Zarakow

Just det - ytterligare en sak: Se till att huvudkaraktären inte bara reagerar filmen igenom. Han/hon måste också göra något (agera) för att det ska bli spännande. Flyr han/hon bara hela tiden uteblir snart spänningen - och det blir lätt repetetivt. /H

Först och främst - undvik klichéer i största möjliga utsträckning. Det är nämligen lätt att falla in i sådana i just rysar/skräck-genren. Tänk även på identifikation - föreställ dig en situation som du själv tycker är otäck/läskig. Säkerligen finns det fler som skulle känna likadant om de hamnade i samma situation. Försök beskriva den situationen så bra som möjligt. Tänk på att förväntan av skrämsel oftast är läskigare än själva skrämseln - så fort "monstret" är framme är det inte lika otäckt. Det finns en trygghet i att veta var "det" befinner sig - tittarna har kontroll. Låt dem aldrig ha det. Visa inte för mycket av "monstret" (eller vad det nu är som är otäckt) - det blir kusligare då. Enda filmen jag kan tänka på där "monstret/monstren" visas rätt och det är ändå är riktigt kusligt är "Alien/Aliens". Försök komma på något unikt också...(!) /H

Förresten - kanske bättre att sätta ÅTERBLICK: innan scenen istället - och sedan skriva TILLBAKA eller nåt... /H

Ska du nu visa detta genom en "flashback" så måste det framgå tydligt i manuset. Regeln är väl egentligen att det är ny scen så fort kamerapositionen eller tiden ändras, men detta görs alltid lite olika - huvudsaken är att det blir tydligt. Jag skulle nog skriva, typ: INT. NATTKLUBB, DANSGOLVET - NATT ÅTERBLICK: Tydligt berusad försöker Pelle snacka med en tjej på dansgolvet. Hon ser obekväm ut när han skriker i hennes öra och går snart när hon får spott i örat. INT. PELLES LÄGENHET, SOVRUMMET - DAG Pelle sitter på sängkanten. Han stödjer pannan med handflatan. PELLE Fan, ...faaan också. /H

VISA istället att personen är "sliten" t.ex. och tänk på HUR han reagerar när han minns festen. Det ger inget att bara skriva att "han minns festen". Tänk på hur du själv reagerar när du kommer på något från gårdagen som kanske inte ligger helt färskt i minnet. Är det ett positivt minne - eller kanske negativt och ångestladdat...? Han kanske ringer en kompis (eller tjej) som han var ute med - därigenom får man reda på att han minns ...och kanske vad han minns. Att skriva in vad en karaktär tänker är oftast rätt döfött - det måste VISAS istället. /H

Har du filmat fightscener tidigare? Det är riktigt svårt. Jag var med och filmade en utan att vi gjort förarbetet ordentligt. I redigeringsrummet upptäckte vi att vi var tvugna att ta om allt igen. Alltså, koreografera fighten först så som ni vill ha den. Provfilma sedan att det funkar och var det finns läge att klippa. Bry dig inte om att det ska vara en viss tid - det kommer lösa sig när ni testar. Att det ska vara en viss tid gör det bara mer komplext än nödvändigt. Varför 4-5 vinklar? Detta löser väl sig på ett ungefär när ni testar... Lycka till - det är inte lätt, men det är kul! /H

Håller med - "Smala Sussie" är bra. Även Kopps och Jalla Jalla är hyfsat bra är ligger väl inte heller dem inom standardmallen. OBS! Läs INTE mer här om ni ska se Storm: Såg Storm i fredags - inte bra... Stackars Eric Ericsson som återigen får sitta och säga "Öhh, jaha" 20 gånger, typ. Alla fattar väl att man har svårt att inse hur det ligger till om man hamnar in hans situation - behöver inte påminna oss hela tiden... Och, ...sitta och berätta om sin barndom under det att han börjar minnas, med flashbacks från sådant man aldrig sett tidigare under filmen, i slutet av filmen när det knappt ens berörts tidigare - det är ju nästan halshuggning på det. Tur att filmen var ritkigt snygg i alla fall och att svenska filmindustri fortsätter våga satsa på den här "typen" av filmer i fortsättningen - men de kan ju läsa manuset (och dialogen högt för sig själva) först... /H

