Simon W

Tja, govänner! Tänkte starta en tråd jag sett i andra forum, men inte här. Kan alltid vara berikande. Vilken musik har ni mest i örona nuförtiden (om ni själva får välja)? Någon låt som är extra njutbar, eller kanske till och med tar andan ur er? Min mp3-spelare spelar för närvarande mest Iron Maiden och Dream Theater. Upptäckte Maiden ganska sent i mitt liv, men jag har kommit att gilla främst deras senaste alster en hel del. Senaste A Matter of Life and Death smäller högt. Brave New World också. Känner mig lycklig när "Blood Brothers" går igång. Likaså "The Greater Good of God". Tex. Deras tidigaste skivor rockar bra också, men jag gillar deras senare mer, de är lite mer musikaliskt intressanta tycker jag. Dream Theater är i mina öron till 100% musikaliskt intressanta! ;) Så nu är jag inne i en liten rockfas. Var är ni?

Är många av dem på smalbenen? Själv har jag en underlig spräcklighet...

Har du skrivit alla inlägg??! ;) Tacka Java ex Machina för att han missade att stänga tråden. Grattis! Vad blev det för nåt? (funderar själv på att byta upp mig)

Nu ska vi se. Du skriver att, när någon tycker en film är bra, så blir denne knappast anklagad för att vara en snobbig typ som "minsann vet vad som är bra och dåligt". Men om någon tycker att en film är dålig, så blir denne oftast anklagad att vara just detta. Det är så du menar va? Okej, jag har inte upplevt det själv just, men jag antar att det beror på vem man pratar med. En regissör, eller någon annan som företräder ett visst filmprojekt, tycker förstås att det dom gjort är rätt så bra, och dom identifiererar sig med detta projekt på ett nästan persoligt plan - pga den satsning de gjort, konstnärligt och kanske ekonomiskt. De är liksom länkade till filmen. Om då någon säger att filmen är skitbra så är ju allt toppen - det motsvarar ju vad de själva tycker, och de njuter av att höra beröm. Förstås. Men om någon kommer och sägar att den var skitdålig så kan det ju förstås kännas ganska påfrestande och t.o.m som ett personligt påhopp. Och av alla sätt som folk då kan reagera på, är ju sandlåderesponsen "Men DU'rå?!" ganska nära till hands. Nyckeln är väl kanske att vara en gnutta finkänslig och vaksam när man pratar med folk som kanske bryr sig om en film på ett mer personligt plan. Det kan förstås vara en som rätt och slätt bara gillar filmen, och som har svårt att höra folk tycka "fel" saker om dennes favoritfilm. Dessa förklädda trampminor finns nog överallt. Bäst att låta bli att trampa på dom. (Sen finns det ju folk som gillar att provocera... inte sällan recensenter) En någorlunda väl underbyggd kritik är väl alltid bäst. "Sandwich-modellen" finns ju alltid att tillgå (först beröm, därefter kritik, sedan beröm igen, som en fin avslutning - det finns väl oftast nånting att berömma i en film...?). Att bara säga att en film är kass är ganska taskigt egentligen, eftersom en nyanserad motivering iaf kan göra att folk förstår dig, och inte uppfattar dig som en som inte respekterar filmen (och dem själva). Om man säger att en film är bra kräver det inte mycket förklaring ifall folk omkring håller med. Men om man är fett negativ till en film är det nog klokt att väga sina ord och vara lite smidig. Eller vara tyst. Alla är förmodligen inte på det klara med att det någon tycker, är subjektivt för just denne. Kritik bör man kunna ta. Men kritik bör också vara sansad och mer underbyggd och utvecklad än "det var SKIT!". För allas trevnad. Jag fick ordentligt på nöten då jag kritiserade 300 här på voodoo i början av min voodookarriär. Nu har jag lärt mig att (verkligen försöka) vara mer varlig och klok när jag kritiserar. För allas trevnad.

