TomStac

[citat=pssthlm]Några frågor angående kamera-instruktioner i manus. Läst om att instruktioner bör finnas om man inte planerar att sköta regi själv, och annars inte.[/citat] Nu är jag ju inte säker, men jag tror att det är tvärtom i denna frågan. Regissörer som skriver sina egna manus hemfaller nog åt ganska mycket kamerainstruktioner eftersom de "ser" det färdiga resultatet i huvudet. Det är när man inte är regissör som man skall undvika sådant, om det inte finns ett särskilt syfte för filmen i sin helhet.

Tack för din input! [citat=pssthlm]Som jag har förstått INTERCUT så är det väl just för att man ska slippa skriva om SCEN- HUVUDET/BESKRIVNINGEN varje gång dialogen "skiftar". I ett samtal i ett och samma rum är det väl alltid detsamma?[/citat] Fast nu är det så att jag följer en skolbildning som skapar en ny scen så fort kameran byter vinkel, även i samma rum. Något jag trivs bra med överlag men i scener med lång dialog och replikväxlingar så känns det tradigt....minst sagt. Därför tycker jag att det kan vara passande med en INTERCUT.

[citat=TomStac]Kan man använda INTERCUT om två (eller flera) karaktärer befinner sig i samma rum, och man vill arbeta med halvbilder eller närbilder (karaktärerna syns alltså inte kameran samtidigt)?[/citat] Någon?

[citat=MovieSwede] NTSC = 720*480 med chroma på 180*480 PAL = 720*576 med chroma 360*288 Alla miniDV kameror har denna standard.[/citat] O.k. Tack för infon! %2$s skrev: Vad för bio vill du visa filmen på? De flesta festivaler (exempelvis Göteborgs Filmfestival) kräver DV-band om man skall visa sin film, om man inte har råd med att printa ut på 16mm eller 35mm.

Hittade ett svar på http://www.thefreedictionary.com/intercut: "To interweave (two separate, usually concurrent scenes) in a film; crosscut." Här pratar man endast att två olika scener sammanflätas, inte två olika rum. På http://www.allwords.com/word-intercut.html kan man läsa: "To alternate (contrasting shots) within a sequence by cutting." Här pratar man istället om två olika tagningar i samma sekvens. På den här hemsidan (http://www.screenwriting.info/15.php) använder man dock in en INTERCUT mellan två olika rum.

På Voodoofilms filmskola står det att INTERCUT endast används om två karaktärer befinner sig i olika rum och man vill slippa skriva en separat scen mellan varje replikskifte. Min fråga är om man kan använda INTERCUT även om två (eller flera) karaktärer befinner sig i samma rum, och man vill arbeta med halvbilder eller närbilder (karaktärerna syns alltså inte kameran samtidigt)?

[citat=jbergman]Så frågan blir istället vem du litar mest på.[/citat] Eller så finns det helt enkelt olika sätt att skriva på och då får man väl välja en väg som passar en bäst. Det bör dock tilläggas att jbergman har BETYDLIGT mer erfarenhet av manusskrivande än mig, så han är auktoriet i ämnet, inte jag. Själv har jag endast ett långfilmsmanus och ett kortfilmmanus i meritlistan. %2$s skrev: Att dela upp det i separata scener gör att jag tolkar det annorlunda, som att det är tidshopp mellan de olika rummen, dvs att de inte ligger bredvid varandra. Man kan ju ta till ett KLIPP TILL för att markera ett tidshopp eller ett språng i rummet. Fast om kameran hade passerat genom alla rum så skulle jag personligen göra en scen av alltihopa. %2$s skrev: Själv skrev jag för en tid sedan ett manus som till stor del utspelades i en lägenhet, och då struntade jag helt i att i scenhuvudet ange i vilka rum saker och ting utspelade sig. Det blev för snårigt att hålla reda på huruvida man behövde gå genom hallen för att komma till köket från sovrummet och liknande nonsens. Det var kanske lite drastiskt, men det skulle aldrig ens ha fallit mig in att göra separata scener för att någon går från vardagsrummet in i köket för att hämta en öl och sedan tillbaka igen. Det blir ju bara upphackat och nästintill oläsligt. Men var manuset tillräckligt informativt för att underlätta på inspelningsplatsen? Jag antar att du regisserade filmen också?