Tja Gorse: Tack för boktipset - ska kolla upp det... Nog för att jag vet vad extrovert och introvert är för något - har läst tillräckligt med Jung för det... ;-) Skämt och sido, tänkte detta som lite research - har inte blivit misshandlad själv och vill ge en trovärdig bild som möjligt. Att han måste vara extrovert och lite manisk har med hans karaktärsutveckling att göra och det blir svårt att rucka på. Glömde dock nämna att hans "extroverta stil" är en fasad - han beter sig annorlunda när han är själv. Jag glömde dessutom att lägga till ett par saker, så nu blir "listan": Extrovert (=fasad) Allt ska vara perfekt (=fasad) Manisk (i alla lägen) Icke reflekterande ("kör på" utan vara eftertänksam)

Som "Java" skrev, läs "Låt den rätte komma in" om vampyrer i Blackeberg i början av 80-talet. Låter kanske inte så upphetsande, men det var en överraskande bra bok - som också visar en hel del från "vampyrens sida" ...mer säger jag inte. /H

Hej! Vilka karaktärsdrag tycker ni passar in på en person som till varje pris vill ha reda på sanningen. Det som redan är klart kring denna person är att han har blivit misshandlad både psykiskt och fysiskt som barn och ska vara: - Extrovert - Manisk ...fyll gärna på med karaktärsdrag som ni tycker skulle passa in på en sådan här karaktär... /H

Gorse: Jag skulle heller inte har några problem att skriva ett manus där en av karaktärerna t.ex. är en korkad blondin - OM hon också har andra karaktärsdrag som kunde lyftas fram som positiva ...och fokuseras på! I "Så som i himmelen" presenterades Lena som "snabbköpskassörskan med sångambitioner som har nära till känslorna". Senare får vi reda på att hon har en pojkvän och (inte så långt) senare att hon har en ny. Ytterligare senare får vi reda på att en tidigare bekantskap varit otrogen och att om Daniel skulle göra likadant "så kan han dra åt helvete" (typ). Istället för att fokusera på att hon skulle vara naiv (och dum) ligger istället fokuset på att hon både vågar säga till och satsa på kärleken. Om hon brände sin senaste pojkvän eller om det var tvärtom fick dock inte reda på vad jag minns... ;-) Håller till viss del med om att det finns flera stereotypiska karaktärer i "Så som i himmelen", som "kvinnomisshandlaren", "Den maktlyste prästen" o.s.v., men jag tycker ändå det finns fler karaktärsdrag i dessa. Conny visade ju i alla fall att han brydde sig om sina barn - inte totalt utan känslor alltså. Gabriella var inte bara underkuvad misshandlad kvinna, utan vågade stå upp. Fan, det är fredag... måste hem! Trevlig helg! Au revoir... /H

