daac

Dessa första sex sidorna har introducerat fem ungdomar som jag förmodar alla är viktiga i berättelsen, det är bra, men jag tycker du behöver göra mer för introduktionerna. Tonen får mig tro att det utmynnar i ett relationsdrama med en kärlekshistoria, men det skulle lika gärna kunna bli en thriller. Vad är din avsikt? Håller med Désirée, dialogen är inte skarp. Jag får intrycket att Sarah ska framställas som bildad och intelligent, i kontrast till sina "vänner", men dialogen låter inte naturlig på sina ställen och den är övertydlig. Det här att säga saker till sig själv högt är ganska ovanligt, och dessutom blir det för uppenbart: SARAH (väldigt lågmält) Meen, klockan är ju rätt! Varför är det inte öppet? Varför inte skippa denna dialog och bara låta Sarah titta på sin klocka, kanske sucka tungt? Vi som ser förstår att det uppenbarligen blivit fel tid. På andra ställen tycker jag du ska prova att läsa ut dialogen högt (be gärna en vän göra det för dig) och lyssna på hur det låter. Glöm inte karaktärintroduktioner för Sarah, Max, Klara m fl: När en karaktär uppenbarar sig för första gången ska den skrivas ut i kapitaler: MAX, tjugotreårig (...). Ett manus ska skapa tydliga bilder. En "inte fullt otränad kille" säger egentligen ingenting. Kanske något i stil med: "MAX (20-årsåldern), traskar fram till Sarah. Hans atletiska kropp fyller ut den tajta pikétröjan. Han huttrar till, tröjan och shortsen passar inte en kall marsmorgon."? Jag gissar bara på årstiden. Om du skrivit att det är rimfrost på träden eller snö i vägkanten när hon cyklar så blir kontrasten större med Max tunna klädsel. Har Max ingen påse eller väska med ombyteskläder? Märkligt nog kommer Sarahs beskrivning inte förrän i nästa scen. Lägg gärna in en del när vi först ser henne. Ett annat exempel på detaljrik otydlighet: Vadå för ansiktsuttryck? Tror det hade varit bättre att visa att hon faktiskt tar åt sig, t ex stirrar tyst in i skåpet, eller bjöjer ner huvudet och blundar, eller fortsätter att byta om men slänger en ängslig blick åt Klara, eller smäller igen skåpet om hon egentligen är arg osv. (Och fixa han -> hon) Se upp för särskrivningar och felskrivningar (jätte varmt -> jättevarmt, socialicera -> socialisera etc.). Ericsson-tonen på mobiltelefonen förvirrar mig något: utspelar sig det här på slutet av 90-talet, eller är det i nutid och hon har laddat ner den som en retro-ton, eller har hon en antik telefon? Om det inte är i nutid så skriv gärna ut det på något sätt, exempelvis i första sluggen: EXT. SIMHALL - TIDIG MORGON -> EXT. SIMHALL - TIDIG MORGON [1999] Get out early. Här kan du t ex stryka actiondelen efter dialogen och gå direkt till scenen i omklädningsrummet: SARAH (FORTS.) Får nog gå och byta om nu, så man kan börja simma in. Sarah går ner och går mot omklädningsrummet. Get in late: I följande scen kan hon öppna skåpet direkt, istället för att gå in dit först. Med såna små detaljer kan man styra flödet och rytmen bättre. Ibland behöver man komma vidare till det viktigaste man vill förmedla istället för att hålla sig fast vid mundana trivialiteter. Istället tycker jag du ska fokusera på att hamna smidigare i de viktiga scenerna och utveckla dom: när gnistor tänds mellan Sarah och Max under frukosten, när Klara kränker Sarah i omklädningsrummet, när Sarah kämpar och till slut vinner tävlingen, när hon kommer på Amanda med att baktala henne, när Sarah blir dissad och örfilad och när hon träffar Max på kaféet. Och spendera gärna något ord på att beskriva miljöerna och måla scenrubrikerna. Är det en sliten simhall? Är vi på en landsort? (det verkar så pga fåtalet simmare i tävlingen). Är det ett tomt eller livligt kafé? osv. Lycka till!

