daac

Likt föregående talare håller jag med om att det är en kul idé men det saknas ett syfte/en poäng med storyn. Det känns ryckt från ett sammanhang som inte är klarlagt.

Formatmässigt en smärre katastrof, men du ska själv regissera så jag tänker inte gnälla mer om det. Dialogen var onaturlig här och var; speciellt mellan Simon och Pelle, och Simons "försvarstal". Platt och "skrivet", inte naturligt talad. Däremot gillade jag att läraren inte trodde på Pelle. Slutet kändes överpedagogiskt, som något en ambitiös lärare skulle visa på en högstadieklass och tvinga klassen diskutera efteråt. Men man skulle kunna diskutera om det är fegt att inte visa slutet, eller smart. En mellanväg är att klippa in ett mellanspel, och sen avsluta som du hade valt.

Den här biten var förvirrande: "Allt mer börjar fantasivärlden blanda sig med verkligheten och verkligheten med fantasivärlden då Mats blir en starkare del av Robins person" Hur menar du med det sistnämnda? Om det är en viktig pusselbit för storyn tror jag du behöver förtydliga det. I övrigt kan jag tyvärr inte ge något råd. Jag har aldrig ansökt till folkhögskolor och vet inte vad de har för kriterier. Jag gissar att det skiljer sig åt, men att din förmåga att leverera pitchen "live" är lika viktig som det skrivna om det är trångt om platserna. Själv hade jag sett ett original(kortfilms)manus med synopsis som en tyngre merit än en pitch, men som sagt har ingen aning om var ribban ligger. Lycka till!

En klassisk "Monster in the house"-film behöver något/en plats som håller protagonisterna fångade, och en synd som gör att de "förtjänar" att utsättas för monstrets plågor. Monstret kan vara en beprövad cliché eller något nytt och fräscht. Vi har redan sett inavlade kannibalfamiljer; Texas Chainsaw massacre, Deliverance, The Goonies etc. Och psykotiska mördare; Saw, Hannibal, Psycho Och paranormala/övernaturliga mördare; Jason, Freddy Krueger, Evil Dead, häxan i The Ring Och utomjordingar; Signs, Alien Och (genetiskt) framställda monster; Jurassic Park, Frankenstein, Deep Blue Sea osv. Ett nytt och fräscht monster är förstås svårare. Exempelvis The Cube verkar innehålla ett 'inre system', ett psykologiskt monster bland de som är utsatta. Synderna kan oftast härledas till de bibliska dödssynderna hämnd, girighet, att hava en gud jämte osv. och de kan ärvas. - Föräldrarna mördade Freddy, så han tar ut sin hämnd på barnen/ungdomarna. - Ash öppnar "The Book of the Dead" och läser förbjudna verser (Evil Dead). - Eller att man experimenterar med gener på ett oetiskt sätt, plus girighet (Jurassic Park) - Motsvarande i Alien: alienmonster, rymdskeppet är huset, synden är människans/bolagets girighet som vill profitera på monstret. osv. Huset har du redan, så nu är det bara att välj en synd ett monster, om du vill följa den gängse mallen. Kanske har någon av ungdomarna utsatt andra för mobbning tidigare? Kanske har deras föräldrar gjort det? Kanske de hittar en bok i huset som innehåller blasfemiska texter som de börjar recitera, kanske ... it's your story.

