TomStac

[citat=Munthe]Tycker att jag känner igen den där ryska standardzoomen som många får med. Placerar alla skådisar i oskärpa eftersom närgränsen är typ 1,5 meter.[/citat] Man får väl se till att hålla lite avstånd mellan kameran och motivet ;) Är detta något unikt för K-3:an? En fördel som K-3:an har är ju att den har en C-koppling. Det är bara att byta objektiv efter behov. %2$s skrev: Jag tycker inte att någon av K-3-klippen i tråden sett det minsta bra ut. Då ser du något med ditt professionella öga som jag uppenbarligen inte kan se ;) %2$s skrev: K-3 är en utmärkt kamera för att montera på en bilhuv och göra en påkörning (eller liknade) i hög hastighet. Den är så billig att om man lyckas rädda filmen ur den kvaddade kameran så har man troligtvis en väldigt fräck stuntbild och man har inte direkt förlorat en dyr och användbar kamera. Jag har ärligt talat lite svårt att se att den passar för detta. När man drar upp kameran så går den i max 30 sekunder till motorn stoppar. Måste vara högst opraktiskt om man skall ha kameran monterad på huven. Det blir inte så långa bilfärder precis...

[citat=gorse]Jag har ju hackat både på Martins film och den svenska Horrorskivan. Kanske är det för att jag aldrig riktigt tagit den moderna genrefilmen till mig, fastän jag är mycket intresserad av skräckfilm (dock har jag aldrig kommit längre än till 1959, sen blev det bara skit). Hänger ni med vad jag försöker säga?[/citat] Nej jag hänger verkligen inte med! Bra skräckfilmer producerade innan 1960 kan ju räknas på ena handens fingrar: Nosferatu, Frankenstein, Bride of Frankenstein och The Thing That Came from Outer Space (The Thing). Skräckfilmen togs ju till de riktigt höga höjderna efter 1959, i och med 'Psycho'. Jag säger bara: Peeping Tom, Repulsion, Rosemarys Baby, Exorcisten, Omen, Texas Chainsaw Massacre, Halloween, Alien, Shining, The Thing (Carpenters nyinspelning av klassikern), David Cronenbergs alla filmer på 70- och 80-talet, George A. Romeros filmer, etc. etc. Herregud...har du missat att se det stora i alla dessa filmer?

Uppenbarligen vet inte Ingmar vad han pratar om ;) Ingemar är bra, inget snack om saken, men han kommer inte riktigt upp till Orson Welles kaliber. Orson Welles är tillsammans med Stanley Kubrick filmhistoriens främsta regissörer. Jag tycker dock att 'En Djävulsk Fälla' är den bästa av hans filmer.

Är det någon som har erfarenhet av att fotografera med anamorfiska linser på en vanlig Super8 eller 16mm kamera (med formatet 4:3)? Har jag förstått det rätt i att man sätter en anamofisk lins framför den vanliga linsen? Kan man sedan i redigeringsprogrammet trycka ut den hoptryckta 4:3 bilden till 16:9, precis som man gör med en digital bildvisare (typ digital projektor)? Och sedan efter redigeringen trycka ihop bilden igen till 4:3 när man för över det till DVD? Någon som kan tipsa om hemsidor, tillverkare och priser?

[citat=jonkanon]Det märkliga är att det anses fel att ha manusförfattare som skriver manus. Men att ha A,B,C foto är ok. Snickare ska de ha, och kanske någon som ritar kulliserna som snickarna ska bygga. Varför gör inte de allsmäktiga regissörerna detta?[/citat] Det är klart att det är skillnad på manusförfattande och att designa eller bygga kulisser. Varför det? Jo, att vara regissör är att vara en "storyteller". På så vis står författande och regi varandra mycket nära till karaktären. Däremot är det stor skillnad, anser jag, på en regissör och snickare. Mitt ideal är att skriva manus, producera, regissera, fotografera och klippa filmen. Visst kan man ha assistenter inom dessa områden, men regissören bör inte bara ha sista ordet inom dessa grenar inom filmskapandet utan vara en skapande och drivande faktor. Regissören bör ha den kreativa kontrollen inom alla aspekter av en filmproduktion. Kolla bara in George Lucas som går och stämplar O.K. på alla förslag, även om det inte alltid är han som kommer fram med designen själv. Denna totala kontroll anser jag är den stora fördelen i en independent B-filmsproduktion.

