MugshotPaparazzi

Hej, När jag var 17-18 år, sista året på gymnasiet bestämde jag mig för att mitt slutprojekt skulle vara en långfilm. Ingen trodde det var genomförbart, men jag gav mig fan på det och på 6 månader spelade jag in och klippte min debutfilm Viskningen med en mini- budget på 2000 kr. Premiärvisades med röda mattan på lokalbiografen. Den blev väl mottagen och blev i efterhand upplockad och fick efterhands-spons i form av dvd-tryck av antimobbningsorginisationen Friends och användes också kort i skolor för att prata om olika "tonårsrelaterade" frågor. Nu den 17 april fyllde filmen 10 år och det firades genom att lägga upp den online för första gången. Så nu går det att se den på vimeo. Den är amatörmässig på många sätt, keep in mind gjord av en outbildad yngling. Men mycket hjärta och i vissa fall överraskande bra om jag får säga det själv. Hoppas och tror den kan inspirera till att sikta högt och att budget inte är allt om man har viljan. Är alltså inte ute efter feedback direkt, det känns preskriberat då jag utvecklats tusenfalt sen de här dagarna. Superkul om ni vill titta! https://www.imdb.com/title/tt8085964/?ref_=ttmi_tt

Matrix (den första 1999) är väl erkänt genombrytande och nyskapande för action/sci-fi genren, samt typ 300k bullet-time efter-apor. Kanske inte den slamkryparen ni efterfrågade men, ofrånkomlig. Vet inte om det är de första av sitt slag, men Short cuts och Magnolia skapade onekligen en trend av spindelnätsliknande filmer där flera historier vävs samman på ett nästan orgasmiskt tillfredsställande sätt i slutet. Filmer som följde trenden var bla. Crash, Babel, Love actually, Amoros Perros mfl. Sen tycker jag bioaktuella Boyhood är värd att nämna i sammanhanget. Vet inte om den kommer få så många efterföljare pga de tålamodskrävande mödan i att låta en skådespelare gestalta en fiktiv karaktär under 10 plus år och åldras med rollen under filmen.

Om du vill ha full kontroll över hastigheten skulle jag använda A.E och lägga en mask över texten och rotoscope för att kunna dröja vid en bokstav här och där, eller vad du nu är ute efter.

Hahah.. what? Tyckte f.ö den var ok. Inte beredd på så MYCKET sångnummer. Men ok. Trevlig omväxling från de klassiska disneyfilmerna. Men klart överskattad i förhållande till hajpen (hypen? Haypen?)

När du säger marknadsför, hur menar du då? På vilka plattformar och vad ingår? Vad har du för garantier för antal "klick"/räckvidd. Handlar det om ett helt marknadsföringspaket sociala medier, posters/flyers och trailers osv. Eller? 50/50 av intänkter låter väldigt mycket. Och hur länge ska personen/firman du anlitar marknadsföra filmen? I ett större sammanhang krävs ju inte marknadsföring mer än i en uppstart, i samband med premiär/dvd-försäljning/download-släpp vad det nu är. Därefeter ska ju filmen kunna marknadfsföra sig själv med mun-mot-öra-metoden. Känns orimligigt att dela hälften av intäkter för din film fortsatt efter att marknadsföringen spelat ut sin roll så att säga. Eller menar du återförsäljning? Distributionen av själva filmen? Men specifiera gärna mer vad det är ni diskuterat och vad som ska ingå. Samt storleken på ditt projekt/ film :)

Är du hemma i photoshop är inte AE något problem alls då de är av samma skrot o korn. Youtube erbjuder tutorials för det mesta :)

Nostalgiskt, kommer ihåg att jag såg en äldre trailer för säkert 5-6 år sen, ska bli kul att se filmen, måste kännas skönt att bli klar med det här superambitiösa projektet! Hur många mantimmar har ni lagt in?

