daac

Om tempot känns snabbt kan man lägga in lite symboliska shots vid lämpliga ställen. T ex på röda linjer från bilbakljus på kvällen, utifrån ett stort bostadshus när några av de sista ljusen släcks för natten, en ensam sopbil nere på gatan, en koltrast i arla morgonkvist osv. Inte fel att ge publiken en andningspaus att kontemplera en konflikt, konfrontation, något speciellt som sades osv. EDIT: Har du provat att lägga ut indexkort med beats? Jag tycker det blir mer visuellt då, hur humör och tempo svänger.

Efter en snabb genomläsning tycker ni har lyckats göra Dennis lite läskigare och trimmat ner så det känns mer rappt och distinkt. Har egentligen bara en smärre detalj att anmärka på: jag hade undvikit att skriva ovanligare slang i den beskrivande texten, som exempelvis "affepåsen", för att undvika missförstånd och att läsarna ska fastna i en ovidkommande detalj istället för att fokusera på att leva in sig i storyn. I dialog är det förstås helt rätt, men det är en annan sak än beskrivning av scenen, action och miljön. Därmed inte sagt att den beskrivande texten ska inte ska vara målande, rent av en smula en smula prosa. Lycka till! Deadline på torsdag?

Jag kunde inte öppna dokumentet med vare sig Adobe Reader X eller Sumatra PDF. Och borde inte detta inlägg gjorts under "Kolla mitt manus"? Kolla mitt manus!

Nej, det är inte missledande att han försvinner, det behövs ju för att förstå hennes sorg. Men det är missledande hur han försvinner. Som det är nu börjar det väcka (mina) tankar om slumpen och hans goda gärning, om de har någonting med hennes sorgeprocess att göra. Vilket de inte borde ha, sett till temat. Om man gör hans död mer subtil, mindre komplicerad, då kanske det funkar bättre. Men jag är inte säker på det. Kan tyvärr inte ge mer konkret råd än så. Lycka till!

Kanske behöver han inte springa på tanten och hjälpa henne, det räcker att han missar tåget precis. Då undviker man associationer till slumpen och goda gärningar i samma utsträckning. Hur och varför man dör (slump eller ej) är ju en helt annan fråga som inte har med temat att göra. Då blir en metafor för det kanske en metafor för mycket. Eftersom dialogen är skarp och kräver sin lyssnare, och handlingen ganska tung tycker jag ni ska se till att målgruppen hänger med och engagerar sig i temat, inte i sidospår. Att Rasmus försvinner är såklart symboliskt för att hon tagit sig ett steg vidare, men denna 'red herring' har redan dragit mina tankar åt ett annat håll. Gör vad ni vill med det. Jag är egentligen inte representativ för målgruppen ;-) För övrigt, hittade en liten felstavning till på slutet: "Tårar rinner längst hennes kinder." -> "Tårar rinner längs hennes kinder."

Jag tycker storyn är svårbedömd. Kanske är det på grund av de lite konfysa framåt/tillbakablickarna, eller för att jag fortfarande hakar upp mig på språket. De träffas, de blir kära, de (hon) har en slags inre konflikt om livsfilosofier. Hon behöver göra sig fri men vill inte, så att säga. Men får någon av de inre rösterna "rätt"? Ett till synes slumpartat avgörande (damen ramlar) och en till synes god gärnning (han hjälper damen) avgör (han missar henne, tåget och hamnar i olyckstaxin). Kommer hon gå vidare visare eller inte från vad som skett? Det känns inte som en katharsis, om vi ska slänga oss med ett fint uttryck. Annars var det en skön story. Det finns ett tydligt tema, och det räcker långt.