Hör med agenten om vad denne menar med "produktionsplan"; Är det budget osv. eller avses ett s.k. shooting schedule? Den visar dag för dag hur teamet, inklusive skådespelare, planeras genomföra inspelningarna. Här är ett exempel på hur en shooting schedule: Shooting Schedule @ poltergeist.poltergeistiii.com Går att göra rapporter på sådant i exempelvis Celtx, baserad på manuset om man har det i samma program (gratis). Edit: Finns fler enkla templates lite här och var, är bara att googla. Här är ett ställe (på engelska): http://howtofilmschool.com/free-call-sheet/

Det blir enklare (kanske är det rent av en förutsättning) att göra planen om man har ett manus som är "färdigt". Ur det får man locations, antal skådespelare, CGI/specialeffekter/ (post), ev. saker som man behöver rättigheter för (stock, musik mm) osv. "Färdigt" blir svårare i fallet dokumentärfilm, även om man visst kan göra ett planerat upplägg som man vill undersöka, även om man inte riktigt vet vart det landar. I fiktion kan man ha fryst en version av en draft så man vet vad man planerar utifrån, och sedan vara försiktig med ändringar i manuset utan att man är medveten om vad det innebär för produktionplanen.

En minut per sida är en tumregel, inte ett exakt mått. Beror på hur manuset är balanserat mellan dialog, händelser och (miljö)beskrivningar, och hur "pratigt" manuset är. Men som tumregel, ja. En annan indikator på tiden: testa att bara läsa upp dialogen högt (för dig själv eller med/mot en vän) så naturligt du kan - konstpauser där de borde vara, i mun på karaktärerna där det är naturligt osv. - och ta tiden på det. Av de cirka 15 minuterna vill du nog inte att 14 ska vara dialog, men vad som är lagom balans i detta fall låter jag stå osagt. Det beror på din story, vilken ton du vill ge den, vilken takt du vill ha i berättelsen, om du vill ge utrymme till reflektion under eller efter etc.

Tack för att du delade med dig av intressant info! Fastnade på en punkt: "• Det blir ingen påföljd om man filmar i t.e.x. en affär utan tillstånd." - Kan du förtydliga om det gäller inne också (t ex inne i ett stort köpcentrum), eller bara utifrån och in? Jag antar det sistnämnda. Passa upp med byggnader som är klassade som skyddsobjekt, t ex tågstationer, vissa hamnar, vid kärnkraftverk och andra "samhällsviktiga funktioner" plus ambassader etc. Den lokala Länsstyrelsen vet vilka de civila skyddsobjekten är, Försvarsmakten för de militära. Jag utgår också från att det är olämpligt att filma utan tillstånd utanför skolor, dagis, fritidshem och ålderdomshem, även för dokumentärfilm, trots att man bara filmar entrén - när där finns människor. Men det är väl rimligen safe när det är folktomt? Länder där dödsstraff tillämpas och inte: The Death Penalty Worldwide | Infoplease.com Jag hade inte utmanat ödet. Det finns utlämnings- och bilaterala avtal med vissa länder som USA, i synnerhet om straffskalan i Sverige kan innebära fängelse över ett år. Någon som känner till straffskalan i aktuella fall? (Läs mer här, : Utlmning fr brott ) Finns en intressant artikel samt tillhörande diskussioner på Fotosidan som jag tyvärr inte hunnit läsa igenom noggrant än: Vad får man fotografera? - Fotosidan

