Simon W

Precis. Om man studerar själva trossystemet hittar man ju saker som bara inte funkar. Jag menar - vilken pappa kastar sitt barn i källaren där en demonisk typ ska tortera dem för all evighet?... och detta bara på grund av att barnet inte älskade pappan... Sadist var ordet. Kärleksfull? Nja, snarare en självgod tyrann som inte kan få nog av människors lovprisningar. "Älskar ni inte mig, eller kanske framförallt min son, skickar jag ner er till tortyrkammaren."

Återigen. Du har inte valt att tro på Jesus. Jag har inte valt att inte tro på Jesus. Om Sverige om en minut träffas av en kopiös meteor kommer du hamna i himlen (förmodligen) och jag i helvetet (säkerligen). Baserat på vad jag skrev först i detta inlägg - är detta logiskt, om du ser till din tro? Glöm rättvisa, det är inte det jag pratar om, utan logik. Är det logiskt att din gud har satt upp detta system? Ungefär. Tack och lov har jag förstått vad det hela handlar om - psykologiskt, psykosocialt, genom historien och fortfarande. Antar att du insinuerar att jag vänder gud ryggen och gör en förklaringsmodell av honom eftersom jag förmodar att jag är fördömd om jag tror på honom. Som en slö utväg - "äsch, jag förnekar hela skiten". Nå, så är det inte, vilket jag redogjorde för i mailet du fick 22 april (sid 3 nedtill). Varför är en förklaring till all världens religioner mindre plausibel än all världens religioner? Varför är en tro som ligger bortom förnuft (evidens, empiri och logik) något att ta fasta på när en förklaring av detta trosfenomen är klar som kristall? ... Religiös tro förlitar sig, som vi märkt, inte på evidens, empiri och logik. Det är ju dess största styrka (och dess största svaghet). Den appelerar istället till något mycket mer kraftfullt och personligt, som inte bygger på evidens, empiri och logik - nämligen folks känslor, eller hur? Riktar man in sig på folks känslor kan man få dem att tro på vad som helst. Visst är det väl ändå hur tydligt som helst, sett över världen, med allsköns kvacksalveri och diffusa trossystem? Vad verifierar din tro? Vad får dig att tänka att det du tror på är sant? Jag menar inte att du ska lista upp evidens, empiri och logik, utan det som verifierar din tro, för dig, hur subjektivt det än må vara. Vår natur gör att vi också drar åt ett eller annat riktigt håll - kärlek, medmänsklighet, kreativitet, empati, vänskap, offervilja, osv. Glömde du dessa mänskliga egenskaper? Människan är ett flockdjur, och efter bästa förmåga vill vi få våra sociala sammanhang att fungera.

Du missar tyvärr målet med all skåpmat från bibeln. Förstår du inte att jag genomskådat hela prylen? Som sagt. Förresten - är inte den som tror räddad? Vad menar du? Vilken himmel? Jag är ingen stackars syndare som behöver Jesus. Jag är inte fördömd. Ingen är fördömd!

Och däri ligger huvudanledningen till att tro på Jesus. På samma sätt säger reklamfilmen att du stinker - så köp denna deodorant! Men jag stinker inte. Jag behöver ingen deodorant. Jag har rest på mig, jag kan inte se mig som en stackare som behöver en krycka för att gå. Jag kan gå, jag kan springa. Alla kan det, såvida inte en bok får vissa att tro något annat!

Som Andreas tydligt skrivit valde han aldrig att tro. Jag förstår honom precis, för lika lite valde jag att inte tro. På vilket sätt är det befogat/sansat/rimligt/logiskt att Andreas, och andra ofrivilligt troende, ska få komma till himlen, medan jag ska hamna i helvetet? Go figure.

Förstår precis. Storyn känns som att det handlar om en besiktning, en väldigt grundlig sådan... "Besiktningen" kanske rentav? Äh, kör som du vill. Lycka till!

