Munthe

Vilket filmstöd räknar du då? Bara SFI hoppas jag. För sedan har du ju filmpoolerna (med Film i Väst som den starkaste), Nordisk Film & TV-fond, EU Media, SVT och en rad andra skattemedelsfinansierade instanser.

Jag tycker nog att dramaturgin "fungerar" i Storm men den gör det med ett slags besvikelsens förutsägbarhet. Det riktigt svaga med Storm är (förutom de femtioelva linjeövetrampen) castingen och karaktäriseringen som inte hör hemma i filmens form. Huvudpersonen känns som nån slags Måns & Hannes konstruktion inslängd i en film som till ytan verkar vara en hjälteberättelse men som inte alls är det utan bara en helt vanlig svensk diskbänksrealism i stilistisk förklädnad. Sedan är det kanske en personlig preferens men jag tycker att Jonas Karlsson som djävulen är lika respektingivande som Rickard Olsson i Bingolotto. Eva Röse hade kunnat funka bättre om hon hade fått spöa upp lite folk. Men det fick hon ju inte. Kanske för att det i grunden är en Bullens Brevfilm. Att den är en Bullens brevfilm är såklart förklaringen till det bra mottagandet. Frostbiten är ju inte det utan en rysarkomedi (och det är ingen efterhandskonstruktion - filmen började faktiskt på manusstadiet som en barnfilm om vampyrer).

Tycker du? Jag tycker tvärtom att den kom i slutet av en lång rad av filmer med det greppet.

[citat=Drogo]Har nån ett tips på en kamera som har bra fokusmöjligheter (inte de abosult dyraste)? Alltså då menar jag att fokusera på ett ansikte och få bakgrunden suddig, eller tvärtom. Finns väl inga DV-kameror med det, antar jag.[/citat] Jovisst. Alla. Bara du står tillräckligt långt ifrån det du ska fokusera på. Ju mindre CCD ju längre bort får du stå.

Jag skulle säga att den där trenden startade mycket tidigare och att det var Angel Heart som var trendsättare. "Twist end" var ett filmiskt modeord i slutet av 80-talet. I den filmens kölvatten kom massor med thrillers med den typen av twist - att "ingenting var som publiken trodde". Wolfgang Petersens Shattered var bara en av en lång, lång rad sådana thillers. Det som gjorde Usual Suspects framgångsrik var att den tog Quentin Tarantinos independentkänsla och korsade det med twist-thrillern. Jag tycker att Usual Suspects är en av 90-talets absolut mest överskattade filmer.

Den konstigaste avarten av filmare som påstår sig vara influerade av Hitchcock är dom som använder spöken och övernaturligheter i sina thrillers. Hitchcock gjorde medvetet aldrig en enda film med övernaturliga inslag. Han tyckte inte att det var särskilt skrämmande och ett alldeles för enkelt knep.

Nä, mer "det var betjänten som var mördare - och han var riktigt twisted". Psycho sätter inte filmens "verklighet" ur spel som exempelvis The Others där den långsammare delen av publiken trodde att dom sett en story om en kvinna som bodde i ett hus som var hemsökt. Psycho gör ingen twist på verkligheten utan twistar bara en karaktär i berättelsen så att publiken ryser inför det faktum att någon man känt en viss empati för är en sinnesjuk dåre. För att Psycho skulle kvala in i Usual Suspects dramaturgi skulle berättelsen ha skett ur Norman Bates perspektiv. och det gör den aldrig och det är en del av det geniala. Filmen byter ju berättare på ett sätt som fortfarande är unikt. Filmens första berättare blir ju dödad i slutet av första akten och sedan berättas storyn av hennes pojkvän. Den berättas aldrig av Norman och vi får aldrig uppleva filmen ur Normans perspektiv. Isåfall hade vi fått se scener där vi ur Normans fantasivärld hade fått möta mamma (som inte finns) och det var en jäkla tur att Hitch sket i för det hade blivit väldigt sunkigt. Det valet gjorde Hitchcock garanterat för att hans fortfarande oöverträffade känsla för thriller följde idén att det vi inte ser är mycket intressantare än det vi ser. Det finns fortfarande ingen thrillerregissör som så totalt greppat genren som Hitch. han t o m uppfann den och det mesta vi ser idag är bleka kopior som fokuserar på fel element av vad som verkligen är spännande.

Det innebär att om du tar betalt för dina jobb så får du köpa en kommersiell licens. Men gränsen är inte helt lätt att definiera juridiskt. Du kan ju t ex göra en film som du aldrig väntar dig skulle tjäna några pengar och plötsligt vill alla ha den och den får distribution. Där är det inte helt enkelt att avgöra. Jag tror att Adobe mest vill hindra kommersiella företag från att köpa billiga licenser för att spara pengar.