[citat=Swe__] hjälp.[/citat] Jag vågar inte ge dig några konkreta råd, för då får jag bara skäll :) Men det finns väl tillräckligt med information i denna tråd för att du skall kunna svara på frågan själv.

[citat=jbergman][citat=TomStac]Angående POV så står det i Voodoofilms filmskola att den används som rubrik till en scen istället för EXT. eller INT.[/citat]Alltid trevligt med folk som kan ange källor. Du citerar förresten lite fel, för int eller ext måste man fortfarande skriva ut enligt filmskolan. [/citat] Jag kollade nyss upp det igen och där har man faktiskt bytt ut INT. eller EXT. med POV. Men det kan ju vara fel för det. %2$s skrev: Ej heller kan jag förstå varför någon skulle vilja se det som en egen scen. Någon som är modig nog att försöka motivera varför POV skulle bli en egen scen? Eftersom jag delar upp mina scener efter mina kamerapositioner så ser jag ju en poäng med det, eftersom en POV ju är en egen kameravinkel. Men hade jag skrivit ett manus åt någon annan regissör hade jag nog gjort som de flesta andra här, dvs. inte delat upp scenerna efter kameravinklar (jag hade minimerat de tekniska anvisningarna helt), vilket leder in i nästa fråga varför jag ändå skriver mitt manus så tekniskt (se nedan). %2$s skrev: Om vi säger så här istället: det viktiga är inte att göra "rätt", utan att få sitt manus läst. Eftersom det i mina produktioner råder följande lag [manusförfattare=regissör] så har jag bara en kommentar: Jag skriver mina manus främst för en person, mig själv. Jag ser på ett manus som en ritning. Skall man bygga ett hus måste ritningen vara detaljerad och ge noggranna anvisningar, annars blir ju huset helt fel i slutändan. Eftersom jag har ringa budget att leka med så måste jag i mitt huvud veta hur filmen skall klippas på manusstadiet; varje meter film måste vara noggrannt förberedd. Mina manus beskriver alltså den färdiga filmen, så som tittaren kommer uppleva den på duken. Jag måste tänka så när jag skriver manus, att jag skapar filmen när jag skriver manuset. Så på ett sätt är det den mest kreativa fasen i produktionen. Sedan blir det ändå inte så under filminspelningen. Saker improviseras vid behov eftersom man på inspelningsplatsen når insikter som man inte kunde när man hängde över sin iBook. Jag lär ta vissa scener från olika kameravinklar för att ha lite extra material och frihet under klippningen (om budget ger utrymme för detta). I klipprummet kommer jag ändå att klippa som jag tycker är bäst just då. Så det kreativa skapandet upphör inte med färdigställandet av manus. Men vilket fall som helst skriver jag manuset som jag i skrivande stund skulle vilja se filmen. Allt annat skulle bara reducera mitt kreativa skapande. Dessutom är det bättre att vara för väl förberedd än tvärtom. Det manus som ev. medproducenter och skådisar kommer att se kommer vara rensat från tekniska beskrivningar. Scenerna kommer att vara avgränsade av tid och rum. De kanske kommer att sakna scennummer helt. Men det skrivna manusskriptet som jag kommer att arbeta utifrån måste vara skrivet utifrån mina behov, så att det (tillsammans med bildmanuset, som jag ser som en detaljerad visualisering av manuset) kan stödja mig och det tekniska teamet i vårt arbete.

Man kan undra varför det finns anvisningar i manusvärlden som: KLIPP TILL, NEDTONING, UPPTONING, NEDTONING, POV, totalbild, helbild, halvhelbild, halvbild, närbild, extrem närbild etc. om inte manuset skall beskriva den färdiga produkten. Det kanske är gamla anvisningar som har följt med och som inte längre används lika flitigt, men man kan ju inte påstå att det är FEL att använda dem. Angående POV så står det i Voodoofilms filmskola att den används som rubrik till en scen istället för EXT. eller INT., så visst är det en "tumregel" att POV utgör en och samma scen.