Det blir nog bra. ... Dessutom är det ju faktiskt din skoluppgift. ;)

Läst denna version nu (och jag uppskattar att du raderade det som inte hade någon roll i manuset :)). Det funkar bättre. Dialogen är lite onaturlig/övertydlig ibland, men å andra sidan tycker jag nog att det passar storyn. Storyn är ju smått absurd, så då bör nog språket följa den stilen. Men det är helt ok som det är nu. Med rätt skådisar (särskilt besiktningsmannen)/regi/foto kan man nog få det att funka riktigt bra. Bara undrar. Du har tre titlar på denna story - "Besiktningsmannen", "Besiktningsmannens själ", och "Besiktningsmannens anledning till eftertanke". Vilken har du tänkt? Tycker själv att det funkar fint med "Besiktningsmannen". :)

... Kan du lägga upp en version där ändringarna inte är markerade? Det distraherar bara, pajar rytmen, och de har ingen större poäng heller. Jag struntar faktiskt i den text som inte ska stå i manuset, så då behöver det inte stå där. Rensa bort det så återkommer jag. :)

Blev just uppringd av Monetar pensionsförvaltning. Är det nån som har erfarenhet av dom? Är det värt att betala för deras tjänster?

Google... http://www.magazino.se/filmtidning/

… ”Såga gärna allt annat om det är befogat”. Vem avgör vad som är befogat att såga? ;) Eftersom du ska filma själv (och du bad om det), hoppar jag över formatering, språkfel och ibland tunna scenbeskrivningar. Jag lägger störst vikt på dialogen, då jag anser den viktig. Dessutom kommer den faktiskt redovisas till punkt och pricka i den färdiga filmen. Storyn vet jag inte vad jag ska säga om. Jag vet inte om det är tänkt att vara en smula oroande, eller bara komiskt. Det känns lite farsartat. Storyns slutkläm var väl fin, måhända lite sliskig. Men det är väl en smaksak. Det är din story, och jag vet inte om den kan berättas på ett annat sätt, rent stukturellt. Däremot kan dialogen slipas, för att göra dess framtoning annorlunda. Det beror på vad du önskar. Jag tror att storyn skulle vinna på att framstå så oroande som möjligt. Nu, dialogen. Först och främst - ett sambopar tilltalar inte varann vid förnamn om de befinner sig ensamma i ett rum. Få personer gör det, om de känner varann. Man säger på sin höjd ”du”. Överlastad dialog överlag. För mycket. Du kan nog skala bort hälften. Less is more. Du kan ersätta en del dialog med handlingar också (show, don’t tell). Tex repliken: ”Han är lite creepy den här snubben, eller?” kan ersättas med en blick mellan Tobbe/Cattis. Det fixar skådisar om de är hyfsade. Såna repliker får mig att tänka revy typ... Överdriven exposition där i början, att de väntar besök av en besiktningsman. Tittaren kan hellre hållas ovetande om exakt varför de är nervösa. Du kan skippa de tre första replikerna. Visa att de är nervösa, och i nästa scen förstår man definitivt varför, då Robert kommer och börjar bedöma slitage och liknande (kanske håller han ett formulär framför sig - ganska signifikativt för en besiktningsman). Publiken kan lägga ihop ett och ett - lita på det. Du kan annars klippa mellan deras nervositet och kostymbenen som går längs trottoaren. Då länkar man, förstås, ihop deras nervositet med kostymbenen Dessa klipp kommer dessutom i sig skapa en viss spänning, och därigenom förstärka nervositeten hos Tobbe/Cattis. Står förresten Tobbe och Cattis i hallen? Alltså extremt beredda på besiktningsmannens ankomst? Är det logiskt? Kanske vore det mer naturligt om de typ satt på golvet i vardagsrummet och väntade, lutandes mot väggen. Kanske sitter de med ett väl stort avstånd mellan dem (detta skulle visualisera deras relation litegrann, att allt inte är toppen). Dialogen som följer på att Tobbe trycker bort mobilen är för mycket – att han är kontrollfreak och att hon inte gillar det. Antyd detta hellre, låt publiken tänka själva. Här får du ett förslag på annan, mer kortfattad dialog för denna sekvens: [scrippet]Tobbes mobil ringer. Tobbe kollar displayen, trycker bort samtalet. CATTIS Vem var det? TOBBE Ingen. CATTIS Ingen? Igen? TOBBE Mhm. Måste vi ta det nu? CATTIS Lita på mig, säger du... Cattis suckar luttrat, skakar på huvudet. CATTIS Gissa varför jag låser mobilen.[/scrippet] Se detta som ett högst ödmjukt förslag. :) I mitt tycke blir detta mer subtilt, vilket gör det hela mer naturligt/trovärdigt. Tittaren förstår dessutom kanske inte riktigt vad som menas med det dom säger - men det är sådant som skapar lite spänning. Man får ju svaren i slutet av filmen (dvs de har haft ett ganska stormigt förhållande). Fortsättningsvis är det fler situationer detta kan appliceras (alltså Less is more och Show don’t tell). Tycker jag. Men som sagt, ifall du vill ha det mer överdrivet melodramiskt, snudd på farsartat, då funkar det som det är. Storyn är ju som sagt en smula absurd. Däremot kan man nog få storyn att kännas mer trovärdig, och därigenom mer oroande och engagerande, ifall man slipar dialogen. Nu känns det lite som karikatyrer, inte som människor.