[citat=draags]Jag har varken sett hans Container eller Ett hål i mitt hjärta och jag kan undra vad du menar med "mallmanus" alltså vad är din definition av detta.[/citat] Se dom så försttår du vad jag menar. Se särskilt bakomfilmen på Ett hål i mitt hjärta där Lukas Moodysson ber ett gäng extremt frustrerade skådespelare få "handlingen" att fortskrida. Skådisarna tycker att regissören inte vill fatta att dom är just skådespelare och att dom inte vill axla ansvaret för "handlingen" utan behöver regi och struktur. Filmen hade ju inget manus alls. I det fallet menar jag med "mallmanus" 120 sidor scenbeskrivningar och dialoganvisningar. Ska man utveckla det så menar jag den där typen av trista svenska filmmanus (Storm) som är en Bullens Brevfilm levererad med någon slags "amerikansk dramaturgi". [citat=draags]Angående tråden tycker jag att det är bra att man vågar göra den typen av film, framförallt beundrar jag Stor gänget - kanske för att jag själv gick sthlm´s filmskola med dem ;-)[/citat] Jag beundrar dom också. Jg önskar bara att dom slapp dra ett projekt som Storm så helvetes länge och genom "godkänningsapparaten". Jag tror att det skulle bli mycket bättre film då. Kreativitet och fantasi frodas i nuet. [citat=draags]Däremot hr jag svårt för en film som Frostbiten som i efterhand ska vara "komisk" för att regi och skådespelarinsatser haltar rejält. Jämför den med en film som Polanskis Vampyrernas natt som troligtvis inte hade förhållandevis så fet budget och de tekniska hjälpmedel som finns idag.[/citat] Varför ska man jämföra den med en av världens bästa regissörers bästa filmer? Var ligger logiken i det? Isåfall ska väl Storm jämföras med The Terminator? Jag vet vilken film jag tycker är bäst av dom två.

Finns ingen anledning att använda motion control för den typen av bild. Det man behöver är en stor kran med ett hot head (pan och tilt - roll behövs verkligen inte). DanyaelX, du tänker nog på en Techno Crane. Den kräver kunniga operatörer och styrs på elektronisk väg. Techno är unik eftersom den teleskoperar. Men man behöver ingen Techno Crane för att göra en sån bild. En Bullcrane med ett hot head funkar. Eller en Jimmy Triangle. Jag har gjort såna bilder flera gånger. Hot head är rätt svårt att operera och kräver övning.

Blowout var ett bra förslag. Riktigt bra. Är det någonting som är uttjatat till döds så är det alla dessa "ingenting var som man trodde men tvärtom"-sluten. Usual Suspects, Angel Heart, Jacobs Ladder, The Others, Sjätte Sinnet och tusentals kopior. -"Ojdå, var det HAN som var död" eller -"Ojdå, var det HJÄLTEN som var mördaren" osv osv. Den typen av filmer är sjukt irriterande för att det är så otroligt uppenbart. Jag hajade fem minuter in i The Others att Nicole Kidman var ett spöke. Ett riktigt bra filmslut är De Sju Samurajerna. Härligt misantropiskt. Jag gillar slutet på Liftaren också. Mest för att det är så snyggt och stämningsladdat. Psycho är en annan favorit. -"Why; he couldn't even hurt a fly..." Genialt.

[citat=draags]Av de du refererar till här så är Storm det enda manus som håller. Frostbiten är nog bland det sämsta som gjorts i Sverige tex.[/citat] Sett ur retoriskt perspektiv är det ointressant att läsa någons åsikt baserade på den egna smaken följt av påståendet att den egna smaken är "sanningen". Helt objektivt är ditt inlägg retoriskt svagt och ointressant i en annars spännande debatt. Lukas Moodysson (för det är väl honom du menar och inte George Lucas?) skriver inga mallmanus längre. Det är nog ganska många svenskar som kommer att ha svårt att ta till sig det och riktigt smälta "den nya" Moodysson med "Ett hål i mitt hjärta" och "Container". Jag tror att han själv blev lite skraj av att bli för folklig och "Lukas" (eller Lucas) med alla i hela landet. Och jag har aldrig någonsin sagt att petig och duktig är samma sak. Om du läser mina inlägg en gång till så ser du att jag inte är någon större förespråkare av petighet över huvud taget. Det jag hade invändningar mot var fördommen att genrefilmare i Sverige inte jobbar igenom sina manus. Det var ett påstående som saknade faktagrund. Det är inte alltid proffsigt att vara petig. Att kunna leverera är jäkligt viktigt. Särskilt om man pysslar med genrefilm och förväntar sig leva på det. Jag skulle t o m vilja sträcka mig så långt att påstå att Anders och Johannes är jäkligt begåvade men i regel tar dom alldeles för lång tid på sig att utveckla projekt i den nisch av branschen dom befinner sig i (rysare med specialeffekter på låga budgetar utan stjärnor). Den typen av film måste göras snabbt. Nu är båda värda oerhörd respekt för att dom orkar slita som djur i så många år för att ändå få möjligheten att göra en typ av film här som i USA (och andra länder) produceras på en pisskvart.

