Jump to content

kameravinklar i Manus?


Recommended Posts

Hej :) Jag är inte jätte haj på det här med manus och har bara en enkel fråga.

När det gäller kameravinklar och hur kameran rör sig, skall dessa skrivas med i manuset?

Nu menar jag självklart inte att skriva ned vart enda vinkelbyte, för detta visas i bildmanuset, eller?

 

Jag menar alltså när man inleder en scen.

 

 

Exempel:

 

Skall man skriva:

En man kommer in i ett kök, kameran följer honom en bit sedan svänger han av åt höger men kameran fortsätter framåt.

 

eller:

En man kommer in i ett kök, en bit in i rummet svänger han höger.

Link to post
Share on other sites

Som regel skriver man inte ut kameravinklar eftersom det inte har något med handlingen att göra, har en viss åkning betydelse för handlingen och hur det ska uttryckas så kan det självklart diskuteras.

Link to post
Share on other sites

Om du själv ska regissera filmen kan du ju alltid skriva kameravinklar eftersom det då bara hjälper dig själv i arbetet. Däremot om filmen ska regisseras av en annan person är det dens uppgift att själv bestämma kamera vinklar eftersom det är han/hon som spelar in filmen.

 

Genom att använda dig av det andra exemplet i ditt inlägg behver du inte skriva kameravinklar eller ifall kameran skall åka eftersom när du skriver att han går åt höger är det underförtått att det ska filmas. Det jag skrivit kanske låter lite luddigt men om man skriver berättande behövs inte kamervinklar. Du kan annars skriva= Vi ser hur mannen efter en bit svänger åt höger.

Det vi ser är alltså vad kameran ser.

 

Jag hoppas att du förtod det jag försökte få fram.

Link to post
Share on other sites

I så fall anser jag att du kan skriva ditt manus med eller utan kamera vinklar, det som du själv anser är lättast. Genom att skriva kamera vinklar i manuset blir det också lättare för dig senare när du ska rita storyboard.

Link to post
Share on other sites

Men jag håller inte riktigt med Jossa, visst det spelar ju inte så stor roll om du bara ska skriva det själv men det blir betydligt enklare för skådespelare och andra om du bara uttrycker det visuella och historie-biten. Är du rädd för att glömma vinklarna så skriv ner dem i ett bildmanus men personligen har jag de bilder jag skrivit inprintade i huvudet och jag är inte rädd för att de ska försvinna så jag skriver inte ner dem, om det inte, som jag sa tidigare har en viss innebörd.

Link to post
Share on other sites

Hehe :)

Jag tycker nog inte att det blir varken lättare eller svårare om jag skriver ned kamera vinklarna, och jag har bestämt mig för att lämna dem utanför manuset.

Opus har nog rätt i att det blir lättare för skådespelarna på det viset.

Tack ännu en gång för all hjälp :D

Link to post
Share on other sites

*lägger mig i* det är ju inte brukligt att skriva in kameravinklar, men jag förstår precis Jossans poäng.

 

Men på skolprojektsnivå, eller typ nivåer som inte är "miljonprojekt" mer eller mindre, så är det upp till manusförfattaren.

Link to post
Share on other sites
  • 2 weeks later...

Själv gör jag det jobbigt för mig eftersom jag fixar ett manus utan kameravinlar för skådisarna och ett för mig själv med kameravinklar. Tycker helt enkelt att det är effektivare när jag ska fixa storyboard.

Link to post
Share on other sites

Jag tycker det är jätteenkelt.

 

  1. Skriv ett färdigt manus utan kameravinklar.
  2. Skriv ned alla kameravinklar du kommer på bredvid texten med bläckpenna.
  3. Gör ett storyboard samtidigt som du skriver in vinklar på manuset.
  4. Filma.

 

Manuset är fritt från kamerainstruktioner, men så fort den når mig (som fotograf) så kladdar jag ned varenda kamerainstruktion jämte texten. Till det refererar jag hela tiden till bildrutorna i storyboardet.

 

Med andra ord så ser jag det som två processer - manusskrivarprocessen och bildskaparprocessen. Att skriva kameravinklar i manusprocessen är lika dumt som att skriva manus i ett storyboard. ;)

Link to post
Share on other sites
  • 4 weeks later...

Jag har läst en del manus och anser att man inte ska ta med annan information än dialog och plats (miljö). Meningen är väl att man ska se filmen för sitt "inre öga ". Sker det automatiskt tycker jag att man har lyckats. Låt någon annan läsa och säga om något är oklart.

 

Senare post-itar (ritar) man scen för scen detta funkar för mig. Man har förmodligen innan sett ut och bestämt sig för var man tänker filma.

Link to post
Share on other sites
  • 1 month later...
  • 4 months later...
  • 1 year later...

För att det blir jobbigt att läsa! Manuset är till för att berätta handlingen. Använd storyboards, testfilmningar eller previsualisation för att visa hur det ska se ut!