En sak blir ganska uppenbar när man läser denna tråd och det är att det inte finns en "regel" som dikterar när en scen skall övergå till en annan. Det är en preferens från författarens sida. Personligen tycker jag att det beror på om manusförfattaren också är regissören för filmen. En manusförfattare som inte regisserar bör ge så mycket frihet som möjligt åt regissören att själv välja hur han skall spela in. Ett sådant manus innehåller långa scener och få beskrivningar av miljön; fokus läggs på karaktärerna och handlingen. Om en regissör skriver sitt eget manus kan det bli betydligt fler scenbyten för att beskriva samma sekvens (vissa skriver en ny scen så fort kameran byter plats) och mer miljöbeskrivningar. Så mitt råd är att du skall ställa dig frågan om vilken roll du som författare har i filmproduktionen.

Skall snart köpa en Mini-DV kamera i budgetklassen. Högsta prio är att kameran har DV-in, så att jag kan ladda ner mina filmer från datorn för biografvisning. Sedan skall upplösningen på videoklippen helst vara 1024x720, men minst 720x576; vill ju inte att mina redigerade filmer skall ha NTSC-upplösning... Det är inte viktigt med progressiv slutare eller "äkta" 16:9. Bildkvalitet på själva kamerans egna inspelningsfunktioner (alltså när jag spelar in film med kameran) är väl ingen prio, även om det naturligtvis också kan väga in om det står nära mellan kamerorna, men som digital videobanspelare vill jag att bildkvaliteten också skall vara vägande hurvida väl den spelar in filmer från datorn. Priset skall ligga runt 3000 kr, gärna under. Har väl lyckats vaska ut 4 modeller som kan platsa in: *Canon MV 930 (osäkert om DV-in dock, och videoupplösningen). Lägsta pris: 3075 kr *JVC GR-D245 (har ej hittat info om videoupplösning). Lägsta pris: 2906 kr *Samsung VP-D351 (inga tveksamheter kring tekniska specs). Lägsta pris: 2764 kr *Panasonic NV-GS15 (tveksamheter kring videoupplösning). Lägsta pris: 3052 kr Så som det ser ut nu verkar Samsung VP-D351 vara hetast, då den enligt flera bekräftade uppgifter visar 1024X720 i videoupplösning och har DV-in, och på köpet är billigast. Försök gärna motivera varför jag skall välja någon av de andra kamerorna (bildkvalitet får gärna vara ett argument trots allt).

[citat=Eibon]Hur ofta ska dom här svarta ögonen ses? är det bara ett klipp eller nåt så är det ju lugnt.[/citat] Det blir nog maximalt 40 sekunder, kanske så lite som hälften av detta beroende hur tydligt man ser iris i vissa scener. Det ger 480-960 rutor. En hel del, trots allt. Men jag kom på en ganska kool effekt, inspirerad av teknikens möjligheter :). I den sista scenen där man ser de svarta ögonen skall karaktären sluta ögonen och öppna dem igen, och så vips skall det svarta försvinna. Det hade ju inte gått med linser.

Tack för ert stöd och goda råd. Jag har ägnat många timmar åt att göra komplicerade diagram och figurer på Power Point i mina år (i brist på bättre program eller ovilja att lära mig nytt), så jag har ganska mycket tålamod med pilljobb (även om det kan bli trist i längden). Vi får väl se hur jag gör när det kommer till kritan. Det är ju som sagt inte så hemskt dyrt med linserna som sagt. Men jag överväger ändå att rotoscopa av två skäl (förutom det ekonomiska): 1. Jag är rädd att min skådespelare kommer bli irriterad i ögonen och göra ofrivilliga ögonrörelser och blinkningar; han är inte van vid linser. 2. Med Photoshop kan jag få till ett större djup i ögonen genom att det svarta blir helt svart till skillnad från inskannade svarta detaljer (som snarare blir gråsvarta). Det jag hoppas på är att få en djupsvärta som är iögonfallande (:)), nästan som att det lyser ut mörker ur ögonen på karaktären. Den största anledningen är alltså estetisk. [citat=jbergman]Om du ändå investerat i 16-mm-film så kan du lika gärna lägga några slantar på linser istället för att riskera att hamna i en massa poststrul.[/citat] Jo, du har en poäng där. Men efter att ha köpt och framkallat fyra rullar 16mm färgfilm (122 meter), samt gjort telecine på hälften av detta har jag inte så värst mycket pengar över. Tid har jag dock en hel del över, i synnerhet då jag kommer att vara pappaledig när jag gör post. %2$s skrev: Och av nyfikenhet, hur kommer din arbetsgång att se ut? Vilket format skannar du filmen till, och vilket är slutformatet? Arbetsgången är väl att spela in fyra dagsljusrullar film, grovklippa med en traditionell klippning/cement-teknik med hjälp av betrakningsapparat, så att ungefär hälften finns kvar (ca. 5 min film), göra telecine (hos Uppsala Bildteknik) till DV-filer, tanka in i datorn och redigera på Adobe Premiere 6.0 och på sikt konvertera till Quick Time/internet och till MPEG-2/DVD. Filmen kommer ha 4:3 format när allt är klart.