Du har en intressant grundstory, men jag ser några bekymmer. De minsta först: Rätta några stavfel (ex. "männsikan"). Första beskrivningen av rummet är onödigt detaljerad i min smak. Kan göras luftigare och mer visuellt. Ett lite större bekymmer: Det saknas en karaktärsintroduktion av Joanne. Ett snäpp till: Visserligen är det en kort scen, men voice-overn tar väldigt stort utrymme. Det enda som händer medan Joanne berättar är att hon skriver och kollar på klockan en gång. Ytterligare ett snäpp: Monologen är ojämn. Jag får uppfattningen att Joanne är ett "högre väsen" som studerat människan en tid, men hennes språk upplever jag inte som högstående. Emellanåt blir det banalt och ungdomliga uttryck ("liksom") blandas med mognare. Men framförallt uttrycker hon sig motsägelsefullt: Å ena sidan tycker Joanne att människan är besynnerlig, märklig och förstår inte varför livet ser ut som det gör - å andra sidan så tycker hon att hennes jobb (att studera människan?) är slutfört? Och sista: Joanne lämnar mig förvirrad över varför hon anser sig vara överflödig. Jag hittar ingen trovärdig motivering till det, för hon påstår i princip att hon är trött på sitt uppdrag för att hon inte förstår sig på människan, men att hon är klar - och då är man överflödig och måste dö? Jaha, varför då? Lycka till!

Balansera paren? Det verkar som det redan finns utrymme för sympati för bådas respektive situation. 20 minuter låter som en ganska lång kortfilm. Personligen tror jag mellan 10-15 minuter är lagom för den här typen av film, imho.

Vem är tänkt att se denna informationsfilm (skolungdom? ålder?)? I vilket sammanhang kommer det visas? (t ex i skolklasser, på facebook etc.) Vad är budskapet: En uppmaning att donera? Eller "bara" att ta ställning? Eller ...? Vad gäller storyn i sig så hade den blivit mer dramatisk om inte alla var för donering, annars blir det ingen diskussion eller problematisering i ämnet. Det riskerar bli en klapp på huvudet snarare än en tankeställare. Fast å andra sidan har du inte indikerat hur lång kortfilmen är tänkt att vara (5, 10, 15 minuter?) så utrymmet till är kanske begränsat för det.

Om jag hade gjort en bomb, hade jag med avsikt gjort den svår att desarmera. Hur många sladdar hade du tänkt hålla reda på i din bomb? Fler än tre-fyra stycken? Då har du inte gjort en bra filmbomb ;-) Defusable Clock: It’s Gonna Alarm!!!

Om du redan skrivit i Celtx, använd dess PDF-generator, "TypeSet/PDF"-fliken längst ner under skriptet, och ladda upp ett korrekt formaterat PDF-skript. - Det blir så mycket lättare att läsa, bedöma längd etc! Det är inte lönt att gå in på formateringen och grundläggande manusaspekter (presens, non-filmables, exposition i dialog osv.), för den är i princip obefintlig i nuvarande dokument. Det du har skrivit känns som Akt 1-material alltihop. Men en kortfilm behöver också en mitten och ett slut, så fundera på vad du vill säga med kortfilmen, vad den egentligen handlar om. Och hur du vill att den ska sluta. Det kanske går att väva ut från "Varför skapas ett nytt vapen?", men i förgrunden syns mest en klassisk mänsklig existensialism-sci fi, à la Blade Runner, I Robot, Aeon Flux eller Surrogates på temat "Vad är det som gör oss mänskliga?".

När jag skriver karaktärsbeskrivningar (vilket jag inte alltid gör... /slap-on-my-face/ ...karaktärsbeskrivning är ett mycket bra stöd men inte ett självändamål, imho.) tycker jag det är relevant fram tills karaktärerna introduceras i manuset. Därefter borde manusets story ta vid. Det är manuset som ska visa karaktärens förändring/dramaturgi/arc, medan karaktärsbeskrivningen innehåller relevant bakgrundsfakta/historia/motivation för att kunna hjälpa dig förstå karaktären och beskriva dess resa på ett trovärdigt sätt - i manuset. Man kan exempelvis skriva karaktärsbeskrivningen i dåtids-tempus, men avsluta sista meningen i presens, som en brygga in till handlingen i manuset då vi stöter på karaktären. Tycker inte man ska blanda ihop research av en psykisk sjukdomutveckling med en karaktärsbeskrivning, men om du gör en Dr. Jekyll/Mr. Hyde-liknande grej finns det förstås god andledning att beskriva olika "personligheter" av samma karaktär. Å andra sidan står jag inte för kursen och vilka kriterier som gäller för att bli godkänd i ämnet Karaktärsbeskrivning. ;-)

