Jump to content

Inte nöjd med filmen, kämpa/gå vidare?


MugshotPaparazzi

Recommended Posts

Vet inte om jag vill ha ett direkt svar. Vill nog bara veta hur ni tänker.

 

Min första större film med budget och ordentligt team spelades in 2010. Hade premiär 2011 och flera mindre testvisningar i Stockholm och fick blandad kritik, satt själv med ansiktet bortvänd och skämdes för hur dåligt jag tyckte det blev.

 

Älskade filmen under både manusarbetet och inspelningen men sen när vi kom in i klipprummet vart det kaos. Kunde inte säga varför, skådespelarna presterade, fotot var dörsnyggt och historien var precis som jag tänkt mig. Tänkte efteråt att eftersom det var den första filmen jag inte klippt själv kanske det var det som störde mig. Har sedan dess jobbat på den fram o tillbaka. Klippt om den själv utan mellanhänder, spelat in kompletterande scener, t om. lagt ut pengar på ordentlig musikinspelning. Men inget hjälper. Jag får inte fram det där som jag trodde jag skulle ha efter manuset var klart, efter att inspelningen var klar. Det är enormt frustrerande.

 

Har någon annan varit med om liknande? Hur tänker ni då? Det har gått 3 år, borde jag bara släppa skiten och gå vidare? Problemet är att det är som ett gammalt sår som jag inte kan låta bli att klia på. Och den stoppar mig i min kreativitet när det gäller nya projekt, lite jante-lag på något sätt, det tynger mig att ha ett "misslyckande" i bagaget, vill bara få den klar. Det som stör mig är att jag inte kan peka på något fel, vilket leder mig till att tro det var min egen vision och regi som skapade magplasket, som att jag la krokben för mig själv.

 

Tacksam för era tankar!

Link to comment
Share on other sites

Bara för att fotot ser "dösnyggt" ut betyder det inte att det är bra. Är vinklarna off, klipper dåligt eller helt fel för scenen i fråga så kan det frammana samma känsla. Kan självklart inte säga någonting utan att ha sett filmen själv, men mina fem öre är på fotot (Av den enda anledningen att det brukar vara fotot). Eller så kanske du själv bara är allmänt off vad gäller dina egna verk.

Link to comment
Share on other sites

Ju fler personer, desto svårare att få fram sin vision. Det ställer större krav på att kommunicera den helt enkelt, och beslut som inte blir tagna av dig blir tagna av någon annan. Sen blir naturligtvis svagheter i manuset förstorade på duken. Om det är din första film med budget så kanske man ska vara ödmjuk och inte förvänta sig ett mästerverk själv. Du kanske skulle vända på det också och lista allt i filmen som faktiskt blev bra i alla fall för att få lite balans i din egen syn på filmen.

Link to comment
Share on other sites

Tollin: Kan såklart vara fotot ändå, men täckte väldigt mycket med många tagningar och olika utsnitt, även om jag använder alternativa vinklar i klippning så är det något fel, tror inte det är problemet tyvärr. Brukar inte vara allt för självkritisk mot mina egna filmer, har i vanliga fall lätt att acceptera brister och jobba på det till nästa gång. Nu är det bara deprimerande svårt att ens se varför jag inte blir nöjd.

 

StenR: Bra idé, har kanske stirrat ner i sörjan för mycket också. Problemet är ju självkänslan, har tidigare inte haft någon direkt motgång. Kanske behövde jag det här för att börja bli mer ödmjuk. Observera att det har inte så mycket med vad andra tycker om filmen att göra som att jag själv inte blir nöjd. Folk är för artiga för att säga sanningen tänker jag. Bara massa konstruktiv kritik, ge mig en sågning så jag vet att det suger istället !! :D

 

Men fortfarande står frågan kvar, ni måste väl varit med om det här? Att känna sig som en misslyckad filmskapare. Hur gör ni då? Med mardrömsprojekten, går ni vidare? Eller ger ni inte upp förrän det finns något att stå för? Klippa om det till en schysst pitch-trailer? Invertera färgerna, reverba ljudet och kalla det konst? Hur tänker ni kring era misslyckande som filmskapare?

Link to comment
Share on other sites

Gå vidare och gör nästa film bättre. Ingen idé att hålla på att tänka på sånt som varit, se framåt istället. Alla har vi gjort misslyckade projekt eller saker man inte är så nöjd över. Finns ju massor exempel på mycket kända och duktiga regissörer som gjort en och annan värdelös film (inte för jag säger att din är värdelös). Ibland är det bara så, det stämmer inte. Gör nått prestigelöst men som du fortfarande kan vara stolt över. Blir det dåligt behöver ingen veta, blir det bra pumpar det upp självförtroendet.

