdig historia. Personligen tycker jag att öppningsscenen i Predator 2 mer liknar Robocop-filmerna, både i actionscenerna och i sin ironiska humor, en känsla som håller i sig en bra bit i filmen tills den vänder och blir en Predator-film. När det gäller AVP håller jag i stort med dig angående karaktärerna. Jag hade inte så svårt för den kvinnliga huvudkaraktären som för den italienska arkeologen. Han är ju näst intill bedrövlig. Lexx växer som karaktär en aning. Skådisen är dessutom ganska bra, vilket man inte kan säga om resten av gänget. Den typiske lustigkurren skotten var dock lite rolig...;) Alienmonstren tycker jag ser mycket bra ut; de har aldrig sett så mycket Gieger ut sedan första Alien. Sedan hade jag precis som du lite svårt för Predatorerna första gången jag såg filmen, i synnerhet deras ansikten. Men idag tycker jag att de är helt o.k. Man får inte glömma att de är tonåringar och det kan förklara de något skinande rustningarna. Dessutom är jag ganska tolerant till personliga tolkningar av ett redan existerande filmuniversum (i det här fallet Predator-universum). Predatorerna i Batman: Dead End ser dock bättre ut ;)

Killen som gjorde den där AVP-Batmanfilmen (Batman: Dead End) heter Sandy Collora och arbetar som "conceptual artist" i hollywood. Han har bl.a. designat ett logo till Jurrasic Parc och alien-figurer till The Arrival, Men in Black och The Abyss. Han var också med och designade vapen till monstret i Predator 2. Han designade då några predatorer (som inte kom med i filmen) och det är inte konstigt att han tog med sig dessa idéer till sin egen film. Här är hans hemsida: http://www.collorastudios.com/motionmain.htm Här är en bättre länk till filmen Batman: Dead End: http://www.collorastudios.com/projects/bde/bdemain.htm Den där filmen hade jag velat ha på DVD!

Den killen borde få regissera uppföljaren!

Jag har stött på flera referenser till att telecine genom en "rank" scanner överför filmen till video med 23.976 (inte 24) rutor per sekund. Det skapar problem när man skall synka ljud i datorn som är inspelat på exempelvis DAT. Gäller detta även i Europa som föredrar att synka sina kameror till 25 rutor/sek, pga PAL-systemet (50hz)? Har vi en annan standard för hastighet vid telecine i Europa? Vad säger Uppsala Bildteknik?

Tillhör också den generation som såg både Star Wars och Alien på bio när de kom första gången. Som 14-åring blev jag jävligt påverkad (minst sagt) av Ridley Scotts film. Predator är inte alls en skräckfilm på samma uttalade sätt som Alien. Jag håller dock med om att själva monstret Predator är mer faschinerande, både estetiskt och som en kulturell varelse. Alien-monstret är mer av en instinktiv ondska, men som sådan fungerar dem betydligt bättre som en symbol för det som väcker mest fruktan ur djupet av vårt omedvetna. Alien-monstret är en modern representation av medeltidens djävul, och därför fungerar den betydligt bättre som filmmonster. Men jag tycker att världen inte behöver fler renodlade Alien-filmer. Alien-filmer fungerar inte som renodlade popcornrullar, på samma sätt som Predator-filmerna. Jag tycker inte att det är samma kategori av filmer helt enkelt. Den film som mest tangerade detta var Alien Resurrection, men den hade fortfarande en konstnärlig estetik som samtliga Predator-filmer (inkl. AVP) har saknat. Alien Resurrection tog dessutom död på Alien-monstret genom att omvandla den från en ren och ondskefull naturkraft (vilket har varit dess främsta styrka som symbol) till att bli resultatet av ett mänskligt genetiskt experiment. Som symbol fungerar den därför inte längre lika starkt. Att använda den som en birollsinnehavare i en Predatorfilm är dock ett genialistk drag. I denna kontext handlar det dock inte längre en Alien-film.

Det här verkar bli en allmän diskussion om predatorer (eller aliens), och då hänger jag gärna på. Angående Predator 2 tycker jag att den är lika bra som ettan. Ettan är mer jämn men den har inte riktigt de höjder heller som tvåan har. Personligen tycker jag att sista halvtimmen av Predator 2 är riktigt lysande. Karaktärerna är varken mindre eller mer intressanta, eller utkarvade, filmerna emellan, men jag tycker att det är starkt att man inte återanvände Arnolds karaktär i tvåan. Filmerna skiljer sig åt och det är bra. Huvudrollsinnehavaren är betydligt bättre i tvåan än i ettan. Ett annan stort plus är att man får se mer av Predatorn, man utvecklar karaktären (Predatorn) på ett bra sätt. De sista 10 minuterna i Predatorns rymdskepp ger mig rysningar... Predator: 7/10 Predator 2: 7/10 Alien vs. Predator 6/10 Det kan kanske tyckas att det inte är så stor skillnad i poängtilldelningen filmerna emellan, men till skillnad från de flesta tycker jag inte att någon av Predator-filmerna är något mästerverk, utan jävligt bra och välgjorda popcornrullar. AVP kommer ganska nära i behållning i jämförelse med de andra två (på vissa punkter är den bättre, på många andra sämre). Alien-serien är dock mästerlig eller snudd på mästerlig, med undantag för Alien Resurrection. Alien filmerna har överlag en mycket bra balans mellan konstnärliga ambitioner och underhållningavärde. Alien-serien spelar därför på en helt annan division i jämförelse med Predator-filmerna. Därför är det mer rättvist att jämföra AVP med de andra två Predatorfilmerna, den handlar ju till slut mest om dem. Den ger dessutom en intressant och faschinerande ny myt kring predatorerna, som Maya-indianernas (eller var det Aztec eller Inka?; blandar jämt ihop dessa kulturer med varandra) gudar. Den vonDäniska touchen tilltalar mig starkt. Snarare än att karva ut alien-världen så utvecklar den Predator-universum. Alien: 10/10 Aliens: 8/10 Alien 3: 9/10 Alien Resurrection: 7/10

Jag tror inte att det ens fanns i extramaterialet till DVD:n, utan jag läste det i någon intervju med Paul W.S. Anderson.