Jag tyckte den här versionen var mycket bättre. Den andre killen som du hade med innan var avig. Slutet var märklig. Antingen skulle jag se att tjejerna var mer wild & crazy; skrattar och kör typ Harlem Shake (sett genom webbkameran), eller så kan man se en användare som sitter framför en dator och skrattar, eller så kan man sluta med Ibrahim som går iväg besviken, modfälld eller liknande. Det sistnämda skulle sluta cirkeln med öppningen, imho. Hur som helst kände jag inte att det blev ett bra avslut. Nittygrittygrejer: INT. LÄGENHET - HALL - NATT 3 --och han möts av SAMIRA, 20, och YASMINE, 20, bägge uppsnoffsade och snygga. Ser vi verkligen Samira och Yasmine inne från hennes lägenhet, typ bakifrån? För känns det naturligare att se dem öppna dörren, utifrån. "Ibrahim ssvarar inte." - ett s för mycket.

John August har en bra artikel om det: Characters who are not yet important | A ton of useful information about screenwriting from screenwriter John August Han föreslår i princip två introduktioner, där man i den första låter läsaren förstå att det kommer mer detaljer senare i manuset. Det finns skript som gör upplägget du syftar på, ändrar namn på karaktären senare för att hålla ett spänningsmoment för läsaren och ge den där aha-upplevelsen, men jag hade nog valt att göra en kort introduktion med en kommentar om att vi kommer återkomma till denna pojke. Om namnet inte har en speciell betydelse gör det inget att du sätter dit det från början. Här ett exempel: EXT. PERSISK STAD - DAG (ÅR 1342) ABU-SAID, en pojkspoling i tioårsåldern, halkar ner från ett tak. När han kommer på benen igen tittar han upp mot taket och springer vidare med skrämd blick. Det fladdrar om hans trasiga kläder. Något i hans hållning säger oss att han inte riktigt är vad han ser ut som. I handen håller han SULTANENS SPIRA. Tre palatsvakter störtar efter honom, med svärden i högsta hugg. PALATSVAKT Ta fast tjuven! (...senare...) INT. SULTANENS PALATS - DAG Abu-Said är ren och fräsch som vi aldrig sett honom tidigare, iklädd en vacker, grön dräkt. Först nu förstår vi att han är Kronprins Abu-Said, sultanens försvunne son. Kanske inte bästa exemplet, men jag hoppas den håller.

Här är en personlig "favorit": Alla trådar på en bomb har olika färger, så att de lätt går att särskilja när hjälten ska diskutera vilken som ska klippas.

Ställ dig frågan om det är verkligen är extremt viktigt för handlingen att det måste beskrivas som svart bakgrund och vit text. Vid minsta tvekan är det förmodligen inte en bra idé. Här är ett exempel på hur man kan göra: EXT. KYRKOHERDE PETTERSSONS STUGA - DAG Ett stenkast från entrén står ett upp- och nervänt kors i backen. Det brinner för fullt. I fönstret syns Pettersson förskräckt dra för gardinerna. KLIPP TILL: SVART SUPER: Måndag INT. TYSKA KYRKAN, KARLSKRONA - DAG En korgosse tänder ett ljus. (...) Om du inleder manuset kan helt enkelt börja med exempelvis "SVART" som scenrubrik eller kort och gott "Svart skärm." (det är ju egentligen ingen plats), istället för motsvarande "FADE IN:" och första vanliga scenrubriken.

Klart det kan beskrivas, men det kan vara knepigt ibland (och därför älskar vi utmaningen!), så jag hade övervägt att undvika om det inte tillför handlingen något speciellt. I mitt exempel kryddar jag med lite audio; det gäller att använda alla sinnen som står till buds ;-) (OBS: långdraget exempel.)