Okej. Posta när du tänkt färdigt, inte när du är precis i början av tankeprocessen. Det kan bli nåt, men fundera klart och posta sedan ett synopsis, manus, en outline eller liknande.

Har just gått med. Väldigt skoj att hitta en massa folk från svunna studietider! ;) Tips: Om man vill hindra Facebook från att använda ens bilder för marknadsföring: Inställningar/Sekretess/Nyheter och logg/Facebook-annonser/välj "ingen" och spara ändringarna. Sprid gärna denna info vidare.

Jomen huvvadåvisst! No jer'e så no. He ba å gotta si i det en ha. Int va så nogräkne, om i säg så.

Oj det låter onekligen helt rätt! Helt plötsligt fick jag en annan trygghet vad gäller detta projekts utförande. Måtte då alla förhoppningar infrias och farhågor skjutas i sank! :)

Man kan ju alltid utgå från en klyscha i de första scenerna, men sedan nyansera denna klyscha - visa fler sidor som så att säga inte alls ligger i linje med klyschan. Kan vara både effektfullt och lärorikt.

Whatever. Ok. Ifall det ska utspela sig i Luleå/Kalix vore det olämpligt att ha inkorrekt dialekt (och där kan nog dina tilltänkta skådisar hjälpa dig bäst). Att överdriva karaktärsdrag, göra karikatyrer av dem är trist (nog för att filmkaraktärer ofta är överdrifter i sina roller). Eftersom jag kommer från Skellefteå, och inte Kalix/Luleå, har förstås jag lite fördomar om dem. J-la norrlänningar ;). Norrland är som sagt inte en homogen grupp, så vill du fånga vad folk i Kalix-/Luleåtrakten hatar för klyschor får du nog fråga dem. Jag antar dock att de ogärna ses som obildade tölpar som lever för jakten. Steer away, steer away.

Nej. Det finns flera norrländska dialekter, men ingen definierad "norrländsk dialekt". Läs mer här. Vad är det då du undrar över?

Been there, done that.

Tips på en väldigt kul engelsk komediserie - Black Books. Jag har just köpt boxen. Tycker personligen det är fantastiskt kul med butiksinnehavare som skiter blankt i att vara trevlig mot sina kunder. :) Litet smakprov från första avsnittet: Okej, inbäddningen funkade inte. Vg klicka på "watch on youtube".

Izzard is the KING! :D (and sometimes the Queen)

DeLorean a'la Back to the Future. Den var cool då i alla fall ;).

King of pop dog idag efter en hjärtattack. Vet inte vad folk tycker om honom i allmänhet - halvgalen post-barnstjärna eller rätt och slätt King of pop. Jag tycker det senare. Som musiker och showman var han outstanding. Ett soundtrack of my life. R.I.P.

Du kan fortsätta på den här tråden om du vill. ;)