 

Jag håller just nu och anpassar ett kortfilmsmanus efter att ha rekat locations. D.v.s. jag skriver om manuset för att handlingen ska fungera på de platser vi tänker oss att filma, men jag skriver fortfarande inga detaljer som kameravinklar eller exakt vilket håll folk springer etc. Sånt har jag i mitt huvud, och sen ska det ner på storyboards, men i manuset passar det inte.

Link to post
Share on other sites

Egentligen är det fullkomligt obegripligt med kameraanvisningar i manuset. Det kanske ser skysst ut i sitt eget manus, men när man läser andras manus ger anvisningarna inte det minsta information om vad skribenten menar.

 

Det är nästan lika oduglig information som när man via mobiltelefonen får instruktionen att gå åt höger när den andra inte har en susning åt vilket håll man står. Eller när landkrabbor står i fören, vänd mot aktern och vrålar "sväng höger".

 

Tänk er själva. I manuset står det (och skribenten har säkert en klar bild i huvudet) "Martin släpar skona i gruset [Närbild] och tänker om sommaren som gått [kameraåkning]. Martin snorar ljudligt [snäv vinkel nerifrån]"

 

Jaha, närbild av vaddå? Hans ansikte eller? Eller sitter inte skorna på fötterna utan släpas i ett snöre? Aha, kanske skall det vara närbild av skorna?

Hur skall vi filma hans tankar? Vart skall vi åka? Framåt eller bakåt? Vad skall synas i bild? Vad är "snäv vinkel"? I förhållande till vaddå? Skall vi se in i näsan eller vad menar man?

 

Som ni ser blir det snudd omöjligt att beskriva rubb som stubb som åkningar, vinklar, klippning, i manuset och fortfarande få en uppfattning om handlingen.

 

Så det är mycket enklare att man lägger filmandet åt sidan och bara beskriver berättelsen i manuset. Men skriv i bildspråk och tänk på att det inte syns i bild om man tänker, är skilld, etc. Om man vill visa att det är morgon, så lägger man till en titt på en klocka tex.

 

När manuset håller vatten, kan man säkert göra anteckninar i manuset om man vill, men jag tror det är mycket enklare att teckna filmen i filmrutor med ev pilar som anger rörelserikting. Jag som inte kan teckna funderar på att ta bilder med min kameramobil, och kalkera bilderna på papper. Då kan man redan på displayen se vad som ser skapligt ut på bild. När alla teckningar är klara, då är kameravinklar, klipp, och komposition klart som korvspad och den som tittar på bilderna fattar vad det föreställer.

 

Hänger ni med? Att skriva "filma från höger" är så gott som oduglig information. Sen kanske det ändå inte kommer att användas eftersom man kommer på bättre ideer när man står där med kameran. Och klippen blir kanske bättre medan man klipper med det färdiga matrialet, än när man satt och plitade med manuset.

 

Edit;

 

I "den bästa sommaren" finns en scen jag gillar. I manus stod det (fritt ut minnet)

 

 

"Ext - guppet

 

Bilen backar tillbaka över guppet, i profil."

 

 

Klart! Och se där, en liten kameraanvisning till och med fick plats.

Link to post
Share on other sites

Som många redan nämnt - undvik att skriva in kameravinklar i manuset. Det ger inget mervärde och ger möjlighet till feltolkningar, vilket stoppar upp läsningen och därmet gör det svårare att ta till sig storyn, vilken är den viktigaste i ett manus.

 

För 40-50 år sedan var det inte ovanligt med kameravinklar, men nu förekommer det knappt. Har du tänkt att lämna in ditt manus till en konsulent är risken stor att storyn inte får den chans den förtjänar, eftersom manuset ger ett amatörmässigt intryck.

 

Skriv istället med utgångspunkt från vad du vill att läsaren ska se för sitt inre öga och/eller vad det är tänkt att tittarna ska se, men undvik att skriva "vi ser" för ofta. Utgår du från detta blir det rent av komiskt att läsa "...kameran följer honom en bit sedan svänger han av åt höger men kameran fortsätter framåt".

 

Utan att behöva använda helbild, halvbild, närbild etc., kan du ändå "vägleda" regissören att uppmärksamma det du vill framhäva. Valet blir ändå alltid regissörens, men är t.ex. en detalj, som ett emblem på en jacka, en nummerplåt på en bil, svettpärlor i pannan, o.s.v., viktig för handlingen (t.ex. en plantering), för karaktären (t.ex. nervryckningar i ansiktet), så se till att skriva in detta på ett smidigt sätt.

 

Vissa undantag finns, där det måste tydliggöras. Vill du t.ex. beskriva ett upplopp i en stad och vill ge någon form av överblick över händelseförloppen kan du skriva:

 

FRÅN OVAN: ......."beskriv vad som sker".........

