daac

Hej Anton! Du ska ha kredd för att du skrivit ditt första manus. Fler borde våga! Och jag tycker du har gjort det rätt bra för att vara första. Storyn är dock bättre än formateringen, men jag läste vidare trots formateringsmissarna och det blev rätt spännande! Eftersom du tänker göra det här manuset själv kan du förstås göra som du vill med formateringen, men ju mer man börjar jobba med andra i produktionsteam - desto fler fördelar har man av att jobba med ett bra formaterat manus. - Skådespelare har lättare för att läsa in det. - Foto, ljud och ljus kan lättare läsa ut vad scenen innebär för riggning och förberedelser osv. Omslagssidan: Om du ska sälja/visa upp manuset för någon så ta bort revisionerna. Alla ska alltid få tro att de läser det nyaste, fräschaste manuset! Sid. 1: Ta bort "MY MIND AND I", du har redan en titel på omslagssidan. Scennumrering tycker jag iofs är behändigt när man ska ge kritik, men på ett sk spec-manus ska det tas bort. *START RAMI’S DRÖM* Scen 1: "RAMI, 18, går med en yxa i handen. Han går in på en äng" Så här skulle man kunna göra --> Vi sparade någon rad på att deklarera drömsekvensen i scenrubriken, men i gengäld la jag till en massa rader för att få dramat mer fartfyllt och luftigt. Vilket leder oss in på scen 2: Wall-of-text-varning! Stycka upp så du har max 3-4 rader i varje action/händelsebeskrivning, annars blir det motigt att läsa det. Och så småningom kommer andra behöva läsa det, även om du producerar/regisserar/filmar själv. Jag ser att detta fenomen återkommer i nästan alla scener. Scen 3: Här förstår vi att Rami har problem med sina (inre) röster, och det är enintressat utmaning i ett manus, kul! Du har försökt lösa det med "RAMI" respektive "RAMI (2)". Men jag tycker det ser lite märkligt ut. Kanske är det läge för en Notering? Överst i manuset, precis innan första scenen, kan du lägga till något i stil med: (Eftersom Ramis inre röster är olika karaktärer bör du även kunna kalla dom vid olika namn!) Sid 2, Scen 6: Hur ser vi att han får en flashback? Skriv det vi ska se, show - don't tell! Kanske ser det ut som REM-rörelsen under de stängda ögonlocken? Scen 7 *START RAMI’S FLASHBACK* INT. HUS 2 - DAG [TILLBAKABLICK] (samma i scen 10) "Hus" och "Hus 2" känns väldigt intetsägande. Det väcker inga visuella tankar alls. Vadå hus? Stenhus? Trähus? Förortsvilla? Skyskrapa? Försök visualisera huset, åtminstone lite. Scen 7 är dessutom på minst tre olika platser, alltså tre scener: "Hus 2", utanför hus 2/på språng och inne i "hus"! Samma i scen 8, där vi även ser Rami utanför huset, och i badrummet. Scen 12: Du gödslar med parenteserna. Vi förstås på situationen att Karl kommer vara osäker, rädd. Och så skriver du explicit att Karl börjar gråta, och även att han talar i gråten. Jo, vi vet det redan! Du kan lugnt ta bort alla dessa parenteser. Till och med en vanlig hyfsad amatörskådis bör veta hur Karl reagerar. I sista scenen: Samma som första, det börjar på en grusväg, inte en äng? Kanske kan du lägga in en kort notering om att man ser samma grusväg och äng som i drömsekvensen. Här skulle "Rami 2" kunna säga sin sista mening. I sista scenen kan man hotta upp finalen lite genom att skriva med mer ingivelse och stycka upp i mindre actionsekvenser, förslagsvis: Vad gäller din fråga om övergången till sista scenen tycker jag den funkar bra som den är, även om det är otydligt från vilka håll (utifrån/från insidan?) som "man ser" genom fönstret, och på vem (Karl resp. Rami). Försök bena ut det. Som avslutning tycker jag du har rätt bra balans i storyn som den är, men som en kul övning tycker jag du ska skriva ner scenrubrikerna på stora post-it-lappar (inte INT. HUS - DAG, utan "Ramis drömsekvens på ängen") och lägga ut dom på ett stort bord. Sen kan du laborera med hur det skulle bli om du kastade om scenerna; kronologiskt och okronologiskt. Jag säger inte att det kan bli bättre än vad det är, men vem vet, du kanske hittar en annan rytm och en större berättelse genom den här ganska enkla övningen? ;-) Lycka till!

