Hur hemsk får en film vara?

[jmalmsten]

det var just det jag ville komma fram till. Att samla groteska fantasier i en film kan vara nog så obehagligt att se, men dels så vill ingen se den, och dels vill ingen göra den.

 

men skräck bygger på vår rädsla för förräderi.

 

i alien kunde varenda skugga förråda passagerarna och härbärgera ett dödligt hot.

 

i scream är det bästa kompisen som döljer ett stundande förräderi.

 

nightmare on elm street har drömmarna förått ungdomarna.

 

poltergeist visar sig först i en tv-apparat.

 

the ring sprids via ett videoband och dödsförklaringen kommer på telefon.

 

hajen lurar i vattnet.

 

dark waters börjar med mystiska fuktskador...

 

i Carrie tittar vi (kameran) lite voyeuristiskt på hennes nakna ben i duschen och plötsligt kommer blodet och befläckar scenen.

 

listan görs lång men konceptet är detsamma.

 

Jag hörde också att anledningen till att vi fascineras av dödsfall är att vi vill lära av andras misstag. Och om vi upptäcker att anledningen till döden är något vanligt som en webbplats eller sprutor... vill man då utmana ödet genom att gå till doktorn (som kan förråda dig på de mest hemska sätt med alla kemikalier som han stoppar i dig) för att ta en spruta mot mässlingen?

 

"is it safe?"

tandläkaren...

[gorse]

[citat=jmalmsten]...men skräck bygger på vår rädsla för förräderi....[/citat]

Nej, jag tror inte det. Jag har grunnat mycket om vad det är man är rädd för och efter diverse funderade, läsande i diverse böcker, pratat med kompisar så finns det en enda gemensam nämnare i att vara rädd;

 

Man är rädd för det okända. Räddast är man för sina egna fantasier.

 

Om man tänker efter; hur brukar man försöka bota rädda personer? Genom att utbilda dem. Man botar flygrädsla genom att informera, man botar doktorsräddsla genom berätta vad man skall göra. Det därför skräckhistorier från typ 1954 är relaterade till kärnvapenprov. Det är därför skräckhistorier från 1910 är relaterade till hemska väsen tex vampyrer. Så skall ni göra en skräckhistoria, fundera över vad man är räddast för i dag.

[final_cut]

[citat=gorse]

Man är rädd för det okända. Räddast är man för sina egna fantasier.

[/citat]

 

Precis. Föreställningen om hur någonting måste vara eller kännas eller se ut är oftast mer skrämmande än hur det i själva verket förhåller sig. Av den anledningen väljer regissörer ibland att låta bli att visa hela bilden, och litar på att åskådarens fantasi har den sista pusselbiten...

[FredrikD]

[citat=gorse]

Om man tänker efter; hur brukar man försöka bota rädda personer? Genom att utbilda dem. Man botar flygrädsla genom att informera, man botar doktorsräddsla genom berätta vad man skall göra. Det därför skräckhistorier från typ 1954 är relaterade till kärnvapenprov. Det är därför skräckhistorier från 1910 är relaterade till hemska väsen tex vampyrer. Så skall ni göra en skräckhistoria, fundera över vad man är räddast för i dag.[/citat]

 

Jag håller med.

 

Dessutom gör man en hel del förenklingar och antagande i tillvaron. Vill tant Agda 85 år gå före i kön på Ica så har hon antagligen något bra skäl till det och man låter henne gå före utan att lyssna på hennes anledning. Sen är det alltid obehagligt i sig när man måste ändra uppfattning om något eller någon när man redan tagit ställning för eller emot.

 

Jag vet inte om jag kommer fram till något egentligen. :)

 

Det jag menar är att om man lyckas få tittaren att få eller ha en bestämd uppfattning om något och sedan lyckas rasera den uppfattningen helt så kan resultatet bli ganska skrämmande. The Others fungerar väl lite så...