Det kan också bara vara dåligt, beroende på vem man frågar. Inom konst är allt subjektivt, och relativt.

Just det som vi ältat och stött och blött i denna tråd... När någon säger att något är bra, är det alltid uttryck för vad just denna någon tycker. Subjektivt, alltså. Säger någon "den här filmen ÄR bra!", är det alltid, utan undantag, inklusive ett outtalat "jag tycker". Alltså: "Jag tycker den här filmen ÄR bra!".

Dåså. Precis! ;) Back on topic. Jag har visioner när jag skriver, där jag iaf försöker ta storyn, karaktärerna, miljöerna till nya nejder. Framförallt försöker jag hitta "nya känslor" hos den tänkta publiken, liksom. Skriver man tex en polisthriller luktar det förmodligen Beck eller van Veeteren, eller gamle Roland Hassel (Men en polisfilm kan bli en "ny" Seven.) Jag vill hitta nya lukter, nya känslor. Låter förmodligen pretto, men varför vara anspråkslös? Man kanske inte bör nöja sig med att "det funkar" rent storymässigt som film betraktat, utan man kanske bör leta vidare, få in nya aspekter (men visst kan en habil story i förlängningen alltid vara bra träning i själva manusskrivandet). Om man vill. Jag tror dock det kan vara idé. Jag funderar på om det jag skriver är något jag sett eller läst förut, i stort. Jag kan inte påstå att jag skriver på ett liksom uttänkt, planerande sätt - att jag i varje scen tänker "jag måste skruva scenen; jag måste vara speciell; det måste vara spejsat för tusan...". Nej, storyns känsla dikterar rytm och innehåll. Storyn får ju liksom en egen puls och eget driv driv (vilket ibland kan lura författaren att tro att manuset har ett väldigt starkt driv bara för att storyns grundidé och grundflöde kändes stark... grrr, måste lära mig sånt bättre). Jag tror att det finns många historier kvar att berätta. Det gäller bara att försöka hitta dom. Inte plocka upp första bästa. Då och då kommer det ju filmer som vidgar historieberättandet (för mig iaf), så man kan ju förmoda att framtiden också har en hel del i sitt sköte. Det gäller bara att försöka hitta det. Gärna först. Nej, jag tror inte att letandet och det eventuella uppfinnandet av en speciell, unik story kommer hänföra alla människor på denna jord och göra mig till en ikon inom manusskrivning. Knappast kommer filmen, om den blev gjord, bli vidare framgångsrik. Där har jag inga illusioner. Men jag kommer att berikas av att pyssla med en story som underhåller min fantasi och är för mig intressant och mångfacetterad. Eftersom jag inte får någon lön för mitt manusskrivande (man kan ju knappast räkna med att man får något retroaktivt heller) vill jag förstås att det ska vara så inspirerande som möjligt. Alltså nöjer jag mig inte med "vad som helst" när jag sitter och mejslar på karaktärer, skeenden och miljöer. ... Oj vad jag babblar. Snart ska jag lägga upp mitt senaste projekt, så får vi se om jag lyckas underhålla fler än mig själv. :) EDIT: Det jag skrev kanske är allmängiltigt för alla manusförfattare. Och jag föraktar inte "konventionella" historier. De kan verkligen vara underhållande också. Men inte mig personligen, under tiden jag skriver.

Okej. Visst. En film är statisk. En åsikt är det inte. ... Men du kan förändra en film för en annan människa genom att dissa allsköns detaljer. Då, om personen har en gnutta krasslig integritet, blir filmen i sig till viss del förändrad i denna persons ögon, pga dina åsikter.