Intressant att vi har så olika utgångspunkter för att det ska fungera i vårt arbete! För mig känns det helt främmande att skapa karaktärer, utan att ha satt in dem i en viss kontext först. Min egentliga fråga är kanske: Hur ”solid” eller genomarbetad outline bör man egentligen ha innan man fördjupar sina karaktärer ordentligt? Stöter ni på handlings- och strukturmässiga problem när karaktärerna blir mer tydliga och får en egen vilja? Hur tacklar ni i så fall dessa problem? TheBrotherOfLight: Kan du förklara vad du menar med att alla gör fel i att ge karaktärerna en bakgrundshistoria? Menar du att detta är felaktigt i själva utvecklingen av karaktärerna eller att felet ligger i att visa mycket av deras bakgrundshistoria i filmen? Ser vi strikt på handlingen ser jag karaktärerna som viktiga för att följa handlingen och göra det intressantare att följa den - men inte att ”de är handlingen” (även om handlingen mycket väl kan vara väldigt simpel). Med detta menar jag dock inte att karaktärernas enda uppgift ska vara att göra det intressantare att följa handlingen, men har inte karaktärerna något behov eller mål som de kämpar för att tillfredsställa/uppnå så blir de väl heller inte så intressanta att följa efter ett tag. Hehe, ”…talorgan till författarens åsikter.” Sånt har man sett mycket av och man sitter där med moralkakan i fejjan och ska nicka instämmande - gillar inte pekpinnar! Jag uppskattar när man undviker att ”diktera att ’A’ har minsann rätt, medan ’B’ har fel” – bättre låta tittarna upptäcka, känna, tycka och bilda sig en egen uppfattning. Det du tar upp om att – ”då man skriver karaktärerna ska man inte begränsa dem till att platsa i berättelsen” kan jag varken hålla med eller säga emot. Det är just här jag tycker det kan bli problematiskt. Som Thomasz nämner finns det ju självklart karaktärer i storyn från start, men för mig är det först under utvecklingen av deras bakgrundshistoria som de kommer till liv ordentligt – och får en egen vilja. Då är frågan: Hur ”solid” eller genomarbetad outline ska man egentligen ha innan man fördjupar sina karaktärer ordentligt? Har man, å ena sidan, inga fasta ramar är ju risken att strukturen faller samman fullständigt och bygger man, å andra sidan, upp strukturen perfekt kan det ju lätt hända att man just ”begränsar sina karaktärer att platsa i berättelsen”… Gorse: Håller helt med beträffande planteringar, men i vilket skede förlitar du dig på stereotyper? Det är just i filmer där karaktärerna är stereotyper som jag tycker att de upplevs som platta, ”okomplexa”, ”dimensionslösa” och jag känner ”finns det inget mer inom dem är det där?”. Slutligen kan jag bara säga att det var först när jag insåg vikten av att lära känna mina karaktärer bättre som jag tyckte att jag började få till det här med ”karaktärens resa och utveckling” genom filmen. Helt nya möjligheter öppnade sig när jag t.ex. fördjupade mig i mina karaktärers uppväxt… Sedan håller jag fullständig med om att det kan vara bra att helt koppla bort tankarna ibland och bara gå på känsla – för det är också bra. /H

Jag är intresserad av att veta hur andra manusförfattare här arbetar med att utveckla story resp. karaktärer och hur dessa utvecklingsarbeten påverkar varandra. I början av arbetet med mitt pågående manus arbetade jag mest med storyn och byggde upp den med slut, vändpunkter och inledning. När jag skapade karaktärerna utgick jag hela tiden från storyn, men nu när jag har gått djupare in på mina karaktärers uppväxt, relationer o.s.v. upptäcker jag att "de inte alltid vill ta samma väg som jag tänkt mig att storyn ska ta". Har ni upplevt detta och hur bearbetar ni i så fall detta? /H

Masjävlar: Bra film - intressanta karaktärer som alla har rätt på sitt sätt och i sin "sfär". Tyvärr kommer huvudkaraktärens självinsikt och utveckling för sent (när det redan är kört). Hon är självcentrerad alldeles för länge för att vara sympatisk, vilket gör att det inte blir så intressant att följa hennes öde. Storyn är enkel, vilket passar bra. Det jag kommer minnas är karaktärerna och de sköna tapeterna på väggarna... Betyg: 7/10 Innan dess: Team America: World Police - enda som inte var bra var att den gav mig kramp i magen, vilket väl iofs var poängen. Betyg: 9/10 /H

