Simon W

Ja, JAG är arbetslös. Byta? ;)

Ja det var typ ett år sedan denna tråd var i farten... Och nu har ett år gått, och min tro har förändrats ganska radikalt. Vissa detaljer i min vardag gjorde att allt blev så uppenbart. All världens religion/tro/andlighet är uttryck för människans behov att känna sammanhang, ordning och tillhörighet, i ett liv som annars synes dem alltför futtigt. Människan har enastående förmåga till fantasi, kreativitet, självsuggestion, självläkande. Lägg därtill maktbegär/vilja att hjälpa/vilja att bli hjälpt, och du har all världens religioner. Gud är en snuttefilt för alla dem som har behov av personlig tröst, hopp och förståelse i vår måhända krassa verklighet. Att det också krävs en hel del "uppoffringar" av troende är ju självklart - det står ju i Bibeln. Frågan är vad Bibeln är. Jag kallar den en sammanställning av diverse hörsägen och införlivande av den tidens rättesnören. Vad annars? Man måste ju vara källkritisk, för tusan. Någon av er kanske tror att jag känner sorg och förtvivlan över att "förlorat tron". Men nej, jag känner lättnad, lycka och frihet (under ansvar). Verkligheten är vackrare på nåt sätt. Varför leva världsfrånvänd? Men jag förstår religionens funktion, och skulle aldrig försöka omvända (frälsa?) lyckligt troende människor. Men om de försöker frälsa mig, så har de inget att komma med... Till att börja med har jag inget behov av frälsning. Jag känner mig lite som Neo, när han vaknat upp. Han färdas runt i Matrix, ser på alla inkopplade människor som lever sina liv ovetande. Drömmande. Då vet ni.

Tack för dina kommentarer Vilcans! Där ser man. Det är minst 15 år sen jag såg Brazil. Men jag erkänner att jag gillade den skarpt. Den spökade nog omedvetet när jag skrev. Jätteroligt att höra! Einstein sa "fantasi är viktigare än kunskap". När det gäller att skriva manus är nog båda lika viktiga. Fantasifulla grejer har jag lätt för, däremot svårare med själva handlingen, som du märker (särskilt när det kommer till denna knepiga premiss). Skulle gärna "se" den ultimata storyn, men det är så jäkla svårt alltså. Men jag ska fundera på en bättre och mer tydlig, fokuserad handling. Det kan nog vara värt det. Vilka stickspår tycker du inte leder nånstans? Är lite blind själv... För all del. Fantasin styr ibland storyn dit den kanske inte borde. Som sagt, kunskap är också viktigt. Jag ville inte att storyn skulle vara ordinär (förvisso iklädd en fantasifull kostym). Ville ta några språng... Det gick ju sådär... (Eller ska jag tänka - "Brazil flippade ju också ut!") Som du säger antar jag att allt handlar om att definierna Jacks mål, och sedan se vad som inte har med detta mål att göra, och stryka det, och komplettera med nya scener. Shit. Det är förjäkla många darlings som det är nu... Får se hur jag gör.

Hittade nyss igen min vigselring! Den var spårlöst borta flera timmar. Har aldrig saknat den förut, på sju år. Den hade hamnat i returpappersbingen... Puh.

Okej, det var ett bra tag sedan jag såg filmen. Minns bara att det var en spännande öppningssekvens, som i minnet smälte ihop till "ett klipp". My bad. Den är också fin. ;)

Trevligt att folk fortfarande laddar hem denna step outline. Kanske läst också? Är det möjligtvis någon fler än jbergman som också har några tankar att komma med? Alltid intressant, sånt.

Jag tror att barn kan hitta på sina egna annorlunda upplevelseer. Vuxna behöver inte inspirera dem, bara hålla sig undan (så länge barnen inte gör något farligt). Allvarligt. Är det här femte gången du pitchar den här klädsimidén? Och ja, det känns fortfarande olusligt.

