gorse

Varför göra remakes på filmer som är så gott som nya? Jag är inte så säker på att remakes är så tvärsäker framgång. En gång bra film, är svårt att överträffa. Det är ungefär lika lätt som att tolka om Cornelius Vreeswijk. Blir ALDRIG lika bra. Eftersom kingking var sån framgång, varför inte remakes på Noferatu (nej, det är ju redan gjort), pansarkryssaren potemkin, Citizen kane, Invasion of the body snatchers (ajdå, det gjordes visst på 70-talet), The day when earth stood still, Them, Dr Jekyll & Mr Hyde, Dr Mabuse, Night of the living dead, Hunchback of Notre Dame (finns som tecknad ?!), Postmannen ringer alltid två gånger, Barnen från frosmofjället, osv. Den sistnämnda tror jag faktiskt skulle riktigt bra. Det kanske även skulle få upp ögonen för Film Noir och motsvarande era skräck-film/thrillers. Film som antagligen skulle bli fiasko att göra remakes på; Clockwork Orange, Charlie chaplin, 2001 en rymdodysé, Casablanca, Terminator, Gökboet, psyco... Att göra remakes är svårt, många gånger för att då filmen spelades in gällde en del förutsättningar för filmen, som inte gäller idag. Man var tex rädd för olika saker i olika årtionden, vilket speglas i valet av ämne. Man hade värderingar och ett samhällsklimat som vi ofta har glömt i dag. Slå upp ordet "neger" i nordisk familjelexikon från 30-40-talet och häpna. Se bara på King Kong. I den nya spenderade man säkert en kvart att visa hur sent 20-tal i usa ser ut, vilket alla redan visste 1931 när original-king king spelades in. Man har också olika tekniska begränsningar, vilket också påverkar filmen, vilket ger en viss oefterhärmlig stämning. På 20-talet spelade man in skräckfilm från sent 1800-tals litteratur, då vidskepelsen var extra stark. Det resulterade i fantastiska vampyrfilmer. Vem är rädd för vampyrer i dag? Under tidigt femtiotal handlade skräckfilmer om resultatet av atomkraft, åttiotal om störda våldsmän, 90tal om diverse armagedons inför 2000-talet (med reservation om felgissningar på årtionden). Denna stämning jag nämnt i origininalfilmerna är mycket svåra att återge, tror jag, om man inte skall ha någon sorts retro-style på filmen. Och om man skulle tex spela in en film i dag, i film noir-stil utan kranar, data och annat tror jag att den moderna biobesökaren skulle tycka det vore rena sömnpillret i gämförelse med dagens dataanimationer. Fast, inget är ju omöjligt... Jag skall snart se Sin City endera kvällen.

Jag tror även manus skulle tjäna mycket på att få presentation precis som "kolla min film". Då skulle fler lockas att läsa. Är presentationen tråkig, så är antagligen manuset också tråkigt att läsa.

Nu är jag ute på djupt vatten men öppnar pipen i alla fall. Det är en sak jag inte riktigt begriper... Martin har helt klart större behov än Cooper som redigerar på hobbynivå, det borde vi vara överens om? Men, att då överhuvudtaget gämföra produkter för "riktig" produktion med produkter för "hemanvändare" blir väl då inte riktigt gämförbart? Blir inte det en rätt akademisk diskussion? Jag erinrar mig att Martin redan i en gammal tråd frågat varför amatörfilmare har klustrings-behov och stöd för 8 processorer eller mer eller vad det nu kan vara? Stämmer inte det, Martin? Tidningen på bilden ovan, riktar den sig inte till glada teknikamatörer ungefär som Ljud&Bild i tobaksaffären hemma? Jag lever i den naiva föreställningsvärlden att chansen att lyckas skapa något som amatör är lättare om verktygen man använder är enklare. Jag tror det är mycket bättre idé att skaffa produkter som är anpassade till ens behov. På mitt jobb tex, ser jag alltför ofta Photshoplicenser rinna iväg för att i princip ljusa upp mörka bilder, och ta bort röda ögon. Jag har också sett vad en photoshop-artist kan göra med programmet, vilket i sig är en upplevelse. Är jag helt fel ute nu? Edit: Användarvänlighet behöver inte betyda Nybörjarvänlighet.

De säljs fortfarande i leksaksaffären och ser likadana ut som för tio år sen, med spegel i locket och allt. Annars är Tennsoldaten hobby i huvudstaden en möjlig tanke. Sist jag var där hade de i alla fall själva spelverken, även om det var åratal sen jag var där senast. Anders heter innehavaren och om han inte har, kanske han vet vem som har. Kanske han kommer ihåg mig? http://www.tennsoldaten.com Om den prompt måste vara gammal, så är det nog stadsmissionen, myrorna och loppis som gäller.