@Daniel tack för titten! Tror du har rätt i att det inte hinner bli tillräckligt stor kontrast mellan otur och tur. Det kan absolut ta några fler svängar i början - manuset är kort så det finns plats! Däremot kommer jag inte använda graviditetsgrejen, det blir för grymt - sorglig svärta utan humor. Dina idéer låter mycket bättre, ska fundera vidare.

Tyvärr vet jag inte, men är intresserad av frågeställningen! Här är en artikel om ämnet som verkar besvara en del av dina frågor: Negotiating Rights for a Film or TV Adaptation of a Book | Suite101.com Läs även denna: Selling adaptations Vad menar du med gardera sig, mot vad? - Att ett produktionsbolag inte gör filmen inom en viss tid? - Att de gör den, men inte alls på ett sätt som följer boken, enligt din fru? - Att de bestämmer sig för att göra uppföljare, men utan att blanda in er? Eller tänkte du på något annat? Det slutliga och enda riktiga rådet som jag kan ge är att ta kontakt med riktiga experter! Om din fru är med i Sverige Författarförbund, Dramatikerförbundet eller liknande så är det en väg.

De är som med de flesta saker man ska lära sig; några har talang för det, men alla kan - bara man har tålamod att lära sig grunderna först.

Hej Eric Modigt och bra att du tagit dig igenom ditt första kortfilmsmanus! Du har en bra heist på gång. Jag gillade att du kom ut ur scenerna ganska snabbt, och lämnade dem med en liten cliffhanger. Händelserna flödade på och jag läste igenom allt utan att sluta, trots att du behöver fixa en hel del, imho. Om du lär dig formatera manus ordentligt, sätta igång stavningskontrollen och slipa på dialogen kan det här bli en frisk historia! Tyckte inte det var så många hopp i tiden som du gav sken av i ditt inlägg. Det störde inte mig i vart fall, men jag gillar förstås filmerna du refererar till (och Memento ;-). Ja, det är okej att gilla Tarantino, det är okej att inspireras av hans filmer (och de som han i sin tur inspirerats av...) och Michael Mann's Heat, men det här är din story och jag tycker den har för många direkta referenser på för kort tid. I vissa fall räcker det att du fixar några detaljer, gör dom mer subtila eller ändra dom till din helt egna grej, men följande ber jag dig revidera: - Herr Gröns tändare som han från sin farfar (Pulp Fiction, Butch's klocka) - Tortyrscenen, där sadisten njuter av det och sätter på musik (Reservoir Dogs) - Namnen: Vincent (Pulp Fiction Vincent Vega, Vincent Hanna i Heat) och färgnamnen på rånarna (Reservoir Dogs) - Herr Svarts diskussion med sin flickvän (Chris Shiherlis/Val Kilmer i Heat) - Slutscenen där (nästan) alla dör (Reservoir Dogs) Namnen är lätta. Kolla en namnsdagskalender och välj något. De andra kan bli jobbigare att ändra då det påverkar storyn i mer eller mindre utsträckning, men det är det som är tjusningen med att skapa sin story. Man kan, trots att det är jobbigt! Formateringsmässigt har du massor att göra. Jag föreslår att du laddar ner Celtx eller Trelby (gratis, open source) och formaterar skriptet där: Action för händelser, Character för karaktärer som talar osv. I det här manuset behövs bara 5 format på texten: Action, Character, Dialog, Shot och Scene Header (möjligen en eller två Parentheticals). Dessa program hjälper dig på vägen, men om du vill göra karriär som manusskrivare ska du lära dig formateringen utan och innan. Köp en bok som Christopher Rileys "The Hollywood Standard 2nd Ed.", och läs på sidor på nätet, som http://www.screenwriting.io Jag ser att du försökt vara konsekvent, vilket är ett plus, men vid något tillfälle har du skrivit INV. istället för INT. och än värre i scen 18 på sid 8, Herr Blå "säger" sin händelse - med din formatering sett ("Karaktär: Dialog"). Om detta är tänkt filmas så fixa formateringen, det är inte svårt när man väl läst igenom. Läs några manus (hm, helst inte Tarantinos, han bryter rätt mycket på reglerna, för att han kan! ;-) på filmer som du sett så du kan