Mina favoriter är: 1. From Russia With Love (suverän agentthriller som lanserar SPECTRE) 2. I Hennes Majestäts Hemliga Tjänst (välspelad, välregisserad med bra action och varierande atmosfär; slutscenen med den döda Mrs. Bond är helt suverän) 3. The Spy Who Loved Me (den mest underhållande, undervattenstaden är så cool) 4. Thunderball (bombastisk action av högsta kvalitet) 5. Licence To Kill (den råaste och den som bryter mest mot Bond-konventionerna. Några andra som också är bra är: Dr. No, Goldfinger, Diamonds Are Forever, Live And Let Die, Ur Dödlig Synvinkel, Never Say Never Again, Octopussy och GoldenEye. Bondfilmer som är mindre bra eller dåliga är: Man Lever Bara Två Gånger, Moonraker, Levande Måltavla, Iskallt Uppdrag. De andra har jag inte sett. Bäste Bond: Utan tvekan Sean Connery :)

[citat=Munthe]Månbas Alfa[/citat] YES!!! :) Har båda säsongerna på DVD och det blir lite av en andakt varje gång jag tittar på ett avsnitt.

Vad tror ni om den där ryska omladdningsbara kassetten med tryckplatta av metall? Någon som har erfarenhet av denna?

Tycker inte att det där senaste klippet är speciellt representativt för K-3:ans potential. Kolla mina länkar lite längre upp, de där tyska och amerikanska kortfilmerna. Var det någon som hann att se John Erikssons Walking Dead 2? Den filmen tyckte jag såg mycket bra ut, rent visuellt.

Så du menar att skillnaden inte är så stor som de hävdar?

[citat=Micke E]Filmen gjorde att jag inte hade råd att åka på semester under 2 år, trots att alla jobbade gratis och mycket av utrustning och mat var gratis. MED pengar hade den såklart blivit mycket bättre. Pengar är ett bra glidmedel.[/citat] Hade den verkligen blivit det? Bara för att du hade betalat ut löner och catering, etc? Jag tycker att filmen ser väldigt bra ut som den är, bortsett från någon digital effekt eller så. De personer som har varit inblandade i produktionen har uppenbart vetat vad de har gjort.

Ett tyskt bolag har utvecklat en speciell tryckplatta i metall att montera ovanpå tryckplattan i plast som sitter fast på plastkasseten. Här är en länk: http://www.andecfilm.de/html/bildstand_e.htm Vad tror ni om detta? Om denna funkar har alla bildmässiga fördelar med Dubbel Super8 eller Singel8 krymt drastiskt i jämförelse. Kostar dock lite mycket men man får väl se på den som en investering.

[citat=Micke E]Jag fick audiens en gång hos en filmkonsulent (Statens tidsbegränsade SmakDiktator). Han sågade min budget totalt. Min tiominutersfilm skulle enligt honom kosta en miljon att göra!! En miljon! För några få dagars filmande å nån veckas klippande mm?![/citat] Vad kostade Zombie Psycho STHL att göra?