I blandad oordning, nästan kronologiskt... Personligen tycker jag det är OK att skriva ut scennummer vid feedback, men ta bort dem annars. SCEN 1. (osv.) är dessutom felformaterat enligt Hollywoodstandard. Det är för övrigt fel i numreringen. SCEN 5 förekommer två gånger. "Man kan tydligt se att han är stressad." "Framför honom står det ett tåg redo att gå." - Hur då? Hur ser man det? Show, don't tell! Skriv om som det ser ut, inte som det är. "Rasmus springer inne i tågstationen." - Nyss var vi EXT. Hur hamnade vi inne i tågstationen utan ett scenbyte? Det är överlag välskött svenska men alldeles för omfattande text, inte bara i dialog men även i action och beskrivningar. Det går att trimma, gör det till mindre novelltext och mer manus! Till exempel det här: Så här -> Skuggan beskrivs i nästa stycke. Och det finns många bäckar små att trimma i meningarna, t ex den här: "Rasmus ser tålmodigt på henne, lite bekymrad med rynkad panna." -> "Rasmus rynkar bekymrat pannan." Eller här: -> Här sparade vi en hel rad. Och det framkommer att det finns björkar i nästa rad, om nu björkarna är viktiga för handlingen? Innan var det bara "ett stort träd"? (Jag ser för övrigt en ek framför mig på sommarängen när jag läst texten.) Och här: -> - Det framgår av scenrubriken att vi är i en stad, på en gata. Som i fallet ovan går det bra att stycka upp för att göra texten mer luftig och visuell. När man läser: Kan jag tänka mig det så här -> - Det går så att säga att läsa sig till vilka "shots" det blir av situationen, utan att man för sakens skull skriver in kameraregi/vinklar. "Hon är jämngammal med Rasmus" - Jag fick titta upp igen för att kolla hur gammal Rasmus var. Det kostar inte mycket att skriva "Hon är jämngammal med Rasmus, kring 20,". "Hon är irriterad och förvirrad över hela situationen." - Vilken situation? Att de två står under ett träd? Den här typen av mening är typiskt novell-ig. Det här förekommer på flera ställen (och konsekvent) genom manuset: VERA (BESTÄMT) Bla bla bla Parenteser som innehåller regi av vad som sägs och görs hamnar inte bredvid, utan nedanför karaktären: VERA (bestämt) Bla bla bla Det finns saker som ska stå till höger, t ex: VERA (I RADIO), eller (O.S.), (V.O.) osv. samt; VERA (CONT’D) - Men jag gillar när man undviker svengelska i de fall det är möjligt -> VERA (FORTS.) (Gäller även "CONTINUED:" och liknande.) En konstig dialog: Märklig formulering. Det är svårt att hänga med. Är det en flashforward som kronologiskt ligger efter de nästkommande framåtblickarna i drömvärlden? Sett till resten av manuset förstår jag inte varför hon tycker det är en lögn? En drömvärld är också en plats: "SCEN 5. EXT. DRÖMVÄRLDEN - DAG" -> "SCEN 5. EXT. SOMMARÄNG - DAG [DRÖMVÄRLD]" - Drömvärlden och trädet förekommer på flera ställen i manuset. Är drömvärlden på exakt samma ställe, vid samma träd på sommarängen? Även verkligheten? Det framgår inte alls tydligt var det är och hur det ser ut, t ex Scen 4: "Det spöregnar på en äng. Mitt på ängen står det ett träd." Om det är samma ställe, fast med regn och i nutid eller vad det nu är - skriv det. Sen ett förtydligande att vi lämnar drömvärlden: SCEN 3. EXT. PARK - DAG -> SCEN 3. EXT. PARK - DAG [TILLBAKA FRÅN DRÖMVÄRLD] Felstavning (en av väldigt få!): "Rasmus vänder sig mot Vera och iaktar henne en lite stund." -> iakttar, men det låter lite gammeldags. "betraktar" eller "ser på" kanske? Trimma dialogen: -> Mer dialogtrim: -> "RASMUS (CONT’D) Jag tro inte det." -> Jag tror inte det. Överlag känns det som om dialogen växlar mellan ungdomlig och formell/prosaisk. Har ni skrivit dialogen var och en för sig utan att synka rösterna? Det blev lite för högtravat för min del, kanske just på grund av att jag störde mig på 20-åringarnas språk. Kanske lät Jane Austen och Nietszche så här när de var kring 20, men inte de flesta andra 20-åringar. Om målgruppen främst är ungdom (14-20?) tror jag ni behöver fila på språket. Därmed inte sagt att det ska fördummas och förenklas - snarare förtydligas och ändra karaktär. Temat blev tydligare och tydligare, men det var först på slutet som det blev riktigt visuellt, annars mest genom dialog. Har tyvärr ingen bra idé om hur man kan etablera det tidigare, också genom symboler eller handling. Lycka till!