Mycket bra story, jag rycktes med och läste allt i ett streck! Har du tänkt filma detta själv, eller låta något annan (t ex producent) läsa? För formateringsstilen var jag ovan vid, den följde inte Hollywoodstandard. Men om det nu är OK så tyckte jag mig bara se ett par småfel här och var. Beskrivningarna i texten var ibland för generösa, för pratiga för ett manus i mitt tycke. Jag föredrar kärnfullhet, "ekonomiskt" skrivna manus som går direkt på det viktiga och bara accentuerar då och då, med något stilfullt, något lakoniskt eller liknande. Första scenen, till exempel, skulle jag skriva om så här: Det här störde min läsning: "Det här mina vänner är CARINA, 45 år." Jag vill veta mer om storyn och Carina, inte om vårt förhållande ;) Dina KLIPP TILL: är onödiga. Det framgår ganska tydligt vad som händer. Du skulle kunna göra så här: Notera att jag skriver sexårige son, för du verkar mer inne på att han går i skolan snarare än dagis, men ändå är såpass ung att han inte riktigt har kläm på vad hans mamma lever för liv nuförtiden. Här är ett exempel på en parentes som är onödig: Vi vet att hon är nyvaken, vi vet att hon varit ute och slirat. Hur mycket instruktioner behöver vi ge skådespelare och regissörer? Om de är duktiga ska vi inte behöva många, utom när det är otydligt - det tycker jag inte det är i det här fallet. Se över dina parenteser. Dialogen kändes mestadels naturlig. Vid något tillfälle var det tveksamt, som när David precis blivit uppspelt för att mamma ville hitta på något tillsammans till helgen, men sen lyder han blint sin storebror när de har bråttom? Och när Patrik påpekar för sin mor att hon ska träffa sin fyllevän tycker jag inte Carina reagerar tillräckligt defensivt/aggressivt/manipulerande. Och när Gun och Carina tar avsked; "Varsågod"? Show - don't tell: "Hon försöker hålla tillbaka massa känslor. " Hur då? Och vilka känslor menar du? Sorg, ilska, hopplöshet... alla dessa? På vilket sätt ska vi se att hon försöker hon hålla tillbaka det? Tyckte mig se ett par såna här ofilmbara beskrivningar här och var. Se upp med dom. Kom in sent i scenen, lämna den tidigt - är ytterligare ett manusknep. Jag tycker du gör det ganska bra generellt, men här och var kan du ta fram yxan, eller åtminstone den lilla sudden: "Hon smäller handen mot dörren. Hon går därifrån." Varför behöver se henne gå därifrån? Kanske räcker det med "Hon lutar pannan mot dörren." -> Nästa scen. Det här fattade inte jag: Jo, jag har en aning, men jag tycker det är otydligt beskrivet. Och jag tycker det rimmar märkligt med nästa scen när hon går ut från discot. Kan tyvärr inte bli mer konkret än så, du får förstås göra vad du vill med min feedback, även om den är känslobaserad här och var. Allt som allt en trevlig läsning. Det här tror jag kan bli riktigt bra!

Här är en idé: Sök upp en snustorr, faktabaserad rapport om hållbar utveckling från någon myndighet (svensk eller från EU, FN osv.); välj ut delar av den som du pimpar och gör en liten story om och/eller karaktär(er) kring. Infotainment, typ animerad infographics som kan passa bra i Flashformat kan ju vara ett utmärkt sätt att hjälpa fler förstå statistik och fakta. Rent av en demokratigärning, om man så vill! exempel på infographics: Creative Infographics to Visualize Information Infographic: Our Streets. Our City - Cities - GOOD

Från manus till film kan längden påverkas markant av klippningen och takten. Tänk er någon av Malicks filmer som "Den Tunna Röda Linjen" - fast på speed! Eller Någon av Bourne-filmerna - fast med lååånga svepade bilder över naturen, medan Jason begrundar sitt öde, ihopkrupen i en eka som guppar på en stilla sjö i solnedgången, till ljudet av sjungande valar... Som nämnt ovan är storyn > antalet sidor, men vad jag förstått är konkurrensen i andra länder större, så pass stor att man bör ge så få anledningnar som möjligt att läsarna ska lägga manuset i det runda arkivet. Då spelar antalet sidor större roll.

Exempel på MONTAGE, t ex beroende på om det är på olika platser: There is no hard and fast rule for how to format montages. | Screenwriting.io

"Hollywoodstandard" för en feature är ca 90-120 sidor, där animerade brukar ligga närmre 90. Enligt devisen "1 sida = 1 minut" är då 84 sidor udda, som Desirée påpekar. Men å andra sidan kommer den tumregeln från USA där manus är skrivna på engelska, som tar upp lite mer plats än svenska språket i allmänhet. Å andra sidan använder vi A4 istället för US Letter, som är något mindre. Eftersom jag uteslutande skriver på engelska har jag ingen koll på svenska långfilmsmanus och dess normallängd. Någon som kan sprida mer ljus kring detta? Om jag skulle skriva på svenska hade jag sett till att hamna på minst 90 sidor, men förmodligen hamnat runt 100-110.