 

Till ditt exempel:

 

---------------------------------------------------------------

 

INT. PERS HUS, KÖKET - DAG

 

En man, PER, 26, ser ordentligt bakfull ut när han kommer in i köket. Han släpar fötterna efter sig på väg fram till mixerna på köksbänken. Långsamt, men vant, börjar han förbereda han en Bloody Mary - sin "dagen-efter-ritual". Telefonen ringer. Per suckar och masar sig ut ur köket.

 

INT. PERS HUS, BADRUMMET - DAG

 

Dörren öppnas. Per tänder och taklampan börjar blinka som ett stroboskop i slow motion. Han går fram till en gammal sladdtelefon som hänger precis bredvik badkaret och lyfer luren.

 

PER

(utan dröjsmål)

Nej, Mamma - jag var inte ute och festade igår.

--------------------------------------------------------------------

 

Kommentar: "sin "dagen-efter-ritual"." är kanske lite tveksamt att använda här, eftersom tittarna inte vet detta (om det inte visats ett antal gånger tidigare), men det kan öka förståelsen för karaktären Per.

 

Skriv inte "svänger höger". Tänk istället på vad han vill ta sig fram till (mixern i detta exempel). Då ger sig "riktningsproblematiken" automatiskt.

 

Lägg istället in sådant som berättar något om karaktären - vem är han/hon. Tar vi t.ex. det jag skrev om att taklampan blinkar som ett stroboskop i slow motion, så kan det vara för att storfestaren Per inte orkade laga den trotts att han spenderar så mycket tid i badrummet att han har telefonen vid badkaret. Det kan också förstärka känslan av "dagen-efter-nattklubb-känslan". Vi vill inte känna oss som Per... ;-)

 

Dialogen skulle kunna ses som skapad från en BACKSTORY (Pers uppväxt och/eller hans relation till sin mamma), som gör - som jag anser det - dialogen intressantare. Här vet han att "fan, det är morsan - hon ringer alltid vid den här tiden på Söndagar - och jag gillar det inte", ...så han säger därför inte "Ja, det är Per; Ja, hej mamma, ..måste du alltid ringa på Söndagar; Just det - ja, det är jobbigt, även om jag inte har festat...". Detta ska istället lätt kunna underförtås av tittaren, utan att man behöver knöka in en massa dravel... ;-)

 

Kort om regler för ny scen: Förändras plats eller tid så är det ny scen.

 

Hoppas att det gav något - det blev lite "sidospår".

 

/H

Link to post
Share on other sites
  • 2 years later...

Jag delar flertalet tips i tråden. Jag föredrar att skriva ett "rent" manus först, dvs. utan kameravinklar. Anledningen är simpel, i skrivprocessen tycker jag det är viktigare att få en bra sammanhållande struktur på det hela och att sitta och tänka i kameravinklar kan leda bort från berättelsens kärna. Att sedan, då manuset är klart, sitta och bryta ned scenerna i kameravinklar och liknande tycker jag är bland det roligaste som finns.

 

Skriver man ett manus som man själv inte skall regissera (t.ex. ett manus vars ändamål är att "säljas in") tycker jag man bör hålla sig till att skriva ett så tight manus som möjligt och då gör man bäst i att lämna kameranvisningar därhän anser jag.

Link to post
Share on other sites

Det jag brukar göra är att skriva som om det vore kameravinklar... men utan "vi ser..." "klipp till närbild på" osv... Läste en bok i början av mitt intresse (att skriva för film tror jag den hette) då författaren tog ett exempel på ett manus där allt var beskrivet allteftersom det syntes på bild. Först beskrevs hur händer spelade på pianotangenter och sedan hur hon såg ut som spelade och efter flera meningar så beskrevs rummet runtikring och vad som hände där och det var inga som helst problem att tänka sig det hela som

 

klipp 1 närbild på händer

klipp 2 frontalbild på spelaren

klipp 3 hela salen

 

utan att varken "klipp" eller "kameran" eller "vi" "ser" användes. Och den metodiken har jag gått efter när jag skriver. Jag skriver allt allteftersom det ska synas i bild...

 

Men så har jag ju inte ens försökt sälja ett manus än heller så vad vet jag? ;)

 

Tror någon sa att ett manus får oftast inte ha mer än runt 5 kamerahänvisningar... och det inkluderar "fade in" i starten och "fade ut" på slutet av filmen;)

Link to post
Share on other sites

manus

bildmanus

inspelningsmanus med ändringar insprängda som sida 10a, 10b, 10c....10blåbär, 10hallon, 10starköl

inspiriation på platsen och B-rulle

 

hänsyn till scenografi och skådisars rörelse

 

kanske frågan om bildvinklar egentligen handlar om hur mycket som författern=regisören=autören kan planera i förväg vid skrivbordet - du kanske ska satsa energin på att passionerat berätta historien istället för att detaljerat redogöra för rörelsemönster

 

ovanstående är bara ett lösryckt tankemönster i chatformat utan bildvinklar...

Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...