daac

Inget att be om ursäkt om, tvärtom uppskattar jag att du tog dig tid att läsa och kommentera med dina åsikter. Jag tar mig en funderare på detta, stort tack!

Skön story i lagom tempo. Jag gillade den och läste igenom allt, kände igen mig både som ungdom och förälder, så jag tror du träffar ganska rätt. Några detaljer som jag hängde upp mig på: I första scenen ser vi Maria stå i sitt sovrum och titta ner på gården. Men mitt i scenen dyker det upp väldigt detaljerade saker som skulle verka svårt att se från däruppe. Ser vi verkligen allt det från Marias fönster? Det verkar som om du har missat att skriva ut någon scen nere på gården. Formateringsmässigt känner jag mig ovan att se vilka karaktärer som medverkar i scenen. Om det här är ett manus tänkt att skickas vidare till någon producent eller tävling så skulle jag inte haft med det. Det tillhör mer en produktionsplanering och tillför inte storyn något. Show, don't tell: "Hon tänker knacka på dörren men ändrar sig." Jag tycker det är okej att ha med en och annan, men i det här fallet undrar jag vad hon gör? Tar hon fram handen men knackar inte? Tar hon bort huvudet från dörren, och lyfter armen men knaokar inte? Skriv vad hon gör. Det blir enklare att "se" det då. En annan som dök upp var "Maria verkar tycka det är obehagligt att prata med Lisen." - Hur ska vi se det? Svengelska: MARCUS (CONT’D) CONT'D FORTS. Mycket repetition i texten kan tas bort när det är givet vem som är där, t ex: "Elena sträcker upp sin arm i luften mot Marcus. Marcus pussar på hennes hand. Elena ler." Kan bli: Elena sträcker upp sin arm i luften mot Marcus. Han pussar på hennes hand. Hon ler." Hittade ett par omständiga beskrivningar här och var, t ex: Eftersom sluggen redan säger att vi är på en bro över en å kan vi stycka upp och trimma lite: Dvs. med samma antal rader kan man förmedla något som är lite mer läsbart (luftigare, kortare stycken). LISEN 53? Är hon en granne, en släkting eller vad? För kort karaktärsintroduktion. Du återanvänder inte vad du skriver i scenrubriken: Här skulle du kunna lämna scenen tidigare med en "cliffhanger" (nåja ;-) och ta bort det här svaret: MARCUS I min lilla etta? Det blir nog för trångt. Eftersom de kommer att samtala om det alldeles strax igen, och då blir svaret givet genom dialogen på ett sätt som kan göra läsaren/tittaren mer engagerad. FREDRIK (O.S.) FREDRIK saknar också en kort karaktärsintroduktion. Är det pappan? "(...) innan FREDRIK (48) svarar. Det är Elenas pappa." "Hon ser eftertänksam ut över det Maria precis sa." "Elena ligger i sin säng. Trots att hon tårar har runnit längs kinderna ser hon lugn och eftertänksam ut." "Fredrik harklar sig." Två uppenbarelser känns som en för mycket. Det var vad jag plockade upp på första genomläsningen! Lycka till! (Om du har lust får du gärna kommentera mitt försök till kort/novellfilm här: http://forum.voodoofilm.org/kolla-mitt-manus/33287-livet-gar-pa-raels-drama-komedi.html )

Intressant. En kupé har du förstås rätt i att de inte längre är vanliga i regionaltåg som exempelvis Öresundstågen i det här fallet. Tycker du "INT. TÅGVAGN - SALONGSBORD - DAG" klingar bra, eller har du ett bättre förslag till motsvarande scenrubrik? Ordet "Tågstation" finns med i SAOL (sid. 1056): Ordlista - så sådär obildat nysvenskt tror jag inte det är. På Trafikverket.se kallar dom hållplatsen för tåg i Åkarp kort och gott för "Station": Åkarps station - Trafikverket Men om "järnvägsstation" är det rätta begreppet har jag inga problem att ändra - man vill förstås undvika att läsare fastnar i terminologin istället för att ta åt sig av själva storyn. Stort tack! EDIT: för att göra terminologin ytterligare ett snäpp mer korrekt har jag även ändrat "Höghastighetståg" till "Snabbtåg" i det nya utkastet.