Du missade visst min kommentar med länk här ovan ovan: http://forum.voodoofilm.org/kolla-mitt-manus/33991-kortfilmsmanus-du-ska-doe.html#post231158

En bra referensbok att bläddra i är Christopher Riley's "The Hollywood Standard 2nd Edition": The Hollywood Standard - Google Böcker Men rätt mycket finns på nätet.

Och om du vill klippa mycket mellan verklighet och drömsekvens så kan du alltid lägga in en INTERCUT: DREAM AND REALITY

Som ett traditionellt montage? INT. BEDROOM - NIGHT Protag twists and turns in bed. This nightmare must be bad. INT. CASTLE, HALLWAY - NIGHT [DREAM SEQUENCE] Beneath us a wet floor flies by. DARK MOANS from unknown places. DARK VOICE (V.O.) Embrace eternity. MONTAGE: HORROR JOURNEY IN EVIL CASTLE - A skeleton arches back as it catches fire. EVIL LAUGHTER. - A knights armor comes to life to the ECHO from BAT SCREAMS and WINGFLAPS. - The face of a portrait painting suddenly comes to life and stares at us. END DREAM SEQUENCE INT. BEDROOM - NIGHT [bACK TO PRESENT] Protag's eyes open wide as she sits up straight in bed, catching her breath.

Det var en tid sedan jag provade FD, men finns där inte en Export/Exportera till-funktion för PDF, eller möjligen "Spara som... PDF" - snarare än att köra en vanlig Print? Om du kör den via Print-kommandot måste man ha en PDF-skrivare installerad. Jag gissar att du använder Windows: CutePDF - The free PDF Converter, Convert to PDF for free, Free PDF Utilities. (Mac har detta inbyggt, kanske någon Linux-distro också)

Vill förtydliga lite om dialogen; generellt tycker jag gatuslangen/blatteskånskan känns mer genuin än de svensk/skånska dialogerna (om nu karaktärerna pratar så, du har inte skrivit ut det så det är bara min tolkning). Jag ser att du ansträngt dig för att göra Johan och hans familjs dialog skriven med mer "korrekt" svenska, men det har blivit för formellt och skriftspråkligt ibland, eller för slarvigt på andra håll, IMHO. Ett tips är att låta någon du känner, som talar ungefär så som du vill att det ska låta, läsa upp delar av dialogen högt för dig. Lyssna om du tycker det låter rätt, och fråga den som läser upp om de skulle vilja ha sagt det på något annat sätt. Det behöver inte vara skådespelare som läser upp det, men gärna någon som engagerar sig i handlingen. Ett annat tips är att inte suga åt sig all feedback helt okritiskt. Jag blir bekymrad när du skriver att du kommer följa min feedback till punkt och pricka. Gör inte det! Naturligtvis ska du lära dig grunderna i manusskrivande ordentligt, som formatering, och lägg manken till för att skriva bra pch läsbart, men tappa inte din röst och fortsätt tro på dig själv.