Kanske talar jag i nattmössan nu men med omgivningsljud tänker jag på "ambience" eller "miljöljud" då brukar ljudteknikern på plats fånga två-tre tysta minuter efter att man är klar på varje plats för att få genuina rumsljud, dess fångas då med samma mick som dialog plockats. Fotsteg och dörrar räknar jag som foley, då får du ju anpassa micken efter vad för ljud som ska fångas. Riktmick om det är ett ljud från pappersblad som vänds och rundmick om du ska ha en explosion i kolgruva-ljud.

Imponerade, snyggt! Har ni någon breakdown/bakom kulissernatitt skulle det vara kul att se! På något ställe var keyingeffekten lite för synlig, men då letade jag verkligen! Bra jobbat!

Tycker du svarar på din egen fråga väldigt bra. Greenscreen är inget dumt alternativ. Speciellt nattkörning är enkelt att få till snyggt. Genom att placera en lampa på ett högt stativ och ha någon som snurrar på den skapar man en illusion av att bilen passerar gatlyktor och bakgrunden kan vara snyggt suddig med utsmetade ljus om du har tight skärpedjup, alltså blir greenscreeneffekten blir såklart också mindre uppenbar. Är det dag är det lite svårare, då gör du precis som du själv skrev, placerar bilen i ett liknande ljus som det stockfotot du använder för bakgrunden så det blir ett naturligt ljus i "hytten". Greenscreen är det enda rätta om det är dialog som ska plockas på plats. Har ni tid så mixa det med andra vinklar där det inte behöver tas ljud. Kamerarigg för bil är enkelt fixat med t.ex eltejp (tack google) Finns också en modernitet, en vakuumpåse som gör att man kan montera kamera överallt, minns inte den fackliga termen för detta fantastiska verktyg(leksak) men den är dyr, häftig och jag vill ha den i juklapp. Tack! Jo, Vbag hette den visst kort o gott, länk: Updated! Film Riot’s Ryan Connolly reviews The VBAG “Philip Bloom Edition” | Philip Bloom

Som en sann grunge-rockare fastnade jag till för manuset pga namnet. Schysst med referenser med musik o tröjan (kan ju vara svårt att lösa med rättigheter för inspelning, men go crazy i manus absolut) Sen vet jag inte, det gör det lite svårt att tidsbestämma filmen. Utspelas det under 90-talet? Flanellskjortor och folkparkshäng. Jag antar inte eftersom dom pratar om fjortisar som är födda på 90-talet, (tänk, snart är dom fjortisarna också borta, time flies) Men det är oklart. Manuset är inte korrekt formaterat, men det stör inte mig jättemycket här. Det är för långt, det stör mig mer. Fram med stora saxen och klipp ner till max 7-10 sidor. Tycker det är en fin coming of age historia. Lite krystat med vissa delar som känns sökt och onödigt (klipp, klipp) och lite för fucking åmål slängt i mixern med stockholm boogie. Tyckte dialogen var skön bitvis, och visst förde historien framåt efter en del justeringar (klipp klipp), lite pratig och vissa saker säger man bara inte. Testa att säga dom högt för dig själv och se om det ligger rätt i munnen. Jag skulle gärna se en färdig film på det här, men det är mycket jobb innan du har ett filmbart manus. Lycka till!

Kloka svar båda två!

Tollin: Kan såklart vara fotot ändå, men täckte väldigt mycket med många tagningar och olika utsnitt, även om jag använder alternativa vinklar i klippning så är det något fel, tror inte det är problemet tyvärr. Brukar inte vara allt för självkritisk mot mina egna filmer, har i vanliga fall lätt att acceptera brister och jobba på det till nästa gång. Nu är det bara deprimerande svårt att ens se varför jag inte blir nöjd. StenR: Bra idé, har kanske stirrat ner i sörjan för mycket också. Problemet är ju självkänslan, har tidigare inte haft någon direkt motgång. Kanske behövde jag det här för att börja bli mer ödmjuk. Observera att det har inte så mycket med vad andra tycker om filmen att göra som att jag själv inte blir nöjd. Folk är för artiga för att säga sanningen tänker jag. Bara massa konstruktiv kritik, ge mig en sågning så jag vet att det suger istället !! :D Men fortfarande står frågan kvar, ni måste väl varit med om det här? Att känna sig som en misslyckad filmskapare. Hur gör ni då? Med mardrömsprojekten, går ni vidare? Eller ger ni inte upp förrän det finns något att stå för? Klippa om det till en schysst pitch-trailer? Invertera färgerna, reverba ljudet och kalla det konst? Hur tänker ni kring era misslyckande som filmskapare?

