Simon W

Mycket bra artikel, klargörande och skoj.

Om man inte har kontakter kan det nog vara klokt att formatera sina manus rätt. Så svårt är det faktiskt inte.

Varenda gång denna kille kolar i en film blir jag en gnutta ledsen. Han är skön liksom. http://3.bp.blogspot.com/_d5gxDffoH7Q/Rf9DypRLqXI/AAAAAAAAAAo/3nIy6WgOULY/s320/al_leong.jpg Vet inte om han kvalificerar sig som statist. Han är ganska ofta un-credited iaf.

Falling down. Yes?

Okej. Jag trodde det var typ hela manuset. Det vore ju lite dumt... ;)

För det första: Grattis till att du sålt ett manus! ... För det andra: Om detta manus är sålt till WB, äger inte dom rättigheterna till manuset då? Får du verkligen publicera det på webben?

... someplace else! PM tex.

Kvartsfinal 7:7 Linköping - Skellefteå AIK ... Period 6(!), 02:01... 2-3! - Kimmo Koskenkorva! Skellefteå AIK i semifinal! Tjofadderittan vad gött! http://komvux.hule.harryda.se/ky/RM07/Joel%20Degerfeldt/Logo_Skellefteaa-874.jpg

Upphovsmannens sajt, med fler låtar

Haha. Riktigt kul, Pace. :) Ja, Eddie Izzard är ju min husgud när det kommer till on-stage humour. Här är ett knippe favoriter! Från showen Glorious: Från showen Circle - "Death Star canteen" Från showen Dress to Kill

Linköping - Skellefteå AIK, 0 - 3!

(host) ... för att klippen ska funka ska det endast stå själva youtubekoden (RdTBml4oOZ8 resp bPvAQxZsgpQ) inom taggarna, inte hela adressen. :)

Så här: "Guds vägar äro outgrundliga" ;) Nå, jag tänkte om jag kanske skulle beta av någon av mina förklaringar gällande religiösa företeelser. "Guds kärlek" Man har ju hört och sett människors lycksalighet till följd av deras kontakt med gud. De känner att de är älskade av gud; en högst påtaglig känsla som självklart är verklig. Känslan är verklig, men det betyder inte att den förmodade källan till känslan är verklig och sann. Inte alls. En parallell: Lilla Pelle är kär i Lotta, på avstånd. Pelle svävar på små moln var gång han tänker på henne. Han är kär. Pelles ljuvliga förälskelse baserar sig på en drömbild av Lotta, en underbar fantasi där hon alltid ler mot honom, och förstås älskar honom. Han känner en högst påtaglig lyckokänsla som självklart är verklig och sann... Men det betyder inte att dess källa är verklig och sann. För den sekund Lotta mer eller mindre konktret gör klart för Pelle att hon inte är intresserad av honom, bryts förtrollningen och Pelles förälskelse byts till hjärtesorg. Den härliga känslan Pelle upplevde baserade sig alltså på en drömbild av Lotta, helt baserad på hans egna önskemål, hopp och behov. Självsuggestion. Samma sak med den känsla troende erfar när de njuter i sin guds kärlek. Drömbilden av en kärleksfull gud ger upphov till faktiska lyckokänslor. Dock kan inte en gudsföreställning någonsin säga "jag är inte intresserad av dig". Gud kan aldrig konkret ge människan nobben. Alltså fortgår människans förälskelse så länge människan vill; alltså totalt styrt av behov. (Dock finns det ju de som inte känner av guds kärlek, trots att de vill. De känner sig bortglömda av gud; att de inte är värdiga hans kärlek, osv. Dessa har helt enkelt en taskig självbild som de inte kan slå sig fri ifrån, utan ser var än de tittar. Fördömer man sig själv, är det klart alla andra gör det. Kan man inte förlåta mig själv, kan ingen annan göra det heller. Förvisso är det många av dessa arma själar som till slut finner guds kärlek, vilket stärker dem som människor. Kanske tar de tag i sina liv och blir till goda, lyckliga medborgare.) Så man kan ju fråga sig om dessa lyckokänslor är av ondo. Självklart har människor blivit hjälpta av denna villfarelse, och det kanske inte är något man bör motverka. Nej, i sig är det väl inget fel i att folk finner njutning, förståelse och tröst i sin tro. Det är högst oskyldigt, en verklighetsflykt. Lite Mållgan sådär. Men jag tycker det är uppåt väggarna att det behovsstyrda, omedvetna utlösandet av kroppsendorfiner, till följd av tron på en fiktiv gud, ger bibeln starka mandat att ha inflytande över oss människor på denna jord, 2009. Bibelns sanningshalt är beroende av guds existens, som alltså till avsevärd del är baserad på "guds kärlek". ... Man kan ju också fråga sig om min lilla förklaring till detta fenomen är ett bevis på att det inte finns en gud. Nja, det är väl snarare ett någorlunda starkt resonemang som tyder på att det inte måste finnas en gud, verkliga känslor till trots. Det är vad jag tycker och tror. ;)