Jag tycker det, i konstnärlig mening, i subjektivitetens namn. Sedan är ju en Picasso något som väldigt många i etablissemanget anser vara kvalitativ konst. Därigenom är en Picasso en statusfylld investering, alltså "mer värd" på alla sätt (enligt etablissemanget). Men om Olle Örjansson blir stor konstnär på senare år, blir säkert också hans tidiga fingermålningar dyra på Bukowskis. Eller om det kommer nån välrenommerad förståsigpåare som påtalar det djupt mänskliga, det härligt förnuftsbefriande, och den mångfacetterade tekniken hos barns fingermålningar, särskilt Olle Örjanssons. Eller om det visar sig att Picasso i hemlighet ägnade sig åt extremnazism och våldförde sig på barn, då kommer nog hans konst att dala i värde. Kort sagt - konstens kontext i den "verkliga världen" anger dess eventuella värde. Inte konsten i sig.

Självklart. (Det var en liten ";)" där.) De tycktes sammanfalla en del bara.

Okej. Men man kan nog jämställa dem. Jag tar den igen: Existerar en films kvalitet på något plan innan den utvecklat en åsikt hos dess publik? Gäller "hönan och ägget"? Dålig kvalitet > negativ åsikt. Negativ åsikt > dålig kvalitet.

Ska vi be Pace slå ihop denna och "vad har ni på hjärtat egentligen"-tråden? ;)

Vi är nog överens. Men det är alltid kul att stöta och blöta. ;) Det finns alltså ingen objektivt sett bra eller kvalitativ film. Precis vad jag alltid tyckt. Det närmaste man kan komma för att få reda på en films faktiska kvalitet (vad man egentligen kanske borde kalla en films "användbarhet") är vad den stora massan tycker. Om en film i nån undersökning där en miljon människor tillfrågas får 9,9 i betyg, så innebär det att filmen är väldigt bra och av hög kvalitet - väldigt många gillar den; dess syfte är till 99% uppfyllt; väldigt många har haft god användning av den (och detta baserar sig alltså på omdömen efter de sett filmen, inte kassaintäkter som genereras innan de sett filmen). Visst kan man också kalla det "popularitet", men det är väl inget skällsord? Och om denna miljon människor dessutom var ur ett flertal psykosociala grupper och åldrar vore filmen ännu bättre. Men det betyder inte att den återstående 0,1 procenten har fel. Varför skulle de ha det? Man kan ju inte ringakta andras tycke och smak heller. Visst, diskussionen gällde objektivitet kontra subjektivitet... Existerar en films kvalitet på något plan innan den utvecklat en åsikt hos dess publik? Gäller "hönan och ägget"? Dålig kvalitet > negativ åsikt. Negativ åsikt > dålig kvalitet.

Okej. Du sitter fast.

Okej. Jag trodde att du tyckte att den stora massan inte kan ange om en film är bra eller inte; att den stora massan inte kan ange dess eventuella kvalitet i faktisk mening. Även när det kommer till Per Gessles musik. Om jag var fel ute (?) eldade jag för kråkorna. Sorry. Visst fan... Men skribenten tyckte det var "helt rätt". ;) När det kommer till kritan så är ju uttalade omdömen såsom "bra" och "kvalitet" alltid följda av ett outtalat (eller uttalat) "tycker jag".

Vad är det som gör att hans musik säljer då? Är det något annat än hans musik, och allt vad den representerar? Kom ned från dina halvhöga hästar, är du snäll. Att du inte förstår och respekterar andra människors film-/musiksmak kan lätt uppfattas som trångsynthet. Vilka kriterier vill du ha uppfyllda för att kunna upphöja en film till "kvalitetsfilm"? Vilka "höga krav" har du på filmer för att de ska kunna kallas kvalitet? Då dessa kriterier och krav faktiskt är subjektiva - på vilket sätt är det då objektivt bekräftat att filmen i fråga är kvalitativ? Du har bara ju gett uttryck för vad du tycker. Med andra ord kan du inte diktera vad som är kvalitet. Ingen kan - varken du, jag eller enskilda proffsrecencenter. Till syvende och sist är det ju vad den stora massan tycker om filmen som på något sätt kan ge en ledtråd om dess klass, kaliber, värde. "Kvalitet" är egentligen ett ord som borde tvättas bort från filmbranchen. En illusion, som sagt. En film är i sig själv abstrakt, så dess "popularitet" är enda måttstocken för dess nivå på "kvalitetsskalan", som film betraktat. Man kan inte säga att en film är bättre än en annan. Man kan bara säga vad man tycker. Det är det jag, du, recensenter och alla filmtittare på denna jord gör. Man behöver inte hålla med. Bara respektera att väldigt många kanske gillar en film man själv ogillar. Det var väldigt länge sedan löpsedlarna skrev "FEL LÅT VANN!" efter den svenska uttagningen till schlager-EM. Detta på grund av att det sedan en tid är det svenska folket som röstar. Med andra ord är det alltid den "bästa" låten som vinner. Finns inget mer att tillägga. Hallå, det skrev jag ju i början av denna diskussion, innan jag förstod hur det egentligen ligger till. Nu förstår jag, som du kanske förstått.