börja relatera till hur manus är skrivna respektive hur de gestaltas på film. Att stava rätt är viktigt, grammatiken måste också vara bra, men kan tillåtas vara lite mer poetisk. Varför? För att alla som läser ditt manus ska gilla det, förhålla sig till själva storyn, leva sig in i den och beröras av den. Inte bli störda av att det står "väll" istället för "väl", till exempel. Graviditeten har du fått hyfsat rätt. Det dröjer oftast 2-3 veckor innan hormonändringar pockar på, men framförallt brukar en utebliven mens göra att klockorna ringer. Googla så hittar du mer, men den här länken räcker nog: Graviditeten vecka för vecka - 1177 OBS: Poängen är att när du skickar ut ett manus för genomläsning ska du inte ha med noter i manuset som "(ändringar kan göras eftersom jag inte har någon aning om veckor i graviditet)". De stör läsningen. Du kan mycket väl ligga inne på din egen fundering, men gör det i ett separat dokument, eller som i exempelvis Celtx, ett program som håller reda på kommentarer vid ett visst stycke. De som läser bör vara schyssta och påpassliga nog att reagera om du har med något som är riktigt fel, och om du är osäker, fråga din mamma eller vem som helst som varit gravid - de vet! Förutom formateringen tyckte jag att dialogen var ditt största bekymmer. Det var ofta trivialt och platt, skrivet på näsan. Här några exempel, men du bör gå igenom ALL dialog. Det börjar bra, naturligt. Men jag hade nog lagt in en kort beskrivning på hur Vincent reagerade när någon kommer på honom när han läser "gamla fall". Polismannen (döp honom till något) låter ganska naturlig, förutom att "Vi har ett mordfall" är ju något som händer var och varannan dag i deras jobb, det är knappast en överraskning. Vincent låter däremot som han tänker, inte som han säger. Det hade räckt med ett svar som "Redan?". Allt annat låter inte alls som man skulle säga. Polismannen vet mycket väl att det nyss skett ett annat mord, han vet mycket väl att skitstöveln som Vincent nämner precis slängts i finkan. Här repeterar du information i samma scen, både om förra fallet som nyss nämnts och om det nya. Redundant och onödigt. Jag tror en mer naturlig respons skulle vara: VINCENT Vilken jävla vecka. Den här dialogbiten var också en kandidat till förbättring: De låter som Björnligan i en pilsnerfilm. Sjökartan räcker långt och gör att vi fattar var de är på väg - det är något som visas! Låt publiken göra 2+2 = ..., inte skriva dom på näsan. Och Herr Blås kommentar om att hon ärvt båten av sin farsa? Be någon annan läsa upp det här för dig högt, eller spela in dig själv på t ex en mobil och lyssna. Det låter inte naturligt. Alls. Man skulle kunna göra så här istället: HERR BLÅ Fan! Vi måste hitta dom! Herr Grön kollar bredvid bordet. På golvet ligger en skrynklig KARTA. Han tar upp den. En väg från Sverige till Medelhavet är utplottad med en röd tuschpenna. Herr Lila dyker upp bakom Herr Gröns axel. HERR LILA Vad är det? HERR GRÖN Vi ska ut och fiska. Jag har svårt med trovärdigheten när rånarna stannar värdetransportbilen. De är sedan länge utrustade med skottsäkert glas, varför skulle ett litet gevär från en liten personbil skrämma väktarna i en maffig van, sannolikt bepansrad eller åtminstone förstärkt (särskilt om det är mycket pengar!) som lätt hade kunnat tränga rånarna av vägen? Och det var alldeles för lätt och snabbt att öppna dörren och komma åt bytet. Kolla på filmen "Heat" för hur det kan se ut på ett trovärdigare sätt - men hitta din egen väg för hur det ska gå till. Kapa inte för mycket från Heat i ditt manus nu ;-) Slutet lämnar oss med några lösa trådar: - Vad händer med bossen? - Vad hände med Polismannen och Vincents konflikt om hans smygporrläsande? Du har redan kommit längre än alla dom som säger att du har en idé till en film men inte ens skriver ner den. Lär dig formatera och slipa på karaktär och dialog så kommer du ytterligare en bit på vägen - Lycka till!

