Jump to content

Zarakow

Members
  • Content Count

    147
  • Joined

  • Days Won

    1

Everything posted by Zarakow

  1. Depressioner och förfall är intressanta teman tycker jag, men berättar-stil á la "radio-teatern-ger" är inget jag går igång på. En film som visar depression på ett sätt jag går igång på är "Repulsion" (av Roman Polanski). Kan vara ett tips att kika på den. //H
  2. Tänker direkt på Långben och den sällsamma fisken som jag har läst för mina barn några gånger, där Långben lever ett lugnt men strävsamt liv som fiskare. Han får upp en förtrollad fisk som talar och berättar att han smakar rysligt illa och vill blir tillbakasläppt, vilket Långben gör och får då önska sig vad han vill. Han önskar sig att bli bonde, så att han kan ha det lugnt och skönt på en egen gård. Det börjar förstås bra, men han inser snart att det var mer jobb än han trodde, ...så han ger sig ut på havet igen och ropar efter fisken som ger honom en ny önskning och han väljer något nytt ba
  3. Intressant skrivet, vill läsa mer, veta om ARIEL. Skulle dock undvika att låta karaktärer säga precis vad de känner, speciellt när man tydligt inser det på hur de agerar och reagerar. Började skruva på mig när jag läste "I was going to stab you" och "I'm sorry". Bra dynamik fram tills dess. //H
  4. Hej! Är lite sugen på att köpa DJI Phantom 2 då stabilisatorn är bra mycket bättre än på den billigare Phantom 1... - Är det någon som vet hur kameran fungerar när det blir lite mörkare (skymning/kväll)? - Är det någon som känner till en motsvarighet till Phantom 2 men till en lägre kostnad? //Henrik
  5. Mörklägger de vad de gör är det ju inte allmänt känt och då kan väl lika gärna organisationen ha ett "trevligt" namn - kontrasten mellan den trevliga ytan som allmänheten känner till ...och de ondskefulla (hemliga) handlingar som pågår där är väl det intressanta att upptäcka? //H
  6. En fråga går ju att ställa: - Vad ska hända? Är hennes plan att glida runt i baddräkt i sin King Cab hela sommaren ...och det är precis vad som händer (med lite småkonflikter med familjen) blir det inte mycket till story. Vad som än händer måste bör det krocka med hennes planer. Bilen kanske havererar, eller blir stulen, eller först havererar och måste servas för hennes sommarbesparingar ...och blir sedan stulen... Hon kanske rymmer hemifrån också - trött på sin överbeskyddande familj - för att bli bestulen på sin bil och utnyttjad av killar - för att i slutet inse att familjen kanske
  7. Finns lite olika definitioner på det där med scener och vad de ska åstadkomma. Syd Field säger bl.a. om scener ..."get in as late as possible and get out as early as possible", med andemeningen att endast det som behöver etableras innan "poängen" med scenen inträffar ska tas med - och när väl "poängen" har inträffat ska man inte hänga kvar i scenen då intresse/dramatik snabbt klingar av (endast manusförfattaren måste ha koll på vad händer innan och efter, utan att de behöver finnas med i manuset). Robert McKee anser att i princip varje scen ska förändra (minst) ett värde från negativt till pos
  8. Har en karaktär i tankarna som går från att alltid sätta sig själv först till att agera självuppoffrande i slutet. Hur skulle ni skapa en sådan karaktär, vad tycker ni är viktigt att tänka på och vilka filmer kommer ni på där sådan karaktär finns med? /H
