Norbert

Ibland är livet bra ironiskt... även döden.

Här är ett exempel: http://www.cyberphoto.se/info.php?article=D90

"The voice of God" eller vad säger de? Ikon eller inte, han har ju i alla fall härmats en hel del, och ett tag verkade det som att en filmtrailer inte var komplett utan den där rösten. Man hör ju överallt hur amatörfilmare med mindre ball röst försöker härma den stämman i sina egna trailers, mest för att den SKA vara där för att det ska bli en sedvanlig trailer. Jag har alltid gillat den rösten, även om den som trailerröst blev uttjatad. Och visst finns det andra med lika ball stämma, men Don var väl den som började så att säga? Jag blev också tokförvånad när jag läste trådtiteln. Han var ju inte gammal och han verkade vara en glad filur. "In a world where there was no Don LaFontaine... we'd all have a lot more money". Jag antar att det kommer finnas pengar över till alla nu då, och jag hoppas som Christian säger att de låter pengarna gå till något nyskapande den här gången också. Hur som helst, nu får karln vila halsen. RIP.

Är det bara jag eller verkar hjälten alltid ge med sig när skurken tänker peta ut ögonen på honom/henne? Antingen det eller så distraheras torteraren av något precis då. Det skulle vara intressant om du tar ögonurpetandet hela vägen för en gångs skull. ;)

Jag kan ändå behöva uppgradera min D80, så en D90 verkar bli det naturliga steget för mig. D90 verkar bli en schyst systemkamera då den har mycket gemensamt med D300. Man kan ju "bara" fotografera med D90 också. Videofunktionen ser jag än så länge som en leksak, och känner jag Nikon rätt så är inte videofunktionen något som kommer att öka slitningen på kameran vid normalt bruk. Alltså, köper jag D90 så köper jag den inte som en videokamera, jag köper den som en systemkamera och får en videofunktion på köpet som kan vara rolig att testa just för att det är ny teknik. Videokamera har jag som tur är.

Det är ju inte särskilt mycket mer teknik än de kameror som redan har live-view, men det kanske var dem du syftade på också...?

Är det så illa? Jag har bara testat Canons live-view och där verkade det inte vara en fråga om några minuter i alla fall, men de kanske har en strömsnålare sensor? EDIT: Liten uppdatering om exponeringen. Den går uppenbarligen att låsa, men jag läste precis detta på dpreview: Läs det understrukna. Det ser inte särskilt roligt ut.

D90s D-Movie mode verkar kunna bli en rolig grej att latja med. Var annars får man 720p med utbytbar optik och en så stor sensor för det priset? Man får ju också en riktigt schyst systemkamera. Höga ISO och ljusstark optik kan vara hur roligt som helst att leka med i D-Movie mode, eller kanske att filma med riktigt långa teleobjektiv eller riktigt korta vidvinklar utan kompromisser. För mig som tidigare önskade en 35mm-adapter till videokameran för att träna upp mitt filmfotografiska sinne ser D90 mer intressant ut. En annan uppenbar fördel är att jag vid vissa tillfällen slipper släpa med mig både videokamera och systemkamera. Problemen jag ser är: - Tidsbegränsningen på 5 min. Varför? Blir sensorn överhettad? Hur länge måste man vänta mellan varje 5-minuters tagning? - Exponering. Går det verkligen att låsa slutartiden på ett ergonomiskt sätt, eller kommer exponeringen att hysteriskt hoppa fram och tillbaka som i videoklippen på sidan? - MJPEG-komprimeringen. Hur bra hanterar den färgkorrigering? Rånar den bilden på kontrastomfång? - LCD-displayen. Eftersom sökaren inte fungerar i D-Movie mode är LCD:n det enda man har att fokusera med. Är den stor och skarp nog eller blir det nödvändigt att koppla in en display via HDMI? - Rullande slutare. Ser aningen värre ut än min HV20. Det beror på hur man filmar, men den kan vara ett problem. - Upplösningen. Får man verkligen 720p? Utnyttjas sensorn på bästa sätt? - Bildhastigheten är "bara" 24fps. Kommer en europeisk modell med 25fps? - Informationen på displayen går enligt vissa inte att stänga av. Tråkigt om man har planer på att spela in signalen från HDMI-porten för att förbigå komprimeringen. Jag vill se alster och tester från folk som vet vad de pysslar med innan jag kan göra en rättvis personlig bedömning. Jag har hittills bara sett två videoklipp som antas komma direkt från kameran utan någon ytterligare komprimering och jag kan väl säga att jag är halvimponerad. Jag anade att detta var på väg i och med Live-view, och nu går det äntligen åt rätt håll. Än så länge verkar funktionen mest vara en leksak, men det finns stort hopp för framtiden.