Tack Désireé, bra observationer! Får villigt erkänna att den är mustig (ett bättre ord än saftig i sammanhanget?), rent av lite för äcklig ens för min egen smak. De mest komiska effekterna jag ser, utan att gå in på detaljer, är vindrutetorkarna och slutklämmen - fast sånt är förstås subjektivt. I sjukare stunder kan andra delar också ses som komiska (åt det absurda hållet). Mina tankar har vandrat från att göra den grymmare, svartare och lämna det komiska - till att göra den "renare" och mer komisk, i stil med vad du föreslår. Det kommer nog bli minst två drafter till med olika inriktning på som jag får sova på sen innan jag bestämmer mig. Det är fördelen med korta snuttar, så enkelt att göra om utan att det påverkar resten, som i en feature! Ska också ta fasta på det du skriver om att hon fortsätter köra när hon mår illa. Tanken, som jag missat att beskriva, var att hon släpper gaspedalen och bilen saktar ner, men allt går så snabbt att hon inte hinner stanna. Eftersom bilen då har låg fart blir det högre sannolikhet i det som kommer efter, så att säga.

Detta är en kort och absurd historia om tvära kast i livet, skriven på (amerikansk) engelska. Jag tror Daniel Hållquist har varit inne på liknande sorts svart humor. Ni som läst hans alster här kanske känner igen tonen, även om denna är något, ska vi säga, saftigare? (Om du ser detta Daniel, hoppas du gillar den! :birp ) Förutom sedvanlig kritik på struktur och formatering m.m. är jag nyfiken på om ni tycker storyn är för saftig, eller ni tycker den funkar som det är? Sedan är jag osäker på om mannen som ringer upp protagonisten är tillräckligt trovärdig. Tips på förbättringar mottages tacksamt. Har haft tankar på att göra storyn än grymmare, genom att indikera att protagonisten precis fått reda på att hon är gravid (t ex i första scenen kan man se henne titta på test-stickan med det blå plus-tecknet), men kände att det blev ett snäpp för mycket. ... Eller ska man gå All-in? §e Danger-Its Your Lucky Day.pdf

Försök göra research själv, det är en del av charmen med att skriva manus. Att söka på nätet tar mindre tid och ger dig snabbare svar än att ställa triviala frågor på ett forum. En katalog/galleri med diverse vapen? - Googla på "weapons gallery", "gun gallery", "firearms catalog" eller liknande. En specifik sorts vapen som en viss polismyndighet/militärstyrka osv. använder? - Googla på "svensk polis vapen", "vilka vapen har polisen?", "SWAT guns" osv. Det är ofta en balansgång att vara specifik och verklighetsnära, kontra att göra manuset läsbart. Tycker att Tolin exemplifierade det bra i inlägget ovan. Man behöver inte skriva Glock (märke), Glock 17, (märke och modell), Glock 17C eller Glock 17RTF-2 (ytterligare specifika märke/modeller. Man behöver sällan inte heller skriva "halvautomatisk pistol", det räcker förmodligen långt med att bara använda tjänstevapen eller... pistol! I ett actionmanus jag var med och skrev hade vi med en enda specifik modellbeteckning; en Barrett M82A1 som användes i en scen för att skjuta minor från en bil. Det hade blivit blivit alldeles för långt och mer svårtytt att skriva ut "semi-automatic anti-materiel rifle". Resten av alla soldater och poliser hade "assault rifles", "shotguns", "pistols" osv. (Jag gjorde för övrigt misstaget att förkorta assault rifle med "AK" i ett utkast. Det är tydligen alldeles för ghetto eller syftar på ryska AK47, enligt feedback från amerikanska manusläsare).

Märklig producent, jag tror denne skulle behöva tänka mer i termer av "vad kostar det?", "hur lång tid tar det att ta fram en sådan?", "vad är riskerna med att låsa fast sig vid en viss bil?" och "vad funkar istället, om det visar sig att kartan inte hänger ihop med verkligheten?"? En "äldre familjekombi" eller en "liten fräsig sportbil" ger således mer för en producent än en "grå Volvo 740" eller "en silvergrå Porsche Carrera GT -10" (om jag tillåts hårdra detta exempel). Det ger producenten möjlighet att bestämma något som passar budget och minimera riskerna kring produktionen, utan att tulla på storyn. Kanske lyckas producenten få sponsring av en viss bilförsäljare eller visst bilmärke? Inte fan vill de ha en Volvo då, om Toyotan är gratis! Kanske är det en Nollbudgetproduktion, där man får låna en Subaru Impreza, men ingen Porsche? Kanske får man tag i en Porsche Carrera -87, men inte en GT 2010:a? Ska vi skita i det och vänta tills vi verkligen hittar en GT 2010:a..? Tänk efter kring denna detalj, om vilken typ av bil det är, om det verkligen är SÅ viktigt för manuset i sin helhet. Detta gäller förstås många andra detaljer i ett manus. Jag säger inte att man ska undvika märke/modell helt och hållet; Är det bra för läsbarheten, så varför inte? Är det vitalt för storyn, så absolut! Men oftast är så inte fallet.