  9. Låter som det kan bli ganska intressant! Jag håller med dem som anser att flashbacks i möjligaste mån ska undvikas i filmer, men det kanske mest beror på att det oftast görs på ett dåligt sätt. Lägg inte in en flashback innan du skapat behovet och intresset hos tittarna att veta vad som har hänt tidigare. Har hänt ett flertal gånger i flashbacks i filmer att jag undrat "varför visas detta, det känns helt ointressant". I "ditt" fall känns det nästan som du kan börja inleda filmen med slutet - göra en intressant scen där en person förbereder sig för att ta sitt eget liv (kanske ändå full av tviv
  10. Tycker scenen är ganska bra. Frank kommer in i scenen med förhoppning att få med sig Lucy till Hawaii och kickas ut ur den som en dumpad looser. Det är värdeförändring det. Kan kanske tycka att dialogen är lite för "förklarande" i mittendelen av scenen. /H
  11. ...men om det enda man förväntar sig är konkreta tips, så... ;-) http://guru.bafta.org/charlie-kaufma...-lecture-video /H
  12. För mig gäller samma sak som för Désirée. Det funkar ett tag att bara sätta igång och skriva, men sedan kör jag fast (oftast ganska snabbt en bit in i andra akten). Har hänt flera gånger, så nu gör jag inte misstaget att "bara börja skriva" fler gånger (hoppas jag). Man kan skriva scener som man "blir kär i" och när man inser att de inte längre passar in i helheten försöker man göra om helheten för att scenerna ska passa in. Ett riktigt skitupplägg som aldrig fungerar. De tekniker som har fungerat för mig är: 1. "Know your ending" (Syd Field tjatar om detta): Man måste ha en destination för
  13. Hej! Håller med Shelly. Börja inte skriva i manusform för tidigt. Risken är stor att man blir "kär" i sina scener vilket gör det mycket svårt att ändra senare. Då försöker man istället ändra annat så att favoritscenerna fortfarande ska kunna "passa in". Resultatet blir sällan bra. Skulle rekomendera att jobba med indexkort att sätta upp på en vägg och sedan flytta runt scenerna där. På indexkorten skriver man något mycket kort som beskriver den tilltänkta scenen (mest som en egen "minnesanteckning"). Märker man efterhand att en tilltänkt scen helt enkelt inte passar in, så är det lättare
  14. Att få fram hur en karaktär känner sig i ett manus är lika riskfyllt som det är viktigt. Riskfyllt i att det är väldigt lätt att skriva emotionella klichéer (som skapar motsatt effekt än den tilltänkta) – och viktigt i att det är genom karaktärerna (i synnerhet huvudkaraktären) som tittarna ska följa berättelsen. Tittarna måste kunna känna med karaktärerna – annars blir det väldigt svårt att ta till sig berättelsen, hur bra själva handlingen än är. Först och främst måste något hos karaktärerna skapa igenkänning (”just sådär kan jag också känna mig ibland”). Men ”igenkänning” är bara en
  15. De riktigt intressanta frågorna tycker jag är "vad gör er kreativa?" och "när kommer de kreativa idéerna?" Förr kunde jag spy ut mängder av kreativa idéer - både hyfsat bra och även riktigt usla. Har blivit oerhört självkritiskt, vilket kanske har lett till att jag nog pulvriserar vissa idéer innan de knappt har hunnit ta form. Har både heltidjobb och barn nu, så tyvärr finns inte tiden att spåna. De bästa idéerna kommer nästan alltid om jag lägger mig tidigt, är "oträtt" och ostörd, och bara ligger och funderar intensivt över något ämne. En lyx jag inte kan unna mig så ofta längre tyvärr. :-|
  16. Här är en som börjar med slutet: http://www.imdb.com/title/tt0043014/ /H
  17. Zarakow