Grattis till att ha tagit dig igenom din första draft till ett featuremanus! Det är en bedrift som få vågar eller har uthållighet att klara av. Sträck på dig och känn dig nöjd bara för det! Någon har sagt att skriva ett långfilmsmanus är som att springa ett maraton. Du har passerat första milen nu. Sprinta inte för fort, utan se till att ha energi för att orka löpa hela sträckan. Du behöver uthållighet att jobbar vidare på din draft och skriva om delar som du inte är nöjd med. När jag ögnar igenom och kollar hur mycket dialog respektive action du har ser det rätt normalt ut, men just nu är ditt manus för långt: 140 sidor är minst 20 sidor för mycket. Tro inte att det betyder att du inte behöver skriva mer, för börjar man skära i en del så får det konsekvenser på andra scener... ;-) På omslaget får jag första intrycket: "Tusen meter mellan våra världrar" - "Världrar", är det medvetet felstavat? Menar du "Tusen meter mellan två världar"? Även om vi undantar dialogen har du rätt mycket stavfel, särskrivningar, ihopskrivningar osv. som du bör jobba bort. Använd stavningsprogram, och ta gärna hjälp av någon att korrekturläsa. Lite längre ner på omslaget står det "verkliga händelser". Du menar "Baserad på en sann händelse"? Första sluggen är "EXT.PARK.KVÄLL". Okej det innehåller de tre elementära element som bör ingå; int/ext, plats och tid, och du är ganska konsekvent med ditt format, men jag hade helst sett det utskrivet så här: EXT. PARK - NATT Mellanslagen är bra för läsbarheten, och allt som är bra för läsbarheten är bra för ditt manus. Det verkar som att handlingen utspelar sig i Malmö (Nattklubben Privé, Gustav Adolfs Torg m. fl. referenser). Jag tycker du antingen ska tona upp det, så det verkligen framgår att det ska vara så -- eller tona ner det så det skulle kunna utspela sig i vilken stad som helst. Förslagsvis gör du det tydligt redan i första scenrubriken: EXT. MALMÖ, RAOL WALLENBERGS PARK - NATT Första meningen lyder: "Johan och hans vänner röker en joint innan de ska in till klubben prive." I ett manus är det viktigt att introducera nya karaktärer med STORA BOKSTÄVER. Till skillnad från en roman eller annan skönlitterar berättelse så används ett manus som grundplåt för att planera och förbereda arbetet för en film, och för att hålla koll på vilka huvudkaraktärerna är introduceras de så. Och vi måste verkligen kunna "se" handlingen när vi läser manuset. Tänk dig att du återberättar för en polare som sitter i telefon vad det du ser på en TV just nu. I det här fallet kommer din polare nog undra hur många vänner du ser? Är dom viktiga för handlingen och behöver introduceras? Hur ser Johan och hans vänner ut? Och hur kan du se att de ska till en klubb som heter Privé? Så här skulle det kunna bli: Det dunkar dovt från en närliggande nattklubb. En neonskylt i bakgrunden lyser med snirkliga bokstäver "PRIVÉ". JOHAN, en strax över 20, drar ett bloss på en joint. Han ger den till sin vän TOBIAS, som har samma slick i frisyren som de andra två vännerna på andra sidan; DANIEL och SEBBE. Sedan kommer den första dialogen: TOBBE (Tar djupa halsbloss) Jag hatar att komma till Privé, bara en massa arga blattar, fattar inte varför Sara gillar stället. Parenteserna ska inte användas till handling/action. Ta ut det och lägg det som ..handling! Sedan tycker jag du gör det lite för oekonomiskt. Det är svårt, men försök få det mer 'snappy'. Så här hade jag skrivit: Tobbe tar ett djupt halsbloss. TOBBE Jag hatar Privé, bara en massa blattar. Fattar inte varför Sara gillar stället. Ett annat exempel på sid. 10: TOBBE Smutsiga blatte jävlar, förstörde vår kväll så där. Undvik särskrivningar, och försök göra dialogen naturligare. Det kanske jag som är gammal och inte har koll på dagens gatuslang, men "smuts" känns inte som ett svennebananigt uttryck? Kanske så här: TOBBE Jävla blattejävlar. Hela jävla kvällen är förstörd. I nästa scen har du sluggen "EXT.PARK.KVÄLL" - samma igen? De är förvisso i samma park, men kamerorna är riggade mot ett helt annan håll. Prova något i stil med: EXT. RAOL WALLENBERGS PARK, VID KANALEN - NATT Lite längre ner hittar vi ett tjockt stycke: Han går mot dem och det får Johan att bli uppmärksam, Johan spänner knytnävarna utan att visa det. Mohammed kommer fram och ser att hans vänner skickar runt en joint. När han kommer fram så skickar dom över den till han. Han tar tre snabb men djupa bloss och blåser ut riktigt mycket rök. Sen skickar han den till Johan för att lätta på stämningen. Johan tar emot den men Luciano gillar inte det. Vem är "Han" som går mot dem? Ali? Mohammed? Någon annan? Förtydliga så mycket du kan; någon annan som tar upp manuset ska inte behöva tveka. Hela det här stycket är skitsvårt att följa med i, visuellt. Försök dela upp i stycken som blir naturliga att filma. En tumregel är max 4 rader per stycke, vilket också underlättar att "ge luft" i manuset så det blir mer lättläst. Och det är bra. I ovanstående stycke har du lagt in ett par ofilmbara detaljer: - Vilka är Mohammeds vänner som redan hunnit röka? Ali har ju precis kommit fram i scenen? - Hur ser det ut när Johan spänner knytnävarna utan att visa det? - Hur ser vi att Mohammad försöker lätta på stämningen? - Hur ser vi att Luciano inte gillar det? På sidan 5 får du rensa i Johans dialog, det har råkat bli två på raken. Samma på sidan 16 med Johans pappa. Och så Johan igen på sidan 53. Tillbaks på sid 5, där gör du en ful genväg: "Johan ringer 112 och anmäler brottet." Manuset går ut på att beskriva scenerna. Ibland kan man ta till lite genvägar men i det här fallet tycker jag du gör det för lätt för dig. Prova så här: Johan ringer på telefonen. JOHAN Ja, hallå? Jag vill anmäla ett rån. En annan fulgenväg hittar vi på sidan 22: INT.MOHAMMEDSHEM.KÖK.DAG Hon går ut till köket och stänger av spisen sedan går hon in till Mohammeds rum och sätter sig på hans säng där hon gråter. Du har minst två platser att filma i den här scenen. Skriv ut dem! Och pass upp för särskrivningarna. INT. MOHAMMEDS HEM, KÖK - DAG På spisen står en stor gryta och puttrar. Mamman småspringer in och stänger av spisen, torkar en tår och springer vidare in till -- MOHAMMEDS RUM Där hon sätter sig på sängen med ansiktet begravt i händerna. Tårarna rinner. Kroppen skakar av snyftningar. På sidan 12 undrar jag hur Johans mamma är klädd, med tanke på att hans farsa var på väg upp alldeles naken. Jag kom till sidan 23, sen blev det sporadiskt, och så läste jag några sidor på slutet. Dialogen är bitvis väldigt bra, men också ojämn. Jag har dock läst för lite för att kunna bedöma storyn, men det känns helt okej att den inte slutar lyckligt. Är sugen på att läsa vidare men det är svårt med läsbarheten. Trimma, förbättra, trimma och förbättra lite till! Lycka till!