[gorse]

[citat=FredrikD]...sedan lyckas rasera den uppfattningen helt så kan resultatet bli ganska skrämmande. The Others fungerar väl lite så...[/citat] Det ikullkastar mycket av ens trygghet. Jag tyckte mycket om the others.

[Nizze]

Jag har också funderat vad som är skrämande. Att fantasin är det mest skrämande måste jag hålla med om. Det är det som gör att hoppatilleffekter inte fungerar mer än två sekunder. I tex. shining så är det flera hoppa tillefekter tex tvillingarna men efter man sett dom så är man fortfarande rädd, för stämningen i filmen är hur läbbig som helst, och detta byggs upp igenom att göra publiken osäker, genom att tex spela musik mitt i en scen som inte är spännande/hemsk. Så jag skulle säga att osäkerhet om vad som ska hända är en mycket viktig aspekt.

[Christian van Caine]

[citat=jmalmsten]det var just det jag ville komma fram till. Att samla groteska fantasier i en film kan vara nog så obehagligt att se, men dels så vill ingen se den, och dels vill ingen göra den.

[/citat]

Well, det finns gott om sånna filmer för den som vill.

Här kan man i samma veva slå samman frågan med frågan om anti-hjältar & rena svin till protagonister:

Autopsy A Lovestory, Salò Or The 120 Days Of Sodom (har inga hjältar alls), Men Behind The Sun (i princip inga där heller), Antropophagus, Caligula, Necromantic m.f. Listan kan göras lång.

 

Ifråga om rena antihjältar och/eller rövhål till protagonister, men utan ren exploitation och/eller äckel, så finns det åsså en hel del :-)

Natural Born Killers, Driller Killer, Ichi The Killer (jeez va mä "killer"-filmer!), Evil Ed, Falling Down, Fight Club (mer eller mindre när man vet hur det ligger till. Redan Nortons karaktär är grymt självgod), One Flew Over The Cuckoo´s Nest, Once Where Warriors (Krigarens Hjärta), & Romper Stomper för att nämna några få :-)

 

[citat=FredrikD]Dessutom gör man en hel del förenklingar och antagande i tillvaron. Vill tant Agda 85 år gå före i kön på Ica så har hon antagligen något bra skäl till det och man låter henne gå före utan att lyssna på hennes anledning. [/citat]

 

Försöker nån gammal nucka klämma sig före i kön utan att först fråga snällt så har jag som grundregel att beordra henne/han en trivsam resa till helvetet.

Vad skulle berättiga någon alls respektlösheten att bara knö sig?

Om tanten ifråga däremot skulle be SNÄLLT, så får hon givetvis gå före om man inte har för bråttom & hon ett helt berg varor.

Din mentalitet är beundransvärd, men en typisk sådan som många gärna utnyttjar tyvärr.

[final_cut]

[citat=Spangelish Bob]

Apropå hemskheter har jag själv funderat; hur hemska får hjältens handlingar vara om publiken fortfarande skall kunna sympatisera med karaktären?

[/citat]

 

Human shield-scenen i Total Recall, där hjälten använder en oskyldig människa som sköld ...

[Spangelish Bob]

[citat=final_cut][citat=Spangelish Bob]

Apropå hemskheter har jag själv funderat; hur hemska får hjältens handlingar vara om publiken fortfarande skall kunna sympatisera med karaktären?

[/citat]

 

Human shield-scenen i Total Recall, där hjälten använder en oskyldig människa som sköld ...[/citat]

 

I den typen av filmer brukar inte oskyldiga människor och bikaraktärer ha så stort mänskligt värde, jag brukar inte känna sorgen komma över mig när människor slaktas på rad på häftigaste möjliga sätt. Jag vet inte om Total Recall är den typ av film jag syftar på, men om man tittar på alla storsäljande action-filmer idag brukar jag faktsikt fundera över vad det är för jävla monster som vi följer, bara för att man är "god" har man väl inte rätt att slakta oskyldiga människor utan att blinka, eller får man? Det är det största problemet med action-genren, hjältarna är så fruktansvärt obehagliga utan att filmen tycks vara medveten om det.