Jag har inte läst mycket om Citizen Kane, utan bara sett den ett par gånger. Jag vet att den är ansedd vara "väldens bästa film". Som vanligt är ju sånt helt omöjligt att avgöra, och jag vet inte om jag håller med om det, men jag kan förstå att folk tycker det. Nu är det länge sen jag såg den, men jag tycker den vara väldigt bra eftersom den ... är väldigt snyggt gjord, många riktigt fina bildlösningar - tex första klippet, där kamerarörelsen startar en kilometer utanför huset, och avslutas tätt inpå den döende mannen inne i huset. Eller tidhoppklippen där herr och fru Kane pratar på var sin sida om ett middagsbord - bordet blir större och större (de blir rikare och rikare), och samtidigt kommer de längre och längre ifrån varandra; de pratar annorlunda i var klipp, mer och mer distanserat; i de sista klippen läser de varsin tidning, tysta (hon läser dessutom konkurrentens tidning). ... Storyn är stark. Så enkel och kraftfull. Varför dog denna man ensam i en till synes fallfärdig kåk? Vem är Rosebud? Ett komplett personporträtt följer. Dessutom var den väldigt klurigt aktuell för sin tid, eftersom många såg kopplingar till tidningsmagnaten William Randolph Hearst (som fortfarande levde). ... och sedan är det ju ganska fantastiskt att Orson Welles bara var 26 år vid filmens premiär. Han skrev, regisserade och spelade huvudrollen. Wow. Självklart inget som gör en film bättre, men iaf ganska imponerande.

Det här är barndomsnostalgi - "Apkungen"!

Är äntligen klar med de hatt-/skohyllor som tagit alldeles för lång tid att bli klara! Sex öppna kuber - tre som hatthylla, tre som skohylla. Massiv ek, ingen skruv, dold fastsättning i vägg. Trixigt värre, för en som har varken snickeri eller snickarutbildning. Men vill man så kan man! ;) Snyggt blev det! (Lyckas för tusan inte ladda upp en bild, trots att det är en jpg-bild på fjuttiga 50KB).

Citizen Kane (Welles) Det sjunde inseglet, Smultronstället (Bergman) Galakväll på operan (Bröderna Marx) King Kong fr. 1933 (Cooper/Schoedsack)

(Okej, det här är mer än ett rykte...) Det här verkar intressant! The Curious Case of Benjamin Button.

Tyckte det här bara var så jäkla fräckt! Cash goes Soundgarden!... (Eller blir det Soundgarden goes Cash?)

Ok. Nej, liknelsen var inte den bästa. Jag tänkte att Jacks tredje öga-förmåga liksom öppnade något i hans omedvetna delar av hjärnan. Ett permanent savantsyndrom (savantsyndrom kan ju utlösas av slag mot huvudet). Tillförsel av en hög dos av föryngringsdrogen (till en redan ung person) medförde att denna förmåga boostades bortom all sans - han kunde plötsligt se sådant som tidigare bara spökutdrivare kunna känna av (och folk som "känner sig iakttagna" ibland), plus att hans intuition/prekognivitet blev förhöjd. Kanon! Dessa förmågor står på den första förmågans axlar, så att säga. Om en vanlig tjomme drog i sig föryngringsdrogen skulle han kanske bli pigg, snabb och stark, men inte mer. Men Jack är inte osårbar. Lita på det. Jack är ju ganska cynisk och distanserad i början av historien. Han kan inte engagera sig i andras liv, lever ett bekvämt, självcentrerat liv. Det tredje ögat ändrar på det riktigt brutalt mycket. Tack, jag var själv lite smånöjd när jag kom på det. ;)... Men det skulle nog passa bättre om det var någon utanför MediQ som berättade om koden... men då vore det väl kanske lite väl otroligt att koden fortfarande var aktuell. Jag ville bara att Jack skulle ta sig ner relativt snabbt. Få se hur jag löser det. Igge kanske känner Jack sedan tidigare, och står i skuld till honom. Igge betalar av skulden på ett sätt han nog inte borde, men är för stenad för att fatta det. Jag vet. Många sidor var det också. Jag kan ju säga att ett manus också skulle vara mycket tydligare vad gäller karaktäriseringar och miljöer. Nu ville jag mest "få det ur mig". Inspirationens lampa brann så att det brann i knutarna, liksom. Kan man förmoda att den spretighet du upplevde i historien baserades på att historien berättades alltför otydligt?

Hörru, har du inte ett jobb att sköta?! :D Jag ser fram emot dina kommentarer!

Bump.

Jag skriver det som en spoiler, eftersom det tar så stor plats på sidan... Någon mer som tagit sig igenom det, och har tankar kring storyn?