Den är såld.

Som sagt, jag kan mycket väl ha fel då jag bara har provat en XL1 i det hastigaste. Kamerans ägare störde sig dock också på sökarens skärpa... eller oskärpa, och då har han använt den en längre tid. Det kan ju ha varit en defekt. Det skulle vara intressant att höra om någon annan har något att säga om sökaren. Om du har lånat kameran och har den hos dig så kan du ju alltid prova själv och se. Manuell fokus är väl kanske att föredra om du ska filma sport med snabba rörelser. Autofokus kan ju annars flacka fram och tillbaks i en sån situation.

På den enda XL1 jag har provat var manuell fokus en pina. Sökaren kunde inte visa en skarp bild var man än lade skärpan, så det var mycket svårt att veta var man hade skärpan. Nu vet jag inte om det gäller alla XL1. Det kanske var en defekt. Om det inte skulle vara en defekt så får man väl köra lite autofokus i början och lära sig hur det ser ut när skärpan ligger rätt, så att man kan ha det i bakhuvudet när man fokuserar manuellt.

Det var riktigt kul att se att ni har jobbat så bra med rekvisitan och scenografin. Där har jag inget att anmärka på. Fotot var riktigt snyggt och passade stämningen. Dock skulle jag vilja anmärka på kontrasten. Svärtan är fin då den bidrar till den morbida stämningen, men högdagrarna var lite väl utbrända. Om det är ett resultat av colortajmingen så går det antagligen att fixa, men om de brändes ut redan vid inspelningstillfället kan jag väl bara tipsa om reflektorer för att jämna ut ljuset i just ansiktena, eller ett stort lakan för att göra solljuset mjukare nästa gång ni filmar. Den här sekvensen fungerar kanske inte som en trailer, snarare som en teaser. Jag fick nämligen inte ut något om filmens handling ur den, men jag fick en känsla för vilken stämning filmen kommer att ha. Det ska bli riktigt spännande att se slutresultatet! Det är klart en av de visuellt snyggare filmerna jag har sett på voodoofilm. Och snälla, lägg upp en högre upplöst version på vimeo eller nåt när den är färdig. Det är svårt att bedömma en film i youtube-kvalitet. :)

Den statiska mattskivehållaren var inte hutlöst dyr, och den behövde inte limmas fast i tuberna, så jag bestämde mig för att prova statisk först. Skulle jag senare vilja ha vibrerande var det bara att byta ut mattskivehållaren och köpa den extra elektroniken.

Ah tackar Rogge, du räddar dagen. :) Synd bara att tillverkaren inte säljer korten direkt. Det är ca 1600 kr dyrare hos återförsäljare i Sverige såg jag.

Fasen, så här har jag suttit och redigerat ett projekt i native HDV (i PPro CS3) och nu finns det alltså inget sätt att färgkorrigera mot tv:n? Jag har inte någon hdtv så att köpa hårdvara för att plocka ut HD från tidslinan känns inte aktuellt. Jaja, man kanske kan grovklippa projektet i DV bara för färgkorrigeringens skull och sedan manuellt föra över filtren till HDV-projektet när man känner sig nöjd.