Jag vill återkomma med en längre genomgång, just nu hade jag bara tid att skumläsa och följdaktligen skumkommentera :) Det skiner igenom här och var att du "tänker" manus på engelska, med vissa tendenser till svengelska i dialog och action. (Återkommer med exempel senare!) Det skiner även igenom att du har hastat ner detta, med diverse formatmissar som du själv redan nämnt, samt några till. (Återkommer med exempel!). Till nästa gång du visar upp en manus tycker jag du ska ha lagt ner åtminstone en timme på att fixat hygienfaktorn först. Vid ett par tillfällen ogillade jag dialog och handling, t ex när protagonisten(?) Vera säger till sig själv att det är andra gången det är kod röd. Om man inte är lite lagom vrickad eller mer så talar man sällan till sig själv. Kan hon inte bara göra en min, och sen tala om det med sin polare Sandra, t ex? Det hade känts mer naturligt. (Mer kommer.) Och när de kom ut på uppdraget så dröjde det inte mer än någon sekund så var parasiterna där. Det kändes alldeles för snabbt, så det hann inte bli läskigt och överraskningsmoment tog du inte tillvara på. Eftersom jag själv skrivit zombiemanus kan jag inte annat än GILLA handlingen, och tycker du har en bra variant på temat. "Stora glaskupoler" känns dock spontant inte klockrent, men parasitgrejen är bra. Dialogen kunde trimmas här och var, karaktärerna också (lätt stereotyp-varning). Jag blev riktigt sugen på att skriva rent allt, och då menar jag det som en väldigt stor komplimang. Det betyder att texten engagerade och inspirerade - åtminstone mig. Jag vill veta vad som händer härnäst! Som sagt, mer feedback när tiden räcker till. Kör på!

Formatering Du verkar inte använda ett manusprogram, för det ser väldigt tokigt ut. Scenrubrikerna brukar vara i versaler, och inte numrerade: 1. Ext. Gatutorg – Dag -> EXT. GATUTORG - DAG Scenrubrikerna är indenterade ett steg, men de ska vara på samma avstånd som action. Karaktärernas namn ska vara i versaler vid dialog och första gången vid introduktion. Sidnumrering börjar på sidan två, (omslagssidan och sida 1 ska vara onumrerade) och brukar vara i övre högra hörnet. En radbrytning har gjorts direkt under en karaktär på sidan 1, det blir fel. Dialogen är också felaktigt indenterade, har du använt typ Word och sen gjort en PDF? Använd hellre ett program som Celtx eller Trelby (just dessa två är gratis, open source och funkar på de flesta datorer), så blir det lättare att läsa utan att man hänger upp sig på formateringsmissar. Stavning Bra, inte många uppenbara fel, men "Mittemot" är mig veterligen inget riktigt ord, utan två: Mitt emot! Dialogen Över lag bra, men lite väl krystat ibland. Här är ett exempel som jag hade trimmat: Så här istället: Dvs. mindre akademiskt, lite mer flyt, som jag tycker passar bättre in på Kenny. Storyn Tyckte det var en kul liten sketch, med twisten på slutet! Men borde inte Kenny säga något innan han sticker, typ "Vad fan gör du?", eller skrika ut sin smärta eller vad som helst. Tycker det blir för passivt om han bara kravlar iväg helt tyst. När Kenny berättar vad han demonstrerar mot tycker jag det vore lämpligt att vi fick se hans skylt. Sen är jag lite tveksam över att Vincent i sin dialog uttrycker ett förakt mot arbetslösa, men sen blir det inget som "levererar" på det. Men om sketchen är rappt gjord så är det förmodligen irrelevant. Lycka till!

Rent format-tekniskt är det inga problem: (Jag är rent ut sagt usel på att översätta de engelska termerna till svenska; FLASHBACK bör kanske skrivas TILLBAKABLICK?) Men vad jag vill rekommendera dig att göra är att skriva ner nyckelscenerna på s.k. Indexkort, och sedan laborera i vilken kronologisk ordning du vill att de ska spelas upp, tills du känner dig nöjd och komfortabel med det.