[citat=T-kock]...King Kong där Ann snor ett äpple är läskigt lik den scen i Aladdin....[/citat] Den scenen i king kong så gott som på pricken lik samma scen i originalfilmen från 1931 (precis som många andra scener). I den nya king kong var Carl lite mer sofistikerad med repliken genom att säga "Ni tappade visst den här" och håller upp ett dollarmynt. I originalfilmen ryter Carl "Här har ni en dollar" och slår pengarna i handen på frukthandlaren.

Appårpå animering med stillbildskamera, jag har numera blivit med en Sony miniDV med NTSC (tyvärr) och lyckades skarva ihop den med min laptop och animateclays programvara (med hjälp av en driver, arnars funkar denna program enbart med webkameror). Verkar funkar skapligt förutom att kameran stänger av sig själv efter ett par minuter. Går denna sovfunktion att stänga av, tror ni? Lite trist när kameran somnar mitt i animeringen.

[citat=DanyaelX]Evil Dead tror jag det är... De ord man måste säga ... är "Klatu baratu niktu" som är direkt taget från "The day the earth stood still".[/citat] Army of darkness (aka Evil dead III). Det var ju det jag sa sex inlägg upp, för att väcka denna tråd igen.

Hur har det gått? Googles nordenschef heter Johan Kinnander om det kan vara till nytta...

Ända direkt konkreta jag har att tipsa om är att tvätta händerna ofta. Och glöm inga prylar i bild.

Jag har stått och klämt på dockkläder i leksaksaffären mer än en gång. De där Bratz-dockorna och liknande dockor har väldigt detaljerade kläder även om byxorna är lite för långa. Men det borde jag klara att tråckla upp själv. Vad tror du om det? Att sy dockkläder verkar lite i svåraste laget för mig, även om jag gärna titulerar mig modellbyggare.

Javisst tusan! Den serien såg jag med. Varje gång de slog nån på käften så kom det en tecknad blaffa över hela bilden med texten "Tjoff" eller nått sånt. Fast jag kommer inte riktigt ihåg vad serien hette i tevetablåerna. Det var helt lysande underhållning.

Frågan är om mina synpunkter tillför något till tråden? Ni har redan sakt många saker. Precis som nemo är king-kong från 1932 en av mina favoritfilmer precis som även universal studios monster från samma tid. Redan förtexterna gav mig ståpäls och särskilt hela retrostilen är helt rätt för en film som denna. I vanliga fall är jag skeptisk till re-makes då själva stämningen brukar gå förlorad. Här fanns den. Filmen är trogen originalet och man har med de mest klassiska scenerna. Ja, filmen är lite lång, men det störde mig inte så mycket. Tiden gick fort i mörkret. En och annan sekvens blev lite långdragen och skulle kunna kortas. Originalfilmen gjordes i en samtid som inte är direkt glansig och därför tycker jag särskillt om de sekvenser som beskriver depresionen runt sent 20-tal (eller möjligen 30-31 ? Jag såg ingen bil nyare än 1929 eller däromkring). Genaliskt och nödvändigt för nutidsmäniskan. Nemo nämde Carl Denhams remake av offringen. Helt genialisk och briliant att använda ledmotivet från origialfilmen. Spelade orkestern inte vid något tillfälle även Universal studios musikslinga vid öppningen? Jag gillade helskarpt de smådetaljer som refererade till originalfimen som tex ljud- och musikslingor. Jag funderar fortfarande om originalfilmen refererar till Carl Laemmle genom att kalla regisören för carl?

[citat=jmalmsten]Batman > Läderlappen (hoho, var det loggan som såg ut så eller?)[/citat]Ja, loggan så ut så. Lite sent kommenterat men jag har inte följt denna tråd såvärst. Just namnet läderlappen vill jag gärna kommentera eftersom det var min av mina favoritserier på 70-talet och på den tiden visste jag inte ens om att han hette batman på engelska. Superman hette stålmannen, och jag uttalade Lois Lane, Mandrake och många andra namn med supersvensk uttal. (Laan-e, Man-drak-e [som djuret] osv). Därför småler jag när jag ser dagens seriealbum med "fel" titel. Karl-alfreds käre vän åt parisare och inte hamburgare eftersom det inte fanns i sverige förr i tiden. Föresten, heter inte han Poop-eye egentligen? Och Kalle Anka? http://www.tradera.com/auction/aid_21011745 http://www.tradera.com/auction/aid_22534632 http://www.tradera.com/auction/aid_22170851 I händelse dessa auktioner skulle vara utgångna när detta läses, gör gärna en sökning på tradera med ordet "läderlappen".