[final_cut]

[citat=Spangelish Bob]

I den typen av filmer brukar inte oskyldiga människor och bikaraktärer ha så stort mänskligt värde, jag brukar inte känna sorgen komma över mig när människor slaktas på rad på häftigaste möjliga sätt. Jag vet inte om Total Recall är den typ av film jag syftar på, men om man tittar på alla storsäljande action-filmer idag brukar jag faktsikt fundera över vad det är för jävla monster som vi följer, bara för att man är "god" har man väl inte rätt att slakta oskyldiga människor utan att blinka, eller får man? Det är det största problemet med action-genren, hjältarna är så fruktansvärt obehagliga utan att filmen tycks vara medveten om det.[/citat]

 

Total Recall är kanske inte det bästa exemplet. Den oskyldige blir ju skjuten innan hjälten använder honom som sköld, om jag inte minns fel. Hur som helst så spelar det på regissörens tema; är det bara en dröm eller verklighet? Genom att hjälten använder en människa som sköld tror vi att det trots allt är en dröm eftersom han i verkligheten inte skulle kunna göra det (?)...

[FredrikD]

[citat=Christian van Caine]

[citat=FredrikD]Dessutom gör man en hel del förenklingar och antagande i tillvaron. Vill tant Agda 85 år gå före i kön på Ica så har hon antagligen något bra skäl till det och man låter henne gå före utan att lyssna på hennes anledning. [/citat]

 

Försöker nån gammal nucka klämma sig före i kön utan att först fråga snällt så har jag som grundregel att beordra henne/han en trivsam resa till helvetet.

Vad skulle berättiga någon alls respektlösheten att bara knö sig?

Om tanten ifråga däremot skulle be SNÄLLT, så får hon givetvis gå före om man inte har för bråttom & hon ett helt berg varor.

Din mentalitet är beundransvärd, men en typisk sådan som många gärna utnyttjar tyvärr.[/citat]

 

Vad jag menar är att om hon frågar snällt, då låter man henne gå förbi utan att lyssna på vad hon egentligen har för argument. Jag tror man skulle bli galen om man hela tiden aktivt behövde väga in för eller emot i varje enskild situation man hamnar i. Därför förenklar man omvärlden och det borde bli obehaligt om man hittar en bra sådan vardagsförenklingen som får katastrofala följder.

 

Skulle hon bara tränga sig så skulle jag tränga mig tillbaks vilket kanske inte är så rätt egentligen men jag är bra på att bli förbannad på sånt. :)

[lilla_farbrorn]

Jag vet inte om ni fortfarande diskuterar detta men, dubbeledward norton och furlong är ju inte så snälla karaktärer i början. Off topic nu men jag undrar egentligen vad som får mig att inte se de två som hopplösa nynazister? Är det det faktum att de är huvudkaraktärer och dessutom två välkända skådespelare? Eller är det för att de är presenterade som intelligenta? Det är så otroligt skickligt gestaltat, att de istället ses som vilsna människor i brist på kunskap och insikt.

[mixmack]

Det jag blir mest rädd för på film är nog chockeffekten, när det plötsligt dyker upp någonting helt oväntat eller händer något utan minsta förvarning. På så vis var t ex "the Nun" en j-vligt läskig film enligt mig, hoppade en meter vid scenen då spökansiktet plötsligt dyker upp ovanför flygplansfönstret. Visst fattade man att något sådant skulle hända, men så fasen att den vetskapen hjälpte... Själv tycker jag inte det finns något läskigt i lemlästade döingar, faktiskt. Det ger bara extra krydda liksom.

Hur läskig en film får vara bör kanske bestämmas av ålder och smak hos tittaren.

[_nemo_]

Det jag blir mest rädd för på film är nog chockeffekten, när det plötsligt dyker upp någonting helt oväntat eller händer något utan minsta förvarning.