Tack för infon!

Jag har Adobe Premiere 6.0, men den kan bara konvertera AVI-filer till MPEG-1. Har googlat men blir inte mycket mer klokare för det. Det finns ju en uppsjö av program, både shareware och freeware, men det är svårt att som lekman avgöra vilket program som är bra. Kan någon rekommendera ett bra program som fungerar med Premiere och konverterar AVI-filer till MPEG-2 (DVD)? Gärna med DVD-funktioner, som skapandet av menyer, etc.

[citat=Eibon]vad kostar helsvarta linser? 500-1200? du sparar säkert 100 timmar arbete på det hehe[/citat] De kostar någonstans mellan 600-800 kronor. Men har man en nollbudget där allt går till råfilm (16mm) så kan det vara värt att arbeta "lite" extra. Dessutom behöver jag all erfarenhet som jag kan få av postproduction.

Det är bara några få scener som jag behöver dessa mörka ögon, och några sekunder i varje scen. Det kan vara en kul erfarenhet att arbeta med "rotoscoping". Det var väl så man gjorde en hel del effekter förr, att man målade på effekter direkt på filmrutorna, eller?

Men om man sparar ett klipp som filmstrip och exporterar till Photoshop? Kan man då i photoshop göra iris svarta? Den egentliga frågan är: blir det bra om man gör det i photoshop?

[citat=Planting]Stochholm filmskola är cirka 98500 kronor dyrare än Ihtv, vet inte om det är SÅ mycket bättre. Men om du är pojken med guldbyxorna så varför inte.[/citat] Den här formen av matematik förenklar saker så mycket att det inte är verklighetsförankrat. Utbildningar som IHTV är väl heltidsstudier, inte sant? Det innebär att man inte kan ha ett vanligt jobb vid sidan om utan blir i de flesta fall beroende av CSN. Stockholms Filmskola bedriver sin verksamhet på kvällstid och deltid. Det innebär att det lämpar sig väl att arbeta medan man studerar. Det är så många andra privata utbildningar är utformade, bl.a. psykoterapi-utbildningar. Sedan så beror det naturligtvis på hur mycket man tjänar i månadsinkomst och så, men ponera en normal inkomst på runt 14.000 kr netto (efter skatt). Jag har räknat ut att man behöver lägga undan ca. 4000 kr per månad om man skall gå på SFS. Det ger ungefär 10.000 kr kvar i inkomst och inga skulder. Hur mycker får man från CSN idag? Runt 7500 kr? Några pengar har man inte under sommaren, så man blir tvungen att arbeta som vikarie eller gå några sommarkurser för att eska mer CSN. Sedan får man hundratusentals kronor i skuld till staten som man måste betala av, runt 1500 kr i kvartalet för resten av ens liv (känns det som). Så i ljuset av detta är det billigare att gå på SFS, i alla fall för mig som har ett jobb med en hyfsad inkomst.

[citat=Norbert]Tänkte inte på att projektorn har en slutare också. Det gör ju det hela mycket enklare. [/citat] En projektors slutare fungerar lite annorlunda jämfört med kameras. De har båda en roterande skiva men på en projektor har skivan tre öppningar (ser nästan ut som en propeller). Tanken är att skapa en högre frame rate för att slippa flimmer; varje bild visas tre gånger.