Nej, det är inte pinsamt. Du har just nu blivit en erfarenhet rikare. Och vi har också återigen fått ett exempel på detta forums förträfflighet. Lycka till och ge inte upp när det känns motigt.

Mja, realtid behöver inte vara snabbt. Det kan gå mycket långesamt, det väsentliga är att man inte beräknat i förväg, utan allt som händer händer i det ögonblicket som det händer. Ett bra exempel är gammaldags märklintåg med signaler och växlar där man uppfunnit ett trafiksystem för att styra tågen. Det blir inte grönt ljus för tåg ett, föränn tåg två passerat punkt 2 och växel 3 ligger till vänster. Signaleringen styrs direkt av händelseutvecklingen på tågbanan, och inte av ett förutbestämt "program" eller att växeln läggs om efter en viss tid, utan växeln läggs om direkt när tåg 2 passerat punkt 2. Men tåg ett kanske får vänta tills tåg 2 kör över givaren på punkt 2. Det händer "nu", men inte nödvändigtvis snabbt, men däremot vid "rätt" ögonblick. Det är realtid. Dock finns system där beräkningar måste ske snabbt och att det tidigare saknats prestanda för att klara det, men det är en annan histora.

Jag gillar inte när leran är för hård. Då är det knepigt att göra rörelser utan att rubba figuren. Om figurerna säckar, är det bättre att göra ett skelett till figurerna. Ståltråd fungerar utmärkt, med enda problemet att tråden går av om man böjer mycket. Jag tycker det går skapligt om man tvinnar tre eller fler trådar, inte så hårt. Sen kan vanlig spik lindas fast på armar och ben där rätt mycket tvinnad tråd sparas i lederna. Då fördelas böjningarna över ganska stort ställe utan att gå av, mao tråden böjs sällan på exakt samma ställe.Aluminiumtråd går lättare av än ståltråd, tycker jag, men prova gärna. Så här ungefär, från ett lite avsomnat projekt med mycket framtidstro :-) http://www.ida.liu.se/~gse/fotos/gubbe2.bmp Appråpå leran tycker jag inte konstistensen är så kritiskt så länge det är olje-lera. Värre är att färgerna blandar sig, eller att man smutsar ner figurerna från skitiga fingrar (som blir skitiga av leran). Man får räkna med att göra om figurerna ett par gånger, när de blir utslitna, så gör inte så komplicerade figurer. Men jag har för lite erfarenhet för att mina ord skall tas för den absoluta sanningen.

Spelar ingen roll.

Egentligen är det fullkomligt obegripligt med kameraanvisningar i manuset. Det kanske ser skysst ut i sitt eget manus, men när man läser andras manus ger anvisningarna inte det minsta information om vad skribenten menar. Det är nästan lika oduglig information som när man via mobiltelefonen får instruktionen att gå åt höger när den andra inte har en susning åt vilket håll man står. Eller när landkrabbor står i fören, vänd mot aktern och vrålar "sväng höger". Tänk er själva. I manuset står det (och skribenten har säkert en klar bild i huvudet) "Martin släpar skona i gruset [Närbild] och tänker om sommaren som gått [kameraåkning]. Martin snorar ljudligt [snäv vinkel nerifrån]" Jaha, närbild av vaddå? Hans ansikte eller? Eller sitter inte skorna på fötterna utan släpas i ett snöre? Aha, kanske skall det vara närbild av skorna? Hur skall vi filma hans tankar? Vart skall vi åka? Framåt eller bakåt? Vad skall synas i bild? Vad är "snäv vinkel"? I förhållande till vaddå? Skall vi se in i näsan eller vad menar man? Som ni ser blir det snudd omöjligt att beskriva rubb som stubb som åkningar, vinklar, klippning, i manuset och fortfarande få en uppfattning om handlingen. Så det är mycket enklare att man lägger filmandet åt sidan och bara beskriver berättelsen i manuset. Men skriv i bildspråk och tänk på att det inte syns i bild om man tänker, är skilld, etc. Om man vill visa att det är morgon, så lägger man till en titt på en klocka tex. När manuset håller vatten, kan man säkert göra anteckninar i manuset om man vill, men jag tror det är mycket enklare att teckna filmen i filmrutor med ev pilar som anger rörelserikting. Jag som inte kan teckna funderar på att ta bilder med min kameramobil, och kalkera bilderna på papper. Då kan man redan på displayen se vad som ser skapligt ut på bild. När alla teckningar är klara, då är kameravinklar, klipp, och komposition klart som korvspad och den som tittar på bilderna fattar vad det föreställer. Hänger ni med? Att skriva "filma från höger" är så gott som oduglig information. Sen kanske det ändå inte kommer att användas eftersom man kommer på bättre ideer när man står där med kameran. Och klippen blir kanske bättre medan man klipper med det färdiga matrialet, än när man satt och plitade med manuset. Edit; I "den bästa sommaren" finns en scen jag gillar. I manus stod det (fritt ut minnet) "Ext - guppet Bilen backar tillbaka över guppet, i profil." Klart! Och se där, en liten kameraanvisning till och med fick plats.