Tack för dina kommentarer. Alltid kul och utvecklande, för både mig och historien! ;) Inte direkt. Det är "dopingdrogen" som gamlingarna får. Han tänker ta självmord, men det blir ju inte som han tänkt. Typiskt. Inte alls. Yngve nämner Jack först efter att de nämnt honom. Rufus bedrog Jack, genom att använda dennes telefon. Telefoner avlyssnas. MediQ misstänkte Jack, aldrig Rufus. Jag förstår det. Tänkte att det räckte att han var en skön snubbe som oskyldigt dras in i en mardröm. Man sympatiserar med honom. Men kanske inte tillräckligt. Jag får förstärka det. Jag var tydligen alltför otydlig med att Jack INTE kommer väl överens med sin far. Inte utagerande förrän i Efraims lyxväning. Jack är fasligt stolt, och därför av någon anledning väldigt avog till att ta hjälp av sin far. Vem vet vad fadern gjort. Något, förmodligen. Varit distanserad, otillgänglig kan man förmoda (se första scenen). Får väl förtydliga. Modern är något som saknats i hans liv. Hon dog på ett underligt sätt, ett sätt som gjort honom konfys nästan hela hans liv. En del av det du skrev var intressant, ska ta det under beaktande. Inget är nånsin hugget i sten. ;) Receptionisten (Igge) hade tydligen fått reda på det från någon, förmodligen någon som tidigare jobbat därnere. "Känner en som känner en..." Att han berättar för Jack kanske är alltför osannolikt, men jag tänker mig att Igge är väldigt stenad vid detta tillfälle. Tidig morgon som det är, finner han lite avkoppling i en schysst röka. Hej, det kommer en fellow mellow guy! Kanske det (ska kolla upp musikteorin; hade koll en gång i tiden. :)) Vem har sagt att det var livsfarligt? Däremot är 540V ganska extremt obehagligt att vidröra. Hur gärna stoppar du in fingrarna i ett 230V uttag? 10000V behövs bara när det gäller dinosaurier. Ifall det inte går fram - det är en skruvad historia, satirisk. Saker ska inte jämföras med vår sansade värld. Utåt sett är Ängsgården ett fint paradis för udda människor. Men de har egentligen elpistoler, elstängsel, och de låser in (trots att de inte får det). Inkonsekvent - självklart! Well, Jack har en udda talang som det är. Att han får i sig en kanske inte så väl avvägd dos av gamlingarnas "ungdomsdoping" borde rendera i ganska fantastiska följder, tänkte jag mig. Jag gillar det. Jag gillar när det blir fantastiskt. När en oerhört bruten kille växer, till följd av ett tänkt självmord. Fågel Fenix big time! :) Okej. Det är meningen att denna scen ska vara ganska absurd och patetisk, och förklara något om denna värld. Föräldrarna är jättestolta över Angelicas syster. Bara en sån sak. Ifall det inte var tillräckligt tydligt... Det är tänkt att ledningen ("Kommittén", i brist på nåt bättre namn) i denna stat väldigt starkt stödjer, subventionerar och underblåser nöjesindustin - i alla dess former, i stort sett. Droger är tillåtna, strippklubbar är inte skamliga ställen, rökning är tillåten på pubar ;), musik- och filmindustrin är stora och framgångsrika (så länge de inte gör sig obekväma) Folket är passiviserade och nöjda - Kommittén kan styra ostört. (jämför hur vissa kejsare i Rom tillät gladiatorspel och annan verklighetsflykt). Ska verkligen fundera på hur han ska "agera" istället för att mest "reagera".

Jag menar inte att det onaturliga låg i innebörden i sonens repliker, utan i ordvalen. Tyckte inte de passade för en sjuåring. ”Ja., vad kul.. äntligen är det dags. Jag har längtat så…” Om en sjuårig skådis skulle säga denna replik, skulle det låta som att han läste ur ett manus. Oavsett hur talangfull skådisen är. Visst, det är pappans fantasi, inte en faktisk sjuåring. Men om pappan la ord i sin sons mun, skulle nog dessa ord mycket motsvara hans sons ordval - en sjuårings ordval. Man kan slipa på repliker tills man dör. ;)

Någon som tagit sig igenom det? ;)

Jag antar att allt ska synas som det är skrivet i manuset, så frågan "vad är det man får se???" är väl kanske lite underlig... Sonens repliker var överlag väldigt skumma för en sjuåring. ”Ja., vad kul.. äntligen är det dags. Jag har längtat så…”... Nja. Kanske om det var nån matiné från femtiotalet. :) Ett tips - man kan bifoga dokument. Då blir det korrekt formaterat också. ;)

Lars and the real girl Väldigt bra film med Ryan Gosling. Hjärtvärmande, ömsint och stark, väldigt välspelad. Trots den udda intrigen, väldigt mänsklig och jordnära.

Googla kanske?

Nån du vill tipsa om? Håller med i övrigt. Var dig själv, gör det du känner för, och hoppas att andra uppskattar det.