[citat=_nemo_]Är det din bunker-film som kommer att bära den titeln eller (en film som jag verkligen finner intressant när jag läst lite om handlingen)? Ska du spela in den med svenska skådisar på svenska?[/citat] Ja, det är "bunkerfilmen". Och jag har tänkt att ha svenskar och spela in på svenska. På sikt kanske jag kommer att dubba filmen till engelska som ett extra ljudspår på DVD-skivan. Jag kommer dock att försöka använda mig av brittiska skådisar vid dubbningen, för att bevara den europeiska känslan ;) Fast om filmen blir bra kommer den nog att sälja sig själv på svenska också. Tror inte riktig att man måste göra film på engelska för att kunna sälja utomlands. Har för övrigt lagt sista handen på den senaste versionen av manuskriptet. Modifierat en aning efter kloka råd från vår egen jonkanon :)

Tack för era input. Titeln på filmen är FORCE MAJEURE. Det är bl.a. ett begrepp inom juridiken, en klausul som undantar vissa skyldigheter vid katastrofer, krig, etc. Det är också en betäckning för Gudomligt ingripande, krafter utanför människans kontroll. Det är snarare den senare innebörden som bär mening på min film. Eftersom det är ett vedertaget begrepp inom juridiken så har jag svårt att tro att det kan copyright-skyddas.

Planerar en långfilm på sikt vars manus i stort sätt är klart. Har titeln klar som är perfekt för denna film, men har nu av en ren slump genom Google upptäckt att samma titel har använts av en fransk filmare (Pierre Jolivet) 1988. En film som jag aldrig har hört talas om tidigare. Den franska filmen är obskyr och verkar mest ha distribuerats i frankrike. Frågan är om jag riskerar åtal eller skadestånd om jag håller fast vid min ursprungstitel? Kan man ha upphovsrätt till en filmtitel? Jag har stött på filmer några gånger tidigare som har haft samma titlar, så det är inte helt ovanligt. Tänker främst på 'Crash' som kom förra året. Cronenberg gjorde en film på 90-talet med samma titel. Det finns säkert fler exempel.

Det där pratet om den 50:åriga Norrlänningen..... Känner mig lite träffad ;) Iofs är jag "bara" 40 och kommer från Göteborg. Men i övrigt passar final_cuts beskrivning bra på mig: har aldrig gjort någon film och genomgår någon form av 40-årskris. Men: Jag har älskat film sedan tidiga tonåren. Under sena tonåren drömde jag om att bli filmregissör. Det gjorde att jag började på en filmklubb och deltog på en filminspelning i mitten av 80-talet. Sedan rann det ut i sanden. Tog ett "hederligt" industrijobb. Vågade inte chansa...ville tjäna pengar...snabbt. Dessutom trivdes jag inte så bra i den tidens filmkultur, som var extremt vänsterliberal och "flummig". Det tillhör övergången i livets mitt att skärskåda sig själv och sina val. Ofta leder det till totala förändringar i livet. Ganska många börjar på universitet och folkhögskolor för att skola om sig. Det går oftast bra. Som "mogen", halvvägs i livet, har man en seriös inställning till livet. Dessutom har man en djävla massa livserfarenhet. Så min fråga är: Varför skall inte medelålders män och kvinnor som vill göra en totalvändning i sitt liv och förverkliga sig själva inte få göra det inom filmbranschen, likaväl som någon annan bransch? Jag tänker från och med i år producera minst en kortfilm per år. Jag har köpt kameror och redigeringsutrustning. Inget skall hindra mig att producera film. Känner mig inte beroende av andras förväntningar längre eller jantelag; är för gammalt för sådant. Livet har dock lärt mig vikten av ödmjukhet. Hade jag sökt till filmskola för 20 år sedan hade jag inte fått komma in. Jag hade inte tillräckligt med livserfarenhet för att skapa något bra OCH jag var fullständigt asocial (läs osocial). Livets erfarenheter har lärt mig värdet av samarbete. Åren har lärt mig social kompetens och att det finns andra människor utanför mitt eget skal. Tidiga yrken har givit mig både akademiska och praktiska kunskaper inom ledarskap och psykologi. Detta låter kanske som ett personligt brev till en filmskola, vilket inte var den inledande avsikten. Vad jag vill säga är att även den där 50-åringen från Norrland som plötsligt har "fått för sig" att vilja göra film på ålderns höst, kan vara lika väl lämplig som den kaxiga nyexade 20-åringen som tror att världen bara ligger framför hans fötter att erövra efter behag. Det kanske finns en anledning till varför medelåldern är ganska så hög på DI och Göteborgs Universitet, och andra liknade skolor?