Mitt första manus på svenska, och mitt första försök på novellfilm. Några facebookinlägg från en vän som besökte Way Out West-festivalen häromveckan triggade skrivlustan, och sidorna rann iväg. (Tack, E-L!) Logline: En småbarnsmamma hamnar på en utmanande resa när hon bestämmer sig för att ta ett break från vardagslivet. Till dig som läser och vill ge feedback har jag tre funderingar: Jag är medveten om att det finns mycket referenser till musikval - ibland specifika - i själva manuset. - (efter att du läst det) Hur förhåller du dig till det? - Är det en story som du tror att du skulle skratta eller möjligen le åt här och där? - Tycker du manuset upplevs längre eller kortare än 25-28 minuter? Men jag är tacksam för alla kommentarer, stora som små! Livet går på räls-1f.pdf

Bli inte lurad av att det är skräckfilmer som dragit nytta av "Monster in the house"-stilen (story pattern). Monster in the house (MITH)-historier liknar den klassiska myten/sagan om labyrinten med minotauren. Den handlar om människor fast i ett "hus" - som kan vara rent symboliskt, ett begränsat utrymme - men ofta blir porträtterat som en koja i skogen. Det farliga "monstret" är också i allra högsta grad en symbol. Det kan vara en människa, behöver inte vara ett sagodjur, vampyr, alien, King Kong osv. Och den riktiga anledningen till att de (oftast en liten grupp) är fast med monstret är egentligen deras eget - eller någon annan människas fel, illdåd, dödsynd. Det brukar sluta med att en efter en i gruppen dör, men en sista person/klick klarar sig precis. Ta filmen Alien t ex. De är fast på ett rymdskepp (huset) med ett monster (alien), men anledningen till att de är där överhuvudtaget är människans girighet (dödssynd). Monstret och Huset är bara symboler för risken att bli av med sin själ (och kropp!) när människan faller till synd. Andra klassiska MITH-filmer är Jaws (fast till sjöss med en sur haj, pga borgmästarens lögn/girighet att inte stänga stränderna under högsäsong), Jurassic Park (fast på en ö med DNA-uppväckta dinosaurier pga hybris och girighet), Fatal Attraction (Glenn Close är monstret runt M. Douglas familjehem pga hans otrohet), Cable Guy (Jim Carrey är "monstret", synden är Broderick's girighet, free cable, och hans privatliv är "huset") osv. Läs fler exempel på Snyders story patterns här: https://www.blakesnyder.com/downloads/STCGTTM_AtGlnceFnlRev2.pdf På samma sätt kan du lägga upp din berättelse, och du har redan ett embryo till det med föräldrarnas misshandel, drogmissbruk osv. och som leder ungens sätt (utsatt eller utsätter för mobbing), drogmissbruk osv, - synder och illgärningar (behöver inte vara groteska saker) i en person som förvandlats till ett monster (symboliskt). Lek med tanken! Fast själva poängen/tricket jag egentligen försökte föra fram är att sänka produktionskostnaderna, oavsett vilken genre man rör sig i. En genre är inte samma sak som story pattern. Cable Guy är en mörk komedi, Alien kallas för sci-fi, The Shining kallas skräckfilm, Fatal attraction kallas drama/thriller osv. Jag är verkligen ingen expert på vare sig produktionsplanering eller inspelning, men genom att ha så få ställen som möjligt att filma på blir ekvationen ganska enkel: Ju fler ställen, desto mer tid (transporttid, ställtid och ledtid) och logistik går det åt, desto större blir riskerna och desto mer kostnader kommer det bli - för bensin, för ev. hyra av utrustning, ev. tillstånd, för risker att byta skådisar pga någon inte kan på det utdragna schemat, pga väder. pga mat, osv. Jämför det med att spela in allt på en enda plats; en gammal övergiven bondgård, någons sommarstuga, någon polares mammas lagerbyggnad etc. där man kan förbereda allt (el, ljus, ljud, dolly, vinkar, smink, dekor, ...) och skjuta allt på kortare, sammanhållande tid. Lycka till!