Utgår från att ni tänker filma detta själva, annars bör ni ta bort alla referenser till regi och kamerahantering. Karaktärerna var endimensionella/stereotypa, men det var kanske meningen? Dialogen var platt. Storyn verkade naivt absurd, vilket kanske var vad ni vill framställa? Precis som Hackspett förstod jag inte vad ni vill förmedla med vigilante-polisernas agerande. Oavsett vad ni gör av storyn så skriv om manuset i ett riktigt manusprogram som t ex Celtx eller Trelby, inte Word, och gör en PDF istället för Wordfil om ni vill publicera det, som här t ex. Och fixa formateringen. Ovan nämnda program hjälper till en hel del, men inte med allt. Det finns massor av gratis resurser på nätet hur man ska/bör formatera ett manuse. Screenwriting.io är en, men det går att googla många fler. Personligen gillar jag en bok av Christopher Riley, the Hollywood Standard, bra att ha som referens: The Hollywood Standard Lycka till.

Desirée tar upp en viktig sak som speciellt gäller för Sci-Fi och Fantasy; att kunna beskriva en värld utan att man som läsare fastnar i "vad är en warg?". Manuset måste kunna stå för sig själv och måla upp bilden av vad vi ser, samtidigt som det inte finns plats för detaljerad information om alla raser (monster, aliens, drakar whatever), växter, utrustning, vapen, ritualer osv. Om det är något som är avgörande för storyn kan det förtjäna en liknande introduktion som en huvudkaraktär. Annars kan det räcka med en kort mening som skapar bilden; Istället för: kan man ha, beroende på hur viktiga wargarna är: Alternativ 1, de är inte så viktiga: Alternativ 2, de skall återanvändas och få fokus, nu eller senare i manuset: Naturligtvis hittar jag bara på något om wargs, du vet hur de ska vara. Här kan det vara på sin plats med versaler, detta är något udda som ska vara i fokus. Som du lägger märke till lade jag även avsiktligt in en 'unfilmable'. Enstaka sådana tycker jag är okey i speciella fall, exempelvis i komplexa karaktärsintroduktioner. För övrigt lägger jag märke till att formatteringen är fel på dialogen. GOBLIN STERNs dialog på sidan 5 är ett bra exempel; där ser man tydligt att dialogen är centrerad istället för indenterad!

Passa dig för acitve vs. passive tense. "Sandra is staring at the blade." är ett av många typexempel du gör. (Skrivs: "Sandra stares at the blade."). Som tumregel bör du se över alla ord som slutar på *ing. I nio fall av tio kan du korrigera det ordet och den meningen det är i. Skippa CLOSE ON: och ev. andra kamerarörelser om detta är tänkt att regisseras av någon annan. Det är lätt att skriva om så att det ändå framgår vad du vill visa. På tal om det, du överdriver detaljer i VERSALER. Spara det till de verkligt viktiga detaljerna, some inte är att någon sitter på en TRÄDSTAM! Samma gäller övergångar som CUT TO: som du i nio fall (nittionio fall av hundra!) kan skippa. Det är implicit en övergång vid ett scenbyte ändå. Du har en del stavfel och konstig svengelska här och var: wering->wearing, approches->approaches, Hysh!->Hush!, PUCH->POUCH, "I'm looking you in."->?, "I have a girl with me."->?, releif->relief, Empy tunnel->Empty tunnel (som för övrigt, med tanke på sin slugline kan skrivas "It's empty", och kanske bör hennes skrik eka något?) etc. Själv föredrar jag -- framför ... vid uppbruten action. Tre punkter kan funka bättre i dialog. Men i många fall behövs inte något av dem. Försök dra ner på dem oavsett vad du väljer. Jag tycker du använder (parenteser) för mycket. I flera scener framgår det ändå tydligt hur man som skådespelare bör agera. Låt dom, som ska vara proffs på detta få göra sitt jobb. De kommer fatta om det ska viskas, pratas mjukt, gråta osv. om de verkligen läser manuset och försöker agera i sin karaktär och scen! Här är några konkreta exempel från texten: "They come walking along a road." -> "They stroll on a gravel road." Det är mer illustrativt om du piffar till det. Är de jagade? Har de bråttom? Är de trötta? Är de glada? Finns det något som tillför storyn? Annars kan du lika gärna ta bort. De bara går och går. Gör något mer dramatiskt av det, annars blir det till leda att läsa. Försök variera "enters", "walks" och "runs" etc. Och använd active tense! Här kan du korta ner: -> Detta känns inte som en establishing shot? Så här hade jag gjort: -> "The grass is yellow-isch, looking half dead." -> The cold has turned the grass from green to yellow. Passa dig för passive tense, DETALJER i VERSALER och för "...": -> Så här hade jag gjort Känns för övrigt lite konstigt att han springer dit, så långt borta är han väl inte? Förtydligande i slugline, kan spara lite beskrivning i action: "EXT. TUIN VILLAGE EXTERIOR – DAY" -> EXT. TUIN VILLAGE - ENTRANCE GATE – DAY Voice over? Really? -> Du menar nog O.C. eller O.S. här, inte V.O.? Överhuvudtaget tycker jag du kan skära bort en hel del om deras resa. De vandrar, de campar, de vandrar lite till. Om inte själva vandrandet är något mycket viktigt för storyn kan du troligen skala ner ett par sidor, behålla någon nyckelscen och göra ett montage över vandringen. Jag reagerar på att OLBOWGHT verkar vara en viktig antagonist som introduceras ganska sent in i storyn, för sent? Men det är svårt att sia om i ett kort utdrag. Läste detta med behållning, för jag gillar fantasy och din text höll mig läsande - men den kan definitivt trimmas hårt, och den behöver putsas rejält. Lycka till!