Jag utgår från att det här är ett skript du tänker skicka vidare och inte regissera själv. Har inte läst hela från A till B, men jag har skummat igenom det mesta. Det förekommer ibland omständiga beskrivningar av miljöer, karaktärer och scener. Försök vara mer kärnfull. Ibland får du till det, ibland blir det väl mycket. Här och var kommer du nära klichéer som plattar karaktärerna, och sånt kan smitta av sig på storyn. Fundera på hur de kan bli djupare och trovärdigare. Bilderna av juggegangsters, iranian beauties och svennar kan lätt bli slitna, särskilt med tanke på befintlig hype kring Lapidusfilmerna. Ibland blir det snudd på komiskt, men jag blir inte klok på om det är meningen, eller om det inte är tillräckligt komiskt. Du lägger in alldeles för många (parenteser). Använd dem mer sparsmakat. Ett av flera exempel: Jag tycker det är uppenbart hotfullt att gangestern Laszlo sätter en pistol mot kinden. Skippa inledande taltecken i dialogen. De behövs inte. Du är visserligen konsekvent med detta, så det kanske inte stör alla lika mycket. Tyckte mig se passiva händelser i vissa beskrivningar. Kanske inte det bästa, men ett exempel som får duga: "Väl nere hör han Nicky’s röst ekandes." På köpet kan man bli mer ekonomisk -> "Nickys röst ekar." För ökad läsbarhet hade jag gjort följande med dialog på icke-svenska: till: (eller kroatiska, bosniska eller vad det nu är.) Är det viktigt att den som tittar ska förstå vad Laszlo säger (med textning)? Eller omformulerat; är det viktigt för storyn att man förstår det, såvida man inte talar just det språket? När skriptet väl är sålt och ska behandlas vidare kan man lägga till översättningar om det behövs för skådespelarna. Det här: Vissa kommer inte bry sig, men några kommer ogilla alla "Vi är", "Vi ser", "Vi hör" och liknande. Om du kan undvika dom kan det vara en fördel. Ett trick här att lägg till detta i slugline: EXT. LAGERLOKAL - NATT eller typ EXT. LAGERLOKAL VID SKOG - NATT Dialogen var lite haltande och platt här och var. Exempel: Som Samira agerar och är beskriver hör jag inte henne säga: "Du är min ovanliga drällpelle." Exempel: Springer man och skriker så, även om man är en wannabegangsta? Här har jag inget konkret exempel på vad jag skulle höra istället, kan bara påpeka att jag tycker det låter som vulgärpilsnerfilm. (Dialog är för övrigt en av många element jag själv har svårt med. Det är lätt att höra när det känns fel, men desto svårare att få det att läsas naturligt...) Sid 63-64-65 innehåller en lååång scen som du borde bryta upp, för den utspelar sig på en mängd olika platser. Du börjar här: EXT. PARKERING - NATT Men sen rör sig karaktärerna genom helt olika platser. Typ de här: EXT. FLERFAMILJSHUS - YTTERPORT - NATT INT. FLERFAMILJSHUS - INGÅNG - NATT TRAPPOR LÄGENHETSDÖRR INT. SVANTES LÄGENHET - KONTINUERLIGT TRAPPOR PORT EXT. TUNNELBANESTATION - NATT INT./EXT. TUNNELBANESTATION - KONTINUERLIGT SPÄRREN RULLTRAPPOR PERRONG Obs jag skriver bara på engelska, så jag vet inte om KONTINUERLIG eller KONTINUERLIGT eller något annat används i svenska manus. Jag kunde lätt visualisera vad du skrev, leva mig in i det, vilket i mina ögon är ett bra betyg! Har ingen aning hur länge du har jobbat med detta, men det känns som få stavfel, luftig och bra disposition av dialog, action osv. Inledningen är dock seg. Det händer inte särskilt mycket, verkar vara deras vardag fram tills sidan 26 när Samira kliver in oväntat. Det känns som första punkten det verkligen händer något oväntat. Och först på sidan 32 får vi träffa på Laszlo. Lycka till!

De är inte riktigt samma sak. CONTINUOUS används för att förtydliga ett flöde, särskilt där det inte är uppenbart, medan SAME används för att förtydliga att tiden är den samma från en scen till en annan. Det som de har mest gemensamt är att båda tenderar att användas alldeles för mycket i onödan, alltså även när det är uppenbart... Skrivs även CONTINUOUS ACTION respektive SAME TIME, men de flesta verkar ha gått över till de vedertagna förkortningarna. Vissa manusförfattare, som John August, menar att man bör använda dem så här för att de som jobbar med ljuset ska få det lite lättare: EXT. CENTRAL PARK - NIGHT [CONTINUOUS]