Lägg den i din plugin-mapp.

[citat=TDA][citat=qwertyunion]men Orvar ägde ju alla!! Bäst! Ball om han satsar på regidebut eller nåt liknande :P Gör värsta biofilmen, undra om kritiker är bra på att göra filmer själva??[/citat] Francois Truffaut. (Godard var väl också kritiker från början?)[/citat] "Some day I'll make a film that critics will like. When I have money to waste." - Francois Truffaut ...skön sågning av en hel yrkesgrupp.

[citat=DanyaelX]vilken kanal skulle det vara som Wiklund håller låda på? Har inte sett honom på evigheter i rutan...[/citat] TV1000.

Ställ projekten rätt från början så slipper ni rendera. Lite baskunskaper om programmen skadar aldrig. Manualer eller hjälpfiler är fina grejer ;)

[citat=Usarpe89]Var det nån som såg när orvar var nere på cannes? Kommer någon isf ihåg vilken skådis det var som gav honom kommentaren "wow, those are some healthy sideburns you got there!"? Har helt glömt vem det var...[/citat] Det absolut roligaste jag någonsin sett i Filmkrönikan var när Hans Wiklund skulle intervjua Arnold Schwarzenegger i Cannes (måste varit -90 eller nåt liknande) och Arnold börjar retas med Wiklund för att han inte har några strumpor i sina skor (Miami Vice-modet levde kvar hos en del rätt länge, bl a Wiklund). Arnold bullrar -"Aaaah! How very chic! Hans is wearing no shoes today! Ha, ha!", med sin grövsta Österrikiska brytning (förmodligen för att han tyckte att det var kul att stressa journalister). Efter inslaget säger Wiklund (som på den tiden var en tunn intellektuell filnörd) att Arnold bara är en uppumpad broiler och grymt överskattad. Idag är det Wiklund som pumpar muskler, är programledare på en kanal folk abbonerar på mest för att den visar porr och Arnoldt är the Governator. Och världen är underbart härligt bizarr.

Javisst. Men det finns inga genvägar. Över hundra lågbudgetproduktioner på 16mm har lärt mig det. Varje gång jag har försökt hitta andra lösningar än den kostsamma normala vägen har det blivit kass.

Film är dyrt. Det finns inga genvägar i det fallet.

Mig veterligen är "Karate" den absolut yngsta kampsporten (för det är en kampsport och ingen kampkonst. Kampsport = poängtävling, Kampkonst = Effektivitet i strid). Den moderna Karaten skapades mer eller mindre som en folklig motionsform kring andra världskriget. Karatens rötter är däremot en annan sak om man backar till Okinawas historia.

[citat=jmalmsten]tänk själv, skulle du vilja slåss mot någon som du överväger kan vara ninja?[/citat] Jag skulle nog bli ganska full i fniss om jag misstänkte att min fysiska motståndare satte epitetet "ninja" på sig. Däremot skulle SAS, Navy SEALS eller liknande inge den typen av respekt du kanske efterlyser. Att vara "ninja" är ju ungefär lika häftigt som att hota med att man har svart bälte i Karate. Och? Det säger ju ingenting om personens förmåga i närstrid. En boxare är läskigare än en Ninja.

TomStac: Visst känner jag till den esoteriska delen av Bujinkan. Båda delarna du beskriver har sitt ursprung i Tibetanska läror. Iaidon är inte bara Kata. Den kanske viktigaste delen av Iaido heter Tameshigiri (huggteknik med skarp egg mot olika typer av fysiska objekt). Den delen är ofta utelämnad ur den moderna Iaidon.