[citat=Micke E] Små medel betyder i realiteten fler kompromisser och mer slarv å fusk. Denna brist på kvalitet gör att man loosar i den hårda konkurrensen om publikens plånböcker. Och lönsamheten blir obefintlig. (Dessutom frestas man/tvingas? att låta massor med entusiaster få jobba utan att få betalt... Film till varje pris???) Kunnande kostar. Skickliga yrkesmän väljs bort till förmån för unga filmnörden Pelle som vill mycket men saknar erfarenhet och kunnande. ...Kvalitet och professionalism kräver $$$$$.[/citat] Jag förstår logiken, men å andra sidan kan begränsade medel i sig vara ett kreativt inticament. Mycket budget innebär inte per automatik bra film, och omvänt. Se bara på Terminatorfilmerna av James Cameron. Inte är T2 bättre än Terminator, i alla fall inte så mycket bättre som skillnaden i budget. Se också på John Carpenter. Hans tidigaste filmer är betydligt bättre än produktionen mot slutet av 80-talet. Tack och lov hade Carpenter sin kreativitet med sig när han fick göra film med lite högre budget (Flykten från NY och The Thing) men sedan började han tappa gnistan. Jag vet inte om det var pga att han fick större medel att arbeta med, men det kan ha varit en bidragande faktor. En del regissörer tvingar sig själva att arbeta med lägre budget igen för att hitta tillbaka till rötterna igen. Min erfarenhet av andra branscher säger mig att entusiasm många gånger kommer längre än ren professionalism. Kolla bara hur många fd independentfilmare eller europeiska regissörer som när de har blivit uppätna av filmindustrin i hollywood har förlorat sin kreativa gnista. Låg budget innebär naturligtvis en massa kompromisser som inte alltid är kul och naturligtvis borde högre budget medföra större konstnärlig frihet. Jag säger bara att detta tyvärr inte är en lag. Det är en massa andra kompromisser som måste göras i större produktioner som independetfilmare tack och lov slipper, exempelvis att de förlorar den konstnärliga kontrollen. Jag är inte rädd för att filmproduktion i vissa fall blir semi-professionell, eller ens amatörmässig. Min gamla punkmentalitet säger mig att filmkonst aldrig får bli de professionellas ensamma egendom.

Några filmer som IMDB har listat vara inspelade helt eller delvis med K-3: http://imdb.com/SearchTechnical?CAM:Krasnagorsk%20K-3%20Cameras

Jag håller med Munthe här till en viss del. SFI borde vara modigt nog att ge pengar till unga eller nya regissörer på gång och satsa mer på billiga produktioner. Dessutom borde Svensk film kunna sälja bättre internationellt, i alla fall i Europa. Svensk film borde ha Europa i tanke som en marknad, inte bara lilla Sverige. Det är bara att titta på grannlandet Danmark. Det görs betydligt mer intressant film där och jag vågar satsa min filmkamera på att den dessutom säljer bättre internationellt (eller i alla fall i Europa) jämfört med svensk film. Sverige saknar riktigt talangfulla regissörer i Lars VonTriers kaliber (som dessutom inte är rädd för att göra genrefilm, eller i alla fall tangera skräck och sci-fi). Möjligtvis Lukas Moddysson och Roy Andersson. Lukas har dock börjat göra intressant film först under senare år (jämförelsen mellan 'Fucking Åmål' och 'Sjunde Inseglet' är ju hysteriskt rolig :)). Tråkigt bara att han börjar bli lite för inåtvänd (läs okommersiell). Nä, det enda egentliga filmgeniet med exportpotential vi har är väl Roy Andersson, men han producerar ju film i en långsammare takt än Stanley Kubrick. Jag tror (för att bevara lite fokus på tråden) att genrefilm hade kunnat ge en nödvändig injektion till svensk filmexport. Inga fler trötta kriminalfilmer, tack. Fortsätt göra drama (vilket jag, till skillnad från Munthe, anser att vi faktiskt är bra på, eller i alla fall borde vara bra på) men samtidigt även våga satsa på nya genrer, som typ sci-fi och skräck. Filmer som 'Storm' och 'Frostbiten' är goda exempel på en möjlig skiftning inom svensk film. Vi har uppenbart fler talanger inom detta område som skulle kunna placera Sverige på filmkartan igen, om man bara vågade se bortom det politiskt korrekta. Flera av dem figurerar här på denna tråd. Jag skulle personligen vilja se Micke E göra en film, sanktionerad av SFI. Jag är ganska övertygad om att den hade givit en hel der klirr i den svenska filmkassan.