Tack, det framgick inte alls av ditt första inlägg, det är stor skillnad på manus för film och teater, och TV-serier kan skilja sig mellan sitcoms och andra typer. Men du har fortfarande inte svarat på de andra frågorna vilket avgör hur man kan bedöma och betrakta det du skrivit; t ex ska du regissera själv eller skicka iväg det här till någon annan? Om du ska skicka iväg till andra är formateringen betydligt viktigare. Du menar att jag tagit ditt manus på allvar? För stort allvar? Hade jag förstått det hade jag nöjt mig med att konstatera "Det var okej, lycka till!" istället, och besparat mig en halvimme. Att skådespela är ett yrke för många. Jag vill inte skriva på näsan hur de ska agera, inte ens om det är ett gäng glada amatörer. Det är regissörens och skådespelarnas uppgifter och ansvar. Det är okej ibland för att förtydliga, men jag anser att du använder det i för stor utsträckning. Det kan framgå av scenens miljö och beskrivning av handlingen hur en person reagerar och gör sitt uttal. Jag läser olika mycket i perioder. Långfilmsmanus läser jag mer sällan fullt ut nuförtiden, skummar mest igenom 2-3 st i månaden för att se hur man beskrivit och löst vissa scener, eller vilken stil författaren har, formatering osv. Tidigare läste jag 3-4 i månaden, framförallt till filmer som jag redan sett eller skulle se, för att lära mig om hur texten kan tolkas när den kommer i andras händer. Kortfilmsmanus och samples kring 8-20 sidorn blir det nog en 3-5 st. i veckan. Vissa av dem ger jag feedback på, det är ett utmärkt sätt att själv bli medveten och lära sig av andra. Du borde prova själv! Det är ett mycket bra sätt att börja. Skaffa gärna inspiration från olika stilar, snart hittar du din egen "röst". Formateringsmässigt, nej. Stilmässigt, ja. Må så vara, men din inledning bär tydliga drag av en novell och mindre av manus. På vilket sätt tycker du man ska filma att en student som är ute och joggar samtidigt slår tankarna från läxor och uppsatser? Det är typiskt sånt som faller under ordspråket "show, don't tell" - Berätta inte, visa det! om nu den detaljen är viktigt för storyn (vilket den inte alls verkar vara). Du berättar helt enkelt för mycket och visar för lite. Hur förväntade du dig att du skulle få feedback? I ditt första inlägg skriver du ordagrant "All kritik är bra kritik!" - men det gäller alltså inte? Jag har hållt god ton men fokuserat på bristerna i stort som smått - men långt ifrån allt. Det finns fler brister. Och det finns förstås bra saker också - men "Den var bra!" och "Jag tyckte det var okej"-kommentarer betyder ingenting, detta utvecklar dig inte. Du bör förstås själv hålla dig hälsosamt kritisk till den feedback du får, men i första hand på storyn, som du måste tro på. När det gäller struktur och formatering kan du lätt slå upp på internet eller köpa en bok att ha som referens och kika i. Lycka till!

Det här är ett kärt tvistämne. Själv tycker jag det är skönt att lägga det till handlingarna snabbt. När jag läser LISA (30), så läser jag "LISA är cirka 30 år", ungefär som andra vedertagna förkortningar läses ut, exempelvis b.g. för background eller V.O. för voice over. Dessutom köper man sig ytterligare lite utrymme att beskriva ett viktigt karaktärsdrag/utseende/beteende än att lägga ut texten om exakt hur ungefärligt gammal karaktären är. Men som du säger, det finns olika skolor och ingen är egentligen fel. Detta är, såvitt jag förstått, ett accepterat beteende på scene headings - under förutsättning att man är konsekvent. Men jag håller med om att det ser betydligt bättre ut att skippa det helt. Däremot är det mindre (om ens alls) accepterat i andra sammanhang i texten. Kursivt inne i texten bör bara användas vid väldigt speciella tillfällen, t ex om man skriver ut låt-texter som sjungs och tvunget måste skrivas ut i text i manuset.. Det vill säga nästan aldrig.