[citat=jmalmsten]Inte heller var det ju ovanligt att de hade metallklor fästa i handflatan för att klättra på väggar (vilket också satte skräck i de som råkade se dom) och som väldigt obehagliga vapen när de "bitchslappar" sin fiende. Huruvida de kunde fånga upp huggande svärd med dessa är jag inte säker på, men möjligheten finns ju.[/citat] Ja, jag skulle då inte vilja försöka fånga upp ett välriktat hugg med ett par Shukos. Kan inte tänka mig att högst ordinär metall skulle klyvas under den koncentrerade energin under en sylvass Katana. Det är ganska lite som inte klyvs i de sammanhangen. [citat=jmalmsten]Munthe: jo ninjitsu som enskild kampkonst är lite missvisande, utan om jag minns rätt så räknades allt som inte var lämpat för ärevördiga samuraier (mao, alla dessa lönnkonster) som, vet inte om det exakt stod, ninjitsu. men det var inte ovanligt att samuraier lärde sig dessa konster ändå (know thy enemy).[/citat] Tror inte att det stämmer. Vi i väst har lite annorlunda syn på kampkonstskolor jämfört med Japaner. Japanska kampkonster var inte alls så traditionsbundna som man kan tro. Det är ett 1900-talsfenomén. Kampkonsterna utvecklades konstant i Japan under krigstider. Det som funkade fördes vidare under de breda begreppen Taijutsu, Jujutsu, Iaido, Kyo-do, Ken-jutsu osv. Konsterna användes inte bara av Samuraj-släkterna utan av fotsoldater, kunligheter, vakter av olika slag, Ronins och ...Nin. [citat=jmalmsten]Sen har vi ju Shinmen/Miyamoto Musashi, som körde med modellen "anything goes" och är känd för att ha överlevt över 60 dueller, i slutet blev han less och bytte ut svärdet mot en åra ;)... [/citat] Vad jag minns så använde Musahi en åra i en kamp och det var mot sonen till en Daimyo. Duellen skulle ske på en strand och Musashi kom i båt. Han hoppade ur båten, ryckte loss en åra, gick fram till Daimyo-sonen och drämde åran i huvudet på motståndaren som dog på fläcken. Däremot var Musashi känd för att använda två svärd och när han blev framgångsrik använde han två Bokken (träsvärd) för att poängtera att seger i strid handlade om "mindset" och inte om kvalité på klingan. Hugg först och träffa rätt var väl filosofin. [citat=jmalmsten]Många undrar också varför ninjorna dog ut... enligt discovery så anställdes de av shogunen under bakumatsun som vakter/livvakter till kejsaren med hov... jag själv tror att ninjorna har försvunnit eftersom de gör det de gör bäst... "vanish quickly, without a trace"[/citat] Det är ju också tveksamt om Ninjan enligt den moderna filmsynen någonsin har funnits. "Ninja" är ju ingen lära eller filosofi och inga fasta dogmer. Det är en kille eller en tjej som mördar för pengar under frilansförhållanden.

Ninjutsu är inte en kampkonst om någon trodde det utan ett samlingsnamn på någonting ganska brett. Ninjutsuutövare tränar ett stort antal kampkonster. Taijutsu heter slag, spark, grepp och kast-kampen. Kenjutsu är kamp med olika typer av blad. Dessutom finns det ett stort antal skolor som representerar de här stilarna. Den mest populära Ninjutsun; Bujinkan representerar åtta olika kampkonstskolor. Det finns ett muséum i Tokyo som har ett stort antal Ninja-vapen i sin utställning. Alla härstammandes från feodaltiden. Maken till sadistisk fantasi får man leta efter. Ett vapen ser ut som en stav. Om man skulle råka ta tag i det när man blir anfallen i närstrid fäller det automatiskt ut sylvassa spikar som genomborrar händerna och "fångar" motståndaren. Man undrar vad det var för dårar som tänkte ut alla de där vapnen. Museet har också paraplyer som dödar den som råkar fälla ut det och hjälmar som skjuter in taggar i skallen på den som råkar ta den på sig.

Alltså; en högaffel mot en perfekt balanserad Daito som med lätthet klyver en risbonde från Okinawa i två delar får nog närmast beskrivas som obeväpnad kamp från den högaffelnförsedda risbondens sida. Detsamma gäller försvar mot flintlåspistol, båge eller Naginata (andra populära vapen som användes mot olydiga risbönder). Att i det läget skrikandes kiai och intagandes en låg hästställning med två högafflar i händerna är iallafall modigt. Ännu modidigare om man väljer Nunchakun som användes för att slå vetet ur skörden. Ninjan använde inte svart huva som någon form av standarduniform. Ninjan hade ingen standarduniform utan ägnade sig åt förklädnad. I nattens mörker kunde det hända att man virade huvudet med en mörk duk om syftet var att hålla sig dold. Och det där med bondevapen i Ninjans händer tycker jag låter tveksamt. De vapen man ser i Ninjahänder på moderna filmer är bara idéer. Ninjas använda långa och korta svärd, knivar, spikar, fruktansvärda kedjor med spikförsedda tyngder, pilbågar och senare olika krutvapen. Några Nunchakus och högafflar hittade man inte i Ninjans arsenal. Ninjans huvudsyfte var att döda effektivt och vapnet antog karaktär därefter. Kaststjärnan är ett sånt där vapen som fått mycket stötrre plats än det hade. I sitt ursprung användes det för att ytligt skada efterföljare. Det användes aldrig i närstrid och aldrig i syfte att döda. Dödade gjorde man oftast med gift (blåsyra var poppis) eller med en blank klinga. Filmvärldens Ninja-To (rakt kort svärd med fyrkantig Tsuka) är troligtvis ett rent påhitt. Ninja-To är helt värdelös i närstrid.