Tröttnade att läsa efter halva tråden pga den pubertala nivån på diskussionen. Anhool, jag är övertygad om att det var Anna_Dea som avfärdade Pulp Fiction och hyllade Titanic :) Måste säga att det tog mig ungefär 3 till 4 tittningar innan jag förstog styrkan med Pulp Fiction. Den "ytliga" och "irrelevanta" dialogen tillför bara filmen en realism som många filmer saknar. Filmen presenterar två yrkesmördare som vanliga människor, något som är ganska unikt. Om man bortser från filmens unika stil och tidshopp så innehåller filmen även vissa mycket intensiva scener och dessutom mycket bra skådespeleri som känns mycket autentisk. Och visst finns det karaktärsutveckling i filmen, även om fokus inte läggs där.

Intressant diskussion mellan Munthe och Micke E. Vet själv inte riktigt vad jag skall tycka om statliga bidragssystem i allmänhet. Det är ju så att staten har politiska syften med sina pengar, men innebär det att man inte kan finansera film på marknadsmässiga grunder i Sverige bara för att vi har ett bidragssystem? Kan inte båda systemen existera tillsammans? Ett exempel på positiva effekter av statlig finansering är ju David Cronenberg. Vi hade inte fått uppleva sådana skruvade och helt underbara filmer som 'Shivers', 'Rabid', 'The Brood' och 'Scanners' utan skattemedel :)

Måste säga att vissa inlägg här på denna tråd tenderar översitteri och trångsynthet utan dess like medan andra inlägg är bland det mest välskrivna och innehållsrika jag har sett på detta forum. Ett exempel på det senare: [citat=paulakoski]Man måste ta tillvara på alla tillfällen, eftersom film är ett så komplicerat yrke. Speciellt som indiefilmare är man tvungen att kunna mer än filminstitutet-etablissemanget, för de har oftast en betald crew som fixar allt åt dem. Vi independent-filmare har oftast mindre pengar o tid. Vi måste iaf ha ett hum, om inte mer än ett hum på det tekniska planet. Kunna alla detaljer filmen igenom bildmässigt i huvudet i förväg, manus osv. Alla ska trivas på arbetsplatsen om det överhuvudtaget ska se bra ut och fungera tidsmässigt. Då är det bra att vara lite öppen att lära sig från andra. Har man möjligheten att träffa o arbeta med eller snacka med rutinerade proffs då får man ta det tillfället.[/citat] Min fasta övertygelse är att lågbudget och independetfilm på vissa plan har ett övertag eller i alla fall en fördel över stora produktioner. En sådan aspekt är att regissören är en mera sann konstnär med betydligt mera kontroll och möjlighet att skapa ett eget och unikt verk. Detta innefattar en större hantverksmässighet som regissör. Man måste ofta tillika vara sin egen författare, producent, fotograf och klippare. I vissa fall gör man även sin egen musik. Då och då händer det att man även agerar framför kameran. Det blir mycket mera EN människas verk och vision man ser på duken. Detta tycker jag är ett STORT övertag över dyra produktioner, där regissören ofta regleras till någon som enbart instruerar skådespelarna (ofta har de inte ens kontroll över vilka skådespelare som får vara med, ännu mer sällan har de skrivit manuset, etc). Nackdelen är förstås att man inte har möjlighet att ha samma nivå på tekniken och att man ofta ligger i lä i jämförelse med en riktigt utbildad fotograf, klippare, etc. Det är en hel del professionell kunskap och hantverk som man måste klara sig utan som independentfilmare. Men samtidigt är denna typ av begränsningar en riktig utmaning. Jag tror att begränsningar kan vara en sporre till kreativitet. Som independentfilmare är man (eller i alla fall känner man sig som) ensam därute, utelämnad åt sig själv att få till det för att skapa en film, ofta mot alla odds. Därför är det betyggande att läsa vad du skriver Ola, att det är viktigt med kontakter och nätverk mellan independentfilmare. Forum som detta är naturligtvis viktiga, men inget kan ersätta en personlig kontakt där man kan utbyta erfarenhet och som nybörjare (som undertecknad) lära av mer erfarna kollegor. Frågan är hur ett sådant nätverk kan komma till stånd? Är det vanligt att man hjälper varandra, eller är final_cuts beteende mer beskrivande för hur det egentligen ser ut? Vart kan jag hitta ett givande nätverk att bolla idéer med och få inspiration och få lärdom?