Är detta tänkt som en TV-serie eller långfilm? Är detta något du tänkt filma själv eller skicka iväg till någon annan? Det är fördelaktigt att kort beskriva storyn, en logline eller kort synopsis, annars är det svårt att sätta i ett sammanhang. Jag hade föredragit att du postade en PDF så man kan se vilken sida man är på, för enklare referens till specifika detaljer/scener. Ok, över till kommentarer om själva manuset: Titeln är alldeles för lång i mitt tycke. Följande är... självklart? SCENES SHOWN IN ORDER: Ge huvudkaraktärer namn. Det gör läsbarheten bättre och mer personlig. Eftersom första scenen verkar vara ESTABLISHING hade jag hellre delat upp stycket och inte skrivit dessa karaktärer med versaler, förutom de som råkar vara viktiga för storyn. Då behöver de iofs också en kort beskrivning. Du är väldigt pratig i beskrivningarna, försök korta ner och behåll bara de viktiga detaljern. Och ta bort sånt som inte går att filma, t ex hur folk känner, enligt devisen "Show, don't tell. Här t ex: Vi kan inte "se" att han letar efter sin familjs nya hus. Du gör detta på allt för många ställen. Det skulle kunna bli så här: Du måste passa dig för Active vs. Passive voice. Du ska beskriva vad som händer här och nu, inte där och då - som här t ex: Alla ord som slutar på -ing bör vara en varningsklocka. (Men alla ing-ord är inte fel för det, det beror på om de är i aktiv eller passivt sammanhang, och i dialog är det naturligtvis inga problem ;-) Så här skulle det kunna bli: Sen skriver du att hon är slängd i käften, men i dialogen verkar det tvärtom: Prova att kasta om ROB och KAREN där, och kanske byt ut trädgårdsmästaren mot "nanny" eller "cleaning lady" något annat typiskt kvinnligt, så är det hon som verkligen är foul mouthed. Formatering: EXT. BROWN'S GARDEN. MORNING -> EXT. BROWN'S GARDEN - MORNING Håll dig från versaler i dialog-parenteserna. Och kanske visa hur? -> (reacts) alt. ( Alternativt beskriva det som action. Och det här: HOUSEWIFE (MAUREEN) Huh? Sidparentesen kan beskriva ljudet i förhållande till vad vi ser (O.S., O.C., V.O., M.O.S., ON RADIO etc. etc.). Det är MAUREEN istället för HOUSEWIFE som talar. Och hela Maureens dialog är väldigt lång och onaturlig - även om jag tror mig förstå känslan du försöker förmedla så tror jag du kan slipa en hel del på den. Och det här: Dialogparenteser ligger på en egen rad. Och "mainly to Rob" är en otroligt vag antydan. -> (to Rob) Det här: med flera... -> Ta bort. Skådespelarnas jobb är att förstå hur de ska agera, och "show, don't tell" -- du kan förmedla och beskriva situationen i action; kroppspråk, ögon som himlar, röstläge osv osv. Det är OK med några parenteser, men gödsla inte med dem, använd bara för att verkligen förtydliga och krydda. Det här: Maureen giggles to herself. Vadå småskrattar till sig själv? Hur ser det ut? -> Maureen giggles. Det här: Scenen anser jag bör kallas: INT. WALSH'S NEW HOUSE, LIVING ROOM - DAY alt. INT. LIVING ROOM - WALSH'S NEW HOUSE - DAY Sen, i samma scen, har du: Är dörren i vardagsrummet? Annars är det en ny scen/slugline. Det här: "A flamboyant MAN (...)" Hur är han det? Är hans kläder i udda färger? "Show, don't tell" OK, vid denna scen slutade jag att läsa detaljerat. Inte för att jag tyckte det var tråkigt utan för att jag just nu inte har tid att läsa mer (småbarnsfarsa...). När jag bläddrar snabbt neråt ser jag långa stycken med dialog som du kan stycka av med lite kort action här och vär, och fel som jag tidigare nämnt, men det kan finnas annat där att kommentera. Lycka till!