 

Man får bara inte bli rädd för att misslyckas, var inne i en sådan period själv en gång. Också lätt att man överdriver sina tidigare misslyckanden när man får lite distans till det. Kom till nivån där du tänker, ok det blev inte exakt som jag tänkt mig men vad kan jag lära av detta så nästa film blir mer lyckad.

 

Det kan vara en väldigt jobbig prestigefull bransch. Rätt vanligt att man ifrågasätter sig själv och sitt skapande. Blir ju väldigt utlämnande när man inte är nöjd heller. Men på något sätt får man vägra att detta tar överhanden och man får stänga ute detta. Göra saker för att det är kul och att det faktiskt inte är liv och död vi håller på med, även fast det ibland kan kännas som det. Det är inte matematik heller, ibland blir det bara inte så bra som det var i våra huvuden.

 

 

Lycka till!

 

Edit: Om du inte kan släppa denna film helt. Visa den för någon sjukt duktig redigerare eller dramaturg och säg att du vill att denne ska vara ärlig. Kolla om denne ser någon potential i filmen eller inte. Om inte släpp den och blicka framåt.

Link to comment
Share on other sites

Jag ser två aspekter av problemet. Dels handlar det om att det är svårt att släppa ett gammalt misslyckande, och där säger jag rakt av att det bara är att släppa saken och gå vidare, men dels handlar det om svårigheten att förstå vari misslyckandet låg. Det är självklart att du känner dig hämmad om du känner att du misslyckats men inte vet varför. Man vill ju inte upprepa misstaget. Du borde verkligen försöka analysera filmen och komma fram till vad du skall göra annorlunda nästa gång. Ta hjälp av folk som förstår sig på hantverket eller som bara är allmänt kritiska. Att kunna identifiera sina egna missar är viktigt. Gå igenom filmen scen för scen och diskutera med någon vad som funkar och vad som inte funkar.

 

Som andra har påpekat så är det svårt att vara konkret utan att ha sett filmen, men jag upprepar gärna mitt mantra att varje scen skall vara filmens bästa scen. Om någon scen bara känns som en transportsträcka så har du ett problem. Det måste finnas driv och nerv hela tiden.

 

Det är väldigt lätt att bli hemmablind, tro mig, i synnerhet när man suttit och klippt länge och kan praktiskt taget varenda bildruta utan och innan. Jag har själv ofta svårt att titta på mina egna filmer just eftersom jag har sett dem så många gånger under klippningen och helt enkelt är trött på dem. Hitta någon vars smak du litar på och som kan se på filmen med nya ögon och ge kommentarer.

 

Lycka till!

/Jakob

Link to comment
Share on other sites

Jag ser två aspekter av problemet. Dels handlar det om att det är svårt att släppa ett gammalt misslyckande, och där säger jag rakt av att det bara är att släppa saken och gå vidare, men dels handlar det om svårigheten att förstå vari misslyckandet låg. Det är självklart att du känner dig hämmad om du känner att du misslyckats men inte vet varför. Man vill ju inte upprepa misstaget. Du borde verkligen försöka analysera filmen och komma fram till vad du skall göra annorlunda nästa gång. Ta hjälp av folk som förstår sig på hantverket eller som bara är allmänt kritiska. Att kunna identifiera sina egna missar är viktigt. Gå igenom filmen scen för scen och diskutera med någon vad som funkar och vad som inte funkar.

 

Som andra har påpekat så är det svårt att vara konkret utan att ha sett filmen, men jag upprepar gärna mitt mantra att varje scen skall vara filmens bästa scen. Om någon scen bara känns som en transportsträcka så har du ett problem. Det måste finnas driv och nerv hela tiden.

 

Det är väldigt lätt att bli hemmablind, tro mig, i synnerhet när man suttit och klippt länge och kan praktiskt taget varenda bildruta utan och innan. Jag har själv ofta svårt att titta på mina egna filmer just eftersom jag har sett dem så många gånger under klippningen och helt enkelt är trött på dem. Hitta någon vars smak du litar på och som kan se på filmen med nya ögon och ge kommentarer.

 

Lycka till!

/Jakob

 

Mycket klokt svar!

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...