Googlade på Fred Andersson och stötte på den här intressanta recensionen av Kraftwerk 3714: http://www.dvdforum.nu/?upc=300009010844 Där finns också en länk till en recension av Camp Slaughter :)

[citat=Munthe]Men ÄR det verkligen vanligare nu än för tio år sedan?[/citat] Det borde väl du vara en bättre man än mig att svara på, du som har levt i filmbranschen och jobbat med genrefilm sedan tidigt 90-tal. Jag har inte gjort en särskilt stor efterforskning direkt. Det är bra det att en av mina karaktärsbrister är att dra en slutsats av väldigt lite information. Så du får gärna vederlägga mig :) jmalmsten! Bara för att klargöra vad jag menar med genrefilm så syftar jag på fantastisk film, dvs. sci-fi, skräck och fantasy. Fast så mycket av den sista varan har det väl inte varit i Sverige, om man bortser från en och annan Astrid Lindgren-filmatisering. Vem är Fred Andersson?

Är det någon som fortfarande klipper traditionell i ett Steenbeck-klippbord, eller genom en enkel betraktningsapparat? Läser man alla trådar verkar det som det helt tillhör det förgångna. Vad är fördelarna resp. nackdelarna att klippa analogt om man jämför med digital klippning? Finns det någon som kombinerar analog och digital klippning? Själv funderar jag att göra det sistnämnda. Spela in på omvandlingsfilm, göra en grovklippning genom en betrakningsapparat (enklare variant) så att man slipper göra en telecine på allt inspelat material, och sedan skicka den grovklippta verstionen att föras över telecine till en fireware-hårddisk och göra slutklippningen och ljudredigeringen på datorn. Låter det helt tokigt?

Som trådskapare tar jag mig rätten att säga att det börjar bli lite off topic nu.... Tanken är att diskutera om det finns en svensk våg av genrefilm eller inte. Jag är inte så intresserad av att diskutera arv och miljö...just nu, förutom det att jag som andra generationens invandrare måste säga att påståendet att det skulle sitta i generna hur jag tänker, tycker och vilka preferenser jag har.....är kvalificerat sk-t snack. Jag känner mig mycket svensk i min mentalitet, förutom en stark vilja att bryta mot filmkonventionerna då förstås..:) Vad jag vill ha sagt är att det produceras genrefilm de senaste fem åren som aldrig förr, oavsett om det är kortfilm, novellfilm eller långfilm. Det är i alla fall vad jag har fått för mig. Om man vill kalla det för våg eller inte är väl en smaksak. Om man utgår från att det är vanligare med genrefilm i Sverige nu jämfört med för 10 år sedan, blir följdfrågan: Vad beror detta på? 1. Är det pga de tekniska genombrotten; att det är billigare idag att filma, klippa och skapa egna specialeffekter, eller 2. Att det finns ett uppdämt behov att bryta mot gamla invanda konventioner satta av Storebror om vad som är "god smak", eller 3. En kombination av dessa två faktorer, eller 4. Någon annan förklaring?

Kul att höra att du är på gång med en långfilm Ola! Kommer man kunna köpa dina alster på DVD någon gång? Angående ålder hoppas jag att det inte har någon betydelse. Jag kommer väl att gå till historien som den äldste debutanten...om det nu blir av någon gång. Bara för att klargöra saker och ting....jag tycker också att Paul Verhoeven gör grymma filmer, inom en genre som jag älskar. Det är därför som final_cuts kommentar slår mig som besynnerlig.

[citat=final_cut]Jag har sagt det förr...ingen är interesserad av förutsägbara historier med förutsägbara karaktärer som gör förutsägbara val. Tummen ner. Kan man istället dra en gammal visa på ett sätt som är helt respektlöst dess traditioner så har man något. Utöver det är ja inte interesserad av genrer.[/citat] Konstigt att läsa detta från någon som är besatt av Paul Verhoeven.