Först bör du tala om för läsare om du ska filma/regissera detta själv eller om du tänker skicka det till någon annan - det gör skillnad på hur man bedömer formatering, beskriver kameravinklar osv. Jag tänker utgå från att du tänker skicka det här vidare till tävlingar, producenter osv. Du kan skriva mycket mer ekonomiskt. Jag tycker det är svårt som fan, rent ut sagt, att vara riktigt kärnfull och samtidigt visuell i beskrivningarna - men det är ju en av sakerna som skiljer ett riktigt bra manus från ett sämre. Exempelvis kan öppningsscenen göras så här: Här märker jag att du inte introducerade karaktärerna. Gör det! (Du har missat det med Alan också) (Mamman kan vi vänta med tills hon verkligen hörs/syns, eller så passar du på att slänga in henne också, med en referens typ "Their mother, which we will see in a later scene..." Om engelskan Gör så gott du kan för att fixa stav- och grammatikfel. Förutom datorns rättstavsningsprogram kan det göra stor skillnad att skriva ut och läsa igenom på papper. Och har du några engelsktalande vänner bör se till att få hjälp av dom också. Jag säger inte att du har stora problem med språket, men det finns en del att jobba på. Forsätt kämpa vidare, så illa är det inte! Men här är några exempel på saker du kan fixa: "Some clouds is approaching." -> "Big clouds in the sky." Svengelska: "I’m happy for today." -> "I'm good." "It’s outside on the grass." -> "It's outside on the lawn." "Brett starts the engine and going for shore." -> "Brett starts the engine. They head for the shore." Förutom det tekniska bör du tänka på saker som att "Crescent"-cykel inte funkar i andra länder där detta cykelmärke inte finns. Ta bort/tvätta sådana referenser där de inte är av absolut betydelse (och det är sällan). Och dialogen Tycker det låter ganska bra, kanske lite för formell/otonårsaktigt för pojkarna. Engelskan i dialogen behöver förstås inte vara helt grammatisk korrekt, där är det viktigaste att den låter och flödar naturligt - och det tycker jag du är på väg mot. På vissa ställen är du för övertydlig och det låter klumpigt, t ex när de fiskar har du: Kanske kunde funka bättre typ så här: Här: Dump it? Svengelska? Och det verkar som om pojkarna brukar fiska ofta. Är mamman verkligen ovan vid det, eller ogillar hon fisklukten generellt, eller är hon mest rädd för vad grannarna ska tycka? Kanske skulle det kunna bli något i denna stilen: På ett par ställen får du akta dig för passiv vs. aktiv: Du kan göra något i denna stilen: "A modern kitchen, messy after a family breakfast." Ett annat exempel på konstig engelska: "Sofia turn the phone off" -> "She hangs up"? CUT TO: Ta bort dessa. De behövs bara i väldigt speciella undantagsfall. Alla nya scener innebär en övergång, det är implicit. Överdriven regissering (ekonomi!) Det här: Det framgår redan väldigt tydligt i sekvensen innan dialogen att hon svarar i telefonen. Parentesen (inte phone) kan du helt enkelt ta bort. Och så tänk på karaktärsintroduktionen! Och ekonomin: "about 30 years old" kan skrivas om till "(30)". Det låter för övrigt väldigt ungt om det är deras mamma och den äldste sonen är 18. Men jag har kanske missuppfattat. I samma dialog/scen finns ett exempel på hur du bör korta ner för att försöka "gå in i scenen sent, och kliva ur den tidigt": Det här: Skulle kunna göras så här: Det här: Ska vi verkligen titta på när han skickar iväg flugan och vevar in så många gånger? Det kanske räcker med två? Och "throws his first throw"? Prova kort och gott "Brett throws the lure." Det här: Försök hålla dig till DAY/NIGHT i så stor utsträckning som möjligt. Du kan lägga till något sånt här istället: (Du har någon evening på ett annat ställe som är kandidat för NIGHT) Ser du själv felet i dialogen här? Det här: Detta är en helt ny scen, två faktiskt: en utanför Brandons rum (ev. i en korridor), och en i sitt eget rum när han kastar sig i sängen. Du kan speeda upp det med Eller, fundera på att skippa hela denna bit. Vad tillför den historian? Det kanske räcker med att Brandon säger godnatt medan han går ut ur Bretts rum... Du är redan på sidan 7. Vi verkar visserligen ha fått en introduktion till huvudpersonerna, men det är hög tid att visa något som knyts ihop i slutet. Och säga något mer om vad vill du förmedla för tema? Moral? Det har inte hänt mycket mer än att Brandon har fångat en fisk, farfar ska köpa en bil och pappa är frånvarande och kanske alkoholist. Det sistnämnda har bara antytts väldigt subtilt, och förutom att det verkar lite stökigt hemma (i vilket tonårshem är det inte så?) så har jag inte sett något som tyder på att familjen och pojkarna är påverkade av att pappan är en frånvarande alkoholist, tvärtom verkar alla må bra, göra kul saker och investera i bilar. Fundera på vad du egentligen vill ha sagt i denna öppning. Har du en aning om hur allt ska sluta? Hur knyter öppningen an och ihop med slutet? Om en bra story är som en vits bygger öppningen upp ett intresse som gör att punchline/slutklämmen på vitsen blir vältajmad och "komplett". Lycka till!