Désireé, du tänker nog på Wargames (1983)? WarGames (1983) - IMDb Några liknande som baserar sig på att gäng ungdomar/någon hjälte som hamnar i knipa när de spelar ett spel: Stay Alive (2006) - Stay Alive (2006) - IMDb "For a group of teens, the answer to the mysterious death of their old friend lies within the world of an online video game based on the true story of an ancient noblewoman known as the Blood Countess." Gamer (2009) - https://en.wikipedia.org/wiki/Gamer_%28film%29 "Reality and video games merge in this high-concept sci-fi action thriller: In the not too distant future, mind-control technology allows humans to control the actions and movements of other humans, allowing reclusive billionaire Ken Castle to create the ultimate video game. It's called "Slayers," and it's a mass-scale, multiplayer online first-person shooter that's as controversial as it is popular." Hursom, jag tror det finns något bra i din idé bylletski. Fortsätt utveckla den!

Jag är inte säker på vad din fråga är. Om du känner dig osäker om vad dramaturgi är kan du läsa mer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Dramaturgi https://sv.wikipedia.org/wiki/Den_klassiska_dramaturgiska_modellen Och vill du fördjupa dig än mer kan du läsa exempelvis någon av Syd Fields böcker.

Bra jobbat! Nu återstår bara att göra något som är längre. Även om man drar ut på det med fina bilder på miljön så blir det väldigt kort. Men hellre en kort och bra historia än en längre dålig ;-)

Jag har sett olika exempel på hur det kan gå till. I det här fallet verkar du vilja att Karaktär 1 ska fortsätta att säga de sista orden, ett slags överlapp. Men det tror jag funkar bättre på längre och mer komplicerade meningar än korta meningar. Egentligen gillar jag inte varianten ovan och undviker den. Om det inte är absolut vitalt för storyn att höra de där sista orden (och det är det sällan!) räcker det med att göra en s.k. em-dash: -- Dels är den snygg och enkel att förstå, dels har den fördelen om du vill fortsätta Karaktär 1s dialog: Ofta räcker det med ett enkelt: Vissa menar att skådespelare tolkar "..." som att orden tonar ut, som Trottier: Från: dlg5 Läs mer: I'm cutting you off | A ton of useful information about screenwriting from screenwriter John August Double-dashes and ellipses indicate interruption. | Screenwriting.io

Tre snabba: Utan att veta hur din story är uppbygd: "When a high school sportsjock, nerd, beauty queen and outcast are put in detention they discover that their school staff has been replaced by aliens about to invade earth, so they must overcome their differences to save the world." Ett annat alternativ: "A couple of high school kids from different backgrounds are forced to work to work together in order to save the earth from invading aliens" Ytterligare ett: "Nobody believes four high school kids when they discover that aliens have replaced the entire staff at their high school, so they must device a plan to save the earth from the full scale invasion."

Det finns mig veterligen inget sätt att starta en fb-grupp på annat sätt än att en person gör det, rent praktiskt, även om två eller flera ligger bakom? Hursomhelst startades den av mig och Désirée efter lite spånande och bollande. Den är fortfarande i sin linda så vi får se vad den utvecklas till! Det finns inga speciella krav för att gå med, proffs som amatör, så länge man håller god ton och försöker hålla sig till ämnet. Grunden är att vi delar en passion för manusskrivande och vill utvecklas som manusförfattare. Tack för att du informerade om gruppen, Pace!