Har inte Andreas redan gjort det, så gott han kunnat? Det är ju ändå ett mångtusenårigt dilemma. Gotta cut him some slack. :) Andreas. Jag är inte ute efter att sätta krokben för din tro. Mitt önskemål är att förklara hur jag som ateist tänker och resonerar. Det lät som att du var intresserad av det. ... Hörru, jag tar helt enkelt och skriver ner mina tankar kring allehanda religiösa fenomen och företeelser här i tråden. Fast det får bli senare. Måste slagga.

Okej, I'm back! :) Orsaken till min ateism är inte diverse logiska problem eller dilemman (som måhända definitivt pekar på basala problem med den kristna tron), utan det enkla faktum att jag förstått hur allt hänger ihop. Trots att jag bara är amatörpsykolog/-sociolog har jag förstått vilka mekanismer som gör att religiös tro lever kvar i vår tid. Och förmodligen kan jag verbalisera det mesta. Nej, jag har inga bevis för att gud inte finns (om man bortser från att ingen har bevisat att han finns). Bara resonemang. De räcker hela vägen för mig. Så vad vill du veta? ;)

Håller verkligen med! Jag blev nästan tårögd. Vakna, du arma värld!

En burk Booty Sweat. Pfssst!!!... :)

Påminner om den här.

Förstår precis vad du menar. Självklart kan man göra en allmän papphammar-zombie, som snubblar omkring och har otur, och dessutom inte blir tagen på allvar. Den film som spelas upp i mitt huvud har ganska mycket Chaplin-vibbar; alltså svartvitt; lite ryckig snabbfilm; vemodiga fioler som beskriver vedermödorna. Med andra ord måste det inte vara så "vackert", utan istället halvdana effekter, låst kamera, lite grynig bild, osv.

Jag tyckte att det räckte att bygga upp stämningen med underliga vrål och två personer som jagas av något obestämt längs gångvägen. Att man efterhand förstår att det är zombies det handlar om. Men det kanske bör vara mer "in your face". Kanske det. Ville hålla det kort, cut to the chase. Kanske till överdrift. Och jag som trodde att alla visste hur en Saab V4 ser ut (hade själv en sådan i min ungdom) :). Självklart kan jag beskriva mer tydligt. Bifogar lite bilder, för nu. Med "hatthylla" menar jag den plana ytan bakom baksätet, under bakrutan (där man sätter de bastanta högtalarna som får allting att skallra). http://www.thesaabsurgery.com/images/96v4rear8.JPG Golvet framtill: http://bringatrailer.com/wp-content/uploads/2008/07/1969_Saab_96_V4_Sedan_Interior_1.jpg Kanske det. Nu skrev jag mest för historiens skull, utan tanke på budgeten. Syftet var att tönten David skulle få uppleva lite hålligång, kanske för första gången i sitt liv - supa, lira basket med grabbarna, gå ut och dansa, osv. Hur tänker du då? Att folk kommer fram och petar på honom? Som ni förstås märkt har jag ingen dialog i manuset. Därmed ville jag att det skulle hända saker istället. Visst spränger det förmodligen den budget som ett sånt här projekt kan få tillgång till, men jag tänker inte så långt när jag skriver. ;)

Night of the Living Head 9 sidor David tappar huvudet. Fast tvärtom. Kände bara för att skriva en nonsenshistoria, seriöst oseriös. Släppa alla pretentioner, liksom. Håll till godo!

Tack för det. :)