Jag vet inte om jag är på samma spår här, men när jag för första gången såg filmen Baraka från 1992 så förändrades hela min syn på film en smula. Plötsligt insåg jag att det fanns rum för något annat än den där "mallen" som du beskriver. Rörlig bild är ett medium som bör kunna användas på många olika sätt. Stillbildsfotografi är ett exempel på medium som känns mer fritt, men varför skulle inte rörlig bild kunna vara lika fri?

Finns det någon budgetlösning för att få ut HDV från tidslinan till tv:n?

Jag kan bekräfta det ODDNAME säger. Jag lärde mig den hårda vägen när jag byggde min första adapter att de billiga macrolinserna är frestande billiga men att de också kan förstöra en annars bra adapter. Det är som att spela en symfoniorkester genom en telefonlur. Den linsen spelar en stor roll för kant-till-kant-skärpan och alla sorters aberrationer man kan råka ut för.

Zyx Graphics: Nu skulle jag vilja svara något i stil med det du uttryckte så bra tidigare. De som skriver och de som filmar är oftast kanske inte samma människor, eller samma typ av människor. Vi ser ju faktiskt både tekniskt välgjorda effekt-test-filmer och dylikt och välskrivna manus här på voodoofilm. Jag vet inte om jag har märkt att det finns fler av det ena eller det andra. Det är när dessa människor sammarbetar som det kommer ut en välgjord film med bra story. Det samarbetas inte nog mycket, och därför ser vi fler välgjorda manus och/eller testfilmer utan story. Det är en annan teori.

Absolut, det håller jag med om. Den skådespelare som väljer sina manus med omsorg har ju uppenbarligen också ett intresse av att framstå som bra. Har man tillgång till sånna skådespelare så kan man ju känna sig nöjd. Jag hävdar att man som manusförfattare också bör välja sina skådisar med omsorg för att framstå som en bättre författare. Hur bra man än har skrivit om karaktärerna så tycker jag att det krävs trovärdighet i skådespelet för att visa det. Naturligtvis spelar ju också regin en viktig roll här. Allt spelar roll. Jag försöker bara påpeka att vissa filmer kan vara svårare eller lättare att genomföra när man har begränsade resurser. Att skriva ett manus kostar inte mer än pappret det är skrivet på och pennan det är skrivet med. Därför ser vi fler välskrivna manus än välgjorda filmer. Sen kan det ju vara så att ett manus spelar ut sig väldigt bra i huvudet på den som läser det. Det kan bli helt annorlunda på film. Det är mina teorier.

Steffe: Det är där budgeten kommer in skulle jag tro. Är du ensam och har en idé du vill förverkliga och inte kan få tag på passionerat folk gratis från din omgivning så får du annonsera efter folk. Antingen får du annonsera efter folk som är duktiga på sin sak och betala dem en summa pengar eller så annonserar du helt enkelt efter andra som är på din nivå och som går omkring med lika drömmar som du. Jag har samma problem, och jag tror det är en lösning om du inte vill läsa film i skola. Tillbaka till topicen. Det är ju uppenbarligen mycket lättare att skriva ett manus med lite djupare karaktärer, skapa relationer och konflikter och sådant än att göra en bra film av det. Duktiga skådespelare krävs för att göra en sån film bra. Med dåliga skådespelare kan ett väldigt bra manus bli en väldigt misslyckad film. Då jag endast har tillgång till några få vänner som skådespelar passar jag mig för att skriva för mycket dialog eller gräva för djupt i karaktärerna. Då satsar jag hellre på det säkra kortet - mer action, mindre snack. Det är i alla fall min motivering till att ni inte ser mer kärleksfilmer från min sida. ;)

En avklippt vattenslang fungerade ganska bra för oss, beroende på hur man ska spruta givetvis.