Du kan alltid lägga in en twist på slutet; de skrapar en trisslott och vinner 10 miljoner, Nessie visar sig vara den enes dotter, de kastar den tömda vodkaflaskan bakom huvudet och råkar träffa mitt i skallen på en rånare i färd med att dra från sitt offer etc. Det kan sluta regna, solstrålar bryter genom molnen; de ser på varandra och säger att nu ska de fan ta tag i livet. The båtten is nådd, typ. Eller motsvarande händelser i moll, om du vill vara kvar i den dystopiska världen. Du skriver att du inte vill väcka sympati för huvudkaraktärerna; men varför ska vi då bry oss? Har de gjort något tidigare som gör att de rent av förtjänar sitt miserabla liv? Fundera på varför du vill att vi inte ska tycka om dom. Svaret på frågan är förmodligen nyckeln till vad som saknas i storyn.

Formatering: Såg ganska bra ut generellt, bara några mindre formatgrejer som jag lade märke till, exempelvis: 1# INT. LÄGENHET - NATT Ta bort din numrering "1#", det finns en riktig standard för numrering av scener. Såvida det inte är en liten etta har du egentligen två scener i första scenen: i hallen respektive vardagsrummet. (Hela samtalet sker utanför bild scenen ut.) Njae, mot slutet av scenen verkar de vara i bild, även när de talar? - Fast hela den här långa sekvensen med samtal O.S. kan jag inte visualisera ordentligt från din nuvarande text. Jag förväntar mig "se" fler bilder under dialogen, mer än vad du har just nu. Storyn: Med en alternativ sammanfattning: Två misslyckade figurer misslyckas med sin plan att betala sin hyresräkning, sen vräks de. Jaha. Det bjuds då inte på några överraskningar, om man inte räknar med det otroliga att Nessie gladeligen ger bort sin TV för att ha sex med en för henne okänd och flottig person, när hon dessutom redan har en kille?! Tycker det är för tunn story, helt enkelt. Den blev vare sig komisk eller tragisk. Karaktärerna: Även om du kanske vill framställa Rickard och Tommy som loosers/antihjältar bör man få någon form av sympati för dom. Jag har för övrigt svårt att hitta sympatier för någon karaktär i manuset. Faktagrej: Hyresgästföreningen skickar inga varningar om vräkning. Mig veterligen är det hyresvärden. Avhysningsbrev (och sedan verkställan av vräkningen) kommer från Kronofogden. Känn dig inte totalsågad. I övrigt skrev du visuellt bra. Dialogen lät ganska naturlig, spontant såg jag bara få ställen där jag skulle strykt något (t ex "Vilket kanske inte är så konstigt när hon aldrig får tillbaka."), men framförallt berättelsen tycker jag du får jobba vidare med. Lycka till!

