Jump to content

daac

Members
  • Content Count

    225
  • Joined

  • Days Won

    1

daac last won the day on March 7 2012

daac had the most liked content!

Community Reputation

13 Good
  1. Enkelt - vilket jag tycker är bra. Men det var lite väl avskalat. Saknade inlevelse, dels i texten som sådan (upprepningarna om att Micke gör det ena, Micke gör det andra, Micke gör det tredje), dels i själva storyn: vad Désireé skrev om Annas puss, och ett annat exempel vid scenen där Micke bränner sig själv. Det blir ingen känsla eller nerv i det, det bara händer. Det finns inget som visar på vilka känslor Micke egentligen har, vare sig i symboler eller handling. Det finns inget som visar eller ger en hint om varför Micke mår dåligt, därför blir det svårt att tycka något om honom. Scenen
  2. Hej Henrik Först och främst vill jag säga att jag tycker du är något på spåret. Manuset gav mig läslusta och jag hade lätt att visualisera det. Lite blandad feedback i oordning: Det skiner igenom för mycket med Vellbo (eller Vellby som det också hette på ett ställe i synopsis). Jag och de flesta andra kan räkna ut vilka kommuner/byar du menar. Tycker du kan kalla det något helt annat, trots att du skruvat till det med Vellbook. Tyvärr är Svinarp redan taget, men jag tror du är kreativ nog att hitta på något som är helt annorlunda eller åtminstone mycket mer subtilt än Vellbo. Tycke
  3. Att sända Live: menar du för publiken på plats (storbilds-TV) och/eller live över internet? Det senare kan jag lite om, och det är tyvärr både dyrt och komplicerat om man vill kunna garantera en viss kvalitet på en livefeed. Vilken videokvalitet förväntas levereras, och hur? Svaret på den frågan avgör hur mycket bandbredd som krävs. Är det här långt ut i skogen kanske uppkopplingen får problem med latency också, fast vem vet, det kanske ligger fiberuppkoppling i närheten. Men, detta är ju bara en av många förutsättningar som behöver planeras och budgeteras. Vill man köpa sig till förenkl
  4. Holy Resurrection, Batman! Bara lite över 1,5 år sedan, men det är OK, feedbacken kom fram ;-) Lycka till med att ta manuset vidare!
  5. När jag gjorde research för ett manus som handlar om kontraktsmördare (som inte nödvändigtvis är seriemördare) halkade jag in på följande sida: Från https://en.wikipedia.org/wiki/Serial_Killer Finns mycket matnyttigt och spännande om seriemördare, sammanställt och enkelt förklarat med länkar till källmaterial. Där finns flera av de drivkrafter/motiv och karaktärsdrag som Kidgray nämner, och mycket mera; exempelvis länkar till listor över sidor på identifierade och oidentifierade seriemördare - såväl riktiga som fiktiva, Rekommenderad läsning!
  6. Ett litet sidospår: Alla psykopater är inte seriemördare, och alla seriemördare är inte psykopater: The Straight Dope: What's the difference between sociopaths, psychopaths, serial killers, etc.?
  7. Klart det år okej - men det finns en del man bör se upp med. Om det hjälper till att förtydliga karaktärer, dialog, driva tema och engagera läsaren osv? Bra. Om det övernyttjas, gör texten svårläst och otydlig, karaktärerna till kliché osv? Dåligt. Om du ska lämna över manuset till andra för ev. produktionsstöd? Ytterst tveksamt. Använd det smart och sparsamt. Gärna inte - om det inte tvunget måste låta sig göras (och det är ytterst sällan så...) Om du är Quentin Tarantino? DWTFYW och vinn en Oscar ändå. Om du inte är QT? Gör inte som honom.
  8. Tycker du är visuell i dina beskrivningar, och jag tycker mig skönja en porträttering av en mördare som inte är helt okomplicerad (även om jag tycker andra karaktärer, som Johanna, är för enkla). Men det märks att detta är en draft. Du tar för många genvägar i manuset. Ibland är det är svårt att följa med i karaktärsintroduktioner, hopp i tiden och dina visuella beskrivningar pendlar kraftigt mellan detaljer i överflöd("Mer äpple"), ibland blir det för explicit (för min del) med våld och sex, eller i någon dialog - och ibland blir det alldeles för ospecifikt. Ta montaget i första scene
  9. Och som sådan är John Truby i samma sällskap som Robert McKee, Syd Field, Blake Snyder och alla andra som skrivit en eller flera böcker om "hur det går till" och lever på det. Här är en intressant reflektion om dessa gurus: Screenwriting ‘gurus’ [cont'd] | Go Into The Story Citat: "I have never read McKee, Truby, Snyder or most of the other ‘gurus,’ but I have worked with hundreds of students who have. And the net effect of what I experience on the front lines of interfacing with many aspiring screenwriters is too much of an emphasis on structure – and by that they almost always mean pl
  10. Mayer var visionär och Ince var entreprenör. Ingen av dem dog lyckligt och är i glömskans mörka rum sedan länge - förutom bland en smal remsa av auteurer och cineaster som knappast kan bli beskyllda för att använda sin kärlek till att lyckas utveckla mediet en masse. Dagens blockbuster-baserade produktionsoligopol, som just lever på massan, lyckas knappast bättre trots miljardresurser, hajpning av transmedia och diverse tekniska lösningar. Tycker ditt inlägg är tankeväckande och en inspirerande frisk fläkt för den som vill förstå filmhistoriken, men din uppmaning känns utopisk. Det finns up
  11. Jag noterade att ni är två som skrivit manuset, men jag adresserar er båda som du istället för ni. Första scenen: Det saknas ett intryck av psykologmottagningen och karaktärsintroduktion av psykologen och David. Stirrar de bara på varandra? Om det ska vara spänd stämning - hur ska det visas och upplevas? En klocka som tickar? Davids flackande blickar ut genom fönstret? Ljudet av psykologen som klickar med en bläckpenna? Just nu ger du mig intrycket att det bara är en passage som jag inte kommer minnas, för det händer ingenting. Tänk exempelvis på inledningscenen till "Once Upon a Ti
  12. Absolut, det kan vara hur skoj som helst! Men också jäkligt kämpigt ibland. Kämpa på. Vet inte vem som myntade det, men det är rätt träffande - något i stil med "Att skriva ett långfilmsmanus är som att skriva en haiku på 120 sidor".
  13. Utmaningen i manus är att hitta en balans mellan målande beskrivning och enkel, knastertorr framställning. Kärnfull!.
  14. Så i ena fallet med huset och scenen där tyckte jag miljöbeskrivningen var för torftig, medan karaktärsbeskrivningarna var rika på detaljer om utseende - men fattiga på beskrivning om hur de förde sig, vilka intryck de gav och ...vilka karaktärer de var. Jag försökte illustrera det med några exempel, som uppenbarligen inte hittade fram. ;-)
  15. Désirée sammanfattade bra vad jag tyckte också, exempelvis om formatet. Dina beskrivningar av människor och ting tenderar att bli väldigt omfattande, men fattiga. "Whitemore House" skulle kunna vara "en dekandent patriciervilla", eller visa "överdådiga romerska fresker, dyrt dekorerat med färska blommor." etc. Om det är en viktig plats, ge det lite karaktär, jämfört med "ett stort hus i vit tegelsten". Mina exempel är kanske inte de bästa, poängen är att vara kärnfull; uttrycka sig visuellt och engagerande - men i korta, lättlästa ordalag. Om du beskriver att Vincent är en vampyr bö
×
×
  • Create New...