Svårt med voice over, hur då? Jag tycker spontant det känns svårare att komma på saker som visualiserar och förstärker dikten och dess budskap. Voice over kan funka hur bra som helst. Tänker musikvideo, fast talad. Eller helt enkelt en person som står eller går i någon miljö (genom en stad, en park, genom en äng eller vad du nu vill) och talar in i kameran. Varför komplicera en fin text? Ett helt annat koncept, som istället helt utgår från visualiseringen, är att låta texten flöda fram på skärmen på finurliga sätt, helt utan tal; ungefär som i "Sen kväll med Luuk", om du kommer ihåg det:

Läste precis nyheten om att en amerikansk domstol gett Stallone rätt i ett fall där han (hans produktionsbolag) var anklagad för skriptstöld till The Expendables. Sylvester Stallone Defeats Lawsuit Claiming 'The Expendables' Was Ripped Off - Hollywood Reporter I slutet av artikeln stod en en kort notis om att Stallone ändrat på några av namnen från den draft han fick in, för att göra dom lättare att komma ihåg: "Paine, General Garza, and Lee Christmas" (För övrigt fick Stallone rätt, men med namnen låter jag det stå osagt :-)

Oj oj oj. Alla stavfel. Den märkliga mixningen av svenska och engelska. Formateringen som lämnar mycket till övers... Jag försökte blunda för det och läsa storyn, men det var riktigt, riktigt svårt. Ser att andra anmärkt på detta och jag kan inte nog understryka vikten av ta till sig av denna feedback - i synnerhet om du är dyslektiker. Då har du en stor utmaning, men inte är det en ursäkt, du får bara se till att jobba på ett annat sätt. Normalt sett brukar jag ge en hel del feedback kring formatering, men här visste jag knappt var jag skulle börja, så mitt råd är att skaffa en referensbok, som Christopher Riley's "The Hollywood Standard". Vad gäller storyn så tyckte jag att det glimtade till emellanåt, t ex triangeldramat Dr. Petroger, David och Storss. Men det märks att det är tungt influerat av Alien, typ exakt samma tema. Fundera på hur du kan göra det mer originellt, mer till ditt manus. Och vad var det som är originellt med detta monster? Manuset gav knappt några hintar om det. Ett par stora logiska hål: - Hur kom farkosten så snabbt tillbaka till jorden från Saturnus? - Monstret (hjärnspöket?) pratar engelska. (hela scenen med en djävulens löfte är för övrigt alldeles för cheesy för min smak) - När ett skepp går in i atmosfären är det svårt att upprätta radiokommunikation. Du har massor att jobba med, men du har kommit långt mycket längre än många andra som inte ens skriver ner sina idéer. Lycka till.

Haha, jag läste för fort och skrollade ner i tråden utan att tänka på det! (Satt på jobb i ett oväntat ovidkommande möte) Mental note to self: Läs långsammare och noggrannare. Och inte när man är på ett möte. Ska kika igenom manuset senare ikväll och komma med något seriösare feedback...

Jag har inte läst manuset än, vill gärna göra det när jag har tid. Till nästa gång: skippa benämningar som "[Karaktär 1]", "[Karaktär 2] osv. Det gör det bara jobbigt att läsa. Kalla karaktärerna för ett riktigt namn om du vill att folk ska bry sig om dina karaktärer. Det spelar ingen roll om du tycker namnen är töntiga eller känns fel, till och med "Sten-Sture" är så mycket bättre än "[Karaktär 2] (nåja), men gör ett försök att få till det någorlunda. Du kan alltid byta namnen senare.

Den här tråden känns f.ö. mer som en blogg om en story development än om dess synopsis, som titeln förespeglar.

Jag håller med Mr. A och Tolin i sak och princip; storyn du beskriver känns varken unik eller speciell - fast jag måste ändå flika in en "Stå på dig!". Det kanske visar sig att ditt briljanta pilotmanus blir klart så småningom, men ingen producent nappar. Då har du trots allt tränat ditt skrivande och fått erfarenheter att ta med till nästa idé. Men vem vet, kanske nappar någon? Att stå på sig och tro på sin idé trots omvärldens påpekanden är också en aspekt av manusförfattandet - men idén måste förstås fullföljas och skrivas klart för att ens få en chans att bli refuserad ;-)

Nä, han var inte alls knäpp, bara en person som spenderat för mycket energi på fel sida lagen, och som trodde sig kunna slippa fängelse och arbetsläger genom att spela sinnessjuk: Gökboet (1975) - Plot Summary Fast du har rätt om att filmen handlar om vem och vad som egentligen är mest galet; våra institutionaliserade system, eller människorna som systemen är avsedda att hantera. Och vad gäller flashbacks så har den filmen inga, utan sätter upp karaktären McMurphy på ett mästerligt sätt: One Flew Over The Cuckoo's Nest (1975) movie script - Screenplays for You