Då är mitt råd att fundera på hur budskapet ska förstås bättre. Det problematiseras inte någonstans utan framkommer bara som ett svar på en direkt fråga i slutscenen. Fram tills dess beter tjejerna och Khan sig som de faktiskt har någon sorts plan eller mål, även om man inte vet hur långt de tänker driva det.

Min första spontana kommentar är: var är konflikterna? Det är inte förrän på slutet som det händer två intressanta konflikter; Emilias pappa lägger sig i deras förhållande (som du inte riktigt beskriver hur djupt det är) och sedan när polisen bokstavligen konfronterar David för hans gärningar. Något bör hända tidigare för att hålla intresset vid liv fram tills dess. Du har ju en viss öppning i att David har en bok han borde vara väldigt rädd om. Vad händer om någon rör vid den, läser ur den, t ex något om hans pappa? Annars finns risken att man bara uppfattar David som en udda figur, utan att förstå hans motivation. Davids lillasyster och mamma verkar bara vara mindre biroller utan någon nämndvärd inverkan på storyn. Fundera på om du vill att de ska tillföra något annat än att beskriva Davids bakgrund (för då kan de tonas ner/ev. tas bort) eller om de ska bidra med något aktivt för storyn. Att David dricker och tar droger kan (bör?) introduceras tidigare i storyn om du vill sudda ut bilden mellan dröm och verklighet. Du säger att "Mycket av filmens budskap kommer från Davids och Emilias konversationer.", men jag hittar inte tydligt vad du menar är filmens budskap?

Får samma känsla av Ibrahim som dew i föregående inlägg; han agerar väldigt moget och lugnt - om än med dämpad panik - och känns därmed äldre än 40. Tycker också att situationen bör göras mer läskig och hotfull för Ibrahim efter hand. Lite klurigt att de är i en lägenhet (i en storstad?) då Ibrahim hela tiden har möjligheten att föra oväsen för att kalla på omvärldens uppmärksamhet; banka på väggar, öppna ett fönster och skrika ut på gatan osv. - alltså att han inte är fullt så instängd som han kanske bör känna sig. En liten villa/torp kanske är bättre, med stor uppväxt tomt runtomkring? Något speciellt lås som han upptäcker när han går på toaletten? Nja, du kommer säkert på något bättre. Efter en omläsning tycker jag fortfarande att det saknas något som syr ihop storyn. Vad vill de uppnå med vad de ska göra med Ibrahim? Hur långt har de tänkt driva honom och situationen? Och vad ska hända när/om det lyckas? Uppenbarligen har de planerat kvällen i förväg med tanke på alla kameror, Khans ankomst och valet av Ibrahim... men vad? Webbkamerorna gör att man får en känsla av att det är många fler som tittar; det brukar vara populärt att live-kommentera i någon form av community. En idé är att tjejerna interagerar med sin community. De kanske blir pushade av drevet av tittare. De kanske har satt upp och publicerat något mål på någon hemsida? De kanske får något (pengar, "uppskattning"/credits) om de lyckas med någon form av uppdrag? Vad gäller Khan så går det antingen att fimpa honom från manuset eller använder honom mer; tjejerna kan gå loss på honom för att försöka egga Ibrahim. Det är först i slutscenen som de tuppjuckar. Och när han väl ska agera muskler så verkar han inte vara mycket till världen. Ibrahim verkar kunna putta undan honom förhållandevis lätt. När Ibrahim, som jag uppfattar som protagonisten, väl fattar att han inte kommer få det han var ute efter (om det nu är vänskap, kärlek, närhet och rent av lite sex), blir hans mål tydligt (att komma därifrån), men han möter på en del hinder (ljuva löften, retfulla smekningar, Khan) men IMHO inte tillräckligt många. När han väl lätt knuffar sig ut börjar han dessutom föra en kort dialog om varför de håller på som de gör! Om hans mål är att komma därifrån så blir detta bara en omvänd "Dr. Evil-berättar-om-hela-plotten-innan-han-ska-döda-Mr. Bond"-situation. Visserligen kort, men ändå. Hoppas du fick något intressant att tänka på. Lycka till!