 

Surfade runt på youtube litegrann och hittade scenen jag pratade om tidigare i tråden. Grym scen från en underskattad film (som sagt). Men här dyker det inte alls upp oväntat utan förvarning, det är det som gör den så jävla jobbig att titta på.

 

[Zarakow]

Exorsisten III: Minns jag rätt om en scen med en gammal dam som får "djävulskrafter" och mördar någon med en häcksax? I så fall minns jag filmen som oerhört otäck och måste se om den.

 

Lysande scen Nemo! ...liksom citatet från Mr. Seagal - kan han liksom bara glömma... ;-)

 

/H

[Eibon]

vi har ingen censur så dom skulle inte saxa nåt som inte andra lagar kontrollerar (hets mot folkgrupp, barnporr osv)

[Flammox]

[citat=e93mw]

 

Då denna grupp inte löper någon större risk för hjärt-och kärlsjukdomar så antar jag att parollen lyder "Ju högre de skriker, desto bättre!". :-)[/citat]

 

Hmmm... Gorse har precis visat att detta inte stämmer för Alien eftersom "in space nobody can hear you scream"...

 

Förlåt, ibland kan jag bara inte låta bli att fåna mig... ;-)

Haha!

Ska jag skämmas för att jag tyckte det var asroligt?

[Flammox]

Vad gäller riktigt hemska filmer skulle jag kunna tipsa om Ichi the Killer och The Audition. Har inte vågat se filmerna själv, men jag har sett trailern till Ichi (och jag ångrar mig djupt). Det verkar dock mest vara inälvor, teaterblod och tortyr som alstrar hemskheterna här…

 

Själv skulle jag nog klassa motorsågsmassakern som en riktigt hemsk film, om man sitter och tänker på vad den egentligen handlar om. Mycket p g a scenerna med de psykotiska kvinnorna i husvagnen och pianot nån stans i slutet

[jmalmsten]

Då måste jag ju dock kontra... Koroshiya 1 (Ichi: the killer) är ingen skräckis. Det är en over-the-top-violence-action-rulle. ;) Men det hindrar inte Miike att slänga in sitt trademark-tortyr och de mest vidriga scenerna tänkbara. Det är en superhjältefilm korsat med Hellraisers goreiga tendenser upphottat till gånger 15... Men jag skulle inte kalla det en skräckis eller rysare på samma vis som Audition ändå.

 

Men jo... Takashi Miike (regissör till både Koroshiya 1 och Audition) är lite på gränsen till förutsägbar många gånger han gör film och när man sett några stycken så sitter man till slut och tänker "ok, kan vi bli klar med den här tortyrscenen och gå vidare med historien nån gång?". Men han har ju sina ljusa stunder och just Audition har ju bra mycket mer psykologisk terror än vad man normalt kan vänta sig från en Miike-film.

 

Och motorsågsmassakern... jag såg orginalet för någon månad sedan... ensam... vid midnatt... som man ska se skräckissar ändå för maximal inlevelse (fungerade tipp topp när jag såg Ringu;))... Och nå grönjävligare tråkigt har jag nog inte sett i skräckfilmsväg... Kanske var nydanande och fruktansvärd när det begav sig... men nu när jag såg den var det rena sömnpillret och jag satt, liksom när jag såg Blair Witch Project, mest och sa rent ut mot skärmen/tv'n... "GET ON WITH IT!"...

 

Vill ni förresten se lågbudget skräckis från backintheday? Leta upp de två första Guinea Pig filmerna... Devils Experiment och Flowers of Flesh and Blood. De andra fyra filmerna är roliga som kuriosa och ibland rena rama monty python... men del ett, framför allt, och del två har gett mig ny syn på tortyr-genrern... Och att de under det första decenniet distribuerades endast från bakom disken eller på postorder via dom skummaste tidningarna under genrern snuff gav ju ännu mer spänning. Del ett kallar jag oftast för en Semestervideo från Patrick Batemans privata samling. ;)

 

Hare skoj framöver med skräckfilmsintaget förresten! :p