Hej Sigge En fin historia, jag hoppas den blir gjord och gör de skrivna orden rättvisa med bra skådisar, foto, regi osv. Som Désirée påpekar är det viktigt att ta bort alla störande element från skriptet, de som stör läsningen. Det kan tyckas småaktigt att poängtera enkla och basala stav- och grammatikfel (såsom det saknade D:et i TRÄDGÅRD), men det fyller en väldigt viktig funktion i att rycka med läsaren, sälja storyn, få folk att fatta den, visualisera den. I övrigt fixar du det bra, men håll koll på det när du skriver (längre) manus. Efter stavning och grammatik gäller det att utnyttja formateringstandarden på ett klokt sätt. Ett tips är att fundera ut bra scenrubriker (sluglines). Här står t ex TRÄDGÅRD, och sen påbörjar du första miljöbeskrivningen med "En stor och frodig trädgård. Gräset är välskött och buskagen som omger trädgården likaså (...)" osv. Trädgård x3 alleredan. We get it! För att korta ner på de poetiska och detaljerade beskrivningarna, men ändå projicera en vacker bild kan man t ex göra så här (IMHO): Min variant är 125 tecken i action, motsvarande din paragraf på 197. Jag tycker det väcker ungefär samma bild, men med bättre ekonomi. Påstår inte att jag gör ett bra exempel av din text, men jag hoppas du förstår poängen: skriv ekonomiskt, och lyft bara fram det viktigaste, oavsett om det är action, miljö, dialog osv. Utmana dig själv att göra samma sak med paragraf 2 i samma scen! Jag lovar att du kan förmedla samma känsla, men med färre ord och luftigare paragrafer som blir än mer attraktiva att läsa. Försök generellt undvika paragrafer på fler mer än 3-4 rader, så det inte blir för stora block av text, till slut en Wall of Text. Men du klarar det bra i resten av skriptet. Så långt som möjligt, undvik unfilmables som "Hon bestämmer sig för att spela med i vad Henry säger.". Hur ser det ut? Hur gestaltas det? Utmana dig själv att plocka bort sånt. Om det blir alldeles tokigt får du såklart ha med en notering eller detalj, men håll det till undantag. I detta fallet kan det möjligen stå kvar, men jag hade hellre sett att du tog bort det. Generellt får jag utslag av för många parenteser: (Höjer blicken igen). Ibland måste man sätta ut dom, men många gånger inte alls. Prova att ta bort alla och läs igenom. Förvirrad? Lägg till där det verkligen behövs. Och ibland kan du bryta ut det till en action-beskrivning istället, vilket också kan bryta upp långa paragrafer av dialog och göra texten mer läsbar. (CONTINUED), (MORE) och (CONT'D) etc. är sån där onödig svengelska som vi borde göra något åt. Det är lätt med Celtx och andra program att redigera dessa ord så det står t ex (FORTS.) men i spec-script kan man med glädje ta bort vissa helt (CONTINUED) t ex. Kan finnas avvikande åsikter om detta, men det är min uppfattning. Slutet med tidningen är, som redan påpekat, skrivet på näsan. Med tanke på att titel, tagline och synopsis kan bidra till att göra det förståeligt att det handlar om Alzheimers, tycker jag du kan ta bort den detaljen helt. Jag hade föredragit om Karin fällt en vemodig tår. Lycka till!

Sorry, checkar inte inte så ofta pga semester. Jag har ingen preferens, men balkongscenen ger utrymme för en annan miljö och variation. (Och kanske något dyrare budget, om det nu är något som ska tas hänsyn till). Celtx är bra på många sätt, men Index-kortfunktionen suger rätt hårt. Jag har köpt riktiga indexkort (funkar med stora Post-It-lappar också) på en bokhandel och skrivit titlen på nyckelscener/händelser, sen kan man markera korten med olika färger och symboler, ta ett kliv från bordet och "se" hur filmen pulserar. Tror det finns beskrivet i Save The Cat!-boken av Snyder, men det finns säkert beskrivningar på webben med. John August har nämnt det kort här: Index cards | A ton of useful information about screenwriting from screenwriter John August