Kolla dina stavfel (och lite grammatik). Det försvårar läsbarheten. Finns i hela manuset. Kolla parenteserna. De ska ligga på en egen rad i dialogen. -Håller med föregående inlägg att det känns onödigt att hon kör kniven i honom. Men om du ändå vill ha med det tycker jag inte man behöver se själva akten. Det räcker att se blodet rinna, typ. -Avslutningen med hennes blick mot kameran känns som en onödig knäpp på näsan för betraktaren. -På vissa ställen var dialogen lite för avslöjande. -Någon av (avbryter) funkade inte så bra, det lät som Jim sa en naturlig fråga precis innan (minns inte exakt var i manuset detta var nu). => Sammantaget drar det ner på trovärdigheten. Action- och miljöbeskrivningarna i scen 1 kan kortas ner betydligt. JIM behöver en fysisk beskrivning. Och kanske ska du plantera något visuellt i inledningen: kanske svettas han, gråter, hostar, kliar sig nervöst? Kanske tar han sig för bröstet (där kniven är men som vi inte ser/fattar ...än). Om du ska regissera själv är det okej med en massa kameravinkar/tagningar, men annars bör de tas bort. Om du ska ha kvar dom, tänk på formateringen. KLIPP TILL: är onödigt. Alla vet att det är ett klipp från en scen till en annan. Om det finns en väldigt speciell anledning är de desto mer viktiga, t ex "MATCH CUT:", vid en PRE-LAP eller en scen som helt enkelt kräver att man förstår klippet. Det tycket jag mig inte se i det här manuset. Rätt trevlig läsning! Lycka till!

Kolla in norske Eirik Solheims DYI-quadcopterprojekt fför aerials; material-lista, design, youtubeklipp och tips/erfarenheter som hantering av vibrationer mm i ett par inlägg på hans blogg. (Sök "quadcopter", "aerial shots" mm bland inläggen sent 2011 och början av 2012, ifall de inte syns på första sidan direkt). http://eirikso.com Mycket intressant för den händige såväl för den som vill bli inspirerad!

Det låter både lovande och logiskt. Jag kan fortsätta lägga energi på storyn, och mindre på den här typen av funderingar :-)

(Att klicka på "Svara" eller "Svara med citat" verkar inte funka så bra för mig; bara en loopande cirkel, FF 10.x) @StenR - jag skriver oftast på engelska direkt, dels för att orden och meningarna flödar ur mig bättre, dels för att jag inbillar mig att en vacker dag skicka manuset till internationella tävlingar och producenter (och så kan de översättas enklare till ett tredje språk, om nu den ytterligheten skulle komma i fråga.) I mitt fall kan historierna som jag skriver lika gärna kunna utspela sig i Sverige, på svenska. Och jag är svensk och bor i Sverige. Så frågan är, hur förhåller sig en svensk producent till ett manus som skickas in, som råkar vara på engelska och inte svenska? Synopsis, pitch och liknande kan vara på svenska, men själva manuset på engelska. Jag kan tänka mig att en svensk producent som inte är så haj på engelska tycker det är jobbigt, men utöver det?

@Desirée, har du några klassiska falska vänner eller pseudoanglicismer att bjuda på? ;-) Själv får jag se upp med att säga warehouse när jag menar varuhus, men lyckligtvis brukar det gå bättre i skrift.

Jag kollade på en av de regionala organisationerna, och det står inget bland regler och instruktioner om att manuset måste vara på svenska, inte heller verkar det vara ett implicit krav - åtminstone som jag tolkar det. ( Ansöka med filmprojekt ) Man får helt enkelt ringa och fråga någon kontaktperson innan man skickar in för säkerhets skull. Att översätta ett manus från engelska till svenska är ett överkomligt arbete på några dagar - åtminstone om man, som i mitt fall, har svenska som modersmål och själv har skrivit hela manuset från början.

Någon som har en aning om hur svenska produktionsbolag förhåller sig till manus som är skrivna på engelska? (Utgångspunkten kan vara att manuset är skriven av en svensk, och att det är teoretiskt möjligt att producera i Sverige, om detta spelar någon roll för exempelvis statliga bidrag eller liknande.)