Du behöver: - Macrotuber [1] - Mattskivehållare som passar i macrotuberna [2] - Mattskiva som passar mattskivehållaren [3] - Stepring från Daniel för att omvandla gängan på tuben till standardgänga på kamerasidan [4] - Akromatisk lins [5] - Stepringar för att stega från den akromatiska linsens gänga till kamerans gänga För vibrerande: - Motor (Daniel) - Rheostat (Daniel) - Switch (Daniel) - Nåt att ha batterierna och switchen i - Kabel från batterier till motor Om du har pengar över: - UV-filter för att dammförsegla på objektivsidan [6] - Polfilter som du plockar glaset ur så att du kan rotera adaptern och få mattskivan rät i bild (mattskivan är ju fyrkantig) - Stöd för adaptern [7] [1] = Det finns macrotuber för Canon, Nikon och Minolta, tror jag. Jag har för mig att det finns adapter till Olympus för någon av dem. Det är bara att leta. [2] = För statisk eller vibrerande. Du väljer. Som sagt finns det olika macrotuber och alla har olika innerdiameter. Daniel har mattskivehållare för alla tuberna (tror jag). [3] = Hemmagjord vaxskiva, Canon EE-S eller Canon EE-A. De ger olika karaktär på bilden. Tycke och smak får avgöra en sån sak. Generellt sägs det att den hemmagjorda vaxskivan är lite knepig att göra, men påvisar ett mer oregelbundet mönster än skivorna man köper om man skulle använda den i en statisk adapter. Med Canon EE-S och EE-A kan du se fresnelmönstret när du bländar ner på en statisk adapter. Canon EE-S ger, enligt vissa (mig inkluderad), ett mer övertygande bokeh (googla) än EE-A, men EE-A släpper istället igenom mer ljus och ger en ljusare bild. [4] = 55-60mm eller nåt sånt. Passar Optekalinsen som handsken. Vill du använda en akromatisk lins med annan gänga får du köpa fler stepringar. Vill du komma undan billigare kan du köpa ett UV-filter som passar i tuben och limma fast det så att gängan på filtret sticker ut. [5] = Antingen kan du köpa Daniels akromatiska lins som kommer med allt du behöver för att montera ena sidan mot macrotuben och andra sidan mot kameran, eller så kan du köpa någon annan. Jag har inte provat Daniels men jag vet att många är nöjd med den. Jag kan själv bara rekommendera Opteka 55mm HD macro från ebay. Den ger mycket skaplig kant-till-kant-skärpa för priset. Det gick fint att beställa där också. Opteka säljer dem direkt på ebay så det är ingen privatperson du handlar av. [6] = Jag chansade på ett 55mm filter. Det kunde gärna ha varit en mm större men med mycket lim fastnade det. [7] = Adaptern blir lång och tung. Stöd behövs nästan. Jag köpte ett Manfrotto telestöd på Cyberphoto. Många andra kör med rod support som de antingen bygger själva eller köper från utländska återförsäljare. Avslutningsvis kan jag rekommendera att du sätter dig och läser på den här tråden: http://www.hv20.com/showthread.php?t=489&highlight=Daniel Den hjälpte mig mycket i mitt bygge. Där kan du även fråga om sånt jag inte kan svara på. Jag ville inte heller bli alltför specifik på exakt vilka grejer du ska beställa och från var, för det jobbet har jag gjort en gång, och de delarna jag använde kanske inte var de optimala. Men du hittar det mesta hos Daniel och resten på välsorterade fotobutiker. Nu är det upp till dig att vara kreativ. ;)