Vilken annan måttstock kan man ha på kvalitet då? Film är subjektivitet, från start till mål. Alltså är objektiv sanning i filmsammanhang bara trams. Skönt, då har vi rett ut det. På vilket sätt är Per Gessle en mindre bra musiker? Han skriver låtar som väldigt många gillar och kan tralla med i. Det gör honom till en väldigt bra musiker. Personligen tycker inte jag att han är särskilt jättebra, men jag kan förstå att hundratusentals andra tycker det. Han är väldigt bra på det han gör - musik. Det finns hopp för dig, GodeDoktorn. Jag omvändes också. ;)

Kastar ut lite tankar i ämnet. En parallell: När folk röstar i riksdagsvalet gör de ju det utifrån sig själva, sina egna behov och personliga tyckanden (ärvda eller inte). Den regering vi till slut får blir då alltså ett representativt tvärsnitt av den svenska befolkningen. I objektiv mening. Ett gott "hantverk" gör inte en bra film per automatik. En jättebudget gör inte bra film per automatik. I slutändan är det egentligen bara antalet filmtittare som kan fälla avgörandet om filmen är bra eller inte, kvalitativ. En films syfte är att bli sedd. Alltså är antalet filmtittares reaktioner enda måttstocken för dess kvalitet. Vad annars? Ingen genre har ensamrätt på kvalitet. Luras inte av att Oscarsgalan oftast tycks premiera dramer. En lattjo tonårskomedi kan faktiskt vara bättre än ett känsligt drama, rent subjektivt sett... "Kvalitetsfilm" är egentligen en enda stor illusion, pådyvlat av ett obestämt etablissemang som gärna vill framstå som den goda smakens högborg. Dansa inte efter deras pipa! Upp till kamp! ;) Filmer är subjektiva i hela sitt uttryck, liksom filmtittarnas reaktioner. Rent objektivt sett. Eller?

Nice J-malm! Gillar ritstilen, roliga motiv.

Kul initiativ! Piggy Riktigt kul bildidé! Kul utfört. :D Få se om jag slänger upp nå eget.

Riktigt stämningsfyllt och fint. Tycker manuset är i sitt esse i stort sett. Några här ovan nämnda förändringar är kanske på sin plats, men inte nödvändiga. Om barn är målgruppen skadar det inte att vara lite övertydlig (ang. fotoalbumet). Uppskattar att Vampis inte är så barsk i tonfallet längre. Det räcker att mamman är det, i början. Gillar denna sorts historier skarpt, med barnet i fokus, lite Pans Labyrinth-känsla. Gillar barnlogiken i storyn. Mycket rörande och övertygande, och liksom sant. Mycket bra jobbat! Mycket imponerad, ganska avundsjuk! ;)

Wow! Det här manuset vill jag läsa. Se till att lägga upp det här på voodoo!

Vad heter tjejen? ;)

Shelly och EvilElvis: Tack, det låter bra. Kan ni skicka dom till Skellefteå i mitten på augusti?