Ja, du bör strukturera upp storyn först. Karaktärerna kan man också börja på, men jag gillar inte att göra dom helt färdiga. Det är bra att ha en bas så man vet vad de drivs/motiveras av, men ibland kan de ändras när storyn utvecklas. Ibland kan man fastna i ett skript på grund av inspirationsbrist eller något plotthål som man helt enkelt inte förutsätt. Då kan det lossna och man experimenterar med deras motivation, bakgrund, kön, utseende, namn och sätt. Lägg inte ner för mycket detalj på deras bakgrund. Du kommer dock behöva göra ett mer gediget jobb under resans gång, innan manuset är klart. (Andra kanske ger dig tipset att göra det gedigna jobbet först, t ex i Syd Fields böcker) Hur som helst bör du ha en plot till storyn klart för dig innan du utvecklar karaktärerna fullt ut. Varje TV-avsnitt har en början, mitten och ett slut, precis som långfilm. Avsnitten är kortare än långfilm, och standardformateringen är annorlunda, men beatsen finns fortfarande där. Ska man hårdra så är det till och med så att varje scen bör ha en början, mitten och ett slut, även om det blir grövre kontraster. Här är ett lästips om att skriva TV-manus (utrdrag från boken på engelska): Crafty TV Writing Lycka till!

För att bygga vidare på Désirées bra tips; ytterligare ett knep för att sänka budgeten är att storyn utspelas på så få platser som möjligt, rent av bara en enda. Tänker på långfilmer med låg budget som The Cube, första Saw-skräckisen, Sam Riamis första Evil Dead-rulle (ja, det fokuseras naturligt till en plats i "Monster in the House"-genren, för er som läst Snyder!) Saw (film) - Wikipedia, the free encyclopedia Vad filmen ska handla om får du komma på själv. Det är ju det som är manusförfattarens jobb, intresse och första utmaning! Lycka till.

En filmidé? Inget manus? Jag tror det blir svårt att förhandla sig fram procentintäkter på en idé, oavsett vad det är för typ. Tycker det låter som en väldigt märklig producent som inte köper manus: - Idéer är enkla att komma på, de går inte att skydda mot upphovsrättsbrott osv, till skillnad mot ett skrivet manus som har verkshöjd, som inte alls är lika lätt som en idé att skriva ner, och som går att använda till något vettigt inom film (t ex blueprint-underlag för att planera och räkna budget). Om du hade sålt ett manus, även om det är ett första utkast, bör man väl se till att man får - Credit (Skriven av, Manus av motsv.) - Första tjing på en ny draft - En summa pengar som motsvarar typen av manus (feature, novell, kortfilm osv.) Och sen är det upp till förhandlingsstyrkan och ambitionerna: - Om rättigheterna ska återgå till manusförfattaren om verket inte är producerat inom fem år. - Om hur rättigheterna/ersättning ska göras om producenten säljer utomlands - Eller säljer vidare rättigheterna till tredje part - Om du går med på en mer riskfylld betalningsmodell, men med chans till större intäkter osv. I brist på bättre länk, men bättre än inget; Svenska Författarförbundets råd till debutanter: http://www.forfattarforbundet.se/sff/images.nsf/0/4A8FCA04C7B9AAA7C12572A300394608/$file/rad_till_debutanter_2011.pdf

Äventyrsfilm? Jag hade förväntat mig lite mer driv i slutscenerna, en jäktad hjälte gör sitt yttersta innan upplösningen. Men visst kan musiken fungera som en kontrast till det som sker på duken också! Annars lät det bra, som att du träffat rätt: en ljudbild som jag föreställer mig kan accentuera det som skildras snarare än att utmärka sig eller vara för anonymt. Skriv gärna en kort synopsis för scenerna det är tänkt att ljuda över om du vill ha mer konkret feedback, alla har kanske inte samma uppfattning om vad en äventyrsfilm är, och hur slutet utspelas.

MONTAGE och SERIES OF SHOTS sorterar som shots under en huvudscenrubrik. Det är fortfarande oklart vad du vill visa med bildspelet; - Protagonistens uppväxt eller temauppbyggnad? MONTAGE - En sekvens under sammanhängande tid? SERIES OF SHOTS Du kan spränga in Voice Over med din protagonist (eller vem det nu är som berättar). Avsluta med SLUT/END MONTAGE eller liknande. Beroende på var och när bildspelet slutar kan du behöva en ny scenrubrik. Men om du hamnar på samma ställe, på samma tidpunkt, där nästa händelse tar vid - då kan du fortsätta utan ny slug (möjligen lägga in ett förtydligande om det krävs, typ BACK TO SCENE). Annars är det bara att sätta in en ny scenrubrik. Gör det som blir tydligast för den som ska läsa.

Är dom på samma plats och sker det under sammanbunden tid? Då sker det inom samma scenrubrik. Annars inte. Precis som vanligt! Från Ferris Bueller's Day Off (shooting) 8 CU. FERRIS 8 Ferris lets out a wheeze. His glassy eyes follow his parents to the door. JOYCE (OC) We love you, sweetie. TOM (OC) Call if you need us. They close the door. The lock clicks. Ferris' eyes shift from the door to CAMERA. A sly, little smile crawls across his lips. FERRIS They bought it. The MTV theme music ROARS IN. Men jag får villigt erkänna att jag inte riktigt hängde med på vad du ville visa. Bryta in mot kameran mitt under ett bildspel, huh? Bara med blicken eller med röst också? Det är inte så vanligt med dialog under ett bildspel.

Här är en genomgång av US Copyright Office (via Library of Congress), vs. WGA-registrering. Låt er inte luras av dockan, killen bakom är seriös. (från The Bitter Script Reader: 12-Step Screenwriting: Week 9 - WGA Registration vs. U.S. Copyright ) I princip rekommenderas för fulla manus att registrera sig hos US Copyright Office istället för WGA. Det kostar 40 dollar istället för WGA's 20, men det gäller en livstid istället för 5 år, och det gäller som legalt dokument "på riktigt" i en domstol mm. WGA-registrering är måhända intressant om ett viss produktionsbolag kräver det. På titelsidan säger vissa att man inte ska skriva ut WGA-regnummer (om det inte uttryckligen krävs av tävlingen/producenten/... ) men däremot kan man skriva "WGA registered". Annars sägs det att det ger en amatörmässig touch, plus att det tydligen ska vara möjligt att se på serienumret när manuset skickades in. Om det legat till sig några år ger det inget bra intryck då producenter mm alltid sägs vilja ha färska saker. Huruvida det stämmer med verkligheten vet jag inte, men dollarn är inte så dyr nu och jämförpriset för skydd per år är svårslaget ;-) Tillbaka till ämnet: Någon som provat att kontakta dessa script agents? Erfarenheter? Själv skulle jag inte känna mig mogen förrän jag hade en 3-4 (feature-) manus skrivna och ytterligare ett antal under olika stadier av utveckling, men man kan ju satsa på lite tur också...

Förutom att Isak skulle växla pengar gillade jag första paragrafen. Där fanns utrymme till konflikt och motiv. Men de sista meningarna fick mig att sätta kaffet i vrångstrupen. Hjälten hade inget med upplösningen att göra. Han kanske hade viktigare saker för sig. Tillbaka till att växla pengar: Utspelar sig detta i en gränsstad, eller? Det låter ovanligt och komplicerat att växla pengar, och får mig att haka upp på en onödig detalj. Varför ska han växla pengar, är det viktigt? Kanske kan han ha kommit dit för att sätta in pengar, eller begära ett lån (till sitt nya hem han vill bygga, typ.)? Eller kanske är denna detalj inte ens nödvändig i en kort synopsis. Det räcker att vi kan konstatera att han råkar vara där och är oskyldig. Känns som en red herring, men skulle också kunna bli en detalj du kan använda som en twist. I sin nuvarande form ser jag den dock inte, och då blir det irrelevant. Titeln "Cowboy Jägaren" är särskriven. Cowboyjägaren borde det bli. Fast oavsett klingar det fel och förvirrande. Anspelar det på hjälten (hjälten är en cowboy) eller på rånarna (hjälten jagar cowboys)? Att "jaga cowboys" upplever jag också som skevt (i fallet att det anspelar på rånarna). Kanske har de jobbat som cowboys, men det är som bankrånare som de blir jagade. Jag föreslår att du funderar vidare på titeln, men ha den gärna kvar som din arbetstitel. När du utvecklat din idé vidare växer kanske en bättre titel fram.

Aha, lite mothugg, härligt! Ger tillfälle till reflektion. Det Mr. A är inne på med "Låt Rami tala för sig själv" skulle kunna innebära en gestaltning där Rami behåller sin vanliga röst. Vi hör ingen skillnad och det är vad som sägs mellan raderna som får stå för uttrycket. Det kan ge en större effekt, och är förmodligen en större utmaning för framförallt skådespelaren (vilket de säkert tycker är kul!). Riskfyllt, svårt, men med potentiellt mycket större pay-off! Väl värt att testa. Men singoz har gjort valet att ge Rami en annorlunda röst, fysiskt, när han intar en annan personlighet. Om han väljer att stå fast vid det vägvalet håller jag lika envist fast vid att beskrivningen av rösten är en viktig detalj. Det är möjligen ett grepp som är vanligare på film än i verkligheten, fast det är absolut utanför min expertis att uttala mig om (tankar far iväg till Exorcisten som möter Jim Carrey's gestaltning av elake Hank och snälle Charlie i Me, myself & Irene, hehe - vänta nu, det manuset kanske kan gå att få tag i?!). Hursom, i singoz manus är det etablerat. Då kan man förstås välja olika sorters röster. Just "mörkare" är mitt subjektiva val. Men jag står naturligtvis för det. Det är IMHO ett mycket bättre ordval än de totalt neutrala, omålande beskrivningarna om att Rami har en "annan röst", "annorlunda röst" eller "ovanlig röst". ... Hur då annorlunda? Och jag tycker inte vilka ord som helst passar in. En "pipig och gäll" röst kan ge en komisk effekt, som jag inte tror singoz är ute efter. "Hes" skulle vara okej, liksom en mängd andra mer ospecificerade beskrivande ord som "kuslig", "läskig", "pervers", "bitter", "hotfull" osv. I det här perspektivet håller jag med Désirée att ordvalet inte är den viktigaste detaljen, men därmed inte sagt att det är oviktigt. "Mörkare" ger fortfarande utrymme för mer än en tolkning. Det behöver inte bara vara en oktav lägre basröst. ;-) Som vanligt har jag lätt att falla in i engelskan i sådana här situationer. Jag tänker framförallt på sinister, men också ord som eerie, corrupt, blackhearted, woeful... EDIT: Så här introduceras karaktären Rami just nu: [Notera: Huvudkaraktären Rami’s psykiska tillstånd gör att han pratar med sig själv, som två olika personer. För att göra detta tydligt heter en och samma karaktär Rami och Anas. Ana’s röst är grovare och läskigare.] EXT. GRUSVÄG - DAG [DRÖMSEKVENS] RAMI, 18, går med bestämda steg på en grusväg. Han håller en yxa med lika bestämt grepp i händerna. Han går in mellan öppningen på gärdsgården in på en äng. Om man bortser från noten så säger den som Désirée tidigare påpekat ingenting om Rami förutom att han har något viktigt att hugga. Det ger heller ingen som helst introduktion till platsen vi är på. Kanske så här? EXT. GRUSVÄG - DAG [DRÖMSEKVENS] En ljus sommareftermiddag. På avstånd hörs melankolisk fågelsång. Grus knastrar av bestämda fotsteg i rask takt. RAMI, cirka 18, kommer gående med en stor yxa i högsta hugg. Han är lång och välbyggd efter år av kroppsarbete. Rami lider av en personlighetsstörning. Hans alter ego talar med en argare röst. Han viker in på en äng genom en gärsgårdsöppning.

Och det var min idé! Jag tyckte det blev alldeles för rörigt otydligt i den tidigare versionen där Rami pratade med olika röster (hans inre karaktärer). Det finns förstås fler sätt att lösa det på, men en note som förtydligar är bättre än en snyggt skript som inte gör det. Ett alternativ, som kanske är snyggare, och tydligare(!?), förutsatt att det är etablerat att Rami har personlighetsklyvning i karaktärsintroduktionen: RAMI (som Anas) Andra skåpet, ANDRA SKÅPET! RAMI (mumlar) Men jag vill ha dem i detta skåpet! RAMI (som Anas) Nej Rami! Andra skåpet! Jag tycker det är bra att förmedla att ANAS har en annan röst, mörkare, det är en viktig detalj. Gör man det på detta sättet är det än viktigare vad Désiree påpekar om en mer omfattande karaktärsintroduktion. Då räcker det inte med en genväg via en note. EDIT: Det är vid undantag man gör en 'reader's note', men i det här fallet tyckte jag det var en lämplig situation: http://johnaugust.com/2011/formatting-notes-in-a-screenplay

Skillnaden var att Ted Bundy inte levde ensam, och han var mer typen av sektledare, som inte utförde alla brott själv. Ted Bundy omgav sig med en tropp/sekt. Den här personen lever helt ensam, men är ändå väldigt pratsam. Jag hoppas det förklarar min syn på det bättre. Stereotyp är den porträtterade seriemördaren redan: medelålders vit man i USA, som dödar sina offer med bestialiska metoder. EDIT: Tja, åldern var ju hemlig, men av att döma på innehållet så var han en något äldre byggarbetare än den unge Rodney. EDIT 2: Damn, jag får korrigera mig själv eftersom ingen annan hunnit göra det än: Jag har ju blandat ihop Ted Bundy med Charles Manson! Manson var sektledare, Bundy agerade inte med andra: https://en.wikipedia.org/wiki/Ted_Bundy Däremot var de båda, och Dahmer som nämts i det här sammanhanget, nogrannare med att ha en anknytning till offrena; t ex unga kvinnor. I detta manus är det en ung man och en äldre kvinna och en yngre. Vad är kopplingen? Vad är motivet? EDIT 3: Fantastiskt ämne att läsa in sig på! Hittade den här intressanta länken om stereotyper av psykopater porträtterade på film: https://en.wikipedia.org/wiki/Fictional_portrayals_of_psychopaths

Som jag nämnt är jag inte helt nöjd med dialogen: det var för långa utläggningar med exposition vid ett par tillfällen. Förutom ovan nämnda "Matt in the mirror" har vi exempelvis: som fortsätter: Överlag har du lagt band på parenteserna, det är bra, men vid enstaka tillfällen ger du för mycket regi, eller använder dem fel (se förra inlägget för exemplet "Matt in the mirror"). Vid något tillfälle nämnde jag tidigare att du kunde huggt av en del dialog i slutet på scenen. Jag köper inte att seriemördaren använder sin dialog som ett vapen. Hur då? Genom att prata omkull sina offer? Är du ute efter en slags Hannibal Lector-dialog? Då har du inte lyckats, imho. Men i det stora hela flödar det på ganska bra. Förutom exemplen jag nämnt tycker jag du har bra språk. Här är en trevlig sida med konkreta dialogtips, bra läsning: Dialogue: Writing Tips Lycka till!

En sak till: Seriemördaren är både artikulerad och pratsam. Ska han verkligen vara det? Hursom, ibland kändes det som det blev väl mycket exposition.

Det är bra om man anger det från början, så slipper läsaren hänga upp sig på det och kan fokusera på annat som kan vara viktigare!

Kul story, jag tyckte det var spännande och fortsatte läsa för att se vad som hände härnäst! Kanske var det något blodigt (det lär knappast bli annat är R-rated, trots att du försökte dölja det i scenen med Rodney ;-) Dock saknade jag ett slut, och någon form av poäng: "Vi träffar en till synes vanlig snubbe som visar sig vara seriemördare, som klarar sig rätt bra med sina mord. Han har kul med sina offer. The End." - Det fanns ingen konflikt, mer än en kort replik från en inre röst, som strax kvävdes och inte fick utrymme igen. - Det fanns ingen förändring. Mördaren repeterar bara sina seriemord. Den ende som har möjlighet och försöker ta sig ur hans grepp (Sarah) misslyckas. Status Quo rakt igenom. Den inre rösten kanske kan få mer utrymme? Fundera på om du vill göra din story lite mer strukturerad, och mer konfliktfylld. Så lite formalia och förtydliganden, utan att göra anspråk på att ha kammat fram allt: Vad menar du på omslaget med The movies "Dahmer" & "Henry: A Portrait of a Serial Killer"? Inspirerat av? Baserat på filmerna, eller deras originalmanus? - Om du bara hämtat idéer som inte är rakt av kopierade kan du stryka den raden. (Jag har inte sett dessa, så jag har ingen aning...) Jag ser en del oekonomiskt och redundant text. T ex öppningsscenen; räkna orden "pictures", "shots" och "some". Här är min snabba re-make: "His age will be secret the entire movie." Vad fyller denna hemlighet för funktion, mer än att förvirra läsaren? Om det är en flashforward på en äldre seriemördare, skriv då det. Jag hajar verkligen inte denna hemlighet?! EXT. AN APARTMENT (...) --> EXT. MATT'S APARTMENT - BALCONY - DAY A man sits on a chair. He just glares at the rising sun. This is MATT LUCAS ... Revidera alla ord som slutar på -"ing". I flera fall (inte nödvändigtvis alla) måste du ändra från passiv (glaring) till _aktiv_ röst. He is glaring -> He glares. Matt is sitting -> Matt sits, He is walking -> He walks osv. Om det här är något som du ska filma själv är det ok och upp till dig att gödsla med POV, CUT TO:, THE CAMERA ZOOMS och liknande. Om du tänkt ge detta vidare till en regissör, producent eller skicka in till en tävling osv, då bör du revidera bort i princip allt sådant. Allt. Ganska bra engelska överlag, även om det fanns några stavfel (of Get out early - du kan skippa Matts OK-svar att han vill följa med att ta en drink. I scenen därpå sitter de uppenbarligen där... "An old fashioned bar. An old jukebox playing popular country hits. Like Hank Williams, Elvis Presley, Johnny Cash, Lefty Frizell, etc." POV: Karaktären Mel (bartender?) är inte introducerad. Du verkar göra dig lite för bekväm med - LATER. Våga använd DAY och NIGHT, t ex: INT. MATT’S APARTMENT - THE LIVING ROOM - LATER "It’s a very bleached out and pale living room. Almost something out of a Dracula-film" "In the speakers we hear the song "PLEDGING MY LOVE"." På sid 9: FADE OUT (men den är otroligt onödig i vilket fall) Matt is making his way through the crowded mass. "the pretty lady we saw earlier" Hu! Här har vi ett par grejer att fixa: Avsluta aldrig en dialog med en parentes. Gör inte actions till en parentes. Försök undvika att göra en för lång monolog. Kanske så här: (Hmm, jag tvekar själv på om "MATT IN THE MIRROR" är en bra lösning, men parenteserna är åtminstone rätt ;-) INT. MATT’S APARTMENT - THE BASEMENT - LATER The basement is cold and damp. INT. MAX - FLASHBACK Lycka till!

Sant, men det var vare sig vad jag skrev eller menade: (o)personlig != förälskad. Det är sällan (aldrig?) en logline innehåller ett namn, men i det här fallet handlar det om att utveckla en idé. Bryr man sig inte om den och det man skriver om, då tror jag det märks ganska snabbt hur platt allt blir. Mitt arbetssätt är dock knappast det enda, det har vi konstaterat :-) Det är upp till MrMace att hitta sitt. Fast jag håller med dig om det du skriver i citatet, absolut! Jag tror det är en viktig egenskap hos en manusförfattare, att våga "kill your darlings": att se dem, acceptera dem för vad dom är och sedan våga ta bort dem från manuset när de inte funkar (inklusive scener, hela karaktärer - eller bara deras namn!).

Jag håller inte med dig Désirée, men man kan förstås jobba olika! Jag ogillar å det grövsta att ha "Protag" eller "Kvinna" eller något annat opersonligt som namn på viktiga karaktärer - och speciellt om man ska be någon annan läsa sitt alster eller leva sig in i det, som i princip OP när han frågar efter feedback på en idé. Då fastnar man lätt i ett opersonligt förhållande, man kanske inte bryr sig lika mycket om karaktären. Men som sagt, det är olika hur man funkar. Jag har inga problem med att göra en "Find/Replace "Arne" -> "Ajaccio" när jag väl kommit på vad karaktären egentligen bör heta. Ibland kan man ha satt ett namn som känns udda, men det växer på en. Och om man jobbat med karaktärsutvecklingen först, innan man skriver själva manuset, då bör man redan ha ett färdigt namn (annars har man inte jobbat med karaktären). Men det är inte heller allas arbetssätt att göra så, och inte avsikten med att provtrycka en idé - men när man väl börjar ta idén till ett utkast - ja då anser jag att man bör "se" sin karaktär och ge den ett namn ganska omgående.

Några fler förslag: Eternal Sunshine of the Spotless Mind (2004) - IMDb Inception (2010) - IMDb V för Vendetta (2005) - IMDb I fjol i Marienbad (1961) - IMDb Basic Instinct (1992) - IMDb Open Your Eyes (1997) - IMDb (eller Vanilla Sky, om man känner för det) och varför inte dokumentären: Outfoxed: Rupert Murdoch's War on Journalism (2004) - IMDb

Några allmänna tips: - Ge grabb/pojken ett namn fort, så han blir personlig. Vad som helst, du kan byta senare. Samma med mamman och pappan. Då kan man "prata med honom" och om honom på smidigare sätt under tiden man utvecklar manuset. Och sätt vad som helst som det han älskar: matte, musik, teckning, slöjd, whatever. Det kan knappast vara det som är viktigast i storyn, men däremot är det som är runt det viktigast; han kanske har större förtroende för den lärare/inna som håller i det ämnet. Han kanske kan snida träfigurer som Emil i en hemlig koja/en övergiven kolonistuga, han kanske får ett stipendie att åka till USA för att han är en så briljant matematiker; det finns massor att hämta i den detaljen som kan ta storyn flera steg framåt: ingjuta hopp, krossa hoppet och så vidare. - Vad vill du säga med filmen? "Alkohol och droger är dåligt" är ju rätt platt. Det är människor som gör fel val och kan leva under usla omständigheter, det är inte _bara_ alkohol/droger som är problemet, men det är definitivt en del av ett stort samhällsproblem. Fundera på vad temat/grundidén verkligen är. Vad är budskapet med filmen? - Ska det sluta i dur eller klang? Bestäm dig för hur mycket hopp du vill inge, eller om det ska vara en avskräckande story. - Du har en ganska lång tidshorisont på din idé Då kan det krävas olika skådespelare i olika åldrar för samma grabb/pojk. Om ni ska köra lågbudget och ha färre människor involverade kan det vara värt att fokusera storyn mer, och kanske bara hinta om bakgrunden (eller framtiden, vilken tid man nu väljer att fokusera på). En öppning för det finns i mammans snack om hur hon anser att pojken förstörde hennes liv. Kanske kan det hela utspelas precis i brytpunkten vid högstadiet, eller vid gymnasiet, dvs. veckan innan skolavslutningen och någon vecka därpå. - Satsar du på en kortfilm? Hur många minuter ungefär? En tumregel för manus är 1 sida = 1 minut, give or take. Men det är ingen exakt måttstock. Lycka till!

Omslagssidan: Ta bort "Baserad på en egen ide från Jonas Bylund." Alla ska lugnt kunna utgå från att det är ett originalmanus såvida man inte skriver ut att det INTE är det (t ex "Baserad på en sann händelse", eller "Baserad på Den Gudomliga Komedin av Dante Alighieri" eller liknande. I flera av scenerna skriver du t ex "EXT. UTANFÖR ETT FÄNGELSE - MORGON", "INT. INNE I TRANSPORTBILEN - MORGON" osv. EXT. låter oss veta att vi är utanför redan. Det räcker med "EXT. FÄNGELSE - MORGON". (Förekommer i flera scenrubriker) Scen 1: "med en polisbil körande bakom sig." Skriv om det till här och nu: "En polisbil kör bakom." A fasen, här är min take på Scen 1: Som du ser på min version såg jag flera platser. Jag såg en massa onödiga detaljer (Hur ser vi att Johan har ett vitt tajt linne under en stor tjock munkjacka? Och vad spelar det för roll att det är vitt och tajt?). Det samma gäller i fler scener. "vänstra byxfickan", "låser bilen med knappen på bilnyckeln" etc. Hur är alla dessa detaljer relevanta för berättelsen? Hursom, jag försökte trimma och få det luftigare och lättare att komma igång att läsa, få det att flöda mer. Du får naturligtvis själv bedöma om jag lyckades eller inte. Lite senare: Johan slänger väldigt många blickar och cigaretter. Ännu en bit in är det någon som "ger upp med ett stön" flera gånger. - Försök variera ordvalen. I dialogen kan du kapa och trimma. De sista meningarna är oftast inte meningsfulla. "Tack", "Desamma" (sic!) etc. Du lägger in wrylies fel. Exempel: KILLEN (HOTFULL) ska skrivas: KILLEN (hotfullt) - Om de sitter till höger ska de indikera ljudet i förhållande till bilden, men inte vara regi: t ex VO, OS, OC, ON RADIO, MOS osv. alternativt ge indikation om om dialogen fortsäter: CONT'D / FORTS. För övrigt kan du ta bort flera -nej alla!- av dessa helt och hållet; i specifikt denna scenen beskrivs redan situationen som att killen är hotfull! Du hade bara behövt en parentes om han inte varit hotfull i sitt sätt att tala. Det blir bara onödig och kladdig regi som varken skådespelare eller regissör förmodligen är intresserade av. Jag anar en story om att Johan vill börja om sitt liv med sin familj, men är på väg att bli indragen i kriminalitet igen. Om det stämmer så har du beatsen på plats för akt! Och vad det verkar har vi träffat på antagonisten Alex Gruber (Är han måhända släkt med Hans Gruber? ;-) Det kan bli spännande, även om vi inte riktigt än vet varför... Kan du möjligen få in det i akt ett så har du mycket vunnet. Lycka till!