Jo, det kan nog funka. En kort intro av berättarrösten, kanske en dialograd till det, sedan köra note:en och därefter VO-fritt därefter. I slutet av scenen tänkte jag köra en PRE-LAP på dialogen till nästa scen, då berättarrösten "syns" och blir introducerad som karaktär. Hmm, får testa hur det ser ut!

Håller på med en scen där en berättarröst förklarar vad som sker under ett bankrån. Rånet kommer pågå 1-2 sidor tills en annan berättarröst avbryter, och det klipper till ett kafé där en manusförfattare och regissör diskuterar scenen som just inträffat. V.O.-rösten tillhör alltså manusförfattaren. Hela scenen är egentligen ur ett manus de diskuterar, men publiken ska inte förstå det förrän just på slutet då hon blir avbruten av sin kollega. Problemet är att en hel del av det som beskrivs i handlingen också sägs i V.O. och det blir väldigt redundant på sina ställen: INT. BANK, VAULT - DAY The bank robber carefully places plastic explosives on a circular vault door, on what appears as precisely calculated spots. DARK FEMALE VOICE (V.O.) He carefully places explosives on what appears as precisely calculated spots. Jag får ragg i pälsen av att läsa denna redundans, men det är svårt att variera för det är faktiskt samma sak som händer som ska sägas, medvetet. Till saken hör att det är en tänkt öppningsscen, ungefär som en drömsekvens. Jag är just nu ambivalent om jag ska förtydliga vem V.O-rösten tillhör direkt eller vara lite mer narrativ och avslöja det när det blir klipp till deras möte på kaféet. Det sistnämnda känns mer rätt i det här sammanhanget. Har ni några förslag på hur man kan lösa detta på ett smidigt sätt? Eller känner du till något manus med motsvarande typ av scen man kan snegla på? Tips mottages tacksamt!