    Fast?

    Du är nog inte ensam om att "fastna någonstans i mitten". Det finns mycket skrivet om "second act problems" o.s.v. Två saker har hjälpt mig: 1. Se till att du har slutet av berättelsen helt klar för dig. Det är lätt att berättelsen kan sticka iväg åt alla möjliga håll om inte slutet är väl definierat. 2. Använd indexkort och en bra outline eller treatment. Vänta med att utveckla scenerna. Jag vet inte hur många "favoritscener" jag utvecklat som till slut visar sig "hänga löst" och måste skrotas eller omarbetas helt. Genom att jobba med indexkort och hålla en outline uppdaterad är det lät
  18. Hej! Tänkte återuppta lite videoredigering samtidigt som jag är på jakt efter en ny bärbar dator som då bör fungera smärtfritt vid sådan. Har tyvärr usla erfarenheter av HP, men det kan ju bero mer på just den modellen jag hade. Dell har jag dock bra erfarenheter av (lite strul), men vet inte om de fungerar bra för videoredigering. Står mellan Dell Studio (som de själva rekommenderar) och Dell Vostro (utan de högblanka skärmarna som man kan reta sig på ibland (utomhus t.ex.). Vill dock inte låsa fast mig vid Dell. Vad har ni för erfarenheter av bra datorer för videoredigering? Nå
  19. Om syftet (eller ett av syftena) är att: "öka sin empati för huvudpersonens karaktärsdrag"... ...och det i filmen framkommer att huvudkaraktären Göran vill "Knulla dom i arslet tills dom börjar blöda näsblod"... ...hur hade du då tänkt dig att lyckas uppfylla syftet? Det är ju en utmaning och säkert inte omöjligt, men det skulle vara intressant att höra hur du tänkt dig upplägget för att lyckas. Snart ta studenten och oskuld. Skulle Göran vara så speciellt ensam om det? Eller tror han bara det? /H
  20. Ett tips som bör funka generellt är att utgå från slutet av handlingen. Hur behöver din karaktär vara i slutet av handlingen för att berättelsen ska få fullt genomslag? När väl det är definierat bör karaktären i inledningen vara motsatsen till vad han/hon är i slutet. Bestämmer sig karaktären för att skänka nästan hela sin förmögenhet till välgörande ändamål i slutet av filmen, blir det fånigt om han/hon redan pytsar in 10% av sin lön till cancerfonden, rädda barnen eller ngt annat. Då sker ingen karaktärsutveckling. Bättre om han/hon är egocentrisk och bara ser till sig själv i början av film
  21. Varför är svensk film så dålig? Bra fråga! Har själv funderat och sökt svar, men mest funnit svar som bara ”skrapat lite på ytan”… …”kass dramaturgi”, ”…dålig storys”, ”tråkiga ”spänningsscener”, ”pratar teater istället för vardagsprat” …o.s.v. Några har också dragit paralleller med dansk film och hur mycket bättre och mer intressant den är. Tycker det skulle vara intressant att läsa en gedigen analys av svensk kontra dansk film. Finns någon? En klassiker i svensk film är teatralisk tal och agerande. Vet inte om det är för att många skådespelare är skolade genom teatern, p.g.a. dålig
  22. Zarakow

    Manusidé!

    ...de öppnar kistan och där ligger ett fördömt kinderägg med tre djävulusiska överaskninar... /H
  23. Tycker båda känns intressanta (för utveckling) och att du ska välja den som du brinner mest för att berätta. En fråga - är det tänkt som kortfilm eller långfilm? Är svaret det senare, riskerar första filmen att bli en "episodisk moralisk pekpinne" och andra en tunn story utan egentlig poäng. Varför vill du inte ha en protagonist i "Den lilla staden vid Nissan"? (Du kan iofs ha Halmstad som protagonist...). Är du orolig för att du med protagonisten därmed kommer agera moralisk pekpinne? Använd i så fall en protagonist som inte ser problemen (ser endast sin egen fina vardag), men efterhand ko
  24. Råkade för andra gången på ett par månader börja titta på serien "Criminal minds", men tröttnade lika snabbt denna gången som första. Någon som gillar serien? Var finns spänningen? Känner inte att det finns något i berättandet som väcker intresset för vad som kommer hända - ingen upptäckarglädje helt enkelt. Konstant matande av information framfört totalt utan känsla.
  25. Tycker själv dialog är det svåraste att skriva - och för mig blir lätt dialogen lite krystad i "nyckelscener" - viktiga scener, där jag upplever att mycket information behöver komma fram. Det (o)lustiga är att det ofast är när det är de viktigare karaktärerna som för en dialog, som problemen infinner sig. Det som fungerat bäst för mig är att tänka: - Vad vill karaktär A, B, C o.s.v. få ut av scenen? De måste ha olika "agendor"! - Hur känner sig karaktärerna i scenen? - Vad känner karaktärerna till innan scenen börjar? Utan att ha gått igenom detta, blir scenen ett platt, odramatiskt
×
×
  • Create New...