Som många redan nämnt - undvik att skriva in kameravinklar i manuset. Det ger inget mervärde och ger möjlighet till feltolkningar, vilket stoppar upp läsningen och därmet gör det svårare att ta till sig storyn, vilken är den viktigaste i ett manus. För 40-50 år sedan var det inte ovanligt med kameravinklar, men nu förekommer det knappt. Har du tänkt att lämna in ditt manus till en konsulent är risken stor att storyn inte får den chans den förtjänar, eftersom manuset ger ett amatörmässigt intryck. Skriv istället med utgångspunkt från vad du vill att läsaren ska se för sitt inre öga och/eller vad det är tänkt att tittarna ska se, men undvik att skriva "vi ser" för ofta. Utgår du från detta blir det rent av komiskt att läsa "...kameran följer honom en bit sedan svänger han av åt höger men kameran fortsätter framåt". Utan att behöva använda helbild, halvbild, närbild etc., kan du ändå "vägleda" regissören att uppmärksamma det du vill framhäva. Valet blir ändå alltid regissörens, men är t.ex. en detalj, som ett emblem på en jacka, en nummerplåt på en bil, svettpärlor i pannan, o.s.v., viktig för handlingen (t.ex. en plantering), för karaktären (t.ex. nervryckningar i ansiktet), så se till att skriva in detta på ett smidigt sätt. Vissa undantag finns, där det måste tydliggöras. Vill du t.ex. beskriva ett upplopp i en stad och vill ge någon form av överblick över händelseförloppen kan du skriva: FRÅN OVAN: ......."beskriv vad som sker"......... Till ditt exempel: --------------------------------------------------------------- INT. PERS HUS, KÖKET - DAG En man, PER, 26, ser ordentligt bakfull ut när han kommer in i köket. Han släpar fötterna efter sig på väg fram till mixerna på köksbänken. Långsamt, men vant, börjar han förbereda han en Bloody Mary - sin "dagen-efter-ritual". Telefonen ringer. Per suckar och masar sig ut ur köket. INT. PERS HUS, BADRUMMET - DAG Dörren öppnas. Per tänder och taklampan börjar blinka som ett stroboskop i slow motion. Han går fram till en gammal sladdtelefon som hänger precis bredvik badkaret och lyfer luren. PER (utan dröjsmål) Nej, Mamma - jag var inte ute och festade igår. -------------------------------------------------------------------- Kommentar: "sin "dagen-efter-ritual"." är kanske lite tveksamt att använda här, eftersom tittarna inte vet detta (om det inte visats ett antal gånger tidigare), men det kan öka förståelsen för karaktären Per. Skriv inte "svänger höger". Tänk istället på vad han vill ta sig fram till (mixern i detta exempel). Då ger sig "riktningsproblematiken" automatiskt. Lägg istället in sådant som berättar något om karaktären - vem är han/hon. Tar vi t.ex. det jag skrev om att taklampan blinkar som ett stroboskop i slow motion, så kan det vara för att storfestaren Per inte orkade laga den trotts att han spenderar så mycket tid i badrummet att han har telefonen vid badkaret. Det kan också förstärka känslan av "dagen-efter-nattklubb-känslan". Vi vill inte känna oss som Per... ;-) Dialogen skulle kunna ses som skapad från en BACKSTORY (Pers uppväxt och/eller hans relation till sin mamma), som gör - som jag anser det - dialogen intressantare. Här vet han att "fan, det är morsan - hon ringer alltid vid den här tiden på Söndagar - och jag gillar det inte", ...så han säger därför inte "Ja, det är Per; Ja, hej mamma, ..måste du alltid ringa på Söndagar; Just det - ja, det är jobbigt, även om jag inte har festat...". Detta ska istället lätt kunna underförtås av tittaren, utan att man behöver knöka in en massa dravel... ;-) Kort om regler för ny scen: Förändras plats eller tid så är det ny scen. Hoppas att det gav något - det blev lite "sidospår". /H

Jag skriver ett långfilmsmanus, som jag helst inte skulle vilja regissera eftersom det förmodligen skulle sabba möjligheterna till en bra film. Självklart är man sugen på att regissera när man ser allt framför sig, men det gäller att känna sina begränsningar. Skulle man ändå regissera och lyckas göra något bra är det nog bäst att köra på en egen idé. /H

Hej! Någon som vet någon webbplats där man kan ladda ner svenska manus? /H

Hej! Någon som känner till om det finns någon utbildning eller kanske snarare kurs i manusskrivande som går på helt på distans eller med ett minimalt antal samlingar? Har sökt runt lite, men inte hittat några på distans... /H