Ju närmare mattskivan du kommer med kamerans lins desto mer vidvinkel behöver du ha på kameran, och det leder i sin tur till att du ser mer vinjettering då kameran "ser" mer av mattskivan. Tricket brukar vara att sätta kameran en bit i från så att man kan zooma in på mattskivan och få det mesta av vinjetteringen utanför bilden. För detta krävs oftast en akromatisk lins. Daniel säljer en. Jag köpte min (Opteka 55mm HD macro) på ebay. Att sätta kameran längre ifrån mattskivan och zooma in ger också mindre förvrängning av bilden. Sånt har dock med smak och tycke att göra. Somliga gillar den looken, andra inte. Jag tycker Daniels tutorial är ganska rätt fram. Mycket kan du köpa av honom. Macrotuber hittade jag på tradera men det finns antagligen billigare på ebay. Se till att änden på macrotuben har fattning för de objektiv du vill använda. Finns ingen tub med rätt fattning får du leta en adapter. Själv använde jag Nikon-optik på macrotuber för Canon. Jag hittade min adapter på http://www.kaffebrus.se. Adaptern du bygger utifrån Daniels tutorial kommer att fungera, förutsatt att du håller dig till den, sen är det bara att leta stepringar så att den går att skruva fast på din kamera. Canons macrotuber har inte någon standardgänga så jag köpte en stepring från Daniel som passade på tuben och hade standardgänga på andra sidan. Resten av stepringarna köpte jag för att stega ner från den gängan till HV20s 43mm gänga. De finns på vilken välsorterad fotobutik som helst. Fördelarna med statisk är att du slipper oroa dig för att bygga in motor, batterier, rheostat och switch. Du kan dessutom ha hur korta slutartider som helst på kameran utan att oroa dig för att "frysa" mattskivan, för den är ju redan stilla. Nackdelarna med statisk mattskiva är att du kan se kornigheten i glaset om du bländar ner för mycket på objektivet. Även skräp och repor på mattskivan blir väldigt synliga när du bländar ner. Vid vidöppen bländare syns inte mycket av det men du kanske inte vill bli låst till vidöppen bländare. Annars är det bara att försöka hålla rent. Mattskivan blir väldigt lätt skräpig. Min adapter var statisk och det tog för mig väldigt lång tid att göra rent den innan varje filmning. Fördelen med vibrerande är att du kan leva med lite skräp på mattskivan. Då den vibrerar hinner inte kameran "se" korn och skräp. Du kan också blända ner mer med objektivet. Nackdelen är att du inte kan använda för kort slutartid, för då kan det hända att kameran "fryser" en bild där du kan se korn och skräp tydligt. En till nackdel är ju uppenbarligen att det tar mer energi och pengar att bygga. Jag handlade det nödvändigaste för att komma undan med en vibrerande adapter. Akromatisk lins från ebay, tuber från tradera, steprings från tradera och cyberphoto, elektronikbox, batterihållare och batterikabel från clas ohlson och resten från Daniel. Hela kalaset gick på cirka 6000 kr exklusive objektiv och jag var mycket nöjd med bildkvaliteten. Hade jag kommit på tanken att bygga en idag så hade jag räknat på det och tagit hänsyn till att man får en ny Letus Mini för några hundralappar mer. Det är skoj att bygga, man lär sig mycket och man har möjligheten att göra adaptern precis som man vill ha den, men det är en investering och man vet aldrig om man kommer att lyckas. Det är väl där charmen ligger antar jag. Och att leta delar är halva nöjet (eller halva jobbet). ;) Nu har jag skrivit på tok för mycket.

Jag har läst att man ska ha ett solfilter om man ska filma eller fota solen, men då handlar det väl mer om de gånger man tänker zooma in så pass att solen fyller bilden. Själv fotade jag en timelapse av solförmörkelsen häromdagen med 70mm brännvidd och då tejpade jag fast en svetskåpa på objektivet. Bländaren stog på F22 och slutartiden på 3 sekunder för att få en mjukare rörelse. På 70mm hade jag antagligen kunnat skippa svetskåpan om jag hade kört med mycket kortare slutartid. Kameran fungerar än i alla fall, men sekvensen blev ju aningen matrix-grön av svetskåpan. Det där med att filma solens upp- och nergång är jag också lite nyfiken på. Det har ju gjorts till döds med alla möjliga kameror och jag har aldrig hört någon beklaga sig, så det bör ju vara hyfsat säkert.