Någonting säger mig att ditt manus kommer vara i samma stil som din synopsis, alldeles för snabbt ihopskrivet. Men jag får gärna ha fel. Var du ironisk när du skriver att jag klagar? Det ger mig inget incitament att ge (GE!) dig kritik på ditt kommande manus. Att få ryggdunkar och "det var bra!" är den sämsta kritiken man kan få, det utvecklar dig inte ett dugg. Att få kritik är en gåva. Klagar - och hyllar- gör däremot de som inte ger dig kritik alls.

Allmänt: - Din synopsis innehåller alldeles för många detaljer i min smak. Det blir plottrigt och förvirrande, svårt att läsa och förstå. Man ser inte skogen för alla träden, exempelvis irrelevanta klockslag. - Du skriver stora block av text, istället för att dela upp i paragrafer. Då kan ögat och tanken kan få en "andningspaus" och det ger ett bättre läsflöde. - Du "säljer" inte skriptet/handlingen utan förmedlar bara en sammanfattning av handlingen i kronologisk punktform. - Ju mer mer möda man lägger på rättstavning och läsbarhet (som punkterna ovanför handlar om), desto större är chansen att någon dels fattar tycke för din story, dels kan bidra med mer konstruktiv feedback. Det är en fråga om respekt för de som -gratis- ger dig feedback som du kan förbättra dig med. Det är inte hela världen med några enstaka missar här och där, men för guds skull gör det till undantag. Om man råkar vara dyslektiker är det ingen ursäkt - då har man bara andra förutsättningar, men det gör det lika slarvigt för det. Över till själva innehållet. När jag skriver om din "synopsis" får jag det till det här: Lätt tweakad, men i grunden den story du beskrivit. Jag är inte alls särskilt nöjd med ovanstående, den här idén är långt ifrån klar för den har fullt av hål och detaljfel: 1) Varför är de ute och kör så tidigt på morgonen? Vad är syftet med deras resa? Har den något med handlingen att göra? Jag hittade bara på att de skulle till fjällsemester, som det står nu finns det ingen särskild anledning till att familjen är samlad på en så tidig resa mitt ute i obygden. 2) Vad är en "stor BOB bil"? Jag är en hyfsat allmänbildad person men har ingen aning. Google verkar hålla med mig. Är det ens relevant för storyn? 3) Varför vill jägaren kidnappa just en ung kille? Varför inte hela familjen? Varför inte mamman, eller pappan? Varför just nu? Vad är antagonistens behov/motiv? Om han bara är en galen inavlad psykotisk mördare så, ehem, blir storyn väldigt tunn. 3) Du skriver "Jägaren tar ut Malin och ber henne hugga ved,(..)" -- WTF? Ge en kidnappad mamma en yxa? Och ved brukar folk som bor i skogen ha gott om i lager oberoende av säsong. Ska Jägaren stå och titta på när hon hugger ved, bevaka med geväret, eller har jägaren någon form av fysiskt handikapp så att denne inte kan hugga ved själv? Jag kommer inte på en trovärdig anledning till att han skulle låta henne hugga ved. Det här låter oerhört krystat och är, på mitt sätt och se det, en svag punkt. Kom på något bättre. 4) Du skriver "Thomas och Malin startar en tyst konversion med varandra. Jägaren hör de (...)" -- Wait, what? En tyst konversation som Jägaren hör? Han kanske ser att hon mimar/gestikulera till Thomas? När jag läser sånt här vill jag bara sluta läsa. 5) Du skriver: "(...) och börjar jaga Thomas ut från hans revir och ut till skogen skjutandes efter honom." -- Har Thomas ett revir? Det verkar helt absurt. Det här är ett praktexempel på hur man saboterar läsbarheten, så att en läsare börjar fundera på ovidkommande detaljer istället för att bli intresserade av skriptet. osv. Som många andra här har påpekat tror jag du behöver lugna ner dig. Att du skriver ner många idéer är bra! Fortsätt med det! Men du måste jobba på dom betydligt mer innan du begär in kritik. Jag är ny på forumet, men tycker det är på snudd off-topic att haspla ur sig idé på idé. Här är en idé om dina många idéer; utmana dig själv att ta EN idé som du har, och jobba med den stenhårt i TVÅ veckor; på synopsis eller en outline eller logline eller rent av några scener i ett manusutkast. Får du nya idéer under tiden, skriv ner, men jobba inte vidare med dessa. Lägg max 5 minuter på dom. Och dela inte med dig, låt bara DIN hjärna jobba på den under denna tid. Det är du som är författaren. Lycka till!

På tal om synopsis gillar jag följande citat från johnaugust.com: