Smörgåsmannen

Eftersom datorn är begränsad till 4 GB (officiellt), så skulle jag nog göra precis som Jawhns föreslog, att spara till en helt ny iMac. Det är inte bara minnesmängden, utan även snabbheten på minnena som utgör en stor del av hur pass trevligt det är att redigera. Visst går det att fortsätta med din nuvarande dator. Helt klart. Men det beror ju lite på vilken upplevelse man söker. Jag tror inte att en SSD skulle vara värt att sätta i, om jag ska vara ärlig. Det känns som att minnet flaskhalsar mer isåfall, då 7200 RPM ändå är helt okej. Men om du inte tycker det går att motivera ekonomiskt, med en ny dator, så rekommenderar jag att du går upp till 4 GB minne.

Att få en systemkamera (ny) överhuvudtaget för 2-3500 (som dessutom kan filma dugligt) är lite av en omöjlighet. De billigaste landar väl på omkring 4000, och då med original-objektiv, som beroende på tillverkare ofta inte är någon jätte-höjdare. Samma om du skaffar en Canon med kit-objektivet, så får du inte ut speciellt mycket, utan det hänger på att du skruvar på något annat. Det beror ju förstås på vad man har för krav. Skaffar du en spegellös liten, typ panasonic/olympus, så kan du komma undan väldigt billigt, i höstas köpte jag ett hus för 1000 kr, en adapter och ett snudd på antikt objektiv, sammanlagt kostade det 1500. Den slår en 550D med kit-objektiv, med hästlängder. MEN, den är oerhört begränsad på många vis (inga manuella inställningar, går inte att använda AF i foto, ingen som helst stabilisering.. the list goes on). Och för att få fram något vettigt måste förhållandena vara mycket kontrollerade. Och det hamnar ju på just det, hur kontrollerade situationerna är, som ni filmar i. Skulle jag helt sonika rekommendera en kamera, så är väl en Nikon ett bra alternativ. Hur den hanterar ljus och sånt (då den inte kan styra det manuellt) låter jag dock vara osagt. Panasonic LUMIX DMC-GF3 hus svart delad kartong - uppföljaren till min kamera. Men som sagt, det är ganska mycket gambling att köpa något så billigt. Om man inte vet vad man ger sig in på. Efter en hård arbetsdag är nu dock dags att sova. God natt!

Tack! Ja, alltså är ju ganska grön när det kommer till att filma. Jag ska tänka på det om jag någon gång återvänder till lokalen. Alla close-ups är ju tagna med GF1, som jag antar att du refererar till, de andra två kamerorna är 550D och Sony Hx100v. Vara Canonen var inlånad och hade kit-objektivet. Jag förundras dock över att den presterade sämst av de tre. Att objektiven hade sån avgörande betydelse visste jag faktiskt inte, eller snarare, att glaset på de andra kamerorna var så pass mycket bättre - vilket jag antar är fallet. Sedan kan ju en del bero på att jag inte är van att hantera kameran också, men det känns alltid bättre att skylla på något! Men med ljusnivån, menar du då ljuset i lokalen? Vi hade inga reglerbara lampor, filter eller något sånt, utan alternativet hade i så fall varit att ställa upp en lampa till bredvid :D Nåja, ska tänka på det du sa tills då vi filmar utomhus!

Hej! Tänkte att det vore passande att posta min första riktiga video här, gör det på en alldeles ny kanal där jag hädanefter tänker lägga ut mina lite mer påkostad "produktioner". Detta är då visserligen bara lite överblivna klipp från något som är tänkt att bli en fullskalig musikvideo på sikt. Resten av inspelningen ska alltså ske utomhus. Jag är väldigt tacksam för kritik som vanligt. Det är första gången jag spelar in i lokal överhuvudtaget, så det finns säkert en hel del ni kan anmärka på :) Och framförallt, så kommer det ju som sagt vara en del av en större video, och alltså vore det bra att få veta tills dess vad som funkar och vad som bör strykas. Men så länge, så tackar jag för mig och hoppas att ni gillar vad ni ser! :)

Ok, har kört ett antal olika konverteringar nu, med diverse inställningar och filformat, ingen "vanlig" konvertering tycks hjälpa. Men om VLC skippar frames, så kanske det finns något sätt att gå till väga ändå? Någon slags inställning man kan applicera i premiere eller i ett annat program, som kan få bort dessa. Alternativt om det finns andra redigeringslösningar man kan gå igenom för att fixa detta? Tänkte prova med Vegas, mest för sakens skull, ifall det är något med Premiere i sig alltså. Men då får jag väl en rendering av märkbart sämre kvalitet. Samt en illalåtande laptop bredvid mig. Men Tolin, eller någon annan, var det något speciellt vid konvertering du tänkte på?

Tack Tolin! Får väl ge mig på det då, har faktiskt aldrig behövt konvertera något förut. Men, men. David: Jag kör ju CS5, så jag har ingen aning om det är något som kommit tillbaks, eller om det alltid varit. Saken är ju den att det bara är en av tre kameror som råkat ut för det, så det är väl det som är det mest mystiska liksom. Sen är ju Panasonicen hackad och det ger ju säkert sitt till det hela, haha. Men iom. att jag använt den förut utan problem, så blev jag lite förvånad bara.

Hej! Spelade idag in en film i studio, nu när jag sitter här och grovklipper ser jag att det hackar i Premiere (både före och efter rendering), men inte i exempelvis VLC - i sitt "råa" format. Det bör således inte vara filerna som är korrupta. Projektet är inställt på AVCHD 1080p/25, precis som samtliga kameror jag använt, filmar i. Kameran är en Panasonic GF1 och har aldrig haft problemet förut, men eftersom att det tycks vara Premiere det faller på, så undrar jag om det finnes någon dold/okänd/obskyr inställning eller dylikt som kan orsaka sådana här problem? Exempel (runt 8-10 sek in i videon): Det går helt klart att klippa runt, men det känns väldigt onödigt då det drabbat betydligt bättre material än det ovan. Samt att det inte är materialet det faller på. Någon med idéer? Tack på förhand, Henrik

Barnböcker: Du menar att berättelsen kan ha flera olika slut, ungefär som i.. ett spel? Nå, bilden du får med kameran har förändrats skarpt, och möjligheterna kring kameran likväl, under de senaste 100 åren. Medan de rent tekniska framstegen i själva skrivprocessen torde vara relativt små, så har du i filmandet ett betydligt bredare spektra med alternativ, från punkt A, där du börjar med filmen, till punkt B, där filmen ska stå klar. I skrivandet så vänder du dig till tangentbordet i första hand. Att skaka på surfplattan för att uppnå ett alternativ slut låter lite som en gimmick, som kanske inte anses som en nödvändighet, för att uppnå en historia, utan snarare ett alternativ. Medan det idag inte skulle komma på tal att spränga en byggnad i verkligheten, när du kan göra det i post. Och det är just det hela mitt resonemang kretsar kring. Att berättandet i film har stagnerat pga. möjligheterna. Man kan göra så fruktansvärt mycket häftiga saker i postproduktion, och jag skulle vilja räkna dessa barnboks-appar till en slags variant av postproduktion. Att göra det häftigare. Det säljer ju bättre. Och i ett samhälle där det som säljer bäst, får mest rum, så är det självklart att det är vad som satsas på. Frågan är ju, om vi återigen tar upp dessa barnböcker. Tillför det något? Du som har erfarenhet av dem. Vad gör att du hellre (inte) köper en sån än en traditionell barnbok? Fast det görs ju redan. Om jag förstår dig rätt. - - - - Det som Munthe är inne på, är ju snarare en utveckling utifrån tittarnas perspektiv. Vi vill ha lättsmält media, men det ska ändå vara snyggt, där finns också utrymmet för de nya filmarna, och således också där man hittar de roligaste innovationerna, men det är ju enkelt att bara öppna youtube och kolla upp valfri någorlunda stor kanal. Och då knyter jag tillbaks till det jag sa från början, att filmskapare idag filar mer på sitt hantverk, för det är det, som det handlar om.

Det är skillnad på tekniken i skrivandet, och tekniken bakom skrivande. Parallellen jag drog är att om en kamera är att tangentbord, så har tangentbordet stannat i utveckling. Det blir inte mer än så (förutom möjligen ergonomiskt men det är helt irrelevant). Om kamerorna också hade avstannat på 80-talet så hade vi vetat att; "hey, det är det här vi har att jobba med - nu jobbar vi med berättartekniken utifrån dessa förutsättningar". Skrivandet i barnböcker har ju ingenting ju ingen teknisk (teknologisk) koppling som så, utan det är ju en evolution i själva skrivandet i sig. "En hantverkare täljer svanslösa hästar och får en ny kniv så att det går fortare" - teknisk utveckling i den mån jag diskuterar. "En hantverkare täljer svanslösa hästar och börjar tälja hästar med svans" - hantverkaren har förbättrat sitt hantverk utifrån givna förutsättningar, men det är ingen teknisk utveckling som ligger till grunden för hans nya häst med svans, utan det är helt enkelt något som skapats hos honom, och en vilja att experimentera för att få fram ett mer avancerat hantverk, men inte nödvändigtvis utifrån en annan process. Slutsats: vi diskuterar olika saker. ----- Otis: Nu tycker jag du sitter och fiskar i en för djup ankdamm, och det förklarar fortfarande inte varför du drar in DSLR överhuvudtaget, förvirrande om något. Mig veterligen så är det inte mycket som skiljer en systemkamera och en videokamera, om man drar ut det på en tidslinje som sträcker sig över hundra år, inte heller tillgängligheten känns då speciellt relevant, då du ändå drar paralleller inom det professionella spektrat i utdraget ovan. Bilden estetik är ju knappast något som har en omvälvande effekt på manus. Snarare något som påverkar emotionellt i den riktningen man vill att filmen ska peka. Där faller ju även färgsättning in. I så fall. Visuella effekter har jag redan varit inne på och tänker inte ta upp igen. Som jag förstått hela din frågeställning så pratar du om varför berättande har stagnerat. Förlamats. Varför vi slutat innovera. Nu drar du upp innovationer som kom för hundra år sedan (nåja). Vänder blad i historieböcker. Jag är säker på att du är en duktig filmvetare. Hur mycket tycker du att filmen har utvecklats de senaste 10-20-30 åren? Det är relevant. Tror jag att en dslr påverkar berättandet i förhållande till en 10 år gammal kamera? Nä. Blir bilden bättre? Ja. Finns det bättre möjligheter att påverka estetiken? Ja. Det känns som att du smalnar av området efter eget behov och likt en sann journalist hårdvinklar till något du själv vill ha fram. Vad vill du ha fram? Att mycket har hänt de senaste hundra åren? Grattis! I mina ögon har du satt din slutsats och dragit ut det på en sådan tidslinje att du gör det alldeles för lätt för dig. Okej, imorgon får vi in lukt i film. Kommer det påverka berättandet? Antagligen behöver man inte visa lika mycket i bild exempelvis. Och jo, det är högst relevant. En datorskriven/tryckt text är exempelvis lättare att läsa än en handskriven. Det i sig ger en hel del för helhetsintrycket. Och tillbaks igen till min motfråga: Vad klassar du som berättande? Uppenbarligen allt man ser, men du har då genast, återigen, diskussionen från abstraktionsnivåer till FAKTA, och jag funderar varför det ens finns rum för den? Förklara. Och ja, jag vaknade på fel sida idag.

Det finns tre alternativ: 1. Höga betyg - plugga i Falun. (Eller annan liknande, Umeå/Luleå/Mitt Universitetet har ju mediautbildningar). 2. Arbetsprover - är du driven, duktig osv. och redan kan en del så finns chansen att du kommer in (lite gambling). 3. Betala dig in - Kulturama/Sthlms filmskola. Så får man känna efter vad som känns bäst själv. Läs på om vilka som har gott rykte (allrahelst vad gäller universitet/högskolor där du kan hamna i teori-fällan).

Jag måste ju då komma här och säga exakt, precis, tvärtom. Vegas är det absolut lättaste programmet att lära sig, det finns många smarta kommandon som gör redigeringen till en dans. Idag jobbar jag i Premiere (Pro), då jag gått över till Mac, men påminns ofta av att vissa saker var så mycket enklare i vegas (lägga på effekter/text eller varför inte klippa). Jag kan helt ärligt inte komma på något av de "normala" sakerna, som går smidigare att göra i Premiere. Med det sagt, så är det ett "nybörjarprogram", vana redigerare tycker antagligen att det är förvirrande (de som kommer ifrån Premiere, FCP, Avid), men den som är helt grön på redigering, alternativt pulat i Movie Maker, kommer förmodligen komma överens väl med programmet. En grej jag lär varna för är hur otroligt instabilt det är, återigen till motsats av vad Anders sagt. Jag har kört det på Laptop, såväl som stationär dator och oavsett vad man väljer, så är massor av krascher bara att vänta sig. Åtminstone om det är likadant som det var i version 10. Jag jobbade med Vegas mellan version 6-10 och speciellt mycket händer inte däremellan. Åtminstone inte på krasch-fronten, utan det var väl support för olika format och lite nya funktioners som tillkom, fler tillgängliga tracks etc.

Och det var ju just det jag svarade på. Man kan ju bryta ned det på många sätt. Vad är berätta? Eller snarare. En berättelse. Till att börja med. Är det definitionen av något med början och slut, eller är det att visa upp något? Fiktion eller inte. Innan man bestämmer sig för om tekniken leder till nya berättartekniker, så bör man ha definierat vad berättandet är. Jag repeterar. Anledningen att vi ser återuppfinningar av hjulet, är för att det blivit mer tillgängligt och för att nytt folk kommer och vill prova på det. FÖRST när de provat på tekniken, och eventuellt bemästrat den, kan nya saker gro. Ta koncepten vidare. Om TS söker berättandet i långfilm, och att innovationerna där har stagnerat, varför är dslr-forum relevant? Målgruppen är ju där, inte ovanligen, de som experimenterar med tekniken i sig. Har inte bemästrat tekniken, och kan således inte använda tekniken för att innovera själv, utan kopierar vackert det som redan är skapat. FÖR ATT ÖVA. När dessa som mitt resonemang innefattar, kommit så pass långt att de förstår det de har framför sig. Att de har känsla för det de håller på med. Då kommer vi att börja se utveckling i större delen produktioner. Stora som små. Om vi skapar en hypotes att vi på 80-talet inte kunde komma längre i tekniken (kameror, kringutrustning). Så hade vi säkert kommit betydligt längre i form av det experimentella idag, och säkerligen hade vi utnyttjat dåvarande teknik bättre än vi någonsin kommer att göra. Vi kan ta en annan form av berättande. Skrivande exempelvis. Rent tekniskt - hur mycket har hänt de senaste 100 åren? Inte mycket. I perspektiv mot film är det ju helt poänglöst att jämföra. Vi har gått från skrivmaskiner till tangentbord. Som dessutom delat samma gränssnitt. Här har man satt gränsen, rent tekniskt så blir det inte mer än så. Och från det som vi lärt oss att utveckla berättandet ur ett ganska smalt perspektiv, där snygga formuleringar är fotot och berättandet är berättandet. Det har lätt till ting som... modern poesi exempelvis (har hakat upp mig på det nu). Men fortfarande är det ju inte det vi ser på topplistorna. Film med experimentellt berättande finns. Där man begränsat sig tekniskt för att utveckla berättandet. Men det är ju inte det vi ser. Det säljer inte. Så kanske ska man säga att gott berättande växer ur att man vet vad man kan göra.

Men tekniken är ett självändamål för att få ett jobb. Eftersom en hel del medlemmar här är just oanställda, alternativt har varit det. Så har/är tekniken central för att komma någon vart. Jag tycker du hakar upp för mycket på berättandet i form av en storyboard. Man kan berätta genom att måla en tavla, man kan berätta genom att skriva poesi (som till stor del ofta är oförståeligt). Varför skulle man inte kunna berätta genom en snygg bildkomposition? Film behöver inte bara vara film. Film kan vara video också. Även om man i regel kategoriserar allting inom film eller "filma", så är det stor skillnad på en spelfilm i den bemärkelsen och en video. Jag tror helt enkelt inte att de som jagar nya berättargrepp är samma personer som hänger på "dslr-forum", långt ifrån alla, i alla fall. Där faller ditt resonemang. Just ett snyggt foto inom film har idag blivit väldigt viktigt i de flesta produktioner, bla. för att moderna teknik gjort det till mindre raketforskning. Därför är det endast naturligt att det kommer en grupp som är väldigt inriktade på just detta. Så för att knyta ihop påsen, nej, jag tror inte att tekniken i sig är något som lockar fram nya berättartekniker. Men däremot kanske fler människor hittar till film tack vare tekniken, och därav så finns chansen att fler guldkorn växer fram. I själva bildberättandet, så kommer antagligen ganska mycket att hända, inte tack vare mer tekniskt avancerade kameror, utan snarare för att det blir lättare och lättare att implementera fotorealistiskt (nåja) CGI i film. Genom den utvecklingen kan många idéer, som tidigare var omöjliga, ta fart.

Systemkameror generellt sett generar väldigt högkvalitativt material. Jag är tveksam till om en Sony Handycam generar bättre bild då din D90 har en betydligt större sensor, som inte minst generar bättre bild i dåliga ljusförhållanden, samt att du har så pass bra glas, att jag tror att det på alla sätt, utom just det automatiska, är bättre. Du kan ju exempelvis titta på en Sony DSLR om du vill ha autofokus, där får du stor sensor och allt det där. Tar du en i samma prisklass, bör det också finnas mic-ingång. Den filmiska känslan kan ju komma från frameraten, som är 24-25p (i regel) hos många dslr, medan det i en videokamera som standard är 30, men från fall till fall går att ställa om. Även det korta skärpedjupet är något exklusivt för DSLR/Systemkameror och är att tacka den stora sensorn för. Ditt objektiv ger förstås del i den bild du får ut av kameran, men det betyder inte att sämre objektiv skulle göra att du fick dålig bild, utan alla delar samverkar.

Inte bara sett utifrån kameror, utan rent allmänt så är väl 5k lite före sin tid idag. Eller ja. Någon har ju sagt att det kan utnyttjas i postproduktion, men det är inget jag riktigt kan stå för. Utveckling är ju alltid bra och det som är stora filer idag, behöver inte nödvändigtvis vara det imorgon. Skärmar med sk. "retina"-upplösning (vet att det är en marketing-term) dyker upp. Och även TV-apparater lär göra så. Inom några år så skalas 4-5K inte nödvändigtvis, vilket också kommer rättfärdiga konsumentprodukter med upplösningen - oavsett hur (o)nödvändigt det är egentligen - så är det ju alltid ett säljargument. Och det är väl just det som är själva grejen, att det är mycket utav ett säljargument. Ser man till datorskärmen så skulle jag nog gärna ha en upplösning på 2.5k eller dylikt istället för 1080p. Den må vara skarp, men det kan alltid bli skarpare, och tanken är väl att det i slutändan ska bli så pass standardiserat med höga upplösningar, att vi inte längre reflekterar över pixlarna. Känner att jag kommer lite out of the blue här när jag inte ens pratar om kameror, men eftersom det man filmar (och fotar) med är beroende av de medium man senare visar upp materialet med, så känns det ändå ganska relevant. När jag jobbar grafiskt för video i dagsläget kör jag exempelvis allt i 4k, eller nåja, 1080pX2, för att få rätt ratio. Men det är inte för att jag på fullaste allvar tror att det blir skarpare bild idag, utan snarare för att jag ska kunna återanvända det i framtiden! Och ur mina ögon, så är det väl det enda argumentet jag kan hosta upp för de högre upplösningarna.

Gott nytt år på er! :) Låt oss inte bara hoppas, utan också se till att vi får många roliga inspelningar! :birp

Grejen, på "DSLR-forum" är väl att det är många som tränar med tekniken och vill är ute efter att göra ett högkvalitativt foto. Just för att det är... vad som krävs för att någon ska bemöda sig att se på det. Jag tror att, på sikt, så ser vi kortare produktioner med motsvarande - eller högre kvalitet som långfilmerna. Då menar jag inte berättarmässigt, utan just tekniskt. Det tekniska idag känns mycket som en förutsättning och ett måste att bemästra för att ge sig ut på nya sjövatten. Och som Oller sa, så är det ju andra krav nu: Snabbt, snyggt och effektivt. Sen om det är en bra film eller inte hamnar oftast i andra hand. Både i kommersiella, såväl som småskaliga produktioner. Kanske är det vår tids grej, det här med effekter och audiovisuella upplevelser. Filmskapare dras till att göra allt det där häftiga. Istället för en långdragen, tråkig konstfilm. Och det är väl det som är bilden av indiefilmer/experimentellt, inte bara inom film utan även inom musiken - där jag är mer aktiv. Det ska vara det senaste, det ska vara det coolaste, och de som väljer det kommersiella spåret får alltid mest uppmärksamhet. Så har det ju alltid varit. Bara det att nu har vi många hundra procent fler ungdomar där ute som vill slå igenom. Som vill bli nåt. Vilket gör att det experimentella sjunker undan. Även om det helt klart alltså finns.

Flikar in för att klargöra lite för dels mig, men också TS, nu när ni ändå är inne på ämnet. Hur nära ligger xSplit, respektive BMD-lösningen, mot branschstandard? Tänker att det vore relevant för en skola att jobba med utrustning som på, åtminstone, mjukvaru-nivå liknar utrustning i en mer påkostad studio. Känns xSplit vettigt överhuvudtaget, eller är interface nedskalat till en så pass simpel nivå att det inte längre blir relevant? Visst, man kan ju lära sig principen genom vilken (jag citerar) gerilla-lösning som helst, men sedan få lära om mer eller mindre helt när man får möta "riktig" program-/hårdvara.

Nå, det är INTE en systemkamera. Objektivet sitter där det sitter, har 30x zoom och funkar helt okej till naturfoto och film. Det är lite det som är grejen, du får helt ok bild, utan att köpa ett jätte-tele för 10 000+ kr. Med det sagt, så kan bilden inte mäta sig med vad du skulle få med den typen av optik. Den inbyggda mikrofonen är användbar, ljudet blir åtminstone hyfsat fylligt, du kan inte koppla en extern mikrofon till den. Däremot kan du sköta inspelningen av ljud med en helt extern mikrofon och synka i efterhand. Blixt - samma där, finns en liten "standard" inbyggd som gör sitt jobb, ska man har mer finns inte ens blixtsko. Men en blixt använder du å andra sidan inte när du filmar.

Ska du ha minst 50 fps och dessutom AF blir det ju Hx200v (eller någon av de mindre kompakterna), Sony A37, A57, A65, NEX-5(x)* att välja på. Jag är ju en av förmodligen få som inte stör mig på den sk. video-looken, då jag inte gör "film" i den benämningen, utan snarare filmar video, därför tycker jag att en hög framerate är obligatorisk, om inte annat för att sedan använda till slow motion. Att köpa en typ A65 kanske kan ge dig det bästa av två världar, där jag är ganska (inte helt) säker på att du kan justera slutartider (även iso, bländare, fokus), vilket i sin tur kan utnyttjas för att skapa snygg slow motion, återigen, om man vet hur man jobbar med det. NEX 5, ska väl även den ha full manuell kontroll. Men trots det så har båda dessa kameror alltså fullt fungerande autofokus och allt det där. *x=Vilken benämning nu den senaste kameran har, NEX 5-r, 5-n etc. Jag vet inte riktigt vad du menar med stel i Hx100v, men den producerar bra bild för priset, enligt mig. Den videon är exempelvis direkt ur kameran, och har bra (om än kanske lite väl stark) färgåtergivning. Köpte den för 3000 och det finns inget behov av att stabilisera med någon rigg, utan det är bara att tuta och köra.

Flika in igen på svaret till Mugshot, en canon generar väldigt prisvärd bild, om personen bakom kameran vet vad den sysslar med. Däremot finns det mycket usla testvideon där ute. Så är det ju det där med objektiv, för att få ut mesta möjliga så bör man ju köpa något annat än kit-objektivet. Så då blir det ännu mer pengar. Med det sagt så behöver du inte alls ha en 7D, utan en 600D presterar likvärdigt - om inte bättre i video. Resten överlåter jag till de som faktiskt filmar med Canon själv.

I dagens samhälle är det ju dock ganska svårt att slippa undan bildning. Med internet osv. I synnerhet när man väl hittat fram till ett så pass obskyrt intresse som filmande. Tillgängligheten av information är ju en helt annan idag än vad den har varit. Likväl som tekniken. På sikt kommer det antagligen leda till en mer generell kompetens hos många filmfolk, likväl som formell utbildning sjunker i betydelse (trots att utvecklingen IDAG är den motsatta). Just för att tekniken växer in i hemmen, och därav även kunskaperna. Nu känns det som att i ockuperat tråden lite för mycket till generella diskussioner dock. Så till TS: Att gå på en utbildning är ett snabbt sätt att lära sig mycket, inte minst teoretisk information. Mitt personliga tips skulle väl i så fall vara att söka sig någonstans där vikt läggs på teorin - för där kan man lätt missa både det ena och det andra som hemmapulare. Medan du samtidigt får tillgång till teknik att applicera kunskaperna på. Om en sådan skola finns, så är den nog dyr. Men om du är öppen att lära dig, får du nästan garanterat ut något av det. Går du på en helt workshop-baserad utbildning så kan man gå miste om diverse delar i det teoretiska, medan en filmvetare mest blir den som tror att den kan mest, utan att ha en blekaste om vad den sysslar med i praktiken.

Om du verkligen är nybörjare vet jag inte om en DSLR är bästa valet, åtminstone inte en traditionell sådan. En liten, spegellös med bra autofokus och stabilisering är nog att föredra isåfall. Det beror ju väldigt mycket på hur mycket pengar du vill lägga, jobbar du med systemkameror (DSLR) så tillkommer garanterat kostnader då formfaktorn inte är optimal osv. I vilket fall skulle jag dock inte hellre rekommendera en vanlig hemmavideo-kamera, utan kika istället på en kompaktkamera, typ Sony Hx20v: - eller vilken kamera som nu är uppföljare till "Hx9v" (en kompaktkamera som presterade olovligt bra i video för att vara kompakt, men har utgått nu). Vill du filma snabba rörelse så kan möjlighet att spela in i 50 bilder i sekunden vara praktiskt, det tror jag att nästan samtliga moderna Sony-kameror har (i 1080p). Men som sagt, fråga dig om du vill filma manuellt eller ej. Vill du ha AF: Undvik Canon, Nikon etc. och köp en Sony. I alla fall vad gäller systemkameror. Hur andra märkens kompakter presterar låter jag vara osagt. Slänger med denna också: - Från en av mina kameror, en Hx100v, återigen - Sony. En kompaktkamera i storlek av en systemkamera, som fixar det mesta. Nuvarande modellen heter väl Hx200v. Verkar den intressant och du vill se mer, så kika vidare på kanalen bara, det mesta där är filmat med den kameran. Tilläggas bör att den inte på något sätt är manuell, men den sköter sig väldigt bra i autoläge, så för mindre avancerad filmning är det ett bra val.

Nå. Nu ska vi inte vara elaka här. Att ta körkort gör dig inte till en bra bilförare heller. Det finns säkert en och annan som inte tagit körkort, som ändock har bättre körkänsla än större delen nyexaminerade förare. Just det där med känsla är ju något man kan applicera till de flesta hantverk. En absolut teoretisk grund går antagligen att skaffa sig själv på biblioteket som dig Tolin, men när man inte får det i kontext så betyder det ganska lite. Och just där så hakar väl en utbildning i. Alternativt att man köper på sig utrustning själv, men mister då kontakter/klasskamrater. Med det sagt, så är väl att "bara göra" en ganska uppenbar term när det kommer till småproduktioner utan slutkund. Men själva hantverket kommer först in när du faktiskt har en kund. ELLER vill utvecklas. Snabbt. Helst. Annars blir det aldrig riktigt obligatoriskt att kunna speciellt mycket, det blir inte lika lätt att inse att man saknar kunskaperna när man begränsas inom sina egna ramar. Känslan får du nog genom att bara göra jävligt mycket, men då endast känsla för det du själv gör. Att gå en utbildning kan vara en bra väg att utmanas till att göra sådant du inte annars skulle ha gjort. Bryta dig ut ur din bubbla. Om du har någon. TS. Vad jag vill komma fram till är ett mysterium. Men som slutsats skulle man kunna säga att "bara producera" - oavsett hur mycket man kan är en bra väg att hitta sina begränsningar. Eller beroende på hur man är lagd, så hittar man aldrig ut från den. Viktigt tror jag, är att man är flera kreativa sinnen som ställs mot varandra om man nu beslutar sig för att lära sig hantverket på egen hand, då kan alla möjliga tokiga idéer uppstå och man kommer ut ur sin bekvämlighetszon, där man för det första antagligen faller platt och gör en skitfilm, men förhoppningsvis får ut något av det.

SAE i Melbourne, Australien, känner jag en som gått på. Däremot inte rent film, utan snarare mer cross-media production, eller vad man nu kallar det (web, design, video). Han är otroligt duktig. Jobbar inom branschen (eget företag), och lever på det. I Australien då. Danmark har väl European Film School, vad de går för låter jag vara osagt, men när jag själv kikade på det en gång i tiden lät det seriöst. I Vancouver finnes antalet "elit-utbildningar" som är svindyra (300 000-ish) och inte kan betalas med enbart CSN. Dock ska man väl helst ha branscherfarenhet (eller ha gått en grundutbildning hos dem tidigare) redan innan man börjar där, men det kan ju vara något positivt också, då de som kommer dit bör vara väldigt dedikerade. Mer än så har jag nog inte att bjuda på, lycka till! :)