Inga fler förslag utan credit! ;-) Skämt åsido, jag måste sätta mig in i manuset i mycket mer detalj för kunna ge fler förslag. Börja med det du har och kör den vanliga trimmen på "sent in, tidigt ut" ur scener och dialoger så kommer du nog ner någon/några sidor.

I ett så pass kort och dialogintensivt manus är det verkligen svårt att ta ut större scener. Utdrag och mindre bitar är enklare, IMHO; Tillför scenen när Mirka visar sitt balettfoto från sin ungdom något till storyn? Stryk det. Ta fram osthyveln på dialogen, typ sånt här: Mirkas och Olas nummer-dialog kan strykas, precis när hon ska säga numret kan hon få syn på Dennis. Scen 16 med ytterligare en lina och en specialgrogg kan trimmas i inledningen. Dennis kan komma ut med färdigblandade groggar och behöver inte nämna något om kockar och bartenders. Sen kan det finnas en möjlighet med Mirkas dialog på slutet av Scen 16; biten där hon gör slut med Dennis kan strykas eller kortas ner; hon kan mycket väl säga något enstaka som dock ej helt avbryter Ola och Dennis fajt, men att det istället är "fittornas" dörrknackning som avbryter den. Man behöver man inte explicit visa att hon suger av honom i tillbakablicken; Ola säger rakt ut att det har hänt. Eventuellt räcker det med en subtil hint, inte fullt så bildligt som manuset beskriver det.

Det är stört omöjligt att göra något annat än att gissa sig fram om du inte berättar mer om innehållet. Finns det någon handling, drama? Ett träd som faller, en fågel som lägger ägg, whatever? Finns det något tema i den? "Vår", "Höst", eller annan årstid? "Mystik", "Solnedgång"? Finns det någon ljudbild som dominerar? Fåglar? Vind? Fotsteg? Finns det dialog, berättarröst? ... Om du beskriver viktiga och utmärkande delar kan man säkert hitta en titel som passar.

Man skulle kunna avsluta direkt efter BIP:et -enligt mitt förra inlägg- kanske med tilläget att "Dioden släcks". Fast då missar man Kias respons. Å tredje sidan är det robotens känslor som är i centrum, inte hennes, trots att hon är skaparen. Å fjärde sidan... så kommer du nog på något som passar bäst till slut ;-)

Liten formatgrej: INT. KROG (TILLBAKABLICK) - NATT --> INT. KROG - NATT (TILLBAKABLICK) (Personligen hade jag använt hakparenteser) Exempel på några otydligheter: "Hallen lyckas vara både barskrapad och stökig på samma gång." "(...) som är utmanande klädd," "Mirka ser närmast nollställd ut." Scenen på slutet när "fittorna" är utanför dörren hade jag svårt att visualisera: "sedan landar stiletten i någon annan där utanför." och "(...)tillsammans flyr de ut ur lägenheten åt andra hållet i trapphuset." Dialogen: Överlag låter det naturligt, det var nog bara vid ett tillfälle som jag stelnade till; när Ola säger att Mirka är lika vacker lät det stolpigt. Storyn: Jag önskar ett (ännu) läskigare intryck av Dennis än vad jag läser mig till. Kanske stiletten kan användas än mer symboliskt? Jag tycker de knarkar för hårt. Hur många linor ska de behöva dra? Är det verkligen Ola som trycker till Dennis på balkongen? Känns onaturligt att han dessutom säger "Öh..." precis före. Överlag tycker jag det är ett välskrivet manus! Lycka till!

Det var en av tankarna som jag hade, men tycker det är för drastiskt för en enda kväll. Jag tänker att den ser detta för första gången och varför analyserar den då inte vad som händer först? En annan tanke var att kopplade in sig mot datorn för att försöka skapa sig en partner. Det kan räcka med något kort för att förtydliga det: (...) Roboten stannar upp och tittar på skärmen. INSERT: Datorprompt med texten "Do you really want to Delete the whole project? (Y/N)" Ljudet av en knapptryckning följt av ett BIP. (...)

Välskriven, spännande läsning, men inget avslut. Jag lämnar texten med frågan om vad roboten gjorde vid datorn, vilket känns futtigt.