Teve får synas i bakgrunden om det inte hör till storyn, men radio får inte höras. Mitt förslag i tidigare i samma fråga är att radion spelar musik som är gjord av polarna som har ett band, och sen avtalar man med dem. Muntliga avtal är juridiskt bindande men är svårt att bevisa vid konflikt. Skriftliga avtal kan vara mycket enkla, på vanligt papper och behöver inte vara på byråkratsvenska, typ: "Vi, [ditt namn] och [deras namn] har avtalat att [ditt namn] får använda låten [namn-på-låten] i filmen [filmens-namn] utan ersättning samt att filmen får visas i alla tänkliga former och tillfällen. [datum och underskrifter]" Det sista att filmen får visas är också en viktig punkt i avtalet. Kan bli lite snopet om ni bara får tillstånd att använda musiken, men inte kunna visa filmen (vilket inte är samma sak). Eventuellt kan avtala om credits och lite sånt också. Det är ni själva som bestämmer vilkoren. Kanske de vill ha ev procent på vinst (ej inkomst!)?

[citat=Khafka] Men det största misstaget dom antagligen gjorde var att översätta filmen "Them!" som handlar om muterade jättemyror till "Spindlarna" eller något i den stilen.[/citat] Nej, den hette faktiskt "Dem" när jag såg den på teve i slutet av 60-talet. Numera finns den i DVD-version i min bokhylla. Rekomenderas.

Jag var på väg att skapa en ny tråd när jag kom ihåg att denna redan finns. Jag såg nyss "Army of Darkness" (aka Evil Dead III) och vid ögonblicket när "den elaka boken" skall lyftas så skall orden "Klaatu Barada Nikto" läsas upp. *DONK* Vänta lite. Det lät bekant. [*rotar i filmhyllan*] Jo visst tusan; i filmen "The day when earth stood still" från 1951 i slutet så är det orden som används för att kommendera roboten Gort. I skrivande minut kommer jag också ihåg nån james bond-film hör man ledmotivet från Close encounter of the third kind (närkontakt av tredje graden) när man trycker en portkod för en dörr. Hehe riktigt roligt ju.

Inte så farligt. Varje "klipp" tog väl nån timme att göra, med omtagningar och allt. Så ett par förmiddagar totalt tog det väl. Det är ju ganska enkla figurer och som inte är så stora. Däremot tog det ett par dagar att göra lite enkla tester för att få en uppfattning hur mycket man skall röra på sakerna så de rör sig lagom fort. Men så fort man tränat lite så får man en rätt skaplig uppfattning hur mycket tid som flyter i filmen, och då går det fortare.

Oj, kom denna tråd till liv igen? Till leranimatören -> Figurerna är bara ungefär 3-5 cm höga, helt enkelt för att jag inte hade så mycket lera. Leran "försvann" från barnens leksakslåda och är vanlig leksakslera från leksaksaffären, den typen som är stänger i olika färger, monterad på bit kartong och lite transparant plast över. Rätt "oljig" i konstitensen. Det är ca 12 frams per sekund. Ögonen är en kula av cernitlera som fått hål för att man skall kunna sticka in en nål för att justera läget. Runt hålet ritade jag iris med en tushpenna. Cernitleran är bränd i ugnen.

[citat=Atreidas]Hur ser man att det är spår efter borttaget klotter? :) det kanske är spår efter en försvunnen Inka stam.[/citat] Ähum! De gånger jag själv stått och skrubbat bort klotter brukar jag inte lyckas trolla bort klottret till 100 % utan det brukar blir rester kvar. Med andra ord spår efter klottret. Spår behöver inte bestå av fotspår allena. "Tysta alla hopa. Jag hör fotavtryck"

jag instämmer med ronnie. Vår gamla sony digitalkamera brukar få nytt batteri typ var tredje årn när den uppvisar samma symptom som beskrivs. I affären menade de att de flesta batterier har en livslängd på ca 3 år vid regelbunden användning, det är säkert bara att köpa ett nytt. Sonys originalbatterier är attans dyra och Teknikmagasinet har piratversioner. Dock har Sonys originalbatterier hittills varit de med bäst kvalite.