Vet inte om jag vill ha ett direkt svar. Vill nog bara veta hur ni tänker. Min första större film med budget och ordentligt team spelades in 2010. Hade premiär 2011 och flera mindre testvisningar i Stockholm och fick blandad kritik, satt själv med ansiktet bortvänd och skämdes för hur dåligt jag tyckte det blev. Älskade filmen under både manusarbetet och inspelningen men sen när vi kom in i klipprummet vart det kaos. Kunde inte säga varför, skådespelarna presterade, fotot var dörsnyggt och historien var precis som jag tänkt mig. Tänkte efteråt att eftersom det var den första filmen jag inte klippt själv kanske det var det som störde mig. Har sedan dess jobbat på den fram o tillbaka. Klippt om den själv utan mellanhänder, spelat in kompletterande scener, t om. lagt ut pengar på ordentlig musikinspelning. Men inget hjälper. Jag får inte fram det där som jag trodde jag skulle ha efter manuset var klart, efter att inspelningen var klar. Det är enormt frustrerande. Har någon annan varit med om liknande? Hur tänker ni då? Det har gått 3 år, borde jag bara släppa skiten och gå vidare? Problemet är att det är som ett gammalt sår som jag inte kan låta bli att klia på. Och den stoppar mig i min kreativitet när det gäller nya projekt, lite jante-lag på något sätt, det tynger mig att ha ett "misslyckande" i bagaget, vill bara få den klar. Det som stör mig är att jag inte kan peka på något fel, vilket leder mig till att tro det var min egen vision och regi som skapade magplasket, som att jag la krokben för mig själv. Tacksam för era tankar!

Hej, hjälper en bekant med ett projekt jag var tvungen att tacka nej till p g a. tidsbrist. Det som behövs är en professionell filmare/klippare till en informationsfilm om yoga och detox. Från förproduktion till färdig film för dvd - nerladdning. Du ska ha egen utrustning samt vara verksam i Stockholm. Givetvis ersättning! Så behöver du fylla ut din showreel och få lite extrapengar så kanske det här är något för dig! Maila din ansökan till hedda@coj.nu och bifoga tidigare filmer du filmat/klippt, meriter samt kontaktuppgifter.

Du har fått många bra tips här tycker jag. Jag gjorde en liknande grej på min sista kortfilm. Jag hade ett manus, jag skickade det till skådespelarna, träffade dem och repade, sen bad jag dem gå ifrån manuset och improvisera kring scenen, detta filmade jag och upprepade improvisationen tills dess jag var nöjd. Därefter tankade jag över materialet klippte ihop det och skrev av allt som sades, inklusive de "utfyllnadsord" som Tollin nämner, de är viktiga om det är genuinitet man är ute efter. Även tillfällen där de säger "fel", missförstår varandra i impron osv. Allt! Detta manus gav jag till skådespelarna innan inspelning och de fick lära sig det, vilket gick enkelt eftersom de i slutändan var hämtat från dem själva. Detta fungerar bara om karaktärerna som ska gestaltas skall vara äkta, och inte "gubbar" det vill säga, ska du ha ur skådisen något som är långt ifrån hens egna personlighet då kanske detta inte är rätt väg att vandra för bästa resultat.

Vet inte vad du vill veta, men alla de kanalerna köper ju in mycket av sitt material från utomstående produktionsbolag alt. beställer så det är nog rätt olika för olika produktionsbolag. Om du menar för nyhetsinslag tänker jag mig att dom kör avid eller final cut kanske, inte så avancerat. Liveprogram och "hallåornas mellansnack" = ingen aning.

Tycker det vart snyggt och stämmningsfyllt. Lyktorna på tåget ser lite artificiella ut. Tror det är det konstanta skenet som visar trådarna satt säga. Prova att låta ljuset ge skuggor, flickra och glimma mot spåren. Sjön i bakgrunden såg lite suddig ut? Tror det var rökeffekten som kändes lite platt.. Men over all. Mycket bra!

Ihoprullad handduk! Var under min korta skådespelarperiod med i en sexscen i en tvivelaktig kortfilm (huga). Där användes det med fördel. Beror givetvis på vad för slags bilder du vill få. Vinklar osv. Men det går att dölja mycket med handduk. Efter en del omtagningar hade det inte behövts kan jag säga, då inslinkningsrisken kraftigt minskade i o m att "spänningen" försvann. Och med ett stort filmteam hängandes över axeln tappar den stoltaste av soldater så småningom sin .. kraft. Eller hur..? Killar? Det har hänt alla? Skämt o sido. Handduk!

I 2nd Hans Zimmer.. Toppen! Danny Elfman gör häftig och stämningsfylld musik med mycket karaktär. James Newton Howard!!! Gillar också välplacerade pop/rocklåtar.. Magnolia t ex. med Aime Mann eller vad hon heter, genomgående och så bra!

Gråtstift är effektivt och klart att föredra framför tigerbalsam. Finns att köpa hos mask/perukmakarna på söder. Lök är en höjdare då det också skapar irritation och snorsnyft" Utrunnet smink, tänker på saristas bilder. Jag kliar mig i huvudet, vilken sida om ögat rinner tårarna på? Vill bestämt tro att dom rinner närmast näsan? Där tårkanalen är? Om man inte sprungit fort/kladdat med händerna!

Definitivt är det viktigt att i en klassiskt moraliskt berättad historia skilja på hjälte/bov genom just detta, att hjälten inte dödar slentrianmässigt. Ibland är gränserna lite mer svårdragna. Ta en krigsfilm t ex. där vi inte ens lär känna folk som mördas åt "höger och vänster" men genom musik, och närbilder på krampaktigt gråtande ansikten förstår när vi ska tycka det är tragiskt (hjältarna) samtidigt som det forceras förbi i en explosionskavalkad där tusen tys.. hrm.. "bovar" slits i bitar. Det är såklart en ganska märklig acceptans för detta när man ser på film. Men när hjälten ska föreställa ett gott exempel, ett föredöme är gränsen lite svårare. Ta de mest representativa, essensen av filmhjältar, Batman. Han dödar inte, men han misshandlar rätt kraftigt. Och det ser coolt ut när han gör det. Jag är inte en av dom som fördömmer tv-våld och tror inte att det gör sig skyldig till speciellt stor del av det verkliga våldet i samhället. En viss procent säkert men inte i närheten av en majoritet. Men det knasiga är att man gör underhållning av det på samma sätt som gladiatorarenor. Vi klagar om det inte ser realistiskt ut och hurrar när det ser häftigt ut. Även jag. Jag är delad i frågan.

*Lägenhetshotell *Vandrarhem *Kompisar *Kompisars kompisar *..och deras kusiners kompisar *Lappa på stan *Förvandla rum i hus till lägenhet, greenscreena fönster för valfri utsikt.

Är hundskallet inspelat nära hunden? Alltså ljudspåret? Jag skulle trixa med pitchen (ytterst lite) och kanske en liten ekoeffekt och något lägre volym. Svårt att säga utan att höra ljudet i sig. Experimentera!

Älskart. Massor av brister och skavanker, men fan vad mycket hjärta(okrossat). Digga stilen, älskar inspirationskällorna och tycker du gjorde ett fint jobb att hedra deras stil och samtidigt hitta en egen ton och ett eget ingångsläge. Tänkte sluta nu, men kunde hålla på länge. SÅHÄR ska amatörfilm se ut!